torsdag 30 april 2009

Drevet går mot sömnmetoder - eller?

Efter att bl a Amningsbloggen uppmärksammade en film på Anna Wahlgrens hemsida om hur spädbarn ska fås att sova genom att tryckas ner på mage och kraftigt skakas i barnvagn har både barnläkaren Lars H Gustafsson och Aftonbladet engagerat sig i saken.

Lars H Gustafsson menar i sin blogg, tillsammans med kollegerna Marie Köhler och Tor Lindberg, att risken är stor att man tar i bara lite för hårt och att metoden, som den presenterades på filmen innan den togs bort, innebär risker att barn får revbensfrakturer och små små blödningar i hjärnan, s k shaken baby syndrome. Men Lars H vänder sig också emot den uppenbart kränkande i behandlingen och han gör det som många vuxna inte vågar - han sätter sig in i det lilla barnets situation och konstaterar att det för barnet måste vara mycket obehagligt att bli utsatt för detta.

Man får dock inte glömma att det finns fler "metoder" i svang i Sverige, som det helt uppenbart är mycket obehagligt att bli utsatt för som litet barn. Metoder har som mål att korrigera barnets beteende, t ex att somna utan kroppskontakt med vårdaren. Femminutersmetoden är det populära namnet på flera likartade metoder som också går ut på att barn inte får ammas till sömns utan somna utan kroppskontakt i egen säng. Den skulle också röra upp starka känslor om den visades på film, med den viktiga skillnaden att den knappast ökar risken för fysisk misshandel av barnet på de sätt som beskrivits ovan.

Kanske tiden är mogen för att opinionen ska svänga, så att vi kommer bort från föreställningen om att det skulle vara farligt eller dumt att amma till sömns och sova tillsammans med sitt barn under säkra omständigheter. Vad det i grund och botten handlar om är ju om vi ska kunna komma bort från ideer som handlar om att "slå dövörat till" för barnen. Modern forskning tyder på att barns utveckling gynnas av samspel och lyhört bemötande.

Ska vi få en förändring i grunden krävs att det inte blir ett för enkelspårigt drev bara mot Anna Wahlgren.

Marit Olanders

Snälla, var vänlig och stör ej!

Ann-Marie Widström är barnmorska och verksam forskare på Karolinska institutet i Stockholm. Hon började sin forskarkarriär på 1980-talet. När barn föddes var det då en utbredd rutin att suga luftrören rena och tömma barnets magsäck på dess innehåll. Motivet var att förhindra att barnet drog ner slem och magsäcksinnehåll i lungorna. Ann-Marie studerade hur barnen betedde sig beroende på om de sögs eller inte. Hon noterade rörelser vakenhetsgrad, hjärtfrekvens och blodtryck under barnets första timmar. Då upptäckte hon något mycket intressant. Barnen, speciellt de som inte sögs, uppvisade ett organiserat ätbeteende som tidigare inte var beskrivet. Ett nyfött barn kunde t.ex. bete sig så här: 1 min: avslappnad. 20 min: första hand till mun rörelsen. 22 min: sugrörelser med munnen. 32 minuter: aktivare sugbeteende. 39 min: rooting, tar bröstvårtan och börjar suga. Ann-Maries slutsats blev att vårdrutiner som äventyrar barnets medfödda organiserade beteende bör undvikas. Barn sugs inte längre på rutin utan läggs numera direkt på moderns bröst. Men nya vårdrutiner riskerar störa barnet istället. Vägning inom ett viss tidsintervall, sen avnavling, kläder som ska kläs på innan barnet fotograferas eller alltför snabb överflyttning till BB är tänkbara nya rutiner som stör barnets organiserade amningsbeteende. Snälla, var vänlig och stör ej!


Eva-Lotta Funkquist

tisdag 28 april 2009

Tycker du att jag ska prova med femminutersmetoden?

Min dotter kan inte somna själv och hon kan inte sova i egen säng. Jag måste amma henne för att hon ska somna. Vad har jag gjort för fel? Tycker du att jag ska prova med femminutersmetoden?

Frågor av den här typen får man ofta när man är hjälpmamma. Nåt sorts råd vill man ju ändå få till. Jag brukar svara så här:

Du har inte gjort något fel. Fortsätt du låta bebisen amma sig till sömns. Det är bra för henne.
Låt henne gärna amma sig till sömns framför teven eller samtidigt som du läser eller gör något annat trevligt. Då blir du inte stressad av att hon inte somnar. Somnar hon inte så somnar hon inte och det är inget farligt med det. Hon behöver inga fasta tider, hon kommer att somna när hon behöver. Låt henne sova huller om buller, var som helst och när som helst. Gör en mysig plats åt henne i vardagsrumssoffan dit du bara kan tippa över henne när hon somnat och det börjar bli varmt i famnen. Då har hon dig nära och blir inte rädd när hon vaknar till.

måndag 27 april 2009

Att somna med ett mjölkigt bröst i munnen


Bland oss som växte upp på 1970-talet och senare finns en starkt utbredd föreställning: Att man inte ska gå på A-brunnar för då ... händer något hemskt, oklart vad.
Det finns också andra företeelser i vår värld som man kan få höra att man ska akta sig för. Bada inte direkt efter maten för då får du kramp t ex. Eller varför inte Låt inte barnet somna vid bröstet. För då händer något hemskt. Man binder ris åt egen rygg får man höra. och det låter ju smärtsamt.. 

I själva verket är det nästan omöjligt att undvika ibland. Att amma är väldigt sövande för ett litet barn. Amning är både mat och skydd. I förälderns famn, med ett mjölkigt bröst i munnen, är det så lätt, så lätt att somna. Men då kommer föräldrauppfostrarna: Aj aj aj så får du INTE göra.

En av föräldrauppfostrarna visar nu på film på sin egen hemsida hur hon tycker man kan göra i stället. Lägga spädbarnet på magen, där det inte kan röra sig eller överhuvud taget meddela sig med omvärlden annat än med skrik. Plats: en barnvagn. Med stor muskelkraft och ryckiga rörelser skakar man vagnen fram och tillbaka omväxlande med att man trycker ner barnets huvud när det, förtvivlat gråtande, försöker befria sig från situationen. Det är mycket obehagligt att se på. Känsliga läsare varnas.

Alla kan inte amma – nej. Men det är inte farligt att ge hudkontakt heller. Man drabbas inte av sju eller sjuttio års olycka. Man är ingen mes för att man inte klarar att hålla sitt barn på en armlängds avstånd och låta det gråta sig till sömns.

Så låt dem inte lura dig. Vill du dansa med ditt barn intill din nakna hud och smeka det mjukt över ryggen tills det somnar så gör det. Vill du amma ditt barn till sömns så gör det. Och kanske luta dig bakåt och nicka till lite själv under tiden.
Zzzzz.

Marit Olanders

TILLÄGG 28 april: Filmen är borttagen nu.

fredag 24 april 2009

Hängiven, respektingivande och beredd på att kämpa


Kirurgen gled ner på kontorsstolen och gjorde en gest mot läkaren han hade i släptåg att han skulle sätta sig på stolen bredvid. Sedan nickade han glatt åt mitt håll och sa vänd till kollegan.

- Det här, Mehmed, det är Eva-Lotta, hon är sjuksköterska här på avdelningen och hon är militant amningsfanatiker.

- Och det här är Mehmed, lade han sen till och vände sig mot mig och fortsatte, han ska arbeta här på avdelningen i sex månader.

Mehmed tittade inte glatt på mig. Snarast närmare med avsmak och han såg ut som om han tänkte något i stil med: ”Allah, led mina steg, hennes hår vore nog prövning” (det brinner i hennarött).

Det kändes som om sex månader av dagligt samarbete kunde ha börjat bättre. Faktiskt kändes det som om det inte kunde ha börjat sämre. Jag drabbades av en övertygande känsla av att Mehmet, redan innan jag öppnat munnen, helt dömde ut min förmåga till något sorts vettigt resonemang. Så lätt var det alltså att få mig att framstå som omöjlig att ha att göra med.

Det var nu inte första gången någon kallade mig amningsfanatiker. Att hävda barns rätt till föräldrarnas tid och kropp väcker känslor. Och framförallt, det väcker rädslor, kanske speciellt i sjukhusvärldens hierarkiska system. Kirurgen gav förvisso ett helt oskrämt intryck, men ibland är det ju inte hos budbäraren som känslorna härbärgerar och de öppna påhoppen är ju sällan de elakast menade. Bläddrandes i ett kardex pladdrade han glatt vidare om stenoser och fimoser och andra oöppningar som ger kirurglivet mening. Han var synbarligen omedveten om den kommunikativa kollaps han just orsakat.

Men så tänkte jag ett tag till. Jag kunde ju faktiskt själv ge omdömet innebörd och själv välja hur budskapet skulle tolkas. Varför skulle jag överlåta åt Mehmed att skapa en bild av mig på grund av det sagda, innan jag ens själv öppnat munnen.

Militant amningsfanatiker. Det låter ju som om kirurgen menade att jag är oresonlig, beredd på att göra övertramp och fullkomligt osaklig.

Men han kan också menat att jag är hängiven, respektingivande och beredd på att kämpa för det jag tror är rätt.

Så menade han förstås.

Och vänd till Mehmed sa jag: ”Så tydligt har aldrig någon uttryckt sin respekt för mina åsikter. Välkommen till avdelningen. Vi kommer säkert att få det trevligt tillsammans”.

Och se, visst fick vi det trevligt tillsammans. För Mehmed var inte barns rätt till föräldrarna tid och kropp något kontroversiellt. För honom var det kanske en tyst, ens aldrig ifrågasatt, kunskap, att vissa saker aldrig skall förvägras barnet. Kan den tysta kunskapen ha något samband med att jag och mina meningsfränder på avdelningen färgar våra hår med en prima exportprodukt från mellersta östern? Eller är det Pippistyrka vi tror oss behöva?


Eva-Lotta Funkquist

onsdag 22 april 2009

Omvandla vrede till harmoni

I öknen i Kalahari lever folket !Kung San. Barnen hos !Kung San ammas tills de är flera år gamla och lever i ständig närhet till många vuxna. All kärlek slösas på barnen. Det berättas om !Kung San i boken Det glömda folket i Kalahari. Följande citet är hämtat därifrån. Jag läste det för många år sen och tänker ofta på det.

Endast en gång såg vi ett barn som i ett anfall av vrede uppträdde aggressivt mot en vuxen. Det var en liten pojke på två eller tre år som hade blivit buren av Hidikwa, en av de äldre kvinnorna i gruppen, till det ställe där hon ville sitta. Där satt redan tidigare några av hennes väninnor. Vad som var anledningen till barnets utbrott fick vi aldrig veta, kanske hade han inte velat bli flyttad. I vilket fall såg han retlig ut och var på gränsen till att börja gråta. Han verkade dessutom obeslutsam om han skulle stanna kvar eller gå i väg. Han hade en käpp i handen och plötsligt började han slå Hidikwa i ryggen. Det kan inte ha gjort ont eftersom slagen inte var kraftiga och träffade läderskynket hon bar över axlarna. Hon vände sig om och tittade på honom med ett roat leende. Så tog hon tag i käppen och sade något till barnet. Sedan återvände hon till samtalet och han fortsatte att slå henne. Nu tog hon upp ett vedträ och pekade menade på honom. Men hon log fortfarande. Så vände hon sig om och fortsatte konversationen. När barnet började slå henne för tredje gången vände hon sig om, sträckte sig efter honom och knuffade ner honom i sitt knä. Samtidigt som hon milt tillrättavisade honom fortsatte hon att le. Snart skrattade pojken också och sedan satt han framför Hidikwa med käppen fortfarande i handen och började slå på marken i upphöjt lugn. Det var en exemplarisk lektion i konsten att med hjälp av skratt omvandla vrede till harmoni.

måndag 20 april 2009

Mormorshypotesen

Samhällen där människorna försörjer sig som jägare och samlare och huvudsakligen äter insamlade grönsaker är ofta matriarkala. Kvinnan stannar kvar i den grupp som hennes moder lever i då hon blir vuxen. Barnen ammas länge, åtminstone upp till tvåårsåldern. Därefter kommer en grupp av kvinnor att dela på bördan det innebär att skaffa föda åt barnen. Männens födosamlande täcker bara en liten del av gruppens energibehov.


Vid 45 år är kvinnans fortplantningsorgan lika gamla som hennes övriga organ kommer att vara vid 80 år. Kvinnas långa ofruktsamma period har ansetts innebära en evolutionär fördel. Mor och dotter kan dela på ansvaret för barn respektive barnbarn om kvinnorna slutar att föda barn redan i fyrtioårsålder. Denna förklaring till att kvinnor kommer så tidigt i klimakteriet presenterades första gången av 1957 och har kommit att kallas The grandmother hypothesis (1).


1. Williams GC. (1957) Pleiotropy, natural selection, and the evolution of senescence. Evolution, 11;398-411.


Eva-Lotta Funkquist

torsdag 16 april 2009

"There´s a special place in hell for women who don´t help each other"

Det var så hon sa, Madeleine Albright. USAs först kvinnliga utrikesminister. Så tänk på det när ni möter ammande kvinnor. Låt de ammande barnen låta lite, störa lite, synas lite och vara med, men stäng dem aldrig ute. För då stänger ni också kvinnorna ute och det anstår inte ett civiliserat samhälle. Eller hur?

tisdag 14 april 2009

Sempers helomvändning, del 2

För ungefär en månads sedan skrev jag om Sempers helomvändning i Amningsnytt och här på Amningsbloggen. Ett år tidigare ondgjorde sig Semper över Nestlés presentation av tillskottsnäring på sin hemsida så till den grad att de anmälde Nestlé till Konsumentverket. Att presentera tillskottsnäringen, vid namn Nan 3, var indirekt reklam för modersmjölksersättningarna med samma namn följt av siffrorna 1 och 2, ansåg Semper och fick medhåll av Konsumentverket. Att marknadsföra modersmjölksersättning mot allmänheten är inte tillåtet. Det är en produkt som man vid behov ska få objektiv och saklig information om, allt enligt WHO:s internationella kod
Under februari 2009 började emellertid Semper också lansera en tillskottsnäring, som också den hade samma namn som företagets modersmjölksersättning, följt av siffran 3. "Hitta en ny favorit", stod det på Semper Barnmats startsida, och så en klickbar bild på paketet.
När jag nu tittar på samma sida så finns tillskottsnäringen inte längre kvar. Är den borttagen från deras sida? Nejdå, man hittar den på flera sätt, både på sidan för deras olika produkter och om man går in under åttamånadersåldern. Men den sitter inte i det största "skyltfönstret" - startsidan - längre.

Marit Olanders

måndag 13 april 2009

Mest och minst i Sverige

Amning är en socialgruppsfråga. Mer utbildning = mer amning. I västvärlden då förstås. I fattiga länder är det tvärt om. När man tittar på socialstyrelsens statistik (från 2006) slås man av att i Sverige är amning också en geografisk fråga. Om man väljer att titta på hur många barn som enbart ammas vid fyra månaders ålder så toppar Jämtland statistiken med 71 % av barnen. Jämtland, tillåt mig gissa: Detta är ett i-lands världsrekord i amning!

Västmanland ligger i botten. Där ammas endast 51 procent av barnen enbart vid fyra månaders ålder.

Varför då denna stora skillnad?

En annan fråga som verkligen väntar på ett svar är varför andelen bebisar som enbart ammas fortsätter att minska. År 1998 ammades 69% av barnen i riket enbart vid fyra månader och 2006 hade denna siffra sjunkit till 60%.

tisdag 7 april 2009

Ombads gå till omklädningsrummet för att amma

För några dagar sedan skrev Eva-Lotta Funkquist ett inlägg här på Amnignsbloggen om hur man vill hålla ammande mor-barn-par utanför samhället. Med s k tabuering motiverar man att i detta fall mor och barn inte kan amma inför andra människor, under de mest skiftande förevändningar. 
I ett badhus i Calgary i Kanada ombads kvinnor att inte amma i vattnet, under förevändningen att deras barn kunde svälja poolvattnet under tiden. Mammorna insåg förstås det orimliga i detta, barnen sväljer snarare mer vatten medan de leker i vattnet än just när e ammar.
Men mammorna fick inte heller sitta på kanten och amma, och inte heller i stolar utan ombads gå till omklädningsrummet.
Badhusföreståndaren förklarar för CBC News att det hela är ett missförstånd och att badvakterna bara ville väl.
Marit Olanders

Skydd

Tippskydd, fallskydd, spjälskydd
måste vi ha
men ensam i sängen och gråta går bra
klämskydd, brännskydd, frigolitskydd
måste vi ha
men sprutor i armen är bra
brandskydd, bilskydd, petskydd
måste vi ha
men lämnad på dagis idag
och tänk
när där inget skydd var
då klarade du det ju
jätte bra

Eva-Lotta Funkquist

måndag 6 april 2009

Världens värsta curlingföräldrar

Barnläkaren Clas Sundelin och sociologen Dagmar Lagerberg skriver på UNT debatt 9/3 att alla barn måste lära sig att bli civiliserade. De måste lära sig respekt för andras behov, att inte bruka våld, inte ta orimligt mycket plats, inte stjäla och inte ljuga. Alla föräldrar klarar inte att lära barnen det här och de kan därför behöva strukturerat stöd och författarna menar att den kritiserade metoden Triple P kan vara en bra strategi. Att barn behöver gränssättning av vuxna för att lära sig socialt acceptabelt beteende låter ju rimligt, men detta påstående är just inget annat än ett rimligt antagande. Att barn kan lära sig socialt acceptabelt beteende utan tillrättavisningar från vuxna kan man däremot finna stöd för. Helena Knutsson är arkeolog i Uppsala och har skrivit avhandlingen Slutvandrat? Aspekter på övergång från rörlig till bofast tillvaro. Hennes slutsats beträffande umgänget mellan vuxna och barn i jägar- och samlarkulturer är att barnen behandlas med stor fördragsamhet oavsett barnens ålder eller kön. Barnen får mycket kroppskontakt och ammas tills de är flera år gamla. Barn i dessa kulturer får så fri uppfostran att det är svårt för oss att ens förstå. Att barnet har en vilja tycks i sig vara ett tecken på att det barnet vill är rätt. Barnen omges av vuxen tillit som hela tiden förmedlar: Jag tror på dig och din förmåga. Trots den fria och antiauktoritära uppfostran så har många förvånade antropologer konstaterat att barnen i de här kulturerna, jämfört med västerländska barn, uppför sig mycket väl.

Nu lever vi i Sverige inte längre som jägare- och samlare utan i ett modernt samhälle med helt andra krav på samhällsmedborgarna än i ursprungliga kulturer, men kunskapen är ändå viktig. Kulturer som uppfostrar barnen på detta fria och respektfulla sätt kännetecknas nämligen av att fiendskap, våld, grymhet och brott inte förekommer alls eller spelar en ytterst obetydlig roll. Män och kvinnor är jämställda och vinningslyssnad och utsugarmentalitet är ovanligt. Det är alltså samhällen som på många sätt liknar en önskebild av ett samhälle som vi knappt längre vågar tro på.

I det västerländska samhället blir däremot många barn gränslösa. Många barn agerar ut sina impulser utan att tänka efter eller bry sig om vilka konsekvenser det får. Inom anknytningsforskningen har man visat att många av de här barnen lever med föräldrar som kränker deras integritet. Barnens trots följs av en sträng disciplin med inslag av övergrepp, mera trots och till slut ofta eftergivenhet som förstärker det oönskade beteendet. Triple P handlar om att få barnet att göra som den vuxne vill på ett effektivt sätt, främst med uppmärksamhet och positiv förstärkning, men också genom att ignorera barnet och med s.k. timeout. Då kan gränslösa barn fungera socialt acceptabelt om de samtidigt omgärdas med detaljerade regler om vad man får och inte får. Övergrepp från den vuxne kan undvikas eftersom barnet lyder. Att barn gör som vuxna vill är förvisso behagligt, men inte samma sak som att barnet mår bra och roten till det onda; de vuxnas bristande empati och respekt riskerar ju att glömmas bort. Det finns metoder som istället arbetar med att hjälpa föräldrar och förskolepersonal att bemöta barn med empati och respekt och jag tycker att Uppsala kommun skulle ha valt en sådan metod istället.

Eva-lotta Funkquist

lördag 4 april 2009

I Sverige gör en mamma "fel" om hon inte ammar sitt barn

Jag läste idag i tidningen att något som utmärker svenskar är en stark tilltro till experter och att inte göra som experterna tycker är rätt kan vara förenat med stark skuld.


Våra idéer om vad barn är och behöver har ändrats flera gånger under de senaste hundra åren. Det som under ett decennium har varit en absolut sanning beträffande barns uppfostran har under nästa beskrivits som helt felaktig av så kallade experter. Ur detta har en syn vuxit fram om hur den goda modern skall vara. Synen kanske kan sammanfattas som en "lagom" tillgänglighet. Barnets behov skall stå i centrum, men inte helt och hållet på bekostnad av mammans behov. Enligt den synen gör en mamma "fel" om hon inte ammar sitt barn.


Men lika "fel" gör en mamma som ammar för ofta, för länge och på nätterna. En sådan mamma riskerar att bli betraktad som ett överbeskyddande hinder för barnets utveckling. Hon tröttar ut sig själv också, och det omöjliggör hennes möjligheter att var en god mor resten av tiden. Kanske tappar hon sexlusten och kanske orkar hon inte med eventuella syskon till babyn.


"Fel" gör också en mamma som fortsätter att satsa på amningen då hennes uppoffringar är mycket stora och chanserna att lyckas är mycket små. Eftersom då är det ju inte längre för sitt barns bästa kvinnan vill amma, utan för att utmärka sig som en förträfflig mor.


Att tycka att man är en god förälder kanske därför mest handlar om att våga tycka det själv och kanske inte bry sig så mycket om vad någon annan kan tänkas tycka.


Eva-Lotta Funkquist

fredag 3 april 2009

Snabbguide till WHO-koden

Att läsa igenom WHO-koden och sen alla resolutioner som tillkommit efter att koden kom 1981 kan vara ganska krångligt. Därför blev jag glad när jag upptäckte att WHO har gett ut en pdf med frågor och svar. Det hela är på engelska visserligen men språket är ganska enkelt.

WHO poängterar att amning eller ej inverkar på folkhälsan i alla typer av miljöer, dvs både i rika och fattiga länder. För optimal tillväxt, utveckling och hälsa rekommenderar WHO sex månaders exklusiv amning, och därefter amning med tillägg av annan mat till två års ålder och längre. Skillnaden är att i den rika delen av världen kan man välja bort amningen utan fara för livet. Banr som inte ammas den första månaden löper upp till 25 gånger så stor risk att dö som exklusivt ammade barn.

WHO-koden innebär inte något "förbud" mot bröstmjölksersättning. Den syftar till att ge små barn säker uppfödning, genom amning om det är möjligt eller att alternativ till amning används på ett säkert sätt.

Men bland frågorna och svaren kan man hitta andra intressanta uppgifter. WHO menar att rekommendationen om helamning i sex månader gör att all mat som marknadsförs som lämplig före sex månaders ålder per definition är ersättning för bröstmjölk och därför täcks av WHO-koden:
Since the Code covers products that are suitable for use as a partial or total replacement of breast milk, it should be read in conjunction with current global recommendations for breastfeeding and complementary feeding, such as the Global Strategy for Infant and Young Child Feeding. For example, as the global recommendation is exclusive breastfeeding for six months, any food or drink promoted to be suitable for feeding a baby during this period is a breast-milk substitute, and thus covered by the Code. This would include baby teas, juices and waters.

Enligt detta synsätt borde barnmatsföretagen alltså inte får marknadsföra burkbarnmat som lämplig "från tidigast fyra månader" vilket är fallet i Sverige. Men varje land ska införliva WHO-koden i sin lagstiftning, eller annat regelverk. För Sveriges och andra EU-länders del har EU-kommissionen har gett ut ett direktiv, Kommissionens direktiv 2006/141/EG som bygger på WHO-koden som medlemsstaterna i EU ska implementera. WHO påpekar att Koden är ett minimum, och att olika länder gärna får anta striktare regler.

I pdf:en kan man också läsa om WHO-koden i händelse av katastrofsituationer, om WHO-koden och HIV. God läsning.

Marit Olanders

torsdag 2 april 2009

Vakna, diskrimineringsombudsmannen!

Att amma offentligt kan utan tvekan uppfattas som opassande. Magdalena Ribbing menar att ofrivilliga åskådare både kan ta illa upp och känna obehag, men också att det är stressigt och obehagligt för bebisen.

Om man säger åt gäster på en restaurang att lämna lokalen skulle det enligt den civilrättsliga diskrimineringslagen vara straffbart om den som blev tillsagd blev det på grund av trosuppfattning, sexuelläggning, etnisk tillhörighet eller funktionshinder. Ammande mammor får man dock behandla på detta vis. Med jämna mellanrum får jag historier berättade för mig om kvinnor som ombeds sätta sig att amma i ett annat rum eller på toaletten!

Jag hoppas att diskrimineringsombudsmannen (DO,) som övervakar lagen, någon gång ska ta sig an diskriminering av ammande mammor.

Att uppfatta amning som opassande är ett fullkomligt modernt påhitt. Under nästan hela mänsklighetens historia har amningen skett helt öppet, var som helst, hur som helst och väldigt länge. Det var den borgliga kulturen som på 1800 talet uppfann den privata amningen. Amningen skulle vara en privatsak mellan den lilla och modern och bara pågå ett par månader. Under denna tid var de förpassade till hemmet! Det fysiska skulle särskiljas från det sociala. Strikta regler skulle följas i alla social sammanhang och ett prydhetens kulturmönster växte fram. Ordet bröst blev t.o.m. fult att använda eftersom det kunde förevara i kollektivform (brösten). Den borgerliga befolkningen ersatte ordet bröst med barm.

Mellan amningarna kunde moderns veka natur möjligen lämpa sig för krusning av örngottsband. Ur detta har alltså Magdalena Ribbings känslor angående offentlig amning uppstått. En matbordssituation är enligt henne för stressig för amning och dessutom estetiskt opassande. Och vi har väl alla hört liknande argument av någon annan. Mor och barn ska inte vistas utanför hemmet den första tiden eftersom de behöver lugn och ro. Detta är en form av så kallad tabuering som har i syfte att hålla människor på plats eller utanför. Tabuering innebär att orenhetsstämplar sätts på beteenden som inte är önskvärda i ett samhälle. Människor kommer då aktivt och frivilligt att ändra sitt sociala beteende. Den borgerliga kvinnan gjordes maktlös och lydig genom att hon förpassades till hemmet. Ett av sätten att få dit henne var att göra amningen och bröstmjölken till någonting smutsigt, som inte kunde pågå inför andra människor.