måndag 29 november 2010

Idéer som försvårar amning 2

"Det är osunt att amma barn som kan gå och prata"

Av Marit Olanders

Det är fördelaktigt att amma i ett år eller längre, skriver Livsmedelsverket på sin hemsida. WHO säger två år eller längre. Anledningen till att den svenska rekommendationen stannade vid ett år (eller längre) var omsorg om föräldrarna. Det sa en företrädare för Livsmedelsverkets och Svenska barnläkarföreningens expertgrupp till mig i samband med att rekommendationerna kom för ganska prick sju år sedan. Läs om det i Amningsnytt nr 4/03.

Fokus i informationen från myndigheterna har legat på enbart amning den första tiden, om huruvida man bör amma utan tillägg av annan mat i fyra månader eller sex månader och hur lyckad formuleringarna kring detta är eller inte är. Hur länge det sedan är klokt att låta amningen pågå lämnas helt öppet till föräldrarna själva, det är upp till var och en. Att det finns en rekommendation om amningsdurationen är inget som t ex BVC brukar föra på tal. Och det är ju bra att vården inte ger kvinnor dåligt samvete för att de inte har levt upp till rekommendationen. Mer amningshets är det minsta vi behöver. Men kanske går det att peka på att det finns en poäng att ha kvar amningen det andra levnadsåret eller så, utan att skriva någon på näsan och utan att hetsa. Inte i grupp men kanske enskilt. Om inte annat för att bjuda motstånd till alla fördomar och inte bara tiga, vilket kan vara ett ganska likgiltigt förhållningssätt.

Vill man amma efter ettårsdagen i vårt samhälle får man stå ut med att bli motarbetad. Citatet som utgör rubrik på denan text är noga valt. Det finns också föreställningar som "nio månader i magen, nio månader vid bröstet", "bröstmjölk blir till värdelöst blask" vid en viss tid, "välling är kraftigare än bröstmjölk", att bara för att "man kan trösta på andra sätt" så går amningen bort med automatik. Vågar man yppa att man ammar barn på över två år eller mer får man höra associationer som blandar ihop amning och sex, mer eller mindre allvarligt menade frågor om incest och funderingar över ens förmåga till gränssättning. Inte konstigt att de kvinnor som ändå fortsätter att amma som grupp betecknas av gott självförtroende, hög utbildningsnivå och hög status i samhället.

De som fortsätter amma trivs förstås bra med amningen och har barn som tydligt visar hur mycket de gillar att amma. Man kan ha mycket nytta och glädje i vardagen av att ha kvar amningen av barn på över ett eller två år. När barnet börjar i förskolan kan en amning i kapprummet vid hämtningen vara ett sätt att tai gen den tid man har varit ifrån varandra. På de alltför stora avdelningarna på många förskolor sprids förkylningar och maginfektioner som präriebränder. Det skulle vara intressant att veta om ammade förskolebarn som statistisk grupp håller sig fmer friska än barn som inte ammas. Och det skulle vara intressant att veta om min och andras iakttalgelser att ammade barn har lätt att komma till ro vid vilan på förskolan (trots att de inte ammas då) stämmer.

När man har kvar amningen har man ett sätt att
  • trösta barn som är ledsna,
  • lugna barn (och sig själv) när man fastnat i konflikter,
  • hjälpa barn att slappna av vid vaccinering och provtagning,
  • erbjuda smärtlindring vid olycksfall,
  • ge mat och/eller dryck när det dröjer innan annat kan serveras,
  • erbjuda en mikropaus som gör att barnet (och man själv) orkar en stund till.
I anknytningssammanhang beskrivs barns andra levnadsår som en prövotid, då anknytningen befästs. Då behöver barn föräldrarna som sin "trygga hamn" där de kan tanka närhet inför nya utmaningar. Barn kan förstås också utmärkt väl skilja på mamma och andra personer och knyta starka band utan amning. Enligt anknytningsteorin skapar barn "inre arbetsmodeller" för vad man kan förvänta sig av andra människor och kanske är amning ett sätt att skapa tillit och se människor runt omkring sig som lyhörda vårdare.

Jag skulle önska att vi inte hade så starka normer kring amning. Varken de som ammar kortare eller längre tid än normen föreskriver borde ifrågasättas.

16 kommentarer:

Anonym sa...

Vad bra skrivet Marit! Tack!

Amningsbloggen sa...

Ville bara rätta mig själv. Jag tror det är fullt möjligt att det fins vissa som har kvar amningen som inte trivs med den ... men kanske inte vill eller orkar avvänja.

Lotta sa...

Tack Marit,
nu fick jag ytterligare lite positiv feedback till att inte sluta just nu, trots att lilleman fyller 2 i februari och omvärlden ställer sig väldigt frågande.
/Lotta

Sofie sa...

Ja, gott självförtroende! Skrattade lite när jag läste den raden i texten. Det ligger nog en del i det att det krävs gott självförtroende för att hålla fast vid en amning som mor och barn vill ha, när omvärlden ifrågasätter.
Och även synliggörandet av amning utanför normen kräver sitt självförtroende.
Jag diskuterade just idag den snäva svenska amningsnormen med en par studiekamrater och den ena sa "jag blev helt chockad när jag i England så en flicka gå fram till sin mamma och säga att hon ville amma!". Jag svarade henne med lugn röst att "det är nog för att du är ovan! Det är inte helt ovanligt med amning av barn över året, jag ammar själv både min treåring och min nyblivna ettåring. Men oftast ammar väl de större barnen hemma och kanske inte så ofta på spårvagnen eller på en bänk i köpcentrat ;-)"
Det höll hon ju med om.

Jonna sa...

Ja, det måste ju finnas något mellanting mellan att "hetsa" och att, som vår BVC gjorde, påpeka att ettårsdagen är i antågande och att det därför är dags att sluta med amningen.

Veronika sa...

Precis, det är ju ofta bvc som hetsar om att det är dags att sluta amma någon gång mellan 6 och 12 månader. De borde kunna låta bli att hetsa åt någondera hållet - varken att man ska sluta eller att man ska fortsätta amma.

Andrea sa...

Önskan att låta bli att sätta press på mammor att amma länge slår ju åt andra hållet också. Jag har fått höra "nej, vi skriver inte ut syntocinspray när man har så stora barn" (när utdrivningen strejkade när mitt barn var fem, alltså FEM månader, han var i princip helammad då!), fick inga råd över huvud taget när vi hade en krångelperiod vid sju månader ("många passar ju på att sluta") och när mitt barn till slut tvärvägrade bröstet vid tio månader: "Men du har ju ammat längre än många andra!"

Jag önskar verkligen att BVC redan när barnet är nyfött tog sig tid att lyssna på vad mamman har för tankar kring sin amning/icke-amning, hur länge hon vill amma, om hon tycker helamning är väldigt viktigt etc och anpassa sin rådgivning efter det! (Och givetvis föra en fortlöpande dialog, det kan ju hända att man ändrar sina ursprungliga tankar allt eftersom tiden går.)

Anonym sa...

Precis min erfarenhet! Stöttad av BVC att inte amma. Ingen amningspress eller amningshets över huvud taget har jag upplevt. Jag tror att trenden vänt bara för att det har pratats så mycket om det. Nu våga knappt BVC föra amning på tal tror jag.

En vecka efter mitt akuta kejsarsnitt fick jag höra av min BVC att "Du ska inte amma till varje pris" när jag berättade att amningen inte kommit igång bra ännu. Jag blev förvånad. Jag vet att jag påtalade för dem att det ju blev ett akut snitt, dåd jag trodde att de inte hade uppfattat det. Men visst, det hade de visst förstått. Jag blev ännu mer förvånad för det kan ju ta lite längre tid att få igång amningen efter ett akut snitt. Idag blir jag bara ARG när jag tänker på BVC.

För några månader sedan tyckte min BVC synd om mig för att vi fortfarande nattammade. Jag log stelt mot henne och svarade kort att det definitivt inte gör mig någonting att nattamma. På vårt senaste besök vågade hon nog inte nämna amningen.

