Då är det praktiskt att ha amningen kvar
Av Marit Olanders
Jag tror inte att de flesta ammar först och främst för att deras barn inte ska bli allerigska eller bli mer intelligenta. Jag tror de flesta ammar för att det fungerar, är smidigt och håller deras barn nöjda. Det gäller inte minst när man fortsätter amma efter det första året.
Här är några tillfällen när man kan känna sig extra nöjd att ha amningen kvar att ta till:
Som reservproviant. Om man är ute och inte har något annat att äta eller dricka med sig.
Som mikropaus. Om man är bortbjuden och kvällen blir sen kan man ofta amma några gånger. Antingen somnar barnet i ens famn eller så kopplar det bara av en stund och orkar hålla igång några timmar till.
På resa. Amning utjämnar trycket i öronen när flygplan startar och landar. Bröstmjölken skyddar magen mot främmande bakterier och andra smittämne. Bröstmjölk kan vara räddningen om all mat smakar ovant. Är det svårt att somna för att man är på ett nytt ställe går det ofta bra att koppla av vid bröstet.
När man har blivit osams. När det skär ihop sig helt kan man säga ”Kom och ta tutten så blir allt bra igen”. Innan konflikter urartar till raseriutbrott kan man erbjuda bröstet. Ilskan och frustrationen riner bort och löser upp låsta positioner.
När barnet börjar i förskola. Att börja lämna barnet på förskola är en stor omställning. Att amma innan man skiljs och sedan igen när man återförenas kan göra att separationen känns lättare. Små barn som går på förskola är oftare sjuka än hemmabarn och barn som ammas löper mindre risk att få infektioner i övre luftvägarna och öroninflammation. Mammor till ammade barn vabbar mindre.
När barnet är sjukt. Förkylda eller magsjuka blir de flesta, vare sig de ammas eller ej. Sjuka barn som varken vill äta eller dricka vill ändå ofta amma. Bröstmjölken innehåller antikroppar mot infektionen från mammans immunförsvar.
Om barnet ska vaccineras, lämna blodprov eller har råkat ut för en olycka. Amning är avkopplande och har en lätt smärtstillande verkan. Som mamma kan man känna att man kan göra något för att minska barnets oro och smärta.
När var du extra nöjd att ha amningen kvar? Skriv och berätta!
13 kommentarer:
Just nu är sonen (1.5) kräsen och jättesvår med maten. Amningen gör vardagen mindre dramatisk när man slipper blodsockerfallen. Men jag tänker särkilt på en gång när sonen visade sig vara åksjuk och kräktes upp all mat på en lång tågresa. Både jag och min man kände då : Tack gode gud för att jag inte slutat amma. Även vid vid sjukdom såklart. Minns särkilt en natt när sonen nästan hade 40 graders feber, då låg han vid tutten hela natten. Visst var det jobbigt för mig men hur hade natten varit om jag inte ammat tänker då.
Underbart. Amning är underbart. När min son har ramlat och slagit sig vill han alltid ha lite bröstmjölk på det onda stället, det är supereffektivt och han slutar gråta direkt.
Sen tycker jag att amning är skönt att ha när man vill ha en lugn stund och ligga i soffan och läsa, då kryper han upp i soffan med mig och ammar och ligger och dåsar medan jag läser. (och ehrm, när man vill kolla Facebook också :)
Vad härligt att ni skriver om det här. Vi har precis tvingats sluta amma pga olidligt ömma bröstvårtor (vi väntar syskon). Jag är så ledsen över det för vi hade bestämt att vi skulel fortstätta, men det gjorde bara för ont. Dottern är 1,5 år och jag har ibland känt mig dum när jag berättat för folk att vi fortfarande ammar. Även om jag kan stå för det och inte skäms eller så så märks det så tydligt på folks reaktioner att man inte följer "normen". Trist att det ska vara så.
Magsjuka står ut liksom för sig själv. Drygt ettåriga dottern vägrade vätskeersättning men amma gick ju bra. Det var en lättnad! Liksom när det blev stopp i tunnelbanan en eftermiddag på väg hem...
När min pojke var sjuk var jag mest nöjd med att ha amningen kvar. Och när han var 1-3 år och fick utbrott ("trotsade") var det också amningen ett mycket snabb sätt att lugna.
Men alla punkter ovan är bra.
Anonym 1: Du kan alltid börja amma igen om du vill det. Det är så skönt att kunna ge det till sin stora så han/hon inte känner sig så övergiven...skönt för mammas samvete också...
