Av Marit Olanders
Det finns ingen skriftlig information att få om flaskmatning, varken från bokbranschen eller landstinget mer än några sidor på Landstingets webb 1177.se. Inte ett enda informationsblad finns att sticka i händerna på undrande föräldrar, påstår Petra Jankov Picha i sin bok Att flaskmata.
Jag känner till dessa:
Till dig som inte ammar - 8 sidor med bland annat känslor kring att inte amma, näring och närhet, konktreta matningstips och omgivningens attityder, pdf från Karolinska universitetssjukhuset.
Boken Barnliv av Katerina Janouch är en modern, mestadels vederhäftig bok om att ha barn, från graviditet till nästan vuxen. I den finns ett avsnitt vid namn "Att mata i flaska" med konkreta tips kring val av nappflaskor och ersättning, hur man flaskmatar och hygien.
I Sugen på livet, Amningshjälpens skrift om att lära sig amma som jag har gjort, finns en sida med konkreta tips på flaskmatning.
Barnliv och Sugen på livet står med i litteraturlistan i Att flaskmata och ändå ignorerar Petra Jankov Picha att det finns skriven information om flaskmatning i dem. Kanske menar hon att det borde finnas skriven informaiton om flaskmatning utan en massa information om amning också, men det är inte det hon säger.
Till dig som inte ammar verkar hon ha missat. Hon skrev om den på sin blogg i augusti men nämner den inte i sin bok. Det bekräftar Jankov Pichas bild av att vården inte delar ut information om flaskmatning (till henne själv t ex), men att hon som journalist som skriver en bok i ämnet missar den är anmärkningsvärt.
Bilden att vården inte delar ut information om amning bekräftas också av att boken Leva med barn, som har delats ut till tusentals föräldrar på BVC genom åren, har mycket få ord om flaskmatning. Jag har utgåvorna från 1995, 2002 och 2008 och det står just ingenting om flaskmatning i någon av dem. Leva med barn är i och för sig ingen höjdarbok när det gäller att förklara hur man får amning att fungera heller.
måndag 31 oktober 2011
söndag 30 oktober 2011
Ny bok om att flaskmata
Av Eva-Lotta Funkquist
Petra Jankov blir intervjuad i DN Söndag. Hon är aktuell med boken Att flaskmata. Petra Jankov hoppas att hennes nya bok ska kunna fungera som en handbok för den som söker svar på frågor om flaskmatning. Hon menar att många föräldrar nu söker svar på föräldrasajter på nätet, men att det där inte alltid går att lita på vad som är rätt och fel. Petra berättar om sina egna ångestfyllda amningar. Om det första barnet som flaskmatades från start, eftersom hon var förtidigt född, och sen, när flickan var stor nog, fick Petra aldrig amningen att fungera. Men med andra barnet var hon säkrare på hur hon ville ha det. Hon berättar: Men när vi var på barnavårdscentralen när han fötts och han bara hade gått upp ett kilo på en vecka sa jag direkt till barnsköterskan att "vi köper ersättning på vägen hem".
Jag gissar att det här är en felskrivning av DN:s journalist. Att spädbarn går upp så mycket som ett kg på en vecka förekommer knappast. Kanske sa Petra ett hekto. Som hjälpmamma i Amningshjälpen vet jag att kvinnor ibland får höra från vården att 100 gram är för lite för ett spädbarn att gå upp på en vecka. Men i själva verket kan det vara helt normal viktuppgång. Späda barn forsätter ofta att vara späda oavsett hur mycket mjölk deras mammor producerar.
Man kan ha många skäl till att sluta amma. Man behöver inte redovisa dem. Men tyvärr beror många avslutade amningar inte på kvinnornas bristande amningsvilja, utan på vårdens bristande amningskunskap och bristande vårdrutiner.
Petra Jankov blir intervjuad i DN Söndag. Hon är aktuell med boken Att flaskmata. Petra Jankov hoppas att hennes nya bok ska kunna fungera som en handbok för den som söker svar på frågor om flaskmatning. Hon menar att många föräldrar nu söker svar på föräldrasajter på nätet, men att det där inte alltid går att lita på vad som är rätt och fel. Petra berättar om sina egna ångestfyllda amningar. Om det första barnet som flaskmatades från start, eftersom hon var förtidigt född, och sen, när flickan var stor nog, fick Petra aldrig amningen att fungera. Men med andra barnet var hon säkrare på hur hon ville ha det. Hon berättar: Men när vi var på barnavårdscentralen när han fötts och han bara hade gått upp ett kilo på en vecka sa jag direkt till barnsköterskan att "vi köper ersättning på vägen hem".
Jag gissar att det här är en felskrivning av DN:s journalist. Att spädbarn går upp så mycket som ett kg på en vecka förekommer knappast. Kanske sa Petra ett hekto. Som hjälpmamma i Amningshjälpen vet jag att kvinnor ibland får höra från vården att 100 gram är för lite för ett spädbarn att gå upp på en vecka. Men i själva verket kan det vara helt normal viktuppgång. Späda barn forsätter ofta att vara späda oavsett hur mycket mjölk deras mammor producerar.
Man kan ha många skäl till att sluta amma. Man behöver inte redovisa dem. Men tyvärr beror många avslutade amningar inte på kvinnornas bristande amningsvilja, utan på vårdens bristande amningskunskap och bristande vårdrutiner.
Livsmedelsverkets nya rekommendation
Av Eva-Lotta Funkquist
Åsa Brugård Konde är nutritionist på Livsmedelsverket. Hon blir intervjuad i senaste Amningsnytt angående verkets nya amningsrekommendation. Man har valt att införa en nyhet i rådgivningen kring spädbarnets kost; från fyra månader kan man ge bebisen "yttepyttelite" provsmak av mat. Det ska vara kryddmåttstora mängder. Smakportioner bör föräldrar fortfarande vänta med tills barnet är sex månader. Anledningen till det nya rådet är enligt Åsa att BVC-sjuksköterskorna inte följde den gamla rekommendationen utan förmedlade följande budskap till föräldrarna: "Livsmedelsverket rekommenderar smakportioner från sex månader, men vi på BVC rekommenderar att man börjar vid fyra månader”.
Nu verkar inte BVC veta så mycket om vad Livsmedelsverket säger (läs Amningsnytt artikel). BVC tycks så att säga köra sitt eget race. Men jag undrar ändå: är det inte en risk att BVC-sjuksköterskorna börjar förmedla följande budsakp?: "Livsmedelsverket rekommenderar yttepyttelite smakportioner från fyra månader, men vi på BVC rekommenderar att man börjar med större mängder”.
Åsa Brogård Konde blir också intervjuad i fredagens DN. Där berättar hon att Livsmedelsverket måste förhålla sig till den forskning som visar att amning är bra även för västerländska barn (och inte bara för barn i fattiga länder). Som exempel tar hon att det finns en studie som visar att spädbarn som ammats har 72 procents lägre risk att behöva läggas in på sjukhus för luftvägsinfektioner. I artikeln tar man upp att amningsråden alltså trots detta har ändrats. Numera "uppmuntras" mammor att amma de första sexmånadern, men de kan börja ge miniportioner från fyra månader. Ett av skälen till detta är att kvinnor som inte vill eller kan amma, inte ska skuldbeläggas.
Och jag undrar: på vilket sätt mildrar miniportioner kvinnors skuld? Och sen undrar jag också: vad är egentligen orsaken till att miniportionerna införs?
Redan i våras fick jag för övrigt inbjudan från barnmatsindustrin: Utbildningsdag om Livsmedelsverket nya råd. Det undrar jag inte över.
Åsa Brugård Konde är nutritionist på Livsmedelsverket. Hon blir intervjuad i senaste Amningsnytt angående verkets nya amningsrekommendation. Man har valt att införa en nyhet i rådgivningen kring spädbarnets kost; från fyra månader kan man ge bebisen "yttepyttelite" provsmak av mat. Det ska vara kryddmåttstora mängder. Smakportioner bör föräldrar fortfarande vänta med tills barnet är sex månader. Anledningen till det nya rådet är enligt Åsa att BVC-sjuksköterskorna inte följde den gamla rekommendationen utan förmedlade följande budskap till föräldrarna: "Livsmedelsverket rekommenderar smakportioner från sex månader, men vi på BVC rekommenderar att man börjar vid fyra månader”.
Nu verkar inte BVC veta så mycket om vad Livsmedelsverket säger (läs Amningsnytt artikel). BVC tycks så att säga köra sitt eget race. Men jag undrar ändå: är det inte en risk att BVC-sjuksköterskorna börjar förmedla följande budsakp?: "Livsmedelsverket rekommenderar yttepyttelite smakportioner från fyra månader, men vi på BVC rekommenderar att man börjar med större mängder”.
Åsa Brogård Konde blir också intervjuad i fredagens DN. Där berättar hon att Livsmedelsverket måste förhålla sig till den forskning som visar att amning är bra även för västerländska barn (och inte bara för barn i fattiga länder). Som exempel tar hon att det finns en studie som visar att spädbarn som ammats har 72 procents lägre risk att behöva läggas in på sjukhus för luftvägsinfektioner. I artikeln tar man upp att amningsråden alltså trots detta har ändrats. Numera "uppmuntras" mammor att amma de första sexmånadern, men de kan börja ge miniportioner från fyra månader. Ett av skälen till detta är att kvinnor som inte vill eller kan amma, inte ska skuldbeläggas.
Och jag undrar: på vilket sätt mildrar miniportioner kvinnors skuld? Och sen undrar jag också: vad är egentligen orsaken till att miniportionerna införs?
Redan i våras fick jag för övrigt inbjudan från barnmatsindustrin: Utbildningsdag om Livsmedelsverket nya råd. Det undrar jag inte över.
Grattis till Amningshjälpens bröstpris, Sagogrynet!
Av Marit Olanders
I går hade jag den stora äran att dela ut Amningshjälpens bröstpris till Lin Dalén för bloggen Sagogrynet - om amning i nöd och lust. Prisutdelningen skedde på stora scenen på mässan Varning för barn som pågår 29-30 oktober på Stadionmässan i Malmö.
Amningshjälpens bröstpris går till en kulturinsats som främjar amning och röstas fram av föreningens medlemmar. Första gången priset delades ut var 1983 till Ola Ström och Per Dunsö (som gjorde det malmöbaserade teveprogrammet Solstollarna en gång i tiden) för låten Mammas lilla fik. Andra pristagare genom åren har varit Astrid Lindgren, Stina Ekblad och Linda Skugge.
Lin fick priset med följande motivation:
Sagogrynet är en informativ amningsblogg av hög kvalitet som uppdateras ofta. Den har ett modernt och estetiskt tilltalande utseende, fräsch och har en positiv ton.
Sagogrynet arbetar för att amning ska vara ett naturligt samtalsämne och gör genom sin blogg reklam för ämnet på olika sätt, till exempel uppmärksammades nyligen bloggen i Skånska Dagbladet.
Sagogrynet har skrivit och samlat en stor mängd amningsfaktainlägg i sin blogg för att sprida amningskunskap till alla som behöver och vill ha. Bloggen vänder sig till alla som är intresserade av amning, ammar eller vill amma. Hon bloggar för ökad amningskunskap eftersom kunskap gör stor skillnad och brist på kunskap och stöd alldeles för ofta leder till att amningsproblem förblir olösta.
Hennes tanke är att råd och tips om amning ska vara lättillgängliga och lättförståeliga.
sagogrynet blandar faktainlägg och problemlösning med senaste forskningsrön, personliga funderingar, debattinlägg och recensioner av amningsrelaterade prylar, med mera. Hon tar upp ämnen som långtidsamning, mjölkstockning, white spots, offentlig amning, matintroduktion, fri amning, amningsstrejk, tuttförvirring och mycket mer, samt visar amningsbilder.
Informationen i bloggen finns tillgänglig dygnet runt och dessutom finns hennes mejladress för den som vill skriva privat.
I mitt tal till Lin sa jag ungefär så här:
Första gången jag träffade Lin var 2007, när jag intervjuade henne i Amningsnytt om hennes problematiska amnign av äldsta dottern. Lin berättade bland annat om den flaskpress hon hade utsatts för, att ingen berättade för henne att flaskan skulle kunna störa amningen.
- Alla lovordade ersättning, sa hon bland annat.
-De var så himla noga att inte skuldbelägga att det slog över på andra hållet.
Jag minns att jag blev frustrerad över det dåliga bemötande hon hade fått.
När jag fick veta att Lin väntade barn igen hoppades jag att amningen skulle funka den här gången. Inte bara för Lins och hennes barns skull, utan också för att jag såg Lins potential som amningsstödjare. När man har misslyckad amning bakom sig och får uppleva att lyckas kan det frigöra en enorm kraft, en känsla av att kunna flytta berg. Lin kanaliserar det i sitt bloggande och sitt engagemang i Amningshjälpen.
Så grattis Lin Dalén, alias Sagogrynet, en värdig vinnare av Bröstpriset!
I går hade jag den stora äran att dela ut Amningshjälpens bröstpris till Lin Dalén för bloggen Sagogrynet - om amning i nöd och lust. Prisutdelningen skedde på stora scenen på mässan Varning för barn som pågår 29-30 oktober på Stadionmässan i Malmö.
Amningshjälpens bröstpris går till en kulturinsats som främjar amning och röstas fram av föreningens medlemmar. Första gången priset delades ut var 1983 till Ola Ström och Per Dunsö (som gjorde det malmöbaserade teveprogrammet Solstollarna en gång i tiden) för låten Mammas lilla fik. Andra pristagare genom åren har varit Astrid Lindgren, Stina Ekblad och Linda Skugge.
Lin fick priset med följande motivation:
Sagogrynet är en informativ amningsblogg av hög kvalitet som uppdateras ofta. Den har ett modernt och estetiskt tilltalande utseende, fräsch och har en positiv ton.
Sagogrynet arbetar för att amning ska vara ett naturligt samtalsämne och gör genom sin blogg reklam för ämnet på olika sätt, till exempel uppmärksammades nyligen bloggen i Skånska Dagbladet.
Sagogrynet har skrivit och samlat en stor mängd amningsfaktainlägg i sin blogg för att sprida amningskunskap till alla som behöver och vill ha. Bloggen vänder sig till alla som är intresserade av amning, ammar eller vill amma. Hon bloggar för ökad amningskunskap eftersom kunskap gör stor skillnad och brist på kunskap och stöd alldeles för ofta leder till att amningsproblem förblir olösta.
Hennes tanke är att råd och tips om amning ska vara lättillgängliga och lättförståeliga.
sagogrynet blandar faktainlägg och problemlösning med senaste forskningsrön, personliga funderingar, debattinlägg och recensioner av amningsrelaterade prylar, med mera. Hon tar upp ämnen som långtidsamning, mjölkstockning, white spots, offentlig amning, matintroduktion, fri amning, amningsstrejk, tuttförvirring och mycket mer, samt visar amningsbilder.
Informationen i bloggen finns tillgänglig dygnet runt och dessutom finns hennes mejladress för den som vill skriva privat.
I mitt tal till Lin sa jag ungefär så här:
Första gången jag träffade Lin var 2007, när jag intervjuade henne i Amningsnytt om hennes problematiska amnign av äldsta dottern. Lin berättade bland annat om den flaskpress hon hade utsatts för, att ingen berättade för henne att flaskan skulle kunna störa amningen.
- Alla lovordade ersättning, sa hon bland annat.
-De var så himla noga att inte skuldbelägga att det slog över på andra hållet.
Jag minns att jag blev frustrerad över det dåliga bemötande hon hade fått.
När jag fick veta att Lin väntade barn igen hoppades jag att amningen skulle funka den här gången. Inte bara för Lins och hennes barns skull, utan också för att jag såg Lins potential som amningsstödjare. När man har misslyckad amning bakom sig och får uppleva att lyckas kan det frigöra en enorm kraft, en känsla av att kunna flytta berg. Lin kanaliserar det i sitt bloggande och sitt engagemang i Amningshjälpen.
Så grattis Lin Dalén, alias Sagogrynet, en värdig vinnare av Bröstpriset!
Många smådelar gör nappflaskor svåra att diska ... och sätta ihop
Amningsbloggens nappflasktest del 4
Av Marit Olanders
Nappflaskor består av flera delar. Man måste ta isär alla delarna varje gång man sköljer och diskar nappflaskan.Man får se noga till att det inte samlas matrester i alla vinklar, skruvgängor och mönster.
Flest delar var det till Dr Brown’s nappflaska där man fick totalt 8 olika saker i förpackningen om man tog isär allt (som man ska varje gång man diskar flaskan). En av delarna en liten flaskborste som man behöver för att komma åt inne i den pip som finns inne i flaskan som påstås bevara vitaminer i bröstmjölk/ersättning.
Flera av flaskorna hade flasknappar med en liten ventil i, den så kallade anti-kolikfunktionen. Man måste vara snabb med att skölja flaskorna med kallt vatten och sedan diska dem strax efter användning för att inte ersättning eller bröstmjölk ska torka in.
Mams flaska hade en ventil i flaskans botten i stället, vilket gjorde att den bestod av ännu fler delar. Själva flaskan var lätt att diska. Eftersom man skruvar ur botten blir det bara ett rör kvar (låt vara med skruvgängor i bägge ändar), men botten består av två delar, en hård ytter och en inre mjuk med små hål och veck där matrester kan fastna. Skruvar man inte ihop delarna rätt så läcker flaskan. Esskas flaska var insvängd, vilket gjorde att den var svår att diska i botten.
Napparna kunde också vara mycket svårdiskade med räfflor på insidan eller en knopp ytterst på nappen som torde vara mycket svår att hålla ren.
Flaskmatar man på rutin bör man nog hålla sig till ett märke på flaskorna. Flaskor och nappar är snarlika på flera märken. Vid ett tillfälle förväxlade jag napparna till Mams och Esskas flaskor och då läckte det från nappkragen när man sög/försökte amma på flaskorna.
Instruktionerna finns ofta på många språk, ibland satt med mycket liten stil. Dessutom innehåller de konstigheter som ser ut som översättningsfel. Meda skriver att man ska diska deras flaska i såpvatten före användning. Vad är det för fel på vanligt diskmedel? Till Dr Brown’s flaska följer det med en jättelik bipacksedel på 20 olika språk, om jag räknar rätt. Hur många letar rätt på sitt eget språk och läser det som står där? Inte vet jag.
Samtliga flaskor köptes långt efter att kemikalien BPA förbjöds i nappflaskor den 1 juni i år. Ändå påtalar alla tillverkarna att flaskorna är BPA-fria, sex av sju med grön färg – som signal för miljömedvetenhet kanske.
Amningsbloggens nappflasktest del 1
Amningsbloggens nappflasktest del 2
Amningsbloggens nappflasktest del 3
Av Marit Olanders
Nappflaskor består av flera delar. Man måste ta isär alla delarna varje gång man sköljer och diskar nappflaskan.Man får se noga till att det inte samlas matrester i alla vinklar, skruvgängor och mönster.
Flest delar var det till Dr Brown’s nappflaska där man fick totalt 8 olika saker i förpackningen om man tog isär allt (som man ska varje gång man diskar flaskan). En av delarna en liten flaskborste som man behöver för att komma åt inne i den pip som finns inne i flaskan som påstås bevara vitaminer i bröstmjölk/ersättning.
Flera av flaskorna hade flasknappar med en liten ventil i, den så kallade anti-kolikfunktionen. Man måste vara snabb med att skölja flaskorna med kallt vatten och sedan diska dem strax efter användning för att inte ersättning eller bröstmjölk ska torka in.
Mams flaska hade en ventil i flaskans botten i stället, vilket gjorde att den bestod av ännu fler delar. Själva flaskan var lätt att diska. Eftersom man skruvar ur botten blir det bara ett rör kvar (låt vara med skruvgängor i bägge ändar), men botten består av två delar, en hård ytter och en inre mjuk med små hål och veck där matrester kan fastna. Skruvar man inte ihop delarna rätt så läcker flaskan. Esskas flaska var insvängd, vilket gjorde att den var svår att diska i botten.
Napparna kunde också vara mycket svårdiskade med räfflor på insidan eller en knopp ytterst på nappen som torde vara mycket svår att hålla ren.
Flaskmatar man på rutin bör man nog hålla sig till ett märke på flaskorna. Flaskor och nappar är snarlika på flera märken. Vid ett tillfälle förväxlade jag napparna till Mams och Esskas flaskor och då läckte det från nappkragen när man sög/försökte amma på flaskorna.
Instruktionerna finns ofta på många språk, ibland satt med mycket liten stil. Dessutom innehåller de konstigheter som ser ut som översättningsfel. Meda skriver att man ska diska deras flaska i såpvatten före användning. Vad är det för fel på vanligt diskmedel? Till Dr Brown’s flaska följer det med en jättelik bipacksedel på 20 olika språk, om jag räknar rätt. Hur många letar rätt på sitt eget språk och läser det som står där? Inte vet jag.
Samtliga flaskor köptes långt efter att kemikalien BPA förbjöds i nappflaskor den 1 juni i år. Ändå påtalar alla tillverkarna att flaskorna är BPA-fria, sex av sju med grön färg – som signal för miljömedvetenhet kanske.
Amningsbloggens nappflasktest del 1
Amningsbloggens nappflasktest del 2
Amningsbloggens nappflasktest del 3
lördag 29 oktober 2011
Nappflaskor som motverkar kolik - en bluff
Amningsbloggens nappflasktest del 3
Av Marit Olanders
Alla nyföddflaskorna i testet påstås förebygga eller motverka kolik. ”Anti colic” är ett säljargument på framträdande plats på fyra av förpackningarna - Avent, Mam, Meda och Nuk. Detta med anti kolik nämns också på Dr Brown’s och Esskas förpackningar.
Kolik är mycket påfrestande för både föräldrar och barn. Kolik kan drabba både ammade och flaskmatade barn. Det finns många spekulationer om vad som kan orsaka och bota kolik men ingen universallösning.
Nappflasktillverkarna utgår från antagandet att barn kan få kolik av att svälja luft. Det speciella med de här anti-kolikflaskorna är nämligen att de har en ventil som släpper in luft i flaskan medan barnet dricker, vilket i sin tur ska göra att barnet inte sväljer luft. Jag frågade Eva-Lotta Funkquist, som är insatt i amningsforskningen, om det finns vetenskapliga belägg för att kolik orsakas av att barnet sväljer luft och det hade hon inte hört talas om. I så fall skulle ju ammade barn aldrig drabbas av kolik eftersom det inte finns luft inne i bröstet. Och så enkelt är det ju inte.
Jag skulle vilja påstå att de här flaskorna förebygger kolik lika dåligt som antirynkkrämer föryngrar hud.
Amningsbloggens nappflasktest del 1
Amnignsbloggens nappflasktest del 2
Amningsbloggens nappflasktest del 4
Av Marit Olanders
Alla nyföddflaskorna i testet påstås förebygga eller motverka kolik. ”Anti colic” är ett säljargument på framträdande plats på fyra av förpackningarna - Avent, Mam, Meda och Nuk. Detta med anti kolik nämns också på Dr Brown’s och Esskas förpackningar.
Kolik är mycket påfrestande för både föräldrar och barn. Kolik kan drabba både ammade och flaskmatade barn. Det finns många spekulationer om vad som kan orsaka och bota kolik men ingen universallösning.
Nappflasktillverkarna utgår från antagandet att barn kan få kolik av att svälja luft. Det speciella med de här anti-kolikflaskorna är nämligen att de har en ventil som släpper in luft i flaskan medan barnet dricker, vilket i sin tur ska göra att barnet inte sväljer luft. Jag frågade Eva-Lotta Funkquist, som är insatt i amningsforskningen, om det finns vetenskapliga belägg för att kolik orsakas av att barnet sväljer luft och det hade hon inte hört talas om. I så fall skulle ju ammade barn aldrig drabbas av kolik eftersom det inte finns luft inne i bröstet. Och så enkelt är det ju inte.
Jag skulle vilja påstå att de här flaskorna förebygger kolik lika dåligt som antirynkkrämer föryngrar hud.
Amningsbloggens nappflasktest del 1
Amnignsbloggens nappflasktest del 2
Amningsbloggens nappflasktest del 4
fredag 28 oktober 2011
I Halloweentider
av Marit Olanders
och barnen surfar in på Unga fakta och läser om Vampyrer.
Visste ni att en människa kan bli vampyr av att inte ha fått dricka bröstmjölk.
Man kan också bli vampyr om man är sjunde sonen till sjunde sonen, om man har avlats eller fötts på en kyrklig helgdag på en massa andra sätt. Så ta det lugnt med vampyrerna och se till att ha mycket godis eller bus på G hemma!
Mohahaha!
och barnen surfar in på Unga fakta och läser om Vampyrer.
Visste ni att en människa kan bli vampyr av att inte ha fått dricka bröstmjölk.
Man kan också bli vampyr om man är sjunde sonen till sjunde sonen, om man har avlats eller fötts på en kyrklig helgdag på en massa andra sätt. Så ta det lugnt med vampyrerna och se till att ha mycket godis eller bus på G hemma!
Mohahaha!
Fred
Av Eva-Lotta Funkquist
Jag hörde någon säga:
Det kan aldrig bli fred
förrän kvinnor har
rätten att bestämma över sin kropp
Jag tror att det är helt sant
Jag hörde någon säga:
Det kan aldrig bli fred
förrän kvinnor har
rätten att bestämma över sin kropp
Jag tror att det är helt sant
Amningsbloggens nappflasktest del 2
Liknar nappflaskorna bröst
som tillverkarna påstår?
Av Marit Olanders
Amningsbloggens expertammare Katrin* är en verbal 6,5 åring som ammades regelbundet fram tills för ett år sedan och fortfarande ammar av och till. Hon har aldrig fått nappflaska tidigare men ställde upp och prövade sju olika nappflaskor om huruvida de liknade bröstet. Också jag själv testade alla nappflaskorna. Flaskorna testades genomgående med vatten.
Sex av sju flaskor, alla som vände sig till nyfödda, hävdade att flaskorna liknade bröst eller påminde om amning (Avent, Dr Brown’s, Esska, Mam, Meda, Nuk). Flera använde också ordet ”naturlig” i sina beskrivningar.
Vem som helst som har tillgång till ett kvinnobröst och en nappflaska kan själv hålla dem bredvid varandra och jämföra hur de ser ut och känns. Det ska inte mycket fantasi till att förstå att de luktar och smakar olika. (Nappflaskorna smakade f ö vedervärdigt innan de hade diskats noggrant.)
En stor skillnad mellan kvinnobröst och de testade nappflaskorna är hur töjbara de är. Basen på nappflaskornas nappar var mellan 23 (Dr Brown’s) och 42 (Nuk) mm i diameter och höjden från nappkrage till topp var mellan 36 och 40 mm.
Drar man i napparna töjer de sig någon enstaka millimeter. Det kan jämföras med ett kvinnobröst som vid amning tycks kunna töja ut sig till två eller tre gånger längden i viloläge. Nappkragen på nappflaskan sätter också stopp på töjbarheten hos nappflaskorna, medan kvinnobröst vid amning helt ändrar form. Själva bröstvårtan styvnar som bekant men hela bröstet dras också ut så att det inte finns någon direkt avgränsning mellan bröstvårta, vårtgård och omgivande hud.
"Kändes absolut inte som bröst"
Katrin sa bestämt att ingen av flaskorna kändes som ett bröst. Flera av flaskorna kändes plastiga och konstiga, tyckte hon. Om Mams flaska sa hon att det var mera skavigt än bröstet, och så kan man inte ta ett bra tag. mam beskriver själv sin flaska som Om Avents flaska sa hon: ”Det är för platt här och en utbyggnad där och det känns verkligen inte som bröstet. Och när man suger känns det extremt som att man har nåt annat än ett bröst.” Esska skriver i sin produktinformation: "Dinappens funktion är utvecklad för att simulera naturlig amning direkt när barnet vidrör dinappen". Katrin sa att flaskan "känns verkligen inte som bröstet".
Vad man får i sig
Alla nyföddflaskorna droppar självmant om man håller dem uppochner. En del droppar bara litegrann men ingen är helt droppfri. Det kan spela roll för barns tandhälsa och detta droppande från nappflaskor har också pekats ut som en anledning till att vissa barn som vänjts vid nappflaska inte vill ta bröstet sedan. Från nappflaskan kommer vätskan av sig själv i större eller mindre mängd. Suger inte barn på bröstet så upphör utdrivningsreflexen.
Intressant i testet var att Katrin påpekade att hon måste suga ”så in i Norden” hårt på flera flaskor för att få ut någon vätska (Mam, Meda och Nuk). Katrins mamma funderar på om Katrin kan ha använt amningsteknik på flaskorna eller om hon var van vid mjölkflödet vid utdrivningsreflexen. Jag gjorde en liknande reflektion när jag testade flaskorna. Jag märkte också att på en flaska måste jag suga så hårt att jag fick ont i tungan (Avent).
Jag testade att ta ett stort tag om flasknapparna och jobba med tungan, som jag tänker mig att ammade barn gör, och då kom det ytterst lite ur alla nyföddflaskorna.
Man var tvungen att ändra teknik och verkligen suga med undertryck och indragna kinder, som på ett sugrör, för att få i sig något från nappflaskorna. De flaskor som hade störst och mjukast nappar fick jag något lite mer amningslikt grepp på, men då riskerade jag i stället att klämma ihop hela nappen så att vätskan inte kom ut för den sakens skull (Nuk).
Dr Brown’s flaska som hade den smalaste nappen, var det omöjligt att ta ett amningsliknade tag på. Trots det hänvisar Dr Brown's till amning i produktbeskrivningen på förpackningen. Om Bambinos nappflaska har jag skrivit att det ”behövs ett mycket ytligt tag och bara ta emot”. Katrin anmärkte att Bambinos flaska gick att tugga på!
Var jag inte supernoga när jag skruvade ihop nappflaskorna läckte de också mellan napp och nappkrage om jag försökte ta ett amningstag på dem. Jag hade inget bröst att jämföra med men Katrin påpekade att ingen nappflaska kändes som bröst i munnen.
* Katrin är ett fingerat namn.
Fortsättning följer ...
Amningsbloggens nappflasktest del 1
Amningsbloggens nappflasktest del 3
Amningsbloggens nappflasktest del 4
som tillverkarna påstår?
Av Marit Olanders
Amningsbloggens expertammare Katrin* är en verbal 6,5 åring som ammades regelbundet fram tills för ett år sedan och fortfarande ammar av och till. Hon har aldrig fått nappflaska tidigare men ställde upp och prövade sju olika nappflaskor om huruvida de liknade bröstet. Också jag själv testade alla nappflaskorna. Flaskorna testades genomgående med vatten.
Sex av sju flaskor, alla som vände sig till nyfödda, hävdade att flaskorna liknade bröst eller påminde om amning (Avent, Dr Brown’s, Esska, Mam, Meda, Nuk). Flera använde också ordet ”naturlig” i sina beskrivningar.
Vem som helst som har tillgång till ett kvinnobröst och en nappflaska kan själv hålla dem bredvid varandra och jämföra hur de ser ut och känns. Det ska inte mycket fantasi till att förstå att de luktar och smakar olika. (Nappflaskorna smakade f ö vedervärdigt innan de hade diskats noggrant.)
En stor skillnad mellan kvinnobröst och de testade nappflaskorna är hur töjbara de är. Basen på nappflaskornas nappar var mellan 23 (Dr Brown’s) och 42 (Nuk) mm i diameter och höjden från nappkrage till topp var mellan 36 och 40 mm.
Drar man i napparna töjer de sig någon enstaka millimeter. Det kan jämföras med ett kvinnobröst som vid amning tycks kunna töja ut sig till två eller tre gånger längden i viloläge. Nappkragen på nappflaskan sätter också stopp på töjbarheten hos nappflaskorna, medan kvinnobröst vid amning helt ändrar form. Själva bröstvårtan styvnar som bekant men hela bröstet dras också ut så att det inte finns någon direkt avgränsning mellan bröstvårta, vårtgård och omgivande hud.
"Kändes absolut inte som bröst"
Katrin sa bestämt att ingen av flaskorna kändes som ett bröst. Flera av flaskorna kändes plastiga och konstiga, tyckte hon. Om Mams flaska sa hon att det var mera skavigt än bröstet, och så kan man inte ta ett bra tag. mam beskriver själv sin flaska som Om Avents flaska sa hon: ”Det är för platt här och en utbyggnad där och det känns verkligen inte som bröstet. Och när man suger känns det extremt som att man har nåt annat än ett bröst.” Esska skriver i sin produktinformation: "Dinappens funktion är utvecklad för att simulera naturlig amning direkt när barnet vidrör dinappen". Katrin sa att flaskan "känns verkligen inte som bröstet".
Vad man får i sig
Alla nyföddflaskorna droppar självmant om man håller dem uppochner. En del droppar bara litegrann men ingen är helt droppfri. Det kan spela roll för barns tandhälsa och detta droppande från nappflaskor har också pekats ut som en anledning till att vissa barn som vänjts vid nappflaska inte vill ta bröstet sedan. Från nappflaskan kommer vätskan av sig själv i större eller mindre mängd. Suger inte barn på bröstet så upphör utdrivningsreflexen.
Intressant i testet var att Katrin påpekade att hon måste suga ”så in i Norden” hårt på flera flaskor för att få ut någon vätska (Mam, Meda och Nuk). Katrins mamma funderar på om Katrin kan ha använt amningsteknik på flaskorna eller om hon var van vid mjölkflödet vid utdrivningsreflexen. Jag gjorde en liknande reflektion när jag testade flaskorna. Jag märkte också att på en flaska måste jag suga så hårt att jag fick ont i tungan (Avent).
Jag testade att ta ett stort tag om flasknapparna och jobba med tungan, som jag tänker mig att ammade barn gör, och då kom det ytterst lite ur alla nyföddflaskorna.
Man var tvungen att ändra teknik och verkligen suga med undertryck och indragna kinder, som på ett sugrör, för att få i sig något från nappflaskorna. De flaskor som hade störst och mjukast nappar fick jag något lite mer amningslikt grepp på, men då riskerade jag i stället att klämma ihop hela nappen så att vätskan inte kom ut för den sakens skull (Nuk).
Dr Brown’s flaska som hade den smalaste nappen, var det omöjligt att ta ett amningsliknade tag på. Trots det hänvisar Dr Brown's till amning i produktbeskrivningen på förpackningen. Om Bambinos nappflaska har jag skrivit att det ”behövs ett mycket ytligt tag och bara ta emot”. Katrin anmärkte att Bambinos flaska gick att tugga på!
Var jag inte supernoga när jag skruvade ihop nappflaskorna läckte de också mellan napp och nappkrage om jag försökte ta ett amningstag på dem. Jag hade inget bröst att jämföra med men Katrin påpekade att ingen nappflaska kändes som bröst i munnen.
* Katrin är ett fingerat namn.
Fortsättning följer ...
Amningsbloggens nappflasktest del 1
Amningsbloggens nappflasktest del 3
Amningsbloggens nappflasktest del 4
torsdag 27 oktober 2011
Amning och högt blodtryck senare i livet
Av Eva-Lotta Funkquist
I USA finns det en stor, i forskningssammanhang berömd, så kallad cohort med många tusen sjuksköterskor som man redovisar studier på med jämna mellanrum. Klicka på rubriken så får du se en av dem.
Kvinnor som har ammat exklusivt i sex månader hade lägre blodtryck senare i livet än kvinnor som inte hade ammat alls. Ju längre kvinnorna sedan ammade delvis (upp till ett år), desto lägre blodtryck hade de senare i livet. Man har redovisat liknande resultat tidigare, men förftattarna till den här studien anser att de har kontrollerat bättre för andra påverkande faktorer.
I USA finns det en stor, i forskningssammanhang berömd, så kallad cohort med många tusen sjuksköterskor som man redovisar studier på med jämna mellanrum. Klicka på rubriken så får du se en av dem.
Kvinnor som har ammat exklusivt i sex månader hade lägre blodtryck senare i livet än kvinnor som inte hade ammat alls. Ju längre kvinnorna sedan ammade delvis (upp till ett år), desto lägre blodtryck hade de senare i livet. Man har redovisat liknande resultat tidigare, men förftattarna till den här studien anser att de har kontrollerat bättre för andra påverkande faktorer.
Igår lärde jag mig något nytt
Av Eva-Lotta Funkquist
Studenterna hade gjort en strukturerad amningsobesrvation som de redovisade. Ibland har spädbarn så kallade lockrop då de vill eller är i färd med att amma. Men en av studenterna hade observerat ett barn som var runt två år. Studenten redovisade istället ett tutteskrattt. Enligt uppgift låter det ungefär så här (strax före amning): ehe, ehe, ehe, awoom. Därpå börjar barnet suga.
Flera av de lyssnande studenterna var överens: tutteskrattet finns
Känns det igen?
Studenterna hade gjort en strukturerad amningsobesrvation som de redovisade. Ibland har spädbarn så kallade lockrop då de vill eller är i färd med att amma. Men en av studenterna hade observerat ett barn som var runt två år. Studenten redovisade istället ett tutteskrattt. Enligt uppgift låter det ungefär så här (strax före amning): ehe, ehe, ehe, awoom. Därpå börjar barnet suga.
Flera av de lyssnande studenterna var överens: tutteskrattet finns
Känns det igen?
Amningsbloggens stora nappflasktest
Del 1: Att köpa rätt
Av Marit Olanders
Det säljs fler och fler nappflaskor i Sverige, vilket inte är konstigt eftersom amningen samtidigt minskar. Eftersom det finns en medvetenhet om att nappflaska kan störa amning har det poppat upp alltfler nappflaskor som påstås likna bröst eller amning. Jag beslöt mig för att testa det. Vid flaskmatning är också hygien mycket viktigt så jag tittade även på hur lätt eller svårt det var att hålla flaskorna rena.
Det här testet tar endast upp vissa aspekter på nappflaskanvändning, som kanske inte är så vanliga i andra test. För en mer traditionell nappflaskguide hänvisas till föräldratidnignarna, t ex Vi Förädlrar nr 3 2011.
Sju nappflaskor testades. Varumärkena var Avent, Bambino, Dr Brown’s, Esska, Mam, Meda och Nuk. Alla utom en, Bambinos, påstår på något sätt att de inte stör amningen, genom att använda formuleringar som ”särskilt lätt att växla mellan mamma och MAM” (Mam), ”känns som mammas bröst” (Meda) och ”naturlig amning” (Avent och Esska). De flaskorna var också mycket dyrare än Bambinos, och mer svårdiskade.
Felköp på två av sju flaskor
Jag köpte tre av flaskorna i dagligvaruhandeln, en över nätet och tre i en butik för babyartiklar. Jag letade efter nappflaskor för nyfödda med den minsta storleken på hål i nappen.
På sju nappflaskor lyckades jag göra två felköp. Bambinos flaska visade inte siffran 0 som för nyfödd som jag trodde utan en skiss på hur napphålet såg ut. Den lämpade sig för fullkornsvälling till större barn, inte modersmjölksersättning till nyfödda. Då var jag ändå utvilad och ostressad när jag köpte flaskorna, jag är van vid att läsa information, jag var i mitt eget hemland och jag hade inga distraherande småbarn med mig. Hur många felköp på nappflaskor görs egentligen?
Flaskan från Avent köpte jag över nätet och där fick jag med en napp i storlek 2, från 1 månad. Här är det också upplagt för förvirring. Avent är mycket mer angelägna om att berätta om sitt ANTIKOLIKSYSTEM än vilken storlek det är på nappen på flaskan i paketet. Längst ner på askens ena sida finns bilder på olika nappar och påstådd lämplig ålder. Bilden på den napp som följer med flaskan är aningen större än de andra. I specialbutiken hittade jag det jag var ute efter, napp storlek 1 från 0 månader och det är den som har testats.
Fortsättning följer!
Amningsbloggens nappflasktest del 2
Amningsbloggens nappflasktest del 3
Amningsbloggens nappflasktest del 4
Av Marit Olanders
Det säljs fler och fler nappflaskor i Sverige, vilket inte är konstigt eftersom amningen samtidigt minskar. Eftersom det finns en medvetenhet om att nappflaska kan störa amning har det poppat upp alltfler nappflaskor som påstås likna bröst eller amning. Jag beslöt mig för att testa det. Vid flaskmatning är också hygien mycket viktigt så jag tittade även på hur lätt eller svårt det var att hålla flaskorna rena.
Det här testet tar endast upp vissa aspekter på nappflaskanvändning, som kanske inte är så vanliga i andra test. För en mer traditionell nappflaskguide hänvisas till föräldratidnignarna, t ex Vi Förädlrar nr 3 2011.
