"I u-länder med smutsigt vatten behöver barn amningen för att överleva, men här där vi har rent vatten går det lika bra med ersättning."
Så låter det rätt ofta när amning ska granskas i svenska media. Påståendena går igen även på andra håll i den rika världen, t ex i The Case Against Breastfeeding. Det är i korthet en amerikansk kvinnas berättelse av hur hon gick på amningsmyten för att hon hade hört att amning var så "bra" och hur hon känner sig lurad när hon upptäcker att hennes barn (som dessutom levt på ekologisk mat och fått träleksaker i stället för plast) till synes inte är ett dugg friskare eller smartare än barnen som inte ammats. Och omvänt barnet som inte ammats ser inte sjukligt ut. Kvinnan som har skrivit artikeln känner sig lurad. Här har hon suttit hemma (motvilligt, förstår man) och ammat vart och ett av sina tre barn i ett helt år vardera, och så märks det ingen skillnad!
Mot beskrivningen i artikeln har jag några invändningar. För det första är amning något personligt. "Väljer" man att amma av tilltro till en auktoritet (Dr Sears nämns i artikeln) snarare än att följa sitt hjärtas röst tror jag risken är stor att man kommer att känna sig lurad en dag.
För det andra är det ett grymt svek av myndigheter att propagera för amning på föräldrautbildningarna, men sen inte tillhandahålla tillräckligt med (utbildad) personal på BB-avdelningar, amningsmottagningar och BVC för att de ska kunna ta sig tid att ordentligt sätta nyblivna föräldrar in i amningen, att visa hur man får en sömnig liten nyfödd att gapa, hur man undviker sår och hur man sätter på en amningsnapp, om man nu rekommenderar någon att använda amningsnapp. Säkert vet de att amning sparar pengar men att riktigt amningsstöd kostar pengar. Alltså lämnas nyblivna föräldrar många gånger med en rekommendation som är omöjlig att leva upp till.
"Jag slutade amma rätt snart, vi fick amningsnapp men de bara ramlade av hela tiden."
"Jag kan nog verka rätt självsäker, så ingen tittade till oss medan vi var på BB."
Som hjälpmamma är mitt eget värsta exempel när en nybliven trillingmamma, nyss hemkommen från BB, ringde från en stad 60 mil bort och ville ha hjälp med väldigt grundläggande amningsteknik. Hon hade inte lärt sig dubbelamma. Hon hade knappt lärt sig enkelamma. Det fanns en amningsmottagning på sjukhuset hon hade fött. Jag bad henne ringa dem, så enkelt ska landstinget inte kunna sko sig på gratisarbete i Amningshjälpen. Den mamman behövde hjälp av någon som befann sig i samma rum.
Och när sen amningen kraschlandar får samma föräldrar höra att det går preciiis lika bra med selleri, förlåt ersättning.
Vi ska inte heller sticka under stol med att det ÄR lureri att säga att amning är "bäst", och att amning "ger fördelar". Det är normalt. Det är vad vi fått med oss i den evolutionära anpassningen till livet på jorden. Som amningsbloggaren Morgan Gallagher i England skriver, helt genialiskt. Och vardagligt. Trivialt.
Ammade barn får också cancer om det finns något i deras arvsmassa eller miljö som utlöser det. Ammade barn får också astma, om de är mottagliga för det. Men fler barn som bara får ersättning utvecklar astma (eller cancer). Amning förebygger inte salmonella. Men det finns inte salmonellabakterier i bröstmjölk. Ibland finns det i bröstmjölksersättning. Det är inte bara via vattnet smittämnen kan komma in i nappflaskan. Och det har föräldrar rätt att få veta.
Amning är inte mer "bäst" än andra kroppsliga funktioner - att vi står och går på våra ben, ser med våra ögon och skiljer ut urin med njurarna. Det är bara livet. Och när det av någon anledning inte fungerar har vi rullstolar, glasögon och dialysapparater att ta till.
Så länge vi inte har ett samhälle där amning ses som något vardagligt och vanligt som man kan syssla med var som helst så kommer en del kvinnor att känna sig lurade. Precis som de kommer att göra om deras ammade barn inte blir perfekta små supermänniskor.
Amning är också en klassfråga. Ju mer välutbildad mamma, desto mer amning. De barn som ammas minst är de som kanske behöver det mest - barn till mammor som är lågutbildade, arbetslösa, har kontakt med socialtjänst. De grupper som har mest att förlora på att välfärdssystemen monteras ner ammar också minst.
Tack till Morgan Gallagher som gett mig tillåtelse att referera till hennes blogg. Du hittar hela här.
Marit Olanders
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar