Av Marit Olanders
Karleen Gribble är amningsforskare i Australien. Hon har sagt att hon inte bryr sig särskilt om amning av nyfödda. Det fins det så många andra som ägnar sig åt, menar hon. Amning av större barn intresserar henne mer, både biologiska och adopterade/familjehemsplacerade barn.
Bland det hon har publicerat finns en artikel som går igenom alla effekter amning har på mamman och barnet förutom de näringsmässiga, Mental health, attachment and breastfeeding: implications for adopted children and their mothers. Du hittar den här. Hon intervjuade också över 100 kvinnor som ammade barn på två upp till åtta år, och ställde även frågor till deras barn. Long-term breastfeeding; changing attitudes and overcoming challenges , länk , och As Good As Chocolate And Better Than Ice-Cream , länk. Bland annat har hon förstås frågat hur det kommer sig att de har amningen kvar, trots det kompakta motstånd det finns mot amning av barn som passerat bebisstadiet. Det vanligaste svaret är att barnen har tyckt så mycket om amningen och tydligt visat att de inte ville sluta att de inte har haft hjärta att neka det att fortsätta.
Barnen som har intervjuats berättar att de ammar för att de tycker om smaken på mjölken, den är lika god som choklad eller godare än glass, säger de. Och så säger de saker som att "jag gillar att gosa med mamma".
De flesta kvinnorna hade inte tänkt amma så länge från början. Det var barnets glädje över amningen, ofta i kombination med ökad kunskap om värdet av amning för barnet och mamman, som stärkte dem i beslutet att fortsätta amma. En annan bidragande orsak var att kvinnorna hade förebilder, att de såg andra kvinnor som ammade längre än genomsnittet. En stor majoritet av kvinnorna var eller hade varit medlemmar i ABA, Amningshjälpens australiensiska systerorganisation.
Kanske besvaras frågan om varför man fortsätter amma enklast med en motfråga: Varför sluta? Barnet blir äldre en dag i taget, men fortsätter att vara samma person. Varför ska man sluta med något som fungerar, bara för att det står ett särskilt datum i kalendern?
Alla barn slutar självmant med bröstet förr eller senare, menar Gribble. En del kvinnor tar beslutet att låta sina barn få komma till bröstet så länge de vill. Hur länge det är varierat mycket. en del slutar självmant vid två-tre år, några fortsätter till åtta eller tio år. Barnen går på dagis, i förskoleklass och t o m skola, de har sina aktiviteter och kompisar som vilka barn som helst. Men de har också kvar amningen. Precis som någon skrev i en kommentar här är det inte ovanligt att större barn är "mycket hemliga" om sin amning. De antar att ingen av deras jämnåriga ammas, pratar aldrig om det, de märker förmodligen sexualiseringen av kvinnobröst i media. Och de märker att de är annorlunda. Ändå tycker de uppenbarligen det är värt det att fortsätta. Egentligen är det inte konstigare än att vissa barn fortsätter att suga på napp, tumme eller nappflaska upp i skolåldern.
Oro för att barnet inte ska bli mobbat var ett av skälen Kim Hazelius informanter angav för att man skulle avvänja från amningen i C-uppsatsen i etnologi, Standardmjölk Om amningslängd och normalitet. Samma åsikt finns i samhället om att homosexuella inte bör skaffa barn - eftersom barnet kan bli mobbat. Här har vi sett en stark omsvängning på senare år.
Kanske kan de negativa attityderna mot att fortsätta amma efter spädbarnstiden mjukas upp på liknande sätt.
Karleen Gribble är amningsforskare i Australien. Hon har sagt att hon inte bryr sig särskilt om amning av nyfödda. Det fins det så många andra som ägnar sig åt, menar hon. Amning av större barn intresserar henne mer, både biologiska och adopterade/familjehemsplacerade barn.
Bland det hon har publicerat finns en artikel som går igenom alla effekter amning har på mamman och barnet förutom de näringsmässiga, Mental health, attachment and breastfeeding: implications for adopted children and their mothers. Du hittar den här. Hon intervjuade också över 100 kvinnor som ammade barn på två upp till åtta år, och ställde även frågor till deras barn. Long-term breastfeeding; changing attitudes and overcoming challenges , länk , och As Good As Chocolate And Better Than Ice-Cream , länk. Bland annat har hon förstås frågat hur det kommer sig att de har amningen kvar, trots det kompakta motstånd det finns mot amning av barn som passerat bebisstadiet. Det vanligaste svaret är att barnen har tyckt så mycket om amningen och tydligt visat att de inte ville sluta att de inte har haft hjärta att neka det att fortsätta.
Barnen som har intervjuats berättar att de ammar för att de tycker om smaken på mjölken, den är lika god som choklad eller godare än glass, säger de. Och så säger de saker som att "jag gillar att gosa med mamma".
De flesta kvinnorna hade inte tänkt amma så länge från början. Det var barnets glädje över amningen, ofta i kombination med ökad kunskap om värdet av amning för barnet och mamman, som stärkte dem i beslutet att fortsätta amma. En annan bidragande orsak var att kvinnorna hade förebilder, att de såg andra kvinnor som ammade längre än genomsnittet. En stor majoritet av kvinnorna var eller hade varit medlemmar i ABA, Amningshjälpens australiensiska systerorganisation.
Kanske besvaras frågan om varför man fortsätter amma enklast med en motfråga: Varför sluta? Barnet blir äldre en dag i taget, men fortsätter att vara samma person. Varför ska man sluta med något som fungerar, bara för att det står ett särskilt datum i kalendern?
Alla barn slutar självmant med bröstet förr eller senare, menar Gribble. En del kvinnor tar beslutet att låta sina barn få komma till bröstet så länge de vill. Hur länge det är varierat mycket. en del slutar självmant vid två-tre år, några fortsätter till åtta eller tio år. Barnen går på dagis, i förskoleklass och t o m skola, de har sina aktiviteter och kompisar som vilka barn som helst. Men de har också kvar amningen. Precis som någon skrev i en kommentar här är det inte ovanligt att större barn är "mycket hemliga" om sin amning. De antar att ingen av deras jämnåriga ammas, pratar aldrig om det, de märker förmodligen sexualiseringen av kvinnobröst i media. Och de märker att de är annorlunda. Ändå tycker de uppenbarligen det är värt det att fortsätta. Egentligen är det inte konstigare än att vissa barn fortsätter att suga på napp, tumme eller nappflaska upp i skolåldern.
Oro för att barnet inte ska bli mobbat var ett av skälen Kim Hazelius informanter angav för att man skulle avvänja från amningen i C-uppsatsen i etnologi, Standardmjölk Om amningslängd och normalitet. Samma åsikt finns i samhället om att homosexuella inte bör skaffa barn - eftersom barnet kan bli mobbat. Här har vi sett en stark omsvängning på senare år.
Kanske kan de negativa attityderna mot att fortsätta amma efter spädbarnstiden mjukas upp på liknande sätt.
1 kommentar:
Tack för inlägget och tack för länkarna! L (ammar min snart 7-åring)
Skicka en kommentar