En del av det som tas upp är de rekommendationer de statliga myndigheterna har om helamning i 6 månader och delamma i minst 1 år och att det omöjliggör att dela föräldraledigheten lika.
Men hur ser det egentligen ut?
För det första så betyder delamning att mamma och barn ammar ibland, kanske mycket, kanske lite, kanske inte ens varje dag, när barnet blir större. Så när barnet delammas finns inga egentliga hinder för mamma och barn att vara ifrån varandra under arbetstid och kanske emellanåt för resor mamman gör i jobbet på några dagar.
För det andra så har svenska föräldrar möjlighet att utan någon som helst diskussion eller rätt från arbetsgivaren att opponera sig, vara hemma tills barnet blivit 18 månader. Detta med eller utan ersättning. Är barnet över 18 månader behöver föräldern ta ut föräldrapenning för att få vara hemma.
18 månader delat på 2 är 9 månader var. Men — och det är viktigt— man kan inte ta ut full ersättning alla de månaderna. Om plånboken tål det är det inga problem att helamma i 6 månader trappa ner amningen till en delamning som gör att pappan kan vara hemma från lillkottens 9 månadersdag.
Om man behöver få som minst 90-kronorsdagarna med i ersättningen, så kan man vara hemma 480 dagar. Det är 16 månader. Fortfarande har man 8 månader var och 2 månader på sig att trappa ner från helamning till delamning på en nivå att mamman kan vara borta och det går för många, kanske de flesta.
Om man har det lite tajtare ekonomiskt, så att man inte kan klara sig med mindre än att man har högsta ersättningen 7 dagar i veckan under den tid man är hemma, då har man 390 dagar att dela på. Vilket blir 6,5 månad var. Här börjar det faktiskt bli kärvt. Om barnet helammas till 6 månader är 2 veckor en kort tid att komma ner i en nivå där pappan kan vara hemma helt utan att barnet får bröstmjölk någon gång under dagen. För den som vill kan det förstås gå att ordna. Mamman kan kanske amma barnet på lunchen, eller på jobbet pumpa ur mjölk som pappan ger dagen efter. Men riktigt lika enkelt blir det ju inte att dela lika.
Det är fullt möjligt att ge barnet enbart bröstmjölk även om man börjar jobba redan under helamningsperioden. Det går att få igång urmjölkning och mjölka ur på pauser på jobbet och sedan låta pappan eller den som är hemma med barnet ge den mjölken dagen efter. Enligt förhandsuppgifter jag fått kommer nummer 4/09 av Amningsnytt att handla om att börja arbeta under helamningsperioden.
I praktiken är det många barn som självmant eller påhejade av vuxna smakar mat redan tidigare och som gillar det. Då ammar de förstås inte efter rekommendationen, men är kanske lyckligast som de gör. Är barnet moget för mat så är det! Då kan det gå problemfritt att kombinera en kortare lika delad föräldraledighet med amning.
Men det är också så att en del barn faktiskt inte är det minsta sugna på mat vid 6 månaders ålder, utan vill vänta till 8 eller t o m 10 månader innan de börjar äta med större aptit. Med ett sådant barn har man det oavsett rådande rekommendationer lite svårare att dela lika på en föräldraledighet som varar till 18 månaders ålder och definitivt om den bara kan vara tills barnet är 13 månader.
Som jag ser det blir detta att kunna kombinera amning och jämnfördelning av föräldraledigheten en inkomstfråga. Med en låg inkomst, för att man inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden eller för att ens yrke är lågavlönat, så kan det bli svårt. Men med en hög inkomst kanske man kan snåla med föräldraledighetsdagarna och vara ledig i 2 år sammanlaggt och då inte ha några problem alls.
I Amningshjälpen gäller det att vara lyhörd för vad familjerna vill, vad de kan, och hur deras livssammanhang ser ut. Sedan kan vi stötta varje familj att hitta den väg genom detta som passar just dem bäst. För vissa flyter det på utan problem, för andra är det bästa att börja med mat eller ersättning tidigare än 6 månader och för vissa är det bästa att inte dela jämnt på föräldraledigheten.
Gästbloggare
Anna Herting
styrelseledamot i Amningshjälpen och mediakontakt
6 kommentarer:
Som gammal feminist kan jag ändå häpna över den enorma tilltron till vad exakt lika delad föräldraförsäkring kan åstadkomma. Vi diskuterar två-tre månader hit och dit som om det vore jämställdhetens kärna. Kvinnor kommer ut i arbetslivet tidigare än män, de är bättre utbildade, men räcker det? Nej. Vad gör då tre månader? Och jag tror tyvärr att kvinnans föräldraledighet är ett minus för arbetsgivaren när det för mannen blir ett plus.
Naturligtvis ska pappan vara hemma med sitt barn så att de får en god kontakt. Vill vi ha exakt lika delad föräldraförsäkring borde den i så fall förängas, så inte mamma och bäbis stressas av en tidig återgång till arbetslivet. Jag tror att den individuella variationen är ganska stor för när barn och mamma är redo att vara ifrån varandra längre stunder. Är verkligen ledsna bäbisar och ledsna mammor en feministisk landvinning? Knappast. För mig är det bara ett dåligt konstruerat system som bygger på patriarkal dominans.Vi behöver tänka om, från grunden.
Jag tror att du har så rätt. Jämstäldheten hänger inte på detta. Om det är någon del av föräldraförsäkringen som kan ställa till det så är det VAB:andet. Där tar kvinnor mer och räknas som en opålitligare arbetskraft under många år.
Men, men att jag ville reda ut detta lite var för att det ofta tas upp som ett jämställdhetshinder att amma enligt rekommendationerna.
Jag undrar om det finns någon statistik som på något sätt visar hur lång föräldraledighet som tas ut av mammor som helammat minst fyra månader kontra de som slutat amma eller gått över till delamning tidigare. Eller som visar hur många föräldralediga mammor som ammar och hur många som har slutat, helt enkelt.
För av någon märklig anledning inbillar jag mig att de flesta jag känner har varit mammalediga långt efter att de slutat amma.
Jag tror att du har rätt i att det är mycket svårare med vissa typer av jobb.
Jag började själv jobba medan jag fortfarande helammade, och jag känner minst två till som har jobbat samtidigt som barnet huvudsakligen levt på bröstmjölk. Det finns många sätt att göra det. För det första kan man dela på föräldraledigheten genom att båda föräldrarna jobbar deltid, så att man kan dela på dagarna "på tvären". För det andra kan man om man jobbar tillräckligt nära hemmet låta pappa och bebis komma på amningsbesök under dagen (det vet jag en student som gjorde). För det tredje kan det gå att jobba hemifrån en del.
Fast såna här lösningar är ju säkert en klassfråga, för låginkomstkneg är ofta mycket mindre flexibla. Man kan inte städa eller stå i en kassa hemifrån.
Jo, det är nog helt klart en klassfråga. Och sedan finns det ju en aspekt till ...
Som har konstaterats här ovan så har man större spelrum om ekonomin tillåter det och man kan vara hemma längre. Men vem är det som oftast tjänar mest trots allt? Det är mannen och då lär man ju definitivt spara på föräldradagarna när kvinnan är hemma istället för att "använda upp" mannens dagar för att dra ut på tiden eller lyckas att vara hemma i de här hela 18 månaderna.
Och vad innebär det i slutändan? Att kvinnan gjort obetalt jobb längst och därmed exempelvis inte har sparat ihop till lika mycket pension.
Så enkelt är det inte.
Andrea: kanske är det så bland de som du känner. Å andra sidan så har jag varit helt föräldraledig i ett år, sedan delvis under några månader till (för att jag jobbade "extra" och inte hade fast schema - svårt att våga gå över till att jobba helt) Och mannen var ledig till sonen var ett och ett halvt. Jag har fortfarande inte slutat amma....
Jag känner många med mig som ammat längre än de varit hemma med barnet.
/Sofie
Skicka en kommentar