Men Miranda hittade mitt bröst och när hon låg där och sög med sin ivriga lilla mun visste jag. Att jag måste förlåta. Igen och igen. Ett barns födelse, är det inte ett utmärkt tillfälle att försöka gå vidare?Det gick alltid att börja på ny kula. Nu skulle vi det.
Ur: Anhörig av Katerina Janouch
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar