Av Marit Olanders
Innan ni börjar läsa vill jag för säkerhets skull påpeka att nedanstående inte är något som "Amningshjälpen tycker" utan min högst personliga fundering. För övrigt är allt som skrivs på bloggen och i kommentarsfälten personliga funderingar, om inte annat anges. Hursomhelst:
I mitten av 1980-talet var det vanligt att kvinnor badade topless, dvs utan bikiniöverdel, på svenska stränder. Det förekom bland kvinnor i alla åldrar, även om det kanske var vanligast bland yngre. Man fick snygg solbränna utan vita märken och streck och framför allt var det en mycket skönare känsla att bada utan bikiniöverdel, som ju dessutom ofta har svår att sitta rätt om man plaskar och leker, hopppar i från bryggan, gör kullerbyttor och så vidare. Runt 1986 nådde toplessbadandet sin kulmen och sedan försvann det på 90-talet.
Vi som var 15-20 år 1986 var 25-30 år tio år senare, 1996. I den åldern får många kvinnor i Sverige sitt första barn. Många som fick barn under de år på 90-talet då amning var som allra vanligast i Sverige hade alltså förmodligen badat topless på 80-talet och om de inte hade gjort det själva så hade de åtminstone sett en massa kvinnor på stränderna ogenerat tillbringa hela dagarna endast iklädda bikinibyxor.
Jag vill på intet sätt förringa betydelsen av Amningsvänliga sjukhus-initiativet med 10 steg till lyckad amning. Jag tror det var helt avgörande för att så många fick amningen att fungera så bra under 90-talet. Men kanske amningen också fick en extra skjuts av att det levde kvar en idé om att det egentligen inte var så konstigt att visa brösten offentligt? Debatten om offentlig amning, och aversionen mot den, har ju kommit på senare år.
Stämmer det om man vänder på det, att kvinnor som själva fötts under 1980-talet, och inte upplevt allmänt toplessbadande som vuxna, är mindre bekväma med att blotta brösten för amning?
onsdag 28 december 2011
tisdag 27 december 2011
Julbio: Pappors hyllning till mammor
Av Marit Olanders
Att sång och dans kan vara kraftfulla hjälpmedel om man vill trösta ett barn när mammans bröst inte är i närheten visste vi. En pappa skrev en egen sång till sin dotter som han sjöng när hans kvinna behövde ta ett bad eller vila en stund. Lägg också märke till amningsskrattet när boobsen sen väl närmar sig.
Att sång och dans kan vara kraftfulla hjälpmedel om man vill trösta ett barn när mammans bröst inte är i närheten visste vi. En pappa skrev en egen sång till sin dotter som han sjöng när hans kvinna behövde ta ett bad eller vila en stund. Lägg också märke till amningsskrattet när boobsen sen väl närmar sig.
måndag 26 december 2011
Hon är min första och sista kvinna
Av Eva-Lotta Funkquist
"It takes a village to raise a child" är ett afrikanskt ordspråk och säkert så sant som det är sagt. Men i Sverige bor vi inte i byar där invånarna hjälps åt att ta hand om barnen. Istället blir vår livspartner ganska avgörande, åtminstone av största vikt, för att våra barn ska få en bra uppväxt. I jämställda förhållanden ammas det t.ex. mer (att amma är en krävande uppgift och ofta behövs stöttning för att mamman ska klara av den). Men tyvärr är det ofta så att den som är dysfunktionell i sin föräldraroll dras till andra som är lika dysfunktionella. Kaka söker maka och man trivs väl ofta i den värld man känner till och där man förstår koderna, hur destruktiva de än är.
Men ibland bryts mönster, och den som inte har någon positiv föräldrabild alls kan ändå fungera alldeles utmärkt som förälder. Kanske handlar det många gånger om att välja en partner som kan kompensera för ens egna brister. Som kan fungera som rollmodell och kompass i kanske det svåraste som vi som människor företar oss: to raise a child.
Jag läser om Zlatan i Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse. Hans uppväxt är på alla sätt dysfunktionell. Hans mamma slog honom ständigt med tillhyggen och pappan var svårt alkoholiserad. Det saknades nästan alltid mat i hemmet och Zlatan kunde bara äta sig mätt i skolan. Även om han själv inte anklagar så är hans uppväxt så full av brister att andra vuxna som funnits runt Zlatan, och som nu läser hans bok, har all anledning att skämmas; varför såg så få och varför gjordes så lite?
Men Zlatan har mot alla odds lyckats, hans liv är i alla stycken en osannolik framgångssaga. Han har också valt en kvinna till sina barn som fungerar. Jag har tänkt på det här förut och det låter lite osannolikt, men vissa män tycks, trots att de knappast borde, ha en inbyggd respekt för kvinnor. Den finns där som en sorts självklar vägvisare som får dem att välja "rätt".
Zlatan är inte bara en fotbollsspelare, han är ett varunamn, och sådana ska säljas. Det gäller att ha en image som slår. Han pratar mycket, men säger själv att orden bara kommer; många saker han har sagt har blivit berömda, trots att det aldrig varit planerat. Om sin familj är han dock fåordig. Men han öppnar sig lite för den spanska tidningen El Pais. Om sin sambo Helena säger han:
"Hon är listig, trevlig och mycket intelligent" och han fortsätter "Hon är min första och sista kvinna. Jag säger det bara en gång."
Tillåt mig gissa, det där var värt några miljoner. Och få rådgivare i världen, om han nu istället hade valt att anlita sådana, hade fått till det bättre!
"It takes a village to raise a child" är ett afrikanskt ordspråk och säkert så sant som det är sagt. Men i Sverige bor vi inte i byar där invånarna hjälps åt att ta hand om barnen. Istället blir vår livspartner ganska avgörande, åtminstone av största vikt, för att våra barn ska få en bra uppväxt. I jämställda förhållanden ammas det t.ex. mer (att amma är en krävande uppgift och ofta behövs stöttning för att mamman ska klara av den). Men tyvärr är det ofta så att den som är dysfunktionell i sin föräldraroll dras till andra som är lika dysfunktionella. Kaka söker maka och man trivs väl ofta i den värld man känner till och där man förstår koderna, hur destruktiva de än är.
Men ibland bryts mönster, och den som inte har någon positiv föräldrabild alls kan ändå fungera alldeles utmärkt som förälder. Kanske handlar det många gånger om att välja en partner som kan kompensera för ens egna brister. Som kan fungera som rollmodell och kompass i kanske det svåraste som vi som människor företar oss: to raise a child.
Jag läser om Zlatan i Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse. Hans uppväxt är på alla sätt dysfunktionell. Hans mamma slog honom ständigt med tillhyggen och pappan var svårt alkoholiserad. Det saknades nästan alltid mat i hemmet och Zlatan kunde bara äta sig mätt i skolan. Även om han själv inte anklagar så är hans uppväxt så full av brister att andra vuxna som funnits runt Zlatan, och som nu läser hans bok, har all anledning att skämmas; varför såg så få och varför gjordes så lite?
Men Zlatan har mot alla odds lyckats, hans liv är i alla stycken en osannolik framgångssaga. Han har också valt en kvinna till sina barn som fungerar. Jag har tänkt på det här förut och det låter lite osannolikt, men vissa män tycks, trots att de knappast borde, ha en inbyggd respekt för kvinnor. Den finns där som en sorts självklar vägvisare som får dem att välja "rätt".
Zlatan är inte bara en fotbollsspelare, han är ett varunamn, och sådana ska säljas. Det gäller att ha en image som slår. Han pratar mycket, men säger själv att orden bara kommer; många saker han har sagt har blivit berömda, trots att det aldrig varit planerat. Om sin familj är han dock fåordig. Men han öppnar sig lite för den spanska tidningen El Pais. Om sin sambo Helena säger han:
"Hon är listig, trevlig och mycket intelligent" och han fortsätter "Hon är min första och sista kvinna. Jag säger det bara en gång."
Tillåt mig gissa, det där var värt några miljoner. Och få rådgivare i världen, om han nu istället hade valt att anlita sådana, hade fått till det bättre!
söndag 25 december 2011
WHO:s tillväxtkurvor rekommenderas i USA
Av Marit Olanders
WHO:s tillväxtkurvor skiljer sig från andra kurvor genom att de visar hur barn bör växa, inte bara ett genomsnitt av hur barn i en befolkning växer. Barn växer på olika sätt med olika kost och andra förutsättningar. Därför har WHO följt tillväxten hos 8000 barn till ickerökande mammor i familjer som har det gott ställt, i både rika och fattiga länder. Barnen har ammats hela det första året. Därför visar WHO-kurvorna ammade barns tillväxt; först en brant uppgång och sedan en avplanande kurva. Ritar man in ett ammat barns viktutveckling på WHO:s kurva blir det ingen amningspuckel de första månaderna och det ser inte ut som om barnet är lite för smalt därefter. WHO har bestämt att amning är normen för små barns växande mot vilket alla andra uppfödningssätt ska mätas. Amning är regeln, inte undantaget.
Nu har USA bestämt sig för att rekommendera WHO:s kurvor för barnets första två år. Kanske det kan skicka en signal till svenska myndigheter. Jag har intervjuat tongivande läkare inom barnhälsovården till Amningsnytt och de har sagt att visst är WHO-kurvorna intressanta men de vill inte sluta rekommendera svenska kurvor till svenska barn. Det är bara det att de svenska kurvorna har ritats efter barn som är födda 1974 eller 1981, och tar verkligen inte i beräkning om barnen ammades. Det var bara en ytterst liten andel av barnen som föddes de åren som hade amningen kvar vid ettårsdagen. 1974 var det bara några få procent av alla barn som ammades vid sex månader.
Sverige har fått kritik för att vara alltför följsamma gentemot USA i sömnrådgivningen. Nu hoppas vi i alla fall de är konsekventa i sin följsamhet och ändrar inställning till viktkurvor. Då kanske föräldrar till normala, ammade, smala barn äntligen slipper få rådet att dra ner på amningen för att barn ska få aptit på "riktig mat".
WHO:s tillväxtkurvor skiljer sig från andra kurvor genom att de visar hur barn bör växa, inte bara ett genomsnitt av hur barn i en befolkning växer. Barn växer på olika sätt med olika kost och andra förutsättningar. Därför har WHO följt tillväxten hos 8000 barn till ickerökande mammor i familjer som har det gott ställt, i både rika och fattiga länder. Barnen har ammats hela det första året. Därför visar WHO-kurvorna ammade barns tillväxt; först en brant uppgång och sedan en avplanande kurva. Ritar man in ett ammat barns viktutveckling på WHO:s kurva blir det ingen amningspuckel de första månaderna och det ser inte ut som om barnet är lite för smalt därefter. WHO har bestämt att amning är normen för små barns växande mot vilket alla andra uppfödningssätt ska mätas. Amning är regeln, inte undantaget.
Nu har USA bestämt sig för att rekommendera WHO:s kurvor för barnets första två år. Kanske det kan skicka en signal till svenska myndigheter. Jag har intervjuat tongivande läkare inom barnhälsovården till Amningsnytt och de har sagt att visst är WHO-kurvorna intressanta men de vill inte sluta rekommendera svenska kurvor till svenska barn. Det är bara det att de svenska kurvorna har ritats efter barn som är födda 1974 eller 1981, och tar verkligen inte i beräkning om barnen ammades. Det var bara en ytterst liten andel av barnen som föddes de åren som hade amningen kvar vid ettårsdagen. 1974 var det bara några få procent av alla barn som ammades vid sex månader.
Sverige har fått kritik för att vara alltför följsamma gentemot USA i sömnrådgivningen. Nu hoppas vi i alla fall de är konsekventa i sin följsamhet och ändrar inställning till viktkurvor. Då kanske föräldrar till normala, ammade, smala barn äntligen slipper få rådet att dra ner på amningen för att barn ska få aptit på "riktig mat".
fredag 23 december 2011
Julens drink med sommarens minnen
Av Eva-Lotta Funkquist
Alex Schulman presenterar julens drink. Med väldigt avslappnad inställning. Tre fjärdedelar har för övrigt väldigt avslappnad inställning, medan en fjärdedel försöker piska upp stämningen. Var på tre fjärdedelarna verkar reagerar med: error, no such entry, try again.
Tack Amanda Schulman, för den pumpningen, den piggade upp!
Alex Schulman presenterar julens drink. Med väldigt avslappnad inställning. Tre fjärdedelar har för övrigt väldigt avslappnad inställning, medan en fjärdedel försöker piska upp stämningen. Var på tre fjärdedelarna verkar reagerar med: error, no such entry, try again.
Tack Amanda Schulman, för den pumpningen, den piggade upp!
söndag 18 december 2011
Ny bok om amning 2012!
Av Marit Olanders
Jag ska berätta en sak för er. Det står redan på Facebook, så det är officiellt, men kanske inte alla har sett det.
Jag håller på och skriver en bok om amning. Den heter Amning i vardagen och handlar om amning efter att man har kommit hem från sjukhuset, om små och stora utmaningar man kan bli ställd inför i vardagen.
Titeln är vald med omsorg. Jag vill bort från amning som något högtidligt, speciellt och mysigt. Alla amningar är verkligen inte mysiga. De pågår verkligen inte i en avskärmad bebisbubbla utan sker samtidigt som livet rullar på runt omkring. Ofta är amning något man bara gör, som en självklar del i vardagen.
Framför allt vill jag bort från uttrycket ”bröst är bäst”. Det har visat sig göra mer skada än nytta. Amning har kommit att uppfattas som något litet extra som ger guldkant på tillvaron, kanske t o m något pretentiöst, som inte egentligen behövs.
Jag vill att det ska finnas en nertaggad bok om amning. En bok där ord som "bäst", "viktigt" och "optimalt" är mer sällsynta än "helt okej" och "om du vill". Delamningen ökar i Sverige och därför finns ett utförligt kapitel om hur man kombinerar amning med bröstmjölksersättning och/eller annan mat.
Amning i vardagen visar på möjligheter snarare än begränsningar och jag hoppas att boken ska stärka föräldrar i deras föräldraskap.
Kom in på Facebook och gilla Ny bok: Amning i vardagen!
Jag ska berätta en sak för er. Det står redan på Facebook, så det är officiellt, men kanske inte alla har sett det.
Jag håller på och skriver en bok om amning. Den heter Amning i vardagen och handlar om amning efter att man har kommit hem från sjukhuset, om små och stora utmaningar man kan bli ställd inför i vardagen.
Titeln är vald med omsorg. Jag vill bort från amning som något högtidligt, speciellt och mysigt. Alla amningar är verkligen inte mysiga. De pågår verkligen inte i en avskärmad bebisbubbla utan sker samtidigt som livet rullar på runt omkring. Ofta är amning något man bara gör, som en självklar del i vardagen.
Framför allt vill jag bort från uttrycket ”bröst är bäst”. Det har visat sig göra mer skada än nytta. Amning har kommit att uppfattas som något litet extra som ger guldkant på tillvaron, kanske t o m något pretentiöst, som inte egentligen behövs.
Jag vill att det ska finnas en nertaggad bok om amning. En bok där ord som "bäst", "viktigt" och "optimalt" är mer sällsynta än "helt okej" och "om du vill". Delamningen ökar i Sverige och därför finns ett utförligt kapitel om hur man kombinerar amning med bröstmjölksersättning och/eller annan mat.
Amning i vardagen visar på möjligheter snarare än begränsningar och jag hoppas att boken ska stärka föräldrar i deras föräldraskap.
Kom in på Facebook och gilla Ny bok: Amning i vardagen!
torsdag 15 december 2011
Länktips: Bilder på barnets position och tag om bröstet
Av Marit Olanders
Mångsidiga Sagogrynet publicerar egenhändigt skapade teckningar på hur barnets position vid bröstet påverkar taget om bröstvårtan. Jag har haft förmånen att se film inifrån barns munnar under pågående amning, på en föreläsning med en läkare från University of Western Australia i Perth. Filmen var gjord med ultraljusteknik och man såg verkligen hur långt in i munnen bröstvårtna låg. Faktiskt ännu lite längre in än hur Sagogrynet har ritat det, ända bak i övergången mellan hårda och mjuka gommen. KLänn efter med tungan var din egen övergång är och betänk att spädbarn visserligen har mindre mun men att övergången till mjuka gimmen ligger längre bak i munhålan än på vuxna.
Har barn ytligare tag finns risken att bröstvårtan kläms mellan hårda gommen och tungan, med smärta och risk för sår hos mamman som följd.
Länk till Sagogrynets inlägg här.
Mångsidiga Sagogrynet publicerar egenhändigt skapade teckningar på hur barnets position vid bröstet påverkar taget om bröstvårtan. Jag har haft förmånen att se film inifrån barns munnar under pågående amning, på en föreläsning med en läkare från University of Western Australia i Perth. Filmen var gjord med ultraljusteknik och man såg verkligen hur långt in i munnen bröstvårtna låg. Faktiskt ännu lite längre in än hur Sagogrynet har ritat det, ända bak i övergången mellan hårda och mjuka gommen. KLänn efter med tungan var din egen övergång är och betänk att spädbarn visserligen har mindre mun men att övergången till mjuka gimmen ligger längre bak i munhålan än på vuxna.
Har barn ytligare tag finns risken att bröstvårtan kläms mellan hårda gommen och tungan, med smärta och risk för sår hos mamman som följd.
Länk till Sagogrynets inlägg här.
Fast i föräldrafällan?
Av Marit Olanders
Karolina Stenström skriver i ETC om hur nyblivna föräldrar tenderar att positionera sig som än det ena, än det andra och fördöma andra föräldras val. Hon menar att det är bristande lyhördhet från BB:s BVC::s sida, inte minst vad gäller amning och bröstmjölksersättning, som gör att föräldrar blir osäkra på sig själva, vilket i sin tur leder till att de kritiserar andras val.
Så här står det bland annat:
Det är så synd att det blir en slags kamp mellan flaskmatnings- och amningsföräldrar för det tar fokus från det egentliga problemet, vilket är att det finns personal som inte är uppdaterade om vad som gäller för flaskning och amning och framför allt inte är lyhörda för vad föräldrarna vill. BVC ska syssla med friskvård, inte sjukvård, och vara försiktiga med att lösa problem som föräldrarna inte uttryckt. Det gör föräldrar osäkra och min gissning är att det är därför många positionerar sig så kraftigt i sitt amnings- eller flaskningsläger.
Det är inte oro man behöver som förälder, slår Karolina Stenström fast, det är närhet och någon som lyssnar. Det löser de flesta problem.
Läs hela krönikan här.
Karolina Stenström skriver i ETC om hur nyblivna föräldrar tenderar att positionera sig som än det ena, än det andra och fördöma andra föräldras val. Hon menar att det är bristande lyhördhet från BB:s BVC::s sida, inte minst vad gäller amning och bröstmjölksersättning, som gör att föräldrar blir osäkra på sig själva, vilket i sin tur leder till att de kritiserar andras val.
Så här står det bland annat:
Det är så synd att det blir en slags kamp mellan flaskmatnings- och amningsföräldrar för det tar fokus från det egentliga problemet, vilket är att det finns personal som inte är uppdaterade om vad som gäller för flaskning och amning och framför allt inte är lyhörda för vad föräldrarna vill. BVC ska syssla med friskvård, inte sjukvård, och vara försiktiga med att lösa problem som föräldrarna inte uttryckt. Det gör föräldrar osäkra och min gissning är att det är därför många positionerar sig så kraftigt i sitt amnings- eller flaskningsläger.
Det är inte oro man behöver som förälder, slår Karolina Stenström fast, det är närhet och någon som lyssnar. Det löser de flesta problem.
Läs hela krönikan här.
Blombudet var här
Av Marit Olanders
Lantbrevbäraren hade med sig ett blombud. Med kalla fingrar öppnade jag paketet.
Det var mörkröda gerberor, vitt fluff och gröna blad. På ett inplastat kort stod:
"Tack för allt arbete med Amningsbloggen. Ha en härlig jul önskar Amningshjälpens styrelse"
Tack för er omtanke, styrelsen. Jag blev jätteglad.
Och tack alla läsare och kommentatorer som är med och gör Amningsbloggen till vad den är. God jul på er!
Lantbrevbäraren hade med sig ett blombud. Med kalla fingrar öppnade jag paketet.
Det var mörkröda gerberor, vitt fluff och gröna blad. På ett inplastat kort stod:
"Tack för allt arbete med Amningsbloggen. Ha en härlig jul önskar Amningshjälpens styrelse"
Tack för er omtanke, styrelsen. Jag blev jätteglad.
