söndag 30 oktober 2011

Ny bok om att flaskmata

Av Eva-Lotta Funkquist

Petra Jankov blir intervjuad i DN Söndag. Hon är aktuell med boken Att flaskmata. Petra Jankov hoppas att hennes nya bok ska kunna fungera som en handbok för den som söker svar på frågor om flaskmatning. Hon menar att många föräldrar nu söker svar på föräldrasajter på nätet, men att det där inte alltid går att lita på vad som är rätt och fel. Petra berättar om sina egna ångestfyllda amningar. Om det första barnet som flaskmatades från start, eftersom hon var förtidigt född, och sen, när flickan var stor nog, fick Petra aldrig amningen att fungera. Men med andra barnet var hon säkrare på hur hon ville ha det. Hon berättar: Men när vi var på barnavårdscentralen när han fötts och han bara hade gått upp ett kilo på en vecka sa jag direkt till barnsköterskan att "vi köper ersättning på vägen hem".

Jag gissar att det här är en felskrivning av DN:s journalist. Att spädbarn går upp så mycket som ett kg på en vecka förekommer knappast. Kanske sa Petra ett hekto. Som hjälpmamma i Amningshjälpen vet jag att kvinnor ibland får höra från vården att 100 gram är för lite för ett spädbarn att gå upp på en vecka. Men i själva verket kan det vara helt normal viktuppgång. Späda barn forsätter ofta att vara späda oavsett hur mycket mjölk deras mammor producerar.

Man kan ha många skäl till att sluta amma. Man behöver inte redovisa dem. Men tyvärr beror många avslutade amningar inte på kvinnornas bristande amningsvilja, utan på vårdens bristande amningskunskap och bristande vårdrutiner.

36 kommentarer:

Anonym sa...

Marit, kolla bloggen Att Flaskmata, där Petra rättar just denna felskrivning i DN: det skulle vara 50 gram på en vecka!

http://www.attflaskmata.se/blogg/

Så i hennes fall handlade det inte om nån okunskap från vården.

Marit Olanders sa...

Det är inte jag som har skrivit det utan Eva-Lotta så jag förstår inte riktigt sammanhanget.

Amningshjälpen sa...

Anonym.Även 50 gram kan vara en helt godkänd viktuppgång. Ibland kan barn stå stilla i vikt en vecka utan att det är något som är "fel". Barn växer på längden, inte på bredden. Det finns många fler sätt än gram per vecka att avgöra om ett barn får i sig tillräcklig med mjölk. Men en sak krävs: kunskap. Och det saknas tyvärr väldigt ofta.
Hälsar Eva-Lotta

Knyttets mamma sa...

Men ändå. Humorn i att felskrivningen gick ända fram till tryck...!

Jag skulle önska att någon journalist frågade ut Petra Jankov lite närmare kring vad hon menar med att "man kan diskutera" huruvida amning generellt är bättre än ersättning i länder med rent vatten. Jag är uppriktigt nyfiken på hur hon tänker där.

Anonym sa...

Marit: ok, ursäkta!

Eva-Lotta: Jag kan inga detaljer kring det här fallet, och inte du heller, så då får vi väl utgå ifrån att Petras egen beskrivning av situationen (att den var problematisk och/eller att hon valde att flaskmata istället) är korrekt?!?
Jag tycker det är väldigt märkligt att, som du gör, kommentera andras privatliv utifrån en mycket knapphändig tidningsartikel och försöka dra ut någon generell sanning ur det.

Anonym sa...

Knyttets mamma: läs boken vetja!

Knyttets mamma sa...

Anonym: Eva-Lotta kommenterar väl inte privatlivet? Hon kommenterar Jankovs egen information utifrån det faktum att många får rådet att tillmata i onödan, på samma grunder som Jankov började med ersättning. Det är inte kritik av Jankovs val utan information till andra att man inte behöver fatta samma beslut i samma situation, om man inte vill.

Jag tänker inte köpa hennes bok för att läsa om det. Trodde hon skrivit en handbok om flaskmatning, inte ytterligare en "det gör inget lilla vän, amning är inte bättre, puss och kram". :(

Amningshjälpen sa...

Anonym! Petra lanserar sin bok som en handbok för föräldrar som vill flaskmata. Då måste hennes resonemang kring flaskmatning naturligtvis belysas. Jag har läst det mesta av boken.
Hälsar Eva-Lotta

Amningshjälpen sa...

Knyttets mamma! Ja, eller det sorgliga i att DN skickar en så dåligt påläst journalist då det rör något så viktigt som kvinnor och barns hälsa. Det är inte bara i vården amningskunskapen brister!
Hälsar Eva-Lotta

Clara sa...

Knyttets mamma! Du kan väl inte säga att det är en "det gör inget lilla vän, amning är inte bättre, puss och kram"-bok om du inte har läst den!! Gud vilken onödig och DUM kommentar!!! Du vill ju bara racka ner på författaren!

Veronika sa...

Den kommer väl snart på biblioteket, förhoppningsvis. Jag ska låna den och läsa den.

Knyttets mamma sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Knyttets mamma sa...

Clara: Nej, jag vill inte alls racka ner på författaren och jag tyckte att det var skitbra av författaren att ha skrivit boken fram till att jag nu i kommentatorsfältet här fick veta att hon i boken pratar strunt om att amning inte har fördelar framför ersättning i länder med rent vatten. Då kände jag att det är jäkligt trist att alla tycker att man måste trösta flaskmatare med att det är "lika bra". Som om flaskmatande föräldrar MÅSTE ha skuldkänslor annars. Jag undrar hur de flaskmatare känner som inser att amning har fördelar och vill accepteras och acceptera utan att bortförklara sitt val och sin situation?
Var ska jag, om jag inte kan amma nästa barn (50 procent risk statistiskt sett), finna stöd och tröst när alla flaskande föräldrar och till och med den stora handboken i flaskmatning påstår att skillnaden mellan amning och nan inte finns så länge man har fräscht vatten?

Anonym sa...

Knyttets mamma: Nu får du banne mig sluta prata strunt! Läs DN-artikeln här:
http://www.dn.se/livsstil/intervjuer/fortfarande-tabu-med-flaskmatning

Utdrag:
"Flaskmatning ger ofta mammor dåligt samvete. Fördelarna med att amma framhålls i alla sammanhang, att ammade barn får mer motståndskraft mot sjukdomar till exempel. Petra Jankov Picha argumenterar inte emot.

– Jag har absolut inget emot amning. Det finns inget själv ändamål med att flaskmata, men amning är inte det bästa för alla. Man måste ta hänsyn till hur både mamman och barnet mår, säger Petra"

Knyttets mamma sa...

I Aktuellt sa hon att "det går att diskutera" huruvida det är skillnad.
Jag pratar inte strunt. Att DN påstår att hon inte argumenterar emot får stå för den tidningen. Jag såg klippet själv på svtplay men var inte med under tidningsintervjun och kan således inte uttala mig om det.

Petra sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Petra sa...

Hej!
Jag argumenterar inte emot att bröstmjölk har fördelar gentemot modersmjölksersättningen. Alla här är väl insatta hur antikropparna fungerar.
Men man måste faktiskt inte amma för att ge bröstmjölk och vill man inte pumpa så är det inte livshotande i Sverige att ge modersmjölksersättning så som det är t ex i u-länder där det inte finns rent vatten etc.

Men att påstå att jag menar att skillnaden bara handlar om rent vatten är att göra en grov förenkling, nästintill raljerande. Jag skriver ingenstans i boken att det är enda skillnaden.

Jag intervjuar i boken två olika forskare, en som är för amning och som var den som upptäckte antikroppen i bröstmjölk och en forskare som menar att bröstmjölkens betydande är överskattad i Sverige. Båda två säger att barn inte löper några hälsorisker med att växa upp på modersmjölksersättning. Två certifierade amningskonsulter har dessutom läst alla texterna i boken och gett sina synpunkter och kommit med värdefulla råd och tips.

Ingenstans hävdar jag att modersmjölksersättning är likvärdigt bröstmjölk. Men jag menar fortfarande bestämt att AMNING inte är det bästa för alla föräldrar och barn.

mvh Petra Jankov Picha

Petra sa...

Angående ett kilo per vecka så var det mycket olyckligt att det blev en felskrivning i söndagens DN. Artiklen är rättad och ligger ute på nätet i korrekt version men jag hoppas verkligen inte att några föräldrar läste den och sprang och köpte ersättning i onödan för att deras bäbisar inte gått upp ett kilo!

mvh Petra Jankov Picha

Marit Olanders sa...

Hej Petra! Jag har själv intervjuat Agnes Wold så jag vet vad hon brukar säga. Jag har inte hunnit läsa hela intervjun med henne i boken än men jag har sett att du ger henne utrymme att gå in på en rent amningsteknisk fråga, nämligen huruvida kvinnor i regel har kapacitet att göra tillräckligt mycket mjölk för att helamma i sex månader. Det har inte ett dugg med hennes forskningsområde att göra. Hur tänkte du där?

Petra sa...

Jag ställde samma fråga även till Lars Å Hansson som höll med om att det kan vara svårt för vissa kvinnor att amma vilket även stöds i den norska forskaren Sven M Carlsens forskning. Alla kvinnor har förmågan att amma men vi har olika försättningar för att bilda bröstmjölk.
Genom alla tider har vi försökt ersättningsmata våra barn, det är inget nytt påhitt för att det finns kommerisella företag som säljer ersättning och flaskor. Det är dock först på 1900-talet som barnen började överleva i högre utsträckning. Tidigare dog de tyvärr på grund av bland annat ovetskapen om och möjligheterna att rengöra matningskärlen.

mvh Petra

Marit Olanders sa...

Men du svarar inte på min fråga Petra.
Varför frågar du forskare i immunologi om amningsfysiologi? Wold har en lång utläggning om delamning i olika kulturer och hennes slutsats är att helamning i sex månader är omöjligt för de flesta är ren spekulation. Vad vill du uppnå med att sprida dessa spekulationer?

Petra sa...

Frågan är varför det är så provocerande att höra att förmågan att producera bröstmjölk är olika för olika kvinnor. Jag har tre oberoende forskare som säger samma sak. Sven M Carlsen, Lars Å Hansson och Agnes Wold.

Jag anser Agnes Wold vara en mycket trovärdig källa. Hon är professor och har studerat immunförsvaret väl ingående, bland annat i samband med bröstmjölk och dess inverkan. Varför är det konstigt att hon berättar hur det ser ut i andra kulturer? Varför skulle hon inte veta det i sin egenskap av professor i mycket närbesläktade ämnen?
Att bröstmjölk inte är tillräcklig föda för en del barn bekräftar även flera bvc-mottagningar och bvc-sköterskor jag pratat med som menar att det inte är särskilt många som helammar i sex månader i dag. Även om det är en bra rekommendation så fungerar den inte helt i praktiken för många. Jag tyckte Agnes Wolds synpunkter var intressanta.

Agnes Wold var för övrigt Lars Å Hanssons doktorand och jag frågade honom vad han tyckte om Agnes Wolds teorier och han svarade att att hon var mycket kunnig och mycket väl visste vad hon pratade om! För mig räcker det!

Ska man vara petig så är det inte inom Lars Å Hanssons ämnesområde heller men han får också besvara samma fråga. Lars Å Hansson forskar t ex just nu på speciella flingor som ska hindra mjölkstockning.

I så fall är den vi ska lita på Sven M Carlsen som empiriskt visat att kvinnors förmåga att amma har med halter av testosteron i kroppen att göra.

Amningshjälpen sa...

Petra! Nej Carlsen blir ju inte så bra.

Och nej det är inte alls provocerande. Vi som är i branschen får höra det så ofta att vi låter det passera nio gånger av tio. Men vissa gånger måste man ju bemöta det eftersom upplevelsen för lite mjölk är den vanligaste orsaken till att kvinnor slutar amma och oftast då mot sin vilja. En bra väg att gå är ju att göra en sökning i pubmed och då kan man ju gärna välja en reviewartikel som finns i fulltext. T.ex. den här: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16969436
Hälsar Eva-Lotta

Anonym sa...

Jag tycker det är konstigt att ni här på Amningsbloggen ofta säger att det är ett stort, dolt problem att många kvinnor har _för mycket_ mjölk, samtidigt som ni hävdar att problem med _för lite_ mjölk i princip inte finns egentligen?!
Jag har länge tyckt att det låter märkligt. Carlsens forskning låter intressant, var kan man läsa mer om det?

Amningshjälpen sa...

Anonym! Var har du läst att vi hävdar att det i princip egentligen inte finns? Vi skriver om att upplevelsen är mycket, mycket vanlig . Det innebär inte att alla som har upplevelsen har lite mjölk (eller att alla "egentligen inte" har problem men mjölkbildningen). Att för mycket mjölk är ett dolt problem är egentligen en annan sida av samma mynt. Den västerländska kulturen utgår ifrån att väldigt många amningsproblem har med för lite mjölkbildning att göra (ett industriellt synsätt: den mätbara mjölken); alltså kan för mycket mjölbildning inte vara ett problem. Hormoner är kopplade till mjölkbildninegen, men hormoner kan ju mycket sällan förklara allt. Dansken kan du väl googla på? Han fick mycket uppmärksamhet vill jag minnas.
Hälsar Eva-Lotta

Anonym sa...

Hej!

Nar man googlar pa Sven M Carlsen kan man hitta denna artikel fran NTNU, Norwegian University of Science and Technology (jag tror alltsa inte han ar dansk):

http://www.ntnu.edu/news/breastfeeding

Researchers at NTNU's Department of Cancer Research and Molecular Medicine have recently found a correlation between the level of male hormones (androgens) in pregnant women and how much the women breastfed after birth.

“Pregnant women who have higher levels of androgens breastfeed less,” says Professor Sven M. Carlsen. “Probably, this is a direct effect of hormones that simply limit nursing ability, by reducing milk production in the breast.”

For example, there is a clear link between testosterone and breastfeeding ability. In fact, until 1980, when more suitable drugs were introduced, testosterone was used to stop milk production in circumstances where it was desirable.

Halsningar fran vackra Toronto,
Andrea Nord :)

Anonym sa...

Jo, jag har fått den uppfattningen av en mängd olika inlägg på den här bloggen, där ni skrivit att många kvinnor _upplever_ att de har för lite mjölk men att det nästan alltid handlar om nåt annat, och att man kan öka mjölkmängden om man ammar mer och ammar fritt, osv. Men har ni koll på hur många som fortfarande har för lite mjölk trots att de följer alla de rätta råden??
Jag menar, om det är så många som har problem med för mycket mjölk så borde det också finnas en hel del som har reella problem med för lite mjölkbildning. Som en följd av den naturliga variationen, helt enkelt.

Marit Olanders sa...

Det finns mycket mindre forskning om för mycket mjölk, nästan ingen, men barnmorskor som har intresserat sig för fenomenet har sett att det ofta dyker upp på grund av en obalans i amningen, t ex av för mycket pumpning i början.
Många problem med för lite mjölk uppstår också på grund av obalans, som att kvinnor har fått otydliga råd om hur ofta man kan behöva amma i början och hur barnet får ett stort tag. Det här finns det emellertid mer forskning om än så länge.
Det finns en lång artikelserie om för lite mjölk i arkivet, sök på juni 2010.

Marit Olanders sa...

Och Petra, frågan var hur det kommer sig att du låter personer som i grund och botten är okunniga i amningsfysiologi spekulera i ämnet, men inte låter de certifierade amningskonsulterna, som om de har IBCLC-examen har stora kunskaper om det, komma till tals.

Erika sa...

Angående följande kommentar från Petra:
"Att bröstmjölk inte är tillräcklig föda för en del barn bekräftar även flera bvc-mottagningar och bvc-sköterskor jag pratat med som menar att det inte är särskilt många som helammar i sex månader i dag."
Att det inte är särskilt många som helammar i sex månader beror väl bland annat på att man har fått information från bvc om att man bör börja med fast föda vid fyra månaders ålder. Jag började ge mitt barn pureér vid fyra månaders ålder trots att jag lätt hade kunnat helamma i sex månader, därför att det var så jag fick lära mig att man skulle göra och jag visste inte bättre.

Petra sa...

Jag tycker jag har svarat på frågan!

Jag har inte gått in djupare på ämnet i boken om oförmågan att amma eftersom den handlar sig främst om flaskmatning och inte hur man ammar. Jag har talat med två olika professorer i frågan och jag har bedömt det varit tillräckligt.

Jag lämnar diskussionen här men kommer kanske att utveckla frågorna till de certifierande amningskonsulter jag haft kontakt med och redovisa det på min blogg.

www.attflaskmata.se

Anonym sa...

Marit och Eva-Lotta: Det låter som om ni inte tror på Carlsens forskning om testosteronets påverkan på förmågan att amma? Ni vill gärna vifta bort det, känns det som, och förklara det med annat. Det gör mig nyfiken på varför?! Man får intrycket av att han säger nåt som ni inte gillar, faktiskt. Har ni två tillräckligt på fötterna för att kunna avfärda Carlsens forskning?

Knyttets mamma sa...

Alltså, hur har Carlsen empiriskt visat att kvinnor med hög testosteronnivå ammar mindre? Kan någon länka en review på pubmed åtminstone? Sammanfatta hur han gick tillväga?

Att testosteron använts för att döda mjölkproduktion säger knappast något om att kvinnors naturligt varierande nivå av testosteron (som sannolikt oavsett hur hög den är jämfört med det vanliga ändå är nästan inget i jämförelse med vad man gett som hormonbehandling, s a s, speciellt som gamla p-piller innehöll löjligt mycket östrogen...gissar att det samma gällde testo då...) skulle påverka möjligheten att amma.

Det hela låter dock intressant, och fullt möjligt. Snälla ge mig en länk och en sammanfattning.

OM det här är sant borde vården använda sig av det. Det finns ju medel som hållet nere testosteronet också. Tänk vad underbart om man kunde hjälpa kvinnor att amma med lite medicin!

Amningshjälpen sa...

Anonym! Vi viftar inte gärna bort något. Tvärtom brukar vi uppmuntra att hypoteser ska diskuteras. Men i den här frågan kom en fråga från en bokförfattare. Vem ska jag då referera till om att kvinnor ibland producerar för lite mjölk. Då blir ju inte en författare till en artikel som visat att hormoner kan associeras till mindre mjölk lämplig. På samma sätt som det inte skulle ha varit lämpligt att referera till någon som menade att oxytocinhalten var det helt avgörand. Dessutom är ju den höha halten av testosteron kopplat till andra företeelser, som också leder till mindre amning: nämligen rökning och övervikt och därmed även till lägre socioekonomisk standard. Så vad är hönan och vad är ägget. Lite mjölkmäng är multifaktoriellt och ingen man kan förklara med en hormonhalt i blodet.
Hälsar Eva-Lotta

Lina S sa...

Jag tror att det som irriterar många är att ni på amningsbloggen alltid skriver om fenomenet "för lite mjölk" som en "upplevelse" hos kvinnan. Det går då att läsa mellan raderna att den här upplevelsen egentligen inte är sann utan bara ett uttryck på okunskap. Och för alla somnar brottats med problemet och gjort allt i sin makt för att lösa det är det så klart tråkigt att höra att min upplevelse egentligen inte är trovärdig hos er sk amningsexperter. När ni skriver om fenomenet "för mycket mjölk" är det aldrig snack om att det är någon "upplevelse" hos kvinnan att det skulle vara så, den upplevelsen verkar ni ta för sanning. Är det nåt jag missat här?

Amningshjälpen sa...

Lina S: Jag hänvisade tidigare till en artikelserie om för lite mjölk här på bloggen. Om du letar upp den (i arkivet under juni 2010) så ser du att vi inte "alltid" skriver på ett visst sätt om för lite mjölk. I Amningsnytt nr 4/09 finns också ett tema om för lite mjölk/öka mjölkmängden. /Marit Olanders