Hennes påstående är ju inte ovanligt på något sätt, det är en allmän "sanning" att ammande mammor behöver mindre sömn. Men stämmer det? Är det fem timmars sammanhängande sömn hon menar? För inte är det många som glatt studsar ur sängen efter fem timmars sömn, med eller utan amningsstunder inräknade?
Jag brukar inte skriva om mig själv, men nu har jag inte så många andra exempel. Jag fortsatte i alla fall att behöva 8-9 timmars sömn per dygn när jag fick barn. Avbruten och uppstyckad sömn kunde det bli, och många timmar per dygn i sängen kunde det bli, men sova måste jag.
Så nu undrar jag om dessa femtimmarsm-ammor finns, eller om det här med ammande mammors minimala sömnbehov inte tål någon närmare granskning. Kanske är det ännu en myt för att hålla kvinnor på mattan? Vem orkar förändra världen när hon går på ständigt sömnunderskott?
Marit OLanders
12 kommentarer:
tror det är som du säger. tror man ska se amning över hela dygnet, också den kortaste stund som vila. så är det iaf för mig.
nattsömnen har varit mycket god med amning och bebisbök men inte tillräcklig. inget kan knocka mig som amning kan, och att då låta sig somna en stund ger kanske inte energi direkt men ork mycket längre.
sofia
jag sover sedan jag fick barn runt sex timmar per natt, det är väl egentligen inte tillräckligt men eftersom jag vet att det "bara" handlar om ett par tre år så kan jag leva med det. skulle jag vilja sova mer så kan jag ju gå och lägga mig tidigare men jag prioriterar att ha några timmar "vuxentid" varje kväll.
Jag klarar mig på mindre sömn sedan jag fick barn än jag gjorde innan. jag sover även mycket djupare än jag någonsin gjort i hela mitt liv och somnar lättare på kvällarna. Oftast sover jag runt 7 timmar totalt från att jag går och lägger mig tills jag vaknar och när jag nattammade mycket blev ju de 7 timmarna avbrutna då och då, men det verkade inte påverka mig nämnvärt. Innan barnen kom sov jag oftast 8 timmar ostört (fast jag vaknade ju ibland ändå av mig själv då).
Sover ca 8 timmar på natten nu, med avbrott för nattamning i halvsömnen, men behöver definitivt lura på dagen också. Det bästa är att få somna in med sonen mitt på dagen när han ammat sig till sömns. Stor skillnad på hur jag är i humöret då, så några 5 timmar skulle inte räcka för mig. Vet inte om det har med ålder att göra, min dotter är 4 sonen 1½ och jag 43...
För mig har det stämt jättejättetydligt, och fem timmar är nog ungefär den sömn jag fått. Jag märker t o m skillnad så tillvida att jag är tröttare om jag inte ammat någon enstaka natt än om jag ammat. I samma ögonblick jag slutar nattamma är det åter till åtta timmar som gäller.
Det enda som är annorlunda för mig när jag ammar är att jag somnar snabbt. Annars ligger jag länge innan sömnen inträder. Genast när jag slutar nattamma blir det svårare att somna - och somna om när jag blir väckt. Trött är jag alltid och 9 timmar behövs även under amningen, något som det nästan aldrig blir.
Tack för era kommentarer. Funderar på hur man ska uttrycka det här i text. Kanske så här: "Amningshormonerna hjälper dig att somna om och sova effektivt när du väl sover. Kvinnor kan uppleva att de klarar att bli väckta bättre om de ammar (och samsover), En del klarar sig också på mycket mindre sömn under amningsperioden, men långt ifrån alla. Lyssna på din kropp. Känn efter hur du mår när du är utvilad och lär dig känna igen tecken på att du börjar få sömnbrist och prioritera sömn. "
/Marit Olanders
Jag känner att jag blir mindre snäsig mot min dotter om jag är utvilad, att jag orkar vara en snäll mamma med bra tålamod. Dessvärre prioriterar jag oftare att få något annat gjort istället för att passa på att sova samtidigt som lilleman på dagarna. Instämmer i att det är lättare att somna om när jag ammar, och att jag oftast sover djupare. Men nio timmar per natt vore bra, även om det sällan blir så med morgonpigga barn :)
Jag sover minst 10 timmar per natt, gjorde före jag fick barn och gör fortfarande. Helammar min 4-månaders inklusive nattamningar.
Jag ligger nu tackolov på mer än fem timmars sömn per natt. När dottern var mindre hände det ofta att det aningen blev fem eller färre timmars sömn. Jag har aldrig haft en sån sömnbrist tidigare. Ingen med småbarn som jag känner har sagt att dom känt sig utsövda efter fem timmars sömn. Snarare så är det en konstant sömnbrist som man får leva med (så länge inte föräldrarna går under) under dom åren det gäller. Man hittar olika strategier för att stå ut helt enkelt...
Sen ang amningshormoner, alla känner inte av att man somnar om lättare eller får en bättre sömn även om man samsover och nattammar. Kan man inte skriva in "dom flesta" i texten?
I början då det kanske inte blev mer än 5 timmars sammanhängande sömn per natt så fick jag alltid sovmorgon på morgonen istället. Sedan när jag skulle lämna storasyskonen på dagis så sov jag middag tillsammans med min bäbis. Och jag kände mig konstant trött i alla fall!!
Jag behöver sova mindre än innan jag fick barn, men fem timmar tycker jag låter för lite. Jag ligger i sängen från att vår son somnar på kvällen tills det är dags att kliva upp dvs. 10 timmar, men då sover han oroligt först i 1-2 timmar så jag somnar nog inte förrän 1-2 timmar senare. Sen vaknar han och är orolig till och från och vill äta ca 4 gånger per natt så det blir en väldigt upphackad sömn, med vakna timmar från och till. Jag skulle säga att även om jag ligger i sängen 10 timmar så är summan av sömnen kanske 6-7 timmar/natt (ej i sträck dock). Dvs. innan behövde jag ca 8-9 timmar i sträck per natt nu räcker det med 6-7 timmar upphackat.
Skicka en kommentar