Ny bok om anknytning

Tor Wennerberg har gett oss tillåtelse att publicera förordet till hans bok som kommer ut under 2010. Vi är våra relationer: Om anknytning, trauma och dissociation. Utges av Natur och Kultur.


Den här boken handlar om hur anknytningen, de tidiga och ytterligt starka känslomässiga band som barn knyter till närstående vuxna, påverkar självets eller personlighetens utveckling. Under de senaste 50 åren, sedan den brittiske barnpsykiatern och psykoanalytikern John Bowlby (1907–1990) första gången presenterade ett utkast till sin anknytningsteori, har forskningen om det mänskliga anknytningssystemet ökat i omfattning för varje år som gått, utan att visa några tendenser att mattas av. Denna forskning har idag lett till en väsentligt fördjupad, och empiriskt grundligt förankrad, förståelse av den mänskliga psykologin, och mer specifikt av hur djupt vi människor påverkas av det centrala medfödda motivationssystem – anknytningssystemet – som ursprungligen utvecklades för att säkra barns överlevnad i det som var vår evolutionära utvecklingsmiljö.

Människolivet börjar med anknytningen, det livslånga band av kärlek (eller sviken kärlek) som barn knyter till den eller de personer som finns i dess närhet. Anknytningen följer oss sedan genom livet i alla våra nära känslomässiga relationer – ”från vaggan till graven”, som Bowlby uttryckte det. Våra tidiga relationella erfarenheter formar till stor del hur vi förhåller oss till oss själva och andra, om vi blir trygga och självständiga och vågar komma andra människor nära, eller om vi i stället upplever en fundamental otrygghet i tillvaron.

Våra relationer formar vår djupaste upplevelse av oss själva, om vi upplever oss själva som värda att älska, och förmögna att älska andra tillbaka. I den meningen är vi våra relationer, som bokens titel anger; vi definieras av de relationella sammanhang inom vilka vi blir till. Psykiatern R D Laing (1968) uttryckte detta som att ”födelsen och det biologiska levandet åtföljs av att barnet födes existentiellt såsom verkligt och levande” (s. 38). Denna existentiella födelse kan bara ske fullt ut när barnet blir sett som den unika varelse det är. För att vi ska kunna uppfatta oss själva som verkliga och levande, som enhetliga subjekt med vilja och känslor, måste först någon annan ha uppfattat oss på just detta sätt, någon som tillskriver oss avsikter och viljeyttringar, känslor och önskningar. Det är den andres upplevelse av barnet som en intentionell varelse, som reagerar på sin omgivning utifrån inre, mentala tillstånd, som ligger till grund för och formar självets utveckling. Människan blir till, blir verklig inför sig själv, i den andres blick.

Syftet med boken är att presentera viktiga huvuddrag i dagens anknytningsforskning, med särskild tonvikt – i bokens andra del – på den desorganiserade anknytningen, den allvarligaste formen av otrygg anknytning. Boken riktar sig främst till personer som studerar eller arbetar inom människovårdande yrken, och som har intresse av att lära sig mer om hur tidiga traumatiserande erfarenheter i nära relationer kan sätta spår i det mänskliga psyket. Min förhoppning är dock att boken ska kunna läsas av alla som är intresserade av psykologi, och som vill veta mer om anknytningsteorins många fascinerande och tankeväckande forskningsresultat. Vissa kapitel är förvisso mer teoretiskt komplicerade än andra, men jag hoppas att intresserade läsare ska känna att det står dem fritt att hoppa mellan kapitel och börja läsa någon annanstans om de skulle råka köra fast.