När nyfödda spädbarn började separeras från sina mödrar på sjukhus i början av nittonhundratalet så uppstod helt nya omvårdnadsåtgärder som tidigare inte använts i spädbarnsvården. Barnen sov i sovsalar och matades var fjärde timme. Ofta fick de därför ligga och skrika i flera timmar. När det väl var dags att amma orkade barnen oftast inte eller ville inte amma. Då bars de ut till barnsalen igen och matades med nappflaska av en barnsköterska. Mängden mjölk de då måste få i sig blev onaturligt stor och medförde ofta att barnen kräktes efter maten och antagligen också svalde ganska mycket luft. Då uppstod rutinen att spädbarnen skulle rapas efter matning. Spädbarn som får äta när det vill och inte behöver ligga och skrika behöver alltså aldrig rapas. Om de har luft i magsäcken klarar de att få upp den alldeles själva. Myten om spädbarns behov av att bli rapade är dock ytterst svåravlivad. Rapteknik lärs fortfarande ut på en del BB avdelningar och ibland lägger föräldrar ner mer tid på att rapa barnet än på att amma det. Så hjälp gärna till att avliva myten.
Eva-Lotta Funkquist
12 kommentarer:
intressant! jag gav upp det där med rapande efter ett tag eftersom jag aldrig lyckades få till tekniken att få fram några rapar på kommando. att (den helammade) dottern ändå aldrig verkade ha ont i magen och att hon väldigt sällan kräktes trodde jag bara handlade om tur. jag har aldrig hört någon säga rakt ut att pyttisar inte behöver rapas.
Jonna; ja det är ju svårt att få någon att göra något som den inte behöver. Och därför blir ju projektet ännu mer tidkrävande. Idag hörde jag faktiskt en barnmorska svara: nej spädbarn behöver inte rapas, på en fråga om rapning från en förälder. Och då blir jag ju så glad!
Hälsar Eva-Lotta
så sant! Jonnas iakttagelse stämmer med min dotter också, hon rapar o fiser glatt liggandes på rygg eller när hon krälar runt på mage! Sällan någon rap kommit på beställning, oftast rapar hon någon timme efter en amning-inte precis efter. Kul att höra något helt nytt(för mig) ang. spädbarn. Tack för galet bra blogg!! /Esther
Jag rapade aldrig min dotter som jag både ammade och gav ersättning. Hon verkade inte lida av det, och aldrig kom det upp någon mat heller.
men vad konstigt, och bra att höra!
jag har heller inte tyckt det där rapandet verkat så viktigt. de har själva krängt runt lite om det funnits behov.
kan själv inte rapa och kanske är därför jag tyckt att det varit ok om inte barnen gör det heller.
Som vanligt så varierar det säkert från barn till barn. Jag har tre och tvåan rapade jag inte och det betydde bara att han vaknade och blev rädd när rapen letade sig upp av sig själv! Så jag började rapa honom. Sen verkar det göra ont också att ha en luftkudde i magen.
Självklart när de är större och kan röra sig tror inte jag att det är lika viktigt. Jag tror det är viktigt att anpassa till sitt barn. Det tvärsäkra kan ibland inte stämma med verkligheten. Allt är som bekant relativt. mvh
Christina
Jag tror också att det varierar från barn till barn. Minn trea är nu 7 veckor och han måste rapa, så har det varit från start. Han sväljer massor av luft, och han rapar sirekt när jag tar upp honom från bröstet efter amning. Om han sitter upp och diar (gränsle över mitt ben) rapar han under tiden, genom näsan :D
Vad är det för skitsnack? Min son svalde enormt mycket luft vid amning och gallskrek just därför. Han behövde rapas massor trots att jag ammade varje timme. Visst svalde han ännu mer luft när han åt mer sällan, men rapas behövdes han alltid.
Tack så mycket för detta inlägg!
Svärmors kommentar om att "ska ni inte rapa henne?" första dygnet efter förlossningen gjorde att vi hela tiden tagit upp vår dotter för att rapas, vilket hon ofta också gjort efter ett tag, men det har gjort att hennes sömn efter amningen stördes!
Genast efter jag släppt på "rapnojan" blev vår tillvaro mycket bättre och hon kunde sova vidare lugnt och klarar av att rapa efter behov.
Och det kommer göra min nattsömn SÅ mycket bättre att kunna somna in direkt efter amningen inatt när jag är rejält dåsig istället för att behöva ta upp henne och inte lägga mig förrän efter hon rapat eller jag åtminstone försökt rapa henne ett par gånger som jag gjort hittills :)
Jag skulle nog akta mig för att vara så tvärsäker på att inga barn behöver rapas. Två barn har jag erfarenhet av, varav det första glatt somnade om efter amning nattetid. Jag skulle alltså helst inte ha rapat henne, speciellt inte på natten. Dock vaknade hon alltid tio minuter efter att hon somnat om hon inte hade rapat. Var man inte snabb i vändningarna med att ta upp henne och låta henne rapa då, så spydde hon ner sig själv och lakanet.
Att sätta fem minuter på att rapa henne var alltså småpotatis jämfört med att vakna tio minuter senare, trösta och byta pyjamas m.m.
Hennes lillebror behövde däremot inte rapas mer än sporadiskt. Det hände några gånger att han bökade runt efter att ha ätit nattetid och tog man upp honom då så kom rapet och han sov glatt vidare.
Gå hellre ut med att det är olika för olika barn och att föräldrar kan utgå från att barn inte behöver rapas, samtidigt som de bör vara lyhörda för att just deras barn kanske är ett barn som mår bra av att få hjälp med rapandet.
Oj, det där är ju helt individuellt. Sonen har sen födseln varit svår att rapa men tack vare dessa j--la raparna kan han inte sova ordentligt på nätterna. Känns inte särskilt uppmuntrande att få läsa och höra att man rapar honom i onödan när man inte fått en ordentlig natt på 5 månader.
Rapar man honom inte så slutar det med evinnerligt ammande (han tror han är hungrig/behöver tröst), magont och dålig sömn (vilket gör att han sväljer ännu mer luft när han äter).
Skicka en kommentar