Av Marit Olanders
Amningen fortsätter att minska, skriver Svenska Dagbladet. Nu är det 97% av barnen som ammas helt eller delvis vid en veckas ålder. Under toppåren i mitten av 1990-talet var det 98,4% av barnen som fick bröstmjölk den förstsa veckan. 88% av barnen födda 2009 ammas helt eller delvis vid två månaders ålder. År 1996 var det 92,5 %.
1996 och 1997 var det nästan lika vanligt att fyramånadersbebisar ammades (84%) som att tvåmånadersbeibsar ammades 2009 (88%).
Vad kan man mer säga om amningsklimatet under andra halvan av 1990-talet? Jag borde veta, två av mina barn föddes då. Det talades inte om amninghets i alla fall.
Att den nedåtgående trenden fortsätter förvånar mig inte alls. Senare års forskning har visat att vårdpersonal ofta är rädd för att uppfattas som amningshetsare och rättar sin rådgivning efter det.
Jag hittar inte statistiken på Socialstyrelsens hemsida än, men den dyker väl upp eller så kan väl någon av er läsare länka om ni hittar den. Den ska heta något i sitl med Amning och föräldrars rökvanor barn födda 2009. Vi lär återkomma till statistiken på Amningsbloggen.
8 kommentarer:
"Vårdpersonal ofta är rädd för att uppfattas som amningshetsare och rättar sin rådgivning efter det."
Menar du att det skulle vara bättre att vårdpersonalen inte var lyhörda för kvinnorna? Att de borde insistera att kvinnorna ammade sina barn? Skulle inte vårdpersonal ge individuellt anpassat råd? Måste alla kvinnor amma?
Om du läser här på följa bloggen så kan du knappast missa att jag gång på gång
- efterlyser individuellt anpassade råd,
- personligen struntar i om folk ammar eller ej, bara de är nöjda och
- att jag försöker få amningsskeptiker m fl att förstå att det finns en flaskhets som är minst lika utbredd som amningshetsen.
Här har du den! "Amning och föräldrars rökvanor - Barn födda 2009".
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18407/2011-8-11.pdf
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2011/2011-8-11
En medveten provokation:
Dessa siffror är ju två år gamla (det blir så med denna statistik). Jag anar att siffrorna har fortsatt neråt. Nu har jag inte följt debatten/frågan så noga de senaste åren, men jag är nyfiken på när och varför Amningshjälpen övergick från att "Bröst är bäst" till att, ja, vaddå, om bröst inte är bäst så är något annat då "bäst"? Kan detta ha bidragit till nedgången i amningsbenägenheten? Vad finns det för evidens att bröstmjölken inte är det optimala ("bäst") i de flesta fall? För om man inte säger detta, så måste något annat vara optimalt, eller?
Oroliga hälsningar från Signe Franks
Signe: Bröst ÄR inte bäst, inte för alla. Man kan inte generalisera så grovt, och det är väl jätteskönt att Amningshjälpen också har insett det!
Jag tycker det borde göras en stor kartläggning för att ta reda på varför kvinnor slutar med amning. Det har framförts en del teorier i tidningen och på Amningsbloggens hemsida. Jag håller med om att stöd till kvinnor som upplever amningsproblem är dåligt och de får ofta motstridiga råd från olika barnmorskor. Det gör inte saken lättare. Man blir arg och besviken när man på ena sidan förväntas amma och på andra sidan inte kan få det stöd för att lyckas. Samtidigt tycker jag det ska vara OK att sluta amma om man inte vill det eller trivs med det, och om så är fallet för de 3-4% av kvinnorna som står för minskningen ska inte det behöva vara anledning till oro. Men, vi vet som sagt inte vad minskningen beror på.
Hälsningar,
Andrea Nord
Andrea! Det finns ganska mycket forskning på varför kvinnor slutar amma, och naturligvis har alla kvinnor inte samma skäl. Men högt upp på listan brukar alltid komma, då kvinnor anger själva, (och world wide): för lite mjölk. Samtidigt är den vanligaste beskrivna orsaken till att kvinnor upplever för lite mjölk bristande stöd och kunkskap hos vårdpersonal och anhöriga. Man menar att kvinnan inte fått korrekt stöd och information om hur amning fungerar.
Hälsar Eva-Lotta
Skicka en kommentar