Tack för mig!

Av Marit Olanders

Det här blir (kanske/antagligen) mitt sista inlägg som ansvarig för Amningsbloggen. På måndag börjar jag på annat jobb som jag ska ägna mig åt till 100 procent.

Åren med Amningsbloggen har varit intensiva. Att Amningsbloggen nu närmar sig en halv miljon besökare visar vilket enormt behov det finns av att läsa om amning. Tänk om beslutsfattare och media kunde inse det!

När jag skriver detta befinner jag mig på föreläsningsturné i Dalarna med anledning av min bok Amning i vardagen, som utkom i slutet av mars. Gång på gång berättar jag om hur det kom sig att jag började informera om amning: Att jag insåg vilket enormt behov av information det finns. Jag har gjort det genom Amningsnytt, vars redaktör jag var i många år, som hjälpmamma i Amningshjälpen, genom att skriva och formge 2008 års version av Sugen på livet, genom att svara på läsarfrågor i Vi Föräldrar och nu senast genom at ge ut en bok.

Efter några år som redaktör på Amningsnytt, berättar jag på föreläsningarna, kände jag mig uppgiven. Det var som om all information som jag spred slukades i ett stort hål. Samma gamla fördomar kom igen och igen. ”Det är naturligt att amma.” ”Den här nappflaskan stör inte amningen.” ”Det är bra att familjer i flyktingläger får tillgång till ersättningspulver.” Och så vidare.

Sen fick jag en insikt om att det aldrig någonsin skulle ta slut. Fördomarna kommer alltid att finnas. Okunskapen kommer alltid att spridas, av olika intressenter med olika motiv. Barnmats- och nappflaskföretagen har ett vinstintresse av att sprida påståenden som att det är normalt att amma fem gånger per dygn, och att mätta barn sover mer sammanhängande. Eller att just den här nappflaskan inte ska störa amningen. Rent ljug är det. Ljug som kan bli destruktivt för amningsrelationen.'

- Får de verkligen säga vad som helst? frågade en av mina åhörare.

Ja det får de faktiskt. Nästan. Det finns regler för marknadsföring av bröstmjölksersättning och nappflaskor, men regler kan kringgås och uppföljningen är i det närmaste obefintlig.

Det vi kan göra är att hålla emot. Göra det svårare för dem att komma undan. Påtala lögner, glidningar på sanningen. Anmäla till konsumentverket. Bilda opinion. Skriva mejl och insändare, blogga. Kräva objektiv och saklig information om amning och flaskmatning från oberoende källor. Vara ödmjukt stödjande mot andra föräldrar runt omkring oss, oavsett hur de ger sina barn vård och mat.

Jag tystnar inte, men fortsätter på andra arenor än som anställd på Amningsbloggen. När tid och ork och inspiration sammanfaller hoppas jag kunna titta in och gästblogga. Men det behövs fler röster i amningsdebatten. Din, till exempel.

Suveräna Julia Ilke tar nu över ansvaret för Amningsbloggen. Jag och Amningshjälpen önskar Julia välkommen och lycka till!