Av Eva-Lotta Funkquist
I en debattartikel i senaste Läkartidningen konstaterar två författare att WHO:s rekommendation om amning är oetisk och bör skrivas om och endast riktas till fattiga länder.
Det känns ju som om vi har diskuterat det här några gånger, så nu tycker ni kanske att jag är tjatig. WHO:s rekommendation bygger på evidens och amning enligt rekommendationen har vetenskapligt fastställda hälsofördelar för både mamma och barn. Det här gäller över hela världen, även om vissa hälsovinster är mycket större i fattiga länder. Sverige har anpassat sin rekommendation och här ska vårdkedjan rekommendera exklusiv amning i sex månader och sedan delvis tills barnet är ett år eller äldre, i stället för WHO:s två år eller äldre.
Sverige har alltså redan skrivit om WHO:s rekommendation.
Alla kvinnor vill inte amma. En del kan inte amma. En del barn kan inte amma. En del kvinnor vill förtvivlat gärna amma, men har stött på stora problem. Då ska hela vårdkedjan ta individuell hänsyn. Väldigt mycket hänsyn. Ingen får insinuera att den som inte ammar är en sämre mamma. Naturligtvis inte. Ingen får heller insinuera att den som ammar en tvååring eller att den som vill få en mycket krånglig amning att fungera är en sämre mamma. Ibland händer det ändå. Det är oetiskt och då det händer tycker jag att det ska kritiseras. Jag brukar uppmana föräldrar som berättar om kränkningar att skriva ett brev till vårdchefen. På så sätt kan mindre lämpligt bemötande uppmärksammas och diskuteras på arbetsplatsen och förhoppningsvis leda till ett mer professionellt förhållningssätt. Det är min erfarenhet att den personal som är bra på professionellt förhållningssätt kan möta både den som inte vill amma och den som förtvivlat gärna vill amma på ett respektfullt och stöttande sätt.
Men professionellt förhållningssätt är något helt annat än WHO:s rekommendation. Att vårdpersonal uppträder olämpligt gör inte en hälsorekommendation oetisk. Hälsorekommendationer, som t.ex WHO:s amningsrekommendation, finns för att informera om evidens för hälsosamt beteende, men också för att lära personal hur man stöttar amning.
Vissa människor följer många hälsorekommendationer, andra knappast någon. Det gör dem inte på något sätt till bättre eller sämre människor. Men för den sakens skull utgör dålig följsamhet av hälsorekommendationer inget vettigt skäl till att ändra dem. Därför tycker jag att Sverige ska ändra tillbaka sin amningsrekommendation till WHO:s ursprungsversion.
28 kommentarer:
Om de två författarna upplevde att vårdpersonal insinuerade att de var dåliga mammor när de inte ammade, så tycker jag att de ska prova med att säga att de planerar att deltidsamma i minst 2 år, kanske 3 och 4 år oxå. Eftersom att det är något som gör att de flesta tittar på en som om man var en alien.
Jag tycker Anna Erikssons kommentar till artikeln var en bra och saklig invändning.
Personligen, bland de mammor jag har träffat, umgåtts med, diskuterat med eller stött på i olika sammanhang har jag bara hört talas om någon enstaka som blivit utsatt för "amningsfanatism". Men många, många som blivit utsatta för dålig rådgivning och/eller "ersättningspropaganda", fått sina barn tilläggsmatade på tveksamma motiv, fått höra att de "måste" tilläggsmata, rekommenderats amningsavslut långt innan ettårsdagen. Och jag har nog aldrig hört talas om en bvc-sköterska som utgått från att det är vid 6 mån, inte 4, som man rekommenderas börja med annan mat.
Kärnan i artikeln på Läkartidningen är att amning inte är någon livsnödvändighet här i Sverige, att här är skillnader mellan ammat/flaskamatat mycket små. Hetsen är inte i proportion till nyttan. Det inte etiskt försvarsbart att inte erbjuda kvinnor ett val i samband med matning av spädbarn. Det ska ses som en självklarhet att det är föräldrarna som bestämmer hur de ska mata sitt barn, och inte vårdpersonal. Det handlar om rätten att bestämma över sin egen kropp. Att inte informera om ersättnings existens blir till ett amningskrav. Det är inte etiskt försvarsbart att belasta kvinnor med en arbetsuppgift som kräver hennes tid och energi 24-7 när den här uppgiften kan delas av fler personer.
Hälsningar,
Andrea Nord
Kära Andrea Nord,
Spädbarn kräver ens tid och energi 24/7 vare sig man ammar eller ej. Är man inte beredd på det, bör man nog fundera två gånger innan man gör barn. Men det sätt på vilket du får föräldraskapet att låta som en sån tung börda att bära att det endast går att göra om mamman får "avlastning" med amningen, låter lite snett och galet i mina öron. Det går ju att fördela arbetsuppgifterna lika genom att pappan sköter mera av andra uppgifter (byta blöja, tvätta, sköta hemmet, osv.) om mamman ammar. Jämställdhet handlar väl inte om millimeterrättvisa och att dela lika på varje enskild uppgift, utan att dela lika på helhetsansvaret?
Att överhuvudtaget göra matning av spädbarn till en jämställdhetsfråga, dvs. att låta jämställdhet mellan könen gå före barnets (och mammans) hälsa och välmående, är i min mening inte etiskt försvarsbart. Jag tycker att det är oetiskt att ställa dessa två frågor - jämställdhet mellan könen som är en politisk fråga och amning som är en hälsofråga - mot varandra.
Jag delar din vilja att kämpa för kvinnors rättigheter och valmöjligheter och att kämpa mot de begränsningar och snäva könsroller som ännu finns i vårt samhälle, men att amning skulle vara en sådan begränsning av kvinnors valmöjligheter som måste bekämpas, håller jag inte med om. Nästan så jag tycker att det är tvärtom, kvinnor borde kämpa för sin rätt att få amma, eftersom utebliven amning även medför hälsorisker för mamman. "Rätten att få bestämma över sin egen kropp" som du (ack så melodramatiskt) skriver, betyder givetvis rätten att utsätta sig själv för hälsorisker om man så vill, men varför man medvetet skulle välja att göra det till förmån för någon slags konstgjord jämställdhet, förstår jag inte.
Jag och många andra mammor tycker inte att det är "belastande" att helamma sex månader och sen fortsätta delamma så länge barnet själv vill. Som sagt, bara för att mamman ammar, behöver det ju inte betyda att pappan inte är en likvärdig förälder. Men om någon mamma tycker att det känns belastande, har hon naturligtvis rätt att få hjälp, och båda föräldrarna har rätt att bli bemötta på ett sakligt sätt om de väljer att mata med ersättning. Det är klart att det är föräldrarna som bestämmer hur de ska mata sitt barn på vilka grunder de än tar sitt beslut - religion eller politik om de så vill - men vårdpersonal ska ge hälsorekommendationer som bygger på evidens, inte politiska åsikter. Dessutom är amning är en hälsofråga som berör barnets och mammans hälsa, så föräldrarna bör ta i beaktande de hälsorisker en utebliven amning utgör för barnet och mamman.
Om du eller någon annan mamma har känt dig osakligt bemött (jag noterar ditt användande av ordet hets), är det mycket beklagligt, men inte en orsak till att ändra rekommendationerna. Som Eva-Lotta skriver: Att vårdpersonal uppträder olämpligt gör inte en hälsorekommendation oetisk.
Målet för båda sidor i debatten är välmående barn och mammor samt en god relation och anknytning mellan barn och föräldrar. Alla kvinnor som vill amma ska få alla möjligheter och allt stöd att göra det. Vi är inte emot amningen i sig och kritiserar inte heller den. Problemet, som vi ser det, är att varje enskild mamma/familj befinner sig en egen kontext och hon/de måste få bestämma själva vad som passar dem bäst. Och om mamman har problem att amma, fysiska, emotionella eller liknande bör hon få välja att avsluta amningen om hon vill det. Många kvinnor upplever ett enormt socialt tryck från vårdpersonal och omgivning. Du har rätt i att WHO's rekommendationer är en sak och hur vårdpersonal och andra beter sig är en annan. Men vårdpersonalens beteende baseras på WHO's rekommendationer.
När det gäller de vetenskapliga bevisen för att amning bidrar till en förbättring av kvinnors och barns hälsa så skulle jag vilja veta vilka hälsoaspekter du talar om. Vi har tittat på relativt många studier och du kan läsa mer om det i vår vetenskapliga artikel, nyligen publicerad i Journal of Public Health Ethics, http://phe.oxfordjournals.org/content/4/2/192.short?rss=1 . Vetenskapen är inte entydig.
En viktig fråga är hur man ska förhålla sig till folkhälsorisker. Även om vetenskapen skulle visa att det finns en liten (för den är knappast stor i utvecklade länder ) förbättring för barn för så är frågan hur man ska förhålla sig etiskt till det. Bör risk-nytto-kalkylen på den generella nivån, som är baserad på populationer, leda till att varje enskild kvinna bör rekommenderas att amma? Etiker har under de senaste 10-15 åren börjat ifrågasätta riskbedömningar som enbart görs med hänsyn till siffror och menar att man måste se risker som knutna till individer. Kostnad och nytta är knuten till en viss mamma och ett visst barn. För enskilda individer är livet och hälsan mer komplext än att det skulle kunna reduceras till siffror framtagna på populationsnivå. Dessutom är mammans välbefinnande och tillfredsställelse med livet en förutsättning för att barnet ska må bra och vara friskt. För kvinna X ökar välbefinnandet och hälsan, vilket också bidrar till ett välmående barn och en god relation och anknytning. Men för kvinna Y minskar välbefinnandet, hon kanske hamnar i en depression o.s.v., och då verkar det inte rimligt att anta att barnet mår bättre än det skulle göra om inte ammades. Vi menar att man bör ta hänsyn till detta, både i rekommendationerna eftersom det är en principiell fråga att dessa kvinnor och deras upplevelser är lika viktiga, samt att de har rätt att välja bort amning och också i vårdpersonalens beteende.
Det ska alltså vara fullt "tillåtet" och accepterat att amma i flera år och att inte amma alls. Fokus bör vara på en rekommendation grundad på empati för alla barn och mammor, som syftar till välmående mammor och barn samt en bra relation mellan dessa, men inte amning till varje pris.
Hur man matar och knyter an till sitt barn är en väldigt personlig och intim känslomässig upplevelse och det kränker enskilda mammors integritet att staten, vårdpersonal och internationella organisationer utövar påtryckningar för hur dessa bör skötas. Samtidigt bör alltså de kvinnor som vill ha hjälp med amning och som vill ha rekommendationer om detta ges sådana. Den generella slutsatsen är att alla bör få välja själva och ges stöd i sitt val.
Hej! Jag ser inte det föregående säger. Andrea säger inte att man inte ska amma eller att det vore icke-jämställt att amma. Kärnan är att den evidens som "amningsriktlinjerna" bygger på är omstridda och inte så entydiga som det låter i socialstyrelsens riktlinjer. Vilket är självklart, du skriver inga riktlinjer där du samtidigt säger att detta inte är helt säkert, du väljer en linje och går på den. Riktlinjer, i alla former, har alltid diskuterats och omarbetats. Jag tycker det är bra att även dessa riktlinjer diskuteras och så får vi se vad som kommer ut på andra sidan.
Vad gäller mammans hälsovins av att amma har jag även läst någonstans att långtidsamning kan öka risken för reumatism hos mamman (hittar jag artikeln igen ska jag skicka in den) så allt har för och nackdelar.
Viktigast: jag håller med alla ovan: kan/vill man amma så är det toppen, kan/vill man inte så är det lika toppen!!
Det är bebisen som räknas, och klart att det är ett 24-7 jobb för alla men man oroar sig tillräckligt för allt utan att behöva extra "dåligt samvete" för hur barnet matas när båda sätten fungerar fullgott i vårt land.
En fråga till Jessica N.F.
Kan du förklara detta citat lite närmare, gärna med referenser:"men det egna immunförsvaret utvecklas först när barnet börjar utsättas för bakterier, alltså efter att amningen avslutats."?
Tack.
Och kom med i kampen för att få bättre ersättningar mm, de i pulverform är inte sterila, vilket orsakat dödsfall hos fullgångna friska barn i i-länder, och lett till att man på sjukhus i exv. USA använder enbart färdigblandade produkter. Och att WHO stramat upp sina riktlinjer för användningen av dessa produkter i alla länder. Dock har producenterna varit ovilliga att ändra sina instruktioner i den utsträckning som ev. är påkallad. Det har dröjt länge innan förbudet mot BPA i nappflaskor kommit och jag har sett oerhört lite info om att dessa gifter frigörs från plasten vid uppvärmning (se exv. http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=39033&a=66297&l=sv.)
Vänl.
Signe Franks
Jessica Nihlén Fahlquist m fl: Jag anser inte att "amning bidrar till en förbättring av kvinnors och barns hälsa". Amning är det normala sättet att föda upp spädbarn och "förbättrar" inget. Men utebliven amning försämrar kvinnors och barns hälsa, på befolkningsnivå sett. Gå in på WHO:s hemsida och gå till deras källor så kan du läsa själv. Eller läs sammanställnignen i denna skrift från tidigare i år: http://www.surgeongeneral.gov/topics/breastfeeding/calltoactiontosupportbreastfeeding.pdf
Jag är också mycket intresserad av en förklaring till uttalandet om immunförsvarets utveckling ("det egna immunförsvaret utvecklas först när barnet börjar utsättas för bakterier, alltså efter att amningen avslutats"). Vår tarmflora koloniseras knappast endast via barnmaten och flaskan. Det finns studier som visar att både ammade och flaskmatade barn koloniseras av mängder bakterier från födseln och framåt.
Carolin
Marit Olanders: Vetenskapen är inte entydig vad gäller de flesta av de hälsoargument som förs fram. Särskilt vad gäller argumentet att amning förhindrar eller förebygger allergier så finns det olika studier som visar helt motstridiga resultat (att amning förebygger, att det inte förebygger eller att det inte påverkar) och det går inte alls att säga att så är fallet längre. Om du vill ha referenser så kan jag ge de till dig via mejl.
Signe Franks: Enligt professor Agnes Wold, som forskar om detta, överförs antikroppar via bröstmjölken, vilket betyder att barnet får ett "passivt" immunförsvar genom bröstmjölken. Detta är naturligtvis livsavgörande i fattiga länder med många infektionssjukdomar, dåligt vatten och bristfällig hygien. Däremot finns inget som tyder på att mammans IgA-antikroppar skulle stärka barnets immunförsvar. Eftersom de antikroppar som överförs via mamman håller borta bakterier startar barnets eget immunförsvar senare hos ammade barn. Enligt Wold vet man att flaskmatade barns immunförsvar därför är mer aktivt.
Så vetenskapen är inte entydig. Men även om amningsförespråkare tror mer på den forskning som påvisat positiva resultat för kvinnors och barns hälsa så återstår den etiska frågan. Om man tror på en vetenskapligt bevisad positiv effekt, rättfärdigar det rådande situation där många kvinnor känner sig dåligt behandlade, att de blir betraktade som sämre mammor osv? Bör enskilda kvinnor se det som sin plikt att uppfylla ett generellt folkhälsomål som gäller hela populationer?
Själv är jag varken amnings- eller flaskmatsförespråkare utan för att både ammande mammor samt flaksmatande mammor ska behandlas med respekt och empati. Jag har lite svårt att se vad som är så kontroversiellt i detta. Ammande mammor bör bemötas med respekt och det är oförsvarligt när detta inte sker och på precis samma sätt bör flaskmatande mammor betraktas med respekt, i teorin (rekommendationerna) samt i praktiken (av vårdpersonal och omgivning).
Jag ser att Jessica Nihlén Fahlqvist tar upp Agnes Wold och amning. Det sägs ofta att hon forskar på amning och immunförsvar, professor är hon ju dessutom, så hennes ord tillmäts ofta väldigt betydelse när amning och immunförsvar diskuteras. En lite lustig sak är dock att när man söker på hennes namn + Breastfeeding på PubMed får man endast en träff på en originalartikel. Jag har inte detaljstuderat hennes publikationslista, och hennes forskning kanske indirekt berör amning på nåt sätt. Dessutom kan man förstås vara ganska inläst på ett ämne utan att själv bedriva aktiv forskning inom just det området. Men nån "amningsforskare" har jag svårt att se att hon skulle vara.
Jodå Jessica Nihlén Fahlquist, jag har skrivit om amning och allerigsjukdom i Amningsnytt och det finns en text här på bloggen också. Men att utebliven amning ökar förekomsten av öroninflammation, diarré, lunginflammation, NEC bland prematurer samt plötslig spädbarnsdöd. Hos mammor minskar amning blödningen efter förlossningen samt minskar risken för äggstocks- och bröstcancer, det senare särskilt om man ammar länge. Det tycker jag västerländska förädlrar har rätt att få reda på för att kunna göra ett informerat val.
Och jag har varit i kontakt med Agnes Wold ett antal gånger gneom åren så jag vet hur hon går på. :-)
Självklart ska föräldrar bemötas med lyhördhet och empati. Hur det individuella stödet till föräldrar utformas är ju en helt annan sak än generella rekommendationer.
Jag tycker generella rekommendationer bör ta hänsyn till faktumet att det finns 2 godkända sätt att mata ett spädbarn på.
Anonym, det gör de ... WHO-koden artikel 1 lyder så här: Denna kods målsättning är att medverka till en säker och ändamålsenlig spädbarnsuppfödning genom skydd och främjande av amning samt, om bröstmjölksersättningar behövs, säkerställande av att sådana används på rätt sätt, på basis av riktig information och genom tillbörlig marknadsföring och distribution."
Precis osm signe brukar påpeka handlar det både om att skydda, stödja och främja amning OCH att se till att flaskmatning kan ske på ett säkert sätt.
Men varför är det i så fall att Socialstyrelsen inte kan ta hänsyn till detta och tillåta att vården erbjuder kvinnor ett val? Vi kan inte ens få en liten brochyr i handen om ersättning! Vi får bara höra om amningens fördelar (över vaddå??) för ersättning får liksom inte ens nämnas vid namn! Det är helt löjligt!
Anonym: Socialstyrelsen "avpoletterade" amnignsfrågan för mågna år sedan och lämade över ansvaret på landstingen och de verkar inte göra så mycket. Jag är övertygad om att det är den här nonchalansen, att styrande inte tar nybivna förädlrar på allvar, som är det största problemet. Tar man amningen på allvar tar man i regel också flaskmatning på allvar. Det är i okunskap och nonchalans som både amningpress och flaskpress frodas.
(från Signe)
Jätteintressant, för enligt Wold & Co. skulle man ju kunna avveckla alla mjölkbanker, eller? (finns flera sätt än ersättning eller amning att se till att barnet får näring, bl a amma, dvs. annan kvinnas mjölk).
Men om vi skulle lyfta debatten till det som författarna är experter i - filosofi och riskbedömning? Hur kan man överföra dessa argument på exv. influensavaccinationerna?
Och jag hör till dem som strävat efter att få in amning i Barnens Rättigheter, Barnkonventionen, dvs. alla barnens rätt till sin egen mammas mjölk i det mån det är möjligt: det gick inte, men det finns en klausul om att föräldrar ska informeras om amningens fördelar (art.34 e, hamnar bland sopro (sanitet), det gick inte heller då att få en något om förbud mot aga). När det gäller mänskliga rättigheter måste de väl få gälla alla människor, hela mänskligheten? Den får inte delas in i svart eller vit m.fl., u- eller i-land; nord/syd, kristen eller muslim osv: eller? Det är väldigt komplicerade och svåra frågeställningar, men jag tror att det är där vi kanske borde hålla oss.
Det blir alltid de medvetna, välutbildade som kan göra de bästa "informerade valen", och finns inte extraskydd i vissa frågor, är det alltid de sämst medlade som råkar illa ut, oavsett språk, hudfärg, vistelseort, religion, utbildning etc.
(Svenskan inte mitt modersmål, möjligen har jag uttryckt mig lite slarvigt och felaktigt här, men detta blir mitt sista inlägg i den här tråden, det krävs mer utrymme och eftertanke för att utveckla sådana viktiga saker: för ganska många år sedan sade en svensk professor något i stil med att modersmjölksersättningar var ett okontrollerat experiment, det gäller fortfarande, för de ändras ju hela tiden)
Signe Franks
Signe: Det vore förfärligt om "rätt till sin mammas mjölk" blev en del av barnkonventionen! Tänk vilken enorm extra skuldbörda på flaskmatande föräldrar - inte bara ger de barnen det "näst bästa" utan dessutom skulle de bryta mot barnkonventionen! Du måste väl inse, om du tänker efter och lyssnar på de som ger ersättning idag, att det räcker med press och skuld som det är?!
Jag är glad att mer sansade röster vann den diskussionen!!!
Jessica NF:
Du skrev " Men vårdpersonalens beteende baseras på WHO's rekommendationer."
Jag vill bestämt protestera!
Vårdpersonals beteende baseras verkligen inte på WHO's rekommendationer. En orsak är att den svenska riktlinjen är amning i minst ett år, som rekommendation.
Men en mycket större orsak är det svarta hål som amningsrådgivningen i svensk vård hamnat i. Kanske hänger det ihop med att socialstyrelsen släppt frågan som någon redan nämnt.
Där vetenskapligt baserade riktlinjer och kunskap saknas frodas tyckanden och personliga idéer utan grund.
Det drabbar kvinnor och barn hårt!
Kvinnor som vill sluta amma oavsett orsak och kvinnor som vill fortsätta amma och få hjälp med ev problem.
Kvinnor som har en helt problemfri amning, men som möter vårdpersonal i andra ärenden kan drabbas av helt horribla personangrepp och felaktig vård.
Jag upplever er artikel i läkartidningen som en osaklig attack mot amning. Det är inte rätt väg att gå!
Jag anser att vägen måste breddas, ju mindre "narrow minded" vårdpersonalen är desto fler olika slags föräldraskap och personliga val får plats!
Barnkonventionen handlar om barns rättigheter - inte om föräldrarnas rättigheter. Därför ska just hänsynen i barnkonventionen tas till barnen och inget annat. Bröstmjölk räddar många barnliv och besparar många barn onödigt lidande i form av infektioner.
Amningsfrågan ställer till med ett dilemma i barnkonventionen. I hypotetiska fall kan barnets rätt till bra mat krocka med mammans integritet om sin egen kropp.
Jag vill återigen hänvisa till WHO-kodens artikel 1, som handlar om att göra amning möjlig och genomförbar men också att göra flaskmatning säkert när amning inte är möjlig av olika anledningnar (t ex att mamman inte vill amma).
Det är orimligt att ha amning som en del av Barnkonventionen, eftersom det krockar med kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp! Det är ungefär som den amerikanska pro life-rörelsen när de hävdar "alla barns rätt att födas" som argument mot abort. Alltså det krockar på samma sätt med kvinnors rättigheter. Och jag anser att de senare är mer skyddsvärda.
Det står inte om amning i barnkonventionen. Varken WHO-koden eller andra dokument står det heller något om barns rätt till bröstmjölk.
Marit: nej, jag vet. Det var Signe F som skrev att hon försökt få in amning i Barnkonventionen, och jag ville bara säga varför jag tycker det är åt helsike... Vad är AH:s officiella linje i den frågan? Är den fortf uppe till diskussion?
Amningshjälpens "officiella linje" står i handlingsprogrammet som finns på hemsidan. Det står inget om barnkonventionen där kan jag berätta.
"Det är orimligt att ha amning som en del av Barnkonventionen, eftersom det krockar med kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp! Det är ungefär som den amerikanska pro life-rörelsen när de hävdar "alla barns rätt att födas" som argument mot abort. Alltså det krockar på samma sätt med kvinnors rättigheter. Och jag anser att de senare är mer skyddsvärda."
Missar du inte den, enligt svensk lag, väsentliga skillnaden i födda och ofödda barns rättigheter? De mänskliga rättigheterna och barns rättigheter gäller födda, levande människor och barn. Orättvis och löjlig jämförelse med "pro-life"!
Ett barn som satts till världen har förhoppningsvis gjorts så av en mor som valt att inte göra abort. Från att en gravid kvinna väljer att behålla ett blivande barn har fostret rättigheter som ofta står över moderns rätt till sin egen kropp. Exempelvis gällande farliga miljöer, intag av droger, läkemedel och så vidare.
Redan det ofödda barnet har således rättigheter som "inskränker" moderns dito. Ett (fött) barn har mer rättigheter än ett foster, så för min del känns det inte sådär jättefrämmande att sätta barns rätt till bröstmjölk framför den visserligen viktiga rätten till sin egen kropp som modern har.
Har man valt att sätta ett barn till världen har man skyldigheten att i alla lägen tänka på vad som är bäst för barnet och handla därefter; i alla val man gör ska barnets bästa komma först. DET står redan i barnkonventionen och torde egentligen redan inkludera bröstmjölksrättigheter i viss mån...
Barnkonventionen handlar väl om alla barn, inte bara de lyckliga som har föräldrar som tar hand om dem och som kan amma. Det verkar helt orimligt att det skulle kunna finnas något krav på att alla barn ska ammas när det inte alltid finns någon som kan eller bör amma dem.
I WHO:s och Sveriges rekommendationer däremot tycker jag att det är rimligt att ha med amning, så länge det är en rekommendation baserad på vad som är bäst på populationsnivå och tar med att alla föräldrar ska få stöd att ta hand om sina barn på sitt sätt. Och det gör det väl, vad jag förstår.
Det knepiga uppstår först om vården inte är kompetent att ge folk det stöd de behöver med det de behöver stöd för och om folk uppfattar rekommendationer som föreskrivfter vad man får och inte får göra. Det verkar vanligt, men jag förstår det inte. Rekommendationer om vad man inte bör äta medan man är gravid återberättas ju ofta som måsten - "man får inte äta det eller det". Det är hemskt konstigt faktiskt. Är det för att det rör en annan människa också som man plötsligt tror att man är skyldig att följa rekommendationer? Trots att man kanske i vanliga fall struntar fullständigt i att äta sex brödskivor om dagen, motionera timmavis varje vecka, äta kilovis med grönsaker, äta vegetariskt vissa dagar, aldrig ha lampor tända i onödan och allt annat man rekommenderas för hälsans eller miljöns skull.
Skicka en kommentar