tisdag 1 juni 2010

Myten om den långtidsammande hemmafrun

Av Marit Olanders

För några år sedan hade jag lyckats sälja in idén om en artikel om amning efter spädbarnstiden till en tidning med radikal framtoning. Vid det laget, för en fem-sex år sedan, skrev inga tidnignar någonsin om småbarnsamning. Tidningen hade chansen att vara först.

Artikeln handlade om kvinnor som inte slutar amma senast vid ettårsdagen, att de kan råka ut för i bästa fall obetänksamma och i värsta fall djupt sårande kommentarer. Själv har jag fått frågan om det inte var incest när jag ammade mitt barn, som då inte ens var tre år. Ett citat som skulle vara med i artikeln kom från en kvinna som varit punkare i tonåren. När hon fick barn insåg hon att amning var det mest subversiva hon någonsin ägnat sig åt. Att fortsätta amma i början av 2000-talet provocerade mer än att vara punkare kring 1980.

Jag hade också gjort intervjuer med yrkesarbetande ammande mammor, som dessutom reste i jobbet, och som snabbt ammade upp mjölkproduktionen när de kom hem till sina respektive små igen.

Redaktionssekreteraren på tidningen sa först att han tyckte det var "mycket bra". Sen lästes min artikel av fler på redaktionen och då blev tonen en annan. Jag förstod att andra medarbetare tyckte att amning och yrkesarbete inte gick att förena. Jag fick i uppgift att framhäva den biten, och att det är högutbildade som ammar och håller kvar amningen, ännu mer. Ändå slutade det hela med nej tack. Artikeln kom aldrig i tidningen.

Anledningen kan inte ha varit någon annan än att redaktionen såg mer till sina egna fördomar än till mina faktauppgifter och associerade amning till ojämlikhet. Trots intervjuerna och faktauppgifterna i min text trodde de uppenbarligen att amning i flera år var något som företrädesvis hemmafruar/hemmamammor ägnade sig åt. De såg inte kopplingen mellan amning och feminism, som var självklar för mig. De såg inte mina källhänvisningar till forskning som visade sambandet mellan mammans utbildningsnivå och status i samhället och sannolikheten att hon ammar sitt barn. Det här var innan Karleen Gribbles forskning om kvinnor som ammar i över två år kom, men det fanns annan forskning som pekade på samma håll: I västvärlden är det kvinnor med hög utbildning och det goda självförtroende som hög position i yrkeslivet och materiell standard för med sig, som håller kvar amningen längst statistiskt sett.

Detta är ett faktum som många verkar ha svårt att ta till sig. En av de vanligaste myterna om amning är att kvinnan som ammar sitt småbarn är hemmafru, fjättrad vid barnet, utan någon personlig frihet. Nära förbunden med denna myt är myterna att man måste vara hemma på heltid för att kunna amma, att amning och annan mat utesluter varandra och att ammade barn inte knyter an till sina pappor. Ammar man upp i småbarnsåren så krymper minnesbilden av helamningsperioden det första halvåret eller så snabbt ihop till en kort period alldeles i början. Den långa delen av amningsperioden kombinerar man amningen med förvärvsarbete eller studier, fritidssysselsättningar och umgänge.

Omvänt är det kvinnor som har kontakt med sociala myndigheter och arbetsförmedling, kvinnor med låg utbildning och kvinnor som röker som ammar kortast tid, återigen statistiskt sett. Att ta reda på varför är det så är en långt viktigare uppgift.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Väldigt tråkigt att artikeln inte blev publicerad. Roligt att i alla fall få läsa här och bra länk.
Jag ammar fortfarande min snart 7-årige pojke. Är högutbildad och fick barn sent.

Maria sa...

Intressant läsning. Tidigare har jag tänkt att jag är tvungen att sluta amma när jag börjar jobba och pappan är hemma. Skulle vara mycket bra om jag kunde fortsätta tycker jag.

Madelene sa...

Intressant!! Jag ammar min 2åring som blev två i mitten av maj. Började jobba 1 april och nu är pappa hemma till i början av hösten. Amma är det sista vi gör innan jag går, om sonen vaknat, och nästan det första vi gör när jag kommer hem. Pappa och han har jättefina dagar där mamma knappt nämns :-) Var hemma nästan två år med första barnet och även med andra. Ville unna oss/dem det! Jag har 3 års universitetsstudier i bagaget. Fick mitt första barn vid 38 och det andra vid 42.

Cocco sa...

En kompis till mig har precis fått bar på Irland. På Irland är nästan alla mammor hemma med sina barn eftersom barnomsorgen är så dyr. Ingen av hennes vänner ammar de provar inte ens på BB. Det är bara hon som ammar.
Själv jobbade jag från att L var 3 månader och ammade till han var 17 månader och då tyckte jag att det var lite tidigt att sluta egentligen.

Annica sa...

Jag ammar min 14 månaders tjej och jobbar heltid sedan fyra månader. Från början hade jag nog en tanke på att det "inte gick" att amma när man jobbade och det blev en stress att sluta amma innan jag gick tillbaka till jobbet. Men ju mer jag tänkte på det, desto mer självklart blev det att fortsätta - hon kommer till ro så fint och vi får en stund nära varandra - något som ju blir ännu viktigare när man är borta hela dagen. Från dag ett har hon också sovit mellan mig och min sambo i vår säng och det funkar jättebra. När jag var hemma och min sambo jobbade fick de chans att ta igen lite närhet även på natten när lillan kröp ihop hos honom. Ingen annan jag känner ammar efter ett halvår eller samsover alls. Man känner sig lite ensam och vågar ibland knappt berätta hur vi gör hemma. Trist tycker jag.

Jonna sa...

Amning och jobb har funkat utmärkt att kombinera här också. Jag började jobba 75% när dottern var knappt nio månader. Nu är hon 2 år och verkar inte ha några planer på att sluta än på ett tag.

Mia sa...

Tråkigt att folk ska tro att man inte kan jobba och amma. Själv jobbar jag heltid och reser en del, maken är hemma med tvååringen, och jag tror de flesta tar för givet att jag inte ammar längre. Men tvärtom känns amningen extra viktigt EFTERSOM jag inte är hemma så mycket.

Veronika sa...

De tog väl inte med artikeln eftersom deras bild av feminism förmodligen, liksom de flestas, är att människor ska vara lika och kvinnor ska bete sig likadant som män. Och att det som är viktigt i samhället är arbetslivet, inte privatlivet. Amning är inget som män kan göra och det är (just därför - och vad är det för feminism?!) onödigt och ojämställt. Dessutom är det en privatsak, inget som har med arbeten att göra. Även fast det går hur bra som helst att kombinera med yrkesliv och jämställt föräldraskap.

Jonna sa...

Precis! Ska man hålla på och dra in jämställdhetsargument mot amningen kan man lika gärna göra det mot graviditeten också.

Susanne sa...

Jag började jobba igen när första barnen var 8 månader. en dag på lunchen pratade vi barn/föräldraledighet. Han:"Mamman måste ju vara hemma sålänge hon ammar." Jag: "Fast jag ammar och jag jobbar heltid" Han:"Hur går det till?" Jag:"Man har faktiskt rätt att amma på arbetstid, men jag ammar är jag är med barnet om barnet vill." Han:"Jaha?"

Suck! bara för att man ammar så måste man ju inte helamma.