Av Tina Wiman
I morse hade jag ingen lust alls att amma Hannah. Jag har sovit extremt lite i någon vecka och var jättejättetrött. Hon blev ledsen och grät och gnällde och till slut fick hon amma på ena sidan. Men bara den ena!
För mig har amningen av Hannah länge representerat enbart närhet. Hon suger inte så bra och har aldrig gjort. Men i morse åt hon rejält med frukost efter amningsstunden, nåt som händer rätt sällan. Och mitt ena, oammade bröst både spänner och är synbart mycket större än det andra.
Ny tolkningsmodell. Hon kanske är hungrig ibland när hon vill amma. Som typ tidigt på morgonen. Tänkte inte på det. *oops*
onsdag 29 juni 2011
tisdag 28 juni 2011
Amning och pappan
Av Tina Wiman
Jag läser Mats Berggren och blir lite, lite kär. Jag gillar inte när pappor låter sig fösas ut ur sina barns liv med nån sorts lam hänvisning till att de inte ammar. Det är min mans irritation över såna uttalanden som smittat av sig till mig, tror jag.
Tänker tillbaka på när Samuel föddes. Den här nyblivna mamman var trött och fortfarande ganska sjuk när vi väl kom hem efter tre veckor på sjukhus. Sjuk och trött och med en hjärna som bara fungerade till en fjärdedel eller så, en ytterst obehaglig upplevelse. Och utöver allt elände skulle Barnet ammas typ hela tiden. Den nyblivna mamman var kräktrött på att amma. Helt sjukt less. Den nyblivna pappan hade tre barn sedan förut, som alla ammats. Han tvekade inte för ett ögonblick:
”Jag tar honom när han skriker, byter blöja och kommer till dig. Du ammar. Och sen när du har ammat klart puttar du på mig. Jag går upp och vyssar och söver honom. Du ammar, det är ditt jobb. Jag gör resten. Det är mitt jobb. Så har jag gjort med alla mina barn” Och han lyste av förväntan och glädje, över att inte få sova, bli bajsad på och vyssa och vagga detta lilla barn.
Så småningom började jag somna medan vi ammade. Conny blev lite stött. Jag tror att han kanske saknade sina egna nattliga stunder med bebisen. Men vid det laget hade den självsäkra pappan redan fått med mamman på upp banan, och föräldraidentiteten hade vuxit sig stark nog för att till och med utmana hans rutin. ”Du, det är jag som ammar och jag tänker inte hålla mig vaken. När du ammar kan du lägga tillbaka honom om du vill. Jag tänker sova.”
För övrigt väckte jag honom senast igår natt. ”Hannah gråter. Orkar du upp?” Han gick. Fem minuter senare var det min tur att gå upp och trösta. Det var enklare för mig på den tiden jag ammade. Men jag tror att vi är ganska nöjda båda två med hur vi gjort. Annars hade vi väl tänkt ut nåt annat kan jag tro.
Jag läser Mats Berggren och blir lite, lite kär. Jag gillar inte när pappor låter sig fösas ut ur sina barns liv med nån sorts lam hänvisning till att de inte ammar. Det är min mans irritation över såna uttalanden som smittat av sig till mig, tror jag.
Tänker tillbaka på när Samuel föddes. Den här nyblivna mamman var trött och fortfarande ganska sjuk när vi väl kom hem efter tre veckor på sjukhus. Sjuk och trött och med en hjärna som bara fungerade till en fjärdedel eller så, en ytterst obehaglig upplevelse. Och utöver allt elände skulle Barnet ammas typ hela tiden. Den nyblivna mamman var kräktrött på att amma. Helt sjukt less. Den nyblivna pappan hade tre barn sedan förut, som alla ammats. Han tvekade inte för ett ögonblick:
”Jag tar honom när han skriker, byter blöja och kommer till dig. Du ammar. Och sen när du har ammat klart puttar du på mig. Jag går upp och vyssar och söver honom. Du ammar, det är ditt jobb. Jag gör resten. Det är mitt jobb. Så har jag gjort med alla mina barn” Och han lyste av förväntan och glädje, över att inte få sova, bli bajsad på och vyssa och vagga detta lilla barn.
Så småningom började jag somna medan vi ammade. Conny blev lite stött. Jag tror att han kanske saknade sina egna nattliga stunder med bebisen. Men vid det laget hade den självsäkra pappan redan fått med mamman på upp banan, och föräldraidentiteten hade vuxit sig stark nog för att till och med utmana hans rutin. ”Du, det är jag som ammar och jag tänker inte hålla mig vaken. När du ammar kan du lägga tillbaka honom om du vill. Jag tänker sova.”
För övrigt väckte jag honom senast igår natt. ”Hannah gråter. Orkar du upp?” Han gick. Fem minuter senare var det min tur att gå upp och trösta. Det var enklare för mig på den tiden jag ammade. Men jag tror att vi är ganska nöjda båda två med hur vi gjort. Annars hade vi väl tänkt ut nåt annat kan jag tro.
måndag 27 juni 2011
Sverige- ett extremt land
Av Eva-Lotta Funkquist
Inglehart-Welzels karta är en kulturkarta över världen. Kartan har två axlar;
X-axeln visar invånarnas chans till överlevnad/ självförverkligande och
Y-axeln i vilken grad samhället styrs av traditionella/ sekulära värden. Som framgår av kartan intar Sverige en extremposition. Inget annat land erbjuder invånarna bättre möjlighet till självförverkligande och tillsammans med Japan är vi det land i världen som styrs minst av traditionella auktoriteter. I Sverige kan individen fatta egna rationella beslut.
Men gör vi det? Vi som lever här vet ju att de flesta av oss gör som alla andra. När vi väntar barn går vi på MVC, när vi föder barn gör vi det på det landstingsstyrda sjukhuset och när barnet är fött går vi på BVC. Där finns ett nationellt program som i princip alla barn deltar i och nästan alla föräldrar nås av samma information. En del föräldrar (kanske majoriteten?) uppfattar inte ens att BVC är frivilligt. Då barnet är något år börjar det oftast på dagis. Det här är en del av vår kultur.
Annika Hamrud har skrivit boken Queerkids. Hennes son, som har två mammor, föddes i USA. I USA väljer man förlossningsläkare och Annika och hennes fru valde en lesbisk. Det kändes bäst så. När paret efter ett och ett halvt år återvände till Sverige, och började gå på BVC med sonen, chockades de av hur svenska resursstarka människor låter sig hunsas av myndigheter och av att de själva blev hunsade.
Varför låter vi oss hunsas? Kanske är förklaringen bristen på traditionella auktoriteter. Vi vill trots allt ha ordning och bekräftelse på våra val och hoppas få det av t.ex. den svenska sjukvården. Men bekräftelse kanske vi bara kan vara säkra på att få om vi följer normen (och de nationella programmen). Vi är inte ett folk av stora ord, när vi väl känner oss hunsade vill vi inte gärna protestera, vi gillar samförstånd.
I teorin har man ingen annanstans i världen större möjligeter att göra individuella val i sitt föräldrarskap än i Sverige; i kölvattnet av det förhållandet måste valet kanske kännas RÄTT. I diskussioner på nätet är stämningen ofta hätsk. Kanske är förklaringen till det vårt behov av bekräftelse på våra föräldraval och om vi inte får det, känner vi ett starkt behov av att försvara dem.
Kritik av den svenska föräldrakulturen uppfattas inte alltid som just kritik av kulturen, utan istället som kritik av enskilda föräldrars val. Den som argumenterar emot något av alla de normföljande val som svenskt föräldraskap innehåller sägs ofta skuldbelägga eller kritisera enskilda föräldrar i deras val.
Slutligen, en del får, trots Sveriges position, aldrig chansen att göra ett val. Ett exempel: varje år slutar ca. 25 000 kvinnor att amma tidigare än de vill. Egentligen skulle det inte behöva vara så.
Inglehart-Welzels karta är en kulturkarta över världen. Kartan har två axlar;
X-axeln visar invånarnas chans till överlevnad/ självförverkligande och
Y-axeln i vilken grad samhället styrs av traditionella/ sekulära värden. Som framgår av kartan intar Sverige en extremposition. Inget annat land erbjuder invånarna bättre möjlighet till självförverkligande och tillsammans med Japan är vi det land i världen som styrs minst av traditionella auktoriteter. I Sverige kan individen fatta egna rationella beslut.
Men gör vi det? Vi som lever här vet ju att de flesta av oss gör som alla andra. När vi väntar barn går vi på MVC, när vi föder barn gör vi det på det landstingsstyrda sjukhuset och när barnet är fött går vi på BVC. Där finns ett nationellt program som i princip alla barn deltar i och nästan alla föräldrar nås av samma information. En del föräldrar (kanske majoriteten?) uppfattar inte ens att BVC är frivilligt. Då barnet är något år börjar det oftast på dagis. Det här är en del av vår kultur.
Annika Hamrud har skrivit boken Queerkids. Hennes son, som har två mammor, föddes i USA. I USA väljer man förlossningsläkare och Annika och hennes fru valde en lesbisk. Det kändes bäst så. När paret efter ett och ett halvt år återvände till Sverige, och började gå på BVC med sonen, chockades de av hur svenska resursstarka människor låter sig hunsas av myndigheter och av att de själva blev hunsade.
Varför låter vi oss hunsas? Kanske är förklaringen bristen på traditionella auktoriteter. Vi vill trots allt ha ordning och bekräftelse på våra val och hoppas få det av t.ex. den svenska sjukvården. Men bekräftelse kanske vi bara kan vara säkra på att få om vi följer normen (och de nationella programmen). Vi är inte ett folk av stora ord, när vi väl känner oss hunsade vill vi inte gärna protestera, vi gillar samförstånd.
I teorin har man ingen annanstans i världen större möjligeter att göra individuella val i sitt föräldrarskap än i Sverige; i kölvattnet av det förhållandet måste valet kanske kännas RÄTT. I diskussioner på nätet är stämningen ofta hätsk. Kanske är förklaringen till det vårt behov av bekräftelse på våra föräldraval och om vi inte får det, känner vi ett starkt behov av att försvara dem.
Kritik av den svenska föräldrakulturen uppfattas inte alltid som just kritik av kulturen, utan istället som kritik av enskilda föräldrars val. Den som argumenterar emot något av alla de normföljande val som svenskt föräldraskap innehåller sägs ofta skuldbelägga eller kritisera enskilda föräldrar i deras val.
Slutligen, en del får, trots Sveriges position, aldrig chansen att göra ett val. Ett exempel: varje år slutar ca. 25 000 kvinnor att amma tidigare än de vill. Egentligen skulle det inte behöva vara så.
Arg och kränkt
Av Tina Wiman
Klockan är 03.31. Hannah har ont i magen och vi överväger att åka in akut med henne. Problemet är att jag vill inte befinna mig någonstans i närheten av barnavdelningen här.
Nu hade man ju kunnat tro, och det trodde även jag till viss del före inatt, att det där handlar om jobbiga minnen av sjukhusvård, men det gör det inte. Det handlar om att jag vet precis vad som, till sisådär 70% sannolikhet kommer att hända. Någon klant till läkare kommer att uttala sig om att jag ”fortfarande” ammar Hannah och ha åsikter kring det. Jag har haft alldeles för många dåliga nära-doktorn-upplevelser för att tolerera sånt. Och nu har jag inte sovit på snart två dygn, så min allmäna trevlighetsnivå ligger på minus.
Jag kan höra mig själv svara något i stil med ”Hur ofta har du sex med din fru då? Eller vänta, var kom personliga val in i det här samtalet? Jag skiter i vad du tycker om amning. Du har fel men det är irrelevant. Att du är dåligt påläst på amning tänker inte jag klä skott för, Hannahs amning har aldrig och kommer aldrig att vara uppe till diskussion i det här rummet, så behåll dina personliga åsikter för dig själv. Jag kan med glädje ta fram en litteraturlista som ger dig en aktuell översikt i ämnet eftersom du uppenbarligen saknar all kunskap, men inte nu. Förutom i det fall du tänker be om ursäkt för att du precis har betett dig otroligt klantigt är ämnet från och med nu Hannahs MAGE, inget annat!” fast tusen gånger vassare. Och där hamnar jag i konflikt med mina inre principer, för jag tycker inte om att vara otrevlig och göra ner folk.
Ska det behöva vara såhär? Att det stora problemet med att söka vård INTE är att ens barn är sjukt, utan att man förväntar sig klara övertramp kring skötseln av samma barn??? *arg*
Klockan är 03.31. Hannah har ont i magen och vi överväger att åka in akut med henne. Problemet är att jag vill inte befinna mig någonstans i närheten av barnavdelningen här.
Nu hade man ju kunnat tro, och det trodde även jag till viss del före inatt, att det där handlar om jobbiga minnen av sjukhusvård, men det gör det inte. Det handlar om att jag vet precis vad som, till sisådär 70% sannolikhet kommer att hända. Någon klant till läkare kommer att uttala sig om att jag ”fortfarande” ammar Hannah och ha åsikter kring det. Jag har haft alldeles för många dåliga nära-doktorn-upplevelser för att tolerera sånt. Och nu har jag inte sovit på snart två dygn, så min allmäna trevlighetsnivå ligger på minus.
Jag kan höra mig själv svara något i stil med ”Hur ofta har du sex med din fru då? Eller vänta, var kom personliga val in i det här samtalet? Jag skiter i vad du tycker om amning. Du har fel men det är irrelevant. Att du är dåligt påläst på amning tänker inte jag klä skott för, Hannahs amning har aldrig och kommer aldrig att vara uppe till diskussion i det här rummet, så behåll dina personliga åsikter för dig själv. Jag kan med glädje ta fram en litteraturlista som ger dig en aktuell översikt i ämnet eftersom du uppenbarligen saknar all kunskap, men inte nu. Förutom i det fall du tänker be om ursäkt för att du precis har betett dig otroligt klantigt är ämnet från och med nu Hannahs MAGE, inget annat!” fast tusen gånger vassare. Och där hamnar jag i konflikt med mina inre principer, för jag tycker inte om att vara otrevlig och göra ner folk.
Ska det behöva vara såhär? Att det stora problemet med att söka vård INTE är att ens barn är sjukt, utan att man förväntar sig klara övertramp kring skötseln av samma barn??? *arg*
söndag 26 juni 2011
Manlighetens kris
Av Eva-Lotta Funkquist
Det påpekas ofta att manligheten är inne i en identitetskris. Maktförhållandet mellan könen är på väg in i en förändring och den kvinnliga konkurrensen når fler och fler områden. Kvinnor klarar skolan bättre; utbildar sig oftare på universitet och lever längre. I fattiga länder är ofta kvinnan förutsättningen för att barnen ska överleva.
Män dör betydligt oftare än kvinnor i olyckor; är oftare kriminella och över hela västvärlden röstar fler män på antidemokratiska partier. Från länder i krig kommer rapporter om direkta order till soldater att använda våldtäkt som vapen (kanske för att man (män) upplever att det är hos kvinnorna som framtidens makt finns).
Världen ropar efter den "goda mannen". Och många män ropar efter en annan mansroll. Man skulle kunna tänka sig att manlighetens identitetskris påverkar umgänget med barnen, men också att umgänget med barnen kan forma den "goda mannen". Men hur beter sig en sån som nybliven pappa? I regi av Södertörns lärcentra kan man gå på pappakurs, nu även i Etiopien (klicka på rubriken). Och om ni inte redan visste det, pappakurserna är väldigt amningsvänliga.
Det påpekas ofta att manligheten är inne i en identitetskris. Maktförhållandet mellan könen är på väg in i en förändring och den kvinnliga konkurrensen når fler och fler områden. Kvinnor klarar skolan bättre; utbildar sig oftare på universitet och lever längre. I fattiga länder är ofta kvinnan förutsättningen för att barnen ska överleva.
Män dör betydligt oftare än kvinnor i olyckor; är oftare kriminella och över hela västvärlden röstar fler män på antidemokratiska partier. Från länder i krig kommer rapporter om direkta order till soldater att använda våldtäkt som vapen (kanske för att man (män) upplever att det är hos kvinnorna som framtidens makt finns).
Världen ropar efter den "goda mannen". Och många män ropar efter en annan mansroll. Man skulle kunna tänka sig att manlighetens identitetskris påverkar umgänget med barnen, men också att umgänget med barnen kan forma den "goda mannen". Men hur beter sig en sån som nybliven pappa? I regi av Södertörns lärcentra kan man gå på pappakurs, nu även i Etiopien (klicka på rubriken). Och om ni inte redan visste det, pappakurserna är väldigt amningsvänliga.
Vad är professionellt förhållningssätt? (3)
Av Eva-Lotta Funkquist
Man brukar säga att då man möter patientgrupper som lever i en känsla av utsatthet krävs förmåga till professionellt förhållningssätt. Men vad innebär det här i praktiken? Det är faktiskt svårt att hitta definitioner på vad som avses med professionellt förhållningssätt. I en serie låter jag verksamma i human service- organisationer själva lyfta fram vad de tycker är viktigt.
Bob Golomb arbetar egentligen inte i en human service-organisation. Han säljer bilar, och han gör det mycket framgångsrikt och får ärebetygelser för det. I bilförsäljningens värld är han en mästare.
Att köpa en bil är för de flesta kunder en mycket stor affär, som kan göra de flesta till en förlorare. Somliga bilköpare vet dock redan mycket om bilar och vill inte ha information skriven på näsan. Andra vill bli omhändertagna och lotsade. Vissa bilköpare är par, som sinsemellan inte alls är överens. Ytterligare andra är nervösa och upplever situationen som obehaglig.
Bob Golomb beskrivs som artig, lågmäld, uppmärksam och intelligent. Han är påpasslig och en mycket god lyssnare. Hans eget recept för att lyckas som bilförsäljare består av tre punkter: "vårda kunden, vårda kunden, vårda kunden".
Malcolm Gladwell förklarar i sin bok Blink, Den intuitiva intelligensen varför han tror att Bob Golomb är så framgångsrik. Han menar att Bob är extremt bra på thin-slicing. På en sekund gör han kanske en miljon snabba uppskattningar av kundens behov och sinnesstämning och bedömer dynamiken mellan kunder som är par. Han är 100% uppmärksam på vad som händer i rummet och genom att sammanställa alla detaljer kommer han intuitivt fram till en känsla för vad kunden vill.
Bob Golomb lyfter själv fram en viktig regel han alltid följer för att lyckas. Han tyglar sin fördomar och dömer ingen. Han försöker inte avgöra vem som tycks ha råd. Alla kunder är för Bob lika viktiga.
Man brukar säga att då man möter patientgrupper som lever i en känsla av utsatthet krävs förmåga till professionellt förhållningssätt. Men vad innebär det här i praktiken? Det är faktiskt svårt att hitta definitioner på vad som avses med professionellt förhållningssätt. I en serie låter jag verksamma i human service- organisationer själva lyfta fram vad de tycker är viktigt.
Bob Golomb arbetar egentligen inte i en human service-organisation. Han säljer bilar, och han gör det mycket framgångsrikt och får ärebetygelser för det. I bilförsäljningens värld är han en mästare.
Att köpa en bil är för de flesta kunder en mycket stor affär, som kan göra de flesta till en förlorare. Somliga bilköpare vet dock redan mycket om bilar och vill inte ha information skriven på näsan. Andra vill bli omhändertagna och lotsade. Vissa bilköpare är par, som sinsemellan inte alls är överens. Ytterligare andra är nervösa och upplever situationen som obehaglig.
Bob Golomb beskrivs som artig, lågmäld, uppmärksam och intelligent. Han är påpasslig och en mycket god lyssnare. Hans eget recept för att lyckas som bilförsäljare består av tre punkter: "vårda kunden, vårda kunden, vårda kunden".
Malcolm Gladwell förklarar i sin bok Blink, Den intuitiva intelligensen varför han tror att Bob Golomb är så framgångsrik. Han menar att Bob är extremt bra på thin-slicing. På en sekund gör han kanske en miljon snabba uppskattningar av kundens behov och sinnesstämning och bedömer dynamiken mellan kunder som är par. Han är 100% uppmärksam på vad som händer i rummet och genom att sammanställa alla detaljer kommer han intuitivt fram till en känsla för vad kunden vill.
Bob Golomb lyfter själv fram en viktig regel han alltid följer för att lyckas. Han tyglar sin fördomar och dömer ingen. Han försöker inte avgöra vem som tycks ha råd. Alla kunder är för Bob lika viktiga.
lördag 25 juni 2011
Choklad, glass eller McDonald's
Av Marit Olanders
Det kom en del kommentarer om vad barn jämför smaken på bröstmjölk med, pannkaka och godare än godis. I Karleen Gribbles undersökning av amning av barn på över två år är det många barn som beskriver smaken på sin mammas mjölk. Även om jämförelsematerialet varierar så är det för det mesta positivt:
Namnam (yummy)
Mjölk
Choklad
Varm
Klubbor
Sött
Bra (nice)
Jordgubbar
Glass
Bättre än glass
Socker
Kallt
Fruktsallad
Banan
Mango
Apelsin
Päron
Sylt
Jordgubbsmjölk
Chokladmjölk
Rismjölk
Mammamjölk
Rosa mjölk
Min mjölk
Milkshake
Jordnötssmör
Ost
Lika gott som choklad
Rosa
McDonald’s
En massa olika saker
Vatten
Vet inte
Gott
Mamma
Jelly beans (sorts smågodis)
Barn gillar uppenbarligen smaken på mjölken och när de ska beskriva den jämför de med något annat de tycker om. Två barn gav något annorlunda beskrivningar: en sa salt (”salty”) och en sa äckligt (”yucky”). Deras mammor (eller mamma, om de var syskon) hade nyligen haft mastit, bröstinflammation. Gribble konstaterar att mastit ändrar smaken på mjölken genom att saltkoncentrationen stiger. Barnens smakupplevelse av mjölken kan alltså ge information om mammans tillstånd.
Det kom en del kommentarer om vad barn jämför smaken på bröstmjölk med, pannkaka och godare än godis. I Karleen Gribbles undersökning av amning av barn på över två år är det många barn som beskriver smaken på sin mammas mjölk. Även om jämförelsematerialet varierar så är det för det mesta positivt:
Namnam (yummy)
Mjölk
Choklad
Varm
Klubbor
Sött
Bra (nice)
Jordgubbar
Glass
Bättre än glass
Socker
Kallt
Fruktsallad
Banan
Mango
Apelsin
Päron
Sylt
Jordgubbsmjölk
Chokladmjölk
Rismjölk
Mammamjölk
Rosa mjölk
Min mjölk
Milkshake
Jordnötssmör
Ost
Lika gott som choklad
Rosa
McDonald’s
En massa olika saker
Vatten
Vet inte
Gott
Mamma
Jelly beans (sorts smågodis)
Barn gillar uppenbarligen smaken på mjölken och när de ska beskriva den jämför de med något annat de tycker om. Två barn gav något annorlunda beskrivningar: en sa salt (”salty”) och en sa äckligt (”yucky”). Deras mammor (eller mamma, om de var syskon) hade nyligen haft mastit, bröstinflammation. Gribble konstaterar att mastit ändrar smaken på mjölken genom att saltkoncentrationen stiger. Barnens smakupplevelse av mjölken kan alltså ge information om mammans tillstånd.
fredag 24 juni 2011
Man skulle kunna rädda livet på 1,4 miljoner om året
Av Marit Olanders
Vad skulle hända om näringsexperter uppfann en mirakelkur för undernäring hos barn? Ett proteinrikt ämne som inte behöver kylförvaras? Ett som är gratis och tillgängligt till och med i avlägsna trakter i Niger? Det frågar sig Nicholas D Kristof i NY Times, likt inledningen till Gabrielle Palmers betydelsefulla bok The Politics of Breastfeeding.
Ämnet finns förstås redan och har funnits lika länge som vi människor. Men det har framställts av kvinnor. Det är gratis har ingen kunnat vinna ära och berömmelse av det. Men uteslutande amning de första sex månaderna skulle kunan rädda 1,4 miljoner barns liv varje år, enligt The Lancet.
Spädbarn världen över behöver barn normalt inget annat än bröstmjölk de första sex månaderna. I Niger, där Kristof befinner sig, helammas bara 9 procent av barnen
denna tid. 1998 var det så lite som 1 procent. I Nigers grannländer ser det ut på liknande sätt: I Burkina Faso helammas 7 procent, i Senegal 14 procent och i Mauretanien 3 procent. Barnen delammas, men de får också andra djurarters mjölk.
Det finns en djupt rotad tro på att barn behöver vatten att läska sig med riktigt heta dagar (vilket inte stämmer), vatten som ofta är förorenat. Också enligt djupt rotad tro är den första mjölken, kolostrum, skadlig för barnen och man väntar med att börja amma tills den mogna mjölken kommer. Kolostrum är mer gulaktig än mogen mjölk och innehåller stora mängder immunskyddande ämnen. På många håll i världen får aldrig barnen kolostrum utan får leva på sockervatten eller andra förorenade vätskor de första dagarna. följden blir att många barn blir sjuka och dör. En kvinna Kristof träffar har förlorat fyra av sina sju barn.
Om barn ammades efter WHO:s rekommendation världen över skulle 1,4 miljoner spädbarn slippa dö varje år. Det är ett barn var 22 sekund, enligt Kristof. Eller ett World Trade Center om dagen.
Vad skulle hända om näringsexperter uppfann en mirakelkur för undernäring hos barn? Ett proteinrikt ämne som inte behöver kylförvaras? Ett som är gratis och tillgängligt till och med i avlägsna trakter i Niger? Det frågar sig Nicholas D Kristof i NY Times, likt inledningen till Gabrielle Palmers betydelsefulla bok The Politics of Breastfeeding.
Ämnet finns förstås redan och har funnits lika länge som vi människor. Men det har framställts av kvinnor. Det är gratis har ingen kunnat vinna ära och berömmelse av det. Men uteslutande amning de första sex månaderna skulle kunan rädda 1,4 miljoner barns liv varje år, enligt The Lancet.
Spädbarn världen över behöver barn normalt inget annat än bröstmjölk de första sex månaderna. I Niger, där Kristof befinner sig, helammas bara 9 procent av barnen
denna tid. 1998 var det så lite som 1 procent. I Nigers grannländer ser det ut på liknande sätt: I Burkina Faso helammas 7 procent, i Senegal 14 procent och i Mauretanien 3 procent. Barnen delammas, men de får också andra djurarters mjölk.
Det finns en djupt rotad tro på att barn behöver vatten att läska sig med riktigt heta dagar (vilket inte stämmer), vatten som ofta är förorenat. Också enligt djupt rotad tro är den första mjölken, kolostrum, skadlig för barnen och man väntar med att börja amma tills den mogna mjölken kommer. Kolostrum är mer gulaktig än mogen mjölk och innehåller stora mängder immunskyddande ämnen. På många håll i världen får aldrig barnen kolostrum utan får leva på sockervatten eller andra förorenade vätskor de första dagarna. följden blir att många barn blir sjuka och dör. En kvinna Kristof träffar har förlorat fyra av sina sju barn.
Om barn ammades efter WHO:s rekommendation världen över skulle 1,4 miljoner spädbarn slippa dö varje år. Det är ett barn var 22 sekund, enligt Kristof. Eller ett World Trade Center om dagen.
torsdag 23 juni 2011
Senaste Amningsnytt ute!
Av Eva-Lotta Funkquist
Nummer 2 2011 handlar om feminism. Jag gillar.
Cecilia Burman skriver: "Världens mest jämställda bröst- vet ingenting om amnining". Hon ser ung och lagom arg ut på bilden och hon avslutar:
"Och det slår mig att ingen av de feminister jag ser upp till slåss för kvinnors rätt att använda brösten till det de är skapta för."
Nummer 2 2011 handlar om feminism. Jag gillar.
Cecilia Burman skriver: "Världens mest jämställda bröst- vet ingenting om amnining". Hon ser ung och lagom arg ut på bilden och hon avslutar:
"Och det slår mig att ingen av de feminister jag ser upp till slåss för kvinnors rätt att använda brösten till det de är skapta för."
onsdag 22 juni 2011
Vad är professionellt förhållningssätt? (2)
Av Eva-Lotta Funkquist
Det sägs ofta att professionellt förhållningssätt är viktigt då man arbetar med människor och det här gäller nog inte minst då man möter nyblivna föräldrar. Men vad är professionellt förhållningssätt? Det här är det andra inlägget som berör vad det kanske kan handla om.
Michael Lundh var polis i den beryktade Norrmalmspiketen i Stockholm på 80-talet. Han misshandlade missbrukare, invandrare och människor som han av en eller annan anledning uppfattade behövde stryk. Han säger själv att om han skulle dömas för alla brott han har begått som polis så skulle han tvingas att sitta i fängelse i resten av sitt liv. Men så hände något med Michael; han började ifrågasätta vad han höll på med och bestämde sig för att sluta på piketen.
Under hela 90-talet och början på 2000-talet arbetade han mycket framgångsrikt som cyklande ungdoms- och integrationspolis i Stockholms city. Han var frispråkig och skrev många debattartiklar i Expressen om det diskriminerande systemfel som han ansåg fanns inom polisen. Michael hamnade i onåd hos polischeferna och fick lämna tillbaka sin pistol och polislegitimation. Då han städade ur sitt rum dök en tanke upp i hans huvud. Han skriver i sin bok Sveriges Likas Lag, Polisen som inte lät sig tystas (sid. 181):
"När jag satt på rummet och packade ner alla foton jag var med på i olika sammanhang med utsatta grupper såg jag något märkligt. På nästan alla bilder berör jag de som står med mig på bilden. Jag håller handen på axeln på en narkoman jag talar till, lägger armen runt axeln på en lägerungdom och så vidare. Jag slogs av en teori, en sammanfattning av perioden, att det är beröringen, kärleken till mina medmänniskor som kanske är det främsta brottsförebyggande verktyget?"
Det sägs ofta att professionellt förhållningssätt är viktigt då man arbetar med människor och det här gäller nog inte minst då man möter nyblivna föräldrar. Men vad är professionellt förhållningssätt? Det här är det andra inlägget som berör vad det kanske kan handla om.
Michael Lundh var polis i den beryktade Norrmalmspiketen i Stockholm på 80-talet. Han misshandlade missbrukare, invandrare och människor som han av en eller annan anledning uppfattade behövde stryk. Han säger själv att om han skulle dömas för alla brott han har begått som polis så skulle han tvingas att sitta i fängelse i resten av sitt liv. Men så hände något med Michael; han började ifrågasätta vad han höll på med och bestämde sig för att sluta på piketen.
Under hela 90-talet och början på 2000-talet arbetade han mycket framgångsrikt som cyklande ungdoms- och integrationspolis i Stockholms city. Han var frispråkig och skrev många debattartiklar i Expressen om det diskriminerande systemfel som han ansåg fanns inom polisen. Michael hamnade i onåd hos polischeferna och fick lämna tillbaka sin pistol och polislegitimation. Då han städade ur sitt rum dök en tanke upp i hans huvud. Han skriver i sin bok Sveriges Likas Lag, Polisen som inte lät sig tystas (sid. 181):
"När jag satt på rummet och packade ner alla foton jag var med på i olika sammanhang med utsatta grupper såg jag något märkligt. På nästan alla bilder berör jag de som står med mig på bilden. Jag håller handen på axeln på en narkoman jag talar till, lägger armen runt axeln på en lägerungdom och så vidare. Jag slogs av en teori, en sammanfattning av perioden, att det är beröringen, kärleken till mina medmänniskor som kanske är det främsta brottsförebyggande verktyget?"
Att vara bland likar
Av Marit Olanders
Barn på över två år som ammas berättar att de känner sig glada, snälla och bra i största allmänhet av amningen. De ammar för att de tycker om amningen och smaken på mjölken. Det är vanligt att barn som ammar ser amningen som det normala och förväntade, och att bröst är till för amning, skriver amningsforskaren Karleen Gribble i artikeln "As good as chocolate". Förr eller senare lär de dock upptäcka hur ovanligt det är att barn i deras ålder "fortfarande" ammar, och att bröst inte bara ses som amning utan också som något sexuellt.
Barn i 4-6-årsåldern som ammar kan mycket väl vara medvetna om att det är något man inte gör öppet eller pratar om. De kan känna sig ensamma om hemligheten att de ammar. Att man som mamma tas för givet att ha slutat med amningen senast vid ettårsåldern leder till en situation som påminner om HBT-personers ständiga komma ut-process. Samma sak gäller ammade barn.
Då kan det vara en lättnad att träffa någon annan som också minns hur mjölken smakar.
Barn på över två år som ammas berättar att de känner sig glada, snälla och bra i största allmänhet av amningen. De ammar för att de tycker om amningen och smaken på mjölken. Det är vanligt att barn som ammar ser amningen som det normala och förväntade, och att bröst är till för amning, skriver amningsforskaren Karleen Gribble i artikeln "As good as chocolate". Förr eller senare lär de dock upptäcka hur ovanligt det är att barn i deras ålder "fortfarande" ammar, och att bröst inte bara ses som amning utan också som något sexuellt.
Barn i 4-6-årsåldern som ammar kan mycket väl vara medvetna om att det är något man inte gör öppet eller pratar om. De kan känna sig ensamma om hemligheten att de ammar. Att man som mamma tas för givet att ha slutat med amningen senast vid ettårsåldern leder till en situation som påminner om HBT-personers ständiga komma ut-process. Samma sak gäller ammade barn.
Då kan det vara en lättnad att träffa någon annan som också minns hur mjölken smakar.
tisdag 21 juni 2011
Välling med gluten
Av Eva-Lotta Funkquist
Flera nyhetsredaktioner rapporterar idag om Teddystudien (klicka på rubriken så ser du ett exempel). Den har visat att svenska barn utvecklar antikroppar mot gluten tidigare än barn i andra länder. "Det handlar om vad barnen får i sig väldigt tidigt, efter avslutad amning", säger Åke Lernmark, professor vid Lunds universitet och ansvarig för Teddystudien. Intag av välling med gluten tycks vara en riskfaktor för att barnet ska utveckla antikroppar mot gluten och forskarna till studien tycker att man kanske kan rekommendera föräldrar att inte ge barnet glutenhaltiga ersättningar eller vällingar redan idag.
Flera nyhetsredaktioner rapporterar idag om Teddystudien (klicka på rubriken så ser du ett exempel). Den har visat att svenska barn utvecklar antikroppar mot gluten tidigare än barn i andra länder. "Det handlar om vad barnen får i sig väldigt tidigt, efter avslutad amning", säger Åke Lernmark, professor vid Lunds universitet och ansvarig för Teddystudien. Intag av välling med gluten tycks vara en riskfaktor för att barnet ska utveckla antikroppar mot gluten och forskarna till studien tycker att man kanske kan rekommendera föräldrar att inte ge barnet glutenhaltiga ersättningar eller vällingar redan idag.
Vad är professionellt förhållningssätt? (1)
Av Eva-Lotta Funkquist
Det sägs ofta att professionellt förhållningssätt är viktigt då man arbetar med människor (kanske i synnerhet då man möter nyblivna föräldrar). Men vad är professionellt förhållningssätt? Jag kommer i detta och några kommande inlägg att ge exempel som människor, som arbetar framgångsrikt i human service-organisationer, själva lyfter fram.
I dagens UNT intervjuas Karin Johansson. Hon har fått pris av lärarförbundet för sin lärargärning, i vilken hon bl.a. låter förstaklassare blogga. Hon får av reportern frågan: Hur ska en bra lärare vara? Karin svarar att det är viktigt att man reflekterar över sitt eget arbete och ständigt utvecklar det. Hon säger:
- Man kan inte tänka "Jag höll en bra lektion men elevgruppen är inte bra", utan måste ständigt anpassa sig efter eleverna.
Det sägs ofta att professionellt förhållningssätt är viktigt då man arbetar med människor (kanske i synnerhet då man möter nyblivna föräldrar). Men vad är professionellt förhållningssätt? Jag kommer i detta och några kommande inlägg att ge exempel som människor, som arbetar framgångsrikt i human service-organisationer, själva lyfter fram.
I dagens UNT intervjuas Karin Johansson. Hon har fått pris av lärarförbundet för sin lärargärning, i vilken hon bl.a. låter förstaklassare blogga. Hon får av reportern frågan: Hur ska en bra lärare vara? Karin svarar att det är viktigt att man reflekterar över sitt eget arbete och ständigt utvecklar det. Hon säger:
- Man kan inte tänka "Jag höll en bra lektion men elevgruppen är inte bra", utan måste ständigt anpassa sig efter eleverna.
lördag 18 juni 2011
Om att gå vilse
Av Eva-Lotta Funkquist
Tomas Tranströmer skriver:
"Det finns mitt i skogen en oväntad glänta
som bara kan hittas av den som gått vilse"
Att få barn kan nog ibland vara lite som att gå vilse...
Tomas Tranströmer skriver:
"Det finns mitt i skogen en oväntad glänta
som bara kan hittas av den som gått vilse"
Att få barn kan nog ibland vara lite som att gå vilse...
söndag 12 juni 2011
Intuition- en del av framgångsrik forskning
Av Eva-Lotta Funkquist
Det är nog ofta så att vi tänker oss att forskning som upprepas och visar samstämmighet är korrekt. Kanske också att forskning helst bara ska presenteras för allmänheten då samstämmighet råder. Företeelsen kan då anses utredd och bevisad och man undviker att människor vilseleds av enstaka "felfynd".
Historien har dock gång på gång visat att det här kan leda fruktansvärt fel. Forskare visar nämligen ofta bara intressere för att upprepa resultat de (och tyvärr ibland även alla andra) redan tror på. Ett paradigm, som ofta knappast alls ifrågasätts, bildas. Östrogensubstitution till kvinnor i klimakteriet är ett exempel, operationer av spädbarn utan smärtlindring ett annat. Eller varför inte 4-timmars- amningsschemat eller rådet att låta spädbarn sova på mage?
Dn:s vetenskapsredaktör Karin Bojs skriver idag om intuition. Många gånger kan framgångsrika vetenskapsmän känna på sig vad som är rätt eller fel, innan de kan formulera exakt varför.
Men intuitionen är naturligtvis användbar även för den som endast läser forskning. Man tänker: kan det här verkligen stämma? Naturligtvis blir intuitionen mer träffsaker ju mer man kan om något; såvida man då inte väljer att förtränga vissa fakta som av någon anledning rubbar ens cirklar, vilket naturligtvis delvis är allmänmänskligt.
Hanna och Antonio Damasio genomförde 1997 ett numera klassiskt experiment. Det finns återgivet i Malcolm Gladwells bok Blink, den intuitiva intelligensen. Försökspersonerna fick spela kort med olikfärgade kortlekar. De blåa korten gav bättre vinstchanser än de röda. Efter att ha spelat 80 kort kunde de flesta försökpersonerna med ord förklara varför de blåa korten var att föredra. Det intressanta med undersökningen var dock att redan efter 10 spelade kort kände många deltagare på sig att de blåa korten var bättre, utan att de med ord kunde förklara varför eller ens kognitivt visste om det (ett val av de röda korten fick dem att svettas lite mer i händerna).
Det är nog ofta så att vi tänker oss att forskning som upprepas och visar samstämmighet är korrekt. Kanske också att forskning helst bara ska presenteras för allmänheten då samstämmighet råder. Företeelsen kan då anses utredd och bevisad och man undviker att människor vilseleds av enstaka "felfynd".
Historien har dock gång på gång visat att det här kan leda fruktansvärt fel. Forskare visar nämligen ofta bara intressere för att upprepa resultat de (och tyvärr ibland även alla andra) redan tror på. Ett paradigm, som ofta knappast alls ifrågasätts, bildas. Östrogensubstitution till kvinnor i klimakteriet är ett exempel, operationer av spädbarn utan smärtlindring ett annat. Eller varför inte 4-timmars- amningsschemat eller rådet att låta spädbarn sova på mage?
Dn:s vetenskapsredaktör Karin Bojs skriver idag om intuition. Många gånger kan framgångsrika vetenskapsmän känna på sig vad som är rätt eller fel, innan de kan formulera exakt varför.
Men intuitionen är naturligtvis användbar även för den som endast läser forskning. Man tänker: kan det här verkligen stämma? Naturligtvis blir intuitionen mer träffsaker ju mer man kan om något; såvida man då inte väljer att förtränga vissa fakta som av någon anledning rubbar ens cirklar, vilket naturligtvis delvis är allmänmänskligt.
Hanna och Antonio Damasio genomförde 1997 ett numera klassiskt experiment. Det finns återgivet i Malcolm Gladwells bok Blink, den intuitiva intelligensen. Försökspersonerna fick spela kort med olikfärgade kortlekar. De blåa korten gav bättre vinstchanser än de röda. Efter att ha spelat 80 kort kunde de flesta försökpersonerna med ord förklara varför de blåa korten var att föredra. Det intressanta med undersökningen var dock att redan efter 10 spelade kort kände många deltagare på sig att de blåa korten var bättre, utan att de med ord kunde förklara varför eller ens kognitivt visste om det (ett val av de röda korten fick dem att svettas lite mer i händerna).
Processorienterad utbildning
Av Eva-Lotta Funkquist
I en studie försökte man genom utbildning förbättra BVC och MVC-sjuksköterskors amningskunskaper i syfte att ge mammor bättre amningsstöd. Man hade en kontrollgrupp, som inte fick någon utbildning och en interventionsgrupp som fick så kallad processorienterad utbildning. Utbildningen bestod av föreläsningar; samtal kring egna amningserfarenheter; gruppdiskussioner; attityder och samarbete i vårdkedjan. Olika teman behandlades, som t.ex. amningsproblem, samlevnad, jämställdhet, anknytning, missbuk och depressioner.
Den processorienterade utbildningen ledde till att personalen blev mer amningsvänlig. Det visade sig att vårdarna i interventionsgruppen blev mindre reglerande och mer faciliterande (se föregående inlägg). Speciellt stor var förändringen bland BVC- sjukskötersornas amningsattityder. Klicka på rubriken om du vill läsa artikeln.
I en studie försökte man genom utbildning förbättra BVC och MVC-sjuksköterskors amningskunskaper i syfte att ge mammor bättre amningsstöd. Man hade en kontrollgrupp, som inte fick någon utbildning och en interventionsgrupp som fick så kallad processorienterad utbildning. Utbildningen bestod av föreläsningar; samtal kring egna amningserfarenheter; gruppdiskussioner; attityder och samarbete i vårdkedjan. Olika teman behandlades, som t.ex. amningsproblem, samlevnad, jämställdhet, anknytning, missbuk och depressioner.
Den processorienterade utbildningen ledde till att personalen blev mer amningsvänlig. Det visade sig att vårdarna i interventionsgruppen blev mindre reglerande och mer faciliterande (se föregående inlägg). Speciellt stor var förändringen bland BVC- sjukskötersornas amningsattityder. Klicka på rubriken om du vill läsa artikeln.
lördag 11 juni 2011
Attityder hos personal påverkar amning
Av Eva-Lotta Funkquist
Avsaknad av medvetenhet om attityder hos sjukvårdpersonal kan ha negativ påverkan på kvinnors möjlighet att amma. I en studie identifierades fyra olika attidyder (s.k. faktorer) som sjukvårdspersonal kan ha då de ger amningsstöd:
Reglerande faktor: personalen vill att mamman ska ha en schemastyrd amning
Faciliterande faktor: personalen vill underlätta för mamman
Distanserad faktor: personalen objektifierar kvinnnan och barnet, rådgivningen utgår från att ge råd, inte från kvinnans behov
Amningsovänlig faktor: personalen visar på ovilja mot amning
Deltagarna fick också skatta sitt eget amningsintresse. Högt amningsintresse korrelerade positivt med faciliterande attityd och negativt med distanserad attityd. Med andra ord; ju högre amningsintresse detsto mer faciliterande attityd och ju lägre amningsintresse desto mer distanserad attityd.
Med hjäp av det attitydformulär man använde då studien genomfördes menar författarna att man kan man idntifiera utbildningsbehov i personalgrupper. Klicka på rubriken om du vill se artikeln.
Avsaknad av medvetenhet om attityder hos sjukvårdpersonal kan ha negativ påverkan på kvinnors möjlighet att amma. I en studie identifierades fyra olika attidyder (s.k. faktorer) som sjukvårdspersonal kan ha då de ger amningsstöd:
Reglerande faktor: personalen vill att mamman ska ha en schemastyrd amning
Faciliterande faktor: personalen vill underlätta för mamman
Distanserad faktor: personalen objektifierar kvinnnan och barnet, rådgivningen utgår från att ge råd, inte från kvinnans behov
Amningsovänlig faktor: personalen visar på ovilja mot amning
Deltagarna fick också skatta sitt eget amningsintresse. Högt amningsintresse korrelerade positivt med faciliterande attityd och negativt med distanserad attityd. Med andra ord; ju högre amningsintresse detsto mer faciliterande attityd och ju lägre amningsintresse desto mer distanserad attityd.
Med hjäp av det attitydformulär man använde då studien genomfördes menar författarna att man kan man idntifiera utbildningsbehov i personalgrupper. Klicka på rubriken om du vill se artikeln.
Kan amningsproblem trigga depression?
Av Eva-Lotta Funkquist
En kommentator undrade om amningsproblem kan trigga depression. Ja, kan man nog säga att forskningen säger, men det är långt ifrån en okomplicerad fråga att svara på. Klicka på rubriken så ser du en artikel som tar upp frågan.
Hur barnet matades vid en vecka påverkade inte hur mamman mådde. Däremot påverkades hur barnet senare matades av hur mamman mådde när barnet var en vecka. Mammor som en vecka efter förlossningen hade höga poäng på depressionsskalan Edinburgh Postnatal Depression Scale hade vid 4 och 8 veckor oftare slutat amma eller tyckte att amningen fungerade fruktansvärt dåligt. De var också oftare missnöjda med hur de matade barnet.
En kommentator undrade om amningsproblem kan trigga depression. Ja, kan man nog säga att forskningen säger, men det är långt ifrån en okomplicerad fråga att svara på. Klicka på rubriken så ser du en artikel som tar upp frågan.
Hur barnet matades vid en vecka påverkade inte hur mamman mådde. Däremot påverkades hur barnet senare matades av hur mamman mådde när barnet var en vecka. Mammor som en vecka efter förlossningen hade höga poäng på depressionsskalan Edinburgh Postnatal Depression Scale hade vid 4 och 8 veckor oftare slutat amma eller tyckte att amningen fungerade fruktansvärt dåligt. De var också oftare missnöjda med hur de matade barnet.
torsdag 9 juni 2011
Idag lyssnande jag på Tomas Gustafsson
Av Eva-Lotta Funkquist
När Tomas Gustafsson var mycket ung tränade han i USA. Där mötte han den numera legendariske skridskoåkaren Eric Heiden. Tomas hörde då Eric av en journalist fick frågan vad han satsade på för resultat i de Olympiska spelen i Lake Placid. Tomas, som ju ännu var ung och oerfaren, förväntade sig ett svenskt svar, eller kanske ännu mer, ett Eskilstunasvar: Nja om träningen går som jag har tänkt, så kanske, kanske...
Men inte...
Eric Heiden höll upp högerhanden, spretade med fingrarna och sa: I´m going for five gold medals.
Osvenskt. Jo, men kanske en bra bild för någons huvud. Att våga satsa på det omöjliga. Att våga satsa på det man vill, fast det egentligen inte går.
Eric Heiden tog guld på alla distanser han ställde upp i på OS i Lake Placid 1980, sammanlagt fem stycken. Han var 21 år.
När Tomas Gustafsson var mycket ung tränade han i USA. Där mötte han den numera legendariske skridskoåkaren Eric Heiden. Tomas hörde då Eric av en journalist fick frågan vad han satsade på för resultat i de Olympiska spelen i Lake Placid. Tomas, som ju ännu var ung och oerfaren, förväntade sig ett svenskt svar, eller kanske ännu mer, ett Eskilstunasvar: Nja om träningen går som jag har tänkt, så kanske, kanske...
Men inte...
Eric Heiden höll upp högerhanden, spretade med fingrarna och sa: I´m going for five gold medals.
Osvenskt. Jo, men kanske en bra bild för någons huvud. Att våga satsa på det omöjliga. Att våga satsa på det man vill, fast det egentligen inte går.
Eric Heiden tog guld på alla distanser han ställde upp i på OS i Lake Placid 1980, sammanlagt fem stycken. Han var 21 år.
Autism, amning och täta födslar
Av Eva-Lotta Funkquist
Forskning har visat att täta födslar ökar risken för att det yngsta syskonet ska utveckla autism. Särskilt stor är riskökningen om barnen föds tätare än med ett års mellanrum. Läs här.
I den här artikeln resonerar man kring det faktum att amning förhindrar täta födslar på grund av att ägglossningen uteblir om mamman ammar frekvent. I så kallade jägar- och samlarkulturer föds barnen oftast inte tätare än vart fjärde år. Artikelförfattarna menar att den ökade risken med autism vid täta födslar är en situation skapad av flaskuppfödning.
Förtydligande 13/6: Det här inlägget väckte känslor och jag tror att ett förtydligande är bra.
Författarna till studien har inget svar på varför täta födslar ökar risken för att det yngsta syskonet ska utveckla autism. De resonerar kring att det kan ha med folat- eller järndepåer hos mamman att göra. Dessa riskerar alltså att vara lägre då barn föds tätt eftersom det tar tid för kvinnans kropp att återhämta sig.
Den andra artikelns författare menar att människans ursprungliga amningsmönster innebär ett skydd mot för täta födslar och därmed risken att kvinnans kropp utsätts för en förtidig belastning i form av en ny gravidiet. När amningen på många håll i det moderna samhället (runt år 1900) började bytas ut mot flaskmatning försvann skyddet. Ungefär samtidigt började pediatriker ge amningsråd som innebar att skyddet inte längre fungerade, även om barnet ammades fullt. En del av de råden ges fortfarande. I USA ökar antalet täta födslar.
Naturligvis ska ingen skuldbeläggas. Täta födslar och flaskmatning är en del av vår kultur. Den som vill eller måste flaskmata, och samtidigt undvika täta födslar, kan i Sverige komma runt problemet genom att använda andra preventivmedel (men detta är inte accepterat eller tillåtet i alla kulturer). Samtidigt bör det framhållas att risken på individnivå att ett barn ska utveckla autism på grund av täta födslar är väldigt liten.
Ingen av artiklarna (eller mig veterligen några studier överhuvudtaget) innehåller något om att flaskmatning av barn leder till autism eller att flaskmatande mammor beter sig på något speciellt sätt som skulle leda till att barnet riskerar att få autism. Jag tror att någon kommentator har uppfattat det så.
Forskning har visat att täta födslar ökar risken för att det yngsta syskonet ska utveckla autism. Särskilt stor är riskökningen om barnen föds tätare än med ett års mellanrum. Läs här.
I den här artikeln resonerar man kring det faktum att amning förhindrar täta födslar på grund av att ägglossningen uteblir om mamman ammar frekvent. I så kallade jägar- och samlarkulturer föds barnen oftast inte tätare än vart fjärde år. Artikelförfattarna menar att den ökade risken med autism vid täta födslar är en situation skapad av flaskuppfödning.
Förtydligande 13/6: Det här inlägget väckte känslor och jag tror att ett förtydligande är bra.
Författarna till studien har inget svar på varför täta födslar ökar risken för att det yngsta syskonet ska utveckla autism. De resonerar kring att det kan ha med folat- eller järndepåer hos mamman att göra. Dessa riskerar alltså att vara lägre då barn föds tätt eftersom det tar tid för kvinnans kropp att återhämta sig.
Den andra artikelns författare menar att människans ursprungliga amningsmönster innebär ett skydd mot för täta födslar och därmed risken att kvinnans kropp utsätts för en förtidig belastning i form av en ny gravidiet. När amningen på många håll i det moderna samhället (runt år 1900) började bytas ut mot flaskmatning försvann skyddet. Ungefär samtidigt började pediatriker ge amningsråd som innebar att skyddet inte längre fungerade, även om barnet ammades fullt. En del av de råden ges fortfarande. I USA ökar antalet täta födslar.
Naturligvis ska ingen skuldbeläggas. Täta födslar och flaskmatning är en del av vår kultur. Den som vill eller måste flaskmata, och samtidigt undvika täta födslar, kan i Sverige komma runt problemet genom att använda andra preventivmedel (men detta är inte accepterat eller tillåtet i alla kulturer). Samtidigt bör det framhållas att risken på individnivå att ett barn ska utveckla autism på grund av täta födslar är väldigt liten.
Ingen av artiklarna (eller mig veterligen några studier överhuvudtaget) innehåller något om att flaskmatning av barn leder till autism eller att flaskmatande mammor beter sig på något speciellt sätt som skulle leda till att barnet riskerar att få autism. Jag tror att någon kommentator har uppfattat det så.
Flaskuppfödning triggar depression
Av Eva-Lotta Funkquist
Edinburgh Posnatal Depression Scale (EPDS) är en enkät som är utformad för att hitta nyblivna mammor som är deprimerade. Studier har visat att kvinnor som flaskuppföder sina barn får högre poäng på enkäten och alltså oftare är deprimerade jämfört med kvinnor som ammar då de är nyblivna mammor. Det här sambandet kvarstår även då man kontrollerar för faktorer som kvinnans ålder, utbildningsnivå, civilstånd och inkomst. I den här artikeln resonerar man kring hypotesen att orsaken till det skulle vara att flaskuppfödning medför att den hormonförändringar som sker i samband med att amningen etableras uteblir. Depressionen skulle i sin tur bero på att kvinnan upplever en förlust av barnet pga av likheter i kvinnans kroppsliga skeenden vid de här två situationerna (utebliven amning pga falskuppfödning eller för att barnet dör). Klicka på rubriken kan du se EPDS-enkäten.
Edinburgh Posnatal Depression Scale (EPDS) är en enkät som är utformad för att hitta nyblivna mammor som är deprimerade. Studier har visat att kvinnor som flaskuppföder sina barn får högre poäng på enkäten och alltså oftare är deprimerade jämfört med kvinnor som ammar då de är nyblivna mammor. Det här sambandet kvarstår även då man kontrollerar för faktorer som kvinnans ålder, utbildningsnivå, civilstånd och inkomst. I den här artikeln resonerar man kring hypotesen att orsaken till det skulle vara att flaskuppfödning medför att den hormonförändringar som sker i samband med att amningen etableras uteblir. Depressionen skulle i sin tur bero på att kvinnan upplever en förlust av barnet pga av likheter i kvinnans kroppsliga skeenden vid de här två situationerna (utebliven amning pga falskuppfödning eller för att barnet dör). Klicka på rubriken kan du se EPDS-enkäten.
onsdag 8 juni 2011
Undergångens mysiga mörker
Av Eva-Lotta Funkquist
Synen på hur varje föräldrageneration tar hand om sina barn har väl alltid varit fylld av undergångsprofetior. Curlingdebatten är en modern och David Eberhards teorier en annan. Sjukvården har sin egen. Nu är det främst 70-talister och 80-talister som föder barn.
Denna generation är enligt sjukvårdens undergångsprofetia på följande vis: styrd av kontrollbehov, vill ha förlossningsdagen i almanackan, har svårt att anpassa sig till ett hjälplöst barn. Generationonen SKAFFAR barn (tidigare generationer fick barn), men vill leva på som vanligt. Blivande föräldrar är så pålästa att det blir problem både för dem själva och omgivningen. Amningen blir besvärlig eftersom den är så oförutsägbar. De köper vagnar som är framåtvända, så att de sedan ska kunna fortsätta att sms:a ifred. De löser alla sina medicinska problem via olika internetforum, men de är oförmögna att förhålla sig kritiska till informationen som finns tillgänglig. De är osäkra och rädda för smärta. Förlossningsrädslan bara ökar i samhället och därmed kejsarsnittsfrekvensen. I de äldre färäldragenerationerna, däremot, pluppade man ut sina barn då man var i 18-årsåldern, utan smärtlindring, och sedan var man komplett mogen för uppfostringsuppgiften.
Jag har alltid undrat vad detta negativa malandet har för syfte. För jag tänker mig att något man lägger så mycket tid och energi på måste ha en mening.
Kan det kanske vara så här man tänker?: Den generation föräldrar jag möter i sjukvården är så hopplöst förfallen att jag knappt kan göra någon skillnad alls. Det kan rimligtvis inte vila något ansvar på mina axlar, det enda vettiga jag kan göra är att vila mig i undergångens mysiga mörker och mala på om att allt var bättre förr.
Eller?
Synen på hur varje föräldrageneration tar hand om sina barn har väl alltid varit fylld av undergångsprofetior. Curlingdebatten är en modern och David Eberhards teorier en annan. Sjukvården har sin egen. Nu är det främst 70-talister och 80-talister som föder barn.
Denna generation är enligt sjukvårdens undergångsprofetia på följande vis: styrd av kontrollbehov, vill ha förlossningsdagen i almanackan, har svårt att anpassa sig till ett hjälplöst barn. Generationonen SKAFFAR barn (tidigare generationer fick barn), men vill leva på som vanligt. Blivande föräldrar är så pålästa att det blir problem både för dem själva och omgivningen. Amningen blir besvärlig eftersom den är så oförutsägbar. De köper vagnar som är framåtvända, så att de sedan ska kunna fortsätta att sms:a ifred. De löser alla sina medicinska problem via olika internetforum, men de är oförmögna att förhålla sig kritiska till informationen som finns tillgänglig. De är osäkra och rädda för smärta. Förlossningsrädslan bara ökar i samhället och därmed kejsarsnittsfrekvensen. I de äldre färäldragenerationerna, däremot, pluppade man ut sina barn då man var i 18-årsåldern, utan smärtlindring, och sedan var man komplett mogen för uppfostringsuppgiften.
Jag har alltid undrat vad detta negativa malandet har för syfte. För jag tänker mig att något man lägger så mycket tid och energi på måste ha en mening.
Kan det kanske vara så här man tänker?: Den generation föräldrar jag möter i sjukvården är så hopplöst förfallen att jag knappt kan göra någon skillnad alls. Det kan rimligtvis inte vila något ansvar på mina axlar, det enda vettiga jag kan göra är att vila mig i undergångens mysiga mörker och mala på om att allt var bättre förr.
Eller?
måndag 6 juni 2011
Objektiv information
Eva-Lotta Funkquist
Objektiv information om amning vs ersättning, det tycker nog alla att sjukvården ska stå för. Sedan kan invånarna fatta informerade val angående spädbarnsuppfödning. Men tyvärr: det florerar otroligt mycket subjektiva sanningar i vården (och i samhället) om amning och ersättning. Tillåt mig några exempel.
Ge en flaska ersättning på kvällen så får du sova
Om pappan matar med ersättning så främjar det jämställdheten
Barn som ammar ofta på kvällen kan behöva ersättning för att bli mätta
Barn som går upp mindre än 150 gram på en vecka behöver ersättning
Barn som ammar ofta blir uttröttade och behöver ersättning för att få vila
Kvinnor som ammar ofta blir uttröttade och behöver ge ersättning för att få vila
När barnet är några veckor kan man ge ersättning med flaska utan att det stör amningen
Barn som ammar blir tryggare än de som äter ersättning
En mamma som är deprimerad mår bättre om hon slutar att amma och matar med ersättning
Det är svårt att göra informerade val när subjektiva sanningar florerar. Jag hävdar inte på något sätt att listan är komplett. Ni kan säkert var och en hitta lika många subjektiva sanningar till. Varför är det så svårt med evidens i vården? Kanske för att sjukvårdpersonal ofta vill rättfärdiga sin egen uppfattning; obekräftade observationer blir till sanningar...
Objektiv information om amning vs ersättning, det tycker nog alla att sjukvården ska stå för. Sedan kan invånarna fatta informerade val angående spädbarnsuppfödning. Men tyvärr: det florerar otroligt mycket subjektiva sanningar i vården (och i samhället) om amning och ersättning. Tillåt mig några exempel.
Ge en flaska ersättning på kvällen så får du sova
Om pappan matar med ersättning så främjar det jämställdheten
Barn som ammar ofta på kvällen kan behöva ersättning för att bli mätta
Barn som går upp mindre än 150 gram på en vecka behöver ersättning
Barn som ammar ofta blir uttröttade och behöver ersättning för att få vila
Kvinnor som ammar ofta blir uttröttade och behöver ge ersättning för att få vila
När barnet är några veckor kan man ge ersättning med flaska utan att det stör amningen
Barn som ammar blir tryggare än de som äter ersättning
En mamma som är deprimerad mår bättre om hon slutar att amma och matar med ersättning
Det är svårt att göra informerade val när subjektiva sanningar florerar. Jag hävdar inte på något sätt att listan är komplett. Ni kan säkert var och en hitta lika många subjektiva sanningar till. Varför är det så svårt med evidens i vården? Kanske för att sjukvårdpersonal ofta vill rättfärdiga sin egen uppfattning; obekräftade observationer blir till sanningar...
Då är det okej att ge skuldkänslor
Av Marit Olanders
Ett informerat val bygger på att man får objektiv, i mesta mån värderingsfri information och att man själv fattar beslutet. Den som ger informationen gör det sakligt och utan egna värderingar, och litar på att mottagaren kan fatta det beslut som passar vederbörande. Helt värderingsfri blir nog information aldrig, men man kan åtminstone göra sitt bästa för att informationen man ger är allsidig och saklig. Gedigen kunskap i ämnet och distans till personliga upplevelser underlättar.
Information om amning och flaskmatning beskrivs ofta som fylld med värderingar. Ifrågasätter man som förälder något kan man få svaret att det ska du inte oroa dig för, vilket förminskar frågeställaren till en som är orolig och itne litar på den som informerar.
Värderingarna syns också i den svenska amningsnormen, enligt vilken man ska amma de första månaderna, men inte för ofta inte för länge och inte för gärna. Man ska, enligt normen, leva sunt: inte röka, dricka alkohol eller äta snabbmat medan man ammar, och dessutom stanna i hemmet och inte börja förvärvsarbeta/studera. Med andra ord, amning är - fortfarande enligt normen - för de präktiga, de duktiga, de välanpassade.
Barnmatsföretagen driver på amningsnormen genom att poängtera hur viktigt det är att man äter allsidigt och motionerar för att orka amma. De publicerar gärna långa, krångliga listor på vilken sorts fisk som är okej och inte okej att äta medan man ammar, skriver om blodsockersvängningar och i vilka matvaror olika spårämnen finns. Budskapet mellan raderna är tydligt: Om du inte har bra koll på näringsfysiologi är det kanske bäst att du går över till ersättning.
Inom vården förekommer det att amningen används som slagträ för att få kvinnor att anpassa sig till normen om den goda modern: Inte kan du börja jobba, du som ammar! Ammande mammor röker inte! En vanlig anledning att sluta amma var i alla fall innan råden ändrades att man ville kunna ta sig ett enstaka glas vin ibland. I själva verket utgör de pyttesmå mängderna alkohol i mammans blod ingen fara för barnet.
"Man ska inte ha skuldkänslor för att man inte ammar" försäkrar både hälso/skjukvård och barnmatsföretag. Samtidigt har de inta skrupler för att dela ut skuldkänslor för att man som ammande mamma vill leva ett normalt, utåtriktat liv jämsides med amningen. Kanske i flera år.
Ett informerat val bygger på att man får objektiv, i mesta mån värderingsfri information och att man själv fattar beslutet. Den som ger informationen gör det sakligt och utan egna värderingar, och litar på att mottagaren kan fatta det beslut som passar vederbörande. Helt värderingsfri blir nog information aldrig, men man kan åtminstone göra sitt bästa för att informationen man ger är allsidig och saklig. Gedigen kunskap i ämnet och distans till personliga upplevelser underlättar.
Information om amning och flaskmatning beskrivs ofta som fylld med värderingar. Ifrågasätter man som förälder något kan man få svaret att det ska du inte oroa dig för, vilket förminskar frågeställaren till en som är orolig och itne litar på den som informerar.
Värderingarna syns också i den svenska amningsnormen, enligt vilken man ska amma de första månaderna, men inte för ofta inte för länge och inte för gärna. Man ska, enligt normen, leva sunt: inte röka, dricka alkohol eller äta snabbmat medan man ammar, och dessutom stanna i hemmet och inte börja förvärvsarbeta/studera. Med andra ord, amning är - fortfarande enligt normen - för de präktiga, de duktiga, de välanpassade.
Barnmatsföretagen driver på amningsnormen genom att poängtera hur viktigt det är att man äter allsidigt och motionerar för att orka amma. De publicerar gärna långa, krångliga listor på vilken sorts fisk som är okej och inte okej att äta medan man ammar, skriver om blodsockersvängningar och i vilka matvaror olika spårämnen finns. Budskapet mellan raderna är tydligt: Om du inte har bra koll på näringsfysiologi är det kanske bäst att du går över till ersättning.
Inom vården förekommer det att amningen används som slagträ för att få kvinnor att anpassa sig till normen om den goda modern: Inte kan du börja jobba, du som ammar! Ammande mammor röker inte! En vanlig anledning att sluta amma var i alla fall innan råden ändrades att man ville kunna ta sig ett enstaka glas vin ibland. I själva verket utgör de pyttesmå mängderna alkohol i mammans blod ingen fara för barnet.
"Man ska inte ha skuldkänslor för att man inte ammar" försäkrar både hälso/skjukvård och barnmatsföretag. Samtidigt har de inta skrupler för att dela ut skuldkänslor för att man som ammande mamma vill leva ett normalt, utåtriktat liv jämsides med amningen. Kanske i flera år.
söndag 5 juni 2011
Känguruvård leder till mer amning
Av Eva-Lotta Funkquist
Kontinuerlig känguruvård (24 h om dygnet) i fattiga länder av förtidigt födda och lågviktiga barn brukar antingen initieras då barnet föds (inom 24 h) eller efter några dagar då barnet bedöms som medicinskt stabilt. Om känguruvården initieras direkt eller inte tycks påverka amningen av barnet (klicka på rubriken). Det var betydligt vanligare att barnet ammades exklusivt vid sex månaders ålder i den grupp där barnen känguruvårdades direkt efter födelsen. Tolv av 29 barn ammades exklusivt i gruppen som vårdades enligt kängurumetoden direkt efter födelsen, jämfört med 4 av 26 barn i gruppen som innan metoden infördes först måste anses som medicinsk stabila.
Kontinuerlig känguruvård (24 h om dygnet) i fattiga länder av förtidigt födda och lågviktiga barn brukar antingen initieras då barnet föds (inom 24 h) eller efter några dagar då barnet bedöms som medicinskt stabilt. Om känguruvården initieras direkt eller inte tycks påverka amningen av barnet (klicka på rubriken). Det var betydligt vanligare att barnet ammades exklusivt vid sex månaders ålder i den grupp där barnen känguruvårdades direkt efter födelsen. Tolv av 29 barn ammades exklusivt i gruppen som vårdades enligt kängurumetoden direkt efter födelsen, jämfört med 4 av 26 barn i gruppen som innan metoden infördes först måste anses som medicinsk stabila.
lördag 4 juni 2011
Leva med barn utgår
Av Eva-Lotta Funkquist
När blivande föräldrar väntar barn brukar de få boken Leva med barn. Boken är väl närmast att betrakta som en institution. Den första upplagan gavs ut 1983 och man är nu inne på den 10:e. I primärvården i Uppsala har man nu valt att byta ut boken mot en annan bok, som ges ut av folktandvården och landstinget i Dalarna.
Något förvånande kan man tycka. Jag undrar varför? Nåja, jag läser boken. Föga imponerande. En stor del av texten är skriven i jag form och det är ett litet barn som berättar, vilket blir väldigt fånigt.
Samarbetet med folktandvården märks. Ett citat: Om barnet ammas efter 1 års ålder, bör detta helst ske i samband med annan mat. Jaha, och hur ska det gå till? Orsaken till att man ger rådet är att bröstmjölk innehåller naturligt socker, men att bröstmjölk ger hål i tänderna saknar evidens. Rådet är alltså felaktigt och riskerar ju naturligtvis att göra amningen så krånglig att mamman hellre väljer att sluta.
Under rubriken Hur tröstar jag ett skrikande barn finner jag följande text: Ett barn känner av hur du mår, är du upprörd behöver du lugna ner dig. Ta ett djupt andetag! Lägg eller sätt barnet i sängen en stund även om det skriker hysteriskt. Jag antar att citatet ovan finns med för att förhindra att barn utsätts för att bli skakade. Men som stycket är formulerat är det inte helt lätt att förstå. Man kan tro att det är bra för ett barn att ligga ensamt om det är mycket upprört.
Primärvården i Uppsala, byt tillbaka tycker jag!
När blivande föräldrar väntar barn brukar de få boken Leva med barn. Boken är väl närmast att betrakta som en institution. Den första upplagan gavs ut 1983 och man är nu inne på den 10:e. I primärvården i Uppsala har man nu valt att byta ut boken mot en annan bok, som ges ut av folktandvården och landstinget i Dalarna.
Något förvånande kan man tycka. Jag undrar varför? Nåja, jag läser boken. Föga imponerande. En stor del av texten är skriven i jag form och det är ett litet barn som berättar, vilket blir väldigt fånigt.
Samarbetet med folktandvården märks. Ett citat: Om barnet ammas efter 1 års ålder, bör detta helst ske i samband med annan mat. Jaha, och hur ska det gå till? Orsaken till att man ger rådet är att bröstmjölk innehåller naturligt socker, men att bröstmjölk ger hål i tänderna saknar evidens. Rådet är alltså felaktigt och riskerar ju naturligtvis att göra amningen så krånglig att mamman hellre väljer att sluta.
Under rubriken Hur tröstar jag ett skrikande barn finner jag följande text: Ett barn känner av hur du mår, är du upprörd behöver du lugna ner dig. Ta ett djupt andetag! Lägg eller sätt barnet i sängen en stund även om det skriker hysteriskt. Jag antar att citatet ovan finns med för att förhindra att barn utsätts för att bli skakade. Men som stycket är formulerat är det inte helt lätt att förstå. Man kan tro att det är bra för ett barn att ligga ensamt om det är mycket upprört.
Primärvården i Uppsala, byt tillbaka tycker jag!
torsdag 2 juni 2011
När barnet vill börja äta mer än bara mjölk
Av Eva-Lotta Funkquist
På förslag från en kommentator kan det vara så här enkelt:
1. Vänta in barnets egen förmåga att plocka i sig
2. Fortsätt att amma fritt
3. Erbjud mat utöver bröstmjölken på de tider resten av familjen äter - gärna av er egen
Jag vill nog gärna lägga till tre punkter till
4. Erbjud i första hand råvaror som kött, fisk, grönsaker, frukt, bär och ägg
5. Salta sparsamt
6. Erbjud då och då glutenhaltiga livsmedel medan du fortfarande ammar
På förslag från en kommentator kan det vara så här enkelt:
1. Vänta in barnets egen förmåga att plocka i sig
2. Fortsätt att amma fritt
3. Erbjud mat utöver bröstmjölken på de tider resten av familjen äter - gärna av er egen
Jag vill nog gärna lägga till tre punkter till
4. Erbjud i första hand råvaror som kött, fisk, grönsaker, frukt, bär och ägg
5. Salta sparsamt
6. Erbjud då och då glutenhaltiga livsmedel medan du fortfarande ammar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)