Av Eva-Lotta Funkquist
WHO reommenderar amning tills barnet är två år eller äldre. I hela världen uppskattas att ungefär hälften av barnen ammas till åtminstone tvåårsdagen, men efterlevandet av WHO rekommendationen anses särskilt låg i Västvärlden. I den här studien tittade man på amningsförekomsten i Italien. De flesta mammorna initierade amning och 69% av barnen ammades exklusivt i början av sina liv, men då barnen var 6 månader ammades endast 6% exklusivt. En uppgift förfaller ha förvånat forskarna: då barnen var två år ammades 12% faktiskt fortfarande.
söndag 31 juli 2011
fredag 29 juli 2011
En del argumentationsteknik fungerar bättre
Av Eva-Lotta Funkquist
Då Mustafa Can var sommarpratare skulle han fotograferas bärandes den obligatoriska blomsterkransen. Det ville han inte. Han tyckte att blomsterkransen var urfånig. Då visade det sig att blomsterkransen inte var valbar. Alla sommarpratare fotograferades med blomsterkransen. Producenter och annat radiofolk tjatade. Då bytte Mustafa taktik och drog till med:
- Det är emot min religion att bära blomsterkransen.
Okey, okey, var alla plötsligt överens. DU behöver inte bli fotograferad med blomsterkransen.
Religiösa skäl var tydligen argumentationsteknik som fungerade. I världens mest sekulariserade land. Mustafa Can genomförde sitt sommarprogram utan blomsterkrans. Jag säger inte att det är bra argumentationsteknik, bara att den tydligen fungerade.
I kontakt med professionella delges föräldrar ibland personligt tyckande om amning, istället för professionellt bemötande. Då kan det bli svårt att argumentera för sin egen ståndpunkt, paradoxalt nog t.o.m. om man som förälder vill följa WHO:s rekommendationer. Kanske skulle det bli mindre tjafsigt om man istället sa att man följer Koranen. Den rekommenderar nämligen också amning i minst två år.
Då Mustafa Can var sommarpratare skulle han fotograferas bärandes den obligatoriska blomsterkransen. Det ville han inte. Han tyckte att blomsterkransen var urfånig. Då visade det sig att blomsterkransen inte var valbar. Alla sommarpratare fotograferades med blomsterkransen. Producenter och annat radiofolk tjatade. Då bytte Mustafa taktik och drog till med:
- Det är emot min religion att bära blomsterkransen.
Okey, okey, var alla plötsligt överens. DU behöver inte bli fotograferad med blomsterkransen.
Religiösa skäl var tydligen argumentationsteknik som fungerade. I världens mest sekulariserade land. Mustafa Can genomförde sitt sommarprogram utan blomsterkrans. Jag säger inte att det är bra argumentationsteknik, bara att den tydligen fungerade.
I kontakt med professionella delges föräldrar ibland personligt tyckande om amning, istället för professionellt bemötande. Då kan det bli svårt att argumentera för sin egen ståndpunkt, paradoxalt nog t.o.m. om man som förälder vill följa WHO:s rekommendationer. Kanske skulle det bli mindre tjafsigt om man istället sa att man följer Koranen. Den rekommenderar nämligen också amning i minst två år.
Familjeliv, trovärdighet och annonsörer
Av Marit Olanders
I april i år avslöjade bl a Amningsbloggen att communityn Familjeliv hade en s k amningsexpert som svarade på på amningsfrågor på en sida som sponsrades av en nappflasktillverkare, Avent.
Amningsexperten hade stora kunskapsluckor. Hon rådde en mamma som hade begynnande mjölkstockning att fortsätta trappa ner amningen och inte att gå lite långsammare fram så att brösten hann vänja sig. en kvinna som hade långdragna amningar och själv misstänkte att amningen var ineffektiv fick inte hjälp att gå vidare med det utan råddes att tidsbegränsa amningarna till tio minuter. Risken är stor att det leder till att barnet inte hinner få i sig tillräckligt med mat.
Det är illa nog, men Familjeliv är inte det enda forumet som ger dåliga amningsråd. Det finns en stor okunnighet och nonchalans på området amning, som bidrar till att ge amningen dåligt rykte. Det som märkte ut Familjeliv var att de hade mage att släppa in nappflasktillverkaren Philips Avent som sponsor av amningsråden. Avent har i flera år bedrivit en aggressiv marknadsföring och påstått sig ha nappflaskor som främjar amning. 2007, när jag var redaktör för Amningsnytt, begärde jag att få se det vetenskapliga underlaget. Det visade sig inte vara en seriös publicerad artikel utan ett konferensmaterial från 1994 som barnmatsföretaget Ross stod bakom. Dessutom visade det, surprise, surprise, inte alls att nappflaskan främjade amning.
Att ge amningsråd i samarbete med Philips Avent är ungefär lika trovärdigt som att ge råd om rökavvänjning i samarbete med Philip Morris (inga jämförelser mellan flaskmatning och rökning i övrigt).
WHO-koden 5.1 säger: Ingen annonsering eller annan form av reklam riktad till allmänheten bör förekomma när det gäller produkter som omfattas av denna kod (dvs bland annat nappflaskor).
När det hela uppdagades i april förde Familjeliv samtal med Amningshjälpen. Amningsexperten tog time out och vi hoppades att hon skulle gå en kurs i amningsrådgivning. Och framför allt hoppades vi att Familjeliv skulle avboka Philips Avent som annonsör.
Sen hände inte mycket mer. Amningsexperten blev till amningsrådgivare och verkar faktiskt försöka ge mer underbyggda råd. Men annonsen för Avent ligger kvar och dessutom har Avent fått starta en egen medlemsgrupp, vilket är i strid med WHO-koden
artikel 5.5, Marknadsföringspersonal bör inte, i sin yrkesroll, ta direkt eller indirekt kontakt av något slag med gravida kvinnor eller med spädbarns- och småbarnsmödrar.
I april i år avslöjade bl a Amningsbloggen att communityn Familjeliv hade en s k amningsexpert som svarade på på amningsfrågor på en sida som sponsrades av en nappflasktillverkare, Avent.
Amningsexperten hade stora kunskapsluckor. Hon rådde en mamma som hade begynnande mjölkstockning att fortsätta trappa ner amningen och inte att gå lite långsammare fram så att brösten hann vänja sig. en kvinna som hade långdragna amningar och själv misstänkte att amningen var ineffektiv fick inte hjälp att gå vidare med det utan råddes att tidsbegränsa amningarna till tio minuter. Risken är stor att det leder till att barnet inte hinner få i sig tillräckligt med mat.
Det är illa nog, men Familjeliv är inte det enda forumet som ger dåliga amningsråd. Det finns en stor okunnighet och nonchalans på området amning, som bidrar till att ge amningen dåligt rykte. Det som märkte ut Familjeliv var att de hade mage att släppa in nappflasktillverkaren Philips Avent som sponsor av amningsråden. Avent har i flera år bedrivit en aggressiv marknadsföring och påstått sig ha nappflaskor som främjar amning. 2007, när jag var redaktör för Amningsnytt, begärde jag att få se det vetenskapliga underlaget. Det visade sig inte vara en seriös publicerad artikel utan ett konferensmaterial från 1994 som barnmatsföretaget Ross stod bakom. Dessutom visade det, surprise, surprise, inte alls att nappflaskan främjade amning.
Att ge amningsråd i samarbete med Philips Avent är ungefär lika trovärdigt som att ge råd om rökavvänjning i samarbete med Philip Morris (inga jämförelser mellan flaskmatning och rökning i övrigt).
WHO-koden 5.1 säger: Ingen annonsering eller annan form av reklam riktad till allmänheten bör förekomma när det gäller produkter som omfattas av denna kod (dvs bland annat nappflaskor).
När det hela uppdagades i april förde Familjeliv samtal med Amningshjälpen. Amningsexperten tog time out och vi hoppades att hon skulle gå en kurs i amningsrådgivning. Och framför allt hoppades vi att Familjeliv skulle avboka Philips Avent som annonsör.
Sen hände inte mycket mer. Amningsexperten blev till amningsrådgivare och verkar faktiskt försöka ge mer underbyggda råd. Men annonsen för Avent ligger kvar och dessutom har Avent fått starta en egen medlemsgrupp, vilket är i strid med WHO-koden
artikel 5.5, Marknadsföringspersonal bör inte, i sin yrkesroll, ta direkt eller indirekt kontakt av något slag med gravida kvinnor eller med spädbarns- och småbarnsmödrar.
Att det här kan fortgå är allvarligt. WHO-koden kom till för att främja säker och ändamålsenlig uppfödning av spädbarn, bland annat genom att införa regler om marknadsföring av bröstmjölksersättning och nappflaskor. Konsumentverket är sedan 1983 tillsynsmyndighet för frågor om marknadsföring är i strid med WHO-koden men minskade resurser gör att handläggningen går ytterst långsamt. Under tiden blir nappflaskannonsörerna alltmer påstridiga. Här finns stora pengar att hämta för Familjeliv och andra medier medan föräldrar kommer i kläm. " [D]et finns flaskor där barnet måste ta samma stora grepp som på bröstet alltså använda samma sugteknik" påstår den Avent-sponsrade amningsrådgivaren på Familjeliv.
Det återstår ännu att bevisa. När barnet ammar (ja, barnet ammar!) fyller bröstet hela munhålan och töjs ut så att tippen på bröstvårtan ligger ända bak i övergången mellan hårda och mjuka gommen, som på spädbarn ligger längre bak i munhålan än på vuxna. Finns det överhuvud taget konstgjorda material som är så töjbara, som dessutom är disk- och kokbara och inte avger giftiga ämnen? Jag tvivlar, tills motsatsen är bevisad.
onsdag 27 juli 2011
När barn bara vill amma
Av Eva-Lotta Funkquist
En del barn är kräsna. Så kräsna att föräldrarna inte riktigt förstår vad de lever av. Ibland kan föräldrar tycka att det känns lite sorgligt. Det finns ju så mycket gott att upptäcka! En småbarnspappa sa till mig en gång att det värsta han visste på middagsbjudningar var när andra föräldrar hurtfriskt utbrast då barnen började äta: "se upp för olivkärnorna nu barn". Barn som behöver sådana instruktioner kallar jag psykopatätare, la han sen bittert till.
