Bröst bits

Bröst bits skriver Linna Johansson i sin blogg. Hon har funderat på det där med offentlig amning. Hon undrar varför det med jämna mellanrum görs en stor sak av att kvinnor ammar offentligt. Hon har aldrig sett någon nybliven mamma slänga upp sina bröst ogenerat. Nej, det gör det jätteestädat, jättesamlat och ljudlöst. Kanske hon inte ser ammande kvinnor, eftersom hon är helt ointresserad av dem, eller är det så, undrar hon, att det här egentligen är en diskussion om helt andra saker?

Jag har tänkt på precis samma sak, med den skillnaden att jag oftast märker om någon ammar, eftersom jag är intresserad av ammande kvinnor. Jag har också märkt att de gör det jätteestädat, jättesamlat och ljudlöst. Jag har också tänkt att det måste vara en diskussion om helt andra saker. Men vad är det om? Jag är sjukt nyfiken. Jag önskar att kvinnor slutade att göra det jätteestädat, jättesamlat och ljudlöst. Att de slängde upp brösten på bordet på Riche så att vi får veta. Kommer vakten att bli jätterädd och tro att han ska bli biten och ta fram sin stora batong? Kommer det att bli debatt i riksdagen och helt nya lagar?

Eva-Lotta Funkquist

Amningstillfällena glesas inte ut

När Carol Worthman och Melvin Konner på 1970-talet ville få svar på frågan varför kvinnorna ifrån ursprungsbefolkningen !Kung San södra Afrika föder barn så glest registrerade de under deltagande observation spädbarnens amningsfrekvens. Under de tretton timmar registreringen pågick ammade en tre dagar gammal pojke 36 gånger, en fjorton dagar gammal pojke 41 gånger, en ettårig flicka 63 gånger och en artonmånader gammal pojke 75 gånger. Om man räknar ut antal gånger per timme som barnen ammade ser man att tredagars pojken ammade 2,7 gånger per timme, tvåveckors pojken 3.1 gånger per timme, den ett år gamla flickan 4.8 gånger per timme och artonmånadersbarnet 5.7 gånger per timme. Här finns alltså något intressant att notera; barnen ammar oftare ju äldre de är, alltså tvärtom mot den mycket starkt förankrade västerländska uppfattningen att spädbarnet genomgår en mognadsprocess som gör att amningstillfällena glesas ut ju äldre barnet blir.

Klicka på rubriken om du vill läsa mer!

Eva-Lotta Funkquist

Synliggör amningen!

Brösten har försvunnit ur det offentliga rummet, konstaterar Patrik Svensson i Sydsvenskan. Han påstår att "folk vevade runt dem som det naturligaste i världen" när han var liten. Nu har brösten blivit tabu och därför hamnat i alltings fokus, menar han och hans slutsats är att världen behöver se mer bröst, för att lära sig sluta stirra.
Jag kan bara hålla med. Men tillägger att världen också behöver se mer bröst som ammas också. Amningen gynnas inte av påklistrad prydhet. Brösten har en viktig roll i sexlivet, i vår kultur om än inte i alla. Men i alla kulturer är brösten en förutsättning för amning.

Det man vänjer ögonen vid slutar man stirra på. Just därför behöver också amningen få synas, amning av nyfödda såväl som småbarn.

Så länge vi inte kan veva runt barn och bröst som det naturligaste i världen påverkar det amningen och i förlängningen kvinnors och barns möjlighet att röra sig fritt i det offentliga rummet.

Marit Olanders

Hur får man människor att våga protestera?

Jag var på en fest en gång där det uppstod en diskussion om femminutersmetoden. En av gästerna var BVC-sjuksköterska och hon rekommenderade föräldrar att använda metoden. En annan av gästerna blev upprörd och sa till kvinnan, men tänk om det var dina barn som lämnades ensamma att gråta sig till sömns, tänk om det var Axel och Arvid. Gästen var medveten om att BVC-sköterskan aldrig skulle behandla sina egna barn så. BVC-sjuksköterskan blev lite sur och tystnade, men så sa hon efter en stund;

-Jag kan faktiskt inte välja själv vad jag ska säga, femminutersmetoden är vår policy när föräldrarna upplever att barnen har sömnproblem och jag måste följa vår policy.

Visst, det är oerhört historielöst att svara så, men samtidigt; är vi inte många som skyddar oss på ett liknande sätt? Nu senast antagligen personalen på de statliga sis hemmen. Ekot har avslöjat att man använder så kallad isolering för att straffa barn. Barn som ej beter sig önskvärt låser man in i ett kalt rum med endast en galonklädd madrass på golvet. Först måste barnet ta av sig alla kläderna. Ekot har gått igenom ett halvårs dokumentation över hundratals händelser där sis hemmen har använt isolering. En trettonårig flicka blev så rädd och ledsen då hon skulle låsas in att hon kräktes tre gånger. Hon klarade inte av att klä av sig själv. Personalen tog av henne kläderna.

Varför väljer ingen ur personalen att protestera mot policyn? Hur många kände till att detta förekom utan att protestera? Hur är det möjligt att det går så här snett? Och vad kan vi göra för att det inte ska hända igen?

I mitt arbete som barnsjuksköterska har jag sett hur det går till när man får personal att tycka att femminutersmetoden är rätt sätt att komma tillrätta med sömnproblem hos små barn. När alla i en vårdkedja drar åt samma håll blir det hela väldigt övertygande. Personal som egentligen "vet" att det här är fel sätt att behandla ett barn på fås i alla fall att rekommendera metoden till föräldrar.

Hur får man människor att istället våga visa sin tveksamhet och protestera? Kan man ha ämnet civilkurage i grundskolan? Eller finns det något bättre sätt?

Eva-Lotta Funkquist

Det är bara britterna som har hang-ups på sugandet

Time out in London är en sajt för den som vill vistas i London. Naturligtvis har man en sida för hur ammandet kan underlättas. London är multietniskt, man uppmuntras att inte känna sig obekväm med att amma offentligt. Det är mest bara britterna som kan vara känsliga för sugande bebisar. Träffar man på en ugandier så kommer den personen att bli upprörd om man inte ammar ett gråtande barn. Ibland finns det speciella amningsplatser, men de uppmuntras man bara att utnyttja om man vill amma i lugn och ro. Det är ju få kvinnor som vill äta i ett skötrum, eller hur?

Och jag blir ju så glad!

Läs själva här

Eva-Lotta Funkquist

Hot inifrån mycket värre än hot utifrån

Är barn är sårbara, eller inte? Genom mänsklighetens historia har vi alltid levt under svåra omständigheter. I svält, fattigdom och genom svåra epidemier. Är inte barn skapta för att klara ganska dålig omvårdnad? Svaret verkar vara att barn är mycket bättre rustade för hot utifrån än hot inifrån. Barn kan växa upp i avsaknad av det mesta som vi uppfattar som livsnödvändigt och ändå utvecklas till trygga individer, men de är betydligt sämre rustade att bära sviktande eller frånvarande omvårdnadspersoner.

Läs mer i Anknytningsteori, betydelsen av nära känslomässiga relatioer, Broberg, m. fl.

200 gram per vecka

Det finns en norm att barn ska gå upp 200 gram per vecka för att amningen ska anses välfungerande. Det här är väldigt olyckligt eftersom många kvinnor slutar att amma tidigare än de egentligen vill eftersom de upplever att barnet inte går upp tillräckligt bra i vikt. Så här kan en hjälpmammefråga se ut.

Hej!

Jag har en son på 4,5 månader som nu är 70 cm och väger 7,2 kg. Han har alltid varit "smal" i förhållande till sin längd men fram till 3 mån låg vikten gott och väl över normalkurvan. Sen började viktkurvan smyga neråt. Vid 3,5 mån sa BVC att det är vanligt att viktökningen minskar i den här åldern för barnen är mer aktiva och samtidigt har de svårt att koncentrera sig på att äta för allt är så spännande. Vid 4 mån hade han bara ökat ca 100 g på 2 veckor och då sa sköterskan att om han inte börjar öka mer i vikt snart får jag börja ge honom gröt som tillägg. Det vill jag inte för jag vill väldigt gärna helamma tills han är 6 mån.

Eva-Lotta Funkquist

Ammade barn växer långsammare

Flera studier har visat att barn som ammas mindre ofta blir överviktiga i skolåldern. Riken är 20 % lägre jämfört med barn som fötts upp på ersättning. Det här har gjort att forskarna har formulerat en hypotes; The Early Protein Hypothesis. Ersättningar innehåller mer protein än bröstmjölk, 1.6 gram per 100 ml mot 0.9 gram per 100 ml. Proteinet får barnen att växa mer i nyföddhetsperioden och man tror att det är detta som gör att de oftare utvecklar fetma senare i livet.

Klicka på rubriken om du vill läsa mer!

Eva-Lotta Funkquist

Könet avgör energin

Bröstmjölken innehåller mer energi om mamman ammar en pojke. Pojkbebisar växer mer än flickbebisar och behöver därför mer energi. Bröstmjölken innehåller 25 % mer energi om mamman ammar en pojke än om hon ammar en flicka. Oj, oj, vilka fantastiska kroppar vi har! Vad ska man säga om inte PRIDE!

Eva-Lotta Funkquist

Inte kunna amma - en sorg för livet

Ett kommunpolitiker i en mindre svensk kommun berättar för en grupp amningshjälpare att hon tycker Amningshjälpen gör ett viktigt arbete.
När hon ska förklara varför det är viktigt får hon gråt i rösten. Det visar sig att hon har fått tre barn, födda under 1960-talet. Då härskade fyratimmarsschemat över Sverige. Att amma kl 6, 10, 14, 18 och 22 (och kanske ett nattmål kl 02 i början) var helt enkelt det man gjorde.
– Jag ammade väl i tre-fyra veckor, sa hon. Sen tog det slut.
Hon minns fortfarande hur hennes barn låg i vaggan och skrek och hon inte för allt i världen fick ta upp det.
När fyra timmar hade gått och det var dags hade barnet somnat.
Och inte nog med det.
– Jag arbetade som barnsjuksköterska på den tiden. Det här var ju vad vi lärde ut till mammorna, konstaterar hon sorgset.
Nu ser hon sin dotter amma på barnbarnets signaler. Hur enkel och smidig amningen blir. Så nöjda de är, båda två.
Samtidigt hör hon att olika röster vill ha tillbaka fyratimmarsschemat. Då blir hon arg.
– Jag hörde en professor säga att barnen ställer in sig på det. Men det går ju inte, säger hon.
Marit Olanders

Koranen och WHO

WHO har efter många eftertänksamma stunder kommit fram till att man bör rekommendera amning tills barnet är två år eller äldre. Samma sak står i Koranen.

Det är väl lite häftigt?

Eva-Lotta Funkquist

Schemastyrd amning - en larvig sak?

Christer Romson skriver i en kommentar till ett tidigare inlägg att amning var fjärde timme bara uppfattades som en larvig historisk grej när han fick barn 1990. Och det var ju en bra uppfattning eftersom det är just vad det är. Men så lyckligt att detta uppfattas som en larvig historisk grej av alla är det inte. Många som arbetar inom vården har aldrig gett upp tanken på att det är schemat som är det viktiga. Se t.ex här och här och även i det här inlägget som har uppmärksammats på bloggen tidigare. Argumenten för att förespråka scheman ser dock helt annorlunda ut idag än än för några decennier sedan. Det är mycket svårt för föräldrar att värja sig mot argumentet att barnet får fetma om det ammas fritt.

Eva-Lotta Funkquist

Råmjölken är livsviktig

Därför finns Ammajouren. Syftet är att para ihop moderelösa föl med ston som förlorat sitt föl. Om fölungen inte får råmjölken utvecklas inte immunförsvaret normalt. Varje år tar ammajouren emot 400 samtal. Tjugofem procent av hästägarna som annonserar efter ett föl eller sto lyckas med matchningen. Här är en av dem.

Återupprätta amningskunskapen

1907 bestämdes på en internationell konferens att alla västerländska spädbarn skulle ammas på klockslagen 06:00, 10:00, 14:00, 18:00 och 22:00. På natten skulle inte barnet ammas alls. Aseptiken hade fått sin genombrott och manliga läkare ville få ordning på kvinnors slarviga sätt att amma på. Många äldre kvinnor kommer fortfarande med sorg ihåg de här klockslagen eftersom de har stått och lyssnat på ett gråtande barn i väntan på att få amma. Resultatet blev att amningstalen plötsligt började sjunka från mycket höga tal. Efter några decennier ammades endast 6% av barnen fullt vid 6 månader. Kunskapen om hur man får en amning att fungera, som hade vandrat från mor till dotter i generationer, var snart försvunnen. Vore det inte bra om vi lyckades återupprätta den kunskapen? Varför inte ge bort en prenumeration av Amningsnytt till vänner som får barn? Kostar 250 kr. Bankgiro 508-3811

Eva-Lotta Funkquist

Nytt nummer av Amningsnytt ute (eller på väg)!

Delamning är också amning
Delamning kan vara frivillig eller ofrivillig.
Delamning kan vara en rörelse. En väg mot avvänjning.
Eller en väg mot enbart amning — helamning.
Men delamning kan också finnas till för sin egen skull.
Möt Ingrid som valde bort helamningen för att få en fungerande vardag med två små barn. Möt Madeleine som kämpar för att få mjölken att räcka till.
Här finns också konkreta tips om hur man kan kombinera bröstmjölksersättning och amning.

Amningsnytt går på BVC
BVC är ett hett ämne bland Amningsnytts läsare. BVC har bara liten påverkan på föräldrars val kring amning, menar en BVC-sjuksköterska som Amningsnytt har intervjuat. Är det amningsproblem vid hembesöket så går det före inskrivningssamtal, menar en annan BVC-sjuksköterska. A och O är att stötta mamman i hennes egna beslut.

Tjock bebis - bra eller dåligt?
I en studie blev de tjocka bebisarna överviktiga senare under barndomen, i en annan studie var det de tjockaste bebisarna som var smalast senare under barndomen. Vad innebär de här rönen för amningsråden? Ingenting.

Dietisternas samröre med barnmatsindustrin
Både Nestlé och Semper presenteras som sponsorer på Dietisternas riksförbunds hemsida. Hur går det ihop med WHO-kodens artikel 7.3? ”Ingen ekonomisk eller materiell förmån för att främja försäljningen av produkter som omfattas av denna kod bör av tillverkare eller distributörer erbjudas hälsovårdspersonal eller medlemmar av deras fmailjer; ej heller bör dessa ta emot sådana förmåner.”

Dags för relationer i stället för metoder?
00-talet har varit metodernas årtionde i svensk barnuppfostran, skriver Amningsnytts redaktion i ledaren. När man använder en metod så ställer man sig utanför det hela själv. Man lever inte på lika villkor som den person man tillämpar en metod på.
I sömnmetoder för spädbarn,varnas föräldrar för att låta barn ammas till sömns, vilket bidrar till att försvåra amningen helt i onödan, eller ens låta barnen ha kroppskontakt medan de somnar.
Kanske det är dags att erkänna det ömsesidiga i relationen mellan barn och vårdare. Kanske är det dags att sluta skrämma kvinnor från att låta barnet somna vid bröstet.

Kontakta Amningsnytts redaktion, amningsnytt@amningshjalpen.se för ett eget ex av tidningen.

"Om ett multinationellt företag ..."

Om ett multinationellt företag utvecklade en produkt som var både näringsmässigt balanserad och utsökt god, en mirakelmedicin som kunde både förebygga och bota sjukdom, som var nästan gratis att framställa och kunde levereras i precis den mängd konsumenten efterfrågade, skulle tillkännagivandet av det få företagets aktier att rusa upp i börstoppen. Forskarna som framställt produkten skulle vinna priser och för alla inblandade skulle förmögenhet och inflytande öka dramatiskt. Kvinnor har producerat ett sådant undermedel sedan mänsklighetens uppkomst och utgör ändå den halva av mänskligheten som har minst rikedom och makt.

Detta citat, eller delar av det, kan man se här och där. Det kommer från den brittiska författaren Gabrielle Palmer och utgör inledningen till hennes bok The Politics of Breastfeeding, som nyligen har utkommit i en tredje, omarbetad upplaga. Jag har översatt det till svenska som hastigast här men i original är den förstås skrivet på engelska - boken finns inte i svensk översättning.

Jag ville bara att ni skulle veta det. Cred för citatet till Gabrielle Palmer.

Marit Olanders

Kolikbarn

För att ett barn ska få diagnosen kolik krävs att det gråter mer än tre timmar, minst tre dagar i veckan i minst tre veckor. Denna definition används ofta när kolik ska beskrivas. Kolik har ansetts vara något av ett mysterium. Verksamma behandlingar har varit få och sällan överlevt en vetenskaplig granskning (minifom gör det t.ex. inte). I västvärlden är kolik ett vanligt problem. Uppemot 20 % av alla barn anses skrika så mycket att de uppfyller kriterierna för att få diagnosen.

Barn med kolik brukar börja gråta vid ett par veckors ålder och gråten brukar kulminera vid sex veckors ålder. Kolik är lika vanligt förekommande hos ammade som hos flaskuppfödda barn, men vanligare hos barn till rökare. Barnet tycks verkligen ha svåra magsmärtor och drar ofta benen upp mot magen. Ofta har de rikligt med gaser och rapar och fiser mycket. Vid tre till fyra månaders ålder brukar problemet avta.

I en studie från 1980 talet lyckades man visa att ökat bärande från födelsen kan minska skrikandet vid 5-6 veckors ålder (Pediatrics. 1986;77:641-8). När man sedan försökte upprepa resultatet genom att behandla kolikskrik genom att uppmuntra föräldrarna till mer bärande lyckades man inte med det (Pediatrics. 2000;106 (1 Suppl): 184-90).

Varför fungerar inte bärandet, när barn i så kallade ursprunliga kulturer nästan inte gråter alls? Nyblivna föräldrar nås av väldigt mycket information som inte alls stämmer överens med hur barnet fungerar ursprungligt. När barnet föds förväntar det sig att bli ammat väldigt, väldigt ofta, faktiskt flera gånger i timmen. Den här informationen kommer nästan aldrig fram till föräldrar och de lämnas att finna en väg att trösta och mata barnet utan så mycket stöd från vårdapparaten (eller med hjälp av helt ovetenskapliga råd). Kolikgråt brukar upplevas av föräldrarna som en gråt som ”går över styr” och barnet hamnar i en ond cirkel där föräldrarnas försök att få tyst på och trösta barnet tycks omöjliga för barnet att ta till sig. Kolikgråt startar ofta på eftermiddagen vid nästan samma klockslag varje dag. Om föräldrarna förekommer barnet och bär det (gärna hud mot hud) och om mamman ammar tätt, tätt innan gråten startar kan man ibland ”mota Olle i grind” och gråten tillåts aldrig bryta fram i full storm. Barnet vill (i enlighet med den mänskliga digivningsstrategin) äta väldigt ofta, men beter sig ibland som det inte vet vad det vill, utan släpper bröstet och skriker (precis som !Kung San barnen). Då kan det vara bra att ”truga” lite, och erbjuda bröstet i alla fall. Då kommer en del barn på att de faktiskt vill äta, om än bara någon minut. Ofta vill inte barnet att den som bär det ska sitta ner, utan istället ständigt vara i rörelse med barnet i famnen och kanske också amma barnet stående eller gående. En bärsjal kan underlätta och barnet ska då helst bäras så att det kommer åt att amma. Barn som äter så här ofta behöver inte rapas utan klarar av att göra sig av med luften ändå. De täta matningarna lugnar barnet och därför brukar det här sättet att amma på inte upplevas som jobbigare. En del mammor bukar beskriva det som att de börjar amma med ”ryggmärgen” och startar amningarna utan att tänka på det. Föräldrar som flaskmatar sitt barn kan efterlikna den här situationen genom att ha iordninggjord ersättning i en kanna i kylskåpet. Därefter kan de mata barnet med småskvättar (kanske 10-20 ml) ofta, ofta. Så små matmängder kan man snabbt värma genom att sätta flaskan i vattenbad eller direkt under kranen


Eva-Lotta Funkquist

En del människor har svårt att skilja på amning och sex- jag är inte en av dem

Hans Ottoson, kvalitetsredaktör på SvD konstaterar att att det saknas ett allmänt accepterat ord för vad barnet gör vid bröstet. De dialektala ord som tidigare tidigare har använts för en undanskymd tillvaro. Det enda ordet vi har för bröstuppfödning i rikssvenskan idag, nämligen att amma, används inte alls i äldre källor. Ordet amma beskriver bäst den reglerade amningen som infördes under 1900-talet. Att amma är en handling från modern, medan de äldre dialektala orden, dia, dutta, kicka, patta, snutta, poppa osv. är en handling från barnet. Anledningen till detta är förmodligen att det barnet gör vid bröstet har blivit tabu i det moderna samhället. Att barnet skulle ha behov av sitt sugande uppfattas av vissa människor som äckligt. Den här dikten är skriven för att fästa uppmärksamheten på det. Visst ändrar dikten karaktär om man byter ut för vad barnet gör mot det passiva ordet amma? Dikten har orsakat en del upprörda känslor. Amning gör ju det och det händer då och då att människor har svårt att skilja på amning och sex.

Eva-Lotta Funkquist

Bröstmjölk angriper cancerceller

Av en slump upptäcktes i mitten på 1990-talet att cancerceller började dö då det kom bröstmjölk på dem. Det var en forskargrupp under ledning av mikrobiologen Catharina Svanborg som ville ta reda på hur bröstmjölk påverkar bakterier. De lät bakterier växa på lungtumörceller eftersom lungtumörceller snällt växer utanför kroppen. Då de hällde bröstmjölk på bakterierna började cancercellerna dö mitt i försöket. Det visade sig att det som dödade cancercellerna var ett protein som kom att kallas HAMLET (human alpha-lactalbumin made lethal to tumor cells). Det finns inte i börstmjölk som sådan utan uppstår först då mjölken kommer i kontakt med något surt, så som i magsäcken. Av en slump hade näringslösningen som tumörcellerna låg i vid försöket varit surt. Det har visats att barn som har ammats löper mindre risk att utveckla olika tumörsjukdomar senare i livet. Kanske har HAMLET utvecklats genom evolutionen för att skydda barnet mot att celler börjar felutvecklas.

Klicka på rubriken om du vill läsa mer om HAMLET!

Eva-Lotta Funkquist

Echo diar varje timme

Jag skrev tidigare om Enzos lillebror. Gorillamamman hade problem att ge di. Det har löst sig. Gorillabloggen meddelar att Echo suger varje timme! Puh! Gorillamamman hade ännu större problem då hon skulle dia Enzo. Läget blev kritiskt och veterinären var tvungen att omhänderta Enzo under en period. Något man naturligvis i det längsta försökte undvika. Jag skrev till chefsveterinär Torsten Möller (det var jag ju knappast den enda som gjorde, Enzo var en riksangelägenhet). Det är enda gången jag har gett amningshjälp (läs dihjälp) oombedd. Amning av sjuka barn är liksom min specialité och skillnaden mellan en svag gorillaunge och en svag bebis är nog inte så stora. Torsten Möller tog vänligt och ödmjukt emot mina synpunkter. Cool! Jag tror dock aldrig att digivningen kom igång, men som det står på Amningshjälpens hemsida:. Ny unge, nya förutsättningar! Och Echo diar!

Eva-Lotta Funkquist

Att ge amningsstöd

Jag blev uppmärksammad på en läsarfråga om amning på sajten allt om barn.
Frågeställaren ammar sällan på dagen och oftare på natten. Hon får inget stöd för att hon tycker det är jobbigt att folk frågar om hon "ska amma nu igen". Det enda råd hon får angående nattamningen är att börja ge sonen gröt på kvällarna.

Detta går stick i stäv med svenska rekommendationer om enbart amning till sex månader eftersom det inte finns några näringsmässiga skäl att börja med mat tidigare. Den svenska rekommendationen inskärper också att annan mat ska ges tidigast från fyra månaders ålder. Den här pojken är inte ens fyra månader.

Det finns även studier som pekar på att det finns en något ökad risk för sjuklighet om man börjar med annan mat vid fyra månaders ålder, jämfört med om man fortsätter att helamma till sex månaders ålder, se t ex Chantry et al; Full Breastfeeding Duration and Associated Decrease in Respiratory Tract Infection in US Children

Enligt en svensk studie tar matintroduktionen också längre tid och innehåller oftare "bakslag" om man börjar vid 4 månader jämfört med vid 6 månader, Agneta Hörnell: Breastfeeding and Introduction of Other Foods, A Prospective Longitudinal Study, Uppsala, 2000.

Att det ska gå 3-4 timmar mellan amningarna vid 3-4 månaders ålder är en föreställning som finns bland BVC-personal som inte passar alla mor-barnpar. Det gynnar både amningen och anknytningen att fortsätta amma på barnets signal, om man trivs med det. Att börja styra amningen kan göra amningen onödigt jobbig och kanske också leda till ett tidigare amningsavslut. Vad gäller mamman som frågar här så får jag intrycket att hon tycker omgivningens kommentarer är jobbigare än själva amningen.

Att kalla amningsstunderna för "måltider" associerar dessutom amning bara till mat, när den i själva verket är både mat och skydd.

I flera frågesvar påstår BVC-sköterskan att barn under året "inte behöver nattmål". Inom Amningshjälpen har vi också hört påståendet att inget barn vid ett visst antal månader "behöver" ammas på natten "men det har blivit en vana". Väldigt många barn fortsätter att vilja ammas på natten, och att antyda att mamman ger barnet dåliga vanor skuldbelägger mamman. I frågan uttrycker mamman inte själv någon önskan om att dra ner på nattamningen. Hon söker snarare stöd i att fortsätta amma. Amning kan INTE leda till övervikt, däremot finns det mycket forskning som tyder på att amning skyddar mot övervikt, kanske genom att barnet reglerar hunger och mättnad själv.

Det finns också forskning som pekar på att föräldrar till barn som helammas faktiskt sover bättre och längre än föräldrar till barn som får tillägg till amningen, se här:

Vill man ändå säga några ord om nattamningen kan man säga som det är, om hon drar ner på amningen dagtid kommer barnet sannolikt att amma mer nattetid. Går hon tillbaka till friare amning på dagtid är det mycket möjligt att hon kommer att sova mer sammanhängande på nätterna. Det finns också andra konkreta knep att ta till utan att ta risken att störa amningen genom att införa gröt.

Jag tycker att mamman som ställer frågan bör stöttas för det hon vill ha stöd i, nämligen att fortsätta amma sin son fritt. Amning kan inte ge övervikt. Jag blir ledsen å mammans vägnar som får ett ickestöttande svar. Mamman i det bifogade brevet får dessutom bara svar på sådant som hon inte explicit har frågat om.

Jag svarar på läsarnas frågor om amning i Vi Föräldrar. Jag är hjälpmamma i Amningshjälpen och har gått 5 p kursen i Amning och bröstmjölk i Uppsala. Jag svarar gärna på amningsfrågor på alltombarn också!

Marit Olanders

redaktör på Amningsnytt och Amningsbloggen, hjälpmamma i Amningshjälpen

Kolik-ett västerländskt fenomen

Barn i västerlandet gråter i snitt en timme per dag. I kontrast till detta brukar ofta framhållas att barn som lever i så kallade ”ursprungliga kulturer” inte gråter alls. Under 1960-talet gjorde Melvin Konner flera berömda undersökningar av ökenfolket !Kung San. Även om spädbarnen i öknen grät mycket mindre jämfört med västerländska barn så noterade Konner och hans medarbetare att !Kung San barnen hade ett beteende under de första tre månaderna som påminde om kolik. De var kinkiga och svårmatade, men gråten gick aldrig ”över styr”, utan barnet tystnade och lugnade sig (efter 5 sekunder) när vårdgivarna uppmärksammade och om mamman ammade barnet. Kanske är det så, menar en del forskare, att vi inte ska fråga oss varför en del barn gråter, utan varför en del västerländska barn inte tystnar trots att föräldrarna på alla sätt försöker trösta barnet?

Eva-Lotta Funkquist

Vad är det ni gör, små barn?

Gorillaungen Enzo har fått ett syskon. Den 22 maj skrev Svenska Dagbladet om det här. Det stod att Enzos mamma hade problem att dia nykomlingen. Ordet dia gav Hans Ottosson, SvD kvalitetsredaktör, massor av arbete (SvD 31 maj). En strid ström av mejl kom in. Ungar diar, mamman ger di, menade läsarna. Andra menade att gorillan ammade. Ottosson efterforskade. I djurvärlden kan både unge och moder dia. Gorillor ammar inte, det kan bara kvinnor göra. Men vad gör då människobarnet vid mammans bröst?, undrade Ottoson. Märkligt nog är vägledningen svag, konstaterade han och tog hjälp av läsarna. Mejlandet forsatte (SvD 7 juni). I Skåne ansåg man att barnet pattar, och i norra Sverige däggar barnet. Från medicinskt håll ansåg man att barnet ammar. Avslutningsvis konstaterar Ottosson att det saknas ett allmänt accepterat ord för vad barnet gör. Det finns dock många dialektala ord: disa, dissa, dutta, dägga, kicka, patta, poppa, sicka, snutta, tissa och tutta är ord Ottosson hittade. Men vad säger barnen om de själva får välja? Delge oss gärna så kan vi kanske få med ordet i Svenska Akademins ordlista.

Eva-Lotta Funkquist

Kvinnor som ammar samsover oftare med sina barn

Ingela Rådestad skriver i Svenska Dagbladet om Anna Wahlgrens råd om magläge för att få barn att sova bättre. Rådestad är mycket kritisk till Wahlgren och menar att hon sätter barns liv i fara. Nu blir jag så där tråkig och vän av ordning igen, men jag tycker det är viktigt att förstå varför Anna Wahlgrens rådgivning ser ut som den gör. När Anna Wahlgren födde sina barn rekommenderades hon att låta dem sova på mage. Det vanligaste sovläget för barn var tidigare i Sverige och de flesta andra kulturer ryggläget. Det kan tänkas att denna västerländska maglägesrekommendation var ett resultat av att det är lättare att få ett barn att sova ensamt och djupt om det läggs på mage (vilket ju i västvärlden och i barnhälsovården har ansetts eftersträvansvärt) eftersom positionen barnet då har liknar hur barnet ”hålls” i famnen. Under 60 och 70-talet vårdades många barn på sjukhus utan sina föräldrar och det kan tänkas att det blev personalkrävande att ha barnen i ryggläge. Den medicinska förklaringen föräldrar fick till den ändrade rekommendationen var att barn kan kräkas och att ryggläge då skulle vara farligt. Det framstupa sidoläget blev en mall för hur spädbarnet skulle sova. Ett ofattbart högt pris har betalats för denna ovetenskapliga rekommendation eftersom fallen av plötslig spädbarnsdöd plötsligt började öka i hela västvärlden då rekommendationen fick genomslag. Man har angett att risken för att barnet ska dö i plötslig spädbarnsdöd är 18 gånger högre om barnet sover på mage. I början av 1990 talet (då rekommendationen fortfarande var magläge) dog ungefär 100 barn per år i Sverige jämfört med idag, då endast ca 25 barn per år avlider i plötslig spädbarnsdöd. Om vi antar att 50 barn dog varje år p.g.a. rekommendationen att lägga barn på mage så innebär det att 1 000 barn har dött bara i Sverige från 1970 till 1990.

Anna Walhgrens rådgivning har uppstått ur råd som från början kommer från barnhälsovården. Hon fortsätter att rekommendera magläge i egen säng eftersom hon tycker att det är ett enkelt sätt att få barnet att sova ensamt hela natten.Detta är naturligvis fel, men det visar också på hur oerhört viktigt det är att barnhälsovården är omsorgsfull i sin rådgivning. Det man säger idag kommer att leva i generationer.

Kvinnor som ammar samsover oftare med barnen än kvinnor som matar med flaska. Samsovningen gör att kvinnorna får mer sömn och att amningen går lättare. Därför är det viktigt att i amningsrådgivning berätta om säker samsovning. Den ser ut så här (från Amningsnytt nr 3 2008):

Säker samsovning:

o Ickerökande, nyktra föräldrar
o Barnet ammas
o Fast madrass nära golvet, lätta sängkläder
o Ingen samsovning i vattensängar, soffor eller andra mycket mjuka
eller trånga sovplatser, inga tunga plufsiga sängkläder
o Inga glipor mellan säng och vägg
o Inga storasyskon, husdjur eller gosedjur i sängen

Eva-Lotta Funkquist

I väntan på en viktig bok

Äntligen, äntligen är den nya upplagan av The Politics of Breastfeeding av Gabrielle Palmer tryckt och färdig och på väg hem till mig.
De tidigare upplagorna från 1988 och 1993 har varit mycket svåra att få tag på och i en föränderlig värld kommer det ju också nya ämnen som är angelägna att ta upp.

Medan jag väntar har jag läst en intervju med Gabrielle Palmer, där hon förklarar hur boken kom till, lite om vad den innehåller och lite om sig själv.

The Politics of Breastfeeding innehåller dels amningens historia från jägarsamlarsamhället och framåt, dels också bröstmjöksersättningens och nappflaskornas historia. Den förklarar amningens förutsättningar och utmaningar i både rika och fattiga länder världen över. Recension kommer så småningom.

Marit Olanders

Därför mäter man miljögifter i bröstmjölk

Spädbarn får i sig mindre miljögifter, var en av gårdagens nyheter på Ekot och Upsala Nya Tidning. Halterna av PCB och dioxiner minskar, jämfört med mitten av 1990-talet.

335 kvinnor som födde barn under åren 1996 till 2006 har lämnat prover på bröstmjölk till forskare vid Livsmedelsverket och Karolinska Institutet. Halterna av PCB och dioxinerna PCDD och PCDF sjönk för varje år. Bromerade flamskyddsmedel är en relativt set nyare grupp miljögifter. Halterna av vissa sjönk i bröstmjölken medan andra var oförändrade eller t o m steg.

Ekot ifrågasätter också varför man mäter miljögifter i bröstmjölk och Anders Glynn, toxikolog på Livsmedelsverket, svarar att det beror på att mjölken är ganska rik på fett, och miljögifterna fettlösliga. Miljögifter som finns i bröstmjölken speglar miljögifter i kroppen. Att lämna bröstmjölk är både smärtfritt och enkelt.

Emellanåt utnyttjas kvinnobröst och bröstmjölk för att illustrera hur det förment goda egentligen bär på något ont - som HIV-smitta eller miljögifter. I TV3 visades hösten 2001 en reklamfilm från Greenpeace där man såg en ammande bebis medan alla miljögifter som fanns i dess mjölk räknades upp. Kampanjen fick kritik både från miljögiftsforskare och amningsrörelsen, som menade att filmen spred ogrundad rädsla för att amma.

Det är inte muntert att läsa om vilka skador svårnedbrytbara organiska miljögifter, s k POP, kan orsaka. Under fostertiden kan utvecklingen av centrala nervsystemet, reproduktonssystemet och immunsystemet skadas. POP kan också orsaka cancer och störa könshormonerna på en rad sätt.

Amningsperioden är den tid i livet då man får i sig högst halter av miljögifter. Termen tolerabelt dagligt intag, TEQ, är en teoretisk beräkning på hur mycket kroppen tål av ett visst miljögift. För dioxiner är TEQ för vuxna 1,2-3 pikogram , för barn 2-4 gånger så mycket och för spädbarn 160 pg per kilo kroppsvikt och dag! Barn är känsligare för olika kemikalier än vuxna, men barn äter mer per kilo kroppsvikt än vuxna. De växer också snabbt, så miljögifterna späds då ut efter hand.

Är det bättre för barn och miljö att inte amma utan ge bröstmjölksersättning då? Nej, inte om man har eller strävar mot en fungerande amning. Bröstmjölk innehåller många unika komponenter som bröstmjölksersättning saknar och bröstmjölksersättning ökar risken för en rad sjukdomar både hos mamma och barn. Matning med ersättning i nappflaska kan också medföra andra föroreningar - från vattnet, ersättningen eller plasten i nappflaskan. 

Trivs man med att amma och amningen flyter på smidigt förenklar det vardagen för mamman och även hennes barn. Och omvänt, den som tagit sig ur ett helvete av ickefungerande, kanske smärtsam, amning ska inte behöva få kastat i ansiktet att bröstmjölk är "bättre".

Därför är det meningslöst att jämföra amning och flaskmatning med bröstmjölksersättning som två mot varandra stående alternativ.

Marit Olanders

Hösten 2006 höll Forum Organiska miljögifter ett seminarium om bröstmjölk. En del av uppgifterna i denna text kommer därifrån. Läs mer om seminariet här.

Det är en tid som vi ångrar idag

Småbarnsföräldrarna Gulan Avci och Fredrik Malm skriver i en debattartikel i Expressen den första juni om Anna Wahlgrens uppmärksammade tryckpressmetod. Själva har de testat en annan metod för att få sitt barn att somna ensamt och sova hela natten, nämligen femminutersmetoden. Om den metoden skriver de så här:

Det är en tid som vi ångrar i dag. Efter att ha provat länge insåg vi att metoden inte gav någon effekt på vår son. Tvärtom upplevde vi metoden omänsklig.


Gulan och Fredrik avråder bestämt föräldrar från att testa någon inne-metod. Låt inte charlataner uppfostra era barn, säger de och tycker att föräldrar istället ska ha rätt till professionell vägledning dygnet runt.

Problemet är bara att den professionella vägledningen har, hur konstigt det än låter, lärt ut just femminutersmetoden. De har gjort den till en inne-metod och genom forskning visat att metoden är effektiv och säker. Anna Wahlgren är faktiskt en av dem som är starkt kritisk till femminutersmetoden.

På samma sätt som Anna Wahlgren visat brist på empati för barnets utsatthet har barnhälsovården gjort det. På många håll använder man Berndt Eckerbergs broschyrer. I Uppsala har man varit särskilt aktiv, forskat på metoden och tagit fram en broschyr som uppmuntrar föräldrar att låta barnet gråta sig till sömns även om föräldrarna ens aldrig har uppfattat att barnet har sömnproblem. Kanske har detta varit en grogrund för att föräldrar ska leta runt efter fler metoder och då kanske hittat Anna Wahlgrens tryckpressmetod.


Eva-Lotta Funkquist

En vanlig orsak till att kvinnor får bröstcancer är kort eller utebliven amning

2006 fick 7 059 kvinnor i Sverige av bröstcancer. Det är den överlägset vanligaste cancerformen bland kvinnor. Om en kvinna ammar sammanlagt i flera år av sitt liv, som vi gjorde i Sverige för 100 år sedan (innan Sverige industrialiserades), skulle den kumulativa risken för henne att drabbas av bröstcancer under sin livstid minska med mer än hälften; från 6.3 per 100 kvinnor till 2.7.

För kvinnor är därför bra amningsstöd en hälsofråga!

Klicka på rubriken om du vill läsa mer!

Eva-Lotta Funkquist

Under inverkan av oxytocin

Det är något med oxytocinet. Det gör något med oss. Då menar jag inte det där att vi blir omvårdande och glömmer allt annat. Nej, jag tror att det likaväl kan göra oss till rytande lejoninnor, ständigt jakt efter nya strider.

Väninnan har nyligen fått sitt tredje barn. Hon är osams med alla. Drog jag hela listan skulle jag tråka ut er. Jag nöjer mig med några exempel. Hon är osams med sin handläggare på försäkringskassan, till hennes försvar måste sägas att utfallen och angreppen är ömsesidiga. Hon är osams med personer på Länsförsäkringar, bilprovningen och hittegodsavdelningen på Uppsala polisen. Hon är osams med på restaurangpersonalen på IKEA. Hon är osams med aktionsgruppen mot nedskärningar på dagis, högskolan i Gävle och lönekontoret på UAS. Ja ni ser, hon hittar motståndare överallt.

Min roll är given. Hon ringer varannan dag och berättar om nya stridigheter. Jag lyssnar och stöttar. Ja, det var helt rimligt att skrika ”fuck you” till polisen på hittegodsavdelningen. Han förtjänade det. Kanske att hon valde ett något omodernt kraftuttryck? Jag tipsar om ”fetto”. Ja, jag tycker också att personalen på högskolan i Gävle är inkompetenta idioter. De behöver skäll!

Men så kom konflikten med apoteket i Gränby Centrum. Den är i en klass för sig.

Astmamedicinen till väninnans treåring hade tagit slut under julhelgen. Första mellandagen åker hon till Gränby Centrum med minstingen i bärsele. Hon är där en kvart innan öppning och gallergrinden är nedfälld. Sakta fylls det på med likaledes medicintörstande pensionärer runt henne. Så tillslut går gallergrinden sakta upp och något häpnadsväckande händer med pensionärerna. De nyss så orörliga får plötsligt liv och välter sina rullatorer för att komma först under grinden. De ålar och kryper med nummerlappsapparaten i sikte. Väninnan är förstummad och får nummer 17. Det innebär en timmes väntan på ett mellandagsbemannat apotek. Nåja, tänker hon, jag kan ju alltid passa på att handla alla andra apoteksvaror jag behöver. Hon fyller sin korg med tops och schampoflaskor. Sen hinner hon gå runt hela gallerian tre varv. Till slut blir det hennes tur. Det unga apoteksbiträdet har ett drag av beskäftighet över sig. Hon viftar med receptet i vänsterhanden.

- Det här får du inte ut något på. Det gick ju ut den 23 december.

Väninnan finner sig snabbt.

- Du kan ringa till barnakuten och prata med den och den doktorn, säger hon.

- Det är emot våra regler, säger apoteksbiträdet.

Väninnan kommer med hundra förslag. Ring hit, ring dit. Titta på datorn. Faxa. Apoteksbiträdet svarar varje gång med stenansikte

- Det är emot våra regler.

Väninnan blir desperat. Hemma sitter treåringen och flämtar i hörnsoffan

- Vad gjorde du då?, frågar jag spänt, som har en känsla för vilket raseri detta paragrafrytteri måste ha väckt.

- Jag kastade mina apoteksvaror på henne.

- Va!!? Ina! Säger jag och undrar sedan, för att få grepp om graden av katastrof,

-Var exakt träffades hon?

- Nånstans mitt på, svarar väninnan korthugget.

Nu känner jag att jag är tvungen att sätta ner foten. Jag är trots allt tio år äldre. Tio år mer livserfaren.

- Så gör man inte Ina. Man kastar inte saker på folk.

Men se. På detta eventuellt uteblivna stöd var hon förberedd. Blixtsnabbt kommer motdraget.

- Nåja, jag vet en som med en femmånadersbaby på armen var ytterst nära att knuffa ned en civilpolis på tunnelbanespåret på Stockholms central. Polisen fick spjärna emot det värsta hon kunde.

Ja, den historien känner jag ju också till, och tyvärr, den fråntar mig all rätt att moralisera över några kastade apoteksvaror.

Vi övergår istället till att trösta varandra med Kerstin Uvnäs Mobergs oxytocinträd. Det hela blir fullt logiskt. Häng med här. Oxytocinträdet har fem grenar. Fyra av dem symboliserar hur trevliga vi blir av oxytocin. Men inte den femte. En oväntat farlig händelse kan ju göra att vi måste försvara babyn. Om en hyena prasslar i buskarna är det inte så bra att vara stillsamt nyfiken. Men då är det så fiffigt, att oxytocinet i denna situation höjer blodtrycket och pulsen och låter stresshormonerna explodera ut i kroppen. Resultatet blir en lejoninna. Nu finns det inte så många hyenor att strida med i Sverige, men väl apoteksbiträden och poliser. Under inverkan av oxytocin. Kanske något för domstolarna att börja ta hänsyn till.

Eva-Lotta Funkquist

Tidigare publicerad i Jordemodern

Längre amning - mindre risk för hjärt-kärlsjukdom för mamman

En ny amerikansk studie undersökte om antalet månader kvinnor ammade i sina liv hängde ihop med riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, såsom fetma (BMI över 30), högt blodtryck, diabetes, och förhöjda blodfetter.

Forskarna undersökte data om nära 140 000 kvinnor som passerat klimakteriet, med en medianålder på 63 år. I studien togs hänsyn till bl a hur många födslar kvinnorna haft, utbildning, inkomst, ålder och livsstil. När forskarna jämförde hälsan bland kvinnor som fött men aldrig ammat och kvinnor som ammat 12 månader eller mer i sitt liv visade det sig att uppskattningsvis 42,1%  respektive 38,6% hade högt blodtryck, 5,3% respektive 4,3% hade diabetes, 14,8 respektive 12, 3 % hade förhöjda blodfetter och 9,9 respektive 9,1 % hade utvecklat hjärt-kärlsjukdom efter klimakteriet. Kvinnor som hade ammat i 7-12 månader hade signifikant lägre risk att utveckla hjärt-kärlsjukdom än kvinnor som aldrig ammat.

Marit Olanders

Otillräcklig mjölk eller otillräckliga amningstillfällen?

Idag kom det ett pressmeddelande från barnmatsföretaget Hipp till Amningsnytts redaktion.
Det handlar om en frukt och youghurt-blanding som enligt pressmeddelandet rekommenderas från sex månaders ålder.
Ska halvårsbebisar verkligen äta yoghurt?
I Livsmedelsverkets kostråd för spädbarn står: "Vänta ... med mjölk som dryck och större mängder fil och yoghurt till slutet av spädbarnsåret." 

Vem rekommenderar Hipps produkt? Knappast Livsmedelsverket. Snarare Hipp själva.

Men det verkligt intressanta står längst ner i pressmeddelandet. Där målar Hipp upp en idyllisk och förment igenkännbar bild av hur företaget kom till - p g a fru Hipps bristande mjölktillgång:

Hipp startade för över 100 år sedan i den lilla tyska byn Pfaffenhofen, strax utanför München. När konditor Joseph Hipps fru fick tvillingar räckte inte bröstmjölken till för de båda barnen. Då fick Joseph Hipp en idé. Han bad sin hustru pressa ur så mycket bröstmjölk hon kunde och blandade den sedan med lite skorpmjöl. Barnen blev mätta av vällingen och Hipp barnmat hade fötts.

Jag har sett den förr. Men när den stod som en självklar avslutning på ett pressmeddelande insåg jag med vilken frenesi Hipp vill trumma in sitt budskap - att bröstmjölk inte räcker och då finns Hipp där som en räddande ängel.

Jag undrar hur Joseph Hipps fru hade det. Varför räckte inte hennes mjölk? Hur levde familjen?

Min farfars föräldrar hade ett bageri vid samma tid. Min farfars far bakade och min farfars mor körde ut bröd och andra bakverk med häst och vagn till butiker. Det var en hård tid. De fick många barn, men föräldraledighet fanns det ingen. Det är ingen långsökt tanke att också fru Hipp var en hårt arbetande kvinna i sin mans företag, kanske med inköp av råvaror, försäljning och bokföring. Och så fick de tvillingar. Även om man får till dubbelamning, vilket inte alltid är så lätt med små nyfödda, tar amningen mer tid än för enlingar. Man har inte heller ena armen ledig utan man sitter där man sitter på ett annat sätt.

Kanske det inte alls var som mjölken inte räckte till för fru Hipp. Kanske levde hon under hård stress för att hinna klara allt som var ålagt henne. Stress i sig kan få utdrivningsreflexen att haka upp sig, vilket i förlängnignen kan leda till minskad mjölktillgång. Har man bråttom kanske man tar loss barnet från bröstet innan det har eftersugit färdigt. Då missar kanske barnet en del av den fetaste mjölken mot slutet av amningen och blir inte mätt.

 Kanske Joseph Hipp (som vi får veta förnamnet på, till skillnad från hans fru) blev otålig på allt ammande och ville att frun skulle "göra nytta" i stället. Så han tog saken i egna händer ... 

Än i dag betyder pappans stöd mycket för hur amningen blir.

Marit Olanders

Jaså, så ni gav upp?

Idag fick jag ett hjälmammesamtal från en mamma som går på BVC här i Uppsala. När hon var på ettårsbesöket med sin lilla flicka hade BVC-sköterskan frågat om allt var bra. Det enda som är jobbigt är väl sömnen, svarade mamman. Då bev hon tipsad om femminutersmetoden. Flickan skrek och skrek. Den tredje kvällen skrek hon då de närmade sig sängen. Då förstod mamman och pappan att det här går ju inte, det här kan vi inte genomföra. På nästa besök på BVC berättade mamman om försöket med femminutersmetoden,
Jaså, sa BVC sköterskan, Ni gav upp, då går det ju så klart inte.
Nej, mamman och pappan gav inte upp. De lyssnade på sitt barn. Tack gode Gud för sådana föräldrar! Är det inte dags för BVC-personalen att börja lyssna på barnen också?

Eva-Lotta Funkquist

Det bor nog kurder i alla amningshjälpare

När jag är på jobbet och amningsovänliga föreställningar poppar upp brukar jag tänka att det är bäst för alla att jag håller truten och sen hör jag mig själv säga vad jag tycker i alla fall.
”Det bor en kurd i dig, Eva-Lotta” sa en arbetskamrat med rötterna i Kurdistan till mig en gång. Och det är nog sant, man bör nog t.o.m. ha en liten kurd boende i sig när man är en amningshjälpare.

Man måste våga vara lite motströms, skriver, Heidi i en tidigare kommentar. Och när man är motströms så kan man ibland märka att alla andra verkar tänka; det är bäst för alla om hon får som hon vill, och plötsligt kan man stoppa det där amningsovänliga påhittet rätt enkelt. Så var inte rädda för att synliggöra kurden ni har boende i er, alla amningshjälpare.

Eva-Lotta Funkquist