Vem ska bestämma hur länge man ska amma?

Av Marit Olanders

Dagens Nyheter skriver om totalitära amningsideologer idag efter att ha lyssnat på Ekots inslag om att amningen minskar i Sverige. De totalitära amningsideologerna är personer för vilka det är ett problem att kvinnor helammar allt kortare tid i Sverige.

Men Hanne Kjöller vet bättre. Hugo Lagercrantz har berättat för henne att amningsrekommendationen är till för folk i u-länderna. Han ser inget skäl att helamma efter fyra månader i Sverige.

Hur kan Hugo Lagercrantz, eller Hanne Kjöller för den delen, ta sig rätten att avgöra om kvinnor bör amma eller ej? Det handlar nämligen inte om vad totalitära amningsideologer tycker, det handlar om att kvinnor tvingas börja med tillägg eller slutas amma helt tidigare än de hade tänkt sig. En del berättar sina historier i kommentarer här på Amningsbloggen. På lösa grunder har vårdpersonal eller andra i föräldrarnas omgivning prackat på dem bröstmjölksersättning i stället för att ge dem stöd och hjälp med amningen. I Ekot berättade Sofia Zwedberg att 80 % av kvinnorna ville helamma, medan bara 56% har kvar helamningen på fyramånadersdagen. Och det blir färre för varje år.

Amningshjälpen tar i dag emot så många som är besvikna, ledsna och har dåligt samvete för att de i god tro har följt råd som lett till att amningen har börjat krångla. Som så gärna vill slippa mecket med ersättningspulver, nappflaskor och kanske sessioner vid bröstpumpen, som vill kunna hala fram tutten och mätta sitt barn. Det går ju att komma tillbaka till helamning. Men det är inte så lätt alltid.

Jag tycker att folk ska få amma hur kort eller länge de vill. Att man ska ha möjlighet att göra det. Alltså är det mig Hanne Kjöller, ledarskribent på Sveriges största morgontidning, avser med "totalitär amningsideolog". Totalitär betyder allrådande, allomfattande eller diktatur. Det är en kraftfull anklagelse mot oss som vill att kvinnor ska ha en reell möjlighet att göra ett fritt val angående amning eller ej.

Dubbla budskap hos Nestlé

Av Marit Olanders

Jag kollade också vad Nestlé skriver om amning. De har hängt med lite mer i vad som skrivs och till skillnad från Semper har de fattat att man inte längre kan använda allergier som ett argument för amning. Nestlé skriver förstås att bröstmjölk är bäst och allt det där, men har också stoppat in en mening om amning som "gammal, praktisk kvinnokunskap". Jag vet inte hur det är med er, men i mitt huvud dyker det upp en bild på en gumma i sjalett, min farmors mor på en svartvit bild från 1937, typ. I genusmedvetenhetens 2009 är knappast gammal kvinnokunskap något som motiverar unga föräldrar till amning.

Sen påstår de att de har "information" om amning och jag får inte ihop det med att de faktiskt får in mer pengar ju mindre barn ammas. Här är uppgifterna mer föråldrade och det står om "mjölkkamrarna" innanför bröstvårtan, något som senare forskning visat inte finns.

Mer vilseledande är kanske att de kallar utdrivningsreflexen för tömningsreflex. Hoho, ett ammat bröst blir aldrig tomt! Det har man vetat inom läkarvetenskapen sedan 1970-talet åtminstone!

När man kommer fram till sidan om mat för den ammande mamman blir Nestlé vältaliga. Amning kräver bra och balanserad mat, påstår företaget. Man ska äta DHA, folat, järn och jod. Sill och blodpudding blir det och här gör sig farmors mor påmind igen. Och vadå kräver? Visst är det bra att äta sunt, men det spelar ingen roll för amningen. Det är inte bättre med bröstmjölksersättning om man skulle råka leva på skräpmat.

Typiskt för barnmatsföretagen är de dubbla budskapen, amning är bra men bara om du äter sill och blodpudding eller som Semper, amma efter barnets behov, men det är onormalt att amma mer än nio gånger per dygn. Här kommer en till, ord för ord från Nestlés sida: "Fisk är bra. Men bara om du väljer rätt fisk." Här skräms Nestlé indirekt med miljögifterna, som även den amningsfientliga artikeln i Expressen i höstas hänvisar till.

