Uttrycket gjorde mig ledsen när jag hörde det. Förspilld kvinnokraft. Det handlade om sömnad och handarbete, en kvinnlig tradition sedan årtusenden tillbaka. "Men nu kan vi ju köpa grytlappar för en tia i närmsta varuhus, så det är förspilld kvinnokraft att tillverka egna", sa någon. Jag tänkte på alla vackra, roliga och kreativa grytlappar jag sett i alla färger och material. Och sen tänkte jag på hur det kunde se ut i fabrikerna där låglönegrytlapparna syddes.
Jag tittar i boken med svarta vaxdukspärmar med titeln
Marits utveckling i min mors välbekanta skrivstil. På två lösa lappar främst i boken står långa rader med tal. Det är min viktutveckling. Två gånger i veckan vägdes jag, hela mitt första år. 104 vägningar, noggrant införda på pappren och ett värde per vecka på den förtryckta viktkurvan med reklam för "diflaskor".
Det är vad jag kallar förspilld kvinnokraft.
Marit Olanders
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar