fredag 14 januari 2011

Jag menar inte att beklaga mig

Eva-Lotta Funkquist

Om man skriver om amning får man räkna med att bli missförstådd. Jag skrev en gång ett inlägg om att jag inte går på mammografi. Det har ju inte direkt med amning att göra, men jag skrev det för att belysa att många av oss fattar beslut om om vår hälsa som kanske inte alltid är helt rationella i andras ögon och att det provocerar. Tydligen provocerar också mammografiinlägget. Det kommer kommentarer lite varstans. Någon skrev t.ex. så här:

"De (på amningsbloggen, min anm.) tycker bl.a att kvinnor ska bojkotta mammografi och amma istället... Och bedriver hetsjakt på kvinnor som valt att inte amma, som Linna Johansson t.ex."

Nu vill jag förtydliga. Jag har aldrig någonsin antytt något om hur jag tycker att andra ska göra angående mammografi. Jag tycker nämligen ingenting om det. Och bedrivit någon hetsjakt på Linna Johansson, det vet jag helt säkert att Amningsbloggen inte har gjort. Det här och det här och det här är sånt vi har skrivit om Linna Johansson.

Nog är det lite konstigt, lite som viskleken nästan...

10 kommentarer:

Lina sa...

Hej! Det som provocerade mig i ditt mammografiinlägg var följande stycke: "Sonen undrade en gång varför jag inte går på mammografi. Då blev jag ju tvungen att formulerar mig. "Jag tycker inte om massrörelser, jag tycker inte om att bli föst till en röntgenapparat endast iförd en sjukhusrock, och jag tycker inte om att få mina bröst klämda i en apparat.", sa jag (utan att egentligen veta om det är så det går till; jag har ju aldrig varit på mammografi). "Ja ha", sa sonen inkännande, "du får auschwitzkänslor". Exakt, det är precis vad jag får, auschwitzkänslor, den pojken har druckit min mjölk!"

Du får skippa mammografin hur mycket du vill, av vilken anledning som helst - men att jämföra det med Auschwitz var verkligen hårresande. Att dessutom uttala sig så negativt om hur en mammografiundersökning går till och hur man blir behandlad av personalen, utan att ha provat på det en enda gång, tycker jag är allvarligt. Det var detta JAG blev provocerad av och upprörd över. Blir det fortfarande idag när jag läser igenom inlägget igen. Det finns liksom inga proportioner i det.

Lina sa...

Du "glömde" förresten att länka till inlägget om Linna Johansson som du skrev 14 mars 2009... Kanske för att det var det enda negativa?! Man blir ju lite misstänksam.

Eva-Lotta sa...

Lina, Du menar det här: http://amningsbloggen.blogspot.com/2009_03_01_archive.html
Det står väl inget negativt om Linna i det?
E-L

Eva-Lotta sa...

Lina! Ett ytterligare förtydligande. Jag har inte jämfört undersökningen med Auschwitz, utan mina känslor. Att jämföra undersökningen vore opropertioneligt, men känslor saknar väldigt ofta proportioner, utan att vi kan göra så mycket åt det. Ibland tror jag dock att det är viktigt att följa sina känslor (och inte bara göra som alla andra gör) även om det för en yttre betraktare verkar irrationellt.

Hälsar Eva-Lotta

Marit sa...

Precis som det påpekades i en annan kommentar idag: Man äger sina känslor.

Lina sa...

Marit och E-L: Man får känna vad som helst men man behöver inte uttrycka alla känslor, och gör man det ändå får man vara medveten om att andras känslor kan gå stick i stäv och att en del kan bli både provocerade, arga och ledsna. Att jämföra sina känslor för mammografi med Auschwitz är naturligtvis starkt överdrivet, och det tillhör den kategorin jag talade om; sådant andra kommer att reagera starkt på. Däribland jag. Jag var och lyssnade på ett föredrag av en man som överlevt förintelsen, en fd lägerfånge. Man kan nog våga påstå att väldigt få saker vi utsätts för i vårt välfärdsland spelar i samma liga som det han varit med om, mammografi tillhör definitivt inte dem och jag reagerar på jämförelsen med att bli arg och tycka det är kränkande...

Lina sa...

(Uttrycka alla känslor offentligt, menar jag alltså, som förtydligande.)

Lina sa...

Obs att jag alltså också reagerade på formuleringen "bli föst" till en röntgenapparat. Eva-Lotta, du har aldrig varit på mammografi skriver du. Tycker du själv att det är okej att skriva såhär? Detta handlar ju såvitt jag kan se det om yrkesgruppen röntgensjuksköterskor. Fast utan att veta någonting egentligen. Tala med en röntgensköterska först, kanske, innan du skriver sånt här? H*n kan bekräfta att det inte är så det går till, så du slipper oroa dig för sådant och skriva såna här dumheter!
Gör ett studiebesök på Auschwitz också när du ändå håller på att faktakolla.

Heidi sa...

Men det är ju faktiskt så att känslor kan få vilka proportioner som helst. Därmed har vi ju alla möjliga sorters fobier bland människor. Nu säger jag inte att det är vad E-L har men poängen är
att man kan ju få otroliga panikkänslor av en myra till exempel eller bara av att vistas bland folk!

Självklart måste alla ha rätt att uttrycka tex att "jag känner mig som om jag torteras om jag måste titta på en spindel" även om liknelsen med tortyr kan tyckas konstig för någon annan.

Det här är väl ändå inget att diskutera.... (och ändå gör jag det!)

Heidi sa...

Ärligt talat tror jag mer att Linnas iritation handlar om att hitta fel i vad som skrivs här. Har vi egentligen ett problem i samhället med att folk inte tycker att mammografi är bra? Nej det har vi inte och det är högst osannolikt att vi får det heller.

Jag tror att inlägget mer handlade om att inte följa normen.