Lika säkert som att jag själv skulle ha ammat ofta ifall jag hade haft lyckan att få ett litet barn, lika säkert är att jag blev häpen när jag läste Eva-Lotta Funkquists inlägg på bloggen den 5 november med rubriken ”Jag tror inte att psykopater har fått sin vilja fram som spädbarn”. Hon skriver att hon retat upp sig på min bok Lär känna psykopaten. Där står nämligen: ”För det tredje är psykopaten styrd av sina impulser och gör det han känner för, därför kan det bli många spontana och ogenomtänkta brott. Psykopaten klarar inte av att vänta: det han vill ha, vill han ha omedelbart och i det fallet liknar han ett spädbarn som gråter och vill ha mat med detsamma, annars känner det sin överlevnad hotad”.
Eva-Lotta menar att jag i denna text för fram att vi måste fostra våra barn genom att servera dem frustrationer från späd ålder. Men stopp, här har det uppstått ett ledsamt missförstånd! Det är naturligt att små barn gråter när de är hungriga, det är naturligt att de inte vill vänta på maten. Jag skriver inte ett ord i min bok om att de bör eller inte bör få mat omedelbart. Hade jag bara haft den minsta aning om att mina ord kunde missförstås av någon skulle jag förstås tydligt ha uttryckt min ståndpunkt i amningsfrågan.
Jag är för fri amning, självklart, och jag har aldrig, aldrig ens snuddat vid den bisarra tanken att det skulle göra dem till psykopater. Det måste vara hemskt för barn om amningen är schemalagd. Spädbarn ska inte behöva ligga hungriga. Jag tror som du Eva-Lotta att lyhörda och följsamma föräldrar får välfungerande barn. Träningen i att kunna vänta en liten stund på middagsmaten fast man är hungrig kommer senare, när barnet är större.
4 kommentarer:
Läste nyss ett långt inlägg på Camilla Läckbergs blogg om hur bra hon tycker att Anna Wahlgrens metoder är för sömn osv. Varje förälder måste ju känna själv hur man vill och kan möta sitt barn den första tiden. Min sambo och jag som valt att ha vårt barn nära, bära henne mycket, amma fritt och länge och sova tillsammans blev lite illa berörda av det hon skrev även om delar av det kändes klokt. Gick runt med känsla av att vara en dålig och svag mamma efteråt trots att vi känner att det rätta (för oss och vårt barn) är att tanka henne full av trygghet och närhet så att hon själv kan möta världen som en trygg och självständig person. Varför måste man idiotförklara de föräldrar som valt en anan väg än den man själv valt? Brukar titta in på den här bloggen ibland - känner mig stärkt av det ni skriver. Tack!
Hej!
Jag blev väldigt illa berörd av svaret som gavs på Alltombarn: http://blogg.alltombarn.se/bvc-smabarn/. Mamman är uppenbarligen desperat, och svaret berör endast avslut av amning. Och inte trotsen, sömnmedel etc. Vad tycker ni?
Till anonym:
Hmm, ja, inget bra svar inte...
Det verkar som om mamman har med ett sk överlevarbarn att göra...
min dotter fungerar också såhär...
man måste försöka acceptera barnet som det är, alla barn är olika...möta halvvägs.
Annica och Anonym: Ja det är sorgligt. GRÄNSER och metoder är oftast svaret på allt. Vi är så indoktrinerade av det här att vi knappt reagerar. Med gränser och metoder glömmer man lätt bort att alla barn från allra första början försöker kommunicera. Med hjälp av metoder, fasta gränser o.s.v., som blivit så moderna, försöker barnhälsovården och andra auktoriteter uppmuntra föräldrarna att köra över och ignorera barnen istället för att tillsammans med föräldrarna försöka lista ut: vad kan det här betyda? Ofta anar ju föräldrarna vad barnen försöker förmedla även då barnet skjuter högt över målet. När man väl har ignorerat sitt barn så blir ju frågan väldigt känslig och då blir man väldigt lätt arg och tycker att den som kritiserar metoder har FEL.
Hälsar Eva-lotta
Skicka en kommentar