Alla säger olika

Vårdenheter som är amningsvänliga ska ha en skriven amningsstrategi som rutinmässigt delges all sjukvårdspersonal och all personal ska ges nödvändiga amningskunskaper så att de kan upprätthålla denna strategi. Så ser det ut på de allra flesta vårdenheter. I teorin. I verkligheten gör man oftast som man alltid har gjort. Sjukvården är en traditionell värld. Men vårdtiden ska vara kort. Det är bråttom. Barn matas till för "säkerhets skull", nappflaskor används för att "så gör vi här" och mor och barn trycks handgripligen ihop och projektet kallas för "amningshjälp". Ytterligare några ur personalen försöker arbeta utifrån den skrivna strategin. All vårdpersonal har sina egna knep och egenheter. För föräldrarna blir det hela väldigt förvirrande. Strategin som på morgonen var den enda rätta beskrivs på eftermiddagen som helt fel och på natten anklagas föräldrarna plötsligt för att inte vilja ta hand om sitt barn. Natten innan var det rätt att sova. "Passa på", sa man då, "för när ni kommer hem får ni inte sova".

Jag vågar påstå att all vårdpersonal som kommer i kontakt med ammande barn känner igen det här. Om amningsproblem uppstår (vilket förstås är väldigt lätt hänt) så blir föräldrarna ofta väldigt arga och säger frustrerat: Alla säger olika, hur vi än gör så gör vi fel! Ju längre de har varit på avdelningen, desto argare blir de. Inte sällan säger de här föräldrarna att personalen är amningshysterisk. Egentligen tror jag inte att personalen har varit hysterisk just med amningen, utan det är frågor som rör amningen som är mest känsliga för dessa dubbla budskap. Jag tror att en del av det som kallas för amningshets och amningshysteri i samhället egentligen handlar om det här fenomenet.

En del av dessa föräldrar ringer till Amningshjälpen då de kommer hem från sjukhuset. Det är inte alltid en lätt uppgift att ge det rätta stödet.

Eva-Lotta Funkquist

Ska man skydda medborgarna från obehagliga sanningar?

I gårdagens Sydsvenskan berättar chefredaktören Daniel Sandström om hur en reporter på DN ska ha eldat upp känsliga försvarshandlingar med motivationen "detta får för helvete inte komma ut". Daniel Sandström fortsätter: "Medborgarna skulle skyddas från obehagliga sanningar, Som man skyddar barn." Han konstaterar: "Så är det förstås inte i dag".

En obehaglig sanning är att bröstmjölksersättning inte är likvärdig med bröstmjölk. Brittiska Unicef har skickat ut ett pressmeddelande om skillnaderna - på befolkningsnivå - där de länkar till de två senaste och mest betydelsefulla reviewerna om amning och hälsa. (Tyvärr hänfaller de åt ett gammaldags språkbruk och talar om "fördelarna med amning".)

Här kommer länkarna direkt:

Ip S, et al (2007) Breastfeeding and Maternal Health Outcomes in Developed Countries. AHRQ Publication No. 07-E007.Rockville, MD: Agency for Healthcare Research and Quality. Länk.

Horta B et al (2007) Evidence on the long-term effects of breastfeeding. WHO. Länk.

En annan sanning är att inte alla vill eller kan amma och förtjänar respekt för sitt beslut.

Marit Olanders

Åsiktsfällan, det vore något för mig

Någon ringer fejkade samtal till Amningshjälpens hjälpmammor, sen har personen lagt ut ett samtal på YouTube. Då börjar jag ju fundera på hur jag själv uppfattas av föräldrar som ringer. Det funderar jag ofta på. Jag har alltid haft lite komplex för det där. Alla andra verkar ju så inlyssnande. Mia Westlunds mejlsvar t.ex. De börjar alltid med långa gratulationsmeningar. Såna där krusiduller är jag helt värdelös på. Eller det här. Det är ju så bra att man blir tårögd. Svenskar lär vara bra på att lyssna när människor befinner sig i kris. Den finske författaren Miika Nousiainen befann sig i Thailand under tsunamin. När han efteråt stod och tittade ut över havet så tog det tio sekunder innan en svensk tjej kom fram och frågade om han ville prata om det som hänt.

Vad hade jag svarat om någon ringt och frågat hur jag såg på att hennes man propsade på att mata barnet med ersättning för att de skulle dela lika på föräldraledigheten? På de inspelade bandet säger hjälpmamman att om hennes man hade föreslagit något dylikt så hade hon tagit till brödkaveln. Tänk om jag hade varit ännu mer pragmatisk och sagt,"Prova att slå till honom med brödkaveln i huvet vetja"? Inte bra, inte, inte bra. Det hade inte varit inkännande alls. Ni kan ju själva se rubriken framför er. Det hade inte räckt med publicering Aftonbladet. Nej, i DN hade det stått:"Amningshjälpen uppmanar till mansmisshandel!". Folkhälsoinstitutets bidrag hade inte bara blivit indraget, vi hade blivit återbetalningsskyldiga retroaktivt tillbaka till 1973. När jag tänker efter är jag nog i akut behov av en makeover. Vi får hoppas att styrelsen har planer. I samarbete med TV3 kanske. Åsiktsfällan. Alla mina åsikter uppklistrade på en gigantisk tavla för att illustrera omfattningen av problemet. Programledarna går ut en stund. De tittar bekymrat på varandra och säger, "Hon verkar inte ha någon insikt alls". Sen får vi börja plocka bort från tavlan. Jag gråter lite indignerat. Kvar blir nog bara: "Eva-Lotta tycker att man ska ha med sig tygkassar när man handlar på Konsum".

Eva-Lotta Funkquist

Vad är amningshysteri? 2

Samtal mellan mig och min man. Han:

- Fuglesang kom visst iväg nu.

- Jag hade knappt märkt att han skulle ut och åka. Det var mycket mer uppståndelse förra gången.

Min man ler ner mot äpplena han håller på att skala och håller med:

–Det var fullständig hysteri.

Hysteri?

Alla tidningarna toppade löpsedlar, förstasidor och mittuppslag med rymdfärden. Teve. Radio. Internet. Svensk minister på plats. Kronprinsessan. Vanliga, sansade vänner till mig tog semester och åkte till Cape Canaveral mitt i julstressen för att på nära håll beskåda spektaklet. Min son fick en rymdgubbe i julklapp som självklart fick heta Christer.

Att det finns amningspress mot enskilda människor, där de inte blir lyhört bemötta utan körs över av floskler och lämnas i förvirring och ångest över att inte kunna ge sitt barn mat, varken med bröst eller flaska, det råder inget tvivel om. Och det är en tragedi i varje enskilt fall. Men någon amningshysteri har jag inte sett till.

Marit Olanders

Vad är amningshysteri?

Frågan ställdes på ett annat Internetforum. En tvåbarnsmamma svarade så här:
Jag blir helt hysterisk när jag ammar. Jag springer runt och morrar och sliter sönder kuddar. Och skrattgråter och kan inte hejda mig från att ringa 112 i onödan. Kan det vara det de menar?

avlyssnat av

Marit Olanders

Jag tror faktiskt att barnens pappa är viktigare än jag

Han vet alltid hur man gör. Det har han alltid gjort. Han vet hur man tröstar och han vet hur man underhåller. Han vet hur man hanterar dagispersonal, han vet hur man anordnar barnkalas, han vet när det är dags att boka biljetter till melodifestivalen och han vet hur gammal man måste vara för att inte uppleva ett derby på Råsunda som skrämmande. Han vet hur man pratar med tonåringar. Om jag någon gång blir osäker tittar jag på honom "ja just det, så där ska man ju så klart svara". Med sonen tog han ut halva föräldraledigheten, när dottern föddes tog han alltihop. Det berodde delvis på att vi hade ekonomiska möjligheter att planera uttaget av föräldraledigheten.

Sammanlagt har jag ammat mina barn i tio år av mitt liv. Det är det bästa jag någonsin gjort.

Eva-Lotta Funkquist

Kan kvinnor amma efter bröstreduktion?

Det råder inte samförstånd i frågan huruvida kvinnor som gjort en bröstreduktion kan amma enligt gällande rekommendationer eller inte. Amerikanska forskare har gjort en genomgång av litteraturen. De kom fram till att bröstreduktion verkar påverka kvinnors möjlighet till amning, men att det främst beror på psykosociala faktorer, som bristande rådgivning och stöd för att få amningen att fungera. Klicka på rubriken om du vill läsa mer.

Eva-Lotta Funkquist

Edward Kennedys roll vid WHO-kodens tillkomst

Senator Edward "Ted" Kennedy, som avled i tisdags den 25 augusti, spelade en viktig roll för tillkomsten av WHO:s kod för marknadsföring av bröstmjölksersättning. År 1978 ledde han en utfrågning som blev ett av stegen på väg till bildandet av WHO-koden tre år senare.

Här finns ett videoklipp som visar hur Edward Kennedy frågar ut en representant för Nestlé om Nestlés ansvar för att inte

Han tar upp frågorna om Nestlés produkter inte ska användas där det finns smutsigt vatten och där människor är så fattiga att de inte kan tänkas ha råd med bröstmjölksersättning utan späder ut den och om Nestlés ansvar.

- Utfrågningarna var så viktiga att Nestlé fortfarande angriper dem i sin PR-strategi mot Nestlébojkotten, nu i form av en pseudovetenskaplig artikel som förvanskar vad som skedde, säger Mike Brady på Baby Milk Action.

Marit Olanders

Angelina Jolie ammar tvillingar

Konstnären Daniel Edwards har gjort en skulptur av Angelina Jolie ammandes tvillingar. Hon håller dem i det så kallade fotbollsgreppet, och det är ju bra eftersom greppet ibland kan behöva illustreras för att mammor ska förstå hur de ska hålla. Är den inte fin? Skulpturen ska installeras i Oklahoma City den 9 september.

Eva-Lotta Funkquist

En del tror att amning lämnar papporna utanför...

Mer på temat argumentation som ni helt säkert redan hört, så här kan det låta:

Amning lämnar nyblivna pappor utanför. De berättar sällan om hur det känns att som nybliven pappa bli lämnad utanför, men det här är väldigt vanligt. Pappor är ofta oerhört tacksamma över att att deras kvinnor inte kunnat amma för då har de fått en roll. En roll som jag tror gynnar jämställdheten och stärker hela familjen för lång tid framöver.

Jag håller inte med. Jag tycker inte att mamman ska behöva värna om pappan i amningsfrågan, där tycker jag att kvinnan har veto. I generationer har kvinnor uppfostrats att stå tillbaka och komma i andra hand, därför är det svårt för många kvinnor att säga: Det här vill jag, det här har jag lust till och nu får ni allihopa stötta mig i det! Män har i generationer uppfostras till att ta för sig. Jag tror att de flesta män är utmärkt rustade för ett närvarande, modernt, jämställt och "lika viktigt" föräldraskap, även om de inte matar barnet med nappflaska.

Naturligvis behöver amning inte alls splittra föräldraskapet och gör det nog mycket sällan. Tvärtom, amning kan göra föräldrarna till bundsförvanter. Dessutom är det så att välutbildade kvinnor ammar mer och de är ju dessutom oftast mest jämställda. Inte så konstigt kanske. Utbildning ger självförtroende. En av den som argumenterar i ämnet är Peter Wennblad på Expressen, klicka på rubriken.

Eva-Lotta Funkquist

Intuitiv turtagning

På Amningshjälpens senaste riksträff berättade en medlem att hennes man måste få surfa på någon sorts bräda i havet. Annars skulle han dö trodde hon. Sen kom han hem och var på ett alldeles strålande humör och pysslade med henne och sa "sätt dig nu i soffan så ska jag brygga dig en kanna gott Gutete". Kan man kalla det intuitiv turtagning?

Eva-Lotta Funkquist

Några principiella frågor

I de flesta samtal hjälpmammor får gäller att stötta föräldrar i att göra det de själva redan uttrycker att de vill. Ofta vet de redan vilken lösning som passar dem bäst och har en känsla av vad som är lösningen på deras bekymmer. Ibland kan ett beprövat knep vara till hjälp och med jämna mellanrum får vi frågor som vi hänvisar till vården, då vi inte kan eller får ställa diagnoser eller ge medicinskrådgivning.
Men ibland kan vi få frågor av mer principiell karaktär. Ibland för att någon undrar och ibland för att någon önskar gå i konflikt eller provocera.

Är ersättning farligt?
Bröstmjölksersättning är det enda förutom bröstmjölk som ett litet spädbarn kan rekommenderas att äta. På befolkningsnivå visar forskning på vissa nackdelar i I-länder, som större förekomst av övre luftvägsinfektioner och förstoppning. Man kan dock inte dra några slutsatser om enskilda individer. Bröstmjölken är orginalfödan för människobebisar och svår att härma industriellt. I brist på bröstmjölk är ersättning det enda alternativet. Bröstmjölksersättning är bra - men inte likvärdig med bröstmjölk.

Kan en pappa ta över föräldraledigheten och börja ge ersättning?
Ja, om det är vad familjen vill eller behöver göra, så är det deras eget val. Som amningshjälpare kan vi konstatera att det i regel går lättare både för mammas bröst och för bebisens mage om övergången görs gradvis över några veckor. Det går också om mamman så önskar, i den utsträckning hon önskar, att fortsätta amma de tider på dygnet hon finns nära barnet, så länge barnet också vill.

Hur länge bör man eller får man amma ett barn?
Här har Amningshjälpen ingen åsikt! Det finns rekommedationer från andra instanser. Helamning i 6 månader om så är möjligt och sedan delamnng i minst ett år är den svenska rekommendationen. Amningshjälpen stöttar mammor och barn att amma så länge de vill och mår bra av det. Amnigens vara eller icke-vara och dess längd är varje familjs ensak.

Men att amma en 15 åring då? Är det OK - är det inte incest?
Det är en fråga som nog aldrig ställs till en hjälpmamma annat än för att locka fram en reaktion. Att en 15 åring ammas är rimligen så ovanligt att hjälpmammor aldrig ställs inför den situationen i ett verkligt hjälpsamtal. Den amningstid människan anses vara biologiskt ämnad för anges ofta som 3-5 år, 15 år ligger utanför det spannet med viss marginal. Skulle en mamma misstänkas för att utnyttja sitt barn sexuellt, så ligger det helt utanför Amningshjälpens kunskapsområde att utreda oavsett barnets ålder.

Kan pappor amma?
Män har bröstvårtor och bröstkörtlar, de bröstkörtlarna kan producera mjölk och amning handlar dessutom inte bara om mjölk, utan även om tröst och närhet. Beläggen för manlig amning består i första hand av anekdoter och män med mjölkproduktion rör främst fall då män fått tumörer som lett till en onormalt hög prolaktinproduktion. Studier av mjölkens innehåll har inte gjorts. I övrigt är det inte upp till Amningshjälpen att avgöra om en pappa kan låta barnet tröstas av hans bröst eller inte, det är upp till pappan och barnet.

Amningshjälpens styrelse

Medlemmarna i Amningsmaffian är:

Jag läste en tråd om amningens för- och nackdelar på Forum för vetenskap och fortbildning och någon ställde oskyldigt frågan vilka som är medlemmar i Amningsmaffian. Det fanns ett svar också: de flesta barnmorskor, barnläkare, Astma- och allergifonden (personen menar kanske föreningen?), Amningshjälpen, och La Leche League... (klicka på rubriken om du vill läsa själv).

eehhh, källa på det?

Rätta mig om jag har fel; det här är ett exempel på argumentationsfelet guilt by association.

Så här alltså: vården kör ibland över enskilda personer, vården rekommenderar amning, alltså kör alla som på något sätt kan associeras till amning över enskilda personer (dessutom har alla som på något sätt kan associeras till amning organiserat sig i ett kriminellt nätverk).

Eva-Lotta Funkquist

Alla bröst som halas fram offentligt är inte aptitliga

Men det tror jag att de flesta människor kan stå ut med på ett vuxet sätt. Klicka på rubriken får du läsa mer i frågan!

Eva-Lotta Funkquist

Vad tycker hjälpmammor om amning?

Amningshjälpens hjälpmammor svarar på flera tusen telefonsamtal om amning per år. De handlar om allt från få igång amning till att avsluta den, från trillingamning till sår, svamp, mjölkstockning, barnet vill inte ta bröstet eller suger ineffektivt, amning i flera år, frågor om pappa kan amma osv. Att stötta mamman i hennes beslut är i fokus.

De senaste dagarna har dock flera hjälpmammor fått samtal som de fått känslan av är fejkade. Att någon sitter och fipplat med högtalare eller inspelning under tiden. När de jämför sina erfarenheter visar det sig att alla samtalen kommer från samma abbonent. Samtalen kan handla om sår i flera månader, om det är "duktigt" att amma i tre eller fem år, manlig amning,
huruvida ersättning är farlig och amning av tioåringar okej osv. De upplever att någon har försökt lägga svar i munnen på dem.

Jag vet att det finns de som tror att Amningshjälpen består av bindgalna fanatiker. Kanske uppringaren/-arna letade efter en hoper såna. Kanske de ville hitta någon som körde över en förment förtvivlad mammas önskan att få slut på plågan med plattityden "alla kan amma" eller "du är onormal om du inte vill amma".
I så fall lär de bli besvikna.

Låt dig inte luras

... att amma för att amning "är bäst". Vadå bäst? Säger vem? För mig? Hur vet du det?

Amma för att du vill, för att det är enkelt, för att det fungerar, ja av vilken anledning som helst. Bara beslutet kommer inifrån dig själv.

Väljer man att amma eller inte amma för att man följer någon experts råd kan det hända att man så småningom känner sig lurad. Så ta gärna in information, från olika håll. Kolla om källorna är oberoende.

Gör sen din egen bedömning.

Och glöm inte: Tänk Pride.

Marit Olanders

Amning i katstrofsituationer

Nu är det tvära kast på Amningsbloggen. Från lustigheter i vår egen lilla idyll till den oerhört barska verklighet som existerar där utanför.

Det är en vanlig missuppfattning att familjer i katastrofsituationer behöver bröstmjölksersättning. Riskerna med flaskmatning är särskilt höga i miljöer där det inte finns tillgång till rent vatten, el eller bränsle till uppvärmning och möjligheter att diska nappflaskor. Ändå dyker det ofta upp sändningar av bröstmjölksersättning som ingen har frågat efter i katastrofdrabbade områden, enligt Unicef.

Bröstmjölksersättning är livsfarligt i en katastrofsituation. Värst är om den ges i nappflaska.

21 dagar efter jordbävningen i Yogyakarta i Indonesien 2006 gjorde Unicef tillsammans med andra organisationer en undersökning av användningen av bröstmjölksersättning. 70 % av småbarnsfamiljerna i det drabbade området hade fått bröstmjölksersättning. Detta dubblade konsumtionen av ersättning bland barn upp till två år, och sexdubblade fallen av diarré bland dessa barn. Diarré är den näst vanligaste dödsorsaken bland barn i u-länder.

Marit Olanders

Och så lite mer Annika Lantz, bara för att hon är så rolig

T har inte gått upp i vikt, Jo förresten, det har han. 35 gram närmare bestämt. På en vecka. 35 gram är som en blyertspenna ungefär. Eller som Otto Sjöbergs samvete. Det finns bara en enda sak som kan få din BVC-sköterska ur balans. Det är inte om ditt barn är trehövdat, det är inte om det skiter långtradare, det är inte om det citerar bibeln vid fyra månaders ålder. Nej, det enda som kan få din BVC-sköterska ur balans är om ditt barn inte går upp i vikt.

(ur. 9 1/2 månad av Annika Lantz)

Eva-Lotta Funkquist

Nu vill T inte dia längre

Jaha. Nu vill T inte dia längre. Så fort jag närmar mig med bröstet börjar han gallskrika. Det är en reaktion som jag inte hade väntat mig förrän jag slutat med amningen, och då av Tomas. Jag vet nog vad amning av två barn gör gör med ett par tidigare ståtliga kvinnobröst. Fast nu blir det väl bara amning av ett barn. Jag tror att T vant sig vid flaskan, som är lättare att suga ur, och därför inte längre har någon lust att anstränga sig vid vårtgården. Jag är förkrossad. Jag vill amma. Jag tar tillbaka alla gånger jag har skrikit: "Nu skiter jag i det här." "Amningsfascister!" och "Amma själv då, så får du se hur lätt det är." Nu vill jag amma! Och det gick ju så bra med A. Jag klandrar som vanligt mig själv - att jag har gått på SCHEMAT och därför kanske hämmat mjölktillgången, att jag inte sett till att få lugn och ro när jag ammat så att T sluppit bli orolig, att jag inte hindrat terrorbombningarna i London så att jag sluppit oroa mig för barnens framtid och därför fördröjt utdrivningsreflexen etc. etc.

(ur 9 1/2 månad av Annika Lantz)

Eva-Lotta Funkquist

Det kvinnliga blodomloppet lugnar hela världen

Hillevi Wahls son ammar sitt goselejon. Dom gillar amning i den där familjen. Samtidigt försöker den andre sonen få sin docka att sova. Resten av familjen blir för högljudd. "Sch", säger sonen.

Sch, säger man på alla språk. Även där sje-ljudet egentligen inte används. Sch är det enda ord som alla människor över hela världen förstår. Fredrik Lindström har skrivit om det där ( i Jordens smartaste ord). Han köpte en hjärtljudskudde som skulle användas för att lugna hans dotter; alltså en sån där som efterliknar ljudet i livmodern. När han lyssnade på kudden upptäckte han att hjärtslagen bara kunde anas, istället var det blodomloppets brusande ljud som dominerade. Då slog det honom varför man säger sch på alla språk.

När jag läste det där tänkte jag först, nu får du väl ändå stilla dig Fredrik? Förvisso har jag en väldigt omnipotent bild av den kvinnliga kroppen, men det där kändes lite väl. Men sen tänkte jag: kanske ändå. Är det inte en fanstastisk tanke; det kvinnliga blodomloppet lugnar hela världen?

Eva-Lotta Funkquist

Vad har kvinnor som ammar tvååringar för problem?

Den här argumentationen har ni helt säkert hört: Att amma en ettåring tycker jag börjar bli äckligt. När man ser kvinnor som ammar två till treåringar börjar jag undra vad de kvinnorna har för problem. Närhet kan man ju ge på så många andra sätt än genom amning.

I världen ammas hälften av alla tvååringar. Argumentationen ovan innebär därför att man tycker att väldigt många kvinnor har problem. Är det inte det som kallas för etnocentrism? Det vill säga att man tycker att ens egen föreställningsvärld ska vara hela världens måttstock, utan hänsyn till att föreställningsvärlden beror på fördomar och att man bortser ifrån positiva saker med företeelsen. Jo men visst! Etnocentrism kan faktiskt vara farligt och utan tvekan skapar det problem för kvinnor som ammar tvååringar.

Eva-Lotta Funkquist

Mitt BVC rekommenderade mig att inte amma

Ibland kan man läsa berättelser om att BVC (eller andra vårdinrättningar) har rekommenderat kvinnor att inte amma därför att amningsproblemen de haft varit så stora. Ibland är kvinnorna nöjda med att någon sagt så, ibland inte. Det kanske inte finns rätt eller fel i hur man bäst stöttar kvinnor i den här frågan, men jag känner mig själv väldigt tveksam till att rekommendera någon att inte amma på grund av stora amningsproblem. Ibland tror jag att det är lite lathet bakom att man rekommenderar någon att inte amma; att rekommendera flaska är enkelt (man behöver inte ha kunskap om amning), många problem verkar lösa sig som genom ett trollslag, alla är plötsligt så överens, gråten försvinner och är det inte så att den som först förde flaskan på tal känner sig lite som räddaren i nöden. Den enda som har sett nöden och lyssnat.

Jag kan däremot ibland säga till föräldrar, kom ihåg att det är ni som bestämmer hur ni matar er bebis. Det kan låta som världens mest självklara påstående, men någon gång har det hänt att jag fått återberättat för mig att en förälder sagt: Vår kontaktsköterska säger att det är vi som bestämmer hur vi matar vår bebis. Och då kan man ju tro att de fick lite, lite användning av påståendet.

Eva-Lotta Funkquist

Man behöver inte åka långt för att hitta ett land där det ammas mer än i Sverige

Norska tidningen Dagbladet har haft en artikel om långtidsamning. Enligt artikeln ammas 46 % av alla ettåringar i Norge (mot alltså 17% i Sverige) och 4% av alla tvååringar (i Sverige förs ingen statistik). I artikeln redovisas också att i världen ammas hälften av alla tvååringar. Det börjar liksom kännas som att amningsförekomsten i Sverige, som brukar omnämnas som "mest i världen", mer handlar om en närabottennotering. Eller?

Eva-Lotta Funkquist

Det kan bli väldigt fel

Auktoriteter, auktoritetstro och små barn kan bli en mycket olycklig kombination när de förekommer i en mischmasch. Läs här.

Eva-Lotta Funkquist

Utan övningskörning

Det här citatet fick jag från Marika Ivarsson:
Amningsstödet på våra sjukhus och BVC kan vara ungefär som att istället för att övningsköra med en 18-åring ge henne bilnyckeln direkt och uppmana henne att ta en tur själv, gärna på motorvägen.
Marit Olanders

Det finns ingen hausse

Marit Olanders har tidigare uppmärksammat programmet "Heliga familjen" som gick i P1. Etnologen Helene Brembeck berättade att hon intervjuat föräldrar som var bekymrade över amningshaussen. Jag undrar så var de föräldrarna har upplevt den där haussen? Jag har arbetat många år i vården och där finns den i alla fall inte. Igår träffade jag en amningsengagerad kvinna från Stockholm. Jag har tänkt att det kanske är där den där haussen finns. Men nej, hon hade heller aldrig sett skymten av den. Sjukvården är en patriarkal värld. Amning är extremt lågprioriterat. I vården haussar man respiratorer och övervakningsapparater. Baby Friendly Hospital Initiativ har man glömt bort. Det är få som är engagerade i amning. De personerna har oftast inte så hög status. Om man är arbetar i vården har man hög status om man är duktig på apparater. Amning betraktas som en fånig kvinnogrej som de som är engagerade i kan stötta om de hinner. Om de inte hinner så går det lika bra med ersättning. Föräldrar som opponerar sig mot att ge ersättning (det är extremt sällsynt, folk är lydiga) blir betraktade som besvärliga.

Dessutom, amningsstatistiken går ner, det har den gjort i flera år. Är det inte det som kallas för baisse?

Eva-Lotta Funkquist

Syndromet otillräcklig mjölkmängd

Syndromet ”otillräcklig mjölkmängd” (på engelska; ”insufficient milk syndrome”) formulerades av antropologer för första gången på 1980- talet. Det beskrevs som ett västerländskt fenomen som bredde ut sig i länder där det förekom marknadsföring av bröstmjölksersätttning, bristande stöd för amning och rigida amningsrutiner i vårdapparaten. Fortfarande är upplevelsen av att mjölken inte räcker den vanligaste orsaken till att kvinnor slutar att amma i västvärlden. Kvinnor får inte rätt stöd i vårdapparaten vilket gör att tusentals kvinnor slutar att amma tidigare än de egentligen vill i Sverige varje år. Är inte det sorgligt? Klicka på rubriken så får du läsa om en studie i USA. Även där är alltså upplevelsen av otillräcklig mjölkmängd den vanligaste orsaken till att kvinnor slutar att amma.

Eva-Lotta Funkquist

Du är en mycket ful kvinna

När man är engagerad i amningsfrågor blir man ofta påhoppad av meningsmotståndare. Det är människor som tycker att amning tillåts få alldeles för stor plats i samhället på ett eller annat sätt. Påhoppen är ofta väldigt osakliga. Ibland tror jag inte mina öron, och då är jag ändå rejält luttrad. "Du är en mycket ful kvinna, tro inte att nån tycker att du är attraktiv", skrev nån till Linda Skugge då hon hade ammat på krogen. Ja ni förstår ju själva, här saknas virke till argumentation. Amning gör vissa människor osakliga.

Jag vistas mycket i Härjedalen och där träffade jag en gång en rovdjursguide. Han hade erfarenhet av människor som tycker att rovdjur får alldeles för stor plats i samhället. Det var så lustigt för våra erfarenheter var så likartade. Rovdjur gör tydligen vissa människor osakliga. Jag kan undra om det bara är en slump vad människor hänger upp sitt ogillande på?

Eva-Lotta Funkquist

Det ammas inte så himla mycket i Sverige

Har ni också hört de där påståendena om att de ammas mest i världen i Sverige? Jag vet inte hur det ryktet har uppstått. Världen kryllar av länder där det ammas mycket, mycket mer! Kolla här: i Iran ammas alltså 90% av alla ettåringar och 57% av alla tvååringar. Som en jämförelse kan nämnas att endast 17 % av alla ettåringar i Sverige ammas. Eehh, mest i världen? För tvååringar i Sverige finns ingen statistik. Författarna till studien i Iran konstaterar att jämfört med Europa så ser amningssituationen bra ut, men de är bekymrade över den exklusiva amningen vid sexmånader.

Eva-Lotta Funkquist

Vill du förstå amning: läs skönlitteratur

Jag tror att det var Dorotea Bromberg jag en gång hörde ge rådet: Vill du bli bättre på att förstå mänskliga relationer, lära dig så mycket det går om psykologi, så strunta i att läsa böcker i ämnet. Läs istället skönlitteratur. Är det inte lite så, att bra författare får oss att se helheten och det tidlösa? Och gäller inte det mänskliga relationer i frågor som berör amning också?

Eva-Lotta Funkquist

Men Miranda hittade mitt bröst

Men Miranda hittade mitt bröst och när hon låg där och sög med sin ivriga lilla mun visste jag. Att jag måste förlåta. Igen och igen. Ett barns födelse, är det inte ett utmärkt tillfälle att försöka gå vidare?

Det gick alltid att börja på ny kula. Nu skulle vi det.

Ur: Anhörig av Katerina Janouch

Tio steg till amningsvänligt sjukhus

Tänkte att det var dags att påminna om de tio stegen som vårdenheter ska arbeta efter för att vara amningsvänliga.
Stegen har utformats av WHO och Unicef.

På 1990-talet utnämndes alla svenska BBn som amningsvänliga. Utnämnandet föregicks av ett stort arbete ute på enheterna, bl a skulle alla skriva sin egen amningsstrategi och utbilda personal. I utvärderingsgrupen ingick en skara personer som inte arbetade på enheten. Även en hjälpmamma från Amningshjälpen medverkade ofta och föräldrarna tillfrågades om hur de upplevde vården.
1995 och 1996 var de svenska BB:na allihop var relativt nyligen utnämnda till amningsvänliga. Samma år var amningsförekomsten i Sverige all time high. En tillfällighet?

I årsskiftet 2003-2004 lades referensgruppen för Amningsvänliga sjukhus slutgiltigt ner, p g a bristande intresse från vårdens sida. Därefter är det upp till de olika landstingen att slå vakt om amningskunskapen.

Varje enhet som ger mödravård och tar hand om nyfödda bör:

Steg 1
Ha en skriven amningsstrategi/handlingsplan som rutinmässigt delges all sjukvårdspersonal

Steg 2
Ge all personal nödvändiga amningskunskaper så att de kan upprätthålla denna strategi/ handlingsplan

Steg 3
Informera alla gravida och nyblivna mammor om fördelarna med amning och hur man upprätthåller amning

Steg 4
Uppmuntra och stödja mammorna att börja amma sitt nyfödda barn vid barnets första vakenhetsperiod, vilket vanligtvis sker inom 2 timmar

Steg 5
Visa mammorna hur de ska amma och upprätthålla amningen även om de måste vara åtskilda från sina barn

Steg 6
Inte ge något annat än bröstmjölk till nyfödda barn om det inte är medicinskt indikerat

Steg 7
Praktisera samvård - tillåta mammor och barn att vistas tillsammans dygnet runt

Steg 8
Uppmuntra fri amning

Steg 9
Inte ge nyfödda ammade barn nappflaska eller tröstnapp

Steg 10
Hänvisa mammorna till amningsstödgrupper vid utskrivning från sjukhuset

Marit Olanders

Åtta myter om amning

Amningshjälpens broschyr Sugen på livet fick en rejäl makeover förra året. Nu är det redan dags att trycka en ny upplaga.

Sugen på livet handlar om att lära sig amma. Den vill berätta hur man kan göra och vad som är normalt. Längst bak finns några vanliga myter om amning och mjölkbildning samlade, nämligen följande:

”Alla kan amma.”
FEL! Alla som har minst ett bröst och ett barn som vill och kan suga har de fysiska förutsättningarna. Men det räcker inte – amning måste läras in.
Kvinnor som har vissa diagnoser eller tar vissa läkemedel får inte amma. En del vill helt enkelt inte.

”Bröstmjölksersättning är likvärdig med bröstmjölk.”
FEL! Bröstmjölken innehåller många komponenter som aldrig kommer att kunna framställas på konstgjord väg.

”Mjölken är tunnare på kvällen.”
FEL! Mjölken är något fetare på kvällen än på morgonen.

”Efter en månad klarar sig de flesta utan nattmål.”
FEL! Fritt ammade barn brukar ammas på natten åtminstone hela det första halvåret, oftast betydligt längre.

”Börjar man inte ge barn puréer vid fyra månaders ålder lär de sig aldrig äta annan mat.”
FEL! En uppfattning som inte stöds av någon forskning.

”Efter sex månader innehåller mjölken ingen näring.”
FEL! Bröstmjölken fortsätter att vara anpassad efter barnets behov så länge man ammar, om det så är i flera år.

”Bröstmjölk är söt och orsakar karies.”
FEL! De vanligaste orsakerna till karies hos barn är småätande och otillräcklig tandborstning. Oavsett om barnet ammas eller ej.

”Det är osunt att amma barn som kan gå och prata.”
FEL! Enligt WHO är amning – med tillägg av annan mat – i två år eller längre normalt.

Marit Olanders

"Bröst är bäst"-snacket lurar kvinnor

"Allt det här snacket om att amning skyddar mot allt från allergier till övervikt och höjer intelligensen är bara bullshit."

"I u-länder med smutsigt vatten behöver barn amningen för att överleva, men här där vi har rent vatten går det lika bra med ersättning."

Så låter det rätt ofta när amning ska granskas i svenska media. Påståendena går igen även på andra håll i den rika världen, t ex i The Case Against Breastfeeding. Det är i korthet en amerikansk kvinnas berättelse av hur hon gick på amningsmyten för att hon hade hört att amning var så "bra" och hur hon känner sig lurad när hon upptäcker att hennes barn (som dessutom levt på ekologisk mat och fått träleksaker i stället för plast) till synes inte är ett dugg friskare eller smartare än barnen som inte ammats. Och omvänt barnet som inte ammats ser inte sjukligt ut. Kvinnan som har skrivit artikeln känner sig lurad. Här har hon suttit hemma (motvilligt, förstår man) och ammat vart och ett av sina tre barn i ett helt år vardera, och så märks det ingen skillnad!

Mot beskrivningen i artikeln har jag några invändningar. För det första är amning något personligt. "Väljer" man att amma av tilltro till en auktoritet (Dr Sears nämns i artikeln) snarare än att följa sitt hjärtas röst tror jag risken är stor att man kommer att känna sig lurad en dag.

För det andra är det ett grymt svek av myndigheter att propagera för amning på föräldrautbildningarna, men sen inte tillhandahålla tillräckligt med (utbildad) personal på BB-avdelningar, amningsmottagningar och BVC för att de ska kunna ta sig tid att ordentligt sätta nyblivna föräldrar in i amningen, att visa hur man får en sömnig liten nyfödd att gapa, hur man undviker sår och hur man sätter på en amningsnapp, om man nu rekommenderar någon att använda amningsnapp. Säkert vet de att amning sparar pengar men att riktigt amningsstöd kostar pengar. Alltså lämnas nyblivna föräldrar många gånger med en rekommendation som är omöjlig att leva upp till.

"Jag slutade amma rätt snart, vi fick amningsnapp men de bara ramlade av hela tiden."

"Jag kan nog verka rätt självsäker, så ingen tittade till oss medan vi var på BB."

