Av Marit Olanders
- För att öka amningsstatistiken erbjöds kvinnor ingen valmöjlighet, förnekas information och istället får vi amningspropaganda. Sedan blir vi trakasserade när vi inte vill amma, säger Andrea Nord på Att flaskmata.
Jag är helt för att föräldrar som vill flaskmata från start eller när ifrån som helst ska få hjälp och stöd att göra detta. Men enligt resultaten i Att flaskmatas enkät börjar de flesta att amma men tvingas ge upp för att de inte får det att fungera.
Det är ett välkänt problem att föräldrar får otillräckliga eller rent av destruktiva råd om amning. Föräldrar får veta att deras barn bör ammas, men inte hur de ska göra för att få det att fungera. Jag ser ingen motsättning i att både verka för lyhört sakkunnigt stöd till å ena sidan flaskmatande föräldrar och å andra sidan lyhört sakkunnigt stöd till ammande föräldrar.
Får man otillräcklig hjälp med sin amning blir amning i praktiken inget val. Då har man ingen valmöjlighet utan tvingas att flaskmata. Man kan förstås ändå vara nöjd med flaskmatningen, men den kommer sig inte av ett fritt val.
22 kommentarer:
Hej Marit!
Det som jag önskar är att kvinnor fick information om både amning och flaskmatning från början, så att de fick en valmöjlighet. Sedan önskar jag att vården kunde respektera deras val och ge kvinnorna allt stöd, hjälp och information de behöver.
Jag tycker att kvinnor som vill amma ska få bättre hjälp och stöd av vården och korrekt information.
Jag gläds inte åt att kvinnor misslyckas med sin amning, men det händer och det beror inte alltid på felaktig teknik eller råd. Man kan råka ut för svåra komplikationer även om man gör allting rätt. En del kvinnor upplever t.o.m. att de inte trivs med amning när de väl har börjat och då ska de veta att det finns ett annat alternativ och inte trakasseras för detta.
Nu när jag ändå håller på att önska så önskar jag så innerligt att alla kunde vara snällare mot varandra, att flaskmatande kvinnor slapp höra att de var sämre mammor och ammande kvinnor slapp bli utkörda från offentliga platser. Jag tycker det är hemskt! Att vara förälder är tillräckligt tufft som det är. Låt mammorna vara ifred.
Hälsningar,
Andrea Nord :)
Jag har både flaskat och ammat. Och aldrig har jag fått en enda negativ kommentar om varken eller! Men jag har kanske haft tur eller så lyssnar jag inte på det örat ;)
Däremot fick jag fruktansvärt dålig hjälp ifrån vården när jag fick mitt första barn och ville amma henne. Ingen hjälp what so ever faktiskt..
Med nästa barn hade jag besätmt mig för att KRÄVA hjälp men si; det behövdes knappt eftersom h*n var av en helt annan kaliber, Tog bröstet från första början så vi fick en mycket bättre start.
Mvh Jenny Borgström
Jag blir så glad av kommentaren ovan. att någon både ammat och flaskmatat och inte fått kommentarer för något av det! Så vill jag att världen ska se ut! Jag instämmer helt i Andreas önskan om en vänligare och mer förstående värld! Hjälp behövs och information behövs både för ammande och flaskmatande mammor, inget dera är något du kan "medfött". Men att Sverige vill få upp amningsstatestiken är ingen hemlighet och då vårdpersonal får detta som sitt mål är det inte konstigt om råden ibland blir snedvridna och kan kännas som tvingande för kvinnan. Vore det inte bättre om vården såg till kvinnans frihet att bestämma över sitt liv? Oavsett matningssätt av ett barn är jag övertygad om att även barnet mår bättre om mamman mår bra! (och nu talar jag om vår del av världen med rent vatten, läskunnig befolkning osv)
En vänlig hälsning till alla som vill hjälpa mammorna!
Jag tycker det är så himla olika, även på samma sjukhus!
Vissa får bara hjälp med amniningen, välkommen hjälp eller inte, men ingen information om ersättning.
Medans vissa får massa information om ersättning och frågan om dom/en själv ska ge ersättning och ingen som helst hjälp med amningen.
Varför kan inte personalen på BB fråga mamman vad hon helst vill göra? Är det så svårt? Deras egna åsikter ska inte vara det enda dom informerar om.
Vill mamman amma, hjälp henne på ett sätt som är/verkar bekvämt för mamman. Vill hon inte amma så hjälp henne med att visa hur man gör med ersättningen, och tala om hur ofta ett barn kan äta (gäller förstås amning också)
Jag tycker det är så hemskt att personal på BB nästan tvingar mammorna att ge ersättning.