Jag har konstaterat att min BVC varken har tillräckliga kunskaper om amning eller intresse för amning. Amning verkar för mitt BVC vara ett problem som enklast undviks genom att inte amma alls. Därav stöttningen att inte amma.

Anonym sa...

Tack för detta inlägg Marit!
jag ammar min 7-åring. har inte diskuterat amning på bvc sen sonen var under ett år. tyckte inte min bvc-ssk sa mycket om amningn alls. Dock var det tjat om smakportioner när sonen var 4 mån trots att de nya rekommendationerna precis kommit.

Emma sa...

På vårt bvc hade de en kurs i "Konsten att sluta amma" när bebisarna var mellan 6-12 mån.
/Emma

Jonna sa...

Anonym: Intressant, finns det något forum där du kan berätta mer om att amma ett så stort barn? Som gästbloggare här kanske?

Lina sa...

Emma: Frågade du varför? Ofta har ju BVC kurser och infoträffar om olika saker för att det efterfrågas av föräldrar, därför ser det väldigt olika ut på olika BVC. Jag tycker inte det verkar konstigt alls att ha en infoträff om att sluta amma när barnen är 6-12 mån, det är ju under den tiden de flesta vill sluta amma och vill man hålla på längre är det väl bara att göra det. :)

Heidi sa...

Lina: Man kan ju inte bara anta att alla vill sluta amma vid 6-12 månader, för detta finns det väl ingen grund för? Jag till ex trodde med mitt första barn att det var då man BORDE sluta amma och försökte därför sluta, med tårar och ångest från både mig och mitt barn som resultat. Inte förrän jag ringde amningshjälpen ändrade jag mig och fortsatte, eftersom jag fått stöd därifrån.

Lina sa...

Heidi: Vi vet ju inte om det var ett initiativ från bvc:s sida eller från några föräldrar. På vårt bvc försöker de få föräldrarna att engagera sig och vara aktiva så mycket som möjligt, och lyssnar väldigt mycket på föräldrarnas önskemål när de utformar föräldrakurser, infoträffar, osv. Till exempel har vi på vår föräldragrupps initiativ fått träffar med teman som babymassage, stress och sömn. (Blandat diskussion/föreläsning/aktivitet...)

Mikaela sa...

Jag ammar fortfarande min 3½ åring och brukar påpeka det emellanåt till BVC. Den reaktion jag fått senast är bara ett accepterande. Däremot har jag fått argumentera om att bröstmjölken inte blir sämre näringsmässigt efter 6 månader. Har också lämnat amningsnytt på BVC efter att jag själv läst dem med förhoppning om att de ska kunna hjälpa andra mammor. Då min dotter var mellan
1½ och 2½ år, så kände jag av samhällets negativism av att amma stora barn, men det senaste halvåret-året har jag börjat visa det offentligt, bla då hon började på dagis i höstas och jag säger det ofta.

Vad jag har förstått finns det några stora anledningar till att mammor väljer att sluta amma under ett år. Det är;
* Barnet ska börja på dagis och mamman tror att man måste sluta amma då.
* Pappan vill vara hemma med barnet och mamman tror hon måste sluta amma.
* Mamman ser det som att hon tar tillbaks sin kropp och att hon ser amningen som besvärligt och ett måste.
*Mamman lyssnar på äldre och andra som hon ser som förebild/tror vet bättre och som säger att hon ska sluta.
Själv hade jag min kusin som förebild. När jag var 15 år ammade hon sin ettåring, så jag bestämde tidigt att amma minst ett år. Efter varje gång jag avslutat amningen, så har jag kännt att det var för tidigt, så nu ska jag låta min dotter bestämma själv när hon vill sluta. (jag har nog lite hjälp av att hon är liten i kroppen, så folk tror hon är ett år yngre än vad hon är)

Anonym sa...

Vi skulle gärna delta i en undersökning av om amningen påverkar hur ofta förskolebarn är sjuka!

/Åsa, med förskolebarn som sällan är sjukt och ofta ammar