Av: Eva-Lotta Funkquist
Devorah Miller Ben Shaul var biolog och samlade in mjölk från olika digivande djur från hela världen för analys. Hon hade tänkt sig en korrelation mellan artillhörighet och mjölksammansättning. Resultaten av analyserna skulle komma att göra henne mycket förbryllad. Grisslybjörnen visade sig i stort sett ha samma mjölksammansättning som kängurun. På samma sätt var det med renen och lejonet; mjölken hade liknande innehåll beträffande protein, fett och laktos. När analyserna kunde räknas i hundratal insåg Devorah att hon måste tänka om; kanske var det istället så att mjölkens sammansättning korrelerade till digivningsstrategi? Djuren och deras mjölk kom tillslut att delas in i fem grupper:
1. Djur som är i ständig kontakt med sin unge och ger di i stort sett konstant: mjölken är vattnig och låg på protein, exempel: känguru.
2. Djur som bär på sin avkomma eller stannar vid den så gott som konstant. Mjölken i grupp 1 och 2 är i stort sett sammansatt på samma vis, exempel: människa och chimpans. Den här gruppen har den allra vattnigaste mjölken (87%). Detta för att ungen inte ska bli övergödd under de extremt täta digivningsstunderna. Mjölken är sammansatt för intag flera gånger i timmen.
3. Djur som lämnar sin unge på en säker plats och återkommer regelbundet, men med många timmars mellanrum, för att dia ungen, exempel: gasell. Mjölken är mycket rik på protein och fett.
4. Djur som föder omogna ungar och som stannar med dem i ett bo och ger dem di med ett par timmars mellanrum: mjölken är näringsrik, exempel: leopard.
5. Djur som spenderar en stor del av tiden i vatten och blöter ner ungen: mjölken är extremt fettrik och koncentrerad, exempel: bäver.
Ur: The international Zoo year book. The composition of milk of wild animals (1962(4):333-342).
9 kommentarer:
Jag såg ett program som handlade om hyenor, tror jag, där hade bytesdjuren flyttat sig väldigt långt bort från hyenornas boställe och mamman fick springa i flera timmar för att nå dem(!). Hon var alltså borta väldigt länge men som tur var innehöll hennes mjölk mycket fett, hela 14 % (hahah, är det mycket?). Jag funderade då på om det fanns någon relation mellan fettsammansättning och hur ofta de får di, skönt att få det förklarat. Men jag skulle gärna vilja veta hur ofta kossor skulle ge di om de gick fritt. Vet ni?
Som jag ser det tillhör tamkor grupp 3. Alltså med ett par timmars mellanrum. Men jag tycker att då man iakttar dem så är oftare än så. Hästar också.
Hälsar Eva-Lotta
Alltså nu skrev jag fel. Tamkor=grupp 4.
Eva-Lotta
Man kan undra om den här forskningen nått alla på BVC...
Fast jag tycker inte att kor och hästar går in någonstans, inte heller får och grisar och gnuer och zebror och giraffer.... de lämnar ju inte sina barn eller har dem på samma plats. De är ju alltid vid samma sida. Inte är de omogna heller, de kan ju springa några timmar efter födseln. Haha, har de glömts bort eller är det jag som inte förstår ordningen?
Linnea. Jag har nog varit lite summarisk i min gruppindelning.
kor, hästar, Zebror tror jag alla tillhör grupp 4. Giraffer är intressanta för som jag förstår byter de grupp och jag tror också mjölksammansättning. Först är de grupp 3, sedan 2. Grupp 2 bär inte sin avkomma alltid, utan stannar vid dem hela tiden. Grisar tror jag också tillhör grupp två.
Eva-Lotta
Är jag ute och cyklar om jag ser på det som en form av skala, samt att människan glider lite grann på skalan?
(rå mjölk-)mogen mjölk-mogen mjölk efter längre tids amning
Är det inte så att tex fettinnehållet ökar? Skulle man kunna se det som en anpassning till amning av ett självgående, mer rörligt, barn som inte nödvändigtvis ammas med samma frekvens?
Kor lämnar sina kalvar precis som rådjur. Kalvarna är "stannare". Föl däremot är "följare" och följer mamman hela tiden. Detta i vilt tillstånd allstå. Lite annorlunda i ko-och hästhagar alltså...
Anonym! Okey, tack för den informationen. Kan inte någon med lite olika djur räkna lite.
Hälsar Eva-Lotta
Skicka en kommentar