Jaha. Nu vill T inte dia längre. Så fort jag närmar mig med bröstet börjar han gallskrika. Det är en reaktion som jag inte hade väntat mig förrän jag slutat med amningen, och då av Tomas. Jag vet nog vad amning av två barn gör gör med ett par tidigare ståtliga kvinnobröst. Fast nu blir det väl bara amning av ett barn. Jag tror att T vant sig vid flaskan, som är lättare att suga ur, och därför inte längre har någon lust att anstränga sig vid vårtgården. Jag är förkrossad. Jag vill amma. Jag tar tillbaka alla gånger jag har skrikit: "Nu skiter jag i det här." "Amningsfascister!" och "Amma själv då, så får du se hur lätt det är." Nu vill jag amma! Och det gick ju så bra med A. Jag klandrar som vanligt mig själv - att jag har gått på SCHEMAT och därför kanske hämmat mjölktillgången, att jag inte sett till att få lugn och ro när jag ammat så att T sluppit bli orolig, att jag inte hindrat terrorbombningarna i London så att jag sluppit oroa mig för barnens framtid och därför fördröjt utdrivningsreflexen etc. etc.(ur 9 1/2 månad av Annika Lantz)
Eva-Lotta Funkquist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar