onsdag 28 oktober 2009

Tredagarsgråt och en tänkbar förklaring

På engelska heter det post partum blues, maternity blues eller baby blues. På svenska brukar man säga tredagarsgråt. I engelskspråkig litteratur verkar det inte finnas någon föreställning om att det skulle vara något speciellt med just den tredje dagen. I Sverige är den här föreställningen väldigt stark. Det har föreslagits att tredagarsgråt är mindre ofta förekommande nu när mammorna och papporna själva får ta hand om sina barn och barnen inte förvaras i barnsalar och papporna förpassas hem. Själv har jag varit verksam inom neonatalvården och aldrig någonsin märkt att det skulle vara något speciellt just med den tredje dagen. Visst gråter mammorna och visst är de i kris, men absolut inte mer just på tredje dagen. Nu har jag hängt runt en längre tid på BB och då har det slagit mig att det faktiskt är något speciellt med tredje dagen på BB. Barnen vägs. Antagligen är det en urgammal rutin som finns på många BB-avdelningar runt om i Sverige. På tredje dagen ska amningen examineras. Ofungerande amningar ska skiljas från fungerande. Viktnedgång räknas om till procent. Mammor tillrättavisas och instrueras. Det finns mycket att gråta för den tredje dagen. Eller hur?

Eva-Lotta Funkquist

4 kommentarer:

Erika sa...

När mitt senaste barn,fyran, var tre dagar sa min stora pojke att maten var "sådär", jag bröt ihop i tårar som inte gick att hejda. Visst finns det mycket som gör att man kan gråta, men vi ligger inte på bb, så vårdens fel är det inte. Visst finns det mycket i mitt hem som är jobbigt, städning, matlagning allt känns för mycket när jag sitter med en liten bebis, men det är bara tredje dagen som jag bryter ihop pga det.

Heidi sa...

Den kopplingen har jag inte gjort själv på bb men en sak vet jag, det är många som gråter då barnet vägs eller barnläkare kommenterar att barnet är hungrigt för att det skriker på undersökningsbordet eller tycker att det är för torrt och undrar om det fått i sig ngt. Kommentarer som kan vara helt onödiga och ibland inkompetenta men mycket effektiva i att få mamman att tappa tron på sin egen amning gör oftast mamman ledsen.
Som de flesta känner till får ju barn gå ner 10 % i vikt. Ofta börjar man tillmata redan innan 10%
för att man tror inte på att mamman kan. Många kvinnor brukar då bli ledsna och rädda och tappa tron på sig själva. De kanske har ammat mycket intensivt och mjölken var pecis på väg att rinna till ordentligt, men istället tillmatar man om det har gått ner 7 %, trots att 10 % gränsen finns och ska följas.

norkmedoo sa...

o t, kanske.
de där tre dagarna finns väl i andra sammanhang också? fast då mer igenkända som
- på tredje dagen då vill man ha fått grepp om situationen...
- då tror man sig vara oövervinnerlig
... eller ja, kanske inte tror, men önskar nog att man har koll på läget.

t ex tredje dagen i skidbacken, då ska man ta det lugnt för det är då man annars skadar sig (?).

tredje dagen har f ö inte stämt in på mig... vad gäller baby blues.

sofia

Markatta sa...

Jag vet inte hur rätt det är men vore kul med vidare studier. Jag kände av något liknande kring 2-3 dagen (ja än nu på 4de) och ingen mäter eller väger min lille på länge. Min amning fungerar bra, jag behöver inte få siffror på det