Min son fick ersättning på BB, men han hade lågt blodvärde, och nånting mer samt var lite gul (jag tror det kan bero på tidig avnavling..) så dom sa bara att han ska få ersättning trots att min mjölk rann till ganska fort.
Ammar man kan man få skit för det, man ammar för mycket, låter inte pappan "vara med", man ammar för länge mm..
Flaskmatar man får man skit för att man inte ger sitt barn det bästa och inte försökt med amningen bra nog.
Där jag bor (Kiruna) verkar det mer okej att flaskmata, och lite ovanligt att amma.
Jag fick överhuvudtaget ingen hjälp(som ens är värd att kallas hjälp) från BB och BVC att komma igång med min amning efter ett akut kejsarsnitt. Däremot väldrigt mycket push att ge upp amningen och flaskamata istället. Det tycker jag är tragiskt. Jag ville amma och efter en månads kämpande med hjälp ifrån Amningshjälpen så kom äntligen amningen igång. Nu ett och ett halvt år senare så ammar vi fortfarande. Det bästa jag gjort i hela mitt liv. Min erfarenhet är att det fullkomligt saknas kompetens inom vården att hantera amning. Om komptetensen funnits kanske fler hade valt att amma? Det tror iallfall jag.
Det är inte ett sjävändamål att öka på amningsstatistiken. Svenska myndigheter rekommenderar amning eftersom det gör skillnad för folkhälsan - på befolkningsnivå (man kan aldrig dra slutsatser om en enskild persons hälsa beroende på amning eller ej). Amning och bröstmjölksersättning är inte ett likgiltigt val utan på befolkningsnivå ser man skillnader i hälsa beroende på i hur hög utsträckning barn ammas. Det är en myt att amning bara ger hälsoovinster i fattiga länder. Huruvida en stat ska ha som mål att hjälpa invånarna att hålla sig friska är förstås en politisk diskussion, men det är något som både rika och fattiga länder satsar på. Storbritannien har t ex satsat stort på amning de senaste åren för att bland annat få bukt med överviktsepidemin. Jag vet att ni flaskmatningsfantaster inte heller tror på att utebliven amning ökar risken för övervikt(på befolkningsnivå) men det är vad brittiska hälsovårdande myndigheter menar åtminstone.
Vad gäller den svenska amningsstatistiken så har den sjunkit sedan 1996.
Det tråkiga är att myndsigheter glömmer att har man sagt A får man säga B. Att ´säga att amning är "bäst" ger ingen hjälp eller stöd i att amma. Vad som är bäst för en själv vet bara man själv och vill man amma ska man få hjälp med detta och inte lämnas därhän med oro för för lite mjölk, sår och komplikationer. Och man ska inte behöva känna sig tvingad att låta BB-personalen tillmata ens barn med bröstmjölksersättning för att de inte kan sätta sig och visa en amning. Att rekommendera amning men som i Sveirge inte vara beredd att ge föräldrar den hjälp de behöver är ett enormt svek.
Jag håller med Marit, det är en enorm svek att den amningshjälp som finns på BB och BVC leder i många fall till att kvinnor slutar amma, särskillt när det ställs krav på kvinnorna att de ska amma. Amningsråd verkar inte var homogent, man kan få 13 olika råd av 13 olika barnmorskor på samma BB, och amningsråd verker skilja sig beroende på vilken del av landet man bor i. Det har jag själv upplevt och det var uselt!
Sedan är jag här för att skapa en balans om amning. Jag är faktiskt inte emot amning och jag anser mig inte vara någon flaskfanatiker, men jag blir väldigt upprörd över att kvinnor behandlas illa, båda ammande och flaskmatande kvinnor. Men kan ingen få lov att föra de flaskmatande kvinnornas tal, eller är man ond då?
En hel del människor har "magiska" tankar om bröstmjölk som inte är vetenskapligt grundade. Och som har skrivits om i "Guide till evidensens hierarki" finns det brister med alla de forskningsrapporter som har gjorts om amning och detta lyfts inte fram när de presenteras i den populära litteraturen. Det leder till att folk går och tror att det finns ENORMA skillnader mellan bröstmjölk och ersättning när så inte är fallet. Det gör också att en del människor (även mammor) känner sig berättigade att förnedra och kritisera flaskmatande kvinnor, och skapar utanförskap, man blir inte längre bjuden till babygruppens fika tex., för att de ammande kvinnorna har vilseletts att tro att det de gör är 1000 ggr bättre. Jag är trött på det där, jag vill se en balans. Amning ÄR jättebra! Visst! Men marginalerna är små och det ska man komma ihåg.
Läs gärna Hanna Rosins artikel "The case against breastfeeding". Det är en ögonöppnare. Hon ställde sig frågan en dag "men hur MYCKET bättre är amning, egentligen?".
http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2009/04/the-case-against-breast-feeding/7311/1/
Hälsningar,
Andrea Nord
Marit, det är mer komplicerat än "vill amma från början" vs "vill inte amma från början". I min journal från MVC stod det att jag ville amma. Av anledningen att det var det som förväntades och jag hade inte funderat så mycket över det under graviditeten. Sedan blev det så att vi gick över till ersättning pga återkommande mjölkstockningar, och jag kom fram till att amningen inte kändes så viktig för mig att det var värt det. Så jag valde inte ersättning helt av fri vilja då - men hur många val vi gör i livet är helt opåverkade av situationer vi hamnar i? Jag blev iallafall så småningom en väldigt nöjd flaskmatare som ser stora fördelar med detta matningssätt, och mycket väl kan tänka mig att göra det igen när nästa bebis kommer. Men som sagt, jag valde det inte från början utan kände mig tvingad till det då - men det behöver inte betyda att det inte blir bra ändå i slutändan. Som så mtcket annat i livet!
Villa bara nyansera bilden av VALET lite, särskilt valet man gör "från början", innan eller strax efter förlossningen.
Nöjd flaskmamma! Ja naturligtvis kan det vara så. Det är ju först då man verkligen ammar som man vet hur det känns. Men för den som har återkommande mjölkstockningar finns det hjälp att få så att man slipper få återkommande mjölkstockningar och jag vet att de flesta som får återkommande mjölkstocningar inte får den hjälpen. En del slutar alltså att amma trots att de enkelt hade kunnat få hjälp.
Hälsar Eva-Lotta
Eva-Lotta: jag ammade ett tag, och orkade inte kämpa längre, prova en massa olika saker... Man kan vända på det du skrev också: det är först när man flaskmatat som man vet hur det känns! ;-)
Det finns en massa fördelar med båda sätten.
För mig övervägde: ingen mer risk för mjölkstockning och smärta, ingen mer diarré hos barnet, kunna dela på nätterna, lugnare dagar, vara fri att kunna göra saker på egen hand. Tyckte inte om amningen ens när det funkade så det uppvägde inte alla de här fördelarna.
Alla ska väl få utbildning om båda sättens för- och nackdelar!! Men på vårt MVC pratade de bara amning och viftade bort alla frågor om ersättning.
Jag hade gått över till flaska om inte jag fått hjälp av Amningshjälpen. Jag var nära att tycka att amning var pest och pina, trots att jag innerst inne så gärna ville kunna amma mitt barn. Tack vare Amningshjälpen tycker jag definitivt inte att amning är pest och pina och ammar fortfarande min 1,5 åring och är överlycklig för att jag fick sådan fick sån fin hjälp av Amningshjälpen. Tyvärr så tror jag att det är jättevanligt att många ger upp amningen för att det inte fungerar och pga attt de inte får rätt hjälp. Jag upplever att det fullkomligt saknas rätt kompetens om amning inom den vanliga vården. Det vore intressant att få reda på hur många som övergått till flaska pga att amningen inte fungerat och hur många av dessa som Amningshjälpen kunde ha gett rätt hjälp.
Jag skrev in i mitt förlossningsbrev att jag ville amma och att jag ville ha hjälp med att få till det.
Om man har bestämt hur man vill göra under graviditeten, så tycker jag att man kan göra det enkelt för sig. Finns det på papper så kan personalen rätta sig efter det utan att behöva tjata åt det ena eller andra hållet.
Jag tror att många som flaskmatar och inte valde detta har en sorg över att det inte funkade, och kan bli extra anti och bitska mot folk som kan amma. Har man valt flaska och är nöjd i sitt beslut så har man antagligen en helt annan självkänsla, precis som när man har valt amning och det fungerar. Är man däremot inte helt nöjd med sin tillvaro så vill man antagligen försvara sig, även om ingen ifrågasätter.
Min erfarenhet av sjukvården är inte att vare sig amning eller flaskmatning förespråkas. Tvärtom är det oftare så att samma personalgrupper har en massa ÅSIKTER om exakt hur varje mamma och familj borde göra, och att de i ena fallet tycker att det ska ammas och i det andra att flaskan är bäst. Det allra vanligaste är att det skanderas amma-amma-amma tills det inte flyter på så bra, och sen flaska-flaska-flaska... I båda fallen utan nån direkt hjälp kring hur det hela ska fungera.
Hysterin finns definitivt, men det är inte en amnings- eller flaskhysteri, utan ett behov att styra över vuxna människor och familjers val. Dåligt, tycker jag!
Jag hade också skrivit in i mitt förlossningsbrev att jag absolut ville amma, men fick inte någon bra hjälp för det.
Jag skrev i mitt förlossningsbrev att jag ville amma, men sedan ångrade jag mig när jag väl hade fött. Men barnmorskorna & sköterskorna på BB fortsatte tjata om amning ändå, det kändes som att jag inte fick ångra mig och att ersättning inte var godkänt... De sa saker som att det är väl SYND att inte prova att amma ens! :-(
Jag var iallafall väldigt nöjd med mitt val när vi väl kom hem. Det gjorde att jag verkligen hade möjlighet att vila upp mig ordentligt efter en lång och tuff förlossning. Jag orkade inte kämpa med amning då, jag hade noll energi kvar och hade förlorat mycket blod, och kände bara att jag behövde vila och ha min kropp i fred. Då kunde pappan mata.
Fan vad arg jag var på personalen som hade en massa åsikter om detta!
Tina: Huvudet på spiken!
Nöjd flaskmamma: Det gör mig ont att du fick kämpa med amningen. Som Eva-Lotta skriver går återkommande mjölkstockningar ofta att förebygga om man får sakkunig hjälp och stöd. Jag förstår vad du menar, du hade kunnat fortsätta att amma och vara sjuk i mjölkstockning men du valde att gå över till flaska. All respekt för det! Men det är inte ett schyst val! Hade svenska myndigheter och vårdanställda tagit amning på allvar hade du kanske sluppit mycket krångel med amningen.
Anonym: Det är en svår balansgång för vården. De kanske tyckte det var synd att du, om du var trött, skulle behöva hålla på med ersättningskok, disk och steilisation av flaskor och kanske ärligt önskade dig att få ligga till sängs och amma i stället. För många är det det mest vilsamma.
Dessutom gör amning att livmodern drar samman sig snabbare efter förlossningen och man förlorar mindre blod vilket också leder till att man inte lbir lika trött.
Var det direkt när ditt barn kom ut som du kände att du inte ville amma? Fick ni möjlighet till amning direkt efter förlossnignen men du tackade nej? Eller hände det andra saker - separerades ni, var du på uppvak etc? Naturligtvis behöver du inte svara men jag vill vekrligne förstå vad du har varit med om så jag vågar ändå kasta ut frågan.
Marit: Jag håller inte med dig om att det i mitt fall var någon svår balansgång för vården. Jag uttryckte ett tydligt ställningstagande, vilket jag förväntade mig att bli respekterad för, men istället fortsatte de tjata om amning, om jag inte skulle prova ändå, det är inte försent än, det finns så många fördelar med amning, bla bla... Jag blev arg till slut och var tvungen att säga ifrån!
Och min man var ju hemma första två veckorna så varför någon skulle trott att det vore mest vilsamt för mig att amma nästan dygnet runt, det kan jag inte förstå.
Jag hade en normal förlossning, men det tog rätt lång tid och jag är ganska lättblödande (dock ingen blödarsjuka, det kollade de under graviditeten). Så jag blev lite medtagen, väldigt yr i huvudet och så. Ingen separation, inget uppvak. Och ja, barnmorskan ville jag skulle amma direkt men jag orkade faktiskt bara inte.
Jag fattar inte varför de var SÅ ensidigt pro-amning och inte lyssnade på mig?! Det var faktiskt mitt val det handlade om och det gjorde jag ju själv.
Glöm inte att vårdpersonal faktiskt är skyldiga att informera om amningens fördelar jämfört med bröstmjölksersättning. Det finns föreskrifter (bindande regler) från Socialstyrelsen som slår fast detta.
Godtycklighet var ordet.
När mitt första barn inte tog bröstet och inte fick i sig någon mjölk uppmanades jag att mjölka ur lite och skedmata. Fick väl ur några milliliter, det räcker aldrig tänkte jag. Jodå, ingen fara, jättebra, intygade personalen. Och det gick mycket riktigt jättebra. Efter en vecka låg han över sin födselvikt och amningen hade kommit igång.
En kompis till mig födde på samma sjukhus några månader tidigare och var med om en liknande situation. Hennes barn fick ersättning utan att hon ens tillfrågades. De fick igång amningen sedan, men den taggen, att beslutet om hennes barns uppfödning fattades över hennes huvud, sitter kvar.
Samma sjukhus, antagligen ungefär samma personal. Båda hade uttryck önskan att amma i förlossningsbreven.
Med mitt andra barn uttryckte jag förmodligen väldigt tydlig säkerhet i att amningen skulle fungera, för jag tillfrågades bara några gånger hur det gick och uppmanades ta kontakt om jag behövde hjälp. Jag tror inte ens de kontrollerade att bebisen faktiskt sög innan vi blev utskrivna. Vilket inte var något problem i det fallet, men det hade lika gärna kunnat gå åt skogen.
Skicka en kommentar