Av Marit Olanders
Det är ett vanligt råd att fortsätta erbjuda barn olika sorters fast föda, fast de tydligt visar att de inte vill ha. Föräldrar som följer råden och pressar sina barn att äta ångrar sig ofta i efterhand. Blir måltiden en viljornas kamp kan barnet tappa lusten på mat och bli kräset. Nu finns det forskning som visar det.
I Storbritannien har 104 mödrar till barn mellan 3 och 6 år fått frågor om barnens beteende som visade att om de blev trugade med mat vökade risken att de skulle sätta sig på tvären och vägra signifikant.
Att undvika mat var också vanligare bland barn med vissa typer av temperament (det står inte vilka) och barn till färldrar som använde mat som metod för uppfostran. När de vuxna inte respekterar barns signaler för hunger och mättnad kan det ge barnen problem att reglera aptiten senare i livet.
Forskarnas tips är att föräldrarna erbjuder barnet olika sorters nyttig mat - och sedan lutar sig tillbaka och låter barnet själv avgöra vad och hur mycket det ska äta.
- Det är samma tillvägagångssätt som ammande mammor använder. När man ammar vet man ju aldrig hur mycket barnet äter vid ett visst tillfälle, säger Anne Eglash, en av forskarna.
3 kommentarer:
Bra princip, men i praktiken är det svårt. Du skriver först att "det är ett vanligt råd att fortsätta erbjuda barn olika sorters fast föda" och att det leder till problem. Och sist att lösningen är att "föräldrarna erbjuder barnet olika sorters nyttig mat". Alltså, när uppfattar barnet själva erbjudandet som ett trugande?
Dessutom är det inte nödvändigtvis bara föräldrarna som har gjort fel om barnet blir kräset. Det är så lätt att alltid skylla alla barns problem med att föräldrarna har fel inställning, fel uppfostringsmetod. Men i själva verket finns det massor av andra faktorer som påverkar. Barnet t ex - som du också skriver, att barn med vissa temperament var mer benägna att undvika mat (den skriver jag under på!).
Säg att man (som jag) har ett barn som är obenäget att äta och lättdistraherat. Barnet är hungrigt. Man serverar nyttig mat. Barnet tar ingen notis om det. Ska man påminna? Ja men då trugar man ju! Då har man gjort FEL och allt är ens eget fel. Ska man försöka att inte ens notera att barnet inte rörde maten eller inte åt sig tillnärmelsevis mätt (och man vet av erfarenhet att det inte kommer äta ikapp senare)? Ja, men då tar man inte sitt föräldraansvar och ser till att barnet mår bra. Inte respekterar man barnets hungerkänslor heller eller hjälper barnet att lära sig respektera sina egna.
Alltså, det där är jättebra principer för barn som mår bra, förstår och själva respekterar sina hungerkänslor, är friska, utan magont osv, för att föräldrarna inte i oförstånd och av fel information ska råka förstöra det barnen redan klarar. Men det är också precis de sakerna man får höra (tillsammans med "barn svälter sig inte") när man faktiskt HAR problem, och då är det inte särskilt hjälpsamt.
Man kan vända på rubriken också: Kräsna barn ger trugande föräldrar. Särskilt om man definierar truga som "fortsätta erbjuda fast barnet inte vill ha".
"Barnet vill inte äta proteiner, nej, men då slutar jag erbjuda det för att det inte ska uppfattas som trugande."
Själva grundprincipen, att folk sätter sig på tvären om man pressar dem (särskilt kanske om de är av "vissa temperament"), den är bra, men den är nog väl känd av de som har med kräsna människor att göra. Vare sig det handlar om kräsna med avseende på mat eller andra sinnesintryck. Eller stora bullriga farmor som vill kramas.
Veroncia: Klokt skrivet! Svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget.
Dock tycker jag att många bvc-ssk skulle vara mindre "på" om fast föda. Faktiskt är det väl så att bröstmjölk/ersättning kan utgöra huvuddelen av födointaget upp till 12 mån.
Min pojke var inte intresserad av mat förrän han var 7 mån, det hade varit helt fel att truga då. Nu fick jag höra från min pappa (barnläkare) att "barn atr sig den mat de behöver". När jag hörde detta kunde jag slappna av med maten. Han åt inga stora mängder förrän han började på dagis. Hemma gick det trögare, men sedan han var ca 2 år har det aldrig varit problem med maten. Men som sagt han kanske hade ätit bra idag även om jag trugat jättemycket när han var bebis.
Skicka en kommentar