Ulrika, tack, ja jag har tänkt på det efter att jag läst här på bloggen. Men hon vill inte suga alls längre så jag undrar om sugandet verkligen kan komma tillbaka senare? Någon eller några gånger om dagen brukar hon peka på mina bröst och visa med munnen att hon vill dit. Jag brukar alltid ta fram bröstet åt henne då. Men hon bara öppnar munnen och liksom lägger den över vårtan, utan att ta tag utan bara liksom snuddar där någon sekund. Sedan är hon nöjd. När vi slutade amma så gjorde hon inte så här de första 3-4 veckorna utan det har kommit nu senare. (Hon var helt oberörd och verkade inte alls bry sig om mina bröst de första veckorna.) Men det kanske blir annorlunda när hon ser lilla syskonet ligga vid bröstet och suga? /Anna
Jag tror nog hon kan vijla komma tillbaka. Är du gravid så har du aknske itne så mycket mjölk nu, och en del barn gillar inte att smkaen ändsras när mjölkan blir till råmjölk. Jag tror det finns goda chanser att hon vill pröva igen när syskonet är fött. :)
Varje gång sonen (19 mån) är sjuk är jag så tacksam för amningen eftersom den lugnar och tröstar och hjälper honom att sova, och han dessutom får näring och vätska.
Nu är jag gravid och mår jättedåligt, och amningen är guld värd för att den ger oss pauser i vardagen när han sitter i mitt knä och är alldeles lugn eller ligger bredvid mig i sängen så att båda får vila. Utan det vet jag inte hur jag hade orkat!
Jag tror dessutom att det har underlättat förskoleinskolningen, eftersom han lätt kunde somna på eftermiddagsvilan när jag var där och kunde amma honom.
Min dotter är tre år och två månader och ammas fortfarande. På senare tid har jag dock börjat begränsa det lite eftersom jag börjat tröttna på småsnuttandet hon gärna ägnar sig "tusen" gånger om dagen om hon har tråkigt. Nu är hon ju såpass stor att hon förstår och inte verkar ta illa upp när jag säger att jag vill att hon ska ta "tiss" så att hon blir nöjd och sedan blir det inte mer förrän till eftermiddagen/kvällen/när vi kliver av spårvagen/när jag är klar med det jag håller på med.
De tillfällen då jag är gladast över att ha amningen kvar är ironiskt nog just vid dessa tristesstillfällen, när vi är på resa och hon kan slappna av en stund i min famn istället för att springa runt i tåget och ropa som jag ser många andra uttråkade barn göra samt faktiskt på natten de gånger hon vaknar.
Nattamningen är väl den som många föräldrar stryper först men jag känner precis tvärt om. Den är inte i vägen på något sätt, jag kan ju sova under tiden istället för att gå upp och fixa ett glas vatten eller svara på alla upptänkliga existensiella frågor som dyker upp hos ett barn som "sovit färdigt" klockan fem på morgonen. (Jag svarar gärna på frågorna eller funderar tillsammans på dem, men hellre vid en annan tid på dygnet.)
Och som du nämner i texten så känns det tryggt att ett sjukt matointresserat barn sällan tackar nej till bröstet.
Jag var väldigt tacksam att ha amningen kvar i somras när min 2 1/2 åring plötsligt fick 40 graders feber i 5 dygn och inte ville äta eller dricka någonting annat. Det visade sig sen att han hade halsfluss.
Han helammade i drygt en vecka innan han började vilja äta vanlig mat igen. Det var så skönt att kunna trösta, lugna och mysa när han var sjuk och ledsen, utan att själv oroa sig för att han inte åt någonting.
Måste säga att min enda egentliga drivkraft ATT börja amma var det där med allergi, antikroppar osv. Kändes helt enkelt för dumt att låta bli ifall det skulle funka av de anledningarna.
Nu har jag inte ammat mer än ett år eftersom cheetahn bara är 7 månader men håller med Jonna som skrev att nattamningen är det jag är gladast över å det som nu återstår. Cheetahn är inte intresserad på dagtid längre men gärna på natten å det är himla skönt att inte behöva göra flaska å vakna till.
När lillplutt ska sova. När hon är sjuk och inte vill äta annat. När man känner att annat mellanmål är för långt bort, oerhört smidigt att amma en stund. På natten då hon vaknar till. På morgonen så att vi alla kan sova lite längre. Nu är hon snart 14 månader så vi har väl passerat den där magiska gränsen för vad som är ok att amma. Fick senast idag kommentaren om vi skulle amma tills hon blev 4 år eller?! Jag har inte bokat någon datum för att sluta amma, det gör vi när vi känner att det inte passar oss längre. Senaste nätterna så har lillan somnat utan att amma under insomningen, något hon sjäv tagit initiatov till. Amma först sen mysa nära och somna, känner att det är viktigt att ta det i hennes takt. Dock känner jag en viss ängslan då jag ska börja jobba snart, kommer dock fortsätta amma. Mest oroar jag mig då jag sla iväg på en kort resa med jobbet, två nätter borta. Får helt enkelt försöka med att pumpa. Känns konstigt och lite sorgligt men tudelat då jag verklligen vill följa med på resan, beslutet var dock inte helt lätt. Det är nog den enda nackdelen känner jag, att man blir väldigt bunden. Jag väljer dock i princip alltid mitt barn före något annat men denna gången är jag wild and crazy, drar iväg med pumpen och lämnar lillan och pappsen hemmavid. Läskigt men kanske dags när hon är 16 månader. Tack för en välbehövd blogg i en värld där man känner sig ensam om sin amning...
Skicka en kommentar