Jag saknar USA i några avseenden, skriver Annika Hamrud i sin bok queerkids. Hon vill själv välja sitt sammanhang, bosätta sig i en stadsdel där hon vet att inte bara människorna som bor där är progressiva, utan även myndigheter och hälsovård. Hon vill att det sociala ska vara politiskt. Hon skriver:
"Men ändå. Jag kan fortfarande inte förstå varför inte svenska resursstarka människor skapar sina egna liv, och varför de inte hjälper varandra och andra mindre resursstarka. Passiviteten och förtröstan i att staten ska fixa allt finns i alla klasser och drabbar dem som inte passar in. Alla som inte passar in i den svenska helyllemallen marganiliseras." (sid 125)
Eva-Lotta Funkquist
1 kommentar:
Passiviteten kommer ju från välfärdsstaten och det socialistiska samhället. Ju mer omhändertagna vi bli av samhället ju mindre klarar vi av att göra själva och förväntar oss att staten ska ta ansvar för.
Skicka en kommentar