måndag 29 juni 2009

Bröst bits

Bröst bits skriver Linna Johansson i sin blogg. Hon har funderat på det där med offentlig amning. Hon undrar varför det med jämna mellanrum görs en stor sak av att kvinnor ammar offentligt. Hon har aldrig sett någon nybliven mamma slänga upp sina bröst ogenerat. Nej, det gör det jätteestädat, jättesamlat och ljudlöst. Kanske hon inte ser ammande kvinnor, eftersom hon är helt ointresserad av dem, eller är det så, undrar hon, att det här egentligen är en diskussion om helt andra saker?

Jag har tänkt på precis samma sak, med den skillnaden att jag oftast märker om någon ammar, eftersom jag är intresserad av ammande kvinnor. Jag har också märkt att de gör det jätteestädat, jättesamlat och ljudlöst. Jag har också tänkt att det måste vara en diskussion om helt andra saker. Men vad är det om? Jag är sjukt nyfiken. Jag önskar att kvinnor slutade att göra det jätteestädat, jättesamlat och ljudlöst. Att de slängde upp brösten på bordet på Riche så att vi får veta. Kommer vakten att bli jätterädd och tro att han ska bli biten och ta fram sin stora batong? Kommer det att bli debatt i riksdagen och helt nya lagar?

Eva-Lotta Funkquist

4 kommentarer:

Angel sa...

Vilken toppensida detta är. Ville dela med mig av mina tankar som gnagt hela natten. Detta inlägg (här lite förkortat) slängde jag upp i bloggen i morse:

Snedvriden syn på bröst
Jag vet inte om det är för att jag är mamma själv nu & ammar eller om det alltid varit så men överallt står det om offentlig amning, om bara bröst ska det få existera, kommentarer & blickar när man ger sin son livsviktig näring på fik, filtar eller parkbänkar o.s.v.
Jag älskar bara kommentarer som t.ex : men vi äter ju här, ser hon inte det? Det stärker verkligen en nybliven mammas självförtroende när hon vågat sig utanför dörrarna med sitt nyfödda barn, eller hur?!

En ständig diskussion & konflikt tydligen.

Jag ser det helt sonika som så att om min son vill ha mat nu, då får han det. MEN jag vet att alla inte håller med om det utan att det ska skylas undan, gömmas bort, hållas avskilt & helst utgå från. Gud nåde att någon råkar flukta lite boobie.


Rena rama dubbelspelet skulle jag vilja säga för bröst får finnas överallt annars. Vi kommer inte undan. Reklam, film, tidningar, urringade klänningar, stranden men man får inte sitta i lugn & ro med sitt barn när det behöver äta. Där skyls t.o.m bröstvårtan..

Alltså jag förstår inte?? Kan inte någon förklara detta fenomen för mig?

T.ex. i måndags så var jag & Hanna borta vid Hjertbergs på lite ärenden. Vi satte oss i fiket för att ge barnen mat. Jag hade köpt Alwe en puré för jag tänkte att det kanske slank ner lättare än att han skulle ligga klibbad mot mitt bröst & ammas i värmen, men icke det.

Så jag skulle amma honom istället, tänker då att detta är ju ett fik och massa folk går förbi som ska handla samt att det var varmt. Jag sätter mig utanför där det finns parkbänkar istället, tänkte jag (mest gnagde tyvärr ändå tanken att någon kanske sitter & ger mig onda ögat om jag ammar här)

Önskar jag klarade av att strunta i det jämnt men det gör jag inte så ut gick jag.

Två bänkar fanns det varav den ena beboddes av en man i min fars ålder. Jag sätter mig ner, lägger till pojken, hinner knappt öppna upp innan han sitter som en klistrad som en igel vid bröstet & eftersom han oftast är mer intresserad av omvärlden så lägger jag över snutten.

Ingen skulle kunna se något ens om de försökte.

I allafall så dröjde det ca 30 sek så kommer mannens damsällskap varav han reser sig för att gå. Hon slänger ett öga på mig & utbrister lite spydigt: ja, där hade du tur.

Vadå, TUR att han slapp sitta brevid mig som ger min son bröstet när han är hungrig eller ledsen, vilket är det mest naturliga i denna värld? Jag blev så *fucking* ledsen där jag satt så ni kan inte ana.

Strax efter det så kommer det en man med damsällskap gående. Lika bred som han var lång, alldeles grisrosa med fläsket hängande över shortsen ner mot knäna, störra hängbröst än vad jag ligger inne med samt strandtofflor. Så ska han in & handla OCH denna människa kan inte låta bli att stirra där jag sitter helt skyld och ammar min son. Himlar med ögonen åt sitt sällskap och rullar vidare. WHAT liksom?? Nej, från och med nu så vägrar jag skämmas.

Jag vet vänner som fått barn som tyckte det var heljobbigt att amma ute. Vilket resulterade att de flydde hemåt vid minsta gny, barnen var inte helnöjda av att inte få mat när de behövde samt att de säkert valde att stanna hemma ibland bara för att det kändes enklare.

Ska det vara så? Ett litet barn som behöver mat ska det förvägras det bara för att mamman är ute offentligt? Då kan vi lika gärna kedja fast oss i hemmet igen. Något att tänka på.

Nu ska jag gå iväg ut med min son & han borde nog äta innan men jag tror att jag ger honom ute någonstans sedan istället.

Hälsningar Angelica.

Fortsätt ett underbart arbete. antar det är ok att länka hit i bloggen? :)

Amningshjälpen sa...

Angelica! Naturligtvis är det okey att länka hit i bloggen! Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Javisst är det oerhört konstigt att bröst exploateras nästan hur som helst och sen får vi inte använda dem för vad de är skapade till utan att skammen ska fästas på oss. Men ju fler som ammar offentligt desto mindre är risken att någon ser det som äckligt, så snälla amma på!
Eva-Lotta

Heidi sa...

Tack Angelica för det du skrev, man behöcer höra att man inte är ensam om detta, imorse funderade jag på att ta med mig en sjal då jag skulle ut men tänkte att nej, jag ska inte, ju fler amningar som syns desto bättre. Det är inte alltid lätt att stå på sig men det hjälper att läsa andras historier, nu fick jag nytt mod igen!

Angel sa...

Heidi: Roligt om man kan hjälpa & peppa någon mer:) Jag blir så "trött" och ledsen på hemska historier om mammor som inte vill gå på stan för om barnen börjar gråta är det så långt hem. Det naturligaste man känner då är ju att man vill ta upp dem ur vagnen, gosa lite & sätta sig att amma. Så tråkigt att man faktiskt tänker sig för vart man är en gång för mycket innan bara. Jag erkänner att jag gör det också.. Angel