av Marit Olanders
Jag står på en bar och pratar med en studiekamrat från slutet av 80-talet. Vad gör du nu för tiden frågar han. Skriver om amning, säger jag och fiskar upp senaste Amningsnytt ur väskan och visar. Han ser lite förvånad ut så jag fortsätter:
- Du kan inte tro så mycket det finns att skriva om. Det finns så mycket fördomar och myter i omlopp.
- Amningshets, säger han och nickar.
Jag nickar också och låter ämnet falla.
Att det finns en medvetenhet i samhället om amningshetsen som fenomen snuddar Kim Hazzelius vid i en ny C-uppsats i etnologi vid namn Standardmjölk - om amningslängd och normalitet. Hon har undersökt hur barndom och föräldraskap formas och hur vi ringar in det som är normalt. Genom att amma blir mammor goda mödrar och genom att sluta amma efter en viss tid visar de att de tar ansvar för barnens självständighet. Så genomsyrar amningsnormen synen på normalt svenskt föräldraskap.
Både icke/korttidsammande och kvinnor som ammar längre tid avviker från amningsnormen. I sina intervjuer fann Hazelius att det finns en medvetenhet om icke/korttidsammandes utsatta situation, som hennes informanter uttryckte sig mycket försiktigt om.
Samma medvetenhet fanns inte om att även de som ammar längre tid känner sig utsatta och t o m aktivt motarbetas i sin amning. Hazelius informanter uttryckte fler öppet negativa attityder mot långtidsamning. Flera av hennes intervjupersoner var kvinnor som ammade längre tid än normen, och de tenderade positionera sig mot dem som ammade ännu längre än de själva.
Kim Hazelius ger fler exempel på hur amning av barn över en viss ålder marginaliseras, något som jag återkommer till här på Amningsbloggen. Ett av hennes exempel är dock att amningen marginaliseras genom att man tar för givet att ett mor-barn-par har slutat med amningen. Det här är en autentisk replik från ett BVC-besök med ett 11 månader gammalt barn:
Nu ska ni väl snart sluta amma, så jag skriver här i journalen att ni har slutat.
Barnet i frågade ammade sista gången vid fem och ett halvt års ålder.
2 kommentarer:
Haha. Lite sött att BVC-sköterskan verkar tro att verkligheten ska forma sig efter vad hon skriver i journalen. Undrar hur många felaktiga BVC-journaler det finns...
så sa en barnläkare till mig också vid ett besök på bvc när sonen var ca tio månader:
- "och ni har slutat amma"
- "näe, vi helammar nästan"
- "fast det står i journalen att ni slutat"
- "fast det har vi inte, han äter nästan inget annat"
också fick vi göra om vägning och mätning, för det kunde inte stämma då... ?
Skicka en kommentar