torsdag 30 april 2009
Drevet går mot sömnmetoder - eller?
Snälla, var vänlig och stör ej!
Eva-Lotta Funkquist
tisdag 28 april 2009
Tycker du att jag ska prova med femminutersmetoden?
Frågor av den här typen får man ofta när man är hjälpmamma. Nåt sorts råd vill man ju ändå få till. Jag brukar svara så här:
Du har inte gjort något fel. Fortsätt du låta bebisen amma sig till sömns. Det är bra för henne.
Låt henne gärna amma sig till sömns framför teven eller samtidigt som du läser eller gör något annat trevligt. Då blir du inte stressad av att hon inte somnar. Somnar hon inte så somnar hon inte och det är inget farligt med det. Hon behöver inga fasta tider, hon kommer att somna när hon behöver. Låt henne sova huller om buller, var som helst och när som helst. Gör en mysig plats åt henne i vardagsrumssoffan dit du bara kan tippa över henne när hon somnat och det börjar bli varmt i famnen. Då har hon dig nära och blir inte rädd när hon vaknar till.
måndag 27 april 2009
Att somna med ett mjölkigt bröst i munnen
Bland oss som växte upp på 1970-talet och senare finns en starkt utbredd föreställning: Att man inte ska gå på A-brunnar för då ... händer något hemskt, oklart vad.
fredag 24 april 2009
Hängiven, respektingivande och beredd på att kämpa
Kirurgen gled ner på kontorsstolen och gjorde en gest mot läkaren han hade i släptåg att han skulle sätta sig på stolen bredvid. Sedan nickade han glatt åt mitt håll och sa vänd till kollegan.
- Det här, Mehmed, det är Eva-Lotta, hon är sjuksköterska här på avdelningen och hon är militant amningsfanatiker.
- Och det här är Mehmed, lade han sen till och vände sig mot mig och fortsatte, han ska arbeta här på avdelningen i sex månader.
Mehmed tittade inte glatt på mig. Snarast närmare med avsmak och han såg ut som om han tänkte något i stil med: ”Allah, led mina steg, hennes hår vore nog prövning” (det brinner i hennarött).
Det kändes som om sex månader av dagligt samarbete kunde ha börjat bättre. Faktiskt kändes det som om det inte kunde ha börjat sämre. Jag drabbades av en övertygande känsla av att Mehmet, redan innan jag öppnat munnen, helt dömde ut min förmåga till något sorts vettigt resonemang. Så lätt var det alltså att få mig att framstå som omöjlig att ha att göra med.
Det var nu inte första gången någon kallade mig amningsfanatiker. Att hävda barns rätt till föräldrarnas tid och kropp väcker känslor. Och framförallt, det väcker rädslor, kanske speciellt i sjukhusvärldens hierarkiska system. Kirurgen gav förvisso ett helt oskrämt intryck, men ibland är det ju inte hos budbäraren som känslorna härbärgerar och de öppna påhoppen är ju sällan de elakast menade. Bläddrandes i ett kardex pladdrade han glatt vidare om stenoser och fimoser och andra oöppningar som ger kirurglivet mening. Han var synbarligen omedveten om den kommunikativa kollaps han just orsakat.
Men så tänkte jag ett tag till. Jag kunde ju faktiskt själv ge omdömet innebörd och själv välja hur budskapet skulle tolkas. Varför skulle jag överlåta åt Mehmed att skapa en bild av mig på grund av det sagda, innan jag ens själv öppnat munnen.
Militant amningsfanatiker. Det låter ju som om kirurgen menade att jag är oresonlig, beredd på att göra övertramp och fullkomligt osaklig.
Men han kan också menat att jag är hängiven, respektingivande och beredd på att kämpa för det jag tror är rätt.
Så menade han förstås.
Och vänd till Mehmed sa jag: ”Så tydligt har aldrig någon uttryckt sin respekt för mina åsikter. Välkommen till avdelningen. Vi kommer säkert att få det trevligt tillsammans”.
Och se, visst fick vi det trevligt tillsammans. För Mehmed var inte barns rätt till föräldrarna tid och kropp något kontroversiellt. För honom var det kanske en tyst, ens aldrig ifrågasatt, kunskap, att vissa saker aldrig skall förvägras barnet. Kan den tysta kunskapen ha något samband med att jag och mina meningsfränder på avdelningen färgar våra hår med en prima exportprodukt från mellersta östern? Eller är det Pippistyrka vi tror oss behöva?
