Idag fick jag ett hjälmammesamtal från en mamma som går på BVC här i Uppsala. När hon var på ettårsbesöket med sin lilla flicka hade BVC-sköterskan frågat om allt var bra. Det enda som är jobbigt är väl sömnen, svarade mamman. Då bev hon tipsad om femminutersmetoden. Flickan skrek och skrek. Den tredje kvällen skrek hon då de närmade sig sängen. Då förstod mamman och pappan att det här går ju inte, det här kan vi inte genomföra. På nästa besök på BVC berättade mamman om försöket med femminutersmetoden,
Jaså, sa BVC sköterskan, Ni gav upp, då går det ju så klart inte.
Nej, mamman och pappan gav inte upp. De lyssnade på sitt barn. Tack gode Gud för sådana föräldrar! Är det inte dags för BVC-personalen att börja lyssna på barnen också?
Eva-Lotta Funkquist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar