söndag 28 november 2010

Idéer som försvårar amning 1

Av Marit Olanders

"Det är onormalt att barn vaknar flera gånger per natt efter en viss ålder."

Den svenska amningsnormen är orimlig på flera sätt. När man ammar ett litet barn anses man enligt normen som "duktig" men ammar man ett barn på låt säga över ett år eller två ses man snarare som som en som har svårt att sätta gränser.

Man skulle kunna säga att normen är dubbelbestraffande. Amma ska man, men normen sätter upp så snäva gränser att det inte går att följa den om man inte har ett barn och bröst som båda klarar glesa amningstillfällen.

Fortfarande finns det gott om fördomar kring samsovning, att det skulle vara kategoriskt farligt. Samsovning gör att man kan amma mer eller mindre i sömnen. När forskare har filmat samsovande, ammande mor-barn-par har man kunnat se barnet börja röra på sig och mamman utan att vakna helt lägga det vid bröstet varvid bägge snabbt kommer till ro igen.

Sover man enligt normen i var sin säng ska mamman alltså stiga upp ur sin egen säng, gå över till barnets säng, plocka upp det och amma det (sittande?) och sen lyckas med konststycket att lägga ner det i spjälsängen utan att det vaknar innan hon själv kan gå och lägga sig igen (och samsova med sin partner). Det är kanske inte konstigt att idén att barn ska sova sammangängande efter 4 eller 6 månader kom till, som en hjälpteori till idén att mamma och barn inte ska sova tillsammans. Vårdapparaten och enskilda har stått föräldrarna bi med olika metoder för att förmå barnen att gå emot sina instinkter att somna och sova ensamma, den ena grymmare än den andra.

Det ses som barnets fel att det inte sover sammanhängande, eller föräldrarnas, för all del. Det är det som ska rättas till. I själva verket är det idén att de ska sova om nätterna som det är fel på. Kartan stämmer inte med terrängen och då försöker man ändra på terrängen så den stämmer med kartan.

Det är förväntningarna det är fel på. Barn vaknar till på nätterna, det är vanligt och normalt hela det första året, kanske längre. Kanske mycket längre.

Slutar man amma på nätterna kan det hända att barnet sover mer sammanhängande. Men inte nödvändigtvis. En del barn fortsätter att vakna om nätterna för att få vatten eller välling eller nappen ännu en lång period. Då har man berövat sig själv det snabbaste medlet att söva om barnet till ingen nytta.

En annan följd av att sluta nattamma är att det går ut över mjölkbildningen. Ju mindre man ammar, desto mindre mjölk gör man. Det borde alla de som propagerar för sammanhängande sömn hos spädbarn också tänka på.

14 kommentarer:

Jonna sa...

Tack!

Anonym sa...

Tack!
2½åringen nattammar, kvälls- och morgonammar, med ett långt uppehåll över dagen när jag arbetar. Det är väl kanske tack vare nattamningen som vår snabbaste närmaste tröst fungerar så bra fortfarande.
Kan tillägga att jag kände mig lite besvärad när han ville amma under 1Adventhögmässan idag, men jag tänkte på alla madonnabilderna och tog mod till mig :-)

Ana sa...

Hej!
Jag vill bara påminna om att det är högst individuellt det här med hur vi fungerar, vad gäller sömn. Kanhända finns det en norm om att lägga barnen i egen säng. Men alldeles oavsett det så passar inte samsovning alla. Jag är varm av mig, fick dessutom barn på sommaren, så det funkade inte alls att sova med barnet för mig. Jag hade tänkt det innan, men jag höll på att bli tokig för att jag inte kunde sova så tätt ihop, det var för varmt, sov knappt alls, så jag flyttade barnet till spjälsäng så fort jag kunde. Och kände mig som en superdålig mamma, för att jag inte klarade av att ge närheten till mitt barn... :( Så enligt min åsikt vore det hemskt om man vände på normen du beskriver. Det enda rimliga är att låta var och en bestämma efter eget huvud, utan att hävda att något är bättre än det andra.

Andrea sa...

"Kartan stämmer inte med terrängen och då försöker man ändra på terrängen så den stämmer med kartan."

Vilken bra liknelse!

Och det stämmer ju att bara för att barn slutar äta på natten så slutar de inte vakna.

Samsova (i samma säng) funkade inte så bra för oss så länge jag ammade, men jag tror det kan ha haft att göra med att jag hade en idé att jag skulle lägga tillbaka mitt barn i hans säng när han ammat klart. Jag slumrade till medan han åt, men inte djupare än att jag vaknade när han ätit klart. För att inom ett par timmar göra samma sak igen. Och igen. Och igen.

Sofie sa...

Ana: jag tolkar inte Marit här som att samsovning är det enda rätta. Jag läser det som att hon menar att amning kan försvåras av särsovning och att det är normalt för små barn att vakna flera gånger per natt.
Natten är ju inte den enda tiden på dygnet som barn kan få närhet! Om särsovning fungerade bra för er är det väl toppen att ni hittade den lösningen!
Men det är problematiskt, enligt mig, att alla små barn förväntas (av samhället? -BVC?) sova själva och utan uppvaknanden, när det faktiskt inte funkar så för alla, eller ens de flesta?

Anonym sa...

Ana, läs igenom Marits inlägg igen. Nog ser du väl nu att hennes budskap inte på något sätt är att hävda att samsovning är bättre än något annat?

Marit Olanders sa...

Ana, trist att du inte kände dig kompetent och bra. =( Men samsovning kan också ske fast man sover på olika underlag, om man ändå sover hyfsat intill varandra och föräldern har uppmärksamheten riktad mot barnet, också i sömnen. Och även om man sover på samma madrass kan man ju ha varsitt täcke. Det finns många lösningar. Gemensamt för dem är att man som ammande mamma slipper stiga upp på natten för att amma.

Anonym sa...

Vad skönt att läsa ditt inlägg anonym! Jag ska börja jobba i februari och vill fortsätta amma min dotter som då är 10,5 mån. Och jag tror att hela familjen kommer att få sova bättre om hon får sova med mig och amma på natten. Hur fungerar det på helger och andra ledigheter? Får din son amma som han vill? Jag vet inte hur det kommer att fungera än men för mig känns det konstigt att neka henne mellan vissa klockslag.

Marija

Veronika sa...

Marija - jag ammar min tvååring när jag är hemma och inte när jag är borta och jobbar. Jag är borta två dagar i sträck och det fungerar hur bra som helst både att inte amma när jag är borta och att amma när jag är hemma. När jag nyss hade börjat jobba ville hon amma typ jämt när jag kom hem, men efter ett tag vande hon sig och ammar inte mer än tidigare.

Jonna sa...

Anonym och Veronika: Jag började jobba när min dotter var nio månader och det har inte inneburit några problem för vår amning. Idag är hon 2,5 år och ammas i tid och otid när vi är tillsammans och äter då inte särskilt mycket mat, men när hon är med sin pappa eller på förskolan äter hon som vilket icke-ammat barn som helst och så har det varit hela tiden. Barn är fenomenala på att anpassa sig. (På gott och ont.) Lycka till på jobbet!

Susanne Gräslund sa...

Jag har också fortsatt att amma långt efter att jag börjat jobba. Särskilt nattamningen har varit oerhört betydelsefull för mig då och den närhet samsovningen har givit. På helgerna har jag oftast ammat mer, men jag har också rest en del i jobbet (som mest ca en vecka i taget) och det har alltid gått bra att göra ett uppehåll i amningen då för att sedan fortsätta när jag kommit hem igen. jag upplever också att jag fått förbättrad sömnkvalitet själv av att nattamma och jag sover nu betydligt djupare än jag gjorde innan jag fick barn. Jag är sgs alltid utvilad på morgnarna, även efter bara ca 6 timmars sömn. Förr om åren låg jag ofta sömnlös och kände mig trött även efter 8 timmar så det är helt klart en mycket positiv utveckling. Har jag svårt att somna nu brukar jag väcka min beis tillräckligt mycket för att hon ska ta bröstet en stund och sedan somnar vi båda gott på oxytocinvågen :-)

Amiechan sa...

Jag och min son har också väldigt olika åsikter om hur varmt vi ska ha det när vi sover. Så jag sover med täcke och filt och han sover i pyjamas enbart... men det går bra det med! När han vill amma värmer han mig där jag dragit bort täcket och när han är mätt och sover rullar han bort för att inte bli för varm av mig ;-) och jag drar över mig täcket igen.
Det är skönt att slippa gå ur sängen på nätterna tycker jag, så jag är glad att det fungerar bra för oss!

Anonym sa...

Tack för att ni berättar om era erfarenheter! Nu känns mitt mammahjärta lättat inför att börja jobba i februari.

Marija

fabri sa...

Jag började jobba när min son var 6 månader. Det fungerade utmärkt att delamma fram till han var 11 månader då jag valde att sluta. Då hade jag tom varit bortrest i fem dagar och under tiden pumpat så det funkade bra att köra igång när jag kom hem igen.

Angående samsovning; vi samsov inte de första 9 månaderna pga våra väldigt keliga katter som gärna lade sig och gosade vid huvudet. Dessutom fick jag aldrig till liggamningen. Jag tyckte ändå det fungerade ganska bra att gå upp på natten, sätta mig och amma och sedan lägga honom och mig igen. Nu hade jag iochförsig ett barn som bara diade 15 minuter åt gången, det kanske spelade in. I alla fall kan jag fortfarande sakna de där nätterna och stunderna vi hade tillsammans jag och han.
Ska tillägga att jag hade spjälsängen precis invid min säng så jag kunde lätt röra vid honom när han sov.