Av Eva-Lotta Funkquist
L satt och läste Amningsnytt. Hon sänkte tidningen och frågade i förundran:
-Men om det är så svårt att amma, hur gjorde de då förr?
När ens barn frågar vill man ju kunna svara. Speciellt som frågan rörde "mitt område". Det är omodernt att svara som Alice Bahs 70-tals mamma: "Vad tror du själv?".
-Det kanske inte var så stora problem att amma då, svarade jag.
Svaret skavde. Jag hörde själv hur dumt det lät. Alldeles nyligen protesterade jag dessutom då en till professorsgrad meriterad barnläkare påstod att "i Vietnam finns inga amningsproblem, för det har jag sett med egna ögon".
För några år sedan återvände en vän till mig till sitt biståndsarbete i Afrika. Hon hade varit "hemma" och fött barn. Barnet matades med ersättning efterom bröstmjölken inte "räckte". Kvinnorna som omgav henne i Afrika tog genast tag i problemet. Det kokades brygder. Plötsligt flödade mjölken. Mamman vet fortfarande inte vad de gav henne att dricka. Ett bistånd från Afrika.
Kan det vara så att kunskapen kring amning helt enkelt var mycket bättre förr? Trots kunskapssamhällets hyllmeter med amningslitteratur, trots tusentals avhandlingar, trots internet, trots professionellt utbildad personal, trots Amningshjälpen... (och trots Amningsbloggen).
Förresten, L, jag vet inte riktigt, vad tror du själv?
12 kommentarer:
Det kanske är just det, tack vare att det måste finnas kunskapssamhällets hyllmeter, alla avhandlingar mm mm, det är inte den levande kunskapen kvinna till kvinna där och då, innan problem ens hunnit uppstå, och om det blir problem lika snabbt åtgärdat som din vän upplevde, naturligt och okomplicerat. Nu är det tur att Amningshjälpen finns!!!
Enligt min svärmor fanns det inte tid att amma, när djuren behövdes mjölkas, utan det kokades välling som större syskon el gamla fick mata. De rika ammade inte utan hade en "amma" som ordnade det hela. Dessutom är den fria amningen ganska nytt, det var väl inte allt för länge sedan var 4:e timme gällde.
När är "förr"?!
Men jag tror faktiskt att många kvinnor, för säg hundra år sen, inte hade tid att amma sådär som vi gör idag när vi är föräldralediga på heltid och mest sitter hemma ensamma i soffan. De flesta kvinnor har varit tvungna att jobba hårt, i alla tider, och har inte alls kunnat spendera hela dagarna med att sitta bekvämt tillbakalutade och bara helamma.
Anonyma! Jag tror hon menade när inte ersättning fanns. För ca hundra år sedan var det väldigt ovanligt att barn inte ammades i Sverige och man visste att barn mådde bra av att amma jätteofta. Många provinsialläkare oroade sig över att kvinnorna ammade för ofta och för länge. Ammor har varit ovanliga jämfört med i andra länder. Kungligheter ammade dock sällan. Den reglerade amningen kom i och med industrialismen. Innan det var den reglerade amning något okänt. Men på endel håll där kvinnor arbetade mycket hårt föddes spädbarn upp på komjölk.
Hälsar Eva-Lotta
Det första jag tänker är , precis som du sa, att det inte tillkom lika mycket problem då som nu - av olika anledningar. Funderar också på djur, som till synes alltid diar problemfritt. Hur klarar sig de utan avhandlingar, internet, amningsbloggen osv osv? Det känns som om människan krånglat till det.
Tror inte det var så enkelt som ni beskriver det, barn som inte fick tillräckligt med mat kanske inte överlevde eller fick dålig tillväxt. Tror samma "lag" även gäller i djurens värld.
Anonym, jag började skriva ett svar till dig men kom på att jag inte förstår riktigt hur du menar. Kan du utveckla ditt resonemang. Vad menar du beskrivs för enkelt i detta inlägg?
Hallå! Jag är "anonym" bakom följande kommentarer
16 augusti 2011 22:54
20 augusti 2011 00:12
Tänkte jag skulle passa på att utveckla min ståndpunkt i frågan "amning". Jag är själv mamma till två barn, den äldsta är 8 år (ammade i 10 mån) och den yngsta är bara 4 månader (ammar fortfarande). Min syn på amning är att "om det är möjligt amma, då bör man amma, så länge både mamma och bebis trivs".
Min personliga erfarenhet av amning är att det inte är enkelt att amma, utan det måste varje nybliven mamma lära sig och få hjälp att lära sig (om hon vill). Jag tycker själv att jag har fått kämpa till att få det att fungera och är glad över att jag kunnat amma båda våra barn. Om det inte hade varit min "järnvilja" och att maken är införstådd och accepterar att det både är fysiskt och psykiskt krävande att amma hade nog jag också kunna gett upp amningen, speciellt kvällstid.
Det jag tycker saknas i debatten från alla "läger" är en nyanserad bild av amningen, det är inte bara positivt att amma. Jag har en vän som fortfarande ammar sitt barn som är 1½ år och som "glömmer bort" att ge barnet fast föda. Min vän är en skarp person och en bra förälder, men enligt min uppfattning är hennes "ideologiska övertygelse" inte bra för vare sig henne eller barnet. Jag har försökt stötta henne i hennes önskan att fortsätta amma, men har också varit ärlig och informerat henne om att enligt min uppfattning behöver barnet bättre matrutiner.
Jag är för att ni uppmuntrar till amning och jag tror att ni gör ett bra jobb. Men jag tror att om ni ska kunna hjälpa till ännu mer och kunna förändra samhällets syn på amning så bör ni också föra fram en mer nyanserad bild av hur det är att amma och acceptera att ersättning är fullgod föda för barn som inte kan ammas (pga mammans fysiska/psykiska hälsa).
För är det inte så "för att vinna över din fiende så bör du hålla dig vän med din fiende"
Tack för ditt svar. Nej amning är sannerligen inte alltid enkelt.
Det inlägg på Amningsbloggen som har överlägset flest träffar handlar om att sluta amma.
Särskilt nu i sommar har det fått väldigt många träffar.
Andra inlägg som läses mycket handlar om för mycket mjölk, kräkningar hos spädbarn och andra problem. Ett av de vanligaste sökorden är flaskmatning och som du ser i ämnesraden finns det flera inlägg om flaskmatning. Artiklarna om allergi visar ju också att amnign inte är lösnignen på allt.
Vi vill verkligen ge en nyanserad allsidig bild av amning här på bloggen. Därför medverkar även gästbloggare.
Djur kan ha problem med diandet precis som människor enligt veterinär eller lantbruksutbildad.
Vad gäller historiska förhållanden så berättade en amningsrådgivare för mig att det funnits helgon att be till vid amningsproblem etc.
Vad gäller andra kulturer är det likadant. En journalist från El Salvador berättade att i hans hemland finns gamla myter om en orm som stjäl mjölken.
Socialantropolgen Jonnina Einarsdottir har studerat amning i Guinea Bissau.
Amningen ingår där i det samlande begreppet som översätts "kvinnors bördor" vilket har tre komponenter - graviditet, födande, ammande.
Hon möter en kvinna med mjölksprutande hål i bröstet. Kvinnan har karvat ut en bröstböld med hjälp av en glasbit.
Hon frågar kvinnor om deras amningsupplevelse. Ca hälften tycker det är skönt och hälften tycker inte det.
Bilden av att man alltid hjälps åt och rycker in för varandra är naturligtvis en idealisering och att betrakta som romantiskt önsketänk.
Råmjölken betraktas här som farlig. Istället för att omedelbart börja amma ska kvinnan vila ett antal dygn och barnet få vatten och dekokter.
I det här samhället får kvinnor hjälp av sina systrar och mammor vid födseln. Men det ses som ett tecken på stor styrka att föda själv. Det ger status. Det är också så att man inte får skrika när man föder. Skriker man blir man åthutad och slagen med käpp för att genast sluta upp.
Så ska man slutligen komma ihåg att det är stolligt att betrakta detta som en bild av Afrika eller primitiva stammar. Det finns en oerhörd spännvidd vad gäller förhållningssätt.
Det är dock talande för det belyser hur primitivt vi ofta betraktar omvärlden. Vi önsketänker och fantiserar.
Det fantiserandet och kategoriserandet gäller också oss själva. Det finns inte en kvinnlighet, ett sätt att vara kvinna fysiologiskt och psykologiskt sett. Vi fungerar väldigt olika. Det som t ex ger en kvinna orgasm är obehagligt eller för mycket för en annan.
Självklart är det också så med amning. Därför ska inte amning stödjas och uppmuntras på det generaliserande sätt som görs. Vi ska inte skapa en amningsnorm utan välbefinnandenorm.
Hej Tove G!
Menar du med "Djur kan ha problem med diandet precis som människor " att det finns ett biologiskt incitament för amningsproblem?
Hej Tove!
Självklart finns det djur av alla däggdjursarter som har problem med digivandet eller ungar som har svårt att suga. Biologiska varelser är inte perfekta!
Och barn till mammor som haft svårt med amningen, eller barn som inte klarat att suga, har haft svårare att överleva. Men det har också funnits kunskap kring hur man kan lösa många av problemen. Så bilden är inte enkel åt vare sig det ena eller det andra hållet.
Och givetvis kan kvinnor få problem i med amningen i alla kulturer. Och har historiskt fått det i Sverige i alla tider. Bröstböld var ett fruktat tillstånd innan antibiotika fanns.
Det handlar om proportioner. De jag talat med menar att andelen amningsproblem är förhållandevis hög hos oss. Det betyder inte att problem inte uppstår i andra delar av världen.
Det handlar också förväntan att amning ska vara mysig. Amnng är inte alltid mysig. Den kan vara det och är det förhoppningsvis mer än den är jobbig. Men precis som allt i livet finns det problem med den. Jag tror att våra orealistiska rosenskimrande ideer om hur det är att leva med spädbarn ligger oss i fatet. Så tror jag att vi kan definiera saker som amningsproblem, som kvinnor på andra håll skulle kategorisera som en del av livet. På gott och ont förståss.
Med en på många sätt förträfflig mödra- och barnavård, borde det vara möjligt att undvika fler amningsproblem snarare än att skapa dem. Genom att bemöta varje mamma-barn-par som de individer de är, så bör heller inte en mamma hetsas att vare sig amma eller sluta amma mot sin vilja. Men båda händer. Och sår, stockningar, olust och smärta borde fångas upp tidigt, innan problemen blivit stora. Nu tittas allt som oftast bara på barnets viktkurva.
Om du vill balansera debatten och försöka komma med exempel på när andra kulturer inte är förträffliga, så kan jag förstå din vilja, men ser inte att det lyckas, då du vrider det för långt åt andra hållet istället. Lika illa att måla upp en bild av onda kanibaler som att måla upp en av "Den goda vilden"
Det samma med att råmjölken i vissa kulturer ses som farlig. Ett beklagligt missförstånd i en del kulturer. Men tack och lov klara sig människobarn rätt bra utan de första dagarnas råmjölk, då vi får antikroppar via moderkakan i stor utsträckning, något som inte gäller för alla däggdjur. Råmjölken är ju heller inte slut sedan. Men barnen utsätts givetvis för en risk i och med att den föda de i stället får kan vara kontaminerad.
Men att måla upp detta ger en lika snäv och vriden bild av en stor och varierad kontinent, eller för den delen flera kontinenter, då vi lätt klumpar ihop allt vi av vana kallar 3:dje världen. Något som är föråldrat, då skillnaderna inom världens olika länder gällande levnadsförhållanden nu skiljer sig mer än skillnaderna mellan länderna.
Och att generellt förorda att spädbarn om möjligt bör ammas är inte mer fel än att säga att det är lämpligt att äta fisk 3 gånger i veckan. Alla kan inte äta fisk. Min syster och en av mina bästa vänner får vansinnigt ont i magen av fisk. Ska man låta bli att rekommendera fisk för massan för att några inte tål det?
Bör vi inte istället bygga upp synen att mammor väljer det bästa de kan för sina barn. En insikt om att ja amning är det bästa när den funkar ( och det kan helt normalt ta någon månad eller två för att få den att flyta) , men en respekt för att det inte alltid funkar och att en icke-fungerande amning absolut inte är det bästa valet.
Skicka en kommentar