Argumentation på temat ni helt säkert hört: Det är viktigt att barnet börjar äta mat med större bitar vid ungefär 8 månader, annars kan det bli svårt att vänja barnet vid större bitar. Klicka på rubriken om du vill se ett exempel.
Det här kan ses som en form av disciplinering av det slag som den franske vetenskapsfilosofen Foucault har beskrivit. Grunden är den västerländska människan tidsuppfattning. Tiden är en karriär. Olika stadier inrättas och människan är i alla projekt på väg mot ett mål som åtskiljs av delmål med ökande svårighetsgrad. Det här är bokstavligt talat guld för barnmatsföretagen eftersom de kan tillverka barnmatsburkar som manifesterar att barnet har klarat ett delmål. För åttamånadersbebisen finns det naturligtvis burkar med lite större bitar i. Det finns inget vetenskapligt stöd för att barn som inte äter större bitar vid en viss ålder skulle kunna få problem med att äta större bitar, men myten skapar stress hos föräldrar och Amningshjälpen får ofta frågor om barn som uppfattas som "sena" i sin matkarriär.
Den som undviker barnmatsburkarna kan naturligtvis spara massor av pengar.
Eva-Lotta Funkquist
2 kommentarer:
...och man kan upptäcka att ens barn som medotiskt silar ut de större bitarna och till slut vägrar äta burkarna glatt sätter i sig hemmakokta potatisbitar och pasta mm mm! Vi fick också höra att man skulle försena barnets tal... Dottern som vägrade annat än smakportioner purétyp och sedan risgrynsgröt som basföda (förutom amning då förstås) fick kommentarer att hon pratade och artikulerade som en vuxen vid 15 månaders ålder :-)
Sen kan man ge barnet plockmat också och till sin förvåning få en massa beröm för att ens barn kan äta själv vid ett års ålder... ^^
Skicka en kommentar