Tänkte att det var dags att påminna om de tio stegen som vårdenheter ska arbeta efter för att vara amningsvänliga.
Stegen har utformats av WHO och Unicef.
På 1990-talet utnämndes alla svenska BBn som amningsvänliga. Utnämnandet föregicks av ett stort arbete ute på enheterna, bl a skulle alla skriva sin egen amningsstrategi och utbilda personal. I utvärderingsgrupen ingick en skara personer som inte arbetade på enheten. Även en hjälpmamma från Amningshjälpen medverkade ofta och föräldrarna tillfrågades om hur de upplevde vården.
1995 och 1996 var de svenska BB:na allihop var relativt nyligen utnämnda till amningsvänliga. Samma år var amningsförekomsten i Sverige all time high. En tillfällighet?
I årsskiftet 2003-2004 lades referensgruppen för Amningsvänliga sjukhus slutgiltigt ner, p g a bristande intresse från vårdens sida. Därefter är det upp till de olika landstingen att slå vakt om amningskunskapen.
Varje enhet som ger mödravård och tar hand om nyfödda bör:
Steg 1
Ha en skriven amningsstrategi/handlingsplan som rutinmässigt delges all sjukvårdspersonal
Steg 2
Ge all personal nödvändiga amningskunskaper så att de kan upprätthålla denna strategi/ handlingsplan
Steg 3
Informera alla gravida och nyblivna mammor om fördelarna med amning och hur man upprätthåller amning
Steg 4
Uppmuntra och stödja mammorna att börja amma sitt nyfödda barn vid barnets första vakenhetsperiod, vilket vanligtvis sker inom 2 timmar
Steg 5
Visa mammorna hur de ska amma och upprätthålla amningen även om de måste vara åtskilda från sina barn
Steg 6
Inte ge något annat än bröstmjölk till nyfödda barn om det inte är medicinskt indikerat
Steg 7
Praktisera samvård - tillåta mammor och barn att vistas tillsammans dygnet runt
Steg 8
Uppmuntra fri amning
Steg 9
Inte ge nyfödda ammade barn nappflaska eller tröstnapp
Steg 10
Hänvisa mammorna till amningsstödgrupper vid utskrivning från sjukhuset
Marit Olanders
3 kommentarer:
jag kan inte säga rakt upp och ner att eller vad "mitt" bb gjorde som inte överensstämde med de här tio stegen när min dotter föddes (i maj 2008), de är ju ganska fria för tolkning, men om jag inte själv varit så benfast besluten att amma så hade nog bemötandet på bb fått mig att ge upp.
de två dagar jag "tvingades" stanna var hemska och jag kände inte att jag hade någon som var "på min sida" att be om hjälp med att få igång amningen på ett för mig och barnet bra och respektfullt sätt. så till slut ljög jag och sa att det fungerade för att slippa ta emot mer "hjälp". naturligtvis blev jag genomskådad då vikten inte gick upp som den borde.
enligt personalen verkade det mest handla om att med milt våld (om nu våld någonsin kan anses vara milt) hålla fast hennes lilla huvud tryckt mot bröstet så att hon inte kunde vrida sig undan. när jag vid ett tillfälle på egen hand försökte ligga ner och amma (och faktiskt kände att jag var på väg att få till det) fick jag bannor för att jag började i fel ände, för innan man får lära sig att "liggamma" måste man tydligen kunna göra det sittande.
efter ett par månader tog jag mod till mig och ringde till amningshjälpen men när jag i min ångestdimma hörde en telefonsvarare säga något om semester la jag bara på och grät så tårarna sprutade. jag var så slut att jag inte ens orkade göra ett försök att komma fram på numret jag hänvisades vidare till.
men någonting drev mig ändå att fortsätta försöka på egen hand, och en dag när dottern var fyra månader släppte det. det slutade göra ont och såren jag haft på bröstvårtorna ända sedan tiden på bb läkte ihop.
idag är jag glad att jag "härdade ut" även om jag såklart önskat att någon kunde hjälpt mig på mina villkor från början och jag ammar fortfarande min nu 15 månader gamla dotter och planerar att göra det så länge vi båda trivs med det, och det snarare trots än tack vare "hjälpen" jag fick på bb.
Hej Jonna!
Med din berättelse ringar du in precis vad jag tycker är några av de största problemen med amningshjälp på den BB-avdelningen där jag jobbar. Att man ger mycket handgriplig hjälp, och att man gärna tillrättavisar och påpekar "fel". Ganska många till och med "formar mammans bröst med ena handen för att med andra fösa barnets huvud mot bröstet. Förutom att barnets upplevelse blir allt annat än positiv sätter man ju både mammans och barnets egen kunskap och reflexer åt sidan. Och sedan kommer de ut ur salen in i personalrummet och säger, "Gud vad skönt det känns när man får till en amning!" Och mamman sitter kvar och känner sig inte delaktig i det och tvungen att be om hjälp även nästa gång. Jag tror att bara den kommentaren visar att det gått snett. Det är ju mamman och inte personalen som ska känna att hon fått till en amning! Och det finns andra sätt. jag har jobbat en hel sommar nu och inte rört vid någon annans bröst. (Vi har flera tygbröst.)
På min nuvarande BB har jag bara jobbat en sommar men vad jag sett är detta mycket vanligt. Jag har faktiskt pratat med amningsansvariga på avdelningen som sagt att de ska ta upp detta i höst. Hoppas att det blir av.
Och tack Jonna för det du skrev, det är så viktigt att få höra hur det gått och även om det verkligen är trist att få sina farhågor bekräftade så ska iallfall jag som sjuksköterska och snart barnmorska göra mitt för att det inte ska bli så. Och underbart att ni klarade det "trots" hjälpen! Det ska du verkligen känna dig stolt över tycker jag!
Det hade varit roligt om mitt BB hade följt dom där punkterna. Då hade jag kanske kunnat amma, men jag gav upp efter två månader.
Nästa barn som föds åker jag hem så fort det bara går och fixar amningen själv. Nu vet jag ju hur jag INTE ska göra.
Skicka en kommentar