Som hjälpmamma är mitt eget värsta exempel när en nybliven trillingmamma, nyss hemkommen från BB, ringde från en stad 60 mil bort och ville ha hjälp med väldigt grundläggande amningsteknik. Hon hade inte lärt sig dubbelamma. Hon hade knappt lärt sig enkelamma. Det fanns en amningsmottagning på sjukhuset hon hade fött. Jag bad henne ringa dem, så enkelt ska landstinget inte kunna sko sig på gratisarbete i Amningshjälpen. Den mamman behövde hjälp av någon som befann sig i samma rum.

Och när sen amningen kraschlandar får samma föräldrar höra att det går preciiis lika bra med selleri, förlåt ersättning.

Vi ska inte heller sticka under stol med att det ÄR lureri att säga att amning är "bäst", och att amning "ger fördelar". Det är normalt. Det är vad vi fått med oss i den evolutionära anpassningen till livet på jorden. Som amningsbloggaren Morgan Gallagher i England skriver, helt genialiskt. Och vardagligt. Trivialt.

Ammade barn får också cancer om det finns något i deras arvsmassa eller miljö som utlöser det. Ammade barn får också astma, om de är mottagliga för det. Men fler barn som bara får ersättning utvecklar astma (eller cancer). Amning förebygger inte salmonella. Men det finns inte salmonellabakterier i bröstmjölk. Ibland finns det i bröstmjölksersättning. Det är inte bara via vattnet smittämnen kan komma in i nappflaskan. Och det har föräldrar rätt att få veta.

Amning är inte mer "bäst" än andra kroppsliga funktioner - att vi står och går på våra ben, ser med våra ögon och skiljer ut urin med njurarna. Det är bara livet. Och när det av någon anledning inte fungerar har vi rullstolar, glasögon och dialysapparater att ta till.

Så länge vi inte har ett samhälle där amning ses som något vardagligt och vanligt som man kan syssla med var som helst så kommer en del kvinnor att känna sig lurade. Precis som de kommer att göra om deras ammade barn inte blir perfekta små supermänniskor.

Amning är också en klassfråga. Ju mer välutbildad mamma, desto mer amning. De barn som ammas minst är de som kanske behöver det mest - barn till mammor som är lågutbildade, arbetslösa, har kontakt med socialtjänst. De grupper som har mest att förlora på att välfärdssystemen monteras ner ammar också minst.

Tack till Morgan Gallagher som gett mig tillåtelse att referera till hennes blogg. Du hittar hela här.

Marit Olanders

Man behöver inte amma i sex månader

I Amningsnytt 2/09 berättar en mamma om hur det var att amma efter fyratimmarsschemat. Hon fick sitt första barn i slutet på 1970-talet och fyratimmarsschemat var lika självklart som blöja och barnvagn. Klockan 6, 10, 14, 18 och 22 skulle alla svenska spädbarn ammas. Hon berättar om hur hennes son skrek i vagnen efter två timmar men hon FICK INTE ta upp honom. När det var en kvart kvar skrek han igen. Inte heller då tog hon upp honom. När äntligen de fyra timmarna hade gått hade han somnat. Då kunde hon inte amma honom.

Minnet av hur hon, på sjukvårdens bestämda inrådan, ignorerade hans signaler, smärtar fortfarande. Två barn till skulle hon komma att få. De föddes på 1980-talet och hon ammade dem fritt,dvs efter deras behov. Amningsupplevelsen blev en helt annan.

Att amma var fjärde timme var för henne ett sätt att ge mat.

Att amma fritt handlade mer om närhet. Att kunna hålla sitt barn nöjt med bröstet gav henne en känsla av att ha situationen under kontroll.

Liknande berättelser har många, många kvinnor som fick barn under 1900-talet. Hur de led av sina barns skrik och förbudet att ta upp dem. Vilken skillnad de upplevde som fick möjlighet att amma yngre syskon fritt. Så många vars mjölk sinade p g a de glesa amningstillfällena, som inte ägde rum när barnen var redo för amning utan för att klockans visare sa att det var dags. Många skulle dessutom väga barnen före och efter varje "mål" och om mjölken inte "räckte" skulle barnen matas till med ersättning så att de fick den mängd mat vid varje mål som läkarna hade bestämt. För många minskade mjölken snabbt. När Amningshjälpen bildades 1973 strömmade det snart in frågor och sorgliga berättelser om nedlagd amning.

Böcker till nyblivna föräldrar påpekade hur viktig amningen var och använde sig gärna av ordet plikt. Det var mammans plikt att amma sitt barn. Samtidigt hade sjukhuset rutiner som gjorde amning svår eller t o m omöjlig. Inte konstigt att amning för många i den äldre generationen är som ett öppet sår och att kvinnor undvek att amma i ren självbevarelsedrift.

Barnläkaren Hugo Lagercrantz förekommer flitigt i media och försitter inget tillfälle att berätta för kvinnor hur de ska amma. I tidningen M-magasin får han bland annat säga:

Man behöver inte amma efter 6 månader.

Inlindat påstår han alltså att man behöver amma före sex månader. Han brukar säga det, men det är inte sant. Amning är frivilligt. Kvinnor bestämmer själva om de vill amma eller ej. Men det är inte det enda tyckande om amning som Hugo delar med sig av. I samma ruta fortsätter han:

Den gamla, ifrågasatta regeln om att spädbarnet ska ammas var fjärde timma var inte så dum. Mamman blir inte lika bunden och kan planera bättre. Fyratimmarsrytmen med amning, blöjbyte, sömn är bra.

Han nöjer sig alltså inte med att berätta ATT kvinnor ska amma utan har också mage att förklara HUR de ska amma. Och till på köpet på ett sätt som visat sig kontraproduktivt. Här vågar han dock inte påstå att det är skadligt för barn att få sina behov mötta i den takt de uppstår så han hänvisar i stället till mammans bekvämlighet. Fattas bara att han inte också berättar hur länge amningen ska pågå:

Amning över ett år är jag helt emot!

Som min trettonåring säger:

- Och?

Marit Olanders

Docka som ammar upprör i USA

Här är den (hon?) –Bébé Gloton, dockan utan napp och nappflaska i kartongen. Istället följer det med ett linne som dockmamman kan ha på sig och haka av när hon eller han ska amma dockan.
Först en trött suck. Jag vet många pojkar som leker att de ammar -gosedjur, leksaker eller varför inte som de tvååriga pojkarna i senaste Amningsnytt som ammar en riktig bil. Med uppdragna T-shirts och seriösa ansiktsuttryck skjuter de fram sina bröstkorgar mot bilens kofångare. Jag har mött pojkars sorg över insikten att inte amma sina egna barn när de bli pappor. "Men pappor kan också amma" säger man men det tror de inte riktigt på. De ser skillnaden på mans- och kvinnobröst lika väl som att de noterar att pappor och mammor gör olika saker. Men i lekens värld är som bekant allt möjligt. Där kan pappa amma ett lodjur eller ett tåg.

Men dylika funderingar har inte Fox News, där jag hittade artikeln. Här oroar man sig i stället för att amningsleken ska få flickor att vilja bli mammor själva innan de är mogna för det eller att de ska bli traumatiserade av att leka amning. Fox egen hälsoredaktör tycker det är lika olämpligt att instruera småflickor i amning som att ge sexualundervisning i första klass. Han säger sig själv vara "för amning" och radar upp de skäl som vi är vana att höra, färre infektioner, stärker mammans bindning och förbättrar barnets immunsystem. Det blir så tydligt att när flaskmatning med ersättning är normen blir amning något extra, en guldkant på tillvaron vars fördelar man kan ha läst om men inte tagit till sig i hjärtat. De flesta ammar inte först och främst för att stärka barnens immunsystem utan för att de kan. Amning är ofta (men inte alltid) ett ickeval, något man bara gör efter förlossningen om inte bristen på kunskap, vårdrutiner eller andra hinder kommer i vägen.

Påståendet att amningslek skulle vara skadlig är förstås helt gripet ur luften. I alla kulturer leker barn det de ser vuxna syssla med runt omkring sig. Rollekar med amning finns där amning finns. Hos aboriginer i Australien och delar av Afrika ses dockor som pedagogiska leksaker och docklek med amning ses som värdefull förberedelse för vuxenlivet. Just i delar av världen där amningskunskapen är stor och högt värderad ...

Nej ut med etnocentriska bättrevetande män som gärna pekpinnar om att amningen har "fördelar" och att det är något kvinnor "borde" ägna sig åt, samtidigt som de inte vill släppa in

amningen i samhället utan snarare få bort kvinnorna därifrån!

Marit Olanders

"Kolla inte en bra story"

I går kom ämnet amning upp i P1-programmet Heliga familjen. Etnologen Helene Brembeck berättade att hon ihntervjuat föräldrar som var bekymrade över amningshaussen men man kan väl pumpa ut mjölken och frysa den så kan väl pappa lika bra ge den? Då kan pappa ta hand om barnet på samma villkor.

Det Helene Brembeck bortser ifrån är ju just det som gör amning till amning - barnet har munnen full av digivarens bröst och sväljer mjölken efter hand som den sprutar ut. De första klunkarna är söt och läskande förmjölk. Sen blir mjölken steglöst fetare, rundare i smaken och mer mättande. Eva-Lotta Funkquist satte verkligen fingret på en öm punkt i sin dikt Sug lilla vän här på Amningsbloggen tidigare i år. (Dessutom smakar mjölken inte likadant efter att ha blivit fryst och upptinad utan får ofta en metallisk bismak.)

Helene Brembeck nämner inget om hur pappan ska ge mjölken. Det kan ju hända att hon menade att han skulle använda tillmatningsset, dvs en flaska försedd med en slang som tejpas intill bröstvårtan. När barnet suger på bröstet får det mjölk genom slangen. Förutsätter Helene Brembeck att lyssnarna känner till tillmatningsset är hon emellertid väl optimistisk anser jag. Det kan också vara trixigt att få spädbarn att ta pappans platta bröst även om man rakar av eventuellt hår, men det är förstås inte omöjligt.

Men Helene Brembeck kan också ha tänkt att pappan skulle mata med nappflaska. Risken med det är att nappflaska kan störa amningen och göra att barnet ratar antingen bröstet eller flaskan. Men så länge pappan inte har egen mjölkproduktion måste mamman få igång en betingad reflex att ge ifrån sig mjölk till en pump i stället för till barnet.

Det finns kvinnor som av olika skäl inte ammar utan helpumpar i månad efter månad. De har med sig pump och behållare till mjölk var de än går om de ska vara borta längre än tre timmar i taget. De är beroende av att det finns en kyl eller en kylväska i närheten. Det finns kvinnor som obekymrat pumpar inför andra men de flesta tycker det känns obekvämt och drar sig gärna undan till ett annat rum för urmjölkningen. Vad är målet med denna procedur? Är det att ge pappan och mamman samma villkor? Uppnår man det målet på detta sätt?

Jag kommer att tänka på ett skämt bland oss journalister. Vi får ofta uppslag och tips som vid närmare granskning inte håller ända fram till publicering. I frustrationen över att inte kunna publicera det där scoopet eller den där goa berättelsen har talesättet "kolla aldrig en bra story" blivit till.

Kunskap om amning är lågt värderad och prioriteras ofta ner. Vårdpersonal är ålagd att informera blivande och nyblivna föräldrar om "amningens fördelar", men långt ifrån alla har den kunskap - eller tid för den delen - som behövs för att berätta HUR detta ska gå till. Dessutom finns det en uppenbar risk att lyhördheten för den enskilda människan kommer bort på vägen.

I det glappet föds både amningspress och anti-amningspress. De existerar sida vid sida och frodas i avsaknad av kunskap. Det är så lätt att slänga ur sig att någon bör göra något, vilket även Helene Brembeck gör, utan att berätta hur det ska gå till. Följden blir ofta skuldkänslor. Det är oerhört lätt att klandra sig själv när vården om det lilla barnet inte fungerar som man hade tänkt. Hur ska pappan få till tillmatningssetet om ingen visar honom? Hur ska han få barnet att ta tag om bröstet? Kanske man kan använda hamburgergreppet på platta mansbröst? Jag vet inte.

Marit Olanders