Och tack alla läsare och kommentatorer som är med och gör Amningsbloggen till vad den är. God jul på er!
tisdag 13 december 2011
Som Fan läser bibeln
Av Eva-Lotta Funkquist
Ibland när man diskuterar med företrädare till femminutersmetoden så kommer argumentet upp att barn tål mycket mer än vi tror och att barn har en otrolig förmåga till läkning. Senast detta hände så hävdade en person att hon fann stöd för det här resonnemanget hos en författare, nämligen Tor Wennerberg och jag antar att hon menade hans bok "Vi är våra relationer". Jag har också läst Tor Wennerbergs bok och för mig är det smått obegripligt hur någon kan finna stöd för femminutersmetoden i hans resonnemang.
Tor Wennerbergs bok "Vi är våra relationer" handlar om desorganiserad anknytning och mentalisering.
I högriskmiljöer har 80 % av barnen s.k. desorganiserad anknytning, d.v.s. en dysfunktionell form av anknytning. Dessa barn lever i ett permanent dysreglerat rädslosystem, det har kallats för "fright without solution". Men, kanske än mer skrämmande, i lågriskgrupper (medelklass) har så många som 15 % av alla barn i vissa undersökningar också s.k. desorganiserad anknytning och alltså en kollapsad anknytningsrelation (d.v.s. var sjätte barn).
Anknytningspersonen är barnets säkerhet. Det är till den barnet flyr som skydd mot alla faror, men om anknytningspersonen är skrämmande och övergivande uppstår en olöslig biologisk paradox. Barnet är inte rustat för att klara detta. Lösningen blir dissociation, en form av försvar som väl närmast kan beskrivas som att barnet splittrar sitt sinne för att stå ut med smärtan. Den olösliga paradoxen har flyttat in i barnet.
Mentaliseringsbaserad terapi syftar till att hjälpa barnet (eller den vuxne) att övervinna fobin (barnet vill vidmakthålla försvaret) som hon eller han utvecklat för mentalisering (d.v.s. ett helt sinne).
Barn och vuxna kan ibland läka psykiskt, men det kan ju aldrig någonsin vara ett argument för att barn kan tåla femminutersmetoden. För mig blir resonnemanget ett exempel på "som Fan läser Bibeln".
Ibland när man diskuterar med företrädare till femminutersmetoden så kommer argumentet upp att barn tål mycket mer än vi tror och att barn har en otrolig förmåga till läkning. Senast detta hände så hävdade en person att hon fann stöd för det här resonnemanget hos en författare, nämligen Tor Wennerberg och jag antar att hon menade hans bok "Vi är våra relationer". Jag har också läst Tor Wennerbergs bok och för mig är det smått obegripligt hur någon kan finna stöd för femminutersmetoden i hans resonnemang.
Tor Wennerbergs bok "Vi är våra relationer" handlar om desorganiserad anknytning och mentalisering.
I högriskmiljöer har 80 % av barnen s.k. desorganiserad anknytning, d.v.s. en dysfunktionell form av anknytning. Dessa barn lever i ett permanent dysreglerat rädslosystem, det har kallats för "fright without solution". Men, kanske än mer skrämmande, i lågriskgrupper (medelklass) har så många som 15 % av alla barn i vissa undersökningar också s.k. desorganiserad anknytning och alltså en kollapsad anknytningsrelation (d.v.s. var sjätte barn).
Anknytningspersonen är barnets säkerhet. Det är till den barnet flyr som skydd mot alla faror, men om anknytningspersonen är skrämmande och övergivande uppstår en olöslig biologisk paradox. Barnet är inte rustat för att klara detta. Lösningen blir dissociation, en form av försvar som väl närmast kan beskrivas som att barnet splittrar sitt sinne för att stå ut med smärtan. Den olösliga paradoxen har flyttat in i barnet.
Mentaliseringsbaserad terapi syftar till att hjälpa barnet (eller den vuxne) att övervinna fobin (barnet vill vidmakthålla försvaret) som hon eller han utvecklat för mentalisering (d.v.s. ett helt sinne).
Barn och vuxna kan ibland läka psykiskt, men det kan ju aldrig någonsin vara ett argument för att barn kan tåla femminutersmetoden. För mig blir resonnemanget ett exempel på "som Fan läser Bibeln".
måndag 12 december 2011
Ingredienser i bröstmjölk och bröstmjölksersättning
Av Marit Olanders
Det var först på 1950-talet som man började få kläm på näringssammansättnignen i mänsklig mjölk. Sedan dess har fler och fler ingredienser upptäckts. Att spädbarn i stor skala fått bröstmjölksersättning i stället för bröstmjölk har kallats "världens största experiment på människor utan kontrollgrupp". När Henri Nestlé, en tysk som handlade med senap, spannmål och oljelampor, i mitten på 1800-talet började koka ihop farine lactée, vetemjöl och komjölk, hade han ingen aning om vad det var han skulle efterlikna.
Nu vet man mer, men om ingredienslistan är komplett nu kan man inte veta. Några studenter på en amningsutbildning i Kanada gjorde en sammanställning i alla fall. Du hittar den här.
Det var först på 1950-talet som man började få kläm på näringssammansättnignen i mänsklig mjölk. Sedan dess har fler och fler ingredienser upptäckts. Att spädbarn i stor skala fått bröstmjölksersättning i stället för bröstmjölk har kallats "världens största experiment på människor utan kontrollgrupp". När Henri Nestlé, en tysk som handlade med senap, spannmål och oljelampor, i mitten på 1800-talet började koka ihop farine lactée, vetemjöl och komjölk, hade han ingen aning om vad det var han skulle efterlikna.
Nu vet man mer, men om ingredienslistan är komplett nu kan man inte veta. Några studenter på en amningsutbildning i Kanada gjorde en sammanställning i alla fall. Du hittar den här.
söndag 11 december 2011
Barn flyr till, inte från
Av Eva-Lotta Funkquist
Under andra värlskriget bombades London av tyskarna i det så kallade blitzen. Anna Freud och Dorothy Burlingham var två psykoanalytiker som tog hand om barn som evakuerades till säkerhet, utan sina föräldrar. Efter kriget följde man upp hur barnen mådde. Resultatet kom att förvåna. Barnen som upplevt blitzen, och alltså levt under dödshot, men bott kvar hos sina föräldrar, mådde bättre än barnen som evakuerats till en fysisk trygghet. Barnen upplevde just separationen från föräldrarna som det största hotet.
Vad som ett barn upplever som skrämmande kan snudd på förefalla ologiskt för en rationell vuxen. Knappast något kan väl vara fysiskt säkrare och ofarligare än att sova i en spjälsäng?
Det mänskliga anknytningsbeteendet har formats under flera miljoner år. Historiskt sett är separation från vårdgivaren bland det mest kraftfulla hot ett barn kan utsättas för. Det här gör att ett barn som lever under hotet av flygbombningar eller svält eller mitt bland krigande soldater faktiskt upplever sig som relativt sett tryggare än ett barn som evakuerats utan sina föräldrar. Som som anknytningsteorins förgrundsgestalt John Bowlby uttryckte det; barn flyr till, inte från.
Den medfödda rädslan för separation gör att uppfostrings- och sömnmetoder, som innehåller någon form av separation, blir oerhört skrämmande för barnet. Och det är därför som barnhälsovården inte ska rekommendera dem...
Under andra värlskriget bombades London av tyskarna i det så kallade blitzen. Anna Freud och Dorothy Burlingham var två psykoanalytiker som tog hand om barn som evakuerades till säkerhet, utan sina föräldrar. Efter kriget följde man upp hur barnen mådde. Resultatet kom att förvåna. Barnen som upplevt blitzen, och alltså levt under dödshot, men bott kvar hos sina föräldrar, mådde bättre än barnen som evakuerats till en fysisk trygghet. Barnen upplevde just separationen från föräldrarna som det största hotet.
Vad som ett barn upplever som skrämmande kan snudd på förefalla ologiskt för en rationell vuxen. Knappast något kan väl vara fysiskt säkrare och ofarligare än att sova i en spjälsäng?
Det mänskliga anknytningsbeteendet har formats under flera miljoner år. Historiskt sett är separation från vårdgivaren bland det mest kraftfulla hot ett barn kan utsättas för. Det här gör att ett barn som lever under hotet av flygbombningar eller svält eller mitt bland krigande soldater faktiskt upplever sig som relativt sett tryggare än ett barn som evakuerats utan sina föräldrar. Som som anknytningsteorins förgrundsgestalt John Bowlby uttryckte det; barn flyr till, inte från.
Den medfödda rädslan för separation gör att uppfostrings- och sömnmetoder, som innehåller någon form av separation, blir oerhört skrämmande för barnet. Och det är därför som barnhälsovården inte ska rekommendera dem...
Söndagsbio: Göra eget tillmatningsset
Av Marit Olanders
Tillmatningsset är ett alternativ till nappflaska som inte stör amningen. Då går det en tunn sond från en flaska med exempelvis bröstmjölksersättning i fram till bröstet. När barnet suger på bröstet får det mat via sonden. Hur det kan se ut visar Ammehjelpen här.
Det finns tillmatningsset att köpa men man kan också göra ett eget av en nappflaska och en sond.
Man behöver också en 20 ml spruta som passar sondens fattning till att göra sonderna rena direkt efteråt. Spruta kallt vatten och sedan luft genom sonderna. En gång per dygn sköljs sonderna med kokt vatten och luftas sedan. Sond och spruta bör bytas en gång per vecka.
Tillmatningsset är ett alternativ till nappflaska som inte stör amningen. Då går det en tunn sond från en flaska med exempelvis bröstmjölksersättning i fram till bröstet. När barnet suger på bröstet får det mat via sonden. Hur det kan se ut visar Ammehjelpen här.
Det finns tillmatningsset att köpa men man kan också göra ett eget av en nappflaska och en sond.
Man behöver också en 20 ml spruta som passar sondens fattning till att göra sonderna rena direkt efteråt. Spruta kallt vatten och sedan luft genom sonderna. En gång per dygn sköljs sonderna med kokt vatten och luftas sedan. Sond och spruta bör bytas en gång per vecka.
Amning och inskolning på dagis
Av Eva-Lotta Funkquist
Ibland får vi frågor till Amningshjälpen om återgång till arbete, inskolning på dagis och amning. Hur ska man göra med amningen då? Några generella svar finns det naturligtvis inte. Men vi kan ändå berätta att den här amningen upplevs som den bästa av många mammor. De tycker att amning är ett suveränt sätt att varva ned då man varit borta från varandra i flera timmar. Med hjälp av amning kan man avleda och lösa konflikter och amning är ett fiffigt sätt att få till ett snabbt mellanmål innan man når hemmet. Och har man nått hemmet kan man kanske läsa posten och amma samtidigt. Nattningen går enkelt och barnet börjar få ett språk och börjar sätta ord på sin amning. Oftast helt andra ord än de vedertagna.
Ibland får vi tyvärr också höra att daghemspersonalen kommit med negaitva kommentarer kring amningen av den här sorten: "Det blir enklare att skola in om ni avslutar amningen först". Råd och kommentarer av den här typen är baserat på personligt tyckande och inget annat och ska naturligtvis inte yppas till föräldrar i barnomsorgen. Om du ändå får höra det, vänd dig till förskolans chef, hälsa från mig och upplys om att ett fortbildningsbehov föreligger.
Ibland får vi frågor till Amningshjälpen om återgång till arbete, inskolning på dagis och amning. Hur ska man göra med amningen då? Några generella svar finns det naturligtvis inte. Men vi kan ändå berätta att den här amningen upplevs som den bästa av många mammor. De tycker att amning är ett suveränt sätt att varva ned då man varit borta från varandra i flera timmar. Med hjälp av amning kan man avleda och lösa konflikter och amning är ett fiffigt sätt att få till ett snabbt mellanmål innan man når hemmet. Och har man nått hemmet kan man kanske läsa posten och amma samtidigt. Nattningen går enkelt och barnet börjar få ett språk och börjar sätta ord på sin amning. Oftast helt andra ord än de vedertagna.
Ibland får vi tyvärr också höra att daghemspersonalen kommit med negaitva kommentarer kring amningen av den här sorten: "Det blir enklare att skola in om ni avslutar amningen först". Råd och kommentarer av den här typen är baserat på personligt tyckande och inget annat och ska naturligtvis inte yppas till föräldrar i barnomsorgen. Om du ändå får höra det, vänd dig till förskolans chef, hälsa från mig och upplys om att ett fortbildningsbehov föreligger.
lördag 10 december 2011
Hudkontakt spar energi
Av Marit Olanders
En kommentator berättade nyligen att BB-personalen ville tillmata hennnes barn trots att det enligt henne inte behövdes. Det är känt att det sker för mycket tillmatning på oklara grunder på BB-avdelningarna.
Ett sätt att minska behovet av tillmatning kan vara att hålla sitt barn hud mot hud i stället för att lägga det i babysängen. Hud mot hud håller barnet värmen och spar energi. Eller omvänt, ligger barnet för sig själv i en säng gör det av med onödigt mycket energi på att hålla värmen.
Kanske är de relativt små mängderna råmjölk man har de första dagarna avpassade till att barnet inte ska behöva hålla värmen av sig själv utan hållas i föräldrarnas famn.
En kommentator berättade nyligen att BB-personalen ville tillmata hennnes barn trots att det enligt henne inte behövdes. Det är känt att det sker för mycket tillmatning på oklara grunder på BB-avdelningarna.
Ett sätt att minska behovet av tillmatning kan vara att hålla sitt barn hud mot hud i stället för att lägga det i babysängen. Hud mot hud håller barnet värmen och spar energi. Eller omvänt, ligger barnet för sig själv i en säng gör det av med onödigt mycket energi på att hålla värmen.
Kanske är de relativt små mängderna råmjölk man har de första dagarna avpassade till att barnet inte ska behöva hålla värmen av sig själv utan hållas i föräldrarnas famn.
fredag 9 december 2011
Vinterkräksjukan är här
Av Marit Olanders
Lagom till jul kommer årets vinterkräksjuka.
Vare sig man som ammande mamma själv insjuknar eller ej så bildar man antikroppar mot viruset, som också går över i ens mjölk. Ens ammade barn får alltså ett aktivt skydd mot just det aktuella viruset - och en hel massa andra ämnen som också skyddar dess kropp på olika sätt, vart och ett för sig och tillsammans.
Ibland hör man historier om att hela familjer insjuknar, utom just det ammade spädbarnet. Naturligtvis kan det vara en lycklig slump, men det kan också bero på amningen. Den möjligheten kan man aldrig räkna bort. Helamning ger störst skydd, men delamning är också bra.
Det är bra att fortsätta amma om man själv blir sjuk, för att förebygga att ens bebis insjuknar.
Ett ställe där vinterkräksjuka sprids som löpeld är på förskolorna. Värst drabbade av smittotrycket på fölrskolorna är antagligen de yngsta barnen. Därför kan det vara en bra idé att ha kvar amningen också när barnet börjar på förskolan. Föräldrar till ammade barn vabbar mindre.
Lagom till jul kommer årets vinterkräksjuka.
Vare sig man som ammande mamma själv insjuknar eller ej så bildar man antikroppar mot viruset, som också går över i ens mjölk. Ens ammade barn får alltså ett aktivt skydd mot just det aktuella viruset - och en hel massa andra ämnen som också skyddar dess kropp på olika sätt, vart och ett för sig och tillsammans.
Ibland hör man historier om att hela familjer insjuknar, utom just det ammade spädbarnet. Naturligtvis kan det vara en lycklig slump, men det kan också bero på amningen. Den möjligheten kan man aldrig räkna bort. Helamning ger störst skydd, men delamning är också bra.
Det är bra att fortsätta amma om man själv blir sjuk, för att förebygga att ens bebis insjuknar.
Ett ställe där vinterkräksjuka sprids som löpeld är på förskolorna. Värst drabbade av smittotrycket på fölrskolorna är antagligen de yngsta barnen. Därför kan det vara en bra idé att ha kvar amningen också när barnet börjar på förskolan. Föräldrar till ammade barn vabbar mindre.
torsdag 8 december 2011
Nyaste amningsmyten
Av Marit Olanders
"Vården blir bara bättre och bättre på att hjälpa och stödja ammande mammor" kunde man höra på Aktuellt i höstas. Vips var det en sanning som började dyka upp lite varstans - att i Sverige finns bra information och bra stöd åt kvinnor som vill amma.
Visst hade det varit enkelt för alla om det var så. Enkelt att amma och enkelt att klaga på amningshetsen om man inte ville, men kände sig tvingad.
Att vården blir allt bättre på att stödja ammande mammor är ett uttalande som är så verklighetsfrämmande att Aktuelltredaktionen borde skämmas och läsa på om research, till exempel:
"Vården blir bara bättre och bättre på att hjälpa och stödja ammande mammor" kunde man höra på Aktuellt i höstas. Vips var det en sanning som började dyka upp lite varstans - att i Sverige finns bra information och bra stöd åt kvinnor som vill amma.
Visst hade det varit enkelt för alla om det var så. Enkelt att amma och enkelt att klaga på amningshetsen om man inte ville, men kände sig tvingad.
Att vården blir allt bättre på att stödja ammande mammor är ett uttalande som är så verklighetsfrämmande att Aktuelltredaktionen borde skämmas och läsa på om research, till exempel:
- Inte sedan 2003 har ett BB kunnat utses som amningsvänligt.
- Inte sedan 1990-talet har BB-avdelningar generellt varit amningsvänliga. Redan under 2000-talets första år började BB-avdelningar plocka ner sina diplom om amningsvänlighet eftersom de märkte att de inte höll måttet, och brist på resurser och intresse stoppade fortsatt kvalitetssäkring i amningsfrågor.
- Skyddet för amning har blivit sämre sedan Socialstyrelsens Allmänna råd 1983:2, den svenska tillämpningen av WHO-koden, slutgiltigt gick i graven 2008.
- Många mor-barn-par utsätts för åtgärder som inte är i enlighet med evidens och beprövad erfarenhet:
- Vart fjärde barn tillmatas med bröstmjölksersättning på BB, trots att bara vart tionde barn skulle behöva det.
- Hur många mor-barn-par som utsätts för hands on-teknik där vårdpersonal grabbar tag i mammans bröst och barnets nacke och trycker ihop dem, är okänt men det är kränkande för mammor och skrämmande för barn och kan leda till amningssvårigheter.
- Många barn tillmatas med bröstmöjlksersättning om viktkurvan planar ut, trots att det inte behöver vara något fel och utan att man försöker åtgärda något i amningen.
- Många mammor tvingas ge upp amningen, inte för att de själva vill utan att de har fått så kassa råd.
onsdag 7 december 2011
Han tror att han är bäst
Av Eva-Lotta Funkquist
Familjen Ingrosso bär på ett svart arv. Av våld, missbruk och svek. Maria Kuhlberg är skådespelerska och har nu gjort en film (Han tror han är bäst) om två av sina släktingar, hennes två morbröder Carmine och Aldo Ingrosso, som sedan barnsben varit dödsfiender. Man anar att Maria har fått nog. Nu ska arvet brytas. I början av filmen deklarera hon; de ska bil sams.
Hon är liten och späd. Maria lyssnar, förklarar, argumenterar, ifrågasätter och hytter med fingret i sina morbröders ansikte. Många gånger med den lille sonen i famnen. Hon pratar och vaggar samtidigt sonen. Han somnar. Maria ammar och lyssnar på sin bittra morbror på anstalten.
Morbröderna blir sams. Hämndcirkeln är bruten och kanske också det svarta arvet. Marias söner kommer nog att få ett liv utan hat. Sluttexten rullar; hämnd är en lat form av sorg, men hon är inte lat, Maria. Hon är faktiskt bäst.
Familjen Ingrosso bär på ett svart arv. Av våld, missbruk och svek. Maria Kuhlberg är skådespelerska och har nu gjort en film (Han tror han är bäst) om två av sina släktingar, hennes två morbröder Carmine och Aldo Ingrosso, som sedan barnsben varit dödsfiender. Man anar att Maria har fått nog. Nu ska arvet brytas. I början av filmen deklarera hon; de ska bil sams.
Hon är liten och späd. Maria lyssnar, förklarar, argumenterar, ifrågasätter och hytter med fingret i sina morbröders ansikte. Många gånger med den lille sonen i famnen. Hon pratar och vaggar samtidigt sonen. Han somnar. Maria ammar och lyssnar på sin bittra morbror på anstalten.
Morbröderna blir sams. Hämndcirkeln är bruten och kanske också det svarta arvet. Marias söner kommer nog att få ett liv utan hat. Sluttexten rullar; hämnd är en lat form av sorg, men hon är inte lat, Maria. Hon är faktiskt bäst.
torsdag 1 december 2011
Jag gillar Wikipedia
Eva-Lotta Funkquist
Jag tycker att det är något oerhört tilltalande med Wikipedia. Alla människor som är skrivkunniga och har tillgång till internet kan redigera texter och har därför chans att sprida det som intresserar dem på Wikipedia. Det som är så fascinerande är att kvaliteten är så hög. Jämfört med många läroböcker i samma ämne är oftast kvaliteten bättre på Wikipedia. Jag har skrivit om det förut.
Förresten, kolla här. Hittar ni några fel?
Jag tycker att det är något oerhört tilltalande med Wikipedia. Alla människor som är skrivkunniga och har tillgång till internet kan redigera texter och har därför chans att sprida det som intresserar dem på Wikipedia. Det som är så fascinerande är att kvaliteten är så hög. Jämfört med många läroböcker i samma ämne är oftast kvaliteten bättre på Wikipedia. Jag har skrivit om det förut.
Förresten, kolla här. Hittar ni några fel?
måndag 28 november 2011
Amning och BMI
Av Eva-Lotta Funkquist
Det är sedan tidigare beskrivet att överviktiga kvinnor ammar mindre ofta och att de som ammar gör det en kortare period. I den här epidemiologiska studien ville man undersöka amningsförekomsten bland såväl underviktiga, som normalviktiga, överviktiga och feta kvinnor. Urvalet bestod av 200 kvinnor som födde barn i Belgien. Av dessa var 50 underviktiga (BMI <18.5), 50 normalviktiga, 50 överviktiga och 50 feta (BMI >30). Färre underviktiga (64 %) och feta kvinnor (68 %) initierade amning, jämfört med med normalviktiga (92 %) och överviktiga kvinnor (80 %). När barnen var tre månader var det endast 40 % i hela populationen kvinnor som forfarande ammade och förekomsten var lägst bland feta kvinnor. Färre feta kvinnor (52 %) som fortfarande ammade vid tre månaders ålder angav att de ammade på barnets signaler, jämfört med bland normalviktiga kvinnor (71 %). Bland de underviktiga kvinnorna som ammade angav 87 % att de ammade på barnets signaler. I alla grupperna toppar återgång till arbete som den främsta orsaken till att sluta amma, förutom bland feta kvinnor: De angav istället fysiska komplikationer som främsta orsak till att sluta amma. Författarna konstaterar att den lägre förekomsten av amning bland överviktiga och feta kvinnor är i samstämmighet med tidigare forskning, medan den lägre förekomsten bland underviktiga kvinnor är i kontrast med vad tidigare forskning visat.
Vad är då orskaken till den lägre amningsförekomsten bland feta kvinnor? Författarna presenterar fyra tänkbara förklaringar. Det kan vara medicinska orsaker: feta kvinnor drabbas oftare av graviditetskomplikationer. Anatomiska orsaker kan vara en annan förklaring: stora bröst gör amningen rent tekniskt svårare för en del feta kvinnor. Fetma är kopplat till lägre sociokulturell status och därmed till lägre tilltro till sjukvården och hälsofrämjande råd. Och till sist: det kan finnas psykologiska förklaringar. Feta kvinnor kan tänkas ha en lägre kroppstillit.
Föräldraledigheten i Belgien, efter att barnet är fött, är 14 veckor. Författarna konstaterar att det finns ett land som utmärker sig med en exceptionellt lång föräldraledighet, nämligen Sverige!
Det är sedan tidigare beskrivet att överviktiga kvinnor ammar mindre ofta och att de som ammar gör det en kortare period. I den här epidemiologiska studien ville man undersöka amningsförekomsten bland såväl underviktiga, som normalviktiga, överviktiga och feta kvinnor. Urvalet bestod av 200 kvinnor som födde barn i Belgien. Av dessa var 50 underviktiga (BMI <18.5), 50 normalviktiga, 50 överviktiga och 50 feta (BMI >30). Färre underviktiga (64 %) och feta kvinnor (68 %) initierade amning, jämfört med med normalviktiga (92 %) och överviktiga kvinnor (80 %). När barnen var tre månader var det endast 40 % i hela populationen kvinnor som forfarande ammade och förekomsten var lägst bland feta kvinnor. Färre feta kvinnor (52 %) som fortfarande ammade vid tre månaders ålder angav att de ammade på barnets signaler, jämfört med bland normalviktiga kvinnor (71 %). Bland de underviktiga kvinnorna som ammade angav 87 % att de ammade på barnets signaler. I alla grupperna toppar återgång till arbete som den främsta orsaken till att sluta amma, förutom bland feta kvinnor: De angav istället fysiska komplikationer som främsta orsak till att sluta amma. Författarna konstaterar att den lägre förekomsten av amning bland överviktiga och feta kvinnor är i samstämmighet med tidigare forskning, medan den lägre förekomsten bland underviktiga kvinnor är i kontrast med vad tidigare forskning visat.
Vad är då orskaken till den lägre amningsförekomsten bland feta kvinnor? Författarna presenterar fyra tänkbara förklaringar. Det kan vara medicinska orsaker: feta kvinnor drabbas oftare av graviditetskomplikationer. Anatomiska orsaker kan vara en annan förklaring: stora bröst gör amningen rent tekniskt svårare för en del feta kvinnor. Fetma är kopplat till lägre sociokulturell status och därmed till lägre tilltro till sjukvården och hälsofrämjande råd. Och till sist: det kan finnas psykologiska förklaringar. Feta kvinnor kan tänkas ha en lägre kroppstillit.
Föräldraledigheten i Belgien, efter att barnet är fött, är 14 veckor. Författarna konstaterar att det finns ett land som utmärker sig med en exceptionellt lång föräldraledighet, nämligen Sverige!
söndag 27 november 2011
Söndagsbio: Formula for disaster
"Because it's best for the baby"
Av Marit Olanders
På Fillippinerna finns visserligen regler om marknadsföring av brsötmljksersättning, men de följs inte. Föräldrar möter reklam för ersättning direkt i teve och på sjukhusen och indirekt via köpta läkare, barnmorskor och sjuksköterskor, som har varit på bjudresor, fått prylar, mat eller julfesten betald av barnmatsföretagen. Många är övertygade om att deras egen mjölk inte är lika bra som det köpta pulvret, en mytbild som stödjs av tevereklam med underbarn inom musik eller sport som påstås ha fått ersättning av ett visst märke.
Verkligheten ser ofta mycket sjavigare ut än de glättiga tevebilderna. Läs mer här.
Det är svårt att förstå att detta verkligen händer. Förstår inte barnmatsföretagen vilken skada marknadsföringen gör? Varför fortsätter de i så fall?
Filmen innehåller en del starka scener så känsliga tittare varnas för del 1.
Av Marit Olanders
På Fillippinerna finns visserligen regler om marknadsföring av brsötmljksersättning, men de följs inte. Föräldrar möter reklam för ersättning direkt i teve och på sjukhusen och indirekt via köpta läkare, barnmorskor och sjuksköterskor, som har varit på bjudresor, fått prylar, mat eller julfesten betald av barnmatsföretagen. Många är övertygade om att deras egen mjölk inte är lika bra som det köpta pulvret, en mytbild som stödjs av tevereklam med underbarn inom musik eller sport som påstås ha fått ersättning av ett visst märke.
Verkligheten ser ofta mycket sjavigare ut än de glättiga tevebilderna. Läs mer här.
Det är svårt att förstå att detta verkligen händer. Förstår inte barnmatsföretagen vilken skada marknadsföringen gör? Varför fortsätter de i så fall?
Filmen innehåller en del starka scener så känsliga tittare varnas för del 1.
PCO och amning
Av Eva-Lotta Funkquist
Polocystisk ovarialsyndrom (PCO) är ett tillstånd som ett okänt antal kvinnor drabbas av (mellan 5 till 20 % brukar anges) och som innebär att äggstockarna ser lite annorlunda ut. Symtomen är glesa ägglossningar, ökad behåring, övervikt och fertilitetsproblem och syndromet anses bero på en obalans mellan kvinnligt och manligt könshormon. Gravida kvinnor med PCO har fler graviditetsproblem (som graviditetsdiabetes och havandeskapsförgiftning) jämfört med andra kvinnor. I den här så kallade fall-kontrollstudien matchade man 36 PCO-kvinnor som nyligen fått barn med 99 nyblivna mammor utan PCO. När barnen var en månad gamla ammade färre kvinnor med PCO,
75 % vs. 89 %. Hormonet dehydroepiandrosterone-sulphate var under graviditeten högre bland PCO-kvinnorna som inte ammade. PCO-kvinnorna i studien var överviktiga, men tyvärr fanns ingen uppgift på kontrollkvinnornas vikt (det är känt att övervikt innebär mindre amning). Det fanns däreomot inget samband med PCO-kvinnorans testosteronhalt och amning. Författarna drar slutsatsen att bland PCO-kvinnor är amningsförekomsten lägre och att hormonet dehydroepiandrosterone-sulphate kan vara inblandat.
Polocystisk ovarialsyndrom (PCO) är ett tillstånd som ett okänt antal kvinnor drabbas av (mellan 5 till 20 % brukar anges) och som innebär att äggstockarna ser lite annorlunda ut. Symtomen är glesa ägglossningar, ökad behåring, övervikt och fertilitetsproblem och syndromet anses bero på en obalans mellan kvinnligt och manligt könshormon. Gravida kvinnor med PCO har fler graviditetsproblem (som graviditetsdiabetes och havandeskapsförgiftning) jämfört med andra kvinnor. I den här så kallade fall-kontrollstudien matchade man 36 PCO-kvinnor som nyligen fått barn med 99 nyblivna mammor utan PCO. När barnen var en månad gamla ammade färre kvinnor med PCO,
75 % vs. 89 %. Hormonet dehydroepiandrosterone-sulphate var under graviditeten högre bland PCO-kvinnorna som inte ammade. PCO-kvinnorna i studien var överviktiga, men tyvärr fanns ingen uppgift på kontrollkvinnornas vikt (det är känt att övervikt innebär mindre amning). Det fanns däreomot inget samband med PCO-kvinnorans testosteronhalt och amning. Författarna drar slutsatsen att bland PCO-kvinnor är amningsförekomsten lägre och att hormonet dehydroepiandrosterone-sulphate kan vara inblandat.
fredag 25 november 2011
Vilket ståhej är ett barnliv värt?
Av Eva-Lotta Funkquist
På sista tiden har det kommit många kommentarer här på bloggen om att det inte är någon skillnad mellan ammade barn och flaskuppfödda barn i i-länderna. Så här skrev en kommentator efter förra inlägget.
Det var inget ramaskri över hur sjuka barnen plötsligt hade börjat bli (efter att bröstmjölkersättningen infördes som möjlighet, min anm) hur sämre de presterade i skolan eller dylikt för att det inte var någon skillnad! Det är bara nu som forskare försöker övertala världen om att det faktiskt finns en skillnad - men det är en skillnad som inte går att se i praktiken och är så liten så det inte är värt ståhejet kring det.
Att det finns en risk med flaskuppfödning i fattiga länder är de flesta överens om. Enligt UNICEF dör varje år 1.3 miljoner barn av undernäring på grund av utebliven amning. Dessutom dör också många barn av luftvägsinfektioner och diarrésjukdomar på grund av utebliven amning. Det är inget ståhej kring det här. Det har kallats "den tysta katastrofen".
Men att utebliven amning riskerar barns liv gäller inte bara i u-länder. I USA har forskare räknat ut att 720 spädbarnsliv skulle kunna räddas eller förlängas varje år med amningsfrämjande insatser. Inte heller Latinamerika räknas väl till de fattigaste länderna? Där har forskare räknat ut att 52 000 liv skulle kunna räddas årligen om spädbarnen ammade exklusivt i tre månader. För den som vill göra listan ännu längre finns den här sajten.
Och jag undrar, var är ståhejet?
torsdag 24 november 2011
Vad experimentet bestod i
Av Marit Olanders
Carl Bildt är omvittnat svår att intervjua. Enligt en handbok i intervjuteknik är det bara en skolelev som har fått Bildt svarslös. Ett av Bildts knep är att han använder ord på ett annat sätt än vad som är vedertaget. Den tekniken ger också Agnes Wold sig på i ett försök att misstänkliggöra rekommendationen om helamning i sex månaders i Petra Jankov Pichas bok Att flaskmata:
Agnes Wold menar att rekommendationerna om exklusiv amning i sex månader är ett storskaligt experiment iscensatt av WHO.
Här uttrycker sig Wold snarlikt världens största experiment på människor utan kontrollgrupp - vilket är vad flaskmatning har kallats. Uttrycket är nämnt i Elisabet Helsings bok Amming - til deg som vil amme med referens till en vetenskaplig artikel från 1976, Hendricks RG. Socio-economic and psychological factors in breastfeeding motivation. Bull. Int. Ped. Assoc. 1976; 6: 37±44. Experimentet hade ingen hypotes, ingen kontrollgrupp och faktiskt utan något särskilt motiv, menar Helsing.
Uttrycket är dock äldre än från 1976. I mötesdokumentationen från ett nutritionsseminarium anordnat av Semper (!) 1973 där dåtidens mest kända profiler på amningsområdet deltog, refererar Bo Vahlquist, professor vid Akademiska barnsjukhuset i Uppsala, till experimentet:
I USA hade industrin sedan länge tagit över livsmedelsförsörjningen för människan i hennes första levnadsår, och dettas mera målmedvetet och energiskt än för någon senare period i livet. Världens största experiment utan kontrollserie var i full gång. Försiktiga bedömare sa att det bara var under bråkdelen av en sekund i mänsklighetens historia som man prövat att ersätta amningen med något annan form av uppfödning.
Jag har inte lyckats spåra uttrycket längre än så just nu men återkommer om jag hittar mer.
Lite längre ner i Att flaskmata anar Wold en konspirationsteori med WHO i spetsen som ska förtiga att kvinnor egentligen inte kan amma i den utsträckning som rekommendationerna nämner:
Det är troligt att bröstmjölk inte är tillräcklig föda för många barn, nämligen de som själva har större näringsbehov eller en mamma med dålig näringsstatus. Det har påpekats i alla studier, men det är ingenting man talar om för allmänheten.
Jag har läst många studier men jag har inte sett något om detta remarkabla näringsbehov. Däremot finns det gott om belägg för att undernärda mödrar ändå producerar näringsrik mjölk. Därför vill jag gärna se några av alla de studier som Wold har sett men som undanhålls allmänheten.
Carl Bildt är omvittnat svår att intervjua. Enligt en handbok i intervjuteknik är det bara en skolelev som har fått Bildt svarslös. Ett av Bildts knep är att han använder ord på ett annat sätt än vad som är vedertaget. Den tekniken ger också Agnes Wold sig på i ett försök att misstänkliggöra rekommendationen om helamning i sex månaders i Petra Jankov Pichas bok Att flaskmata:
Agnes Wold menar att rekommendationerna om exklusiv amning i sex månader är ett storskaligt experiment iscensatt av WHO.
Här uttrycker sig Wold snarlikt världens största experiment på människor utan kontrollgrupp - vilket är vad flaskmatning har kallats. Uttrycket är nämnt i Elisabet Helsings bok Amming - til deg som vil amme med referens till en vetenskaplig artikel från 1976, Hendricks RG. Socio-economic and psychological factors in breastfeeding motivation. Bull. Int. Ped. Assoc. 1976; 6: 37±44. Experimentet hade ingen hypotes, ingen kontrollgrupp och faktiskt utan något särskilt motiv, menar Helsing.
Uttrycket är dock äldre än från 1976. I mötesdokumentationen från ett nutritionsseminarium anordnat av Semper (!) 1973 där dåtidens mest kända profiler på amningsområdet deltog, refererar Bo Vahlquist, professor vid Akademiska barnsjukhuset i Uppsala, till experimentet:
I USA hade industrin sedan länge tagit över livsmedelsförsörjningen för människan i hennes första levnadsår, och dettas mera målmedvetet och energiskt än för någon senare period i livet. Världens största experiment utan kontrollserie var i full gång. Försiktiga bedömare sa att det bara var under bråkdelen av en sekund i mänsklighetens historia som man prövat att ersätta amningen med något annan form av uppfödning.
Jag har inte lyckats spåra uttrycket längre än så just nu men återkommer om jag hittar mer.
Lite längre ner i Att flaskmata anar Wold en konspirationsteori med WHO i spetsen som ska förtiga att kvinnor egentligen inte kan amma i den utsträckning som rekommendationerna nämner:
Det är troligt att bröstmjölk inte är tillräcklig föda för många barn, nämligen de som själva har större näringsbehov eller en mamma med dålig näringsstatus. Det har påpekats i alla studier, men det är ingenting man talar om för allmänheten.
Jag har läst många studier men jag har inte sett något om detta remarkabla näringsbehov. Däremot finns det gott om belägg för att undernärda mödrar ändå producerar näringsrik mjölk. Därför vill jag gärna se några av alla de studier som Wold har sett men som undanhålls allmänheten.
Vad man får visa på You tube
Av Marit Olanders
Att kunna få ut mjölk ur bröstet utan att barnet ammar och även om man inte äger en pump är bra att veta om man behöver vara skild från sitt barn. Norska Ammehjelpen har gjort en film om handmjölkning där man tydligt ser hur det kan se ut, och att det bör spruta, inte droppa från bröstet när utdrivningsreflexen är igång.
Nu berättar Ammehjelpen berättar att användare på Ypou tube vill klassa filmen om handmjölkning som vuxenmaterial. Handmjölkning berör dock barn i allra högsta grad. Många storasyskon har sett sina mammor handmjölka eller pumpa ut mjölk och småbarn som har amnignen kvar lär sig ibland handmjölka själva.
Att kunna få ut mjölk ur bröstet utan att barnet ammar och även om man inte äger en pump är bra att veta om man behöver vara skild från sitt barn. Norska Ammehjelpen har gjort en film om handmjölkning där man tydligt ser hur det kan se ut, och att det bör spruta, inte droppa från bröstet när utdrivningsreflexen är igång.
Nu berättar Ammehjelpen berättar att användare på Ypou tube vill klassa filmen om handmjölkning som vuxenmaterial. Handmjölkning berör dock barn i allra högsta grad. Många storasyskon har sett sina mammor handmjölka eller pumpa ut mjölk och småbarn som har amnignen kvar lär sig ibland handmjölka själva.
onsdag 23 november 2011
Sökvägarna vi väljer är inte alltid de avsedda
Av Eva-Lotta Funkquist
Tonåringen skulle intervjua Åsa Linderborg, som är kulturchef på Aftonbladet, i ett skolprojekt om journalistik. Det är lite knivigt att ta sig till Aftonbladet från Centralstationen. Ska man gå upp på Klarabergsviadukten vid Cityterminalen eller ska man gå upp till Kungsgatan och sen ner till Västra Järnvägsgatan? Båda föräldrarna var engagerade. Hitta.se, Eniro och Google Maps. Kommer man ner från Klarabergsvägen till Västra Järnvägsgatan? Det byggs. Står det baracker för nedgången? Eller finns det ingen nedgång?
-Äsh, sa tonåringen, jag frågar någon som står och säljer Situation Stockholm
När hon var bebis praktiserade jag på "torken" som låg på Ulleråkers mentalsjukhus. Hon åt just ingen mat så pappan kom förbi varje lunch. Jag ammade henne under lindarna i den parklika trädgården. Uppe i de stora fönsternischerna stod farbröderna och tittade ned på oss genom spröjset.
Jag har alltid trott att hade man sökt svar hos dem om amning så hade de vetat.
Tonåringen skulle intervjua Åsa Linderborg, som är kulturchef på Aftonbladet, i ett skolprojekt om journalistik. Det är lite knivigt att ta sig till Aftonbladet från Centralstationen. Ska man gå upp på Klarabergsviadukten vid Cityterminalen eller ska man gå upp till Kungsgatan och sen ner till Västra Järnvägsgatan? Båda föräldrarna var engagerade. Hitta.se, Eniro och Google Maps. Kommer man ner från Klarabergsvägen till Västra Järnvägsgatan? Det byggs. Står det baracker för nedgången? Eller finns det ingen nedgång?
-Äsh, sa tonåringen, jag frågar någon som står och säljer Situation Stockholm
När hon var bebis praktiserade jag på "torken" som låg på Ulleråkers mentalsjukhus. Hon åt just ingen mat så pappan kom förbi varje lunch. Jag ammade henne under lindarna i den parklika trädgården. Uppe i de stora fönsternischerna stod farbröderna och tittade ned på oss genom spröjset.
Jag har alltid trott att hade man sökt svar hos dem om amning så hade de vetat.
Dysphoric Milk Ejection Reflex 1
Av Eva-Lotta Funkquist
Igår var Caroline af Ugglas med i tv-programmet Sommarpratarna. Hon berättade att då hon ammade fick hon så svåra tvångstankar, att hon skulle skada barnet, att hon alltid ville ha sin man sittandes bredvid sig i soffan just då hon ammade. När hon berättade om sina problem för en barnmorska svarade hon att vissa kvinnor får tvångstankar då de ammar. Caroline tycks därefter ha kunnat hantera sina tvångstankar mycket bättre och vänt sin reaktion till något positvt: hon såg det som att den fanns där för att hon skulle vara uppmärksam på faror.
En kommentator frågade nyligen om amningen i sig kan ge depression och en av våra läsare hittade det här och det här och det här. Det verkar onekligen som om det kan ha varit det här Caroline beskrev. Titta på programmet också vetja!
Fenomenet beror alltså inte på en depression, utan förklaras bero på opassande dopaminreaktion. Reaktionen beskrivs alltså som en form av reflex som kan utlösas av utdrivningsreflexen även vid t.ex pumpning. Enligt artiklarna kan man anta att kvinnor som upplever det här ibland slutar att amma tidigare än de egentligen vill och att kunskap om fenomenet minskar obehaget och kan leda till att kvinnor fortsätter amningen.
Igår var Caroline af Ugglas med i tv-programmet Sommarpratarna. Hon berättade att då hon ammade fick hon så svåra tvångstankar, att hon skulle skada barnet, att hon alltid ville ha sin man sittandes bredvid sig i soffan just då hon ammade. När hon berättade om sina problem för en barnmorska svarade hon att vissa kvinnor får tvångstankar då de ammar. Caroline tycks därefter ha kunnat hantera sina tvångstankar mycket bättre och vänt sin reaktion till något positvt: hon såg det som att den fanns där för att hon skulle vara uppmärksam på faror.
En kommentator frågade nyligen om amningen i sig kan ge depression och en av våra läsare hittade det här och det här och det här. Det verkar onekligen som om det kan ha varit det här Caroline beskrev. Titta på programmet också vetja!
Fenomenet beror alltså inte på en depression, utan förklaras bero på opassande dopaminreaktion. Reaktionen beskrivs alltså som en form av reflex som kan utlösas av utdrivningsreflexen även vid t.ex pumpning. Enligt artiklarna kan man anta att kvinnor som upplever det här ibland slutar att amma tidigare än de egentligen vill och att kunskap om fenomenet minskar obehaget och kan leda till att kvinnor fortsätter amningen.
söndag 20 november 2011
"Att flaskmata" brister i fakta
Av Marit Olanders
Boken Att flaskmata av Petra Jankov Picha fyller ett behov, nämligen att berätta att flaskmatande föräldrar behöver råd och stöd precis som ammande. Den är ett rop på bekräftelse: Vi syns! Vi finns! Respektera oss! Jag hoppas den kan leda till en öppnare och mer accepterande inställning till flaskmatning, och att den bidrar till att flaskmatande föräldrar slipper känna sig marginaliserade.
Så långt allt väl. Men boken marknadsförs med förvrängd historieskrivning:
Genom alla tider har föräldrar ersättningsmatat sina barn. Arkeologer har hittat flaskor och matingsset från så tidigt som 4500 år före vår tideräkning. Hur kunde det bli så att det idag är så viktigt att svenska kvinnor ammar, nästan till vilket pris som helst?
I Att flaskmata står att den äldsta funna nappflaskan är 4000 år yngre, från 450 fvt. Det har förvisso funnits föregångare till nappflaskor från före industrialismen. Men spädbarn som inte ammas och lever i miljöer där det inte finns rinnande vatten och avlopp, möjlighet till upphettning (för pastörisering av djurmjölk eller kokning av vatten), disk och sterilisering svävar i akut livsfara. Det är sant i dag såväl som för 2000 år sedan (enligt en snabb sökning på internet kommer det närmast sanningen) Det som skiljer är att det i dag på de flesta håll finns en medvetenhet om hygienens betydelse, vilket knappast kan ha varit fallet då. Inte alla barn dör, men förskräckande många. Nog har flaskmatning sin givna plats i vårt samhälle utan att man ska behöva rättfärdiga det med argument som gränsar till historieförfalskning?
Som jag skrev i går gör Petra Jankov Picha stor sak av Sven Carlsens forskning som visade på att samband mellan hög testosteronhalt hos kvinnor och amningsproblem. Hon nämner en intervju i Sydsvenskan med Carlsen som verkligen bekräftar flaskmatande föräldrar genom att helt frankt basunera ut "Flaska lika bra som bröst". Picha påstår att Carlsen har gjort en undersökning av 17 000 kvinnnor och deras barn och inte funnit några större skillnader i hälsa efter sex år. Detta är så ihoptrasslat och felaktigt att det är svårt att reda ut, men häng med:
Carlsen har studerat hormonnivåer hos 181 gravida kvinnor och sedan hur länge kvinnorna ammat sina barn. Han fann att kvinnor med högre halter av vissa hormoner ammade mindre. Länk här.
Studien med 17 000 mor-barn-par är inte Carlsen involverad i. Det är den stora Probitstudien från Vitryssland som letts av Michael Kramer. Studien är unik eftersom ett stort antal mor-barn-par slumpmässigt hamnade på 31 BB-enheter som var antingen amningsvänliga enligt BFHI eller ej. Det som har jämförts är dels hur mycket kvinnorna som ammade beroende på om de hamnade på ett sjukhus som var amningsvänligt eller ej, och dels barnens hälsa utifrån på vilket sjukhus de föddes, där den stora skillnaden i deras uppväxtvillkor var förekomsten av amning.
Probitstudien jämför inte ingen amning med amning en viss tid. Fler av barnen i interventionsgruppen (födda på amningsvänliga sjukhus) ammades än barn i kontrollgruppen i samma ålder (särskilt stor var skillnaden mellan helammade barn vid 3 månader, 43% repsektive 6 %), men i båda grupperna fanns barn som inte ammades alls vid 3 månader (27% respektive 40 %) och barn som fortfarande ammades vid 12 månader (20% respektive 11%).
Vid ett års ålder hade barnen i interventionsgruppen haft mindre magsjuka och mindre atopiskt eksem än barnen i kontrollgruppen, medan skillanderna i förekomst av infektioner i luftvägarna, öroninflammation m m var mycket små. Vid 6,5 års ålder mättes barnens hälsa på nytt och man fann att barnen i interventionsgruppen presterade signifikant bättre i kognitiva test än barnen i kontrollgruppen, länk här. Det fanns ingen skillnad i grupperna vad gäller samspel mellan mamma och barn eller tandhälsa vid 6,5 års ålder.
Probitstudien visar att kunnig och stödjande miljö kan ha stor betydelse för kvinnors förmåga att amma sina barn. Jag förstår att Michael Kramer dementerar när man använder hans studie som bevis för att amning eller ej inte spelar någon roll för hälsan.
Petra Jankov Picha ger också stort utrymme åt Agnes Wold i son bok. Bland annat får hon föra fram en helt ny teori om kvinnors förmåga att helamma:
Det har funnits farhågor att enbart bröstmjölk i sex månader är otillräckligt och ingenting talar för att det är bra att vänta så länge som sex månader med att introducera annan föda. I alla kulturer och i alla tider fram till nu har man stoppat i barn en massa annat vid sidan av amningen. Det är troligt att bröstmjölk inte är tillräcklig föda för många barn, nämligen de som själva har större näringsbehov eller en mamma med dålig näringsstatus.
Med detta uttalande har Agnes Wold, och Petra Jankov Picha, irrat så långt ut spekulationsträsket att de är svaret skyldiga. VAR finns belägg för dessa kategoriska tvärsäkra uttalanden? Petra Jankov Picha skriver att hennes bok har granskats av certifierade amningskonsulter, som dock inte nämns vid namn. Jag har tidigare frågat Petra varför hon inte kollade upp det här med kvinnors förmåga att helamma i sex måander med amningskonsulterna, som till skillnad från Agnes Wold har sakkunskap i ämnet och hon tyckte det räckte med de svar hon hade.
Jag hade verkligen önskat att det fanns en bra bok om flaskmatning, som bekräftar och stärker föräldrar, klart och konkret berättar hur flaskmatning kan gå till (också kring detta finns frågetecken i Att flaskmata som jag hoppas återkomma till) OCH som hade en acceptabel faktakoll. Nu blev det det här inlägget i stället. Jankov Pichas påståenden ska inte stå oemotsagda.
TILLÄGG 24/11 Eftersom en rad uppretade kommentatorer har påpekat att amningskonsulterna som har faktagranskat "Att flaskmata" visst nämns vid namn i boken kan jag bekräfta att det stämmer (s 165). Petra Jankov Picha medger att uppgiften om nappflaskor från 4500 år fvt är felaktig och att hon har blandat ihop uppgifterna om Carlsens och Kramers forskning. Dock kvarstår frågetecknen kring Wolds och Jankov Pichas spekulationer om många kvinnors bristnade förmåga att helamma i sex månader.
Boken Att flaskmata av Petra Jankov Picha fyller ett behov, nämligen att berätta att flaskmatande föräldrar behöver råd och stöd precis som ammande. Den är ett rop på bekräftelse: Vi syns! Vi finns! Respektera oss! Jag hoppas den kan leda till en öppnare och mer accepterande inställning till flaskmatning, och att den bidrar till att flaskmatande föräldrar slipper känna sig marginaliserade.
Så långt allt väl. Men boken marknadsförs med förvrängd historieskrivning:
Genom alla tider har föräldrar ersättningsmatat sina barn. Arkeologer har hittat flaskor och matingsset från så tidigt som 4500 år före vår tideräkning. Hur kunde det bli så att det idag är så viktigt att svenska kvinnor ammar, nästan till vilket pris som helst?
I Att flaskmata står att den äldsta funna nappflaskan är 4000 år yngre, från 450 fvt. Det har förvisso funnits föregångare till nappflaskor från före industrialismen. Men spädbarn som inte ammas och lever i miljöer där det inte finns rinnande vatten och avlopp, möjlighet till upphettning (för pastörisering av djurmjölk eller kokning av vatten), disk och sterilisering svävar i akut livsfara. Det är sant i dag såväl som för 2000 år sedan (enligt en snabb sökning på internet kommer det närmast sanningen) Det som skiljer är att det i dag på de flesta håll finns en medvetenhet om hygienens betydelse, vilket knappast kan ha varit fallet då. Inte alla barn dör, men förskräckande många. Nog har flaskmatning sin givna plats i vårt samhälle utan att man ska behöva rättfärdiga det med argument som gränsar till historieförfalskning?
Som jag skrev i går gör Petra Jankov Picha stor sak av Sven Carlsens forskning som visade på att samband mellan hög testosteronhalt hos kvinnor och amningsproblem. Hon nämner en intervju i Sydsvenskan med Carlsen som verkligen bekräftar flaskmatande föräldrar genom att helt frankt basunera ut "Flaska lika bra som bröst". Picha påstår att Carlsen har gjort en undersökning av 17 000 kvinnnor och deras barn och inte funnit några större skillnader i hälsa efter sex år. Detta är så ihoptrasslat och felaktigt att det är svårt att reda ut, men häng med:
Carlsen har studerat hormonnivåer hos 181 gravida kvinnor och sedan hur länge kvinnorna ammat sina barn. Han fann att kvinnor med högre halter av vissa hormoner ammade mindre. Länk här.
Studien med 17 000 mor-barn-par är inte Carlsen involverad i. Det är den stora Probitstudien från Vitryssland som letts av Michael Kramer. Studien är unik eftersom ett stort antal mor-barn-par slumpmässigt hamnade på 31 BB-enheter som var antingen amningsvänliga enligt BFHI eller ej. Det som har jämförts är dels hur mycket kvinnorna som ammade beroende på om de hamnade på ett sjukhus som var amningsvänligt eller ej, och dels barnens hälsa utifrån på vilket sjukhus de föddes, där den stora skillnaden i deras uppväxtvillkor var förekomsten av amning.
Probitstudien jämför inte ingen amning med amning en viss tid. Fler av barnen i interventionsgruppen (födda på amningsvänliga sjukhus) ammades än barn i kontrollgruppen i samma ålder (särskilt stor var skillnaden mellan helammade barn vid 3 månader, 43% repsektive 6 %), men i båda grupperna fanns barn som inte ammades alls vid 3 månader (27% respektive 40 %) och barn som fortfarande ammades vid 12 månader (20% respektive 11%).
Vid ett års ålder hade barnen i interventionsgruppen haft mindre magsjuka och mindre atopiskt eksem än barnen i kontrollgruppen, medan skillanderna i förekomst av infektioner i luftvägarna, öroninflammation m m var mycket små. Vid 6,5 års ålder mättes barnens hälsa på nytt och man fann att barnen i interventionsgruppen presterade signifikant bättre i kognitiva test än barnen i kontrollgruppen, länk här. Det fanns ingen skillnad i grupperna vad gäller samspel mellan mamma och barn eller tandhälsa vid 6,5 års ålder.
Probitstudien visar att kunnig och stödjande miljö kan ha stor betydelse för kvinnors förmåga att amma sina barn. Jag förstår att Michael Kramer dementerar när man använder hans studie som bevis för att amning eller ej inte spelar någon roll för hälsan.
Petra Jankov Picha ger också stort utrymme åt Agnes Wold i son bok. Bland annat får hon föra fram en helt ny teori om kvinnors förmåga att helamma:
Det har funnits farhågor att enbart bröstmjölk i sex månader är otillräckligt och ingenting talar för att det är bra att vänta så länge som sex månader med att introducera annan föda. I alla kulturer och i alla tider fram till nu har man stoppat i barn en massa annat vid sidan av amningen. Det är troligt att bröstmjölk inte är tillräcklig föda för många barn, nämligen de som själva har större näringsbehov eller en mamma med dålig näringsstatus.
Med detta uttalande har Agnes Wold, och Petra Jankov Picha, irrat så långt ut spekulationsträsket att de är svaret skyldiga. VAR finns belägg för dessa kategoriska tvärsäkra uttalanden? Petra Jankov Picha skriver att hennes bok har granskats av certifierade amningskonsulter, som dock inte nämns vid namn. Jag har tidigare frågat Petra varför hon inte kollade upp det här med kvinnors förmåga att helamma i sex måander med amningskonsulterna, som till skillnad från Agnes Wold har sakkunskap i ämnet och hon tyckte det räckte med de svar hon hade.
Jag hade verkligen önskat att det fanns en bra bok om flaskmatning, som bekräftar och stärker föräldrar, klart och konkret berättar hur flaskmatning kan gå till (också kring detta finns frågetecken i Att flaskmata som jag hoppas återkomma till) OCH som hade en acceptabel faktakoll. Nu blev det det här inlägget i stället. Jankov Pichas påståenden ska inte stå oemotsagda.
TILLÄGG 24/11 Eftersom en rad uppretade kommentatorer har påpekat att amningskonsulterna som har faktagranskat "Att flaskmata" visst nämns vid namn i boken kan jag bekräfta att det stämmer (s 165). Petra Jankov Picha medger att uppgiften om nappflaskor från 4500 år fvt är felaktig och att hon har blandat ihop uppgifterna om Carlsens och Kramers forskning. Dock kvarstår frågetecknen kring Wolds och Jankov Pichas spekulationer om många kvinnors bristnade förmåga att helamma i sex månader.
Söndagsbio: Barnet tar tag
Av Marit Olanders
Norska Ammehjelpen tyckte det saknades bra och tydliga amningsfilmer så de bestämde sig för att producera egna. Filmerna finns på Ammehjelpens hemsida men också på youtube, vilket gör att jag kan lägga upp dem här.
Här kommer en film där man tydligt ser hur ett barn tar ett stort tag.
Norska Ammehjelpen tyckte det saknades bra och tydliga amningsfilmer så de bestämde sig för att producera egna. Filmerna finns på Ammehjelpens hemsida men också på youtube, vilket gör att jag kan lägga upp dem här.
Här kommer en film där man tydligt ser hur ett barn tar ett stort tag.
lördag 19 november 2011
Vetenskap och spekulation
Av Marit Olanders
Är det mammans testosteronnivå som avgör om hon kan amma eller ej? Det hävdade den norske forskaren Sven E Carlsen häromåret, i en nyhet som fick stort internationellt genomslag i media helt i enlighet med regeln att "hund bet man" inte är en nyhet, medan "man bet hund" är det, det vill säga att det är lättare att få genomslag för något udda som går på tvärs mot vad som sagts tidigare än något som bekräftar tidigare forskning.
Petra Jankov Picha tog stort intryck av Carlsen i sin bok Att flaskmata, och skrev bland annat: "Sven M Carlsens forskning visar också att förmågan att amma har med kvinnans halter av testosteron i kroppen att göra. Ju högre halt desto svårare att få igång mjölkproduktionen."
Elisabet Helsing kommenterar Carlsens forskning på norska Ammehjelpens blogg Fulle Mugger. Hon menar att Carlsen har en teori om varför vissa kvinnor inte kan hjälpas till amning som såvitt hon kan bedöma är väl underbyggd. Men, skriver hon, så lämnar Carlsen vetenskapen och ger sig ut i spekulationer. Bland annat påstår han att eftersom det är miljön i livmodern som bestämmer hur väl amningen lyckas är det föga man kan göra åt det. Misslyckad amning är inte mammans "skuld".
Amning är emellertid mer komplext än så. Amningsrådgivning kräver insikt, kunskap och pedagogisk förståelse. De som håller på med det vet att nästan alla mödrar som tror att de inte kan amma faktiskt kan det med god och vänlig rådgivning. Och skulle det ändå inte funka är de noga med att inte ge mamman skulden för det. Och om det bara är hormonnivån i livmodern som bestämmer hur det ska gå att amma, hur förkalrar Carlsen den enorma uppgången i amning i Norge från 1969 till idag (eller i Sverige från 1973 och framåt)? Kan Carlsen visa att hormonnivåerna är annnorlunda hos norska och svenska kvinnor än hos exempelvis irländska, som har mycket låg amningsfrekvens?
Paraplyorganisationen WABA har också kommenterat Carlsens forskning och menar att det inte finns bevis för att kvinnors testosteronhalt samvarierar med om de föder på amningsvänliga sjukhus enligt BFHI eller med om det finns amningsrådgivare i närheten. De nämner också att Carlsen hänvisar till Michael Kramers stora studie i Vitryssland, där kvinnor slumpmässigt hamnade på sjukhus som var amningsvänliga enligt BFHI eller ej. Resultaten visade att barn som fötts på amningsvänliga sjukhus ammades i större utsträckning och blev mindre drabbade av magsjuka och atopiskt eksem under sitt fötrstas år, och hade signifikant högre IQ vid sex års ålder. Kramer har gått ut och sagt att resultaten har feltolkats.
WABA menar att budskap som "ny forskning visar att bröstmjölk inte är så viktigt" kan göra stor skada genom att de rättfärdigar dåliga rutioner och minskar kvinnors tilltro till sig själva. De underminerar arbetet med att främja evidensbaserade rutiner för att stödja amning och minska sjukdom och död bland barn. Det spelar barnmatsindustrin rakt i händerna.
Också Amningsbloggen skrev om Carlsens forskning.
Är det mammans testosteronnivå som avgör om hon kan amma eller ej? Det hävdade den norske forskaren Sven E Carlsen häromåret, i en nyhet som fick stort internationellt genomslag i media helt i enlighet med regeln att "hund bet man" inte är en nyhet, medan "man bet hund" är det, det vill säga att det är lättare att få genomslag för något udda som går på tvärs mot vad som sagts tidigare än något som bekräftar tidigare forskning.
Petra Jankov Picha tog stort intryck av Carlsen i sin bok Att flaskmata, och skrev bland annat: "Sven M Carlsens forskning visar också att förmågan att amma har med kvinnans halter av testosteron i kroppen att göra. Ju högre halt desto svårare att få igång mjölkproduktionen."
Elisabet Helsing kommenterar Carlsens forskning på norska Ammehjelpens blogg Fulle Mugger. Hon menar att Carlsen har en teori om varför vissa kvinnor inte kan hjälpas till amning som såvitt hon kan bedöma är väl underbyggd. Men, skriver hon, så lämnar Carlsen vetenskapen och ger sig ut i spekulationer. Bland annat påstår han att eftersom det är miljön i livmodern som bestämmer hur väl amningen lyckas är det föga man kan göra åt det. Misslyckad amning är inte mammans "skuld".
Amning är emellertid mer komplext än så. Amningsrådgivning kräver insikt, kunskap och pedagogisk förståelse. De som håller på med det vet att nästan alla mödrar som tror att de inte kan amma faktiskt kan det med god och vänlig rådgivning. Och skulle det ändå inte funka är de noga med att inte ge mamman skulden för det. Och om det bara är hormonnivån i livmodern som bestämmer hur det ska gå att amma, hur förkalrar Carlsen den enorma uppgången i amning i Norge från 1969 till idag (eller i Sverige från 1973 och framåt)? Kan Carlsen visa att hormonnivåerna är annnorlunda hos norska och svenska kvinnor än hos exempelvis irländska, som har mycket låg amningsfrekvens?
Paraplyorganisationen WABA har också kommenterat Carlsens forskning och menar att det inte finns bevis för att kvinnors testosteronhalt samvarierar med om de föder på amningsvänliga sjukhus enligt BFHI eller med om det finns amningsrådgivare i närheten. De nämner också att Carlsen hänvisar till Michael Kramers stora studie i Vitryssland, där kvinnor slumpmässigt hamnade på sjukhus som var amningsvänliga enligt BFHI eller ej. Resultaten visade att barn som fötts på amningsvänliga sjukhus ammades i större utsträckning och blev mindre drabbade av magsjuka och atopiskt eksem under sitt fötrstas år, och hade signifikant högre IQ vid sex års ålder. Kramer har gått ut och sagt att resultaten har feltolkats.
WABA menar att budskap som "ny forskning visar att bröstmjölk inte är så viktigt" kan göra stor skada genom att de rättfärdigar dåliga rutioner och minskar kvinnors tilltro till sig själva. De underminerar arbetet med att främja evidensbaserade rutiner för att stödja amning och minska sjukdom och död bland barn. Det spelar barnmatsindustrin rakt i händerna.
Också Amningsbloggen skrev om Carlsens forskning.
torsdag 17 november 2011
Hur vanligt är det att kvinnor inte kan amma?
Av Eva-Lotta Funkquist
"Alla kan faktiskt inte amma", sägs det uppfordrande ibland och jag tror att den som säger så ofta menar att vissa kvinnor av fysiologiska skäl inte kan producera tillräckligt mjölk för att amma. Det är inte svårt att hitta procentsiffror på detta tillstånd. I Lindberg och Lagercrantz barmedicinbok finns en punktlista med amningsproblem. På första plats kommer otillräcklig mjölkmängd och man konstaterar frankt att 5 % av alla mödrar inte bildrar någon eller otillräcklig mjölkmängd. Referens saknas.
Jag är ganska säker på att det inte heller finns någon forskningsreferens till påståndet, utan att de 5 % rör sig om en påhittig (och överdriven) gissning från författarens (Tor Lindbergs) sida. För hur skulle man kunna undersöka det här på ett tillförlitligt sätt?
Det finns dock ett beskrivet tillstånd som tycks medföra fysiologiska svårigheter att amma. Kvinnor med så kallade tubulära bröst kan ha glandulär hypoplasi och därmed för få mjölkbildande körtlar. Man uppskattar i den här artikeln att en av 1000 kvinnor har bröst med den här malformationen. Observera att artikeln också innehåller en bild på tubulära bröst
Det är dock inte giviet att man inte kan amma om man har tubulära bröst. Jag har träffat kvinnor med tubulära bröst, som ändå har ammat fullt. Här finns en fallbeskrivning av en mamma med tubulära bröst som ammade, men stötte på flera amningsproblem.
"Alla kan faktiskt inte amma", sägs det uppfordrande ibland och jag tror att den som säger så ofta menar att vissa kvinnor av fysiologiska skäl inte kan producera tillräckligt mjölk för att amma. Det är inte svårt att hitta procentsiffror på detta tillstånd. I Lindberg och Lagercrantz barmedicinbok finns en punktlista med amningsproblem. På första plats kommer otillräcklig mjölkmängd och man konstaterar frankt att 5 % av alla mödrar inte bildrar någon eller otillräcklig mjölkmängd. Referens saknas.
Jag är ganska säker på att det inte heller finns någon forskningsreferens till påståndet, utan att de 5 % rör sig om en påhittig (och överdriven) gissning från författarens (Tor Lindbergs) sida. För hur skulle man kunna undersöka det här på ett tillförlitligt sätt?
Det finns dock ett beskrivet tillstånd som tycks medföra fysiologiska svårigheter att amma. Kvinnor med så kallade tubulära bröst kan ha glandulär hypoplasi och därmed för få mjölkbildande körtlar. Man uppskattar i den här artikeln att en av 1000 kvinnor har bröst med den här malformationen. Observera att artikeln också innehåller en bild på tubulära bröst
Det är dock inte giviet att man inte kan amma om man har tubulära bröst. Jag har träffat kvinnor med tubulära bröst, som ändå har ammat fullt. Här finns en fallbeskrivning av en mamma med tubulära bröst som ammade, men stötte på flera amningsproblem.
onsdag 16 november 2011
Amning och depression
Av Eva-Lotta Funkquist
Ibland, eller snarare ganska ofta, hör jag att kvinnor som drabbats av postpartumdepression får rådet att de bör sluta amma. En av anledningar, som motiverar att de bör sluta amma, brukar anges vara att sömnen anses viktig för att depressionen ska läka. Men nu börjar forskning komma fram som ifrågasätter den här behandlingsstrategin, som faktiskt t.o.m. anses kunna förlänga depressionen. Man börjar föra fram just amning som en läkande faktor vid depression och utebliven amning som en riskfaktor för depression och en av anledningarna är att forskning visar att ammande mammor får mer sömn än icke ammande. En annan orsak att ammande mammor somnar och somnar om fortare, vilket är en viktig faktor för att depressionen ska läka. Klicka på rubriken om du vill läsa mer!
Ibland, eller snarare ganska ofta, hör jag att kvinnor som drabbats av postpartumdepression får rådet att de bör sluta amma. En av anledningar, som motiverar att de bör sluta amma, brukar anges vara att sömnen anses viktig för att depressionen ska läka. Men nu börjar forskning komma fram som ifrågasätter den här behandlingsstrategin, som faktiskt t.o.m. anses kunna förlänga depressionen. Man börjar föra fram just amning som en läkande faktor vid depression och utebliven amning som en riskfaktor för depression och en av anledningarna är att forskning visar att ammande mammor får mer sömn än icke ammande. En annan orsak att ammande mammor somnar och somnar om fortare, vilket är en viktig faktor för att depressionen ska läka. Klicka på rubriken om du vill läsa mer!
Kvinnor, män och amningsstöd
Av Eva-Lotta Funkquist
"Tänk om män födde barn och skulle amma, då skulle såna här sidor (Amningsbloggen, min anm) aldrig funnits. Då hade männen tänkt, jaha du ammar - det gör inte jag och vice versa."
Så skrev en kommentator efter det här inlägget.
Jag har arbetat med amning i många år. Jag vet att det inte är så enkelt som kommentatorn hoppas. Män kan ha otroligt komplicerade relationer till amning trots att de aldrig ammat. Jag tror att alla som arbetar professionellt med amning har stött på problemet. Arbetskamrater som blir provocerade så fort amning kommer på tal, och jag tror också att alla är överens om att det kan röra sig om både män och kvinnor.
"Tänk om män födde barn och skulle amma, då skulle såna här sidor (Amningsbloggen, min anm) aldrig funnits. Då hade männen tänkt, jaha du ammar - det gör inte jag och vice versa."
Så skrev en kommentator efter det här inlägget.
Jag har arbetat med amning i många år. Jag vet att det inte är så enkelt som kommentatorn hoppas. Män kan ha otroligt komplicerade relationer till amning trots att de aldrig ammat. Jag tror att alla som arbetar professionellt med amning har stött på problemet. Arbetskamrater som blir provocerade så fort amning kommer på tal, och jag tror också att alla är överens om att det kan röra sig om både män och kvinnor.
Till dig som har upplevt mathets
Av Marit Olanders
Har du ett barn som ammar men inte är särskilt intresserat av fast föda? Har du prövat att ge potatis med bröstmjölk, palsternackspuré, mosad banan (trots att många säger att man inte ska börja med det) och en massa annat som ditt barn bara precis har smakat på och sedan ratat? Växer och utvecklas ditt barn som förväntat - bara att det inte äter några skönjbara portioner med mat?
Blir du stressad över alla menyer, karriärsstegar och andra föräldrars berättelser om små matälskande, fågelungsliknande barn? Kanske rentav någon från vården ifrågasätter om du verkligen försöker ge ditt barn mat?
Med andra ord, har du upplevt mathets?
Då är det här inlägget för dig.
Alla barn börjar inte älska annan mat direkt. En del gör det, ibland till den grad att amningen håller på att konkurreras ut. Då får man fundera på om det är okej om amningen rinner ut i sanden, eller om man vill dra i bromsen lite. Man kanske drar ner på skedmatningen och låter barnet plocka i sig mat i sin egen tankt. Men så finns det också det motsatta - barn som visserligen smakar på mat som de erbjuds, men som inte äter annan mat för att bli mätta utan fortsätter med amningen som huvudsaklig näringskälla. Växer och utvecklas barnet som förväntat behöver man knappast oroa sig för järnbrist.
Ta med barnet i måltiderna, låt det ha mat inom räckhåll, erbjud det att smaka av din mat, t ex: "Det här tycker jag är riktigt gott! Vill du smaka?" Det verkar vara vanligt att barn på 6-12 månader väljer sig att förlita sig på antingen amningen eller annan mat som huvudsaklig näringskälla. Få barn i den åldern verkar accpetera att amma morgon och kväll och äta annan mat hela dagarna. Antingen rinner amningen ut i sanden, vilket är särskilt vanligt om välling finns med i bilden eller så dröjer det innan aptiten på annan mat blir större.
Så småningom ökar motivationen eller vad det nu är som ska till och matmängderna börjar öka. Det kan dröja ända fram emot ettårsdagen, ibland ändå längre. Alla barn är inte "tidiga" med att äta större mängder annan mat. Alla barn kommer inte heller att vilja börja lapa kryddmått med mat från förädrarnas fingrar på fyramånadersdagen. En del är ointresserade, och det länge. Utan att något är farligt eller fel.
Har du ett barn som ammar men inte är särskilt intresserat av fast föda? Har du prövat att ge potatis med bröstmjölk, palsternackspuré, mosad banan (trots att många säger att man inte ska börja med det) och en massa annat som ditt barn bara precis har smakat på och sedan ratat? Växer och utvecklas ditt barn som förväntat - bara att det inte äter några skönjbara portioner med mat?
Blir du stressad över alla menyer, karriärsstegar och andra föräldrars berättelser om små matälskande, fågelungsliknande barn? Kanske rentav någon från vården ifrågasätter om du verkligen försöker ge ditt barn mat?
Med andra ord, har du upplevt mathets?
Då är det här inlägget för dig.
Alla barn börjar inte älska annan mat direkt. En del gör det, ibland till den grad att amningen håller på att konkurreras ut. Då får man fundera på om det är okej om amningen rinner ut i sanden, eller om man vill dra i bromsen lite. Man kanske drar ner på skedmatningen och låter barnet plocka i sig mat i sin egen tankt. Men så finns det också det motsatta - barn som visserligen smakar på mat som de erbjuds, men som inte äter annan mat för att bli mätta utan fortsätter med amningen som huvudsaklig näringskälla. Växer och utvecklas barnet som förväntat behöver man knappast oroa sig för järnbrist.
Ta med barnet i måltiderna, låt det ha mat inom räckhåll, erbjud det att smaka av din mat, t ex: "Det här tycker jag är riktigt gott! Vill du smaka?" Det verkar vara vanligt att barn på 6-12 månader väljer sig att förlita sig på antingen amningen eller annan mat som huvudsaklig näringskälla. Få barn i den åldern verkar accpetera att amma morgon och kväll och äta annan mat hela dagarna. Antingen rinner amningen ut i sanden, vilket är särskilt vanligt om välling finns med i bilden eller så dröjer det innan aptiten på annan mat blir större.
Så småningom ökar motivationen eller vad det nu är som ska till och matmängderna börjar öka. Det kan dröja ända fram emot ettårsdagen, ibland ändå längre. Alla barn är inte "tidiga" med att äta större mängder annan mat. Alla barn kommer inte heller att vilja börja lapa kryddmått med mat från förädrarnas fingrar på fyramånadersdagen. En del är ointresserade, och det länge. Utan att något är farligt eller fel.
söndag 13 november 2011
Från fyra månader
Av Eva-Lotta Funkquist
Spädbarns hälsa är viktig. Därför kommer myndigheter med rekommendationer i frågor som rör deras hälsa. Amningsförekomsten minskar och det här har fått både Livsmedelsverket och Socialstyrelsen att agera. Man uppfattar ett det är ett problem att WHO:s amningsrekommendation, som bland annat säger sex månader exklusiv amning, inte efterlevs i vården i Sverige. Livsmedelsverket har uppmärksammat att BVC rekommenderar smakportioner från fyra månader (trots att de ska rekommendera exklusiv amning i sex månader). Argumentet till att börja med smakportioenr vid fyra månader har bland annat varit att barnet har ett "smakfönster" som skulle vara öppet mellan fyra till sex månader. Om fönstret stängs innan barnet har fått smakportioner argumenterar man ibland på BVC att det kan bli problem med barnets matintroduktion. Påståendet är inte grundat i någon vetenskap, utan var från början ett försäljningsknep från barnmatsindustrin (ett knep som har fått starkt fäste på BVC). Det här har gjort att Livsmedelsverket infört ett nytt begrepp: pyttesmå smakprov. Som framgår rekommenderas smakproven bara att ges om barnet visar intresse och det ska då vara kryddmåttstora mängder av den mat som barnet visat intresse för (t.ex. från förälderns tallrik). Rekommendationen gäller både barn som ammas och barn som äter ersättning.
Hur fiffigt det här är av Livsmedelsverket återstår att se. Begreppet är av flera skäl inte problemfritt. Ett tänkbart scenario är att barnmatsindustrin utnyttjar pyttesmå smakprov till att ännu hårdare lansera barnmatsprodukter till barn som är så små att de inte bör eller behöver äta deras produkter. Redan innan pyttesmå smakprov infördes var det här alltså ett problem. Semper har inte mindre än 18 barnmatsprodukter som är märkta med "från fyra månader". Det är naturligtvis oekonomiskt, opraktiskt och omiljövänligt att öppna en barnmatsburk för att sedan se om spädbarnet visar intresse för ett kryddmåttstort smakprov.
Semper presenterar sina produkter i en karriärsstege som barnet kan "klättra i". Naturligvis finns det massor att tjäna på, för ett barnmatsföretag, att spädbarnet börjar klättra från så späd ålder som möjligt. Redan i våras fick jag den första inbjudan från Semper för att komma och lyssna på deras tolkning av pyttesmå smakprov. Alltså redan innan Livsmedelsverket ens hade presenterat sitt nya begrepp. Barnmatsföretagen åker också väldigt aktivt runt till Sveriges BVC och berättar för sjuksköterskorna om sina produkter.
Jag tycker att det är mycket förvånande att barnmatsföretagen inte får någon negativ uppmärksamhet kring att de inte märker sina burkar i enlighet med WHO:s och Livsmedelsverkets rekommendationer. Om de fick frågan varför de märker sina burkar med "från fyra månader" vad skulle de svara då?
Snälla, hjälp till och mejla dem frågan vetja: konsumentkontakt@semper.se
Och låt Amningsbloggen veta svaret...
Spädbarns hälsa är viktig. Därför kommer myndigheter med rekommendationer i frågor som rör deras hälsa. Amningsförekomsten minskar och det här har fått både Livsmedelsverket och Socialstyrelsen att agera. Man uppfattar ett det är ett problem att WHO:s amningsrekommendation, som bland annat säger sex månader exklusiv amning, inte efterlevs i vården i Sverige. Livsmedelsverket har uppmärksammat att BVC rekommenderar smakportioner från fyra månader (trots att de ska rekommendera exklusiv amning i sex månader). Argumentet till att börja med smakportioenr vid fyra månader har bland annat varit att barnet har ett "smakfönster" som skulle vara öppet mellan fyra till sex månader. Om fönstret stängs innan barnet har fått smakportioner argumenterar man ibland på BVC att det kan bli problem med barnets matintroduktion. Påståendet är inte grundat i någon vetenskap, utan var från början ett försäljningsknep från barnmatsindustrin (ett knep som har fått starkt fäste på BVC). Det här har gjort att Livsmedelsverket infört ett nytt begrepp: pyttesmå smakprov. Som framgår rekommenderas smakproven bara att ges om barnet visar intresse och det ska då vara kryddmåttstora mängder av den mat som barnet visat intresse för (t.ex. från förälderns tallrik). Rekommendationen gäller både barn som ammas och barn som äter ersättning.
Hur fiffigt det här är av Livsmedelsverket återstår att se. Begreppet är av flera skäl inte problemfritt. Ett tänkbart scenario är att barnmatsindustrin utnyttjar pyttesmå smakprov till att ännu hårdare lansera barnmatsprodukter till barn som är så små att de inte bör eller behöver äta deras produkter. Redan innan pyttesmå smakprov infördes var det här alltså ett problem. Semper har inte mindre än 18 barnmatsprodukter som är märkta med "från fyra månader". Det är naturligtvis oekonomiskt, opraktiskt och omiljövänligt att öppna en barnmatsburk för att sedan se om spädbarnet visar intresse för ett kryddmåttstort smakprov.
Semper presenterar sina produkter i en karriärsstege som barnet kan "klättra i". Naturligvis finns det massor att tjäna på, för ett barnmatsföretag, att spädbarnet börjar klättra från så späd ålder som möjligt. Redan i våras fick jag den första inbjudan från Semper för att komma och lyssna på deras tolkning av pyttesmå smakprov. Alltså redan innan Livsmedelsverket ens hade presenterat sitt nya begrepp. Barnmatsföretagen åker också väldigt aktivt runt till Sveriges BVC och berättar för sjuksköterskorna om sina produkter.
Jag tycker att det är mycket förvånande att barnmatsföretagen inte får någon negativ uppmärksamhet kring att de inte märker sina burkar i enlighet med WHO:s och Livsmedelsverkets rekommendationer. Om de fick frågan varför de märker sina burkar med "från fyra månader" vad skulle de svara då?
Snälla, hjälp till och mejla dem frågan vetja: konsumentkontakt@semper.se
Och låt Amningsbloggen veta svaret...
Grattis på Fars Dag!
Av Marit Olanders
Här kommer en söndagsbio om hur fäder kan stötta sina kvinnor i amning och ha en nära relation med sina barn. Ni får gå in på länken och kika.
http://www.youtube.com/watch?v=oVeZOtX9IxY
Här kommer en söndagsbio om hur fäder kan stötta sina kvinnor i amning och ha en nära relation med sina barn. Ni får gå in på länken och kika.
http://www.youtube.com/watch?v=oVeZOtX9IxY
torsdag 10 november 2011
Amning som färdighetskunskap
Av Marit Olanders
Att det finns olika sorters kunskap är egentligen rätt självklart. Det är skillnad på att kunna räkna upp åarna i Halland och att kunna cykla.
Två typer av kunskap är
påståendekunskap eller teoretisk kunskap, att veta att
färdighetskunskap eller praktisk kunskap, att veta hur
Ibland har de ställts i motsats till varandra. bland teoretiskt skolade människor har den teoretiska kunskapen värderats högst och bland praktiskt skolade människor har många gånger praktisk kunskap värderats högst. I själva verket är de ömsesidigt beroende av varandra. Att kunna läsa och skriva är färdiogheter som alla teoretiskt skolade människor använder sig av, och praktisk kunskap har en grund av teori, även om man inte med ord kan förklara vad som egentligen händer när man cyklar, varför man inte välter t ex.
Amning innehåller ett stort mått av praktisk kunskap, det är en färdighet. Ingvar Lundberg, professor emeritus i psykologi inriktad på läsinlärning har sagt så här:
Det krävs 5000 timmars övning för att bli bra på något. Det gäller oberoende av om man ska bli bra på golf, spela fiol eller på bordtennis. En färdighet kräver oerhört stora doser övning för att etablera sig ordentligt i ryggmärgen.
Tänker man att amning är något som pågår dygnet runt kan mnan räkna 5000/24= ungefär 200 dygn = ungefär 7 månader. Så efter minst 7 månaders ihärdig övning innan man uppnått färdighet. Det är då många tycker det börjar bli dags för avvänjning ...
Jag menar verkligen inte att "om man har ammat mindre än sju månader så kan man inte amma". I själva verket tycker jag man ska ta alla såna här siffror med en stor nypa salt. Olikheterna människor emellan är så stora att man aldrig kan sätta upp ett speciellt antal timmar. Men det siffran 5000 timmar pekar på är att det krävs hursomhelst mycket övning.
Den visar på det orimliga i uppdelningen i kvinnor som "kan" och "inte kan" amma - utan att få lära sig av någon och utan att få öva.
Att det finns olika sorters kunskap är egentligen rätt självklart. Det är skillnad på att kunna räkna upp åarna i Halland och att kunna cykla.
Två typer av kunskap är
påståendekunskap eller teoretisk kunskap, att veta att
färdighetskunskap eller praktisk kunskap, att veta hur
Ibland har de ställts i motsats till varandra. bland teoretiskt skolade människor har den teoretiska kunskapen värderats högst och bland praktiskt skolade människor har många gånger praktisk kunskap värderats högst. I själva verket är de ömsesidigt beroende av varandra. Att kunna läsa och skriva är färdiogheter som alla teoretiskt skolade människor använder sig av, och praktisk kunskap har en grund av teori, även om man inte med ord kan förklara vad som egentligen händer när man cyklar, varför man inte välter t ex.
Amning innehåller ett stort mått av praktisk kunskap, det är en färdighet. Ingvar Lundberg, professor emeritus i psykologi inriktad på läsinlärning har sagt så här:
Det krävs 5000 timmars övning för att bli bra på något. Det gäller oberoende av om man ska bli bra på golf, spela fiol eller på bordtennis. En färdighet kräver oerhört stora doser övning för att etablera sig ordentligt i ryggmärgen.
Tänker man att amning är något som pågår dygnet runt kan mnan räkna 5000/24= ungefär 200 dygn = ungefär 7 månader. Så efter minst 7 månaders ihärdig övning innan man uppnått färdighet. Det är då många tycker det börjar bli dags för avvänjning ...
Jag menar verkligen inte att "om man har ammat mindre än sju månader så kan man inte amma". I själva verket tycker jag man ska ta alla såna här siffror med en stor nypa salt. Olikheterna människor emellan är så stora att man aldrig kan sätta upp ett speciellt antal timmar. Men det siffran 5000 timmar pekar på är att det krävs hursomhelst mycket övning.
Den visar på det orimliga i uppdelningen i kvinnor som "kan" och "inte kan" amma - utan att få lära sig av någon och utan att få öva.
söndag 6 november 2011
Söndagsbio: Så gynnas amningen av samsovning
Av Marit Olanders
Här är en liten film som visar hur snabbt det går att svara på barnets amningssignal om man sover tätt tillsammans.
Här är en liten film som visar hur snabbt det går att svara på barnets amningssignal om man sover tätt tillsammans.
fredag 4 november 2011
Amningsfredag 11 november
Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala universitet
Akademiska sjukhuset, Robergsalen ing 40, 4 tr
9.00-09.30
Välkommen: Amning och sovvanor
Christine Rubertsson
Eva-Lotta Funkquist
09.30-10.15
Säker samsovning
Kerstin Hedberg Nyqvist
10.30-11.15
Känguruvård- orkar föräldrarna?
Ylva Thernström Blomqvist
11.15-12.00
Föräldrars och barns sovvanor
Lena Lööf
13.15-15.30
Primater och separation
Tomas Ljungberg
15.30-16.00
Avslutande diskussion
Akademiska sjukhuset, Robergsalen ing 40, 4 tr
9.00-09.30
Välkommen: Amning och sovvanor
Christine Rubertsson
Eva-Lotta Funkquist
09.30-10.15
Säker samsovning
Kerstin Hedberg Nyqvist
10.30-11.15
Känguruvård- orkar föräldrarna?
Ylva Thernström Blomqvist
11.15-12.00
Föräldrars och barns sovvanor
Lena Lööf
13.15-15.30
Primater och separation
Tomas Ljungberg
15.30-16.00
Avslutande diskussion
tisdag 1 november 2011
Amningsbloggens nappflasktest del 5
"Kommer inget sött"
Av Marit Olanders
Amningsbloggens expertammare Katrin*, 6,5 år, testade sju nappflaskor för Amningsbloggens räkning. Katrin ammade regelbundet fram till 5,5 års ålder och ammar fortfarande av och till. Framför allt tyckte hon att ingen av de testade nappflaskorna liknade bröstet, vilket tillverkarna påstod. Men hon hade också kommentarer om vad som kom ut ur flaskorna, som testades med vatten.
Katrin påpekade flera gånger att det inte kom bröstmjölk ut flaskorna. ”Det kommer inget sött” sa hon om Bambinos flaska, och om Esskas ”Kommer vatten och ingen bröstmjölk”.
Bröstmjölk har en speciell, söt smak. Smak och konsistens ändrar sig också under pågående amning, då mjölken först är mer söt och läskande och sedan gradvis blir fetare och rundare i smaken. Även om det är bröstmjölk i flaskan har vi inte kommit dithän att vi kan efterlikna denna gradvisa övergång från förmjölk till eftermjölk.
Också vad gäller bröstmjölk och bröstmjölksersättning skiljer sig smaken åt. Bröstmjölk har en sötare, rundare smak, medan bröstmjölksersättning har en mer endimensionell smak.
*"Katrin" är ett fingerat namn
Av Marit Olanders
Amningsbloggens expertammare Katrin*, 6,5 år, testade sju nappflaskor för Amningsbloggens räkning. Katrin ammade regelbundet fram till 5,5 års ålder och ammar fortfarande av och till. Framför allt tyckte hon att ingen av de testade nappflaskorna liknade bröstet, vilket tillverkarna påstod. Men hon hade också kommentarer om vad som kom ut ur flaskorna, som testades med vatten.
Katrin påpekade flera gånger att det inte kom bröstmjölk ut flaskorna. ”Det kommer inget sött” sa hon om Bambinos flaska, och om Esskas ”Kommer vatten och ingen bröstmjölk”.
Bröstmjölk har en speciell, söt smak. Smak och konsistens ändrar sig också under pågående amning, då mjölken först är mer söt och läskande och sedan gradvis blir fetare och rundare i smaken. Även om det är bröstmjölk i flaskan har vi inte kommit dithän att vi kan efterlikna denna gradvisa övergång från förmjölk till eftermjölk.
Också vad gäller bröstmjölk och bröstmjölksersättning skiljer sig smaken åt. Bröstmjölk har en sötare, rundare smak, medan bröstmjölksersättning har en mer endimensionell smak.
*"Katrin" är ett fingerat namn
måndag 31 oktober 2011
Här finns information om flaskmatning!
Av Marit Olanders
Det finns ingen skriftlig information att få om flaskmatning, varken från bokbranschen eller landstinget mer än några sidor på Landstingets webb 1177.se. Inte ett enda informationsblad finns att sticka i händerna på undrande föräldrar, påstår Petra Jankov Picha i sin bok Att flaskmata.
Jag känner till dessa:
Till dig som inte ammar - 8 sidor med bland annat känslor kring att inte amma, näring och närhet, konktreta matningstips och omgivningens attityder, pdf från Karolinska universitetssjukhuset.
Boken Barnliv av Katerina Janouch är en modern, mestadels vederhäftig bok om att ha barn, från graviditet till nästan vuxen. I den finns ett avsnitt vid namn "Att mata i flaska" med konkreta tips kring val av nappflaskor och ersättning, hur man flaskmatar och hygien.
I Sugen på livet, Amningshjälpens skrift om att lära sig amma som jag har gjort, finns en sida med konkreta tips på flaskmatning.
Barnliv och Sugen på livet står med i litteraturlistan i Att flaskmata och ändå ignorerar Petra Jankov Picha att det finns skriven information om flaskmatning i dem. Kanske menar hon att det borde finnas skriven informaiton om flaskmatning utan en massa information om amning också, men det är inte det hon säger.
Till dig som inte ammar verkar hon ha missat. Hon skrev om den på sin blogg i augusti men nämner den inte i sin bok. Det bekräftar Jankov Pichas bild av att vården inte delar ut information om flaskmatning (till henne själv t ex), men att hon som journalist som skriver en bok i ämnet missar den är anmärkningsvärt.
Bilden att vården inte delar ut information om amning bekräftas också av att boken Leva med barn, som har delats ut till tusentals föräldrar på BVC genom åren, har mycket få ord om flaskmatning. Jag har utgåvorna från 1995, 2002 och 2008 och det står just ingenting om flaskmatning i någon av dem. Leva med barn är i och för sig ingen höjdarbok när det gäller att förklara hur man får amning att fungera heller.
Det finns ingen skriftlig information att få om flaskmatning, varken från bokbranschen eller landstinget mer än några sidor på Landstingets webb 1177.se. Inte ett enda informationsblad finns att sticka i händerna på undrande föräldrar, påstår Petra Jankov Picha i sin bok Att flaskmata.
Jag känner till dessa:
Till dig som inte ammar - 8 sidor med bland annat känslor kring att inte amma, näring och närhet, konktreta matningstips och omgivningens attityder, pdf från Karolinska universitetssjukhuset.
Boken Barnliv av Katerina Janouch är en modern, mestadels vederhäftig bok om att ha barn, från graviditet till nästan vuxen. I den finns ett avsnitt vid namn "Att mata i flaska" med konkreta tips kring val av nappflaskor och ersättning, hur man flaskmatar och hygien.
I Sugen på livet, Amningshjälpens skrift om att lära sig amma som jag har gjort, finns en sida med konkreta tips på flaskmatning.
Barnliv och Sugen på livet står med i litteraturlistan i Att flaskmata och ändå ignorerar Petra Jankov Picha att det finns skriven information om flaskmatning i dem. Kanske menar hon att det borde finnas skriven informaiton om flaskmatning utan en massa information om amning också, men det är inte det hon säger.
Till dig som inte ammar verkar hon ha missat. Hon skrev om den på sin blogg i augusti men nämner den inte i sin bok. Det bekräftar Jankov Pichas bild av att vården inte delar ut information om flaskmatning (till henne själv t ex), men att hon som journalist som skriver en bok i ämnet missar den är anmärkningsvärt.
Bilden att vården inte delar ut information om amning bekräftas också av att boken Leva med barn, som har delats ut till tusentals föräldrar på BVC genom åren, har mycket få ord om flaskmatning. Jag har utgåvorna från 1995, 2002 och 2008 och det står just ingenting om flaskmatning i någon av dem. Leva med barn är i och för sig ingen höjdarbok när det gäller att förklara hur man får amning att fungera heller.
söndag 30 oktober 2011
Ny bok om att flaskmata
Av Eva-Lotta Funkquist
Petra Jankov blir intervjuad i DN Söndag. Hon är aktuell med boken Att flaskmata. Petra Jankov hoppas att hennes nya bok ska kunna fungera som en handbok för den som söker svar på frågor om flaskmatning. Hon menar att många föräldrar nu söker svar på föräldrasajter på nätet, men att det där inte alltid går att lita på vad som är rätt och fel. Petra berättar om sina egna ångestfyllda amningar. Om det första barnet som flaskmatades från start, eftersom hon var förtidigt född, och sen, när flickan var stor nog, fick Petra aldrig amningen att fungera. Men med andra barnet var hon säkrare på hur hon ville ha det. Hon berättar: Men när vi var på barnavårdscentralen när han fötts och han bara hade gått upp ett kilo på en vecka sa jag direkt till barnsköterskan att "vi köper ersättning på vägen hem".
Jag gissar att det här är en felskrivning av DN:s journalist. Att spädbarn går upp så mycket som ett kg på en vecka förekommer knappast. Kanske sa Petra ett hekto. Som hjälpmamma i Amningshjälpen vet jag att kvinnor ibland får höra från vården att 100 gram är för lite för ett spädbarn att gå upp på en vecka. Men i själva verket kan det vara helt normal viktuppgång. Späda barn forsätter ofta att vara späda oavsett hur mycket mjölk deras mammor producerar.
Man kan ha många skäl till att sluta amma. Man behöver inte redovisa dem. Men tyvärr beror många avslutade amningar inte på kvinnornas bristande amningsvilja, utan på vårdens bristande amningskunskap och bristande vårdrutiner.
Petra Jankov blir intervjuad i DN Söndag. Hon är aktuell med boken Att flaskmata. Petra Jankov hoppas att hennes nya bok ska kunna fungera som en handbok för den som söker svar på frågor om flaskmatning. Hon menar att många föräldrar nu söker svar på föräldrasajter på nätet, men att det där inte alltid går att lita på vad som är rätt och fel. Petra berättar om sina egna ångestfyllda amningar. Om det första barnet som flaskmatades från start, eftersom hon var förtidigt född, och sen, när flickan var stor nog, fick Petra aldrig amningen att fungera. Men med andra barnet var hon säkrare på hur hon ville ha det. Hon berättar: Men när vi var på barnavårdscentralen när han fötts och han bara hade gått upp ett kilo på en vecka sa jag direkt till barnsköterskan att "vi köper ersättning på vägen hem".
Jag gissar att det här är en felskrivning av DN:s journalist. Att spädbarn går upp så mycket som ett kg på en vecka förekommer knappast. Kanske sa Petra ett hekto. Som hjälpmamma i Amningshjälpen vet jag att kvinnor ibland får höra från vården att 100 gram är för lite för ett spädbarn att gå upp på en vecka. Men i själva verket kan det vara helt normal viktuppgång. Späda barn forsätter ofta att vara späda oavsett hur mycket mjölk deras mammor producerar.
Man kan ha många skäl till att sluta amma. Man behöver inte redovisa dem. Men tyvärr beror många avslutade amningar inte på kvinnornas bristande amningsvilja, utan på vårdens bristande amningskunskap och bristande vårdrutiner.
Livsmedelsverkets nya rekommendation
Av Eva-Lotta Funkquist
Åsa Brugård Konde är nutritionist på Livsmedelsverket. Hon blir intervjuad i senaste Amningsnytt angående verkets nya amningsrekommendation. Man har valt att införa en nyhet i rådgivningen kring spädbarnets kost; från fyra månader kan man ge bebisen "yttepyttelite" provsmak av mat. Det ska vara kryddmåttstora mängder. Smakportioner bör föräldrar fortfarande vänta med tills barnet är sex månader. Anledningen till det nya rådet är enligt Åsa att BVC-sjuksköterskorna inte följde den gamla rekommendationen utan förmedlade följande budskap till föräldrarna: "Livsmedelsverket rekommenderar smakportioner från sex månader, men vi på BVC rekommenderar att man börjar vid fyra månader”.
Nu verkar inte BVC veta så mycket om vad Livsmedelsverket säger (läs Amningsnytt artikel). BVC tycks så att säga köra sitt eget race. Men jag undrar ändå: är det inte en risk att BVC-sjuksköterskorna börjar förmedla följande budsakp?: "Livsmedelsverket rekommenderar yttepyttelite smakportioner från fyra månader, men vi på BVC rekommenderar att man börjar med större mängder”.
Åsa Brogård Konde blir också intervjuad i fredagens DN. Där berättar hon att Livsmedelsverket måste förhålla sig till den forskning som visar att amning är bra även för västerländska barn (och inte bara för barn i fattiga länder). Som exempel tar hon att det finns en studie som visar att spädbarn som ammats har 72 procents lägre risk att behöva läggas in på sjukhus för luftvägsinfektioner. I artikeln tar man upp att amningsråden alltså trots detta har ändrats. Numera "uppmuntras" mammor att amma de första sexmånadern, men de kan börja ge miniportioner från fyra månader. Ett av skälen till detta är att kvinnor som inte vill eller kan amma, inte ska skuldbeläggas.
Och jag undrar: på vilket sätt mildrar miniportioner kvinnors skuld? Och sen undrar jag också: vad är egentligen orsaken till att miniportionerna införs?
Redan i våras fick jag för övrigt inbjudan från barnmatsindustrin: Utbildningsdag om Livsmedelsverket nya råd. Det undrar jag inte över.
Åsa Brugård Konde är nutritionist på Livsmedelsverket. Hon blir intervjuad i senaste Amningsnytt angående verkets nya amningsrekommendation. Man har valt att införa en nyhet i rådgivningen kring spädbarnets kost; från fyra månader kan man ge bebisen "yttepyttelite" provsmak av mat. Det ska vara kryddmåttstora mängder. Smakportioner bör föräldrar fortfarande vänta med tills barnet är sex månader. Anledningen till det nya rådet är enligt Åsa att BVC-sjuksköterskorna inte följde den gamla rekommendationen utan förmedlade följande budskap till föräldrarna: "Livsmedelsverket rekommenderar smakportioner från sex månader, men vi på BVC rekommenderar att man börjar vid fyra månader”.
Nu verkar inte BVC veta så mycket om vad Livsmedelsverket säger (läs Amningsnytt artikel). BVC tycks så att säga köra sitt eget race. Men jag undrar ändå: är det inte en risk att BVC-sjuksköterskorna börjar förmedla följande budsakp?: "Livsmedelsverket rekommenderar yttepyttelite smakportioner från fyra månader, men vi på BVC rekommenderar att man börjar med större mängder”.
Åsa Brogård Konde blir också intervjuad i fredagens DN. Där berättar hon att Livsmedelsverket måste förhålla sig till den forskning som visar att amning är bra även för västerländska barn (och inte bara för barn i fattiga länder). Som exempel tar hon att det finns en studie som visar att spädbarn som ammats har 72 procents lägre risk att behöva läggas in på sjukhus för luftvägsinfektioner. I artikeln tar man upp att amningsråden alltså trots detta har ändrats. Numera "uppmuntras" mammor att amma de första sexmånadern, men de kan börja ge miniportioner från fyra månader. Ett av skälen till detta är att kvinnor som inte vill eller kan amma, inte ska skuldbeläggas.
Och jag undrar: på vilket sätt mildrar miniportioner kvinnors skuld? Och sen undrar jag också: vad är egentligen orsaken till att miniportionerna införs?
Redan i våras fick jag för övrigt inbjudan från barnmatsindustrin: Utbildningsdag om Livsmedelsverket nya råd. Det undrar jag inte över.
Grattis till Amningshjälpens bröstpris, Sagogrynet!
Av Marit Olanders
I går hade jag den stora äran att dela ut Amningshjälpens bröstpris till Lin Dalén för bloggen Sagogrynet - om amning i nöd och lust. Prisutdelningen skedde på stora scenen på mässan Varning för barn som pågår 29-30 oktober på Stadionmässan i Malmö.
Amningshjälpens bröstpris går till en kulturinsats som främjar amning och röstas fram av föreningens medlemmar. Första gången priset delades ut var 1983 till Ola Ström och Per Dunsö (som gjorde det malmöbaserade teveprogrammet Solstollarna en gång i tiden) för låten Mammas lilla fik. Andra pristagare genom åren har varit Astrid Lindgren, Stina Ekblad och Linda Skugge.
Lin fick priset med följande motivation:
Sagogrynet är en informativ amningsblogg av hög kvalitet som uppdateras ofta. Den har ett modernt och estetiskt tilltalande utseende, fräsch och har en positiv ton.
Sagogrynet arbetar för att amning ska vara ett naturligt samtalsämne och gör genom sin blogg reklam för ämnet på olika sätt, till exempel uppmärksammades nyligen bloggen i Skånska Dagbladet.
Sagogrynet har skrivit och samlat en stor mängd amningsfaktainlägg i sin blogg för att sprida amningskunskap till alla som behöver och vill ha. Bloggen vänder sig till alla som är intresserade av amning, ammar eller vill amma. Hon bloggar för ökad amningskunskap eftersom kunskap gör stor skillnad och brist på kunskap och stöd alldeles för ofta leder till att amningsproblem förblir olösta.
Hennes tanke är att råd och tips om amning ska vara lättillgängliga och lättförståeliga.
sagogrynet blandar faktainlägg och problemlösning med senaste forskningsrön, personliga funderingar, debattinlägg och recensioner av amningsrelaterade prylar, med mera. Hon tar upp ämnen som långtidsamning, mjölkstockning, white spots, offentlig amning, matintroduktion, fri amning, amningsstrejk, tuttförvirring och mycket mer, samt visar amningsbilder.
Informationen i bloggen finns tillgänglig dygnet runt och dessutom finns hennes mejladress för den som vill skriva privat.
I mitt tal till Lin sa jag ungefär så här:
Första gången jag träffade Lin var 2007, när jag intervjuade henne i Amningsnytt om hennes problematiska amnign av äldsta dottern. Lin berättade bland annat om den flaskpress hon hade utsatts för, att ingen berättade för henne att flaskan skulle kunna störa amningen.
- Alla lovordade ersättning, sa hon bland annat.
-De var så himla noga att inte skuldbelägga att det slog över på andra hållet.
Jag minns att jag blev frustrerad över det dåliga bemötande hon hade fått.
När jag fick veta att Lin väntade barn igen hoppades jag att amningen skulle funka den här gången. Inte bara för Lins och hennes barns skull, utan också för att jag såg Lins potential som amningsstödjare. När man har misslyckad amning bakom sig och får uppleva att lyckas kan det frigöra en enorm kraft, en känsla av att kunna flytta berg. Lin kanaliserar det i sitt bloggande och sitt engagemang i Amningshjälpen.
Så grattis Lin Dalén, alias Sagogrynet, en värdig vinnare av Bröstpriset!
I går hade jag den stora äran att dela ut Amningshjälpens bröstpris till Lin Dalén för bloggen Sagogrynet - om amning i nöd och lust. Prisutdelningen skedde på stora scenen på mässan Varning för barn som pågår 29-30 oktober på Stadionmässan i Malmö.
Amningshjälpens bröstpris går till en kulturinsats som främjar amning och röstas fram av föreningens medlemmar. Första gången priset delades ut var 1983 till Ola Ström och Per Dunsö (som gjorde det malmöbaserade teveprogrammet Solstollarna en gång i tiden) för låten Mammas lilla fik. Andra pristagare genom åren har varit Astrid Lindgren, Stina Ekblad och Linda Skugge.
Lin fick priset med följande motivation:
Sagogrynet är en informativ amningsblogg av hög kvalitet som uppdateras ofta. Den har ett modernt och estetiskt tilltalande utseende, fräsch och har en positiv ton.
Sagogrynet arbetar för att amning ska vara ett naturligt samtalsämne och gör genom sin blogg reklam för ämnet på olika sätt, till exempel uppmärksammades nyligen bloggen i Skånska Dagbladet.
Sagogrynet har skrivit och samlat en stor mängd amningsfaktainlägg i sin blogg för att sprida amningskunskap till alla som behöver och vill ha. Bloggen vänder sig till alla som är intresserade av amning, ammar eller vill amma. Hon bloggar för ökad amningskunskap eftersom kunskap gör stor skillnad och brist på kunskap och stöd alldeles för ofta leder till att amningsproblem förblir olösta.
Hennes tanke är att råd och tips om amning ska vara lättillgängliga och lättförståeliga.
sagogrynet blandar faktainlägg och problemlösning med senaste forskningsrön, personliga funderingar, debattinlägg och recensioner av amningsrelaterade prylar, med mera. Hon tar upp ämnen som långtidsamning, mjölkstockning, white spots, offentlig amning, matintroduktion, fri amning, amningsstrejk, tuttförvirring och mycket mer, samt visar amningsbilder.
Informationen i bloggen finns tillgänglig dygnet runt och dessutom finns hennes mejladress för den som vill skriva privat.
I mitt tal till Lin sa jag ungefär så här:
Första gången jag träffade Lin var 2007, när jag intervjuade henne i Amningsnytt om hennes problematiska amnign av äldsta dottern. Lin berättade bland annat om den flaskpress hon hade utsatts för, att ingen berättade för henne att flaskan skulle kunna störa amningen.
- Alla lovordade ersättning, sa hon bland annat.
-De var så himla noga att inte skuldbelägga att det slog över på andra hållet.
Jag minns att jag blev frustrerad över det dåliga bemötande hon hade fått.
När jag fick veta att Lin väntade barn igen hoppades jag att amningen skulle funka den här gången. Inte bara för Lins och hennes barns skull, utan också för att jag såg Lins potential som amningsstödjare. När man har misslyckad amning bakom sig och får uppleva att lyckas kan det frigöra en enorm kraft, en känsla av att kunna flytta berg. Lin kanaliserar det i sitt bloggande och sitt engagemang i Amningshjälpen.
Så grattis Lin Dalén, alias Sagogrynet, en värdig vinnare av Bröstpriset!
Många smådelar gör nappflaskor svåra att diska ... och sätta ihop
Amningsbloggens nappflasktest del 4
Av Marit Olanders
Nappflaskor består av flera delar. Man måste ta isär alla delarna varje gång man sköljer och diskar nappflaskan.Man får se noga till att det inte samlas matrester i alla vinklar, skruvgängor och mönster.
Flest delar var det till Dr Brown’s nappflaska där man fick totalt 8 olika saker i förpackningen om man tog isär allt (som man ska varje gång man diskar flaskan). En av delarna en liten flaskborste som man behöver för att komma åt inne i den pip som finns inne i flaskan som påstås bevara vitaminer i bröstmjölk/ersättning.
Flera av flaskorna hade flasknappar med en liten ventil i, den så kallade anti-kolikfunktionen. Man måste vara snabb med att skölja flaskorna med kallt vatten och sedan diska dem strax efter användning för att inte ersättning eller bröstmjölk ska torka in.
Mams flaska hade en ventil i flaskans botten i stället, vilket gjorde att den bestod av ännu fler delar. Själva flaskan var lätt att diska. Eftersom man skruvar ur botten blir det bara ett rör kvar (låt vara med skruvgängor i bägge ändar), men botten består av två delar, en hård ytter och en inre mjuk med små hål och veck där matrester kan fastna. Skruvar man inte ihop delarna rätt så läcker flaskan. Esskas flaska var insvängd, vilket gjorde att den var svår att diska i botten.
Napparna kunde också vara mycket svårdiskade med räfflor på insidan eller en knopp ytterst på nappen som torde vara mycket svår att hålla ren.
Flaskmatar man på rutin bör man nog hålla sig till ett märke på flaskorna. Flaskor och nappar är snarlika på flera märken. Vid ett tillfälle förväxlade jag napparna till Mams och Esskas flaskor och då läckte det från nappkragen när man sög/försökte amma på flaskorna.
Instruktionerna finns ofta på många språk, ibland satt med mycket liten stil. Dessutom innehåller de konstigheter som ser ut som översättningsfel. Meda skriver att man ska diska deras flaska i såpvatten före användning. Vad är det för fel på vanligt diskmedel? Till Dr Brown’s flaska följer det med en jättelik bipacksedel på 20 olika språk, om jag räknar rätt. Hur många letar rätt på sitt eget språk och läser det som står där? Inte vet jag.
Samtliga flaskor köptes långt efter att kemikalien BPA förbjöds i nappflaskor den 1 juni i år. Ändå påtalar alla tillverkarna att flaskorna är BPA-fria, sex av sju med grön färg – som signal för miljömedvetenhet kanske.
Amningsbloggens nappflasktest del 1
Amningsbloggens nappflasktest del 2
Amningsbloggens nappflasktest del 3
Av Marit Olanders
Nappflaskor består av flera delar. Man måste ta isär alla delarna varje gång man sköljer och diskar nappflaskan.Man får se noga till att det inte samlas matrester i alla vinklar, skruvgängor och mönster.
Flest delar var det till Dr Brown’s nappflaska där man fick totalt 8 olika saker i förpackningen om man tog isär allt (som man ska varje gång man diskar flaskan). En av delarna en liten flaskborste som man behöver för att komma åt inne i den pip som finns inne i flaskan som påstås bevara vitaminer i bröstmjölk/ersättning.
Flera av flaskorna hade flasknappar med en liten ventil i, den så kallade anti-kolikfunktionen. Man måste vara snabb med att skölja flaskorna med kallt vatten och sedan diska dem strax efter användning för att inte ersättning eller bröstmjölk ska torka in.
Mams flaska hade en ventil i flaskans botten i stället, vilket gjorde att den bestod av ännu fler delar. Själva flaskan var lätt att diska. Eftersom man skruvar ur botten blir det bara ett rör kvar (låt vara med skruvgängor i bägge ändar), men botten består av två delar, en hård ytter och en inre mjuk med små hål och veck där matrester kan fastna. Skruvar man inte ihop delarna rätt så läcker flaskan. Esskas flaska var insvängd, vilket gjorde att den var svår att diska i botten.
Napparna kunde också vara mycket svårdiskade med räfflor på insidan eller en knopp ytterst på nappen som torde vara mycket svår att hålla ren.
Flaskmatar man på rutin bör man nog hålla sig till ett märke på flaskorna. Flaskor och nappar är snarlika på flera märken. Vid ett tillfälle förväxlade jag napparna till Mams och Esskas flaskor och då läckte det från nappkragen när man sög/försökte amma på flaskorna.
Instruktionerna finns ofta på många språk, ibland satt med mycket liten stil. Dessutom innehåller de konstigheter som ser ut som översättningsfel. Meda skriver att man ska diska deras flaska i såpvatten före användning. Vad är det för fel på vanligt diskmedel? Till Dr Brown’s flaska följer det med en jättelik bipacksedel på 20 olika språk, om jag räknar rätt. Hur många letar rätt på sitt eget språk och läser det som står där? Inte vet jag.
Samtliga flaskor köptes långt efter att kemikalien BPA förbjöds i nappflaskor den 1 juni i år. Ändå påtalar alla tillverkarna att flaskorna är BPA-fria, sex av sju med grön färg – som signal för miljömedvetenhet kanske.
Amningsbloggens nappflasktest del 1
Amningsbloggens nappflasktest del 2
Amningsbloggens nappflasktest del 3
lördag 29 oktober 2011
Nappflaskor som motverkar kolik - en bluff
Amningsbloggens nappflasktest del 3
Av Marit Olanders
Alla nyföddflaskorna i testet påstås förebygga eller motverka kolik. ”Anti colic” är ett säljargument på framträdande plats på fyra av förpackningarna - Avent, Mam, Meda och Nuk. Detta med anti kolik nämns också på Dr Brown’s och Esskas förpackningar.
Kolik är mycket påfrestande för både föräldrar och barn. Kolik kan drabba både ammade och flaskmatade barn. Det finns många spekulationer om vad som kan orsaka och bota kolik men ingen universallösning.
Nappflasktillverkarna utgår från antagandet att barn kan få kolik av att svälja luft. Det speciella med de här anti-kolikflaskorna är nämligen att de har en ventil som släpper in luft i flaskan medan barnet dricker, vilket i sin tur ska göra att barnet inte sväljer luft. Jag frågade Eva-Lotta Funkquist, som är insatt i amningsforskningen, om det finns vetenskapliga belägg för att kolik orsakas av att barnet sväljer luft och det hade hon inte hört talas om. I så fall skulle ju ammade barn aldrig drabbas av kolik eftersom det inte finns luft inne i bröstet. Och så enkelt är det ju inte.
Jag skulle vilja påstå att de här flaskorna förebygger kolik lika dåligt som antirynkkrämer föryngrar hud.
Amningsbloggens nappflasktest del 1
Amnignsbloggens nappflasktest del 2
Amningsbloggens nappflasktest del 4
Av Marit Olanders
Alla nyföddflaskorna i testet påstås förebygga eller motverka kolik. ”Anti colic” är ett säljargument på framträdande plats på fyra av förpackningarna - Avent, Mam, Meda och Nuk. Detta med anti kolik nämns också på Dr Brown’s och Esskas förpackningar.
Kolik är mycket påfrestande för både föräldrar och barn. Kolik kan drabba både ammade och flaskmatade barn. Det finns många spekulationer om vad som kan orsaka och bota kolik men ingen universallösning.
Nappflasktillverkarna utgår från antagandet att barn kan få kolik av att svälja luft. Det speciella med de här anti-kolikflaskorna är nämligen att de har en ventil som släpper in luft i flaskan medan barnet dricker, vilket i sin tur ska göra att barnet inte sväljer luft. Jag frågade Eva-Lotta Funkquist, som är insatt i amningsforskningen, om det finns vetenskapliga belägg för att kolik orsakas av att barnet sväljer luft och det hade hon inte hört talas om. I så fall skulle ju ammade barn aldrig drabbas av kolik eftersom det inte finns luft inne i bröstet. Och så enkelt är det ju inte.
Jag skulle vilja påstå att de här flaskorna förebygger kolik lika dåligt som antirynkkrämer föryngrar hud.
Amningsbloggens nappflasktest del 1
Amnignsbloggens nappflasktest del 2
Amningsbloggens nappflasktest del 4
fredag 28 oktober 2011
I Halloweentider
av Marit Olanders
och barnen surfar in på Unga fakta och läser om Vampyrer.
Visste ni att en människa kan bli vampyr av att inte ha fått dricka bröstmjölk.
Man kan också bli vampyr om man är sjunde sonen till sjunde sonen, om man har avlats eller fötts på en kyrklig helgdag på en massa andra sätt. Så ta det lugnt med vampyrerna och se till att ha mycket godis eller bus på G hemma!
Mohahaha!
och barnen surfar in på Unga fakta och läser om Vampyrer.
Visste ni att en människa kan bli vampyr av att inte ha fått dricka bröstmjölk.
Man kan också bli vampyr om man är sjunde sonen till sjunde sonen, om man har avlats eller fötts på en kyrklig helgdag på en massa andra sätt. Så ta det lugnt med vampyrerna och se till att ha mycket godis eller bus på G hemma!
Mohahaha!
Fred
Av Eva-Lotta Funkquist
Jag hörde någon säga:
Det kan aldrig bli fred
förrän kvinnor har
rätten att bestämma över sin kropp
Jag tror att det är helt sant
Jag hörde någon säga:
Det kan aldrig bli fred
förrän kvinnor har
rätten att bestämma över sin kropp
Jag tror att det är helt sant
Amningsbloggens nappflasktest del 2
Liknar nappflaskorna bröst
som tillverkarna påstår?
Av Marit Olanders
Amningsbloggens expertammare Katrin* är en verbal 6,5 åring som ammades regelbundet fram tills för ett år sedan och fortfarande ammar av och till. Hon har aldrig fått nappflaska tidigare men ställde upp och prövade sju olika nappflaskor om huruvida de liknade bröstet. Också jag själv testade alla nappflaskorna. Flaskorna testades genomgående med vatten.
Sex av sju flaskor, alla som vände sig till nyfödda, hävdade att flaskorna liknade bröst eller påminde om amning (Avent, Dr Brown’s, Esska, Mam, Meda, Nuk). Flera använde också ordet ”naturlig” i sina beskrivningar.
Vem som helst som har tillgång till ett kvinnobröst och en nappflaska kan själv hålla dem bredvid varandra och jämföra hur de ser ut och känns. Det ska inte mycket fantasi till att förstå att de luktar och smakar olika. (Nappflaskorna smakade f ö vedervärdigt innan de hade diskats noggrant.)
En stor skillnad mellan kvinnobröst och de testade nappflaskorna är hur töjbara de är. Basen på nappflaskornas nappar var mellan 23 (Dr Brown’s) och 42 (Nuk) mm i diameter och höjden från nappkrage till topp var mellan 36 och 40 mm.
Drar man i napparna töjer de sig någon enstaka millimeter. Det kan jämföras med ett kvinnobröst som vid amning tycks kunna töja ut sig till två eller tre gånger längden i viloläge. Nappkragen på nappflaskan sätter också stopp på töjbarheten hos nappflaskorna, medan kvinnobröst vid amning helt ändrar form. Själva bröstvårtan styvnar som bekant men hela bröstet dras också ut så att det inte finns någon direkt avgränsning mellan bröstvårta, vårtgård och omgivande hud.
"Kändes absolut inte som bröst"
Katrin sa bestämt att ingen av flaskorna kändes som ett bröst. Flera av flaskorna kändes plastiga och konstiga, tyckte hon. Om Mams flaska sa hon att det var mera skavigt än bröstet, och så kan man inte ta ett bra tag. mam beskriver själv sin flaska som Om Avents flaska sa hon: ”Det är för platt här och en utbyggnad där och det känns verkligen inte som bröstet. Och när man suger känns det extremt som att man har nåt annat än ett bröst.” Esska skriver i sin produktinformation: "Dinappens funktion är utvecklad för att simulera naturlig amning direkt när barnet vidrör dinappen". Katrin sa att flaskan "känns verkligen inte som bröstet".
Vad man får i sig
Alla nyföddflaskorna droppar självmant om man håller dem uppochner. En del droppar bara litegrann men ingen är helt droppfri. Det kan spela roll för barns tandhälsa och detta droppande från nappflaskor har också pekats ut som en anledning till att vissa barn som vänjts vid nappflaska inte vill ta bröstet sedan. Från nappflaskan kommer vätskan av sig själv i större eller mindre mängd. Suger inte barn på bröstet så upphör utdrivningsreflexen.
Intressant i testet var att Katrin påpekade att hon måste suga ”så in i Norden” hårt på flera flaskor för att få ut någon vätska (Mam, Meda och Nuk). Katrins mamma funderar på om Katrin kan ha använt amningsteknik på flaskorna eller om hon var van vid mjölkflödet vid utdrivningsreflexen. Jag gjorde en liknande reflektion när jag testade flaskorna. Jag märkte också att på en flaska måste jag suga så hårt att jag fick ont i tungan (Avent).
Jag testade att ta ett stort tag om flasknapparna och jobba med tungan, som jag tänker mig att ammade barn gör, och då kom det ytterst lite ur alla nyföddflaskorna.
Man var tvungen att ändra teknik och verkligen suga med undertryck och indragna kinder, som på ett sugrör, för att få i sig något från nappflaskorna. De flaskor som hade störst och mjukast nappar fick jag något lite mer amningslikt grepp på, men då riskerade jag i stället att klämma ihop hela nappen så att vätskan inte kom ut för den sakens skull (Nuk).
Dr Brown’s flaska som hade den smalaste nappen, var det omöjligt att ta ett amningsliknade tag på. Trots det hänvisar Dr Brown's till amning i produktbeskrivningen på förpackningen. Om Bambinos nappflaska har jag skrivit att det ”behövs ett mycket ytligt tag och bara ta emot”. Katrin anmärkte att Bambinos flaska gick att tugga på!
Var jag inte supernoga när jag skruvade ihop nappflaskorna läckte de också mellan napp och nappkrage om jag försökte ta ett amningstag på dem. Jag hade inget bröst att jämföra med men Katrin påpekade att ingen nappflaska kändes som bröst i munnen.
* Katrin är ett fingerat namn.
Fortsättning följer ...
Amningsbloggens nappflasktest del 1
Amningsbloggens nappflasktest del 3
Amningsbloggens nappflasktest del 4
som tillverkarna påstår?
Av Marit Olanders
Amningsbloggens expertammare Katrin* är en verbal 6,5 åring som ammades regelbundet fram tills för ett år sedan och fortfarande ammar av och till. Hon har aldrig fått nappflaska tidigare men ställde upp och prövade sju olika nappflaskor om huruvida de liknade bröstet. Också jag själv testade alla nappflaskorna. Flaskorna testades genomgående med vatten.
Sex av sju flaskor, alla som vände sig till nyfödda, hävdade att flaskorna liknade bröst eller påminde om amning (Avent, Dr Brown’s, Esska, Mam, Meda, Nuk). Flera använde också ordet ”naturlig” i sina beskrivningar.
Vem som helst som har tillgång till ett kvinnobröst och en nappflaska kan själv hålla dem bredvid varandra och jämföra hur de ser ut och känns. Det ska inte mycket fantasi till att förstå att de luktar och smakar olika. (Nappflaskorna smakade f ö vedervärdigt innan de hade diskats noggrant.)
En stor skillnad mellan kvinnobröst och de testade nappflaskorna är hur töjbara de är. Basen på nappflaskornas nappar var mellan 23 (Dr Brown’s) och 42 (Nuk) mm i diameter och höjden från nappkrage till topp var mellan 36 och 40 mm.
Drar man i napparna töjer de sig någon enstaka millimeter. Det kan jämföras med ett kvinnobröst som vid amning tycks kunna töja ut sig till två eller tre gånger längden i viloläge. Nappkragen på nappflaskan sätter också stopp på töjbarheten hos nappflaskorna, medan kvinnobröst vid amning helt ändrar form. Själva bröstvårtan styvnar som bekant men hela bröstet dras också ut så att det inte finns någon direkt avgränsning mellan bröstvårta, vårtgård och omgivande hud.
"Kändes absolut inte som bröst"
Katrin sa bestämt att ingen av flaskorna kändes som ett bröst. Flera av flaskorna kändes plastiga och konstiga, tyckte hon. Om Mams flaska sa hon att det var mera skavigt än bröstet, och så kan man inte ta ett bra tag. mam beskriver själv sin flaska som Om Avents flaska sa hon: ”Det är för platt här och en utbyggnad där och det känns verkligen inte som bröstet. Och när man suger känns det extremt som att man har nåt annat än ett bröst.” Esska skriver i sin produktinformation: "Dinappens funktion är utvecklad för att simulera naturlig amning direkt när barnet vidrör dinappen". Katrin sa att flaskan "känns verkligen inte som bröstet".
Vad man får i sig
Alla nyföddflaskorna droppar självmant om man håller dem uppochner. En del droppar bara litegrann men ingen är helt droppfri. Det kan spela roll för barns tandhälsa och detta droppande från nappflaskor har också pekats ut som en anledning till att vissa barn som vänjts vid nappflaska inte vill ta bröstet sedan. Från nappflaskan kommer vätskan av sig själv i större eller mindre mängd. Suger inte barn på bröstet så upphör utdrivningsreflexen.
Intressant i testet var att Katrin påpekade att hon måste suga ”så in i Norden” hårt på flera flaskor för att få ut någon vätska (Mam, Meda och Nuk). Katrins mamma funderar på om Katrin kan ha använt amningsteknik på flaskorna eller om hon var van vid mjölkflödet vid utdrivningsreflexen. Jag gjorde en liknande reflektion när jag testade flaskorna. Jag märkte också att på en flaska måste jag suga så hårt att jag fick ont i tungan (Avent).
Jag testade att ta ett stort tag om flasknapparna och jobba med tungan, som jag tänker mig att ammade barn gör, och då kom det ytterst lite ur alla nyföddflaskorna.
Man var tvungen att ändra teknik och verkligen suga med undertryck och indragna kinder, som på ett sugrör, för att få i sig något från nappflaskorna. De flaskor som hade störst och mjukast nappar fick jag något lite mer amningslikt grepp på, men då riskerade jag i stället att klämma ihop hela nappen så att vätskan inte kom ut för den sakens skull (Nuk).
Dr Brown’s flaska som hade den smalaste nappen, var det omöjligt att ta ett amningsliknade tag på. Trots det hänvisar Dr Brown's till amning i produktbeskrivningen på förpackningen. Om Bambinos nappflaska har jag skrivit att det ”behövs ett mycket ytligt tag och bara ta emot”. Katrin anmärkte att Bambinos flaska gick att tugga på!
Var jag inte supernoga när jag skruvade ihop nappflaskorna läckte de också mellan napp och nappkrage om jag försökte ta ett amningstag på dem. Jag hade inget bröst att jämföra med men Katrin påpekade att ingen nappflaska kändes som bröst i munnen.
* Katrin är ett fingerat namn.
Fortsättning följer ...
Amningsbloggens nappflasktest del 1
Amningsbloggens nappflasktest del 3
Amningsbloggens nappflasktest del 4
torsdag 27 oktober 2011
Amning och högt blodtryck senare i livet
Av Eva-Lotta Funkquist
I USA finns det en stor, i forskningssammanhang berömd, så kallad cohort med många tusen sjuksköterskor som man redovisar studier på med jämna mellanrum. Klicka på rubriken så får du se en av dem.
Kvinnor som har ammat exklusivt i sex månader hade lägre blodtryck senare i livet än kvinnor som inte hade ammat alls. Ju längre kvinnorna sedan ammade delvis (upp till ett år), desto lägre blodtryck hade de senare i livet. Man har redovisat liknande resultat tidigare, men förftattarna till den här studien anser att de har kontrollerat bättre för andra påverkande faktorer.
I USA finns det en stor, i forskningssammanhang berömd, så kallad cohort med många tusen sjuksköterskor som man redovisar studier på med jämna mellanrum. Klicka på rubriken så får du se en av dem.
Kvinnor som har ammat exklusivt i sex månader hade lägre blodtryck senare i livet än kvinnor som inte hade ammat alls. Ju längre kvinnorna sedan ammade delvis (upp till ett år), desto lägre blodtryck hade de senare i livet. Man har redovisat liknande resultat tidigare, men förftattarna till den här studien anser att de har kontrollerat bättre för andra påverkande faktorer.
Igår lärde jag mig något nytt
Av Eva-Lotta Funkquist
Studenterna hade gjort en strukturerad amningsobesrvation som de redovisade. Ibland har spädbarn så kallade lockrop då de vill eller är i färd med att amma. Men en av studenterna hade observerat ett barn som var runt två år. Studenten redovisade istället ett tutteskrattt. Enligt uppgift låter det ungefär så här (strax före amning): ehe, ehe, ehe, awoom. Därpå börjar barnet suga.
Flera av de lyssnande studenterna var överens: tutteskrattet finns
Känns det igen?
Studenterna hade gjort en strukturerad amningsobesrvation som de redovisade. Ibland har spädbarn så kallade lockrop då de vill eller är i färd med att amma. Men en av studenterna hade observerat ett barn som var runt två år. Studenten redovisade istället ett tutteskrattt. Enligt uppgift låter det ungefär så här (strax före amning): ehe, ehe, ehe, awoom. Därpå börjar barnet suga.
Flera av de lyssnande studenterna var överens: tutteskrattet finns
Känns det igen?
Amningsbloggens stora nappflasktest
Del 1: Att köpa rätt
Av Marit Olanders
Det säljs fler och fler nappflaskor i Sverige, vilket inte är konstigt eftersom amningen samtidigt minskar. Eftersom det finns en medvetenhet om att nappflaska kan störa amning har det poppat upp alltfler nappflaskor som påstås likna bröst eller amning. Jag beslöt mig för att testa det. Vid flaskmatning är också hygien mycket viktigt så jag tittade även på hur lätt eller svårt det var att hålla flaskorna rena.
Det här testet tar endast upp vissa aspekter på nappflaskanvändning, som kanske inte är så vanliga i andra test. För en mer traditionell nappflaskguide hänvisas till föräldratidnignarna, t ex Vi Förädlrar nr 3 2011.
Sju nappflaskor testades. Varumärkena var Avent, Bambino, Dr Brown’s, Esska, Mam, Meda och Nuk. Alla utom en, Bambinos, påstår på något sätt att de inte stör amningen, genom att använda formuleringar som ”särskilt lätt att växla mellan mamma och MAM” (Mam), ”känns som mammas bröst” (Meda) och ”naturlig amning” (Avent och Esska). De flaskorna var också mycket dyrare än Bambinos, och mer svårdiskade.
Felköp på två av sju flaskor
Jag köpte tre av flaskorna i dagligvaruhandeln, en över nätet och tre i en butik för babyartiklar. Jag letade efter nappflaskor för nyfödda med den minsta storleken på hål i nappen.
På sju nappflaskor lyckades jag göra två felköp. Bambinos flaska visade inte siffran 0 som för nyfödd som jag trodde utan en skiss på hur napphålet såg ut. Den lämpade sig för fullkornsvälling till större barn, inte modersmjölksersättning till nyfödda. Då var jag ändå utvilad och ostressad när jag köpte flaskorna, jag är van vid att läsa information, jag var i mitt eget hemland och jag hade inga distraherande småbarn med mig. Hur många felköp på nappflaskor görs egentligen?
Flaskan från Avent köpte jag över nätet och där fick jag med en napp i storlek 2, från 1 månad. Här är det också upplagt för förvirring. Avent är mycket mer angelägna om att berätta om sitt ANTIKOLIKSYSTEM än vilken storlek det är på nappen på flaskan i paketet. Längst ner på askens ena sida finns bilder på olika nappar och påstådd lämplig ålder. Bilden på den napp som följer med flaskan är aningen större än de andra. I specialbutiken hittade jag det jag var ute efter, napp storlek 1 från 0 månader och det är den som har testats.
Fortsättning följer!
Amningsbloggens nappflasktest del 2
Amningsbloggens nappflasktest del 3
Amningsbloggens nappflasktest del 4
Av Marit Olanders
Det säljs fler och fler nappflaskor i Sverige, vilket inte är konstigt eftersom amningen samtidigt minskar. Eftersom det finns en medvetenhet om att nappflaska kan störa amning har det poppat upp alltfler nappflaskor som påstås likna bröst eller amning. Jag beslöt mig för att testa det. Vid flaskmatning är också hygien mycket viktigt så jag tittade även på hur lätt eller svårt det var att hålla flaskorna rena.
Det här testet tar endast upp vissa aspekter på nappflaskanvändning, som kanske inte är så vanliga i andra test. För en mer traditionell nappflaskguide hänvisas till föräldratidnignarna, t ex Vi Förädlrar nr 3 2011.
Sju nappflaskor testades. Varumärkena var Avent, Bambino, Dr Brown’s, Esska, Mam, Meda och Nuk. Alla utom en, Bambinos, påstår på något sätt att de inte stör amningen, genom att använda formuleringar som ”särskilt lätt att växla mellan mamma och MAM” (Mam), ”känns som mammas bröst” (Meda) och ”naturlig amning” (Avent och Esska). De flaskorna var också mycket dyrare än Bambinos, och mer svårdiskade.
Felköp på två av sju flaskor
Jag köpte tre av flaskorna i dagligvaruhandeln, en över nätet och tre i en butik för babyartiklar. Jag letade efter nappflaskor för nyfödda med den minsta storleken på hål i nappen.
På sju nappflaskor lyckades jag göra två felköp. Bambinos flaska visade inte siffran 0 som för nyfödd som jag trodde utan en skiss på hur napphålet såg ut. Den lämpade sig för fullkornsvälling till större barn, inte modersmjölksersättning till nyfödda. Då var jag ändå utvilad och ostressad när jag köpte flaskorna, jag är van vid att läsa information, jag var i mitt eget hemland och jag hade inga distraherande småbarn med mig. Hur många felköp på nappflaskor görs egentligen?
Flaskan från Avent köpte jag över nätet och där fick jag med en napp i storlek 2, från 1 månad. Här är det också upplagt för förvirring. Avent är mycket mer angelägna om att berätta om sitt ANTIKOLIKSYSTEM än vilken storlek det är på nappen på flaskan i paketet. Längst ner på askens ena sida finns bilder på olika nappar och påstådd lämplig ålder. Bilden på den napp som följer med flaskan är aningen större än de andra. I specialbutiken hittade jag det jag var ute efter, napp storlek 1 från 0 månader och det är den som har testats.
Fortsättning följer!
Amningsbloggens nappflasktest del 2
Amningsbloggens nappflasktest del 3
Amningsbloggens nappflasktest del 4
onsdag 26 oktober 2011
Mc Kenna om samsovning, ensamsovning och risker
av Marit Olanders
I veckan har det kommit oroande och sorgliga besked om att förekomsten av plötslig spädbarnsdöd, PSD, åter ökar i Sverige. Som vanligt ses samsovning som en risk för PSD, och man skiljer inte på säker och osäker samsovning. En nykter, ickerrökande ammande mamma som sover tillsammans med sitt barn innebär inte en förhöjd risk för PSD, menar James J Mc Kenna i en artikel från förra året. Dessutom främjar samsovning amning, som i sin tur minskar risken för PSD.
För ganska prick två år sedan hade Amningsbloggen den stora äran att publicera ett inlägg av Mc Kenna, skrivet exklusivt för Amningsbloggen, där han kritiserar Hugo Lagercrantz för att i Sverige okritiskt ta efter de nordamerikanska sömnråden. Mckenna skrev bland annat:
It is especially disappointing and surprising in light of his excellent work in psychobiology that Dr. Langercrantz is able to turn his back on the biology of human infancy and maternal care and breastfeeding..to argue a recommendation that not only is unnecessarily extreme, but highly impractical and unrealistic..for those very biological and emotional reasons that Langercrantz has always championed.
I veckan har det kommit oroande och sorgliga besked om att förekomsten av plötslig spädbarnsdöd, PSD, åter ökar i Sverige. Som vanligt ses samsovning som en risk för PSD, och man skiljer inte på säker och osäker samsovning. En nykter, ickerrökande ammande mamma som sover tillsammans med sitt barn innebär inte en förhöjd risk för PSD, menar James J Mc Kenna i en artikel från förra året. Dessutom främjar samsovning amning, som i sin tur minskar risken för PSD.
För ganska prick två år sedan hade Amningsbloggen den stora äran att publicera ett inlägg av Mc Kenna, skrivet exklusivt för Amningsbloggen, där han kritiserar Hugo Lagercrantz för att i Sverige okritiskt ta efter de nordamerikanska sömnråden. Mckenna skrev bland annat:
It is especially disappointing and surprising in light of his excellent work in psychobiology that Dr. Langercrantz is able to turn his back on the biology of human infancy and maternal care and breastfeeding..to argue a recommendation that not only is unnecessarily extreme, but highly impractical and unrealistic..for those very biological and emotional reasons that Langercrantz has always championed.
Blir det Debatt om amning?
av Marit Olanders
Är det någon som har hört något? Är det på gång?
Någon länkade till ett blogginlägg av Debatts programledare Belinda Olsson där hon undrar om någon blivit "amningsförstörd". Tvärsäkert påstår Belinda Olsson att barn som ammas länge blir besatta av tuttar. Till stöd för detta påstående har hon ett enda kort möte med en fyraåring (som inte ammats sen han var tre) och dennes mamma.
Jag har skrivit till Debattredaktionen och frågat om det är en lämplig, fördomsfri och förutsättningslös inställning för en programledare i en debatt om att amma länge.
Om inte de förmodat amningsförstörda barnen deltar så lär ju någons mamma göra det. Hur trygg känner mamman sig i en tevestudio när programledaren gått ut med att hon tycker att mamman har förstört sitt barn?
Det klokaste av svt vore att lägga ner hela idén och jag hoppas det är det de har gjort.
Är det någon som har hört något? Är det på gång?
Någon länkade till ett blogginlägg av Debatts programledare Belinda Olsson där hon undrar om någon blivit "amningsförstörd". Tvärsäkert påstår Belinda Olsson att barn som ammas länge blir besatta av tuttar. Till stöd för detta påstående har hon ett enda kort möte med en fyraåring (som inte ammats sen han var tre) och dennes mamma.
Jag har skrivit till Debattredaktionen och frågat om det är en lämplig, fördomsfri och förutsättningslös inställning för en programledare i en debatt om att amma länge.
Om inte de förmodat amningsförstörda barnen deltar så lär ju någons mamma göra det. Hur trygg känner mamman sig i en tevestudio när programledaren gått ut med att hon tycker att mamman har förstört sitt barn?
Det klokaste av svt vore att lägga ner hela idén och jag hoppas det är det de har gjort.
söndag 23 oktober 2011
Det underordnade barnet och den underordnade kvinnan
Av Eva-Lotta Funkquist
Dagens DN Söndag har ett reportage om Linda Västrik. Hon ägnade många år åt en dokumentär om sin ovillige far. Filmen heter "Pappa och jag" och har fått flera priser. Lindas budskap är att kvinnan är underordnad mannen, att män inte sköter sitt föräldraskap och att detta har skapat det största såret i vår värld. Överallt i världen, menar Linda, upplever fäder att de har massor av rättigheter, men inga skyldigheter.
Efter premiären blev Linda förföljd och mordhotad. Filmen provocerade något oerhört.
FN försöker, med hjälp av barnkonventionen, att komma till rätta med att barn far illa i vår värld. Det slås bland annat fast att vid alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa komma i främsta rummet. De stater som skrivit under konventionen åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar.
Men, vad är barnets bästa? Och, angående föräldrar gentemot barn, vad är en rättighet och vad är en skyldighet? Hur ska myndigheter och institutioner tänka då de möter nyblivna föräldrar? Här finns det utrymme för etiska tolkningar.
Angående amning, föräldrarättigheter och barnets bästa så tolkar jag det så här (observera att detta är min högst personliga etiska tolkning, ni kan så klart ha helt andra): Barn har rätt till att deras mamma och mammans partner får saklig amningsinformation och amningsstöd. Den mamma som vill amma, men stöter på problem, har rätt att få det stöd som behövs för att hon ska kunna amma. Allt stöd är frivilligt och kvinnor har ingen skyldighet att amma. Den kvinna som inte vill ha amningsstöd eller amningsinformation ska inte ges det och hon och hennes partner har rätt till saklig information om flaskuppfödning. Mammans partner har skyldighet att stötta mamman i vilket beslut hon än fattar kring barnets uppfödning, samt skyldighet att hjälpa mamman att efterleva sitt beslut. Partnern har ingen rättighet att välja om barnet ska ammas eller inte (en något förtydligad sista mening).
Dagens DN Söndag har ett reportage om Linda Västrik. Hon ägnade många år åt en dokumentär om sin ovillige far. Filmen heter "Pappa och jag" och har fått flera priser. Lindas budskap är att kvinnan är underordnad mannen, att män inte sköter sitt föräldraskap och att detta har skapat det största såret i vår värld. Överallt i världen, menar Linda, upplever fäder att de har massor av rättigheter, men inga skyldigheter.
Efter premiären blev Linda förföljd och mordhotad. Filmen provocerade något oerhört.
FN försöker, med hjälp av barnkonventionen, att komma till rätta med att barn far illa i vår värld. Det slås bland annat fast att vid alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa komma i främsta rummet. De stater som skrivit under konventionen åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar.
Men, vad är barnets bästa? Och, angående föräldrar gentemot barn, vad är en rättighet och vad är en skyldighet? Hur ska myndigheter och institutioner tänka då de möter nyblivna föräldrar? Här finns det utrymme för etiska tolkningar.
Angående amning, föräldrarättigheter och barnets bästa så tolkar jag det så här (observera att detta är min högst personliga etiska tolkning, ni kan så klart ha helt andra): Barn har rätt till att deras mamma och mammans partner får saklig amningsinformation och amningsstöd. Den mamma som vill amma, men stöter på problem, har rätt att få det stöd som behövs för att hon ska kunna amma. Allt stöd är frivilligt och kvinnor har ingen skyldighet att amma. Den kvinna som inte vill ha amningsstöd eller amningsinformation ska inte ges det och hon och hennes partner har rätt till saklig information om flaskuppfödning. Mammans partner har skyldighet att stötta mamman i vilket beslut hon än fattar kring barnets uppfödning, samt skyldighet att hjälpa mamman att efterleva sitt beslut. Partnern har ingen rättighet att välja om barnet ska ammas eller inte (en något förtydligad sista mening).
Älska den du talar med mer än det du säger
Av Marit Olanders
Cecilia Moen som drev ABC nättidning för nyfikna föräldrar avled i början av året och nu har ABC nättidning tyvärr stängts ner. Jag hade förmånen att arbeta tillsammans med Cecilia i flera år då vi drev Amningsnytt tillsammans i början av 2000-talet.
Cecilia hade en unik mänsklig klokhet som hon gärna delade med sig av, bland annat i nättidningen och i boken Trygga barn & trygga föräldrar. En sak som hon sa som jag aldrig glömmer var något i stil med "älska inte det du säger mer än du älskar den du säger det till." För då blir det fel.
Jag skulle tro att det är det som händer vid amningshets, och vid flaskhets. Personen älskar sitt samtalsämne så till den grad att den hon talar med kommer i skymundan. Och då blir det fel.
Cecilia Moen som drev ABC nättidning för nyfikna föräldrar avled i början av året och nu har ABC nättidning tyvärr stängts ner. Jag hade förmånen att arbeta tillsammans med Cecilia i flera år då vi drev Amningsnytt tillsammans i början av 2000-talet.
Cecilia hade en unik mänsklig klokhet som hon gärna delade med sig av, bland annat i nättidningen och i boken Trygga barn & trygga föräldrar. En sak som hon sa som jag aldrig glömmer var något i stil med "älska inte det du säger mer än du älskar den du säger det till." För då blir det fel.
Jag skulle tro att det är det som händer vid amningshets, och vid flaskhets. Personen älskar sitt samtalsämne så till den grad att den hon talar med kommer i skymundan. Och då blir det fel.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)