torsdag 27 augusti 2009

En del tror att amning lämnar papporna utanför...

Mer på temat argumentation som ni helt säkert redan hört, så här kan det låta:

Amning lämnar nyblivna pappor utanför. De berättar sällan om hur det känns att som nybliven pappa bli lämnad utanför, men det här är väldigt vanligt. Pappor är ofta oerhört tacksamma över att att deras kvinnor inte kunnat amma för då har de fått en roll. En roll som jag tror gynnar jämställdheten och stärker hela familjen för lång tid framöver.

Jag håller inte med. Jag tycker inte att mamman ska behöva värna om pappan i amningsfrågan, där tycker jag att kvinnan har veto. I generationer har kvinnor uppfostrats att stå tillbaka och komma i andra hand, därför är det svårt för många kvinnor att säga: Det här vill jag, det här har jag lust till och nu får ni allihopa stötta mig i det! Män har i generationer uppfostras till att ta för sig. Jag tror att de flesta män är utmärkt rustade för ett närvarande, modernt, jämställt och "lika viktigt" föräldraskap, även om de inte matar barnet med nappflaska.

Naturligvis behöver amning inte alls splittra föräldraskapet och gör det nog mycket sällan. Tvärtom, amning kan göra föräldrarna till bundsförvanter. Dessutom är det så att välutbildade kvinnor ammar mer och de är ju dessutom oftast mest jämställda. Inte så konstigt kanske. Utbildning ger självförtroende. En av den som argumenterar i ämnet är Peter Wennblad på Expressen, klicka på rubriken.

Eva-Lotta Funkquist

2 kommentarer:

Eleonor sa...

Jag har ammat mina båda barn i drygt två år, tills det kändes bra både för mig och barnen att sluta. Inte någon gång kändes det som om amningen gjorde pappan mindre delaktig, jag upplevde det inte så, pappan upplevde det inte så. Vi var helt överens om att amningen var bra för oss som familj.

Nu har jag – ganska nyligen – slutat amma min yngsta, men det är ändå intressant att läsa om amning här på bloggen. Om fördomar och förutfattade meningar och om hur bra det faktiskt kan vara. För mig har amningen varit en viktig sak.

Cecilia sa...

Vilket bra inlägg, Eva-Lotta! Jag fick en liten aha-upplevelse av det här med hur vi är uppfostrade att ta för sig kontra stå tillbaka. För mig är det svårt att se att kvinnor avstår från amningen för mannens skull verkligen ökar jämställdheten i grunden. På ytan kan det förefalla vara så. Men i grunden handlar amning också om rätten att amma, om rätten att som kvinna själv styra över sin kropp. När också amningen ska ske mer utifrån makens önskningar och villkor än på kvinnans så ser jag det mer som en backlash feministiskt än ett framsteg.