"Genom att fördela maten jämt över dagen håller du ditt blodsocker stabilt och det behövs för att orka med långa dagar (och även nätter)." Behöver man inte stabilt blodsocker om man inte ammar? Behöver man inte orka lika mycket om man inte ammar?? Det beror förstås helt på hur jobbig eller ojobbig amningen är.

Det finns också en sida som säger sig ta upp problem. Händer upp alla som lyckas lösa sina problem genom att enbart läsa på den här sidan. Ärligt - den är inte sämre än många handböcker i barnuppfostran, men det är illa nog. Nestlé tar upp smärtsam amning, svamp, för mycket mjölk men blandar ihop det med spända bröst efter förlossningen (och ger ingen som helst lösning, skriver bara "tack och lov är detta oftast bara ett tillfälligt problem under den första tiden efter förlossningen" Jaha liksom?). I avsnittet om mjölkstockning får man verkligen veta hur kass man är, då har man inte "tömt" (igen!) brösten tilräckligt, eller så har man fel amningsställning eller felaktig sugteknik eller så har man varit för stressad eller oroad. Stress och oro är en vanlig bakomliggande orsak till att kvinnor slutar amma.

Slutklämmen på problemsidan tar priset i grenen dubbla budskap. Här kommer ännu ett argument som amningsfienderna brukar ta upp:

"WHO menar att i stort sätt [sic!] alla kvinnor har förmåga att amma sitt barn. Nästan alla problem vid amning kan lösas med bra rådgivning." Det är ett träffsäkert hån mot den som kämpar med smärta och ångest, skuld ytligt förklädd till tröst. Det är ju inte Nestlé man blir arg på utan WHO. Det är också en mening som vi i Amningshjälpen beskylls för att sprida.

Det amningsfienderna använder som argument mot amning; allergi är inget argument, amning motverkar jämställdhet, miljögifter i bröstmjölken samt att man menar att WHO är en lobbyorganisation som vill tvinga kvinnor att amma, alltihop finns i Nestlés text.

Här kommer mina synpunkter, Semper!

Av Marit Olanders

"Dina synpunkter är viktiga", skriver Semper på sin hemsida. Men jag skickar inte mina synpunkter till Sempers konsumentkontakt, jag skriver dem här i stället.

1. Bröstmjölk är inte bara lika med mat. Genomgående i Sempers text om bröstmjölk används ord som mat, måltid och ätrytm.
2. Fem timmar mellan amningarna eller fem amningar per dygn är inte normalt. Människans mjölk är den tunnaste av alla djurarters, och människan är också det mest sociala djuret av alla. Den magra mjölken gör att barnet vill komma till bröstet ofta. Då får det täta chanser till samspel med mamman. Jag vill mena att det är ansvarslöst att påstå att så glesa amningar är normalt. Det ökar risken att barnet inte får så mycket mjölk som det behöver och att mjölken sinar.
3. Det stämmer inte att barn av sig själva börjar vilja amma på bestämda tider "efter några månader". Naturligt för barn verkar vara att amma med mycket täta intervall upp till åtminstone ett och ett halvt års ålder. Visst kan barn amma med glesare intervall. Det finns alltid skillnader mellan olika individer. Men det är inget som kan upphöjas till allmän regel,. Tvärt om kan ju föräldrar till barn som fortsätter att vilja till bröstet av olika anledningar i månad efter månad tro att något är fel, när deras barn beter sig fullkomligt normalt och förväntat.
4. En full mage behöver inte betyda lång ostörd nattsömn och en tom mage behöver inte betyda störd nattsömn. I en studie i Australien fann man att ett barn ville amma igen en timme efter att det hade ätit 175 g mjölk, medan ett annat banr stod sig 8 tiummar efter att ha fått i sig så ligte som 35 g. När Semper påstår att "en full mage brukar betyda en lång, ostörd nattsömn" riskerar de underminera kvinnors tilltro till sin förmåga att mätta sina barn, alldeles i onödan.
5. De flesta barn sover inte hela natten vid 3-4 månaders ålder, som Semper påstår. Enligt den australiensiska studien ammade barn lika ofta om nätterna vid 1 månad som vid 6 månader, i genomsnitt 1 till 3 gånger per natt. Just vid 3-4 månader upplever många att deras barn får ett ökat intresse för omvärlden, att de inte ger sig tid att amma på dagen och tar igen det med fler amningar på natten.
6. Nattamningen brukar inte alls försvinna av sig själv vid 6 månaders ålder, och att kalla det "nattmålet" anspelar dessutom ännu en gång på att det skulle vara mat när barn kan vilja till bröstet av alla möjliga anledningar som inte alls nödvändigtvis har med hunger och mättnad att göra. Att det står "nattmålet" i bestämd form på flera ställen visar ju också att det bara är EN amning per natt som Semper anser är acceptabel, när många barn i själva verket helt vill amma fem-sex eller tio gånger per natt i perioder.

Varför ammar inte kvinnor så mycket som de önskar?

Av Marit Olanders

Allt fler avbryter amningen eller börjar med tillägg allt tidigare. Skulle man tro Expressen så vore det väl det ett tecken på att svenska mammor inte längre går på lögnerna om amning. Men idag berättar Ekot att 80 % av gravida kvinnor i Stockholm önskar att amma helt. Många får inte sin önskan i uppfylld. Bara 56% ammar helt när barnen är 4 månader enligt Socialstyrelsens statistik. Stockhoms läns landsting undersöker varför. Det ska bli spännande att se vad de kommer fram till.

Bastian och fru Aiuola

I samma ögonblick som Bastian såg henne, var han nära att överväldigas av en önskan att rusa fram till henne med utbredda armar och ropa "Mamma! Mamma!" Men han behärskade sig. Hans mamma var död sedan länge och kunde så klart inte finnas här i Fantasien. Men tanten här hade samma underbara sätt att se på en ...

— — —

Och sedan tog han ett bett av han ett bett av frukten och kunde genast konstatera att detta var det godaste han någonsin ätit. Och sedan smakade han på en annan frukt, och den var ännu godare.

"Smakar det?" frågade kvinnan och såg uppmärksamt på honom.

Bastian hade munnen full och kunde inte svara med ord, så han fick nöja sig med att nicka.

"Gläder mig", sade kvinnan, "för jag har verkligen bemödat mig med detta. Men ät dig nu riktigt ordentligt mätt!"

Bastian tog en tredje frukt och den var rena fulländningen. Han suckade hänryckt.

— — —

Och sedan tog han ännu en frukt. Han tog ett bett, och som vanligt kändes det som om den frukt han just åt av, var den godaste av dem allesammans. Han blev litet bekymrad när han upptäckte att det bara fanns en kvar.

"Vill du ha fler?" frågade fru Aiuola, som tydligen hade märkt hans bekymrade blick. Bastian nickade. Då började hon plocka frukter från hatten och dräkten, tills skålen var full på nytt.

"Växer de här frukterna direkt på din hatt?" frågade Bastian häpet.

"Min hatt?" upprepade fru Aiuola och såg oförstående ut. Men sedan brast hon ut i ett hjärtligt skratt. "Så du tror att det jag har på huvudet är någon slags hatt?" skrattade hon. "Nej du, min vackre lille pojke, alltsammans växer ut från mig självoch är delar av mig. Precis som dina hårstrån. Så då förstår du kanske hur glad jag är över att du äntligen har kommit hit — det är därför jag blommar upp på det här viset. Om jag vore ledsen och nere skulle det vissna och gulna alltsammans. Men glöm nu inte bort att äta, pojke!"

"Jag vet inte om jag kan", sa Bastian förläget, "Det känns ju inte riktigt riktigt, alltså, att äta sådant som komer fårn någon annan."

"Varför det?" undrade fru Aiuola. "Små barn ammar ju sin mor och dricker hennes mjölk. Och det är något av det finaste som finns."

Från Den oändliga historien av Michael Ende, Berghs 1984, från tyskan av Roland Adlerberth

Gap- och välkomstfreflexen

Den norska boken "Amming -til deg som vil amme" av Elisabet Helsing och Anna-Pia Häggkvist som kom förra året börjar med en liten ordlista över nyord och fyord. Ordlistan är givetvis på norska eftersom boken inte finns översatt till svenska (än) men en hel del ord går att använda på svenska.
Fyord är ord som vi använder utan att reflektera över det, men som kan förmedla ett annat budskap än det man tänkt. Hit hör "måltid" om amningsstund som bortser från att amning har andra kvaliteer än bara mat, och "snälla barn" om barn som sover för mycket och äter för lite.

Bland nyorden hittar jag "gap- och välkomstreflexen" om en viktig reflex. På engelska heter den enligt författarna "extrusion reflex" och det som avses är när barnet gapar upp och räcker ut tungan mot bröstet och formar tungan som en skål, redo att ta tag om bröstet med munnen.

Uttrycket sätter fokus på att det finns ett särskilt moment i barnets sökande efter bröstet när det är precis redo att ta ett stort tag. När man ser gap- och välkomstreflexen för man snabbt barnet jättenära bröstet så att det kan ta tag. När barnet gapar upp på detta sätt är det redo att börja dia.

Massor med läsning i Amningsnytt 4/09!!

JOBBA OCH HELAMMA
I den svenska amningsnormen ingår bland annat uppfattningen att det inte går att fortsätta amma när man har börjat jobba. I andra länder med kortare föräldraledighet är det mycket vanligt att man amar längre än ledigheten räcker.
Cecilia Olin helammar sonen Harry samtidigt som hon agerar lysmasken Lucia i SVT:s barnsåpa Hotell Kantarell. Amningsnytt ger tips på hur man går tillväga om man vill kombinera jobb och helamning.


ATT INTE KUNNA AMMA — VAD BETYDER DET?
Cecilia Kauppi granskar fenomenet ”att inte kunna amma”.
Är det att ”inte kunna amma” att ha ett sugsvagt barn? Flyttas man över från kategorin ”kvinnor som inte kan amma” till kategorin ”kvinnor som kan amma” om barnet senare lär sig sugtekniken?
Är det bara helamning som räknas som att kunna amma?
Har kvinnor som ger upp amningen haft ett reellt val, eller har de avfärdats med ett ”du kan nog inte amma” – när i själva verket kunskap, stöd och kanske lämpligt läkemedel hade fått amningen att fungera?
Jag var en mamma som inte kunde amma.
Cecilia Kauppi fick själv höra att hon hade lättmjölk i brösten och nog inte kunde amma. Nu har hon ammat tre barn under olika förutsättningar.


WHO:S TILLVÄXTKURVOR TILL BARNHÄLSOVÅRDEN
Sveriges Kommuner och Landsting håller på att ta fram elektroniskt baserade tillväxtkurvor som ska vara enhetliga för hela Sverige. Elektroniska system för tillväxtkurvor ska innehålla WHO:s tillväxtstudie för banr 0-5 år samt den ena av två svenska referenser.
WHO:s tillväxtkurvor visar barns optimala tillväxt, inte bara ett genomsnitt av en befolkning.
Att ammade barn hoppar mellan linjerna på viktkurvor som ritats efter ickeammade eller blanduppfödda barn är välkänt. Man hör ofta om ”amningspuckeln” de första månaderna, då ammade barn går mycket snabbt upp i vikt. Men sett utifrån WHO:s kurvor är det alltså denna snabba viktuppgång de första månaderna som är normen för mänsklig tillväxt.
Mindre känt är det kanske att efter de allra första månaderna så är ammade barn slanka barn. Det innebär att linjerna på tidigre kurvor visar på högre vikt än optimalt. Barn som ammas kan se ut att växa för sakta när de i själva verket växer precis som de ska.


GOTLÄNNINGAR AMMAR MEST I SVERIGE
Svenska barn ammas allt mindre. Fler barn får tillägg tidigare och fler avvänjs från bröstet tidigare. Det visar Socialstyrelsens statistik. Men på Gotland ligger amningen stabilt.
Ett av fyra barn på Gotland helammas vid sex månaders ålder, men bara ett av åtta barn i Sverige som helhet. Vårdpersonal på Gotland jobbar aktivt med amningsfrågor, och har gjort i många år. Bland annat finns en samordningsgrupp för hela vårdkedjan och nästan alla Gotlands BVC-sjuksköterskor har gått kursen i amning och bröstmjölk vid Uppsala universitet.



Mer i Amningsnytt 4/09:
Nationell amningskommitté bildad
Äntligen har Sverige en nationell amningskommitté bestående av myndigheter, yrkesgrupper och andra organisationer. På invigningsdagen på Livsmedelsverket diskuterades bland annat existensen av det s k ”smakfönstret” — dvs om huruvida barn är extra mottagliga för nya smaker vid fyra månaders ålder eller ej.

Gör övertalning att fler ammar?
I media finns en föreställning om att fler började amma mer på 80-talet än tidigare p g a de nya medicinska rönen om bröstmjölkens överlägsenhet. Men även på 1960- och 70-talen ville de flesta kvinnor amma. Däremot kan de medicinska rönen ha motiverat läkarna att bry sig om amningen, skriver Marit Olanders i Amningsnytts ledare.

Varför ammar turkiska invandrare i Danmark så lite?
Den frågan ställde sig den danska sjuksköterskan och amnignsexperten Ingrid Nilsson. Hon intervjuade turkiska invandrare i en förort till Köpenhamn och åkte till de samhällen i Anatolien, Turkiet, där många av kvinnorna kom ifrån. Resultatet är kanske förvånande.

Vilka ingår i amningslobbyn?

Av: Eva-Lotta Funkquist

Lars Jalmert är barnpsykolog, mansforskare och professor i pedagogik vid Stockholms universitet. I en artikel i SvD idag säger han så här:

– Det finns en stark amningslobby i världen som förespråkar amning under lång tid. Det är i och för sig ett smidigt sätt att föda upp barnet på. En del mammor kan av olika skäl inte amma och det är inte något som barnets utveckling påverkas negativt av.

Och jag undrar Lars Jalmert, vilka är med i den där lobbyn? Är det WHO du menar? Annars kan jag inte komma på någon direkt resursstark organisation som uttalar sig med entusiasm om amning. Dessutom Lars, att säga att utebliven amning inte påverkar barnets utveckling negativt på något sätt innebär ett uteslutande av väldigt mycket forskning och kunskap. Du kanske menade att barn som inte ammas inte blir mer allergiska än ammade barn, eller vad menade du?

Vem får bestämma vad andra känner?

Av: Eva-Lotta Funkquist

Jag läste häromdagen en artikel om hur rekommendationerna har ändrats om huruvida barnet ska sova på rygg eller mage. Den amerikanske barnläkaren Benjamin Spock var den som verkligen lyckades sprida budskapet att spädbarn mår bäst av att sova på mage. Den Folkliga traditionen hade annars varit att ha barnet att sova på på rygg. Redan på 40-talet uppmärksammade en patolog i New York att barn som dog i plötslig spädbarnsdöd oftare hade sovit på mage. Han startade en hälsokampanj där han avrådde från magpositionen, men den stoppades av en barnläkare med bland annat argumentationen: föräldrar som låtit sitt barn sova på mage kunde få dåligt samvete. Användes argumentationen om förmodat dåligt samvete för att rättfärdiga uppfattningen bland barnläkare att magpositionen var den rätta och tog man då till argumentation som man visste skulle bli svår att försvara sig mot? Ska man ta sig rätten att bestämma vad andra människor kommer att känna och anpassa spädbarnsinformation (om t.ex amning) efter det? Är inte det att förminska föräldrars förmåga att fatta beslut i frågor som rör deras barn? Klicka på rubriken om du vill läsa artikeln.

När jag började dricka ekologisk mjölk.

Gästbloggare: Heidi Aalto, tvåbarnsmamma och barnmorskestudent.




Flera år sedan var jag på besök på ett naturbruksgymnasium som hade öppet hus, min kära storebror studerade där. Det var ett stort gymnasium med diverse djur som finns på bondgårdar och det var många människor där den dagen. Det var även öppet hus hos de olika djuren så att vi stadsbor fick gå in till grisarna, korna osv. och hälsa på i deras lagårdar.

När jag kom in till korna stod de flesta där i sina bås, men i ett bås låg en stor ko på sidan. Hon råmade så högt att det lät över hela lagården. De andra korna råmade också då och då men inget liknande detta, hon flämtade samtidigt häftigt. Jag såg genast att det droppade lite blod från kons baksida. Jag är ingen expert på kor men jag förstod att hon just fått en kalv. Då hörde jag någon som svarade på hennes råmanden. På andra sidan av den stora byggnaden hittade jag kalven, i en stålbur. Varje gång kon råmade svarade kalven.

När jag fick reda på att om man köper ekologisk mjölk får kalven vara tillsammans med sin mamma kände jag mig lite bättre, men min bättre pålästa lillasyster upplyste mig om att de ekologiska kalvarna ändå bara får dia i 3-4 dagar. Men det kanske är bättre än ingenting.

Senare var jag på resa i Ecuador och hälsade på en kusin till mina barns pappa. Kusinen Augusto bor med sin familj i Malacatos, ett litet samhälle som knappt kan kallas by men är otroligt grönt, varmt och vackert. De ville bjuda oss på färsk mjölk från korna . Vi fick vandra ganska länge längs bergsluttningen och kom till slut fram till korna där vi skulle hämta mjölken. Här skulle jag gärna vara ko tänkte jag och tittade ut över den gröna, lummiga utsikten. Korna gick och betade med varsin kalv i diverse olika storlekar. De var ett gäng på ca 7-8 stycken. När man ville ha lite mjölk separerade man kalven från kon med ett litet staket över natten så att mjölken kunde samla sig lite. Det hade Augusto gjort kvällen innan. De kunde se varandra hela tiden men verkade ändå upprörda och visade det tydligt och högljutt. Efter mjölkningen släpptes kalvarna till mamman igen. Vilka lyckliga kalvar det var som skuttade fram och genast hittade spenarna igen, de tyckte uppenbarligen att natten varit hemsk. Den äldsta av dem var lika stor som sin mamma, men var precis lika förnärmad som de andra över att ha blivit separerad från sina spenar en natt.

Jag frågade om de brukade slaktas men fick till svar att inte så ofta, man hade ju inte så många. Ibland ramlade de och skadade sig eftersom detta område var otroligt brant. Då tog man genast tillvara på allt kött. I ärlighetens namn brukade man väl slakta dem då och då också, men så länge man hade dem såg man ingen anledning att separera kalvarna från korna.

Snacka om ekologiska kossor!

Det är säkert att föda hemma

Av: Eva-lotta Funkquist

I Holland föds en tredjedel av alla barn hemma. Det är lika säkert att födas hemma som att födas på sjukhus om förlossningen bedöms som en "lågrisk" förlossning. Klicka på rubriken om du vill läsa mer

Lita på dig själv

Av: Eva-Lotta Funkquist

- Lita på dig själv och inte på alla råd, säger Hugo Lagercrantz till alla föräldrar i senaste numret av Föräldrar & barn (12 09). Sen ger han sju beska droppar mot de vanligaste föräldrafelen. Föräldrar ska inte sätta bebisen framåt i barnvagnen, föräldrar åker för mycket på semester, låter tv:n vara barnvakt och köper för mycket leksaker, enligt Hugo. Han menar också att föräldrarna ska våga prova femminutersmetoden, köpa böcker istället för leksaker och inse att babysim mest är för uttråkade föräldrar.

Hugo (64!) ger själv inte råd, nej han berättar för moderna föräldrar hur det ÄR utifrån bland annat forskning. Men jag tror nog tyvärr att han mest säger hur det ÄR enligt honom, utan forskning. Om föräldrar känner att det är jobbigt med femminutersmetoden och inte vågar använda den, är väl just det ett tillfälle då de ska lita på sig själva och inte på auktoriteter, eller?

Och du Hugo, när du har nockat dina elever, säg mig, hur tror du då att de ska komma ihåg vad du lärt dem?

En del hälsoråd består inte - och tur är väl det

Av: Eva-Lotta Funkquist

Jag har en bekant som är född på fyrtiotalet. När han var i fjortonårsåldern fick han många småhål i tänderna och hans tandläkare lagade dem frenetiskt. Min bekant var bekymrad över alla småhålen och frågade tandläkaren vad han kunde göra för att undvika dem.

- Oroa dig inte för det där du, sa tandläkaren lugnande. Det upphör så fort du börjar röka.

Vilken psykologisk teori grundar sig femminutersmetoden på?

Av: Eva-Lotta Funkquist

Behaviorismen hade starkt genomslag i Europa och USA i början av 1900-talet. Ivan Pavlov blev då världsberömd för sina försök med hundar och sin beskrivning av den klassiska betingningen. Behaviorismen innebär ett mekaniskt sätt att se på människan och allt mänskligt beteende beskrivs som ett svar på en yttre påverkan. I mitten på förra seklet hävdade barnläkarna att mammor skulle få problem och "bortskämda" barn om de ammade så fort det skrek och istället rekommenderades de att vänta med att plocka upp barnet tills det log och i och med det belöna leendet. De är många kvinnor som fick barn under den perioden som idag kan vittna om hur de stått på andra sidan en stängd dörr och gråtande lyssnat på barnets förtvivlade skrik.

- Hur kunde jag var så dum att jag trodde på vad de sa? brukar de avsluta självförebrående.

Femminutersmetoden har också sina rötter i behaviorismen. Man behöver inte läsa mellan raderna. Så här skriver Berndt Eckerberg i en av sina broschyrer.

Ty vad är det man gör, när man på nätterna tar upp barnet när det skriker, tröstar det ger det mat, så att alla kan sova vidare? Jo, man belönar skriket med sin tröst. Och all beteenden som belönas tenderar att förstärkas - så fungerar vi människor. Vill man att barnet ska sluta skrika på nätterna måste man alltså sluta belöna skriken. Det är vad man gör med denna metod.
(Ur: Eckerberg. B. Att lära barn sova. Barn över cirka arton månader, sid: 11)

Återigen får vi höra självberåelser. Hur kunde jag var så dum att jag trodde på vad de sa? , skriver föräldrar på nätet. Googla får ni se. Här är en röst: http://zoulmedia.wordpress.com/2009/04/07/femminutersmetoden/

Det verkar så enkelt

Av: Eva-Lotta Funkquist

När man läser i föräldratidningarna om femminutersmetoden verkar det som om genomförandet av metoden är ganska enkelt. När man lyssnar på dem som har forskat på metoden kommer en annan blid fram. I ett forskningaprojekt i Uppsala lät man en barnsjuksköterska eller psykolog ringa upp föräldrarna varje dag i en till två veckor för att de skulle få förtroende för metoden. Berndt Eckerberg skriver så här i en av sina broschyrer:

Barn mellan 5 och 18 månader protesterar i genomsnitt en halvtimme första kvällen , men något längre om de är i 7-10 månadersåldern. Man måste vara beredd på att låta barnet skrika över en timme om det inte är tillräckligt trött vid läggningen och dessutom envist.

(Ur: Eckerberg. B. Att lära barn sova. Barn från cirka fem till cirka arton månader, sid: 9)

Fler broschyrer som lär ut femminutersmetoden

Av: Eva-Lotta Funkquist

Det finns alltså några broschyrer som innehåller sömnrådgivning och som används inom barnhälsovården. Deras innehåll är till stora delar överlappande och budskapet är detsamma. De inleds med en beskrivning av sömnmönstret hos spädbarn, förskolebarn och vuxna. Därefter beskrivs hur barn kan lära sig somna och somna om själva. Sammanfattningsvis går detta ut på att barnet skall läggas, mätt och belåtet, vaket i sängen. Citat nedan kommer från en broschyr som har utformats i Uppsala, men som har använts även på andra håll. Den utformades för att delas ut till alla föräldrar när barnet är tre månader.

Och vi upprepar, vagga henne inte och låt henne inte suga sig till sömns vid bröstet eller flaskan. Lägg ner henne när hon är sömnig men innan hon har somnat in. Samma sak gäller som på natten. Hon kan lära sig att somna utan att Du behöver göra så mycket. (När barnet skall sova, 1998 sid: 11)

Broschyrer som lär ut femminutersmetoden

Av: Eva-Lotta Funkquist

Det finns några broschyrer som lär ut femminutersmetoden (som metoden kallas i folkmun) och som används på vissa håll i barnhälsovården. Ett par är skrivna av Berndt Eckerberg. Nedan ett citat från en av hans broschyrer.

En del barn trissar upp sig själva till ren desperation, kastar ut allt som finns i sängen och kan illvråla tills dom kräks. Då är det lätt att ge upp som förälder men det finns det ingen anledning att göra… och har barnet kräkts får man förstås byta sängkläder. Låter det grymt att låta barnet fortsätta skrika? Gör man inte det lär sig barnet att det måste skrika tills det kräks för att få som det vill och får ännu lättare att trissa upp sig till desperation i framtiden.

(Ur: Eckerberg. B. Att lära barn sova. Barn över cirka arton månader, sid: 9)