Sju nappflaskor testades. Varumärkena var Avent, Bambino, Dr Brown’s, Esska, Mam, Meda och Nuk. Alla utom en, Bambinos, påstår på något sätt att de inte stör amningen, genom att använda formuleringar som ”särskilt lätt att växla mellan mamma och MAM” (Mam), ”känns som mammas bröst” (Meda) och ”naturlig amning” (Avent och Esska). De flaskorna var också mycket dyrare än Bambinos, och mer svårdiskade.
Felköp på två av sju flaskor
Jag köpte tre av flaskorna i dagligvaruhandeln, en över nätet och tre i en butik för babyartiklar. Jag letade efter nappflaskor för nyfödda med den minsta storleken på hål i nappen.
På sju nappflaskor lyckades jag göra två felköp. Bambinos flaska visade inte siffran 0 som för nyfödd som jag trodde utan en skiss på hur napphålet såg ut. Den lämpade sig för fullkornsvälling till större barn, inte modersmjölksersättning till nyfödda. Då var jag ändå utvilad och ostressad när jag köpte flaskorna, jag är van vid att läsa information, jag var i mitt eget hemland och jag hade inga distraherande småbarn med mig. Hur många felköp på nappflaskor görs egentligen?
Flaskan från Avent köpte jag över nätet och där fick jag med en napp i storlek 2, från 1 månad. Här är det också upplagt för förvirring. Avent är mycket mer angelägna om att berätta om sitt ANTIKOLIKSYSTEM än vilken storlek det är på nappen på flaskan i paketet. Längst ner på askens ena sida finns bilder på olika nappar och påstådd lämplig ålder. Bilden på den napp som följer med flaskan är aningen större än de andra. I specialbutiken hittade jag det jag var ute efter, napp storlek 1 från 0 månader och det är den som har testats.
Fortsättning följer!
Amningsbloggens nappflasktest del 2
Amningsbloggens nappflasktest del 3
Amningsbloggens nappflasktest del 4
onsdag 26 oktober 2011
Mc Kenna om samsovning, ensamsovning och risker
av Marit Olanders
I veckan har det kommit oroande och sorgliga besked om att förekomsten av plötslig spädbarnsdöd, PSD, åter ökar i Sverige. Som vanligt ses samsovning som en risk för PSD, och man skiljer inte på säker och osäker samsovning. En nykter, ickerrökande ammande mamma som sover tillsammans med sitt barn innebär inte en förhöjd risk för PSD, menar James J Mc Kenna i en artikel från förra året. Dessutom främjar samsovning amning, som i sin tur minskar risken för PSD.
För ganska prick två år sedan hade Amningsbloggen den stora äran att publicera ett inlägg av Mc Kenna, skrivet exklusivt för Amningsbloggen, där han kritiserar Hugo Lagercrantz för att i Sverige okritiskt ta efter de nordamerikanska sömnråden. Mckenna skrev bland annat:
It is especially disappointing and surprising in light of his excellent work in psychobiology that Dr. Langercrantz is able to turn his back on the biology of human infancy and maternal care and breastfeeding..to argue a recommendation that not only is unnecessarily extreme, but highly impractical and unrealistic..for those very biological and emotional reasons that Langercrantz has always championed.
I veckan har det kommit oroande och sorgliga besked om att förekomsten av plötslig spädbarnsdöd, PSD, åter ökar i Sverige. Som vanligt ses samsovning som en risk för PSD, och man skiljer inte på säker och osäker samsovning. En nykter, ickerrökande ammande mamma som sover tillsammans med sitt barn innebär inte en förhöjd risk för PSD, menar James J Mc Kenna i en artikel från förra året. Dessutom främjar samsovning amning, som i sin tur minskar risken för PSD.
För ganska prick två år sedan hade Amningsbloggen den stora äran att publicera ett inlägg av Mc Kenna, skrivet exklusivt för Amningsbloggen, där han kritiserar Hugo Lagercrantz för att i Sverige okritiskt ta efter de nordamerikanska sömnråden. Mckenna skrev bland annat:
It is especially disappointing and surprising in light of his excellent work in psychobiology that Dr. Langercrantz is able to turn his back on the biology of human infancy and maternal care and breastfeeding..to argue a recommendation that not only is unnecessarily extreme, but highly impractical and unrealistic..for those very biological and emotional reasons that Langercrantz has always championed.
Blir det Debatt om amning?
av Marit Olanders
Är det någon som har hört något? Är det på gång?
Någon länkade till ett blogginlägg av Debatts programledare Belinda Olsson där hon undrar om någon blivit "amningsförstörd". Tvärsäkert påstår Belinda Olsson att barn som ammas länge blir besatta av tuttar. Till stöd för detta påstående har hon ett enda kort möte med en fyraåring (som inte ammats sen han var tre) och dennes mamma.
Jag har skrivit till Debattredaktionen och frågat om det är en lämplig, fördomsfri och förutsättningslös inställning för en programledare i en debatt om att amma länge.
Om inte de förmodat amningsförstörda barnen deltar så lär ju någons mamma göra det. Hur trygg känner mamman sig i en tevestudio när programledaren gått ut med att hon tycker att mamman har förstört sitt barn?
Det klokaste av svt vore att lägga ner hela idén och jag hoppas det är det de har gjort.
Är det någon som har hört något? Är det på gång?
Någon länkade till ett blogginlägg av Debatts programledare Belinda Olsson där hon undrar om någon blivit "amningsförstörd". Tvärsäkert påstår Belinda Olsson att barn som ammas länge blir besatta av tuttar. Till stöd för detta påstående har hon ett enda kort möte med en fyraåring (som inte ammats sen han var tre) och dennes mamma.
Jag har skrivit till Debattredaktionen och frågat om det är en lämplig, fördomsfri och förutsättningslös inställning för en programledare i en debatt om att amma länge.
Om inte de förmodat amningsförstörda barnen deltar så lär ju någons mamma göra det. Hur trygg känner mamman sig i en tevestudio när programledaren gått ut med att hon tycker att mamman har förstört sitt barn?
Det klokaste av svt vore att lägga ner hela idén och jag hoppas det är det de har gjort.
söndag 23 oktober 2011
Det underordnade barnet och den underordnade kvinnan
Av Eva-Lotta Funkquist
Dagens DN Söndag har ett reportage om Linda Västrik. Hon ägnade många år åt en dokumentär om sin ovillige far. Filmen heter "Pappa och jag" och har fått flera priser. Lindas budskap är att kvinnan är underordnad mannen, att män inte sköter sitt föräldraskap och att detta har skapat det största såret i vår värld. Överallt i världen, menar Linda, upplever fäder att de har massor av rättigheter, men inga skyldigheter.
Efter premiären blev Linda förföljd och mordhotad. Filmen provocerade något oerhört.
FN försöker, med hjälp av barnkonventionen, att komma till rätta med att barn far illa i vår värld. Det slås bland annat fast att vid alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa komma i främsta rummet. De stater som skrivit under konventionen åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar.
Men, vad är barnets bästa? Och, angående föräldrar gentemot barn, vad är en rättighet och vad är en skyldighet? Hur ska myndigheter och institutioner tänka då de möter nyblivna föräldrar? Här finns det utrymme för etiska tolkningar.
Angående amning, föräldrarättigheter och barnets bästa så tolkar jag det så här (observera att detta är min högst personliga etiska tolkning, ni kan så klart ha helt andra): Barn har rätt till att deras mamma och mammans partner får saklig amningsinformation och amningsstöd. Den mamma som vill amma, men stöter på problem, har rätt att få det stöd som behövs för att hon ska kunna amma. Allt stöd är frivilligt och kvinnor har ingen skyldighet att amma. Den kvinna som inte vill ha amningsstöd eller amningsinformation ska inte ges det och hon och hennes partner har rätt till saklig information om flaskuppfödning. Mammans partner har skyldighet att stötta mamman i vilket beslut hon än fattar kring barnets uppfödning, samt skyldighet att hjälpa mamman att efterleva sitt beslut. Partnern har ingen rättighet att välja om barnet ska ammas eller inte (en något förtydligad sista mening).
Dagens DN Söndag har ett reportage om Linda Västrik. Hon ägnade många år åt en dokumentär om sin ovillige far. Filmen heter "Pappa och jag" och har fått flera priser. Lindas budskap är att kvinnan är underordnad mannen, att män inte sköter sitt föräldraskap och att detta har skapat det största såret i vår värld. Överallt i världen, menar Linda, upplever fäder att de har massor av rättigheter, men inga skyldigheter.
Efter premiären blev Linda förföljd och mordhotad. Filmen provocerade något oerhört.
FN försöker, med hjälp av barnkonventionen, att komma till rätta med att barn far illa i vår värld. Det slås bland annat fast att vid alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa komma i främsta rummet. De stater som skrivit under konventionen åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar.
Men, vad är barnets bästa? Och, angående föräldrar gentemot barn, vad är en rättighet och vad är en skyldighet? Hur ska myndigheter och institutioner tänka då de möter nyblivna föräldrar? Här finns det utrymme för etiska tolkningar.
Angående amning, föräldrarättigheter och barnets bästa så tolkar jag det så här (observera att detta är min högst personliga etiska tolkning, ni kan så klart ha helt andra): Barn har rätt till att deras mamma och mammans partner får saklig amningsinformation och amningsstöd. Den mamma som vill amma, men stöter på problem, har rätt att få det stöd som behövs för att hon ska kunna amma. Allt stöd är frivilligt och kvinnor har ingen skyldighet att amma. Den kvinna som inte vill ha amningsstöd eller amningsinformation ska inte ges det och hon och hennes partner har rätt till saklig information om flaskuppfödning. Mammans partner har skyldighet att stötta mamman i vilket beslut hon än fattar kring barnets uppfödning, samt skyldighet att hjälpa mamman att efterleva sitt beslut. Partnern har ingen rättighet att välja om barnet ska ammas eller inte (en något förtydligad sista mening).
Älska den du talar med mer än det du säger
Av Marit Olanders
Cecilia Moen som drev ABC nättidning för nyfikna föräldrar avled i början av året och nu har ABC nättidning tyvärr stängts ner. Jag hade förmånen att arbeta tillsammans med Cecilia i flera år då vi drev Amningsnytt tillsammans i början av 2000-talet.
Cecilia hade en unik mänsklig klokhet som hon gärna delade med sig av, bland annat i nättidningen och i boken Trygga barn & trygga föräldrar. En sak som hon sa som jag aldrig glömmer var något i stil med "älska inte det du säger mer än du älskar den du säger det till." För då blir det fel.
Jag skulle tro att det är det som händer vid amningshets, och vid flaskhets. Personen älskar sitt samtalsämne så till den grad att den hon talar med kommer i skymundan. Och då blir det fel.
Cecilia Moen som drev ABC nättidning för nyfikna föräldrar avled i början av året och nu har ABC nättidning tyvärr stängts ner. Jag hade förmånen att arbeta tillsammans med Cecilia i flera år då vi drev Amningsnytt tillsammans i början av 2000-talet.
Cecilia hade en unik mänsklig klokhet som hon gärna delade med sig av, bland annat i nättidningen och i boken Trygga barn & trygga föräldrar. En sak som hon sa som jag aldrig glömmer var något i stil med "älska inte det du säger mer än du älskar den du säger det till." För då blir det fel.
Jag skulle tro att det är det som händer vid amningshets, och vid flaskhets. Personen älskar sitt samtalsämne så till den grad att den hon talar med kommer i skymundan. Och då blir det fel.
torsdag 20 oktober 2011
Kloka ord från Sagogrynet
Av Marit Olanders
Man måste inte sätta amning och flaskmatning emot varandra som motpoler och rivaler, skriver Sagogrynet i ett tänkvärt inlägg.
Hon skriver vidare:
Amningens hälsofördelar finns där oavsett om man kan/väljer att amma eller flaska. Detta är ingenting som behöver förändra läget, ge skuldkänslor eller fungera som pekpinnar. Det är bara fakta. Att det råder brist på information kring flaskmatning gör inte att amning är mindre bra.
Och:
Kan vi inte istället bara enas om att det finns föräldrar, oavsett om de ammar eller flaskar, som känner att de saknar hjälp och stöd i vård och samhälle? Kan vi sluta använda amningen som slagträ och fokusera på hur man kan lösa detta stora problem med kunskapsbrist?
Så gå in på Sagogrynets blogg och läs inlägget i sin helhet.
Man måste inte sätta amning och flaskmatning emot varandra som motpoler och rivaler, skriver Sagogrynet i ett tänkvärt inlägg.
Hon skriver vidare:
Amningens hälsofördelar finns där oavsett om man kan/väljer att amma eller flaska. Detta är ingenting som behöver förändra läget, ge skuldkänslor eller fungera som pekpinnar. Det är bara fakta. Att det råder brist på information kring flaskmatning gör inte att amning är mindre bra.
Och:
Kan vi inte istället bara enas om att det finns föräldrar, oavsett om de ammar eller flaskar, som känner att de saknar hjälp och stöd i vård och samhälle? Kan vi sluta använda amningen som slagträ och fokusera på hur man kan lösa detta stora problem med kunskapsbrist?
Så gå in på Sagogrynets blogg och läs inlägget i sin helhet.
onsdag 19 oktober 2011
Fira amningsveckan med flashmob på Sergels torg!
Amningsbloggen fick en inbjudan från Nafia, Nordisk arbetsgrupp för internationella amningsfrågor:
NAFIA KALLAR till Flashmob lördagen den 22 oktober
Tema: Amning får ta plats!
Plats: Segels Torg – plattan
Tid: Samling kl 13.30
Kom till Sergelstorg med ditt barn- gärna i bärsjal. Ta med dig din man, syskon och vänner som kan hjälpa dig att ta plats.
Ni kan gå in i Kulturhuset och vänta antingen i biblioteket eller kaféet som
ligger innanför huvudingången i T-baneplanet.
Håll utkik efter Eva och Amy som kommer att bära NAFIAs logga
Exakt 13.45 går alla ut på Plattan och de mammor som vill, lägger sina barn till bröstet.
NAFIA – vecklar ut en banderoll där det står ”AMNING FÅR TA PLATS”
Aktionen pågår i fem minuter och filmas för att läggas ut på Youtube.
När aktionen är över på Plattan – går mammorna in i Kulturhuset och sätter sig och fortsätter att amma.
Förhoppningsvis kommer vår Flashmob att innehålla ytterligare ett moment som jag inte avslöjar här.
Vad är en Flashmob?
En flashmob är när en mindre eller större grupp människor samlas på en offentlig plats och gör något oväntat.
NAFIA KALLAR till Flashmob lördagen den 22 oktober
Tema: Amning får ta plats!
Plats: Segels Torg – plattan
Tid: Samling kl 13.30
Kom till Sergelstorg med ditt barn- gärna i bärsjal. Ta med dig din man, syskon och vänner som kan hjälpa dig att ta plats.
Ni kan gå in i Kulturhuset och vänta antingen i biblioteket eller kaféet som
ligger innanför huvudingången i T-baneplanet.
Håll utkik efter Eva och Amy som kommer att bära NAFIAs logga
Exakt 13.45 går alla ut på Plattan och de mammor som vill, lägger sina barn till bröstet.
NAFIA – vecklar ut en banderoll där det står ”AMNING FÅR TA PLATS”
Aktionen pågår i fem minuter och filmas för att läggas ut på Youtube.
När aktionen är över på Plattan – går mammorna in i Kulturhuset och sätter sig och fortsätter att amma.
Förhoppningsvis kommer vår Flashmob att innehålla ytterligare ett moment som jag inte avslöjar här.
Vad är en Flashmob?
En flashmob är när en mindre eller större grupp människor samlas på en offentlig plats och gör något oväntat.
måndag 17 oktober 2011
Belinda Olsson har svarat
Av Marit Olanders
Idag har jag fått svar från svt, där Belinda Olsson förklarar att hon aldrig har tagit uppdrag för Semper. Amningsbloggen tackar för mejlet och därmed är den saken utredd.
Min första fråga om hur långtidsamning skulle debatteras fick jag dock inget svar på.
Idag har jag fått svar från svt, där Belinda Olsson förklarar att hon aldrig har tagit uppdrag för Semper. Amningsbloggen tackar för mejlet och därmed är den saken utredd.
Min första fråga om hur långtidsamning skulle debatteras fick jag dock inget svar på.
lördag 15 oktober 2011
Så som barn vill ha det
Av Eva-Lotta Funkquist
Hur länge ska man amma? Jag ställde frågan vid matbordet och hade Belinda Olssons planerade debattprogram i bakhuvudet. Alla tre svarade blixtsnabbt och i munnen på varandra. I två år, sa maken, tydligt i hopp om att någon i familjen skulle bli provocerad. Så länge barnen vill, sa de stora barnen. De minns sina amningar väl. Sonen är sur för att han ammades för kort. Riktigt sur. För dem är är det inget att debattera och heller inget privat, utan självklart och helt utan sensationsvärde. Det är bara så som barn vill ha det!
