Av Eva-Lotta Funkquist
I Uppsala län har man på Special-BVC utarbetat en sömnguide som är tänkt att vägleda personal på BVC när de ger råd till föräldrar om barns sömn. Sammanfattningvis kan man säga att guiden lär ut olika varianter av somna-själv-metoden (i folkmun ofta kallad femminutersmetoden). Metoden består i alltifrån något som man kallar mjukt (föräldern sitter på en stol en bit ifrån barnet som protesterar) till något som man benämner som den "tuffare varianten" där barnet lämnas ensam och får gråta sig till sömns hur lång tid det än tar (föräldern visar sig för barnet var femte minut). Den "tuffare" metoden anser man bara passar i familjer där samspelet mellan föräldrar och barn fungerar bra. I viss mån tycker man att valet av metod ska avgöras av vad föräldrarna tror sig "klara av". Man konstaterar:
Barnets protester och skrik är ett problem som bör diskuteras igenom innan föräldrarna påbörjar några förändringar. Att låta barnet skrika sig till sömns går helt emot den naturliga föräldrainstinkten. Föräldrarna vet ofta vad de kan klara av, och det är bäst att välja en modell som föräldrarna upplever som genomförbar. De ska kunna förmedla lugn, trygghet och fasthet till barnet.
Uppföljningen ses som viktig, men ibland visar det sig att rådgivningen inte fungerar så bra och föräldrarna har inte blivit hjälpta. Då ger man följande vägledning till BVC-sköterskan:
När det inte fungerar så bra kan det vara lämpligt att låta föräldrarna detaljerat berätta om hur de har gjort föregående kväll och natt. Relativt ofta visar det sig att föräldrarna inte helt har följt den handlingsplan som man gemensamt har bestämt; de har t.ex. gett barnet välling, lagt sig hos barnet på natten etc. och det berättar de inte alltid sponatant. Ibland handlar det om missförstånd om hur de borde ha gjort, men ibland kan målen kanske ha satts för högt. Det kan vara bättre att revidera planeringen, sätta upp mer realistiska delmål och se förändringsarbetet lite mer på sikt. Föräldrarna ska helst inte behöva ytterligare ett misslyckande!
Och jag undrar många saker. Hur ska BVC sköterskan kunna veta att samspelet fungerar bra? Och vad är tanken med det? Att ett barn som i övrigt har det bra kan tåla brister? Och hur har det kunnat bli så att den instans som mest av alla ska värna spädbarnets rätt lär ut något som man kallar för "tuffare metoder" (till sexmånaders bebisar)? Jag får, som jag skrivit tidigare, den där bisarra känslan av att man vill fördärva sin egen samtids barn.
Citaten är hämtade ur: En guide - Att arbeta med sömnproblem på BVC, Barnhälsovården, Uppsala län, Akademiska sjukhuset (2007). Klicka på rubriken om du vill läsa hela.
33 kommentarer:
Detta är sorglig läsning! När man läser Eckersberg broschyr om femminutersmetoden står det en väldigt bra inledning om hur bebisars sömn fungerar. Se www.eckerberg.se Sedan beskrivs en metod som går emot allt som står i inledningen.
Det är vansinne. För vems skull och med vilket vetenskapligt stöd görs egentligen detta?
Fy sjutton. Jag kan inte förstå att det är 2011 som vi tvingas läsa att det går till så här. Det är inte undra på att så många barn har problem om de blir behandlade så här som bebisar. Totalt noll självkänsla måste det ju leda till att inte få tröst när man är liten och ledsen.
Vad hände med att amma barnet till sömns?
Ammar fortfarande min 3½ åring och hon somnar både gott och fort. Dessutom vet jag att hon är trygg och mår bra av våra små amningsstunder som nu bara sker då hon är trött och vill gosa.
Vi fick hjälp av special-BVC i Uppsala. Vissa grejer var bra, men vi fick också Eckerbergs broschyr. Förklarade att den kunde vi inte tänka oss att följa. Och sen blev jag en vecka senare utskälld av psykologen för att jag inte följde råden...
Inte nog med att det enda de kunde rekommendera var att lämna min bebis skrikande ensam i sin säng, jag blev dessutom uppläxad när jag sedan inte gjorde det. Fast jag varit väldigt tydlig med att vi inte gör så.
Jag är fortfarande apförbannad över det. Vi blev hjälpta av en del saker de gjorde, och problemet löste sig. Men jag blev kränkt och trängd och tycker att det var oetiskt. De pushade mig att göra saker mot mitt barn som jag tycker är olämpliga och fel, i ett läge där jag var väldigt utsatt och sårbar. Bläää!
Jag är glad att vi inte bor i Uppsala! Av vår BVC (Mölndal) fick vi erbjudande om att få ett "schema" för barnets sömn, och att vi borde sluta nattamma vid 5 månader. Vi sa att det inte var något för oss, och då lät de det vara.
Jag upphör aldrig att förundras över BVC och dess okunskap. Alltså Socialstyrelsen- öppna upp ögonen och gör en tillsyn över landets BVC:er!
5-min-metoden är barmisshandel.
Jag förstår inte hur den kan ha fått en sådan spridning. Jo, jag förstår- men samtidigt tänker jag att vi är så förbannat lydiga i det här landet. Vi borde göra uppror mot sådana skadliga och felaktiga råd!!!!
Den där texten är så himla nedlåtande mot både föräldrar och barn! Rätt är att "klara av" att vara hård mot sitt barn, gör man inte det är man liksom svag och måste manipuleras mera varsamt av bvc till att vara hård mot barnet.
Och vadå "man gemensamt bestämt" - det är föräldrarna som bestämmer över sitt barn, inte bvc och föräldrarna gemensamt!
jag håller också med att det är barnmisshandel och behandla de på det sätt.
på bvc försökte de att övertyga mig att inte sömnamma, men för oss funkade inte och jag kunde aldrig vara så hård att låta barnet skrika och tar inte upp det även hon krektes, det är inte klokt, detta stod i ett häfte som jag fick låna för sömnproblem.
visst är det jobbigt att hon kan inte sova själv, men hon kommer och lära sig då är det ingen ide och ha brottom. vi låter barn går i blöja men vingar de att sova själva!
jag ångrade mig inte.
Femminutersmetoden är ju inte tänkt som någon universalmetod som alla ska eller bör använda, utan för de familjer där det blivit ett problem med ett litet barn som inte sover bra. Det kan ju ofta bli ett problem för både barnet och föräldrarna. Även om metoden kan vara kämpig för både barn och föräldrar brukar det bli betydligt bättre än innan när barnet väl lärt sig somna själv, därför är det viktigt att följa metoden ganska noggrannt för att inte göra den jobbiga perioden onödigt lång. Det finns inget som tyder på att barnen tar skada av detta, tvärtom brukar relationen mellan barn och föräldrar bli bättre när barnet lärt sig sova bättre och alla är mer utvilade.
Anonym, om det inte är en generell metod, varför delas broschyr ut till alla som bor i en del landsting som har barn i en viss ålder?
Hur ser du på risken att föräldrarna blir mindre lyhörda för barnets signaler i andra sammanhang, om barnhälsovården uppmanar dem att slå dövörat till när det gråter vid läggning?
Hur ser du på det faktum att femminutersmetoden rekommenderas till barn som är så små att de inte förstår att det som inte syns ändå finns (objektskonstans)?
Hej Marit!
Jag försvarar inte att broschyren delas ut till alla, vilket nog framgår av det jag skrev tidigare. Behövs den inte är ju det naturligtvis bäst och enklast.
Det handlar inte om att slå dövörat till, utan att låta bli att agera på barnets skrik just i läggningssituationen. Det är som sagt inte enkelt för föräldrarna och brukar leda till att man blir desto mer lyhörd i andra situationer, speciellt om man fått sova mer.
Stressen barnet kan utsättas för i femminutersmetoden måste vägas mot den minskade stress det kan få uppleva om det blir mer utvilat och har mer utvilade föräldrar. Man kan också se det som att barnet får lära sig att även om föräldrarna inte är närvarande hela tiden så dyker de snart upp igen (inom fem minuter). Men det är naturligtvis individuellt och fem månader är väl det absolut tidigaste då man rekommenderas att använda femminutersmetoden.
Vilka argument har du egentligen för att det skulle vara skadligt eller, som vissa kommentarer här, kalla det barnmisshandel?
Vi fick den med äldsta dottern och det var ju inte direkt uppskattat. Uppsala... Får vi den nu lär jag inte bli jätte glad faktiskt.
Misshandel eller vanvård är ordets rätta bemärkelse
Hej Markatta!
De studier som gjorts visar att både de barn som haft sömnproblem och deras föräldrar mår bättre när de använt femminutersmetoden. Vad är det du menar gör femminutersmetoden till misshandel eller vanvård?
Anonym: Hur kan du vara säker på att barnen mår bra? hur kan du vara säker på att föräldrarna mår bra - när så många föräldrar vittnar om hur hemskt det är? Hur kan du vara säker på att de innerst inne tycker det är bra, att de inte bara är lydiga gentemot BVC-sköterskan? hur kan du vara säker på att det inte påverkar förädlrarnas förmåga att bemöta sina barn lyhört andra tider på dygnet?
Tja, eftersom barnen inte kan prata går det ju inte att fråga dem, men det går att se på deras andra beteenden som hur de leker, söker kontakt, hur nöjda de verkar vara mm. Hur gör du för att bedöma hur små barn mår?
Visst är det hemskt för föräldrarna att höra barnet skrika och gråta, men det behöver ju faktiskt inte betyda att det är lika hemskt för barnet. De föräldrar som stått ut med att låta barnet somna själv brukar - som sagt - bli MER lyhörda för barnet i andra situationer, både för att de blir mer utvilade och antagligen till viss del för att kompensera för den stress de utsatt barnet för. Och som sagt visar de undersökningar som gjorts att både föräldrar och barn verkar må bättre när barnet lärt sig sova bättre, inte minst på andra tider på dygnet.
Från din sida tycker jag det mest är insuniationer och löst tyckande, oklart vad det baseras på. Hur kan du vara säker på att barnet tar skada av femminutersmetoden? Det är väldigt lätt att döma och häva ur sig tyckanden och påståenden, men faktum är ju att många föräldrar och barn (så vitt man vet) är väldigt nöjda med femminutersmetoden. Vad har man för rätt att kalla dem för barnmisshandlare? Jag har hittills inte sett några bra argument för varför femminutersmetoden skulle vara så hemsk eller vilka skador den skulle ge, som är baserade på mer än mest tyckanden.
Anonym! Spädbarns sätt att visa att något är hemskt är att skrika. Att negligera en sådan signal därför att barnen verkar må bättre andra delar på dygnet håller inte. Barn som blir utsatta för stress beter sig just så här. Det finns massor av forskning som visar att primater (vilket männsiksn är) tar skada av den här sortens behandling. Den sortens forskning kan man av etiska skäl inte göra på barn. Däremot kan man forska på sömnmetoder och dra ungefär den slutastsen du har gjort: föräldrarna tycker att det är mycket obehagligt och barnen blir mycket stressade och ledsna, men dagen därpå verkar allt vara glömt.
Hälsar Eva-Lotta
Hej Eva-Lotta!
Jag förstår ärligt talat inte vad du menar, men jag ska försöka gå igenom det du skriver som jag förstår det:
1. Spädbarn skriker när de upplever obehag tex. stress - där är vi överens.
2. Det finns forskning gjorda på primater som av etiska skäl inte får göras på barn - visst är det så.
3. Men det är okej att forska på sömnmetoder tex. femminutersmetoden - okej.
Men vilken relevans har då primatforskningen som man av etiska skäl inte får göra på barn? Det kan väl knappast ha någon relevans för femminutersmetoden för den är ju okej att forska på? Alltså verkar det vara stor skillnad mellan den primatforskning du menar och sömnmetoder som femminutersmetoden. Eller vad har jag missat här?
Om det sedan är som du skriver på slutet att "föräldrarna tycker att det är mycket obehagligt och barnen blir mycket stressade och ledsna, men dagen därpå verkar allt vara glömt" - ja, kan det då vara så fruktansvärt skadligt då om det ändå är glömt nästa dag? Det finns många saker som upplevs som obehagliga utan att de är skadliga. Kan då inte de positiva effekterna jag nämnt tidigare överväga?
Anonym: Att barn, efter några timmar, kan bete sig som om ingenting hänt när det utsatts för svår stress får väl betraktas som väl känt. Det här gäller ju för övrigt även vuxna. För ett barn, med omogen förmåga att förstå alla sammanhang, blir risken så klart ännu större.
Vad jag menar med att det är okey att forska om femminutersmetoden trots att det är väl känt att primater som utsätts för samma behandling tar skada beror på att frågeställningen aldrig har varit att undersöka om barnet tar skada. Man har undersökt om sömnproblemen (oftast i form av nattliga uppvaknanden) blir mindre uttalade. Och de blir de.
Om man istället skulle undersöka om barnen verkar ta skada så skulle man ju t.ex. kunna mäta halten av stresshormon i blodet på bebisen eller göra beteendeobservationer på barnet som lämnas att gråta sig till sömns. Jag har dock svårt att tro att en sådan studie skulle bli godkänd av en så kallad etisk kommitté (detta är obligatoriskt vid den här typen av forskning).
Hälsar Eva-Lotta
Hej Eva-Lotta!
Eftersom Femminutersmetoden får anses vara en etablerad metod som rekommenderas bla på BVC så har jag svårt att tro att en studie inte skulle klara de etiska kraven. Frågan är vad de (antagligen tillfälliga) höjda halterna av stresshormon egentligen säger. Mer intressant är väl ev. långtidseffekter.
Att ett barn som har sämre förmåga att förstå alla sammanhang har större risk att ta skada (så tolkar jag att du menar) är inte alls självklart. Kanske kan oförmågan att sätta ihop sammanhang och därmed "grubbla" över vad som hänt tvärtom vara en beskyddande faktor för barnet.
Vilka studier finns det som visar att bäbis-primater tar skada av att somna själv?
Anonym! Den mest berömda forskaren Heter Harry Harlow. Googla så hittar du massor! Man har visat att även korta separationer orsakar svår stress, det har i forskning föreslagits vara den svåraste stress en primat kan utsättas för. Barn som lämnas att somna själva utveckalar ibland ganska snabb samma beteendestörningar som Harlows apungar gjorde. En av de största inom anknytningsforskningen, Bowlby, insåg att det han beskrev hos barn i London var samma beteendestörningar som Harlow beskrev hos Rhesus apor.
Hälsar Eva-lotta
Hej Eva-Lotta! Jag känner till både Harlow och Bowlby och misstänkte nästan att det var Harlows gamla experiment du syftade på. Men de experimenten var ju extremt grymma och handlade om apor som separerades totalt från mamman bara några timmar efter födseln och sedan fick olika slags "mammasurrogat" eller var i total isolering i flera månader eller längre, inga korta separationer. De visade ju också rejält stört beteende. Att jämföra det med att ett minst 5 månader gammalt barn får ligga själv i sin egen säng, i sitt vanliga sovrum, med en förälder som kommer in var femte minut och dessutom är tillgänglig och vårdande på dagarna är knappast rättvisande.
Anonym! Ja Harlows experiment var extremt grymma. Men vissa självtröstande beteenden som han beskrev har ju ändå även beskrivits bland spädbarn. Man har testat alla möjliga sorts separationer på primater. Se t.ex Människan, kulturen och evolutionen kap 11. Många försök har gjorts med bara en kortare periods separation och ungarna kan visa förändringar i sitt beteende lång tid därefter. Både hona och unge uppvisade mycket kraftiga förhöjningar av stresshormonet kortisol.
Hälsar Eva-lotta
En kortare tids separation? Som fem minuter?
Gäller din fråga om man separerat en apunge från mamman i femminuter för att sen se om den fått beteendeproblem. Jag vet inte vilka tidsintervall man haft, men femminutersmetoden går ju inte ut på att lära barnet att acceptera fem minuter separaiton, utan hela natten. Alltså kanske 10 timmar. Föräldrarna visar sig var femte minut, men i metoden ingår ju att de inte ska trösta barnet eller göra det barnet helst, bli uppplockad i famnen. Just den formen av separation har jag svårt att tro att man har testat. Men du, mejla till föreläsaren och fråga vetja...
Väl skrivet Eva-Lotta!
Barnmisshandel är vad detta handlar om. Man kan ha i åtanke att barnaga var tillåtet och accepterat tidigare. Nu är det de allra mest värnlösa små spädbarnen vi pratar om. Bara för att de inte kan gör "mer" än att gråta förtvivlat så är det alltså okej att ignorera dem???
Med tanke på den ökande psykiska ohälsan hos barn och ungdomar så kan man verkligen undra vad vi håller på med här i världen.
Barnen lär sig inte somna själv, de lär sig att det inte är lönt att be om sina föräldrars trygghet för de lyssnar ändå inte. De ger upp.
När vi lär våra spädbarn att inte vi inte lyssnar när de ber om hjälp, hur ska vi då kunna begära att våra tonåringar kommer till oss när något hänt, när de behöver hjälp?
Ett spädbarns skrik får aldrig ignoreras! Det är det sista desperata sättet för dem att kommunicera på.
Läs Människan, kulturen och evolutionen, läs lite Lars H Gustavsson. Lita på föräldrainstinkterna och var nära ditt barn när det behöver det. Oavsett om barnet är fyra månader, fyra år eller tonåring. Sex-åringen i det här huset har somnat själv i ett par år, men helt plötsligt har hon behövt sällskap igen. Så är det att ha barn, det går fram och tillbaka. Och ju mer trygghet vi ger dem som små, desto tryggare kommer de att bli som vuxna.
Skrikmetoder såsom 5mm och shn har i allra högsta grad potential till att vara ren och skär barmisshandel. Vad som avgör är bl.a det individuella barnets reaktion på behandlingen och och på hur/om foräldrarna anpassar metoden till just sitt barn.
Många föräldrar beskriver stark ångest hos barnet, oro inför läggningar och ökad klängighet dagtid. Jag lär knappast vara unik i att ha fått sådant berattat för mig.
I skåne (?) gick barnhälsovårdsöverläkaren (om jag minns hans titel rätt) ut och via mail varnade, med all rätt, för Anna Wahlgrens metoder. Varför ingen ännu gjort detsamma med Eckerbergs beror nog, misstänker jag, mer på att han är erfaren läkare och sådana auktoriteter ger man sig inte på.
Självklart har bättre sömn positiva effekter på såväl föräldrar som barn. Vad som ifrågasätts är inte målet utan medlen.
Hoppsan, här gick det visst inte att vara anonym längre. Men det är samma "Anonym" som fortsätter diskussionen.
Amningshjälpen: Min fråga från början handlade ju om det verkligen finns några belägg för att femminutersmetoden är skadlig, då tycker jag det är lite märkligt att be mig mejla runt föreläsare och fråga efter belägg för era (om jag tillåts klumpa ihop "er") påståenden. Hittills verkar det mest vara mest tyckanden blandat med långsökta försöka att koppla ihop femminutersmetoden med att isolera primatungar i månader eller reaktionerna hos långvarigt övergivna barn. Att ifrågasätta femminutersmetodens skadlighet här verkar vara som att svära i kyrkan, men några riktiga belägg för påståendena verkar fjärran. Jag har aldrig förnekat att femminutersmetoden innebär viss stress för barnet (och föräldrarna), men tycker också att det bör vägas mot den stress det ofta innebär att inte sova bra och ha trötta föräldrar som inte heller sover bra och därför kan ha svårt att tillgodose barnets behov, samt att när barnet lär sig sova själv och föräldrarna blir mer utvilade kanske det i själva verket förbättrar anknytningen. Femminutersmetoden håller ju bara på en mycket begränsad tid men den förbättrade sömnen för familjen vara oftast betydligt längre och har därför rimligen större betydelse. Men ingen här verkar vilja diskutera den aspekten av saken.
Anne: Anna Wahlgrens sovmetoder har ju främst kritiserats för att barnet ska sova på mage, vilket är visat ökar risken för plötslig spädbarnsdöd, och har ingenting med femminutersmetoden att göra.
solängel: Det är skillnad på att vara nära barnet när de behöver det och att vara nära barnet så fort det har lust. Det stämmer inte att det ger upp och helt slutar att be om hjälp, eftersom nattningen bara är en liten del av barnets liv och femminutersmetoden bara pågår en begränsad period. Under resten av tiden blir föräldrarna oftast *mer* lyhörda för barnet.
Crappelino! Jag förstår inte riktig på vilket sätt du tycker att du är mindre anonym för att du kallar dig Crappelino, men det kanske beror på min okunnighet.
Jag har gett dig ett lästips, det finns massor av referenser till det kapitlet så du behöver inte alls mejla runt om du inte är intresserad av det.
Att positionera kommentatorer på Amningsbloggen och antyda att deras åsikter har någon form av religiös prägel och sedan argumentera emot sin egen positionering är, som jag ser det, inte vetensakpligt konstruktivt. De som kommenterar på Amningsbloggen är dessutom långt ifrån alltid medlemmar i Amningshjälpen.
Anna Wahlgrens metod har kritiserats för att den är inhuman av Sveriges kändaste barnhälsovårdsöverläkare (han är för övrigt också väldigt kritiska till femminutersmetoden). Läs t.ex. här: http://larsh.wordpress.com/2009/04/28/anna-wahlgrens-tryckpressmetod/
Du säger att föräldrar som använder femminutersmetoden blir mer lyhörda för barnet. Hur vet du det? Kan din iakttagelse vara ett resultat av Hawthorne-effekten?
Det finns ju t.ex. forskning som visar, att barn som samsovit, senare som vuxna har högre självkänsla...
http://www.naturalchild.org/james_mckenna/cosleeping.pdf
Hälsar Eva-Lotta
Crappelini, jag ser inte att du har svarat på mnin fråga om hur det kan försvaras att utsätta barn för femminutersmetoden som är så små att de inte har utvecklat objektskonstans?
Hur kan du försvara att stänga in små spädbarn genom i i övrigt folktomma rum och ignorera deras signaler, i så måtto att man med vett och vilja låter lbi att göra det barnet ber om - nämligen att bi upplyft i famnen - det man vet skulle göra det nöjt?
Hur kan det INTE vara misshandel?
/Marit Olanders
Anonym Crappelino!
Det är intressant att någon som uppenbarligen är mer insatt i både barnhälsovårdens arbete och femminutersmetoden än gemene man, inte har civilkurage nog att att träda fram med sin riktiga identitet. Kanske känner du på dig att det inte är så lyckat att uppmana föräldrar att gå emot sin magkänsla och ignorera sitt barns signaler?
Det är ju väl dokumenterat vad gäller kvinnomisshandel att ett övergrepp följs av en gottgörande fas. Det är det som kallas normaliseringsprocessen. Kan det vara samma fenomen som du beskriver med att föräldrar gottgör för femminutersmetoden genom att vara särskilt vänliga mot sitt barn följande dag? Det är en mycket tveksam slutsats du drar, att det skulle förbättra anknytningen för att föräldrarna är mer utvilade. I själva verket är det troligare att föräldrarna utvecklar ett visst mått av självförakt när de utsätter sig själva och sitt barn för detta och att de dras ner i en negativ spiral av bristande självkänsla och bristande föräldraskap, med en försvårad bindning till barnet som följd.
Jag tror alla är överens om att småbarnsåren under perioder kan medföra en påfrestande trötthet. Men precis som Anne skrev så är det inte målet utan medlen som ifrågasätts. Det finns ju andra lösningar på problemet än att rekommendera metoder. Dessutom är problemet till viss del kulturellt. När primärhälsovården hade sin sömndrive för några år sedan, med målsättningen att minska sömnpilleranvändningen, så konstaterade även husläkarna att sömnproblem till stor del har sin grund i missuppfattningen att alla människor bör sova 6-9 h sammanhängande varje natt. Varken spädbarn, barn, tonåringar, småbarnsföräldrar eller 70+ are sover på det viset. Bland vänner och bekanta har jag märkt att det ofta räcker med att normalisera fenomenet med att små barn vaknar flera gånger per natt för att de ska bli av med sina "sömnproblem". I svårare fall har det räckt med att omprioritera i vardagen under några veckor och sätta vila högst på listan.
Att femminutersmetoden bara pågår i kortare perioder, enligt dig, är inget hållbart argument för att den inte är skadlig. Man vet ju att den sortens föräldrabeteende, alltså att ibland svara an på barnets signaler och att ibland ignorera dem, skapar en otrygg anknytningsmodell!
Hälsar
/Paola Oras
Skicka en kommentar