Små barn äter periodvis bara en sak, speciellt då de är sjuka, men ibland trots att de är helt friska. Barn som äter välling äter ofta bara välling och barn som ammar vill ofta bara amma. Av någon anledning verkar det för omgivningen och sjukvården vara snudd på än mer provocerande om barn bara vill amma. Ammande kvinnor får ibland rådet att sluta amma för att få barnet att börja äta annat än bara bröstmjölk.
Det har föreslagits att kräsenhet inför mat skulle vara ett personlighetsdrag och frågar man föräldrarna så visar det sig ofta att någon av dem kommer ihåg att de själva som barn har varit "krångliga" med maten.
Tids nog börjar alla barn äta annat och det verkar som att tillskott av t.ex. järn och c-vitamin inte måste vara en daglig händelse för att barnen ska överleva.
En del barn är kräsna. Så kräsna att föräldrarna inte riktigt förstår vad de lever av. Ibland kan föräldrar tycka att det känns lite sorgligt. Det finns ju så mycket gott att upptäcka! En småbarnspappa sa till mig en gång att det värsta han visste på middagsbjudningar var när andra föräldrar hurtfriskt utbrast då barnen började äta: "se upp för olivkärnorna nu barn". Barn som behöver sådana instruktioner kallar jag psykopatätare, la han sen bittert till.
Små barn äter periodvis bara en sak, speciellt då de är sjuka, men ibland trots att de är helt friska. Barn som äter välling äter ofta bara välling och barn som ammar vill ofta bara amma. Av någon anledning verkar det för omgivningen och sjukvården vara snudd på än mer provocerande om barn bara vill amma. Ammande kvinnor får ibland rådet att sluta amma för att få barnet att börja äta annat än bara bröstmjölk.
Det har föreslagits att kräsenhet inför mat skulle vara ett personlighetsdrag och frågar man föräldrarna så visar det sig ofta att någon av dem kommer ihåg att de själva som barn har varit "krångliga" med maten.
Tids nog börjar alla barn äta annat och det verkar som att tillskott av t.ex. järn och c-vitamin inte måste vara en daglig händelse för att barnen ska överleva.
tisdag 26 juli 2011
Ett prydhetens kulturmönster
Av Eva-Lotta Funkquist
En ny produkt som går att sälja har dykt upp; en liten filt som man kan lägga över barnet då man ammar så att bröstet garanterat döljs.
Ett prydhetens kulturmönster tycks hålla på att växa fram.
Alice Bah blir intervjuad i DN söndag om sin barndoms somrar. Hon har ett sparat fotografi där hon sitter med alla sina kusiner. Alla skrattar. Alice minns varför. Mamman hoppade bakom fotografen så att hennes nakna och jättestora bröst hoppade. Det var 70-tal.
Jag växte också upp under 70-talet. Vi solade topless. Alla solade topless. Det var apart att inte sola topless. Vi stod i glasskön topless, spelade strandtennis topless och gick till parkringen topless. Jag hade kompisar som cyklade på Gotland (precis som Jack). De cyklade topless (alltså på allmänna vägar). En gång då jag cyklade till stallet (inte topless) genom det välmående villasamhället stod ett par grannar (typ 40 år) en halvmeter ifrån varandra och pratade över en ankelhög häck. Kvinnan var topless. Det tyckte jag var lite väl.
Nu solar ingen topless. Bröst har ånyo blivit tabu. Helt säkert kan det här ställa till det för ammande kvinnor.
En ny produkt som går att sälja har dykt upp; en liten filt som man kan lägga över barnet då man ammar så att bröstet garanterat döljs.
Ett prydhetens kulturmönster tycks hålla på att växa fram.
Alice Bah blir intervjuad i DN söndag om sin barndoms somrar. Hon har ett sparat fotografi där hon sitter med alla sina kusiner. Alla skrattar. Alice minns varför. Mamman hoppade bakom fotografen så att hennes nakna och jättestora bröst hoppade. Det var 70-tal.
Jag växte också upp under 70-talet. Vi solade topless. Alla solade topless. Det var apart att inte sola topless. Vi stod i glasskön topless, spelade strandtennis topless och gick till parkringen topless. Jag hade kompisar som cyklade på Gotland (precis som Jack). De cyklade topless (alltså på allmänna vägar). En gång då jag cyklade till stallet (inte topless) genom det välmående villasamhället stod ett par grannar (typ 40 år) en halvmeter ifrån varandra och pratade över en ankelhög häck. Kvinnan var topless. Det tyckte jag var lite väl.
Nu solar ingen topless. Bröst har ånyo blivit tabu. Helt säkert kan det här ställa till det för ammande kvinnor.
Reklam förklädd till amningsrådgivning
Av Marina Einarsson
För ett tag sedan uppdagades det att Familjelivs amningsexpert var anställd av Avent, vilket ju åtminstone gör att jag funderar kring opartiskheten i råden och vad expertens agenda i själva verket är. (Och såklart funderar man kring Familjelivs hållning till sina sk. experter - är det måntro bara ett sätt för deras stora annonsörer att få fram "redaktionell text" till medlemmarna?). Nåja, Familjeliv insåg sitt misstag och gjorde väl lite halvt avbön, experten är dock kvar men kallas nu amningsrådgivare.
Familjeliv har numera också nåt de kallar Medlemsgrupper och där hittar man en amningsgrupp http://www.familjeliv.se/Medlemsgrupper/amningsgruppen-297. I gruppens beskrivning finns följande att läsa.
Så, även här har Philips Avent "köpt" en möjlighet att påverka ammande föräldrar genom att styra innehållet i en medlemsgrupp. Innehållet blir ju därför inte särskilt objektivt eller evidensbaserat utan snarare ytterligare en reklamplats, en dold sådan. Inte okej Familjeliv *tummen ner*.
Gruppen är - ännu - inte särskilt aktiv (tack och lov?) men det känns ändå väldigt olustigt att ett företag (som ju vill kränga SINA produkter) ska kunna påverka amningsrådgivningen på detta sätt på ett stort familjeforum.
Är det reklam så är det reklam och då ska det synas att det är reklam, tycker jag i alla fall!
För ett tag sedan uppdagades det att Familjelivs amningsexpert var anställd av Avent, vilket ju åtminstone gör att jag funderar kring opartiskheten i råden och vad expertens agenda i själva verket är. (Och såklart funderar man kring Familjelivs hållning till sina sk. experter - är det måntro bara ett sätt för deras stora annonsörer att få fram "redaktionell text" till medlemmarna?). Nåja, Familjeliv insåg sitt misstag och gjorde väl lite halvt avbön, experten är dock kvar men kallas nu amningsrådgivare.
Familjeliv har numera också nåt de kallar Medlemsgrupper och där hittar man en amningsgrupp http://www.familjeliv.se/Medlemsgrupper/amningsgruppen-297. I gruppens beskrivning finns följande att läsa.
Philips Avent har i denna grupp 20 st VIP medlemmar som provar produkter från
dem, och som kommer vara aktiva och berätta om hur produkterna fungerar.
Produktchef Jenny Davidsson kommer också svara på frågor som är direkt
relaterade till Philips Avenst produkter.
I gruppen finns stora
möjlighet till diskussion om allt mellan högt och lågt. Kontroversiella frågor
som vart ”får” man amma och vart bör man avstå. Inga svar är rätt eller fel.
Vi vill skapa diskussioner så kom och diskutera!
Välkomna!
Så, även här har Philips Avent "köpt" en möjlighet att påverka ammande föräldrar genom att styra innehållet i en medlemsgrupp. Innehållet blir ju därför inte särskilt objektivt eller evidensbaserat utan snarare ytterligare en reklamplats, en dold sådan. Inte okej Familjeliv *tummen ner*.
Gruppen är - ännu - inte särskilt aktiv (tack och lov?) men det känns ändå väldigt olustigt att ett företag (som ju vill kränga SINA produkter) ska kunna påverka amningsrådgivningen på detta sätt på ett stort familjeforum.
Är det reklam så är det reklam och då ska det synas att det är reklam, tycker jag i alla fall!
Mer om att amma när man är gravid
Av Marit Olanders
För några år sedan ändrade Försäkringskassan reglerna för föräldrapengen, så att man automatiskt fick behålla sin tidigare föräldrapeng om man blev gravid på nytt inom 21 månader. Det gjorde att kvinnor började föda barn med tätare mellanrum. Det gör också att fler fortfarande ammar när de blir gravida med nästa barn.
Att bli gravid medan man ammar är fullt möjligt, för att amningen ska fungera som preventivmedel måste tre kriterier vara uppfyllda:
För några år sedan ändrade Försäkringskassan reglerna för föräldrapengen, så att man automatiskt fick behålla sin tidigare föräldrapeng om man blev gravid på nytt inom 21 månader. Det gjorde att kvinnor började föda barn med tätare mellanrum. Det gör också att fler fortfarande ammar när de blir gravida med nästa barn.
Att bli gravid medan man ammar är fullt möjligt, för att amningen ska fungera som preventivmedel måste tre kriterier vara uppfyllda:
- Barnet ska vara under sex månader.
- Barnet ska helammas med förhållandevis täta mellanrum, både dag och natt. Amning var fjärde timme räcker inte.
- Mamman ska inte ha fått mensen tillbaka.
Alla tre kriterierna måste vara uppfyllda, och då ger amning ett lika bra skydd mot graviditet som p-piller.
Efter att barnet fyllt sex månader kan man inte förlita sig på amningen längre. En del får mensen tillbaka långt innan barnet är sex månader, medan andra kan amma i flera år utan att mensen gör sig påmind. Det kan t o m bli ett problem, om man hade önskat bli gravid på nytt. man kan bli tvungen att dra ner på amningen för att det ska bli möjligt.
Amning ökar oxytocinnivån i mammans kropp och det har funnits oro för att det skulle leda till missfall. Men det finns inget som tyder på att en frisk mamma med en normal graviditet utsätter vare sig sig själv, fostret eller det ammade barnet för någon risk.
Som ammande gravid kvinna kan man råka ut för följande:
Ömma bröstvårtor. Bröstvårtorna kan bli ömmare när man blir gravid och det kan göra riktigt ont att amma. En del småbarn har en tendens att låta bröstvårtan glida ut en bit udner amningen och bara suga på själva bröstvårtan. Då kan man se tandavtryck vid bröstvårtans bas. Det har inget med graviditeten att göra utan man får försöka få barnet att ta större tag om bröstet, genom att be det gapa större, trycka ner dess haka när det tar tag eller helt enkelt hitta en bättre amningsställning där barnet har plats att lägga huvudet lite tillbakalutat.
Andra gånger är barnet tag oklanderligt och ömheten beror på något annat - kanske hormonella förändringar. Ibland men inte alltid klingar den ömma känslan av efter de första 3-4 månaderna. för en dle gör det så ont att de väljer att sluta amma. För andra räcker det att begränsa amningarna till vissa tider på dygnet eller till en liten stund i taget.
Börjar det plötsligt göra ont att amma kan det också bero på en svampinfektion.
Sammandragningar kan enlgit den kanadensiske amnignsexperten Jack Newman orsakas av amning. Ibland hjälper det bara att avbryta amningen genast. Andra gånger kan det hjälpa att hitta en bekväm amningsställning.
Minskad mjölktillgång och/eller ändrad smak på mjölken. Förr eller senare unxder graviditeten övergår den mogna nmjölken till att blki kolostrum, råmjölk. Det nyfödda barnet får altid kolostrum, mjölken rättar sig alltid efter det senast födda barnet. Men kolostrum kan komma i större mängd om mamman ammat under graviditeten. Men mjölkmängden blir ändå relativt mindre än om mamman inte hade varit gravid.
En del barn tycker inte om smaken på kolostrum, andra bryr sig inte. en del tappar intresset när mjölkmängden minskar, medan andra glatt fortsätter att torramma.
Blir du gravid medan ditt första barn fortfarande mest lever på bröstmjölk så får du hålla ett öga på dess viktutveckling. Stannar barnet av i vikt och du misstänker att det beror på minskad mjölktillgång får du vara beredd att börja komplettera med bröstmjölksersättning eller annan mat.
Trötthet. Behöver man plötsligt sova mycket mer varje dyng vill man kanske avlsuta nattamningen. Å andra sidan kan det vara vilsamt att kuna lägga sig och amma en pigg ettåring ett slag och slumra en stund.
Kluvna känslor. Det kan kännas olustigt att fortsätta amma. Man kan vilja ha sin kropp fölr sig själv ett tag och lyssna inåt miot det väntade barnet. Samtidigt pockar det blivande storasyskonet på uppmärksamhet. Hur man löser det är olika. Kanske känner man inför amnignen på ett helt annat sätt än man hade tänkt sdig innan man blev gravid - på ena elelr andra hållet.
När lillasyskonet är fött
Som jag skrev i går så anpassar sig mjölkmängden efter att två ammar. De försdta dagarna kan man låta det stora barnet amma när det lilla barnet har ammat färdigt. Får ma nstenhårda bröst som det lilla barnet inte klarar att ta tag om kan storasyskonet hjälpa till.
Det kan kännas berikande att amma bägge sina barn. Ofta känner man sig otillräcklig gentemot sitt stora barn när nästa barn föds, och storasyskonet kan känna sig undanskuffat, avundsjukt och svartsjukt. Då kan storasyskonet få bekräftelse på att det fortfarande är del i familjen och att mamma fortfarande är mamma genom amningen. Man kan amma barnen var för sig eller dubbelamma.
Men det går inte alltid på räls. En del storasyskon blir enormt inspirerade när de ser det nyfödda barnet vid bröstet.Har de fortsatt amma hela graviditeten kan de bli överförtjusta när den mogna mjölken kommer i stor mängd och vilja amma mycket, mycket. Det kan bli ett ämne för konflikt och ibland är enda lösningen att begränsa storasyskonets amning.
Det är en mycket speciell känsla att amma ett barn tills det själv inte vill mer. Men ibland blir situationen ohållbar. fungerar inte tandemamningen alls kan man avvänja det större barnet utan att ha dåligt samvete. Ge storasyskonet extra gos, närhet och uppmörksamhet så att hon eller han vet med sig att även om det går miste om bröstet så går det inte miste om sin mammas kärlek.
Bearbetad version av Amning och syskon, av Marit Olanders, faktagranskad av Mia Westlund, Amningsnytt 4/04.
måndag 25 juli 2011
Tandemamning - att amma två syskon
Av Marit Olanders
Jahapp, det är business as usual på Familjeliv. Samma kvinna som i våras svarar på amningsfrågor, visserligen formellt bli degraderad från expert till amningsrådgivare men ändå, och sidan sponsras fortfarande av en nappflasktillverkare.
Tvärsäkert påstår rådgivaren att man inte kan amma två syskon. Samtidigt passar hon på att marginalisera den frågande mamman genom att påstå att "alla andra" tvååringar inte ammar. Fel! Dubbelfel! Det är inte alls ovanligt i Sverige att kvinnor ammar två barn samtidigt och det finns en hel del ammande tvååringar. En del av dessa ammande tvåårignar har ammande småsyskon och andra har ammande storasyskon!
Amningsrådgivaren tror att mjölken tar slut om det stora barnet ska amma också. Men utbudet av mjölk anpassar sig efter efterfrågan,. DET har hon åtminstone fått rätt i en annan fråga, har jag ett svagt minne av. Men det gäller här också! Och är man orolig för att råmjölken inte ska räcka så är det ju ingen konst att amma det lilla barnet först, eller hur? Kellymom skriver om justr den saken här.
En del storasyskon tycker inte om smaken på råmjölken utan tar frivilligt en paus tills den mogna mjölken kommer tillbaka. Då brukar de bli förtjusta eftersom mjölken då kommer i mycket större mängd än den gjorde under graviditeten.
Så studdsbollen som skrev frågan till Familjeliv. Vill du och din son amma och fortsätta med det när lillasyskont kommer, så gör det. Det är inte farligt och det fins gott om andra som gör så!
Jahapp, det är business as usual på Familjeliv. Samma kvinna som i våras svarar på amningsfrågor, visserligen formellt bli degraderad från expert till amningsrådgivare men ändå, och sidan sponsras fortfarande av en nappflasktillverkare.
Tvärsäkert påstår rådgivaren att man inte kan amma två syskon. Samtidigt passar hon på att marginalisera den frågande mamman genom att påstå att "alla andra" tvååringar inte ammar. Fel! Dubbelfel! Det är inte alls ovanligt i Sverige att kvinnor ammar två barn samtidigt och det finns en hel del ammande tvååringar. En del av dessa ammande tvåårignar har ammande småsyskon och andra har ammande storasyskon!
Amningsrådgivaren tror att mjölken tar slut om det stora barnet ska amma också. Men utbudet av mjölk anpassar sig efter efterfrågan,. DET har hon åtminstone fått rätt i en annan fråga, har jag ett svagt minne av. Men det gäller här också! Och är man orolig för att råmjölken inte ska räcka så är det ju ingen konst att amma det lilla barnet först, eller hur? Kellymom skriver om justr den saken här.
En del storasyskon tycker inte om smaken på råmjölken utan tar frivilligt en paus tills den mogna mjölken kommer tillbaka. Då brukar de bli förtjusta eftersom mjölken då kommer i mycket större mängd än den gjorde under graviditeten.
Så studdsbollen som skrev frågan till Familjeliv. Vill du och din son amma och fortsätta med det när lillasyskont kommer, så gör det. Det är inte farligt och det fins gott om andra som gör så!
söndag 24 juli 2011
Vad är en människa?
Av Eva-Lotta Funkquist
Fredrik Lindström har under sommaren en programserie som heter Vad är en människa? Den 17 juli samtalade han med Tomas Ljungberg om amning, nappar, anpassning, själsliv, IQ-test, normalitet, psykisk sjukdom, neuropsykiatriska funktionshinder och mycket annat intressant. Titta och lyssna!
Fredrik Lindström har under sommaren en programserie som heter Vad är en människa? Den 17 juli samtalade han med Tomas Ljungberg om amning, nappar, anpassning, själsliv, IQ-test, normalitet, psykisk sjukdom, neuropsykiatriska funktionshinder och mycket annat intressant. Titta och lyssna!
torsdag 21 juli 2011
Innan Kåvepenin fanns
Han skrek i sömnen och väckte sin mor, som kom och lovade ta bort den onda värken. Hon lade sina svala bröst mot hans heta kinder, kramade bröstvårtorna och droppade mjölk i hans öron. Det kändes lenande gott, och det lindrade genast, så att han kunde somna. modersmjölk hjälpte alltid mot hans örsprång, och han hade örsprång många nätter under sin barndom.
Ur Sänkt sedebetyg av Vilhelm Moberg, skriven 1935
Ur Sänkt sedebetyg av Vilhelm Moberg, skriven 1935
fredag 15 juli 2011
Har du amningshår?
Av Marit Olanders
Norska Ammehjelpens blogg Fulle Mugger skriver om en tidningsintervju med en hårstylist om håravfall i samband med barnafödande. All näringen går till mjölken och därför blir det inget kvar till hår, hud och naglar, påstår stylisten. Men det stämmer inte. Även om man inte ammar tappar man hår efter förlossningen.
Bakgrunden är att man inte tappar hår i samma takt som vanligt när man är gravid, vilket antas bero på hormonomställningen. Många upplever att de får tjockare och bättre hår under graviditeten och kan kanske ha längre hår än vanligt. När graviditetshormonerna sedan lämnar kroppen börjar håret falla av, plus att man återgår till att tappa hårstrån i samma takt som vanligt. Det kan bli mycket hår i duschsilen om man har långt hår och det sker oberoende av om man ammar eller ej.
De goda nyheterna är att håret växer ut igen. Redan 6-12 månader efter förlossningen har håret återfått sin vanliga tjocklek, skriver Ammehjelpen.
Kellymom ger tips på vad man kan göra medna man väntar på att håret ska växa ut igen. Särskilt gillar jag punkten att få en riktigt bra hårklippning. När man har en liten bebis är det extra bra med en frisyr som sköter sig själv.
Norska Ammehjelpens blogg Fulle Mugger skriver om en tidningsintervju med en hårstylist om håravfall i samband med barnafödande. All näringen går till mjölken och därför blir det inget kvar till hår, hud och naglar, påstår stylisten. Men det stämmer inte. Även om man inte ammar tappar man hår efter förlossningen.
Bakgrunden är att man inte tappar hår i samma takt som vanligt när man är gravid, vilket antas bero på hormonomställningen. Många upplever att de får tjockare och bättre hår under graviditeten och kan kanske ha längre hår än vanligt. När graviditetshormonerna sedan lämnar kroppen börjar håret falla av, plus att man återgår till att tappa hårstrån i samma takt som vanligt. Det kan bli mycket hår i duschsilen om man har långt hår och det sker oberoende av om man ammar eller ej.
De goda nyheterna är att håret växer ut igen. Redan 6-12 månader efter förlossningen har håret återfått sin vanliga tjocklek, skriver Ammehjelpen.
Kellymom ger tips på vad man kan göra medna man väntar på att håret ska växa ut igen. Särskilt gillar jag punkten att få en riktigt bra hårklippning. När man har en liten bebis är det extra bra med en frisyr som sköter sig själv.
onsdag 13 juli 2011
Ge honom burkmat
Av Eva-lotta Funkquist
Dagens sommarpratare heter Dilsa Demirbag-Sten. Lyssna. Då hennes familj anlände till Sverige 1976 från Kurdistan var Dilsas lillebror 6 månader. Han hade kolik. Det enda som fungerade mot pojkens gråt var att ge honom bröstet.
Ge honom burkmat som de svenska barnen äter sa pappan, då kommer han att bli lika tjock som de. Tllslut sa alla: ge honom burkmat. Pojken skrek, vägrade maten, brösten sinade, pojken smalnade och fortsatte skrika. Det var grannen som kom på att mamman inte värmade maten. Hon var analfabet och kunde för den delen inte heller svenska.
Dagens sommarpratare heter Dilsa Demirbag-Sten. Lyssna. Då hennes familj anlände till Sverige 1976 från Kurdistan var Dilsas lillebror 6 månader. Han hade kolik. Det enda som fungerade mot pojkens gråt var att ge honom bröstet.
Ge honom burkmat som de svenska barnen äter sa pappan, då kommer han att bli lika tjock som de. Tllslut sa alla: ge honom burkmat. Pojken skrek, vägrade maten, brösten sinade, pojken smalnade och fortsatte skrika. Det var grannen som kom på att mamman inte värmade maten. Hon var analfabet och kunde för den delen inte heller svenska.
tisdag 12 juli 2011
Guide till evidensens hierarki (5)
Av Eva-Lotta Funkquist
Ulrika Biberg Thornberg har skrivit en avhandling vid Linköping universitet. Hon har tittat på två saker som hypotetiskt kan påverka barns intelligenskvot; amningstidens längd och fettsyrornas sammansättning i olika kvinnors mjölk. Båda visade sig ha betydelse, ju längre amning och ju bättre sammansättning av omega-3 0ch -6 fettsyror desto smartare barn vid 6.5 års ålder på gruppnivå. I evidensens hierarki hamnar den här studien på nivå 4 (se tidigare inlägg, Evidensens hierarki 1-4, där jag gått igenom tänkbar kritik av studier av det här slaget).
Det har rapporteras om avhandlingen i flera tidningar. När det skrivs om amning i pressen ringer reportern ofta upp en auktoritet för att få ett uttalande. Se t.ex här.
Olle Hernell, professor i pediatrik vid Umeå universitet, säger att det finns flera studier som visar att amning förbättrar den kognitiva förmågan, och han fortsätter:
– Men det finns lika många studier som inte stödjer den slutsatsen. Så helt solklart är det inte. Personligen tror jag att det är jättebra att amma, men om det gör barn smartare återstår att se.
Den här sortens kommentarer i samband med redovisande av forskning är vi så vana vid att vi inte särskådar dem närmare och vi kanske t.o.m. tyckar att de är lite bekvämt tilltalande. Olle tycks veta att det finns evidens på nivå 3; när man sammanställer forskningen finns det lika många studier som visar att amning förbättrar den kognitiva förmågan och som visar att amning inte har någon påverkan. Han kanske har läst någon sådan sammanställning av amningsforskning och kognitiv förmåga, eller t.o.m. gjort en själv, som inte jag har läst eller hittat. En ofta citerad reviewartikel är annars den här. Som framgår visar den sammanställningen att amning har betydelse för barns kognitiva utveckling. Kanske beror Olles uttalande på att det är lite bekvämt även för honom att svara så?
Ulrika Biberg Thornberg har skrivit en avhandling vid Linköping universitet. Hon har tittat på två saker som hypotetiskt kan påverka barns intelligenskvot; amningstidens längd och fettsyrornas sammansättning i olika kvinnors mjölk. Båda visade sig ha betydelse, ju längre amning och ju bättre sammansättning av omega-3 0ch -6 fettsyror desto smartare barn vid 6.5 års ålder på gruppnivå. I evidensens hierarki hamnar den här studien på nivå 4 (se tidigare inlägg, Evidensens hierarki 1-4, där jag gått igenom tänkbar kritik av studier av det här slaget).
Det har rapporteras om avhandlingen i flera tidningar. När det skrivs om amning i pressen ringer reportern ofta upp en auktoritet för att få ett uttalande. Se t.ex här.
Olle Hernell, professor i pediatrik vid Umeå universitet, säger att det finns flera studier som visar att amning förbättrar den kognitiva förmågan, och han fortsätter:
– Men det finns lika många studier som inte stödjer den slutsatsen. Så helt solklart är det inte. Personligen tror jag att det är jättebra att amma, men om det gör barn smartare återstår att se.
Den här sortens kommentarer i samband med redovisande av forskning är vi så vana vid att vi inte särskådar dem närmare och vi kanske t.o.m. tyckar att de är lite bekvämt tilltalande. Olle tycks veta att det finns evidens på nivå 3; när man sammanställer forskningen finns det lika många studier som visar att amning förbättrar den kognitiva förmågan och som visar att amning inte har någon påverkan. Han kanske har läst någon sådan sammanställning av amningsforskning och kognitiv förmåga, eller t.o.m. gjort en själv, som inte jag har läst eller hittat. En ofta citerad reviewartikel är annars den här. Som framgår visar den sammanställningen att amning har betydelse för barns kognitiva utveckling. Kanske beror Olles uttalande på att det är lite bekvämt även för honom att svara så?
måndag 11 juli 2011
Till sist
I halvskuggan på en uteservering satt en pappa med skjortan öppen och en så gott som nyfödd bebis på sitt brunbrända bröst. Bredvid satt mamman i etnochic långkjol och ordnade dekolletaget efter en nyss timad amningsstund. Förbipasserande tittade och log. Kafégästerna omkring snackade, fipplade med mobiler, läste pocketböcker i lugn och ro. En fransk bulldog sörplade vatten ur en kaffekopp. Det var mycket hett. En doft av kokos från någons solkräm. Lugn puls. Lojt och vänligt. Uppsala - ett själens urbana vattenhål i världen.
Lena Köster i dagens UNT.
Lena Köster i dagens UNT.
Guide till evidensens hierarki (4)
Av Eva-Lotta Funkquist
Innan behandlingar eller mediciner införs i vården ska de helst testas i randomized controlled trials (RCT) (se Guide till evidensens hierarki 1). Tyvärr görs detta långt ifrån alltid. Då mjölkersättning infördes som spädbarnsuppfödning gjordes det t.ex. inte och att det inte görs idag beror på att det inte anses etsikt försvarbart. Frånvaron av RCT gör att en stor del av amnings- och flaskuppfödningsforskningen alltid kommer att vara behäftad med s.k. bias, d.v.s. oönskade och svårkontrollerade faktorer som påverkar forskningsresultatet.
Hur borde då en RCT se ut då det gäller bröstmjölksersättning? Kanske så här: Mammorna som deltar i studien lottas till grupperna mjölkersättning/ amning. Information om respektive uppfödningsmetod ges innan förlossningen och deltagarna måste följa informationen. Vissa sjukdomar som kommer vara intressanta och viktiga att undersöka är väldigt ovanliga i befolkning och därför måste grupperna vara mycket stora och en s.k. powerberäkningar på gruppstorlek måste göras i förväg.
Det mänskliga digivningsmönstret innebär att barnet diar väldigt tätt, ofta flera gånger i timmen då det är vaket. Digivningen kompletteras med annan föda då barnet är ungefär sex månader och pågår sedan tills barnet är minst två år. För att forskningsresultatet inte ska påverkas av bias måste det här sättet att inta mjölk på alltså vara lika för båda gruppernas barn.
Jag tror att de flesta som läser detta förstår att forskaren som försöker genomföra studien kommer att få stora problem (och även många av gruppdeltagarna som hypotetiskt skulle vara med i studien). Men det innebär också att de som forskar i amnings- och flaskuppfödningsfrågor har stora problem. Inte nog med att man mycket sällan slumpmässigt lottar deltagarna till de olika grupperna, dessutom uppföds alltså mycket få barn i respektive grupp enligt den mänskliga digivningsstrategin. Ofta jämför man alltså i praktiken mycket korta amningsperioder med ännu kortare och hur barnen praktiskt matas (intervall o.s.v.) är oftast inte känt. Skulle den här forskningen ske på djur skulle den antagligen bli starkt kritiserad och helt enkelt anses otillförlitlig.
Innan behandlingar eller mediciner införs i vården ska de helst testas i randomized controlled trials (RCT) (se Guide till evidensens hierarki 1). Tyvärr görs detta långt ifrån alltid. Då mjölkersättning infördes som spädbarnsuppfödning gjordes det t.ex. inte och att det inte görs idag beror på att det inte anses etsikt försvarbart. Frånvaron av RCT gör att en stor del av amnings- och flaskuppfödningsforskningen alltid kommer att vara behäftad med s.k. bias, d.v.s. oönskade och svårkontrollerade faktorer som påverkar forskningsresultatet.
Hur borde då en RCT se ut då det gäller bröstmjölksersättning? Kanske så här: Mammorna som deltar i studien lottas till grupperna mjölkersättning/ amning. Information om respektive uppfödningsmetod ges innan förlossningen och deltagarna måste följa informationen. Vissa sjukdomar som kommer vara intressanta och viktiga att undersöka är väldigt ovanliga i befolkning och därför måste grupperna vara mycket stora och en s.k. powerberäkningar på gruppstorlek måste göras i förväg.
Det mänskliga digivningsmönstret innebär att barnet diar väldigt tätt, ofta flera gånger i timmen då det är vaket. Digivningen kompletteras med annan föda då barnet är ungefär sex månader och pågår sedan tills barnet är minst två år. För att forskningsresultatet inte ska påverkas av bias måste det här sättet att inta mjölk på alltså vara lika för båda gruppernas barn.
Jag tror att de flesta som läser detta förstår att forskaren som försöker genomföra studien kommer att få stora problem (och även många av gruppdeltagarna som hypotetiskt skulle vara med i studien). Men det innebär också att de som forskar i amnings- och flaskuppfödningsfrågor har stora problem. Inte nog med att man mycket sällan slumpmässigt lottar deltagarna till de olika grupperna, dessutom uppföds alltså mycket få barn i respektive grupp enligt den mänskliga digivningsstrategin. Ofta jämför man alltså i praktiken mycket korta amningsperioder med ännu kortare och hur barnen praktiskt matas (intervall o.s.v.) är oftast inte känt. Skulle den här forskningen ske på djur skulle den antagligen bli starkt kritiserad och helt enkelt anses otillförlitlig.
torsdag 7 juli 2011
Guide till evidensens hierarki (3)
Av Eva-Lotta Funkquist
Innan behandlingar eller råd införs i vården ska det helst vara väl underbyggt att de fungerar och inte har hälsoskadliga bieffekter. Allra helst ska forskningen kring dem hamna högst upp i evidensens hierarki (se tidigare inlägg: Guide till evidensens hierarki 1-2). Ett avskräckande exempel som visar på hur illa det kan gå om forskning hanteras slarvigt är rekommendationerna för spädbarnets sovläge i Västvärlden. Läs t.ex. här.
Rådet att spädbarn ska sova på mage fick stort genomslag i hela Västvärlden i början av 70-talet. Rekommendationen hade då redan sedan länge funnits i USA. När rådet fick genomslag ökade förekomsten av plötslig spädbarnsdöd. Men fanns det inte evidens som tidigt pekade på faror med magläget? Jo, redan 1944 publicerades en deskriptiv studie (kriterierna för nivå 6 var uppfyllda i evidensens hierarki, se tidigare inlägg) som lyfte fram magläge som en riskfaktor för plötslig spädbarnsdöd och författaren ville varna föräldrar för att låta barnet sova på mage.
1985 publicerade så DP Davies en studie i Lancet (nivå 4). Han jämförde incidensen av plötslig spädbarnsdöd mellan Västvärlden och Hongkong. Från 1980 till 1984 konstaterade rättspatologer 15 dödsfall i plötslig spädbarnsdöd i Hongkong. Om incidensen skulle ha varit den samma som i Väst borde det ha konstaterats 800-1200 fall. Davies presenterade tre hypoteser för att förklara sitt fynd: skillnader i sociala faktorer, skillnader i andelen prematurfödslar och, skulle det visa sig, viktigast; majoriteten spädbarnen i Hongkong sov på rygg.
Västvärlden värjde sig och Davies mötte på hårt motstånd. Man ansåg att mortalitetsstatistiken i Hongkong inte var tillförlitlig. Några forskare övertog dock Davies stafettpinne och började designa studier med sovläget som tänkbar hypotes, en av dem var Ed Mitchell från Nya Zeeland. Varför? Kanske på grund av vetenskaplig intuition? Som resonerats kring tidigare här på bloggen så känner framgångsrika vetenskapsmän ofta på sig vad som är rätt, långt innan de exakt kan formulera varför. Kanske var det en äldre kvinna som, tack vare etnologisk forskning, fick Mitchell på rätt spår genom att visa oro för inbyggda faror med ryggläget; "barnet sover ju så djupt". Kanske iakttog han sina egna barn då de sov; barn som sover på rygg väcks lätt av sina egna reflexer. Mitchell genomförde en så kallad fall-kontrollstudie (nivå 4) som också den visade på förhöjda risker med magläge och barnets sovläge blev en av hörnstenarna i en framgångsrik kampanj för att minska fallen av plötslig spädbarnsdöd i Nya Zeeland.
En del av motståndet mot forskningen som visade på ökade risker med magläge kan nog förklaras med rädsla för att skuldbelägga föräldrar. Tanken är nästan svår att ta till sig. Att förlora ett barn därför att man som förälder lagt det att sova på mage. För de flesta föräldrar som förlorat ett barn på det sättet är det nog en klen tröst att man har följt ett råd från en auktoritet. De offentliga av kritiken av auktoriteterna som förordade magläge har också uteblivit. Kanske är orsaken till det att föräldrar som drabbats lägger skulden på sig själva; de borde ha förstått bättre. I Västvärlden uppfattar vi ofta vårt handlande som fria individuella val som vi själva har ansvar för.
Som framgår av genomgången av evidensens hierarki är det ofta svårt att genomföra forskning med den främsta designen. Ofta hamnar studier långt ned i evidensens hierarki. Samtidigt är många råd kring spädbarnsskötsel inte alls baserade på evidens utan på t.ex. uttalanden från auktoriteter. När forskare presenterar hypoteser som ifrågasätter västerländsk spädbarnsvård väcker det ofta starka känslor och ofta kommer argumentet: "så där bör man inte säga för då kan föräldrar skuldbeläggas". Men man kan vända på resonnemanget; hypoteser ska och bör diskuteras öppet och utanför en sluten forskningsvärld. Medicinsk forskning ska vägas och mätas mot all annan tillgänglig forskning. Hur stämmer hypotesen mot forskning kring människans biologiska fungerande och mot annan och närliggande forskning i samma ämne och andra ämnen?
Men hypoteser ska så klart också betraktas som just hypoteser. En del av dem kommer att visa sig stämma, andra inte. Några få av dem kommer att rädda liv.
Innan behandlingar eller råd införs i vården ska det helst vara väl underbyggt att de fungerar och inte har hälsoskadliga bieffekter. Allra helst ska forskningen kring dem hamna högst upp i evidensens hierarki (se tidigare inlägg: Guide till evidensens hierarki 1-2). Ett avskräckande exempel som visar på hur illa det kan gå om forskning hanteras slarvigt är rekommendationerna för spädbarnets sovläge i Västvärlden. Läs t.ex. här.
Rådet att spädbarn ska sova på mage fick stort genomslag i hela Västvärlden i början av 70-talet. Rekommendationen hade då redan sedan länge funnits i USA. När rådet fick genomslag ökade förekomsten av plötslig spädbarnsdöd. Men fanns det inte evidens som tidigt pekade på faror med magläget? Jo, redan 1944 publicerades en deskriptiv studie (kriterierna för nivå 6 var uppfyllda i evidensens hierarki, se tidigare inlägg) som lyfte fram magläge som en riskfaktor för plötslig spädbarnsdöd och författaren ville varna föräldrar för att låta barnet sova på mage.
1985 publicerade så DP Davies en studie i Lancet (nivå 4). Han jämförde incidensen av plötslig spädbarnsdöd mellan Västvärlden och Hongkong. Från 1980 till 1984 konstaterade rättspatologer 15 dödsfall i plötslig spädbarnsdöd i Hongkong. Om incidensen skulle ha varit den samma som i Väst borde det ha konstaterats 800-1200 fall. Davies presenterade tre hypoteser för att förklara sitt fynd: skillnader i sociala faktorer, skillnader i andelen prematurfödslar och, skulle det visa sig, viktigast; majoriteten spädbarnen i Hongkong sov på rygg.
Västvärlden värjde sig och Davies mötte på hårt motstånd. Man ansåg att mortalitetsstatistiken i Hongkong inte var tillförlitlig. Några forskare övertog dock Davies stafettpinne och började designa studier med sovläget som tänkbar hypotes, en av dem var Ed Mitchell från Nya Zeeland. Varför? Kanske på grund av vetenskaplig intuition? Som resonerats kring tidigare här på bloggen så känner framgångsrika vetenskapsmän ofta på sig vad som är rätt, långt innan de exakt kan formulera varför. Kanske var det en äldre kvinna som, tack vare etnologisk forskning, fick Mitchell på rätt spår genom att visa oro för inbyggda faror med ryggläget; "barnet sover ju så djupt". Kanske iakttog han sina egna barn då de sov; barn som sover på rygg väcks lätt av sina egna reflexer. Mitchell genomförde en så kallad fall-kontrollstudie (nivå 4) som också den visade på förhöjda risker med magläge och barnets sovläge blev en av hörnstenarna i en framgångsrik kampanj för att minska fallen av plötslig spädbarnsdöd i Nya Zeeland.
En del av motståndet mot forskningen som visade på ökade risker med magläge kan nog förklaras med rädsla för att skuldbelägga föräldrar. Tanken är nästan svår att ta till sig. Att förlora ett barn därför att man som förälder lagt det att sova på mage. För de flesta föräldrar som förlorat ett barn på det sättet är det nog en klen tröst att man har följt ett råd från en auktoritet. De offentliga av kritiken av auktoriteterna som förordade magläge har också uteblivit. Kanske är orsaken till det att föräldrar som drabbats lägger skulden på sig själva; de borde ha förstått bättre. I Västvärlden uppfattar vi ofta vårt handlande som fria individuella val som vi själva har ansvar för.
Som framgår av genomgången av evidensens hierarki är det ofta svårt att genomföra forskning med den främsta designen. Ofta hamnar studier långt ned i evidensens hierarki. Samtidigt är många råd kring spädbarnsskötsel inte alls baserade på evidens utan på t.ex. uttalanden från auktoriteter. När forskare presenterar hypoteser som ifrågasätter västerländsk spädbarnsvård väcker det ofta starka känslor och ofta kommer argumentet: "så där bör man inte säga för då kan föräldrar skuldbeläggas". Men man kan vända på resonnemanget; hypoteser ska och bör diskuteras öppet och utanför en sluten forskningsvärld. Medicinsk forskning ska vägas och mätas mot all annan tillgänglig forskning. Hur stämmer hypotesen mot forskning kring människans biologiska fungerande och mot annan och närliggande forskning i samma ämne och andra ämnen?
Men hypoteser ska så klart också betraktas som just hypoteser. En del av dem kommer att visa sig stämma, andra inte. Några få av dem kommer att rädda liv.
Valmöjlighet
Av Marit Olanders
- För att öka amningsstatistiken erbjöds kvinnor ingen valmöjlighet, förnekas information och istället får vi amningspropaganda. Sedan blir vi trakasserade när vi inte vill amma, säger Andrea Nord på Att flaskmata.
Jag är helt för att föräldrar som vill flaskmata från start eller när ifrån som helst ska få hjälp och stöd att göra detta. Men enligt resultaten i Att flaskmatas enkät börjar de flesta att amma men tvingas ge upp för att de inte får det att fungera.
Det är ett välkänt problem att föräldrar får otillräckliga eller rent av destruktiva råd om amning. Föräldrar får veta att deras barn bör ammas, men inte hur de ska göra för att få det att fungera. Jag ser ingen motsättning i att både verka för lyhört sakkunnigt stöd till å ena sidan flaskmatande föräldrar och å andra sidan lyhört sakkunnigt stöd till ammande föräldrar.
Får man otillräcklig hjälp med sin amning blir amning i praktiken inget val. Då har man ingen valmöjlighet utan tvingas att flaskmata. Man kan förstås ändå vara nöjd med flaskmatningen, men den kommer sig inte av ett fritt val.
- För att öka amningsstatistiken erbjöds kvinnor ingen valmöjlighet, förnekas information och istället får vi amningspropaganda. Sedan blir vi trakasserade när vi inte vill amma, säger Andrea Nord på Att flaskmata.
Jag är helt för att föräldrar som vill flaskmata från start eller när ifrån som helst ska få hjälp och stöd att göra detta. Men enligt resultaten i Att flaskmatas enkät börjar de flesta att amma men tvingas ge upp för att de inte får det att fungera.
Det är ett välkänt problem att föräldrar får otillräckliga eller rent av destruktiva råd om amning. Föräldrar får veta att deras barn bör ammas, men inte hur de ska göra för att få det att fungera. Jag ser ingen motsättning i att både verka för lyhört sakkunnigt stöd till å ena sidan flaskmatande föräldrar och å andra sidan lyhört sakkunnigt stöd till ammande föräldrar.
Får man otillräcklig hjälp med sin amning blir amning i praktiken inget val. Då har man ingen valmöjlighet utan tvingas att flaskmata. Man kan förstås ändå vara nöjd med flaskmatningen, men den kommer sig inte av ett fritt val.
Välkommen ATT FLASKMATA!
Av Marit Olanders
Äntligen äntligen finns det en svensk hemsida om flaskmatning - Att flaskmata. Den är kopplad till en bok i ämnet, som enligt sidan ska utkomma i augusti-september.
Amningsbloggen hälsar Att flaskmata välkommen och önskar lycka till med boken!
Bokens frågeställningar grundar sig på en enkät. De som har svarat på enkäten säger att de flaskmatar för att mjölken inte räcker till. Det stämmer väl överens med forskning om varför kvinnor slutar amma - de upplever att möjlken inte räcker. Ofta går det tillbaka på att kvinnor har fått veta att amningen helst ska ske var tredje timme och kanske ett visst antal minuter på varje sida. Att barnet har för litet tag om bröstet kan också leda till att det inte får ut tillräckligt mycket mjölk.
Ett antal personer hade valt att flaskmata från början. Det framgår inte hur många men det hade varit intressant att veta. Och det hade varit intressant att veta hur enkäten har distribuerats och vem som har svarat på den.
Äntligen äntligen finns det en svensk hemsida om flaskmatning - Att flaskmata. Den är kopplad till en bok i ämnet, som enligt sidan ska utkomma i augusti-september.
Amningsbloggen hälsar Att flaskmata välkommen och önskar lycka till med boken!
Bokens frågeställningar grundar sig på en enkät. De som har svarat på enkäten säger att de flaskmatar för att mjölken inte räcker till. Det stämmer väl överens med forskning om varför kvinnor slutar amma - de upplever att möjlken inte räcker. Ofta går det tillbaka på att kvinnor har fått veta att amningen helst ska ske var tredje timme och kanske ett visst antal minuter på varje sida. Att barnet har för litet tag om bröstet kan också leda till att det inte får ut tillräckligt mycket mjölk.
Ett antal personer hade valt att flaskmata från början. Det framgår inte hur många men det hade varit intressant att veta. Och det hade varit intressant att veta hur enkäten har distribuerats och vem som har svarat på den.
onsdag 6 juli 2011
Guide till evidensens hierarki (2)
Av Eva-Lotta Funkquist
I den bästa av världar testas först behandlingar i flera randomized controlled trials (RCT) och en systematisk sammanställning görs innan behandlingen (eller rådet) börjar användas i befolkningen. Behandlingen uppfyller då alltså kriterierna för att nå den främsta platsen i evidensens hierarki (nivå 1a, se föregående inlägg).
Ett avskräckande exempel som visar på hur illa det kan gå i forskning då rekommendationer införs utan att RCT har genomförts är tidigare råd kring spädbarnets sovläge i Västvärlden. Läs t.ex. här.
I den folkliga traditionen har ryggläget varit normen för spädbarns sömn, genom historien och över hela världen (då det här beskrivs folklivsforskning är kriterierna för nivå 5 eller 6 uppfyllda, se föregående inlägg). På 1940-talet började amerikanska pediatriska auktoriteter förorda magläge (nivå 7). Upprinnelsen till rekommendationen anses vara att man såg fördelar med det framstupa sidoläget vid transporter av skadade under t.ex. Korea-kriget. Fler soldater överlevde eftersom läget förhindrade aspiration (den skadade får maginnehåll i luftvägarna). De matningsrutiner som rekommenderades till spädbarn på 50-talet, med glesa matningar och stora matmängder, ansågs innebära en förhöjd risk för aspiration. Man tänkte sig alltså komma runt det problemet genom att rekommendera magläge.
Rekommendationen fick inte stort genomslag i Europa förrän i början av 70-talet efter en europeisk konferens där pediatriker förordade magläge (nivå 7). Nu ökade incidensen av plötslig spädbarnsdöd i hela Västvärlden och blev den vanligaste dödsorsaken bland spädbarn. Att magläget av den äldre befolkningen uppfattades som ett nytt råd med inbyggda faror illustreras av att det finns berättelser om att äldre kvinnor, som hittat barn sovandes i vagnar utomhus, rusat in i t.ex affären och varnat "det ligger ett barn här utanför och sover på mage".
Hur många barn som i Västvärlden har dött p.g.a. den mycket dåligt underbyggda rekommendationen om sovläge går naturligvis inte exakt att fastställa, men att det är outhärdligt många är de som försökt göra uppsakttningar överens om.
Rådet att spädbarn ska sova på mage kan nog ses som en del i processen att separera mor och barn åt. Då barnet sover med mamman och ammar på natten hamnar det automatiskt på rygg då det ammat klart. Under hela 1900-talet drevs många kampanjer för att barnet skulle frigöras från beroendet av mamman. En av dem var att barnet skulle sova i en egen säng. Det är lättare att få ett barn att sova ensamt om man lägger det på magen. Än idag kan man på föräldrasajter hitta diskussioner kring detta och berättelser från föräldrar som väljer att låta barnet sova på mage därför att det är lättare att få det att sova ensamt då. Kanske är det inte en slump att det under 90-talets början, då sjukvården började avråda från magläge, dök upp sömnmetoder (t.ex. femminutersmetoden) som gick ut på att få barnet att sova ensamt på andra sätt .
I den bästa av världar testas först behandlingar i flera randomized controlled trials (RCT) och en systematisk sammanställning görs innan behandlingen (eller rådet) börjar användas i befolkningen. Behandlingen uppfyller då alltså kriterierna för att nå den främsta platsen i evidensens hierarki (nivå 1a, se föregående inlägg).
Ett avskräckande exempel som visar på hur illa det kan gå i forskning då rekommendationer införs utan att RCT har genomförts är tidigare råd kring spädbarnets sovläge i Västvärlden. Läs t.ex. här.
I den folkliga traditionen har ryggläget varit normen för spädbarns sömn, genom historien och över hela världen (då det här beskrivs folklivsforskning är kriterierna för nivå 5 eller 6 uppfyllda, se föregående inlägg). På 1940-talet började amerikanska pediatriska auktoriteter förorda magläge (nivå 7). Upprinnelsen till rekommendationen anses vara att man såg fördelar med det framstupa sidoläget vid transporter av skadade under t.ex. Korea-kriget. Fler soldater överlevde eftersom läget förhindrade aspiration (den skadade får maginnehåll i luftvägarna). De matningsrutiner som rekommenderades till spädbarn på 50-talet, med glesa matningar och stora matmängder, ansågs innebära en förhöjd risk för aspiration. Man tänkte sig alltså komma runt det problemet genom att rekommendera magläge.
Rekommendationen fick inte stort genomslag i Europa förrän i början av 70-talet efter en europeisk konferens där pediatriker förordade magläge (nivå 7). Nu ökade incidensen av plötslig spädbarnsdöd i hela Västvärlden och blev den vanligaste dödsorsaken bland spädbarn. Att magläget av den äldre befolkningen uppfattades som ett nytt råd med inbyggda faror illustreras av att det finns berättelser om att äldre kvinnor, som hittat barn sovandes i vagnar utomhus, rusat in i t.ex affären och varnat "det ligger ett barn här utanför och sover på mage".
Hur många barn som i Västvärlden har dött p.g.a. den mycket dåligt underbyggda rekommendationen om sovläge går naturligvis inte exakt att fastställa, men att det är outhärdligt många är de som försökt göra uppsakttningar överens om.
Rådet att spädbarn ska sova på mage kan nog ses som en del i processen att separera mor och barn åt. Då barnet sover med mamman och ammar på natten hamnar det automatiskt på rygg då det ammat klart. Under hela 1900-talet drevs många kampanjer för att barnet skulle frigöras från beroendet av mamman. En av dem var att barnet skulle sova i en egen säng. Det är lättare att få ett barn att sova ensamt om man lägger det på magen. Än idag kan man på föräldrasajter hitta diskussioner kring detta och berättelser från föräldrar som väljer att låta barnet sova på mage därför att det är lättare att få det att sova ensamt då. Kanske är det inte en slump att det under 90-talets början, då sjukvården började avråda från magläge, dök upp sömnmetoder (t.ex. femminutersmetoden) som gick ut på att få barnet att sova ensamt på andra sätt .
Guide till evidensens hierarki (1)
Av Eva-Lotta Funkquist
Medicinska forskningsevidens värderas och graderas ofta i en hierarki. Högst upp hittar man:
Nivå 1a som består av vetenskapliga sammanställningar av s.k. randomized controlled trials (RCT). RCT är studier där man blint har lottat till två (eller flera) grupper, en som får behandling och en kontrollgrupp. Nivå 1b är vetenskapliga sammanställningar av icke randomiserade försök, men där man alltå också har jämfört behandlingsresultat i grupper.
Nivå 2a innehåller enstaka RCT och 2b enstaka icke randomiserade försök.
Nivå 3 består av systematiska sammanställningar av av obseravtionsstudier eller sambandsstudier
Nivå 4 består av enstaka obseravtionsstudier eller sambandsstudier
Nivå 5 består systematiska sammanställningar av beskrivande eller kvalitativa studier
Nivå 6 består enstaka beskrivande eller kvalitativa studier
Nivå 7 består av uttalande av auktoriteter eller expertkommittéer
I den bästa av världar så testas först behandlingar i flera RCT och en sammanställning görs innan behandlingen börjar användas på befolkningen (behandlingen uppfyller då alltså kriterierna för nivå 1a). Tyvärr görs inte alltid detta och det finns många sorgliga exempel på att det kan gå illa i hälsofrågor vid frånvaro av RCT. Vissa gånger anser man dock att det inte går att göra en RCT, trots att det egentligen är önskvärt, p.g.a. av etiska hänsyn. Mjölkersättningen infördes som spädbarnsuppfödning utan att någon RCT gjordes och att det inte görs idag beror på att det inte anses etsikt försvarbart. Frånvaron av RCT gör att en stor del av amningsforskningen alltid kommer att vara behäftad med s.k. bias, d.v.s. oönskade och svårkontrollerade faktorer som påverkar forskningsresultatet.
Medicinska forskningsevidens värderas och graderas ofta i en hierarki. Högst upp hittar man:
Nivå 1a som består av vetenskapliga sammanställningar av s.k. randomized controlled trials (RCT). RCT är studier där man blint har lottat till två (eller flera) grupper, en som får behandling och en kontrollgrupp. Nivå 1b är vetenskapliga sammanställningar av icke randomiserade försök, men där man alltå också har jämfört behandlingsresultat i grupper.
Nivå 2a innehåller enstaka RCT och 2b enstaka icke randomiserade försök.
Nivå 3 består av systematiska sammanställningar av av obseravtionsstudier eller sambandsstudier
Nivå 4 består av enstaka obseravtionsstudier eller sambandsstudier
Nivå 5 består systematiska sammanställningar av beskrivande eller kvalitativa studier
Nivå 6 består enstaka beskrivande eller kvalitativa studier
Nivå 7 består av uttalande av auktoriteter eller expertkommittéer
I den bästa av världar så testas först behandlingar i flera RCT och en sammanställning görs innan behandlingen börjar användas på befolkningen (behandlingen uppfyller då alltså kriterierna för nivå 1a). Tyvärr görs inte alltid detta och det finns många sorgliga exempel på att det kan gå illa i hälsofrågor vid frånvaro av RCT. Vissa gånger anser man dock att det inte går att göra en RCT, trots att det egentligen är önskvärt, p.g.a. av etiska hänsyn. Mjölkersättningen infördes som spädbarnsuppfödning utan att någon RCT gjordes och att det inte görs idag beror på att det inte anses etsikt försvarbart. Frånvaron av RCT gör att en stor del av amningsforskningen alltid kommer att vara behäftad med s.k. bias, d.v.s. oönskade och svårkontrollerade faktorer som påverkar forskningsresultatet.
Amning och tandhälsa hos tvååringar
Av Eva-Lotta Funkquist
Andelen kariesfria barn ökar i Uppsala län. Men det gäller inte i alla områden. Bland barn som lever i utsatta sociala miljöer står utvecklingen still. Därför ska barnen börja kallas till tandhygienisten redan då de är två år. I dagens UNT ger tandhygienisten tips om hur föräldrar kan hålla tandtrollen hos tvååringen borta. De ser ut så här:
Låt barnet dricka vatten då det är törstigt
Låt tänderna vila två timmar efter matintag
Borsta tänderna två gånger per dag
WHO rekommenderar amning tills barnet är två år eller äldre
Tvååringar som ammas vill amma väldigt ofta, betydligt oftare än varannan timme
Amning av tvååringar ger inte karies
Andelen kariesfria barn ökar i Uppsala län. Men det gäller inte i alla områden. Bland barn som lever i utsatta sociala miljöer står utvecklingen still. Därför ska barnen börja kallas till tandhygienisten redan då de är två år. I dagens UNT ger tandhygienisten tips om hur föräldrar kan hålla tandtrollen hos tvååringen borta. De ser ut så här:
Nu vill jag bidra med lite fakta kring tvååringar och amning:
Den här informationen är naturligtvis också viktig att ge då föräldrar kommer till tandhygienisten. Ges den? Vårdkedjan kring barnet måste ge information som logiskt hänger ihop. Amning av tvååringar har många hälsofördelar, men om den ska kringärdas av krångliga hälsoregler, som det dessutom saknas evidens för, kommer mycket få tvååringar att bli ammade. Vilket förstås redan är en realitet.
tisdag 5 juli 2011
Rätten att vara på en offentlig plats
Av Marit Olanders
Nu går diskussionens vågor höga om amning i offentligheten. Som vanligt är det enskilda kvinnor som blir misstänkliggjorda. Det är tydligen lätt att se amning som ett tillfälle för exhibitionistiskt lagda kvinnor att visa brösten på offentlig plats. "Ska man amma ska man göra det diskret och inte sitta och flasha med brösten" är en vanlig åsikt.
Flasha med brösten? Medan man ammar? Man plockar ut de mjölksura inläggen, håller bort en amningssugen bebis och flashar??? Jag har hållit på med frågor om amning i många år, jag har pratat med mängder med ammande mammor i olika åldrar, läst ännu fler kvinnors berättelser och deras rop på hjälp och stöd på olika internetfora och i tryckta medier.
Amning kan kännas uppfyllande, man kan känna sig fullkomlig och livgivande på ett sätt när man ammar som man väldigt sällan annars gör. Men jag har aldrig hört eller läst om någon som ser sina bröst som sexobjekt under pågående amning. Tvärt om blir brösten väldigt avsexualiserade. Man står på BB och byter blöja med sjukhusskjortan vidöppen för att lufta ömma bröst. Man glömmer stoppa tillbaka bröstet i tröjan när det ringer på dörren efter en amning. Man ammar - på bussen, t-banan, i affärer och på fik. För att barnet behöver det. För att det är bra att amma så fort det piper.
Hur är det med förbehållet att det är okej om man ammar, bara man gör det diskret? Är viss amning okej men inte annan? Skam har i alla tider varit ett effektivt sätt att kontrollera kvinnor och barn. Hur ser icke diskret amning ut? Är det när barnet plötsligt släpper taget och låter mjölken spruta? Eller är det när barnet håller om den lediga bröstvårtan med handen? Tvinnandet, eller masserandet, har visat sig ha en funktion. Det ökar oxytocinflödet och hjälper mamman att släppa ifrån sig mjölken. Att utdrivningsreflexen hänger upp sig är ett av de vanligaste amningsproblemen.
Frågan handlar förstås mycket mer än om amning. Lars H Gustafsson formulerar det väl i P4 Extra. Man ska respektera barnet och respektera mamman, det är de som bäst vet när det är dags att amma. Men det handlar också om alla människors lika rätt att röra sig i det offentliga rummet. Får man inte ha med sig sina barn i det man gör innebär det att man själv blir begränsad.
- Att inte få amma sitt barn när det behöver är ett slags diskriminering, säger Lars H Gustafsson. Det är en viss grupp människor som inte är välkomna på offentliga platser på samma villkor som alla andra.
Åhléns säger att amning visst är välkommet hos dem. Vad bra! då blir ju nurse innen en helt igenom positiv manifestation för föräldrars rätt att både vara på offentliga platser och svara på sina barns behov i den takt de uppstår. Då ökar också chansen att man har sett hur fungerande amning ser ut, innan man själv får barn.
Nu går diskussionens vågor höga om amning i offentligheten. Som vanligt är det enskilda kvinnor som blir misstänkliggjorda. Det är tydligen lätt att se amning som ett tillfälle för exhibitionistiskt lagda kvinnor att visa brösten på offentlig plats. "Ska man amma ska man göra det diskret och inte sitta och flasha med brösten" är en vanlig åsikt.
Flasha med brösten? Medan man ammar? Man plockar ut de mjölksura inläggen, håller bort en amningssugen bebis och flashar??? Jag har hållit på med frågor om amning i många år, jag har pratat med mängder med ammande mammor i olika åldrar, läst ännu fler kvinnors berättelser och deras rop på hjälp och stöd på olika internetfora och i tryckta medier.
Amning kan kännas uppfyllande, man kan känna sig fullkomlig och livgivande på ett sätt när man ammar som man väldigt sällan annars gör. Men jag har aldrig hört eller läst om någon som ser sina bröst som sexobjekt under pågående amning. Tvärt om blir brösten väldigt avsexualiserade. Man står på BB och byter blöja med sjukhusskjortan vidöppen för att lufta ömma bröst. Man glömmer stoppa tillbaka bröstet i tröjan när det ringer på dörren efter en amning. Man ammar - på bussen, t-banan, i affärer och på fik. För att barnet behöver det. För att det är bra att amma så fort det piper.
Hur är det med förbehållet att det är okej om man ammar, bara man gör det diskret? Är viss amning okej men inte annan? Skam har i alla tider varit ett effektivt sätt att kontrollera kvinnor och barn. Hur ser icke diskret amning ut? Är det när barnet plötsligt släpper taget och låter mjölken spruta? Eller är det när barnet håller om den lediga bröstvårtan med handen? Tvinnandet, eller masserandet, har visat sig ha en funktion. Det ökar oxytocinflödet och hjälper mamman att släppa ifrån sig mjölken. Att utdrivningsreflexen hänger upp sig är ett av de vanligaste amningsproblemen.
Frågan handlar förstås mycket mer än om amning. Lars H Gustafsson formulerar det väl i P4 Extra. Man ska respektera barnet och respektera mamman, det är de som bäst vet när det är dags att amma. Men det handlar också om alla människors lika rätt att röra sig i det offentliga rummet. Får man inte ha med sig sina barn i det man gör innebär det att man själv blir begränsad.
- Att inte få amma sitt barn när det behöver är ett slags diskriminering, säger Lars H Gustafsson. Det är en viss grupp människor som inte är välkomna på offentliga platser på samma villkor som alla andra.
Åhléns säger att amning visst är välkommet hos dem. Vad bra! då blir ju nurse innen en helt igenom positiv manifestation för föräldrars rätt att både vara på offentliga platser och svara på sina barns behov i den takt de uppstår. Då ökar också chansen att man har sett hur fungerande amning ser ut, innan man själv får barn.
måndag 4 juli 2011
Nurse in i Stockholom
Av Marit Olanders
När Monika ammade i cafét på Åhléns city i Stockholm kom säkerhetsvakter och tvingade ut henne, skriver Aftonbladet. Senare sa varuhuschefen fast att cafét och väktarna hade agerat felaktigt.
Men det är varken fel eller brottsligt att ge sitt barn mat så därför sker det nu en nurse in på Åhléns city. Den 9 juli kl 12.30-15.30 samlas föräldrar och barn i cafét och ammar.
En nurse in är en slags flashmob med amning i fokus.när ammande kvinnor blir utkörda från offentliga inrättningar kan man komma överens om att samlas och amma där vid en viss tidpunkt. Det sker för att visa att det är så här många sm barn äter och att dfet är fel att be kvinnor amma på toaletten - för vem vill äta på toa? Det sker också som en solidaritetshandling med den kvinna som blivit påhoppad på grund av sin amning.
I england och USA har hjållits flera nurse ins men den enda tidigare svenska nurse innen mig veterligen ägde rum på Gotland för några år sedan, när en fullmäktigeledamot inte tilläts amma.
När Monika ammade i cafét på Åhléns city i Stockholm kom säkerhetsvakter och tvingade ut henne, skriver Aftonbladet. Senare sa varuhuschefen fast att cafét och väktarna hade agerat felaktigt.
Men det är varken fel eller brottsligt att ge sitt barn mat så därför sker det nu en nurse in på Åhléns city. Den 9 juli kl 12.30-15.30 samlas föräldrar och barn i cafét och ammar.
En nurse in är en slags flashmob med amning i fokus.när ammande kvinnor blir utkörda från offentliga inrättningar kan man komma överens om att samlas och amma där vid en viss tidpunkt. Det sker för att visa att det är så här många sm barn äter och att dfet är fel att be kvinnor amma på toaletten - för vem vill äta på toa? Det sker också som en solidaritetshandling med den kvinna som blivit påhoppad på grund av sin amning.
I england och USA har hjållits flera nurse ins men den enda tidigare svenska nurse innen mig veterligen ägde rum på Gotland för några år sedan, när en fullmäktigeledamot inte tilläts amma.
fredag 1 juli 2011
Vad är professionellt förhållningssätt? (4)
Av Eva-Lotta Funkquist
När man som sjukvårdspersonal möter blivande eller nyblivna föräldrar ska information man lämnar bygga på evidensbaserad forskning. Personligt tyckande och åsikter har ingenting i vården att göra. Att förorda reglerad amning; att hävda att barnets tänder ska borstas efter amning; att säga ettåringen bara bör amma morgon och kväll eller att amning av tvååringar är äckligt är oprofessionellt. Det håller nog de flesta med om. Men det finns även andra problem.
Forskning visar ofta motstridiga och oförenliga resultat. Råd som faktiskt bör följas kan inte ändras efter alla forskningsnyheter som presenteras. Men ett allt för trögt rådgivningssystem riskerar medföra hälsorisker. Jag födde mitt första barn 1991. Då hade man sedan några år kunnat läsa i tidningarna att forskare på andra håll i världen hävdade att att spädbarn borde sova på rygg (för att minska risken för plötslig spädbarnsdöd). Från början var evidensen inte så starka. Först 1992 ändrade socialstyrelsen den svenska rekommendationen. Jag minns att en del nyblivna föräldrar fick svaret "det var det dummaste jag har hört" då de i vården frågade om de borde låta barnet sova på rygg. Jag lät mitt nyfödda barn sova på mage.
Att hantera evidens i amningsfrågor professionellt kanske inte främst bör handla om att vara påläst på all amningsforskning och sedan ge evidensbaserade råd, utan mer att känna till de vårdrutiner som är viktiga att följa för att föräldrar ska kunna fatta egna informerade val. Om man som personal tillmatar med ersättning på BB utan medicinska skäl eller ger handgriplig amningshjälp riskerar resultatet bli kortare amning eftersom detta är vårdhandlingar som försvårar vägen till en fungerande amning. Att undvika dessa vårdhandlingar och att man som personal vet om riskerna med dem är därför viktigt; ändå uppskattas ofta att ca. 30% av alla nyfödda på svenska BB få tillmatning och kanske är andelen mammor och barn som får handgriplig amningshjälp lika stor.
Det finns forskning som visar att utbildning av personal i amningsfrågor ger fler kvinnor möjlighet att amma. Som vi skrivit om tidigare här på bloggen så leder s.k. processorienterad amningsutbildning av personalen till ett mer faciliterande (stödjande) förhållningssätt genemot föräldrar och också till att fler kvinnor ammar. Dessutom finns det goda skäl att anta att även den som inte vill amma gagnas av ett att personalen har ett mer faciliterande förhållningssätt.
När man som sjukvårdspersonal möter blivande eller nyblivna föräldrar ska information man lämnar bygga på evidensbaserad forskning. Personligt tyckande och åsikter har ingenting i vården att göra. Att förorda reglerad amning; att hävda att barnets tänder ska borstas efter amning; att säga ettåringen bara bör amma morgon och kväll eller att amning av tvååringar är äckligt är oprofessionellt. Det håller nog de flesta med om. Men det finns även andra problem.
Forskning visar ofta motstridiga och oförenliga resultat. Råd som faktiskt bör följas kan inte ändras efter alla forskningsnyheter som presenteras. Men ett allt för trögt rådgivningssystem riskerar medföra hälsorisker. Jag födde mitt första barn 1991. Då hade man sedan några år kunnat läsa i tidningarna att forskare på andra håll i världen hävdade att att spädbarn borde sova på rygg (för att minska risken för plötslig spädbarnsdöd). Från början var evidensen inte så starka. Först 1992 ändrade socialstyrelsen den svenska rekommendationen. Jag minns att en del nyblivna föräldrar fick svaret "det var det dummaste jag har hört" då de i vården frågade om de borde låta barnet sova på rygg. Jag lät mitt nyfödda barn sova på mage.
Att hantera evidens i amningsfrågor professionellt kanske inte främst bör handla om att vara påläst på all amningsforskning och sedan ge evidensbaserade råd, utan mer att känna till de vårdrutiner som är viktiga att följa för att föräldrar ska kunna fatta egna informerade val. Om man som personal tillmatar med ersättning på BB utan medicinska skäl eller ger handgriplig amningshjälp riskerar resultatet bli kortare amning eftersom detta är vårdhandlingar som försvårar vägen till en fungerande amning. Att undvika dessa vårdhandlingar och att man som personal vet om riskerna med dem är därför viktigt; ändå uppskattas ofta att ca. 30% av alla nyfödda på svenska BB få tillmatning och kanske är andelen mammor och barn som får handgriplig amningshjälp lika stor.
Det finns forskning som visar att utbildning av personal i amningsfrågor ger fler kvinnor möjlighet att amma. Som vi skrivit om tidigare här på bloggen så leder s.k. processorienterad amningsutbildning av personalen till ett mer faciliterande (stödjande) förhållningssätt genemot föräldrar och också till att fler kvinnor ammar. Dessutom finns det goda skäl att anta att även den som inte vill amma gagnas av ett att personalen har ett mer faciliterande förhållningssätt.
Vad alla borde veta om amning
Av Marit Olanders
"Orsakerna till bröstkomplikationer [vid amning] är omdiskuterade och otillräckligt kända", skriver Amsak, amningssakkunniga i Stockholms län, i skriften Regionalt vårdprogram - Bröstkomplikationer i samband med amning. Dock pekar Amsak på några omständigheter som gör att risken för smärtsam amning och problem med sår och infektioner ökar:
"Orsakerna till bröstkomplikationer [vid amning] är omdiskuterade och otillräckligt kända", skriver Amsak, amningssakkunniga i Stockholms län, i skriften Regionalt vårdprogram - Bröstkomplikationer i samband med amning. Dock pekar Amsak på några omständigheter som gör att risken för smärtsam amning och problem med sår och infektioner ökar:
- Schemastyrd aming. Redan 1753 konstaterade en Nelson att mödrar til barn som ammades vid behov hade färre bröstkomplikationer. Att begränsa barnets amning och att amma efter schema ökar risken för såriga bröstvårtor, bröstkomlikationer och att amningen avbryts i förtid. Att mamman avbryter eller tidsbegränsar amningen gör dessutom att barnet inte får tillfälle att amma så mycket som behövs för att hålla mjölkbildningen igång på en tillräckligt hög nivå.
- För litet tag om bröstet. Detta är den underliggande orsaken till bröstkomplikationer. När barnet har för lite bröst i munnen, kanske bara själva bröstvårtan, kan bröstvårtan nötas och det kan bli sår. Barnet kan inte "mjölka" bröstet effektivt och flödet av mjölk bli mindre. Det kan leda till att mjölk inte kommer ut ur bröstet utan blir stående. Det kan leda till inflammation och minskad mjölkbildning, som i sin tur kan leda till att barnets tillväxt blir långsammare och att bröstmjölksersättning introduceras.
Att inte begränsa amningarna och att se till att barnet har tillräckligt stort tag om bröstet (vilket ibland inte går p g a tillstånd hos barnet, som kort tungband) är kanske de viktigaste råden man kan ge för att amningen ska fungera i början. Det är förstås inte alltid så enkelt, men om alla små korta välmenande texter om amning fokuserade på dessa två så tror jag att det hade varit en bra start.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)