Eva-Lotta Funkquist
onsdag 22 april 2009
Omvandla vrede till harmoni
Endast en gång såg vi ett barn som i ett anfall av vrede uppträdde aggressivt mot en vuxen. Det var en liten pojke på två eller tre år som hade blivit buren av Hidikwa, en av de äldre kvinnorna i gruppen, till det ställe där hon ville sitta. Där satt redan tidigare några av hennes väninnor. Vad som var anledningen till barnets utbrott fick vi aldrig veta, kanske hade han inte velat bli flyttad. I vilket fall såg han retlig ut och var på gränsen till att börja gråta. Han verkade dessutom obeslutsam om han skulle stanna kvar eller gå i väg. Han hade en käpp i handen och plötsligt började han slå Hidikwa i ryggen. Det kan inte ha gjort ont eftersom slagen inte var kraftiga och träffade läderskynket hon bar över axlarna. Hon vände sig om och tittade på honom med ett roat leende. Så tog hon tag i käppen och sade något till barnet. Sedan återvände hon till samtalet och han fortsatte att slå henne. Nu tog hon upp ett vedträ och pekade menade på honom. Men hon log fortfarande. Så vände hon sig om och fortsatte konversationen. När barnet började slå henne för tredje gången vände hon sig om, sträckte sig efter honom och knuffade ner honom i sitt knä. Samtidigt som hon milt tillrättavisade honom fortsatte hon att le. Snart skrattade pojken också och sedan satt han framför Hidikwa med käppen fortfarande i handen och började slå på marken i upphöjt lugn. Det var en exemplarisk lektion i konsten att med hjälp av skratt omvandla vrede till harmoni.
måndag 20 april 2009
Mormorshypotesen
Samhällen där människorna försörjer sig som jägare och samlare och huvudsakligen äter insamlade grönsaker är ofta matriarkala. Kvinnan stannar kvar i den grupp som hennes moder lever i då hon blir vuxen. Barnen ammas länge, åtminstone upp till tvåårsåldern. Därefter kommer en grupp av kvinnor att dela på bördan det innebär att skaffa föda åt barnen. Männens födosamlande täcker bara en liten del av gruppens energibehov.
torsdag 16 april 2009
"There´s a special place in hell for women who don´t help each other"
tisdag 14 april 2009
Sempers helomvändning, del 2
måndag 13 april 2009
Mest och minst i Sverige
Västmanland ligger i botten. Där ammas endast 51 procent av barnen enbart vid fyra månaders ålder.
Varför då denna stora skillnad?
En annan fråga som verkligen väntar på ett svar är varför andelen bebisar som enbart ammas fortsätter att minska. År 1998 ammades 69% av barnen i riket enbart vid fyra månader och 2006 hade denna siffra sjunkit till 60%.
tisdag 7 april 2009
Ombads gå till omklädningsrummet för att amma
Skydd
måste vi ha
men ensam i sängen och gråta går bra
klämskydd, brännskydd, frigolitskydd
måste vi ha
men sprutor i armen är bra
brandskydd, bilskydd, petskydd
måste vi ha
men lämnad på dagis idag
och tänk
när där inget skydd var
då klarade du det ju
jätte bra
Eva-Lotta Funkquist
måndag 6 april 2009
Världens värsta curlingföräldrar
Nu lever vi i Sverige inte längre som jägare- och samlare utan i ett modernt samhälle med helt andra krav på samhällsmedborgarna än i ursprungliga kulturer, men kunskapen är ändå viktig. Kulturer som uppfostrar barnen på detta fria och respektfulla sätt kännetecknas nämligen av att fiendskap, våld, grymhet och brott inte förekommer alls eller spelar en ytterst obetydlig roll. Män och kvinnor är jämställda och vinningslyssnad och utsugarmentalitet är ovanligt. Det är alltså samhällen som på många sätt liknar en önskebild av ett samhälle som vi knappt längre vågar tro på.
I det västerländska samhället blir däremot många barn gränslösa. Många barn agerar ut sina impulser utan att tänka efter eller bry sig om vilka konsekvenser det får. Inom anknytningsforskningen har man visat att många av de här barnen lever med föräldrar som kränker deras integritet. Barnens trots följs av en sträng disciplin med inslag av övergrepp, mera trots och till slut ofta eftergivenhet som förstärker det oönskade beteendet. Triple P handlar om att få barnet att göra som den vuxne vill på ett effektivt sätt, främst med uppmärksamhet och positiv förstärkning, men också genom att ignorera barnet och med s.k. timeout. Då kan gränslösa barn fungera socialt acceptabelt om de samtidigt omgärdas med detaljerade regler om vad man får och inte får. Övergrepp från den vuxne kan undvikas eftersom barnet lyder. Att barn gör som vuxna vill är förvisso behagligt, men inte samma sak som att barnet mår bra och roten till det onda; de vuxnas bristande empati och respekt riskerar ju att glömmas bort. Det finns metoder som istället arbetar med att hjälpa föräldrar och förskolepersonal att bemöta barn med empati och respekt och jag tycker att Uppsala kommun skulle ha valt en sådan metod istället.
Eva-lotta Funkquist
lördag 4 april 2009
I Sverige gör en mamma "fel" om hon inte ammar sitt barn
Jag läste idag i tidningen att något som utmärker svenskar är en stark tilltro till experter och att inte göra som experterna tycker är rätt kan vara förenat med stark skuld.
Våra idéer om vad barn är och behöver har ändrats flera gånger under de senaste hundra åren. Det som under ett decennium har varit en absolut sanning beträffande barns uppfostran har under nästa beskrivits som helt felaktig av så kallade experter. Ur detta har en syn vuxit fram om hur den goda modern skall vara. Synen kanske kan sammanfattas som en "lagom" tillgänglighet. Barnets behov skall stå i centrum, men inte helt och hållet på bekostnad av mammans behov. Enligt den synen gör en mamma "fel" om hon inte ammar sitt barn.
Men lika "fel" gör en mamma som ammar för ofta, för länge och på nätterna. En sådan mamma riskerar att bli betraktad som ett överbeskyddande hinder för barnets utveckling. Hon tröttar ut sig själv också, och det omöjliggör hennes möjligheter att var en god mor resten av tiden. Kanske tappar hon sexlusten och kanske orkar hon inte med eventuella syskon till babyn.
"Fel" gör också en mamma som fortsätter att satsa på amningen då hennes uppoffringar är mycket stora och chanserna att lyckas är mycket små. Eftersom då är det ju inte längre för sitt barns bästa kvinnan vill amma, utan för att utmärka sig som en förträfflig mor.
Att tycka att man är en god förälder kanske därför mest handlar om att våga tycka det själv och kanske inte bry sig så mycket om vad någon annan kan tänkas tycka.
Eva-Lotta Funkquist
fredag 3 april 2009
Snabbguide till WHO-koden
Since the Code covers products that are suitable for use as a partial or total replacement of breast milk, it should be read in conjunction with current global recommendations for breastfeeding and complementary feeding, such as the Global Strategy for Infant and Young Child Feeding. For example, as the global recommendation is exclusive breastfeeding for six months, any food or drink promoted to be suitable for feeding a baby during this period is a breast-milk substitute, and thus covered by the Code. This would include baby teas, juices and waters.
Marit Olanders
torsdag 2 april 2009
Vakna, diskrimineringsombudsmannen!
Om man säger åt gäster på en restaurang att lämna lokalen skulle det enligt den civilrättsliga diskrimineringslagen vara straffbart om den som blev tillsagd blev det på grund av trosuppfattning, sexuelläggning, etnisk tillhörighet eller funktionshinder. Ammande mammor får man dock behandla på detta vis. Med jämna mellanrum får jag historier berättade för mig om kvinnor som ombeds sätta sig att amma i ett annat rum eller på toaletten!
Jag hoppas att diskrimineringsombudsmannen (DO,) som övervakar lagen, någon gång ska ta sig an diskriminering av ammande mammor.
Att uppfatta amning som opassande är ett fullkomligt modernt påhitt. Under nästan hela mänsklighetens historia har amningen skett helt öppet, var som helst, hur som helst och väldigt länge. Det var den borgliga kulturen som på 1800 talet uppfann den privata amningen. Amningen skulle vara en privatsak mellan den lilla och modern och bara pågå ett par månader. Under denna tid var de förpassade till hemmet! Det fysiska skulle särskiljas från det sociala. Strikta regler skulle följas i alla social sammanhang och ett prydhetens kulturmönster växte fram. Ordet bröst blev t.o.m. fult att använda eftersom det kunde förevara i kollektivform (brösten). Den borgerliga befolkningen ersatte ordet bröst med barm.
Mellan amningarna kunde moderns veka natur möjligen lämpa sig för krusning av örngottsband. Ur detta har alltså Magdalena Ribbings känslor angående offentlig amning uppstått. En matbordssituation är enligt henne för stressig för amning och dessutom estetiskt opassande. Och vi har väl alla hört liknande argument av någon annan. Mor och barn ska inte vistas utanför hemmet den första tiden eftersom de behöver lugn och ro. Detta är en form av så kallad tabuering som har i syfte att hålla människor på plats eller utanför. Tabuering innebär att orenhetsstämplar sätts på beteenden som inte är önskvärda i ett samhälle. Människor kommer då aktivt och frivilligt att ändra sitt sociala beteende. Den borgerliga kvinnan gjordes maktlös och lydig genom att hon förpassades till hemmet. Ett av sätten att få dit henne var att göra amningen och bröstmjölken till någonting smutsigt, som inte kunde pågå inför andra människor.