Det går trender i amning 2

Socialstyrelsen samlar in statistik om amning i Sverige varje år. Man sammanställer hur många barn som ammas enbart och delvis respektive inte ammas vid en veckas ålder samt två, fyra, sex, nio och tolv månader. I statistiksamlingen kan man också följa amningsförekomsten i Sverige år för år. Klicka här för att ladda ner den senaste statistiken, över barn födda 2006. Gå fram till sidan 16 för att se amningsförekomsten under åren 1964-2006.

Från 1964 fram till början av 1970-talet stupar linjerna brant ner mot allt mindre amning. Men 1973 vänder kurvorna uppåt igen. Tyvärr finns det ett glapp för åren 1976-1985 då Socialstyrelsen inte samlade in data. I skriften Ligga steget före av Gerd Brandell och Carina Sjögren återges dock upgifter som Semper samlade in de åren som återspeglar den nationella statistiken. Fram till 1981 ökade amningen kraftigt. Amning vid två månader ökade under den perioden från 20% till 83%. Men i början av 1980-talet stannade ökningen av. Från 1990 ökade amningen återigen, men långsammare.

Toppen på kurvorna nås kring 1996. Därefter har de vänt neråt. Allra brantast neråt pekar kurvan för enbart amning vid 6 månader. Det kan delvis förklaras av att definitionen för helamning ändrades, för barn födda från och med 2004 används WHO:s definition, nämligen enbart amning, vitaminer och läkemedel. tidigare räknades "enstaka smakportioner" in i enbart amning.

Ändringen till en striktare definition av enbart amning kanske även påverkar statistiken vid 4 månader, men knappast vid 2 månader och 1 vecka. Särskilt vid en veckas ålder ammas färre barn helt. Från och med 2001 ammas färre barn helt än när mätningarna startade 1986. (Det syns inte på diagrammet utan man får gå till sid 27.) Slår man ihop enbart och delvis amning får man fortfarande en nedgång, även om den är mindre.

Upp- och nergångar i amningsförekomsten är inget som bara händer. De sammanfaller med händelser i världen runt omkring. Nedgången i amning i västvärlden under 1900-talet sammanfaller med att gumminappen till nappflaskan uppfanns, pastörisering gjorde mjölkpulver någotsånär säkert att använda, och sjukhusförlossningarna blev vanliga. Mor och barn utgjorde olika patientkategorier och separerades så fort navelsträngen var klippt. Dessutom gick barnläkarna strax i allians med barnmatsföretagen och de dubbla budskapen sköljde över mammorna: Det är din höga plikt att amma ditt barn men kan du inte klura ut på egen hand hur du ska göra finns det fullgoda mjölkblandningar att ge.

I Norge kan man t ex se att amningen ökade i förekomst under krigsåren på 1940-talet. I Norge når kurvan botten år 1968. Då tog kvinnorna amningssaken i egna händer och bildade norska Ammehjelpen. I Sverige kom vändpunkten 1973, när Amningshjälpen bildades efter norsk förebild. Det var mer som hände i Sverige just 1973, men det återkommer jag till.

Vad är det som har hänt under de senaste 20 åren? Under första halvan av 1990-talet blev svenska BB-avdelningar amningsvänliga. Alla skulle följa Tio steg till lyckad amning. De hade författat en egen skriven amningsstratiegi och personal utbildades. De sista barnsalarna försvann och mammorna fick ha barnen hos sig på rummen dygnet om. 1996 var alla BB-avdelningar utnämnda till amningsvänliga.

Allt var förstås inte perfekt. Personal hade mer eller mindre lätt att ta till sig amningskunskap och omsätta den i praktiken. När jag låg på BB med min nyfödda dotter 1996 fick jag kokt vatten i nappflaska till henne eftersom hon ville suga hela tiden hela natten och det gjorde så grymt ont. Det bryter både mot steg 5, visa mammorna hur de ska amma, steg 6, inte ge nyfödda barn annat än bröstmjölk om det inte är medicinskt indikerat, steg 8, uppmuntra fri amning, och steg 9, inte ge nyfödda ammade barn nappflaska eller tröstnapp. Inte var det någon som frågade vilken form mina bröstvårtor hade efter amningen eller på annat sätt intresserade sig för exakt HUR ont jag hade, eller varför.

Hjälpmammor från Amningshjälpen medverkade i utvärderingen av BB-avdelningarna och när jag hade kommit med i Amningshjälpen hörde jag mummel om att det sågs lite väl genom fingrarna med brister här och var.

Utnämningen av amningsvänligt sjukhus är en färskvara och avdelningarna ska om-utvärderas med jämna mellanrum. Här falnade intresset rätt snart och i årsskiftet 2003-2004 lades referensgruppen för amningsvänliga sjukhus ner p g a bristande intresse från vårdens sida. Sedan dess är det upp till landstingen att hålla sjukhusen amningsvänliga.

Nu verkar det som om amningsvänligheten har tappat mycket av sitt innehåll och blivit ett tomt skal. Diplomen hänger fortfarande uppe på väggarna, men många mammor möts av okunskap som slår åt bägge håll. Hungriga barn till vanmäktiga mammor som inte får amningen att funka ges så kallade "stötdoser" med ersättning (på kopp eller flaska) i stället för hjälp med amningstekniken (och kanske en klunk urmjölkad mjölk på sked). Andra mammor får ingen hjälp alls; de upplever att personalen slår ifrån sig med frasen "alla kan amma" utan att berätta hur det ska gå till och att de lämnas i ett tomrum utan hjälp att mätta sitt barn, varken med bröst eller flaska.

Förra gången amningsförekomsten gick ner skylldes det på mammorna, amning var omodernt, slabbigt och förstörde figuren. Hette det. Samtidigt fylldes brevlådorna hos pionjärerna inom Ammehjelpen och Amningshjälpen med brev från hjälpsökande, ledsna mammor som inte fått amningen att funka och som nu grep efter halmstrån för att amma åtminstone ett barn. Kanske är 2000-talets mammor mer arga och mindre ledsna än 1960- och 70-talets men att nedgångarna i amningsförekomst skulle bero på fria val och "trender" hittar man inte stöd för om man granskar historiken närmare.

Marit Olanders