lördag 30 april 2011

Amning, genus och vården

Av Eva-Lotta Funkquist

Det finns en massa fördomar i vården mot allt möjligt. En av dem är mot nyblivna pappor. Jag har själv arbetat mot den fördomen och jag vet att det väcker känslor, motstånd och förakt. En gång sa en kollega (som jag egentligen hade stöd av) raljerande till mig.

-Ska du sätta förlossningsstrumpor på papporna också.

Det mesta vi pappaengagerade föreslog om pappor som närvarande föräldrar till sjuka nyfödda barn ansågs ogenomförbart och knäppt. Det visade sig att det mesta gick alldeles utmärkt och över alla förväntningar. Helt fantastiska saker hände framför vår ögon och jag blev ännu mer övertygad än innan att många "könsskillnader" egentligen är kulturskillnader.

Att jag tycker att pappornas närvaro är extremt viktigt innebär inte att jag är omedveten om att nya könsorättvisor lätt kan uppstå. Vårt förändringsarbete (som handlade om s.k. känguruvård) blev uppmärksammat och många journalister kom och ville göra reportage. När de skulle ta bilder ville de oftast ha bilder på pappor, trots att känguruvård av sjuka nyfödda dygnet runt var lika nytt för mammor som för pappor. Det var papporna som fick mest uppmärksamhet, det var papporna som väckte känslor, samma sak upplever jag då jag föreläser.

Jag tror inte, liksom Cecilia i det föregånde inlägget, att det är via matningen av barnet med flaska som vi river och skakar om kulturföreställningar kring genus och föräldraskap. Det finns så otroligt mycket viktigare saker. Som t.ex. att som nybliven pappa kunna få känna sig svag, utlämnad, rädd, berörd och låta tårarna rinna då han håller sitt lilla, sjuka nyfödda barn mot sin nakna hud. Att samtidigt få känna att alla här omkring tycker att det är okey (trots att "män inte gråter"). Att få uppleva att någon just då hämtar något att dricka för att den personen med sin empati inser att just det kommer att göra att pappan orkar med sitt viktiga uppdrag en liten stund till. Sånt tror jag river kulturföreställningar. Och det bästa är att det går alldeles utmärkt att bejaka och samtidigt ha en amningsvänlig vård.

fredag 29 april 2011

Sluta använda amningen som slagträ i jämställdhetsdebatten!

Av Cecilia Kauppi

Carlos Rojas är aktuell med ännu en debattartikel om jämställdhet och föräldraskap. Rubriken denna gång är ”Skärp er barnmorskor – stenåldern är över”.


Bilden blir väldigt förenklad. Behandlas verkligen pappor som andra klassens föräldrar än idag? Om barnen blir sjuka ringer skola och dagis alltid i första hand till min man som jobbar närmare än jag. De väljer inte mig för bara att jag är mamma. Samhället har förändrats och på föräldramöten kommer det lika många mammor som pappor.

När unga män förespråkar ett jämställt föräldraskap vill de få mer uppmärksamhet som blivande föräldrar och gärna mata spädbarnet med flaska. Det är positivt att pappor aktivt vill ta större plats i sina barns liv. Men jag har hittills aldrig läst en arg insändare av en ung man som kräver att få vabba oftare när barnen är sjuka, även om han då måste ställa in viktiga möten. Barndomen är lång medan graviditet, förlossning och nyföddhetsperioden trots allt är försvinnande korta.

Det är lätt för Carlos Rojas som man att kräva uppmärksamhet under graviditet, förlossning och nyföddhetsperioden. Pappan har en viktig roll som ”birth partner”, som stöd, trygghet och coach under födseln. Men till syvende och sist är det mamman som måste föda fram barnet. Det verkar vara lätt att glömma. Så länge mamman är den som är gravid och föder är det inget konstigt att mödravården fokuserar främst på hennes hälsa, och prioriterar mer tid till hennes frågor och oro inför födseln. Graviditet, förlossning och amning är några få saker i föräldraskapet som inte är rättvist fördelade hur gärna pappan än skulle vilja dela det lika. Kanske borde en feministisk man också kunna stå tillbaka lite under den korta tiden i livet utan att känna sig hotad i sin föräldraroll?

Att vara en jämställd förälder handlar om något mer grundläggande än att kräva millimeterrättvisa på detaljnivå. Det är att dela ansvaret för hem och barn. Att vara nära och knyta an, att ta sig tid med barnen. Att hålla koll på vilka dagar gympapåsar ska packas och skickas med, vilken dag läxan ska vara inne, när barnen ska ha med sig matsäck, fylla på extrakläder på dagishyllan. Jämställdhetsdiskussionen stannar ofta vid pappaledighet och bilden av det ensamma spädbarnet som ska delas liksom mitt i tu i rättvisa tårtbitar och matas med flaska varannan gång. Men i en större familj med flera syskon behöver man inte konstruera nya arbetsuppgifter för att dela ansvaret för barnen.

Jag kan fundera över för vems skull vissa krav höjs. Jämställdhet handlar också om makt. Vem tjänar t.ex. på att amningen motarbetas? Hur påverkas en mamma som vill helamma, när flaskmatning ingår i en jämställd pappas agenda? Amning, och särskilt exklusiv amning, har många positiva effekter för både mamman och barnet - som t.ex. att minska risken för bröstcancer hos kvinnor före klimakteriet och minska risken för plötslig spädbarnsdöd. En fungerande helamning kan också vara en frihet. Att alltid ha mat och tröst nära till hands, slippa tänka på mängder och tider, flaskor och uppvärmning. Dessutom är amning det ekologiskt hållbara alternativet. Är det ett feministiskt framsteg att kvinnor avstår från detta för att mannen inte vill att kvinnan ammar?


Som när en av oss ville försäkra sig om att inte störa amningen ­genom att börja ge flaska för tidigt, och därför frågade barnmorskan när det var lämpligt att börja med det. I stället för ett svar kom ett ifrågasättande: ”Varför ge flaska överhuvudtaget?”. Svaret på frågan, att båda föräldrarna ville mata bebisen, bemöttes med en tillrättavisning: ”Barnet ska vara med sin mamma ­hela ­tiden”.


Det är alltid upp till föräldrarna att avgöra vad som passar dem bäst. Barnmorskans bör bara informera sakligt om olika alternativ. Men problemet är att det inte finns någon före- och eftergräns när nappflaska inte längre riskerar att störa amningen. Vissa barn klarar att växla mellan de två skilda sugteknikerna bättre, medan andra klarar det sämre. Nappflaska kan försämra sugtekniken, påverka taget om bröstet så att amningen blir smärtsam samt orsaka amningsvägran oavsett barnets ålder. Till och med användning av de nya flaskor som tillverkarna marknadsför som kompatibla med amning, har redan resulterat i ett antal samtal till Amningshjälpen där barnen visar tydliga tecken på tuttförvirring. Det är långt ifrån ovanligt att välling i nappflaska snabbt konkurrerar ut amningen även när barnet är över 6 månader. Man vet aldrig på förhand hur flaska kommer att påverka amningen för ett enskilt barn, och föräldrarna måste själva ta ställning och väga för och nackdelar för dem personligen.

Det är hög tid att sluta använda amningen som slagträ i jämställdhetsdebatten. Det är en modern myt att flaskmatning skulle vara en mirakelkur för ett jämställt föräldraskap. Statistiskt sett har det visat sig att ju högre utbildning mamman har, desto längre tid ammar hon. När kvinnor har högre status i samhället vågar de ta för sig mer och amma i den utsträckning hon själv trivs med. Det har också visat sig att ju mer pappan är pappaledig, desto längre ammar mamman!

Pappan är den viktigaste amningsstödjaren - pappans inställning till amning är den enskilda faktor som påverkar mammans amning allra mest! Är pappan positiv till amning så ammar mamman mer, är pappan negativ till amning så kommer mamman inte att amma. Det här är en patriarkal struktur som den nya påstått moderna och jämställda generationen unga män väljer att blunda för. Mannen verkar än idag ha stort inflytande över kvinnans kropp och amning - att aktivt motarbeta amning och kräva flaskmatning för pappans skull kan jag omöjligen se som något i grunden feministiskt. Jag ser det inte som jämställt när kvinnor som egentligen önskar helamma avstår från det för att tillgodose mannens önskemål.

Även under de korta månader då barnet helammas blir det många timmar kvar av dygnet för pappan och barnet att vara nära och knyta an. En i grunden jämställd man har i allmänhet heller inget emot att dra ett tyngre lass med hushållsarbetet när mamman är nyförlöst för att ge sin partner ork och tid att etablera en fungerande amning. En övervägande majoritet av kvinnorna uppger trots allt att de vill amma.

Men för pappan kvarstår fler alternativ än enbart markservice kontra flaskmatning. Det finns så många andra sätt att knyta an till barnet! Att bära barnet i bärsele eller sjal, sova med sitt barn, spädbarnsmassage, babysim, ramsor och sånger - att vara närvarande och umgås med sitt barn kräver faktiskt ingen nappflaska i näven.

måndag 25 april 2011

Amning, lyhördhet och trygg anknytning

Av Eva-Lotta Funkquist

Blir ammade barn tryggare? Den här studien tyder inte på det. Däremot visade det sig att blivande mammor som innan de fött barn sa att de skulle amma var mer lyhörda och lyhörda mammor fick oftare trygga barn. Som vi skrivit om tidigare på bloggen: frågan är väldigt svår att svara på....

Endast 56.6% av barnen kategoriserades som tryggt anknytna. Det i sig är ju ledsamt eftersom man vet hur mycket psykisk ohälsa som följer i spåren av otrygg anknytning.

Konsensus ställer till det i Sverige

Av Eva-Lotta Funkquist

Ulf Linde blir intervjuad i DN:s Kultursöndag. Reportern konstaterar att svenskar nästan verkar rädda för konst, att tolka ett konstverk "fel". Ulf Linde svarar:

"-Det beror på att den svenska kulturen bygger på konsensus. De är rädda för att göra annorlunda än vad Svensson gör. All svensk konformism kommer ur rädsla. Det har alltid varit så, men nu är det värre än tidigare. Förr blev ju folk åtminstone förbannade när de såg modern konst." (Har han glömt Anna Odell kan man undra?)

Jag tror att Lindes resonemang är överförbart på amningskulturen i Sverige. Ur rädslan att göra "fel" kommer ilskan. Konsensus ställer till det i amningsfrågan i Sverige, men det vore kanske ännu värre om inte ilskan fanns?

Kanske något som svenskar behöver ta till sig i många frågor: alla behöver inte göra lika...

söndag 24 april 2011

Dagens tips

Livmedelsverket har en allmän Facebooksida som heter Kostråd för gravida och ammande. Där kan du gå in och fråga experterna och du får svar inom 24 timmar och svaren kan läsas av alla som besöker sidan.

Mammors förklaringar till varför de inte ammar

Av Eva-Lotta Funkquist

I en studie i England ville man jämföra mammors skäl till att inte amma med sjukvårdspersonals uppfattning om vad mammor hade för skäl. Sjukvårdspersonalen beskrev flera olika skäl till att mammor inte ammar, t.ex. bristande stöd, brist på kunskap och brist på professionell hjälp då problem uppstår. Mammornas svar var ett eko av personalens, och författarna drar slutsatsen att sjukvårdpersonal har en förståelse för varför kvinnor väljer att inte amma. Personalen uttrycker en vilja att ge mer stöd, men framhåller samtidigt att bristande resurser gör det svårt. Klicka på rubriken om du vill se artikeln.

lördag 23 april 2011

Att downsiza med amning

Av Eva-Lotta Funkquist

Att downsiza, det tycker jag verkar tilltalande. Att leva enklare och med omsorg. Att ta häsyn till naturen då man väljer aktivitet. Att låta mänskliga relationer få ta plats och tid. Att slappna av och ta det lugnt. Att njuta av det lilla och av det som är gratis.

Egentligen, vad kan vara mer downsizing än amning?

Pejorativa ord och amning

Av Eva-Lotta Funkquist

Gunde Svan är en av världens bästa skidåkare genom tiderna. Som de flesta framgångsrika människor var han mycket noggrann med detaljerna. Han vägde t.ex. stavspetsarna, omdesignade dem och tjänade ett gram per skidspets. Om du lyfter en stav 10 000 gånger kanske även ett gram innebär sekunder i skillnad? Gunde var bättre förberedd än alla andra. Det gjorde honom lugn, han hade råd med misstag.

Häromdagen såg jag ett program med och om Robyn. Hon är också noggrann med detaljerna. I programmet försvarade hon sig:

- Det händer ju då och då att någon av scenmänniskorna faktiskt har förbisett just det där jag frågar om.

- Du har kontrollbehov, konstaterade reportern.

- Ja svarde Robyn jag är ett freak, ett kontrollfreak.

Gunde = noggrann med detaljerna, Robyn = freak

Är det inte så att hängivenhet gärna ses som något positivt då den utövas av män, men lätt som något självdestruktivt och för omgivningen besvärande då den utövas av kvinnor.

Kan det här också vara anledningen till att det så ofta sätts pejorativa omdömen på Amningshjälpen och Amningsbloggen. Fanatism och fascism är är ord som då och då dyker upp i kommentarerna på bloggen och jag brukar tänka: skulle det någonsin kommenteras så här om bloggen skrev om ett utpräglat manligt intresse?

Amning och att äga tiden

Av Eva-Lotta Funkquist

Jag åker ganska ofta tåg till Lappland. Vagnarna dunkar fram i landskapet, ibland nästan uppåt ett dygn innan det är dags att kliva av. Semestern startar på centralstationen i Uppsala. Timmar och kvartar spelar inte så stor roll och förseningar kan faktiskt upplevas som lyx. Jag äger tiden.

Det konstiga är att om jag åker söderut från Uppsala så är min upplevelse av tågresan helt annorlunda. Förseningar gör mig stressad och resan känns faktiskt mest plågsam. Tiden äger mig.

När jag ammade ägde jag tiden. Aldrig förr och aldrig senare har jag lika tydligt ägt tiden. För mig ledde amningen in i ett sorts behagligt forlevande nu. Jag vet att jag inte är ensam om den här upplevelelsen och kanske är det just den som är anledningen till att många kvinnor trivs väldigt bra med att amma. En bebis lever helt i nuet och kan nog fungera som en vägvisare för mamman in i ett fortlevande nu.

När amningen fungerar är den enkel och genererar mycket tid över till annnat. "Jag vill alltid ha en bebis i familjen", sa en ammande kvinna till mig för ett tag sen. "Jag har en deal med min älsdsta dotter" fortsatte hon sen, "när jag inte kan bli gravid längre tar hon vid".

Bebisen sov i hennes famn. Vi samtalade och skrattade. Timmarna rann iväg. Bebisen rörde på sig. Vaknade långsamt. Mamman gick med henne till toaletten och bebisen kissade i handfatatet. Blöjfritt. Tidskonsumerande? Nej, inte i ett fortlevande nu...

torsdag 21 april 2011

Kort och stramt tungband kan leda till amningsbesvär

Av Marit Olanders

Kort tungband drabbar 3-4% av alla barn och kan medföra amningssvårigheter. Kort tungband bör undersökas som en tänkbar orsak till smärtsam amning.

Tungbandet är den sträng som går mellan munbotten och undersidan av tungan. Den kan vara mer eller mindre elastisk och av olika tjocklek och längd. På en del barn går den ända fram till tungspetsen och när barnet sträcker fram tungan kan denna bli hjärtformad.

Enligt litteraturgenomgången i artikeln Tongue Tie av Hall och Renfrew (2005) drabbas 3-4%, mest pojkar, av kort tungband. Kort tungband kan orsaka amningssvårigheter, men också ge barnet besvär senare i livet som talsvårigheter samt svårigheter att slicka sig själv på läpparna och att tungkyssas.

När ett ammande barn har tillräckligt stort tag om bröstet ligger tungan över den undre gommen och når ända fram till underläppen. Med hjälp av en vågrörelse i tungan mjölkar barnet ut mjölken ur bröstet. Är tungbandet för kort och stramt hindras denna rörelse. Amningssvårigheter kan yttra sig som smärta hos mamman och dålig viktuppgång hos barnet. (Det kan också finnas andra orsaker till smärta och långsam viktuppgång.)

Att klippa tungbandet på en nyfödd är ett relativt enkelt ingrepp. Det kräver inte bedövning och ska utföras av öron-näs-halsläkare. Äldre barn kan behöva bedövning vid ingreppet. Mamman kan ofta känna en förbättring direkt, men ibland kan sår behöva läka och barnet förbättra sin amningsteknik innan amningen fungerar smidigt.

I en studie publicerad i Pediatrics 2002 (Ballard et al) fick mammor med barn med kort tungband skatta sin smärta vid amning med hjälp av VAS-skalan, där 1 är ingen smärta och 10 värsta tänkbara smärta. Tungbanden på barnen klipptes och efteråt fick mammorna åter skatta smärtupplevelsen. Mammorna skattade smärtan i genomsnitt till 6,9 på VAS-skalan innan barnens tungband klipptes och till 1,2 efteråt.

När ska diagnos ställas och beslut tas om klippning av tungbandet?

Görs det innan amningen kommer igång kan förbättringar som ändå skulle ha infunnit sig felaktigt antas bero på ingreppet. Men dröjer man för länge, kan kvinnor redan ha fått sår på bröstvårtorna eller slutat amma, konstaterar Hall och Renfrew, som råder personal att vänta med ingrepp till efter de första två-tre dagarna.

Tungbandet ska bara klippas om det förväntas leda till förbättringar för amningen eller riskerar ge problem på lång sikt för barnet.

Det finns ingen anledning rutinmässigt leta efter kort tungband men om en mamma har amningssvårigheter ska det övervägas som en av åtskilliga tänkbara orsaker.

Diagnosen ska grunda sig på observation och analys av amnings-/matningsproblem och inte på tungans utseende. Kort tungband måste inte medföra amningsproblem. En del mor-barn-par hittar en amningsteknik som fungerar trots att tungbandet ser kort ut.

Kort tungband kan också påverka barnets förmåga att suga på nappflaska.

Halls och Renfrews slutsats är att kort tungband är ett existerande problem, att tungbandet kan klippas av en person som är utbildad i detta och att det kan göra amningen bekvämare och mera långvarig för mor och barn.

Från Amningsnytt 1/06

D M B Hall & M J Renfrew: Tongue tie. Arch. dis. Child. 2005;90;1211-1215
J L Ballard, C E Auer& J C Khoury: Ankyloglossia: assesment, incidence and effect of frenuloplastyon the breastfeeding dyad. Pediatrics. 2002 Nov; 110(5):e63

Familjeliv om varför kritisk tråd togs bort

Av Marit Olanders

En tråd på Familjeliv som varnade föräldrar för att vända sig till amningsexperten togs bort av Familjelivs moderatorer. I går svarade Familellivs VD Ylva Hvarfner Amningsbloggens läsare på varför tråden togs bort:

- Våra moderatorer gjorde bedömningen att det handlade om personangrepp (experten uppgavs i tråden vara nedlåtande i sina svar).

Amningsbloggen kan i dag publicera trådstarten och Familjelivs moderatorers motivation till att den togs bort. Så här stod det i trådstarten:

"Familjeliv har på senare tid införskaffat en amnings"expert" på detta forum för att besvara frågor från mammor om deras amning. Jag vill gå ut med en varning för denna "expert". Efter en snabb koll i expert forumet och de svar hon ger till ammande/gravida mammor så har jag funnit rena faktafel i VARJE svar hon gett! Att hon dessutom är "engagerad i" Avent som är ett företag som bla tillverkar nappflaskor gör knappast saken det minsta bättre. Enligt den WHO kod som Sverige skrivit under är det inte tillåtet för någon som är anställd av ett företag som gör nappflaskor och/eller ersättning att även vara engagerad i att undervisa/ge råd till ammande mammor eller gravida! Vidare är det inte tillåtet med reklam riktat till små barn vilket det onekligen blir med Avent reklam på sidan av varje expertsvar, i synnerhet som flertalet svar från experten handlar om att ge tillskott i "rätt" sorts flaska (avent).... Nej, hur sjutton har ni tänkt Familjeliv? Och ni mammor som undrar om er amning, vänd er INTE till experten på denna sida, maila hellre till Amningshjälpen!"

I moderatorernas svar till trådstartaren motiverades borttagandet med att trådstartaren varit kritisk mot experten:

"Hej! Ett inlägg som du har skrivit under rubriken "Varning för amnings"experten"" har tagits bort. Om du har åsikter om Familjelivsexperter uppskattar vi om du mailar dem till Supporten och inte hänger ut dem i forumet"

tisdag 19 april 2011

Så ger dåliga amningsråd amningen dåligt rykte

... eller Så hänger amningsfientlighet och amningshets ihop

Av Marit Olanders

Den påstådda "amningsexpertens" trådar på Familjeliv belyser inte bara hur viktigt det är med relevanta amningsråd till föräldrar. De visar också hur dålig rådgivning kan ge amningsrådgivnignen och amningen dåligt rykte.

För det första är det helt logiskt
att uppfatta expertens svar som uttömmande - att när man har gjort som experten råder och man ändå inte kommit till rätta med sitt problem, så finns det inget mer att göra. Jag träffar då och då kvinnor som säger att de har prövat allt men ändå inte fått amningen att fungera. De är var och en övertygade om att de hör till den lilla procent som inte "kan" amma. Det kan förstås påverka självförtroendet.

I själva verket kanske det finns mycket mer som en kunnig amningsrådgivare hade kunnat titta på - men mamman har redan lagt ner och orkar inte mentalt börja hoppas på en fungerande amning igen. Eller så är den tidne förbi, tåget har gått, barnet är större och den misslyckade amningen sitter som en ömmande tagg. Då är det meningslöst att säga "jamen var det ingen som tittade på taget när du hade sår?" Blir det ändå läge för en sådan kommentar får man ofta svar som "Jodå, och de tyckte det såg jättebra ut". Trots att det har gjort ont. Trots att den som uttalar sig varken har sett när barnet tar eller släpper bröstet, bara medan det ligger och diar.

Eller detta med för lite mjölk. Hur många kvinnor har inte fått höra att de har för lite eller för dålig mjölk? Hur många av dessa hade haft hur gott om mjölk som helst, om de bara hade fått veta att det är fullt normalt att amma 12, 14 eller 18 gånjger per dygn? Eller om de hade fått hjälp att få sitt barn att amma mer effektivt, i stället för att höra att de ska tidsbegränsa amningen fört att barnet "bara snuttar" (vad är detr för fel på det?) efter ett visst antal minuter? Eller om de hade uppmuntrats att ha barnet hos sig hud mot hud från födseln?

Amningspress och amningsfientlighet kan mycket väl gå hand i hand. Det visar inte mionst expertens svar till mamman som känner sig ambivalent inför amnignen och otillräcklig som tvåbarnsmamma. Klart du ska amma, tycker experten, utan att egentligen lyssna till mamman. Föräldrarna som frågar om deras 6,5 månadersbebis "småätande" varje timme får rådet att ge barnet napp. Amningen ses som mat och de får rådet att "byta ut mål".

Samtidigt ligger en stor annons från nappflask- och pumpföretaget Avent precis till höger om alla "amningsexpertens" trådar.

Jag har länge hävdat att flaskpress och amningspress båda beror på dåliga kunskaper om amning, samt likgiltighet eller åtminstone bristande lyhördhet.

Riktigt allvarligt är det när oseriösa experter utnyttjar Amningshjälpens namn. Kanske är det en sådan oseriös, självutnämnd expert som ligger bakom de galna amningsråden som Aftonbladet tillskrev Amningshjälpen för något år sedan. Vem vet?

Amningshjälpen skulle i alla fall aldrig köra över en mamma med ett Doris- envetet "Fortsätt amma".

Time out?

Av Marit Olanders

Forumet Familjeliv och dess så kallade amningsexpert har kritiserats, både av mig, andra bloggare och Amningshjälpens styrelse. Kritiken gäller att experten sponsras av ett företag som marknadsför och säljer nappflaskor (Avent), vilket är klart olämpligt eftersom de tjänar på att barn inte ammas och även kan vara i strid med artikel 8.2 i WHO-koden. Dessutom, och kanske så mycket mera tragiskt eftersom den drabbar hjälpsökande mammor direkt, att råden var bristfälliga eller rentav felaktiga. Man kan inte ge råd om såriga bröstvårtor utan att nämna betydelsen av att banret har tillräckligt stort tag. Man kan inte uppmuntra en mamma med spända överfulla bröst att fortsätta att dra ner på amningen. Och man kan inte tidbegränsa amningarna när banret misstänks suga ineffektivt.

Idag möts man av beskedet på Familjeliv att experten är åter den andra maj. Det verkar alltså som om hon har tagit en time out. Det är säkert bra. Nu återstår att se vad som väger tyngst för Familjeliv, trovärdigheten och gott samvete för att de kan ge sina brukare bra amningsråd som hjälper dem att få den amning - eller amningsnedläggning - de önskar, eller pengarna från en annonsör som har allt att vinna på att kvinnor inte ammar.

Dessutom undrar vi på Amningsbloggen om Familejliv är rädda för debatt. En tråd på Famileliv, som varnade för "amningsexpertens" råd och rekommenderade andra att vända sig t ex till Amningshjälpen i stället, togs bort. Varför, Familjeliv?

lördag 16 april 2011

Råd som sabbar amning

Av Marit Olanders

Hur bemöter man en kvinna som väntar sitt andra barn, som hade en första amning med såriga bröstvårtor och smärta, som slutade efter fyra månader varav tre med smärtsam amning och som nu blir gråtfärdig när hon tänker tanken att amma igen?

Att det är något med barnets tag som i de allra flesta fall leder till sår är allmänt känt bland amningsrådgivare. Att passivt hoppas på att det kommande barnet suger "snällare" är inget en amningsrådgivare med hedern i behåll skulle kläcka ur sig. Men på Familjeliv är det okej. Dessutom råder den självutnämnda experten mamman att härda bröstvårtorna inför förlossningen, något som inte heller är ett dugg verksamt mot sår. Får barnet inte ordentligt tag om bröstet, t ex genom att det ligger för långt från bröstvårtan, ligger snett i förhållande till bröstvårtan, inte får tillfälle att öppna munnen ordentligt eller det är något med barnets mun, som kort tungband eller högvälvd gom som gör amningen smärtsam, så hjälper inte all härdning i världen. Jag läser expertens råd uppifrån och ner och det här är vad jag hittar, i tur och ordning:

En annan mamma skriver till experten eftersom hon är orolig att få mjölkstockning då hon har dragit ner på amningen och brösten spänner på nätterna. Här går experten igång och vill att barnet ska sova i egen säng. Hon lyssnar överhuvud taget inte på mammans högst befogade oro för mjölkstockning. En av de vanlgiaste frågorna till oss hjälpmammor gäller just kvinnor som dragit ner på amningen för snabbt och har mjölkstockning med smärta och feber. Är det något mamman INTE ska göra i det läget så är det att fortsätta att dra ner på amningen, brösten måste få tillfälle att ställa in sig på mindre mjölkproduktion.

Nästa mamma har långdragna amningar och hon misstänker själv att amningen inte är särskilt effektiv. Experten går dock inte vidare med detta utan föreslår helt huvudlöst att mamman ska begränsa amningarna till tio minuter. Hon ser amningen som enbart mat och nedvärderar barnets snuttande vid bröstet. Vad värre är, att om barnet har en ineffektiv sugteknik så kommer det inte att hinna få i sig tillräckligt med mjölk om det tas från bröstet efter för kort tid. I "snuttandet", eftersugfasen, får barnet kontinuerligt i sig små mängder gräddig eftermjölk som det uppenbarligen behöver.

Mamman därefter är ambivalent till amningen. Hon känner sig ledsen och nedstämd över att hon inte räcker till för båda sina barn. Hon avfärdas helt ologiskt med ett "klart du ska amma". en månad till, då hon kan börja med "lättgröt". (VAD är det???)

Nästa fråga gäller också oro för mjölkstockning och mamman får rådet att "tömma" brösten.

Och så håller det på. Någon har ställt frågan på vilket sätt damen är expert och visat på ett antal myter som experten sprider vidare i sina svar, såsom att mjölken är tunnare på kvällen, tips om nappflaska utan att berätta om riskerna samt att mjölkstockning orsakas av kyla. Experten hävdar att dessa saker visst stämmer och avfärdar frågeskrivaden med att det skulle vara "trender". Hon hävdar på flera ställen att nappflaska inte stör amningen, i alla fall inte om man har rätt nappflaska, undersförstått Avents förstås eftersom det är Avent hon representerar. en stor annons från Avent ligger bredvid alla frågor till experten. Frågeskrivarens berättigade kritik avfärdas som ett påhopp. vi får i ala fall veta att experten varken har IBCLC-examen eller har gått kursen på 7,5 hp i amning och bröstmöjlk som ges på flera lärosäten i Sverige.

Experten viftar gång på gång bort funderingar kring att nappflaska skulle störa amnignen med argumentet "hur skulle de för tidigt födda klara sig då?" Ett helt obegripligt argument eftersom många mammor till för tidigt födda barn avslutar amningen i förtid eller inte kommer igång alls.

Experten har också mage att hänvisa till Amningshjälpen. Hon skriver att hon "deltar i rundbrevet som amningshjälpen skickar ut". Vi i Amningshjälpen förstår inte vad hon menar. Är det e-postlistan Amningslistan som avses? Den är i stort sett stendöd sedan många år.

Som barnmorska bör experten förhålla sig till WHO-koden om marknadsföring av bröstmjölksersättning och nappflaskor. I artikel 4.2 står bland annat att man ska upplysa mödrar om "den negativa effekten på amningen när man börjar med delvis flaskuppfödning". man ska alltså inte svänga sig med dåliga argument om för tidigt födda. WHO-koden reglerar också hur anställda på företag skla bete sig gentemot föräldrar:

8.2 Personal som är anställd för att marknadsföra produkter som omfattas av denna kod bör inte i detta arbete bedriva utbildning för gravida kvinnor eller spädbarns- och småbarnsmödrar.

Läs mer om och av Familjelivs expert här. Sagogrynet väntar på svar från Familjeliv om hur de tänkte när de började med denna rådgivning.

fredag 15 april 2011

"Den törstige efter bröstmjölk"

Av Marit Olanders

Det danska kronprinsparets tvillingar döptes i går. De heter Vincent Frederik Minik Alexander och Josephine Sophia Ivalo Mathilda. Bägge barnne har fått ghrönländska namn, vilket har väckt en del uppståndelse. Här på Amningsbloggen noterar vi att prins Frederiks namn Minik betyder den törstige efter bröstmjölk. Redan får jag signaler om att fler vill ge sina barn det namnet.

Varför ammar människobarn så ofta?

Av Marit Olanders

När Melvin Konner och Carol Worthman räknade efter hur ofta barn hos jägare/samlare i södra Afrika ammades så fann de att barnen ammades flera gånger i timmen, och ett och ett halvtåringar ammade oftare än nyfödda. Det räknas som människans ursprungliga amningsmönster. Ser man till mjölkens sammasättning hos olika djurarter så ser man att människans mjölk hör till de mest kalorifattiga, med lågt innehåll av protein och relativt högt innehåll av kolhydrater. I andra änden av skalan finns mjölk från vattenlevande däggdjur, säl och val, med mycket näringstät mjölk, fet och med lågt innehåll av kolhydrater. Även kanin och mus har mycket mer näringstät mjölk.

Däggdjur kan delas in i olika grupper beroende på hur ungarna är beskaffade. Först finns det gruppen articiella arter, som föder många ungar som är omogna och ofta utan päls vid födseln men växer snabbt. Ungarna läggs i ett bo som mamman lämnar för att äta och så småningom leta föda åt ungarna. De har relativt få digivningar per dygn. Möss och kaniner hör till denna grupp.

Den andra gruppen är precociella arter. De föder få ungar åt gången, kanske bara en. Ungarna är mer mogna, kan se direkt vid födseln, lär sig snabbt känna igen sin mamma och följa med henne. Gräsätare som kon hör hit. De högre primaterna, bland annat människan, räknas som en specialgrupp bland de precociella. De har öppna ögon och päls/hår, kan visserligen inte gå från födseln men om de får möjlighet kan de hitta sin mammas bröstvårta och amma direkt efter födseln. Människor och apor (och t ex björnar i vinterdvala) räknas till de kontinuerliga digivarna.

Varför? Någonstans läser jag att det skulle bero på att människan är utvecklad för att leva i tropikerna där värmen gör att man måste dricka ofta. Men andra djur i tropikerna har inte nödvändigtvis lika täta digivningar. Och människobanr i kyligare delar av världen vill också amma ofta. Något som kännetecknar människan som djur är vår enastående förmåga att kommunicera. Inget annat djur har en så utvecklad förmåga till språk som människor. Nyfödda barn lär sig snabbt känna igen sina föräldrars utseende och röster och lukten på mammans mjölk. De kan också röra på armar och ben i takt när någon talar med dem och koncentrerat iaktta den som talar. De kan skicka signaler till omvärlden om att de vill till bröstet, ta bröstet och amma och få mjölk som svar.

Kommunikation sker med gester, ljud och kroppsrörelser. Vid fri amning ammas barnet på subtila signaler, som att röra på huvudet, gapa eller smacka med munnen. Skrik är ett sent tecken på hunger. Redan från födseln är vi multimodala och tar emot och sänder budskap på flera kanaler. Man kan se amningen - eller flaskmatningen - som en del i detta.

Kanske är människans mjölk så utspädd FÖR ATT barnet ska ha täta tillfällen att kommmunicera med sina vårdare.

Måste man amma lite och ofta? Absolut inte! Man måste ingenting. Funkar amningen och man trivs är ju allt som det ska vara. Men om man känner till de biologiska förutsättningarna för mjölkbildning och amning så kan man förhålla sig till det.

torsdag 14 april 2011

Amning och studieresultat för 9-åringar

Av Eva-Lotta Funkquist

Forskare i Irland har gjort en stor undersökning om hur det är för barn att växa upp där. I en delstudie har man tittat på hur amning påverkar studieresultat. Det visade sig att ammade irländska barn presterade bättre. Skillnaden kvarstod om man tog hänsyn till sociokulturella faktorer. I den grupp som bestod av de allra mest socialt priviligierade barnen var skillnaden nära nog noll. Klicka på rubriken.

onsdag 13 april 2011

Att föda på kvinnans villkor (4)

Av Eva-Lotta Funkquist

När Linda Skugge skulle föda sitt första barn ville hon föda med kejsarsnitt. Hon har skrivit en hel bok om det; Det här är inte en bok. Hon var skräckslagen inför allt som hade med vaginalt födande att göra. För kroppsvätskor och smärta. För kroppen som förändrades och för bristen på kontroll. Hon bönade och bad. Grät och argumenterade. Mötte på hårt motstånd. Tillslut fick hon som hon ville.

När hon mötte sitt barn var det precis så som hon önskat och hon har efteråt beskrivit stunden som fantastisk.

Linda har ammat sina barn mycket och länge. 2008 fick hon amninghjälpens bröstpris för sina texter om amning.

Jag kan inte låta bli att undra: hur hade det blivit med amningen om hon inte hade fått som hon ville då hon skulle föda sitt barn? Och hur skulle Lindas texter om amning sett ut då?

Nyord och fyord

Av Marit Olanders

Vad kommer först egentligen - språket eller tanken? Inte vet jag. Dessutom verkar känslan komma allra först, före både språket och tanken. En sak är i alla fall säker, nämligen att det är lättare att tänka sig fenomen när man har ord för dem. När Elisabet Helsing och Anna-Pia Häggkvist härom året gav ut boken Amming - til deg som vil amme (på norska, Fagbokforlaget) började de hela boken med en ordllista på användbara nyord och så en del ord som de ville rensa ut ur amningsvokabulären, så kallade fyord. Inte alla ord och begrepp går att översätta rakt av till svenska, men här är ett smakprov på nyord, i min bearbetning av Helsing & Häggkvist:

  • Amning och diande i bemärkelsen vad barn gör vid bröstet. Ålderdomliga och dialektala svenska ord för att amma - att patta, mamma, pappa (!), tissa, boppa etc betonar ofta att barnet är aktivt. Traditionellt använt är det mamman som ammar och därmed är aktiv, medan barnet ammas. Jag har medvetet brutit mot det och bara skrivit barnet ammas i undantagsfall, där fokus ligger på mammans handling. Ja barnet ammar också. Barnet gör då något helt annat än mamman (om det inte ammar en docka t ex förstås) men även verbet älskar innebär, inga jämförelser i övrigt, att två (eller fler, för den delen) parter utför olika handlingar. Vid fri amning är barnet den som tar initiativet till amningen. Att säga att mamman ammar och barnet ammas är en föråldrad syn på fenomenet amning.

  • Gosesnuttning, goseamning, mysamning, torramning osv. Barnet ligger kvar och snuttar på mjölken när det inte längre kommer någon mjölk, i alla fall inga större mängder. "Denna form av amning har en viktig social och mentalhygienisk funktion", skriver Helsing och Häggkvist.

  • Amningsreflex. Ett förslag på ett samlat namn på de koordinerade betingade reflexer som tillsammans för över mjölken från mammans bröstkörtel till barnets mage.

  • Gap- och välkomstreflexen kallas på engelska 'extrusion reflex'. Extrude är när barnet räcker ut tungan mot bröstet och däörefter formar den till en skål som omsluter bröstet. Att lägga märke till gap- och välkomstreflexen är extrabra om man behöver få barnet att ta ett större tag om bröstvårtan.

  • Tillräckligt stort tag beskriver bättre vad det är frågan om än "rätt tag" eller "bra tag" eftersom det inte innehåller någon värdering.

Fyord



  • Suger, sugvillig, sugsvag, sugteknik. Det handlar inte om att suga, som på ett sugrör eller en nappflaska. Vid amning har barnet ett litet undertryck i munnen för att hålla bröstvårtan på plats, men det suger inte ut mjölken från bröstet. Det trycker eller mjölkar ut mjölken med rytmiska vågrörelser med tungan mot den hårda gommen. "Sugsvaga" barn har helt andra utmaningar än att lära sig hålla ett undertryck i munnen. Kanske "amnignssvag" bättre berättar vad det handlar om.

  • Måltid i betydelsen amningsstund. trots alla försäkringar om att amnign inte bara är mat smyger sig ofta ordet måltid eller mål in, särskilt om man ska beskriva hur många amningar barnet har haft på en viss tid. En måltid är något ganska högtidligt, kanske med duk på bordet och tända ljus. Människobarn ammar inte på det sättet utan av och till utan större ceremonier.

  • Snälla barn är en dålig beskrivning av barn som sover för mycket och äter för lite. Det kan leda till att de äter för lite och vara början till en negativ spiral. Dessuto,: Kan barn vara snälla kan de också vara elaka - och det kan de inte! Kanske kan man i stället kalla dem lugna barn eller stilla barn.

tisdag 12 april 2011

Det går inte att skämma bort en bebis

Av Marit Olanders

Skäm inte bort henne, sa granngubben till mig när dottern var några veckor. Oklart vad han menade med det. Jag brydde mig inte om att ta reda på det utan sorterade in det i facket betydelselösa klyschor. Jag fortsatte att hålla henne i famnen och amma så fort hon rörde på sig.

Att få ett bortskämt barn verkar vara den största tänkbara skam för en västerländsk förälder. Det absolut värsta som kan drabba en som förälder är barnet som kastar sig på golvet och vrålar vid godishyllan i affären. Inte för att jag någonsin har sett någon göra det.

En av idéerna med fyratimmarsschemat, dvs att amma barnen så sällan att mjölken i praktiken sinar för många och mellan de glesa amningarna låtsa barnen ligga för sig själva och inte störa mödrarna i deras hushållsarbete, var att forma lydiga och förnöjsamma individer som kunde ta plats i den unga industrialismens fabrikslokaler. Kanske har det bidragit till att det finns så många vuxna som har svårt att inse sitt eget värde, att ta plats och kräva sin rätt.

Man kan diskutera vad det är att vara bortskämd. Egentligen är det inget lyckat ord. Vari ligger skammen? "Ta tills du skäms" fick jag höra när jag var liten och osäker på hur mycket tårta jag kunde ta för mig när det bara fanns lite kvar. Den som är bortskämd kanske tar hela tårtbiten, utan att tänka på andra.

Kanske är det därför man blir provocerad av att se spädbarn få bröstet så fort de piper. Att man tänker att barnet ska växa upp till en liten egoist som ska kräva att omedelbart få allt hon eller han pekar på. Men det funkar itne så. Man kan inte skämma bort ett spädbarn. Mat och skydd är basala behov som barn behöver få uppfyllda. Barn, bröst och mjölk är utvecklade för täta amningar. Alltihop gynnas av kontakt hud mot hud.

Barn som får sina behov uppfyllda är mer nöjda och skriker mindre. Att bli mött i sina behov kan göra att man har lättare att se andras behov, och, i sinom tid, uppfylla dem gentemot andra.

måndag 11 april 2011

Utåtagerande beteende på Sri Lanka

Av Eva-Lotta Funkquist

Förekomsten av utåtagerande beteenden bland barn är inte så väl kartlagt i utvecklingsländer. På Sri Lanka gjorde man en undersökning där mödrarna fick skatta sitt barns beteemde med hjälp av Child Behaviour Assessment Instrument. Man bedömde att ungefär 20% av barnen hade utåtagerande beteende och förekomsten var högre bland pojkar. Amning kortare än tre månader, att växa upp med en ensamstående förälder och låg socioekonomisk status var faktorer som ökade risken för att barnet skulle bli utåtagerande. Klicka på rubriken om du vill se artikeln.

söndag 10 april 2011

Att föda på kvinnans villkor (3)

Av Eva-Lotta Funkquist

-Trots all trygghet kämpar kvinnor för att vinna en mans kärlek. Fortfarande måste de få bekräftelse av en man för att känna sig hela. De vågar inte höja rösten, bråka och vara jobbiga utan blir istället överanpassade

Så säger Unni Drougge i en intervju i Skånska Dagbladet den 1:a april.
Hm... Jag har förvånats över kvinnors anpassning till förlossningsvården. Jag får inte ihop det. Överanpassning? Kvinnor tänker sig kanske intuitivt att den som ställer krav kommer att bli betraktad som bråkig och jobbig och så de drar sedan slutsatsen: det är det inte värt.

Jag läste om Linna Johanssons förlossningsbrev här. Och blev så där förvånad igen. Hon skriver så här:

Ska man lägga till nån punkt på förlossningsbrevet kanske? Den innehåller ännu så länge bara två fetade rader: 1. Jag ska inte amma. 2. Jag vägrar gulvita sjukhusrockar, jag ska bära mina egna plagg.

Sjukhuskläder är en fobi jag har. Toddan födde jag i ett av mina älsklingsplagg – en t-shirt, vinröd, från Nike. Den försvann sen. Jag tror att jag kanske glömde kvar den där.

Nä, kommer inte på nåt. Bedövning, ingen bedövning, på rygg, på sidan, stående … De får göra vad de vill med mej så länge de hjälper mej att få ut den här ungen.


Jag blev förvånad, eftersom Linna är påläst och bloggar om de här sakerna, har varit mycket kritisk till mödravården och förlossningsvården och tycker att valfriheten är alldeles för låg.

Jag säger INTE att det är så här, men någon gång har jag t.o.m. tänkt: kan det ibland vara så att kvinnor väljer bort amningen som en sorts upprättelse för anpassning de har känt sig tvingade till i helt andra sammanhang? Att det faktiskt är så att säga nej till amning är mindre provocerande än att säga nej till andra anpassningskrav som kvinnor ställs inför. Att en bortvald amning kan kännas som en upprättelse för kränkta gränser? Ett sätt att ta tillbaka sin kropp genom att säga: nej, stopp, jag vill inte, över detta med amning bestämmer jag och ingen annan...

fredag 8 april 2011

Lögn, förbannad lögn och amningsinformation

Av Marit Olanders

För ett och ett halvt år sedan skrev jag om hur trött jag var på en ständiga lögnen att det är normalt att amma så lite som 5-6 gånger per dygn, inlägget hittar du här.

Jag hade gjort en sökning på "amma fem gånger per dygn" och fått upp träffar från både seriösa barnsajter som Growing People, landstings informationssidor och barnmatsföretag. alla länkarna är kvar. Alla påstår det fortfarande att amning fem gånger per dygn är realistiskt för att hålla igång helamning. Nu gör jag en ny sökning på "amma 6 gånger per dygn".

Min högsta träff är på bebyhjalp.se som vill vara "den ledande informationswebbplatsen inom området baby och nyfödda barn. Däremot är de väldigt noga med att inte informera om vem som står bakom sajten och de ljuger också med i kören om att det är normalt att "äta" så lite som sex gånger per dygn.

Nästa träff är på babycenter.com som helt frankt påstår att "efter den första veckan ammar de flesta bebisar 6-8 gånger per dygn". Det stämmer inte med den forskning på området jag har läst, i alla fall inte om man är intresserad av att helamma. Och så fortsätter det. Trodde du att fyratimmarsschemat var borta? Man måste kanske inte amma kl 6, 10 14 18 och 22 längre, men mentaliteten att räkna amningar och se amning som mat lever i allra högsta grad kvar. Inte konstigt att föräldrar tror på det och siktar på amning var tredje-fjärde timme. Och så räcker inte mjölken, eftersom varken bröst eller barn är skapta för aå glesa amningar.

Den vanligaste orsaken till att man lägger ner amningen innan barnet är sex månader är för lite mjölk. Det är inte så konstigt när man ser vilket jängrepp föreställningen om fem till nio amningar per dygn fortfarande har.

Sluta gå i barnmatsindustrins ledband och sluta lura i föräldrarna att sex amningar per dygn är vad de ska sikta på!

torsdag 7 april 2011

Att föda på kvinnans villkor (2)

Av Eva-Lotta Funkquist

Dagens Nyheter visade bilder på när Albin kom till världen. Jag tyckte att mamman objektifierades. Några läsare blev upprörda och en kommentator skrev:

Vad gäller objektifiering så ser jag tusen gånger värre saker varje dag (räcker med att slå på valfri reklamfinansierad tv-kanal) så jag kan verkligen inte förstå hur detta kan uppröra.

Jovisst, men är det inte så att världen hänger ihop? Om man värnar kvinnans villkor i förlossningssituationen så kan positiva ringar spridas till andra områden och hejda objektifieringen av kvinnan på andra områden.

Jag hörde en gång en företagare berätta om sin nystartade privata mödravårdscentral. För att spara pengar letade hon efter en begagnad gynekologisk undersökningsstol på blocket. Hon hittade en, men säljaren svarade: "tyvärr den är såld; till porrindustrin".

Många nyblivna mammor vittnar om att då barnet ska amma så får de "handgriplig hjälp" på BB. Personalen drar i kvinnans bröst och trycker barnet till bröstet. Både kvinna och barn brukar tycka att det här är obehagligt och för en del kvinnor leder det här till att de väljer att inte amma alls. Och för en del barn leder det här till att de väljer att inte amma alls.

Att man tar sig rätten att ge "handgriplig hjälp" kan kanske ses som ett resultat av förlossningsvården objektifiering av kvinnan. Ett förhållande som tyder på det är att det inom neonatalvården, där man ju också ger mycket amningsstöd, inte alls verkar ha samma tradition av att ge "handgriplig hjälp". Mamman vårdas oftast inte på neonatalavdelningen (utan endast barnet) och det verkar som om detta hejdar personalen från, så att säga ta sig rätten, att ge "handgriplig hjälp".

onsdag 6 april 2011

Att föda på kvinnans villkor (1)



Av Eva-Lotta Funkquist

Förlossningsvården är en teknisk och medicinsk värld, sprungen ur sjukvårdens hierarkiska och patriarkala struktur. Kanske är det inte den bästa miljön att hälsa ett nyfött barn till världen i. Många föreetelser inom förlossningsvården påverkar troligtvis kvinnors beslut kring amning utan att varken kvinnan eller omgivningen är medveten om det. Det här är fortfarande ett outforskat område. Ovan en reklambild på en förlossningssäng för den svenska marknaden. Texten till bilden lyder:

■ Alla funktioner elektriskt manövrerade
■ Hög medicinsk säkerhet
■ God komfort
■ Bra ergonomi för personalen
■ Praktiska tillbehör

Att föda på kvinnans villkor, är det ens möjligt i en sådan säng? Och om kvinnan inte får föda på sina villkor, påverkar det hennes förmåga att möta ett hjälplöst barn?

tisdag 5 april 2011

Tillmatning på BB

Av Marit Olanders

Ibland kan barn behöva tillmatas på BB innan amningen funkar riktigt bra. Det kan röra sig om för tidigt födda barn, så kallat sprittiga barn, barn som tappar mer än 10 % i vikt de första dagarna, andra barn som av olika anledningar har fått en tuff start eller att mamman är för sjuk för att amma. Men tillmatning ges ofta på ren slentrian, kanske för tt det är ett snabbt sätt att få tyst på barnet och personalen inte har tid - eller kunskap - att sätta sig med mamman och med hands off-teknik guida henne och barnet till ett bra tag, kanske efter att barnet fått några droppar urmjölkad mjölk på sked eller kopp för att lugna sig.

Man räknar med att en tiondel av alla barn behöver tillmatning av något slag, men att mer än dubbelt så många får tillmatning, ofta i form av ersättning. En kopp med ersättning till ett nyfött barn kan förstås sänka mammans självförtroende rejält och ge henne signalen att om barnet är gnälligt så duger inte hennes mjölk åt det. Kanske helt i onödan.

En mamma ordinerades tillmatning till sitt tredje barn. Förlossningen var inte helt komplikationsfri, men efteråt repade sig mamma och barn snabbt. Barnet vägde över 3 kg vid födseln och gick som mest ner 50 gram, vilket är långt under 10 %. Mamman ville inte ge tillmatningen så hon hällde ut den och sa att barnet hade ätit upp den. Samtidigt ammade hon fritt. Nästa gång barnet vägdes, på sin fjärde dag, hade det ökat 100 g och dagen efter det ytterligare 50 g i vikt. Utan tillmatning. Amerikanska Academy of Breastfeeding Medicine anger bland annat dessa situationer där tillmatning INTE (sic!) behövs för friska nyfödda barn:

  • Sömniga men friska barn barn som ammar mindre än 8-12 ggr/dygn och inte har tappat mer än 7% av födelsevikten

  • Barn som är oroliga eller gnälliga hela natten eller ammar konstant i flera timmar

  • Mamman är trött eller sömnig.

Vad gäller de två nedersta punkterna menar ABM att amning som fungerar så bra som möjligt kan göra både att barnet kommer till ro och att mamman får möjlighet att vila.


Att barnet är hud mot hud, på mamman eller pappan, gör att det spar energi och inte tappar i blodsocker lika snabbt som om det hade legat för sig själv.


ABM konstaterar också att mammans egen urmjölkade mjölk ska vara det första alternativet vid tillmatning. I andra hand ges en annan kvinnas bröstmjölk och i tredje hand hydrolyserad bröstmjölksersättning. Sockervatten är inte lämpligt.