Av Eva-Lotta Funkquist
Åsa Brugård Konde är nutritionist på Livsmedelsverket. Hon blir intervjuad i senaste Amningsnytt angående verkets nya amningsrekommendation. Man har valt att införa en nyhet i rådgivningen kring spädbarnets kost; från fyra månader kan man ge bebisen "yttepyttelite" provsmak av mat. Det ska vara kryddmåttstora mängder. Smakportioner bör föräldrar fortfarande vänta med tills barnet är sex månader. Anledningen till det nya rådet är enligt Åsa att BVC-sjuksköterskorna inte följde den gamla rekommendationen utan förmedlade följande budskap till föräldrarna: "Livsmedelsverket rekommenderar smakportioner från sex månader, men vi på BVC rekommenderar att man börjar vid fyra månader”.
Nu verkar inte BVC veta så mycket om vad Livsmedelsverket säger (läs Amningsnytt artikel). BVC tycks så att säga köra sitt eget race. Men jag undrar ändå: är det inte en risk att BVC-sjuksköterskorna börjar förmedla följande budsakp?: "Livsmedelsverket rekommenderar yttepyttelite smakportioner från fyra månader, men vi på BVC rekommenderar att man börjar med större mängder”.
Åsa Brogård Konde blir också intervjuad i fredagens DN. Där berättar hon att Livsmedelsverket måste förhålla sig till den forskning som visar att amning är bra även för västerländska barn (och inte bara för barn i fattiga länder). Som exempel tar hon att det finns en studie som visar att spädbarn som ammats har 72 procents lägre risk att behöva läggas in på sjukhus för luftvägsinfektioner. I artikeln tar man upp att amningsråden alltså trots detta har ändrats. Numera "uppmuntras" mammor att amma de första sexmånadern, men de kan börja ge miniportioner från fyra månader. Ett av skälen till detta är att kvinnor som inte vill eller kan amma, inte ska skuldbeläggas.
Och jag undrar: på vilket sätt mildrar miniportioner kvinnors skuld? Och sen undrar jag också: vad är egentligen orsaken till att miniportionerna införs?
Redan i våras fick jag för övrigt inbjudan från barnmatsindustrin: Utbildningsdag om Livsmedelsverket nya råd. Det undrar jag inte över.
4 kommentarer:
Som förstagångsmamma blev jag av bvc rekomenderad att ge smakportioner vid 4 mån.
Jag började exakt på dagen, så mån om att göra allt rätt.
Som Sagt, då förstagångsmamma.
Nu med barn no 2 vet jag bättre och har fått en helt annan syn på bvc.
ännu ett inlägg från "studio belinda"
http://studiobelinda.blogspot.com/2008/07/r-jag-amningsparaniod.html
Jag hade tänkt att vänta till 6 månader, var heeeelt inställd på det och tyckte att alla som började vid 4 månader gjorde fel. Men tyvärr verkade inte min dotter hålla med mig, vid 4,5 månad började hon bli extremt intresserad av mat, försökte stjäla från oss och försökte kasta sig upp på matbordet. Försökte avleda med leksaker men det gick inte till slut, så vi gav henne en gurkstav och hon älskade det!
Men nu har jag lite dåligt samvete, eller ja, det hade, jag redan från början, för jag vet ju att det anses bäst att vänta till 6 månader. Å andra sidan verkar hon redo rent mentalt, hon får lite plockmat och har inga problem med att tugga och svälja. Hon är strax över 5 månader nu och får inte i sig några mängder, snarare några kryddmått/dag. Usch vad det ska vara svårt att bestämma, jag hade helst velat att hon väntade!
Men nu är det nog så att journalisterna gärna blåser upp fel saker...
Jag har varit med vid ett par möten på livsmedelsverket där den nya rekommendationen diskuterats.
Den främsta anledningen till att ytte-pytte-smakupplevelserna kommer med är att det inte finns några påvisade nackdelar att ge små mängder mat från 17 veckors (lite mindre än 4 månader) ålder och upp till 6 månader finns det inga påvisade nackdelar med att amma helt. Att amma i huvudsak är fördelaktgt dock.
Bröstmjölk ska stå för näringsintaget och det andra är för att tillåta barnen att känna på mat, kanske utan att svälja, från en ålder då det är ofarligt enligt dagens forskningsläge.
Vad som faktiskt också kommer mer fokus på är att delamningen är viktig, dels om man inte klarar eller trivs med att amma helt i början, men också under minst hela det första året. Delamningen kom i skymundan med de rekommendationer som har gällt.
Jag kan också säga att Amnngshjälpen och AMNIS genom deltagande i möten och remissvar har varit inblandade i tillkomsten av dessa nya rekommendationer och jag som Amningshjälpens representant i de forumen har varit i överlag mycket positiv till dem.
Skicka en kommentar