Då kom där en åskknall som aldrig hade hörts maken till i Mattisskogen. Det var så att till och med rövarna bleknade, och Skalle-Per for omkull, svag som han var. Från Ronja kom oväntat en ynklig liten gråt, och den skakade Mattis värre än åskknallen.
"Mitt barn gråter", skrek han. "Vad gör man, vad gör man?"
Men Lovis stod där lugn. Hon tog barnet ifrån honom och la det till sitt bröst, och sedan var där ingen gråt mer.
Ur Ronja Rövardotter
Eva-Lotta Funkquist
3 kommentarer:
*gråter en tår* ronja får mig alltid att gråta, så rörd blir jag.
Underbara Astrid.
Hela Ronja Rövardotter är en rätt uppfriskande historia- man kan läsa Ronja som ett härligt komplement till Jesper Juul;)
Skicka en kommentar