Hur länge ska man amma? Jag ställde frågan vid matbordet och hade Belinda Olssons planerade debattprogram i bakhuvudet. Alla tre svarade blixtsnabbt och i munnen på varandra. I två år, sa maken, tydligt i hopp om att någon i familjen skulle bli provocerad. Så länge barnen vill, sa de stora barnen. De minns sina amningar väl. Sonen är sur för att han ammades för kort. Riktigt sur. För dem är är det inget att debattera och heller inget privat, utan självklart och helt utan sensationsvärde. Det är bara så som barn vill ha det!
Vad man får veta om man arbetar inom vården
Av Marit Olanders
Apropå Semper så brukar jag kika in på barnmatsföretagens webbsidor och se vad de skriver. Nu var det ett tag sedan så jag gick in på Sempers sida så det var dags. På startsidan finns fliken Nutrition. När jag klickade på den kom det upp en skuggad sida med meddelandet att sidan var stängd om man inte arbetade inom vården.
Man fick klicka på en av två knappar, antingen "Ja jag arbetar i vården" eller "Nej jag arbetar inte i vården". Kanske man skulle ha ett lösenord om man arbetade i vården, undrade jag, men klickande ändå, lögnaktigt på att jag jobbade inom vården. Jag kom direkt in på en sida med en stor bild på en massa bröstmjölksersättning m fl produkter och knappar och länkar till mer text, bland annat om hur man matar med nappflaska och Kostråd.
Jag klickar till kostråden för spädbarn och kommer till en text som börjar med konstaterandet Bröstmjölk har alltid varit det nyfödda barnets naturliga föda. Men det är inte hela bilden. Bröstmjölk har i själva verket varit barns naturliga föda fram till åtminstone tre års ålder. Det är en amningsperiod som selekterats hos arten människa som förutsättningen för mänsklighetens överlevnad.
I en text om kostråd borde ju också den svenska amningsrekommendationen stå. Jo, det gör den. I det nionde stycket text. Stycket börjar med två meningar varav den ena är otydlig både vad gäller innehåll och språk:
Avvänjning kan definieras på olika sätt. En vanlig definition är den tid då barnet får till annan mat än bröstmjölk eller modersmjölksersättning och fram till den tid då barnet får vuxenkost.
Var tar amningen vägen? Tror skribenten, en läkare som själv i många år satt med i den svenska expertgruppen för spädbarnsuppfödning, på allvar att barn inte både kan äta "vuxenkost" och ha amningen kvar? Eller är det tvärt om så att det inte är så noga huruvida barnet ammar eller ej, bara det äter "vuxenkost"? Det är ju i så fall en väldigt amningsvänlig ståndpunkt. Ja, han är avvänjd, för han äter samma mat som alla vi andra och ammar flera gånger varje natt. Dock rimmar det illa med ståndpunkten att amning är för nyfödda.
Kanske är det inte så konstigt om många inom BVC tror att början på annan mat nödvändigtvis innebär slutet på amningen, som Amningsnytts undersökning visade. Bara en av 73 tillfrågade BVC-sjuksköterskor visste att amningsrekommendationen är ett år eller längre. Här kommer fortsättningen på stycke 9 i Sempers kostråd för spädbarn:
Mot bakgrund av nya rekommendationer från WHO har Livsmedelsverket tillsammans med Expertgruppen i Pediatrisk Nutrition och i samråd med Socialstyrelsen och Socialdepartementet gjort följande ställningstagande:
Den första tiden är bröstmjölken barnets bästa näring. De flesta barn klarar sig utmärkt på enbart bröstmjölk de första sex månaderna av sitt liv. Detta innefattar även vitaminer och eventuella läkemedel. Från ungefär sex månader bör amningen av näringsmässiga skäl kompletteras med annan föda, men det är fördelaktigt om bröstmjölken utgör en del av kosten under hela första levnadsåret eller längre.
Jämför denna mångordiga utläggning med texten om amningsproblem en bit längre upp:
För vissa mammor fungerar inte amningen av olika skäl. Det kan t.ex ses som dålig viktökning hos barnet när mjölkproduktionen inte kommer igång trots intensivamning eller det kan vara sjukdom hos modern.
Intensivamning är en term som hör till den reglerade amningen, där mamman inte ammar på barnets signal utan t ex på bestämda klockslag. Vid intensivamning ammar man oftare än annars, kanske var tredje timme i stället för var fjärde. Var står det om den fria amningen och hur man tolkar barnets signaler? Var står det om vikten av stort tag, av hudkontakt, om att stötta mamman och förmå henne att tro på sin egen förmåga? Nejvisstnej, det var ju på Sempers sida jag var. De har en annan lösning:
Det finns då modersmjölksersättningar som är anpassade till att efterlikna bröstmjölk.
WHO-koden, artikel 7.2:
Information till hälsovårdspersonal från tillverkare och distributörer rörande produkter som omfattas av denna kod bör begränsas till vetenskapliga och faktiska data, och sådan information bör inte antyda eller skapa föreställningen att flaskuppfödning är likvärdig med eller överlägsen bröstuppfödning. Informationen bör också omfatta det som anges i artikel 4.2.
Apropå Semper så brukar jag kika in på barnmatsföretagens webbsidor och se vad de skriver. Nu var det ett tag sedan så jag gick in på Sempers sida så det var dags. På startsidan finns fliken Nutrition. När jag klickade på den kom det upp en skuggad sida med meddelandet att sidan var stängd om man inte arbetade inom vården.
Man fick klicka på en av två knappar, antingen "Ja jag arbetar i vården" eller "Nej jag arbetar inte i vården". Kanske man skulle ha ett lösenord om man arbetade i vården, undrade jag, men klickande ändå, lögnaktigt på att jag jobbade inom vården. Jag kom direkt in på en sida med en stor bild på en massa bröstmjölksersättning m fl produkter och knappar och länkar till mer text, bland annat om hur man matar med nappflaska och Kostråd.
Jag klickar till kostråden för spädbarn och kommer till en text som börjar med konstaterandet Bröstmjölk har alltid varit det nyfödda barnets naturliga föda. Men det är inte hela bilden. Bröstmjölk har i själva verket varit barns naturliga föda fram till åtminstone tre års ålder. Det är en amningsperiod som selekterats hos arten människa som förutsättningen för mänsklighetens överlevnad.
I en text om kostråd borde ju också den svenska amningsrekommendationen stå. Jo, det gör den. I det nionde stycket text. Stycket börjar med två meningar varav den ena är otydlig både vad gäller innehåll och språk:
Avvänjning kan definieras på olika sätt. En vanlig definition är den tid då barnet får till annan mat än bröstmjölk eller modersmjölksersättning och fram till den tid då barnet får vuxenkost.
Var tar amningen vägen? Tror skribenten, en läkare som själv i många år satt med i den svenska expertgruppen för spädbarnsuppfödning, på allvar att barn inte både kan äta "vuxenkost" och ha amningen kvar? Eller är det tvärt om så att det inte är så noga huruvida barnet ammar eller ej, bara det äter "vuxenkost"? Det är ju i så fall en väldigt amningsvänlig ståndpunkt. Ja, han är avvänjd, för han äter samma mat som alla vi andra och ammar flera gånger varje natt. Dock rimmar det illa med ståndpunkten att amning är för nyfödda.
Kanske är det inte så konstigt om många inom BVC tror att början på annan mat nödvändigtvis innebär slutet på amningen, som Amningsnytts undersökning visade. Bara en av 73 tillfrågade BVC-sjuksköterskor visste att amningsrekommendationen är ett år eller längre. Här kommer fortsättningen på stycke 9 i Sempers kostråd för spädbarn:
Mot bakgrund av nya rekommendationer från WHO har Livsmedelsverket tillsammans med Expertgruppen i Pediatrisk Nutrition och i samråd med Socialstyrelsen och Socialdepartementet gjort följande ställningstagande:
Den första tiden är bröstmjölken barnets bästa näring. De flesta barn klarar sig utmärkt på enbart bröstmjölk de första sex månaderna av sitt liv. Detta innefattar även vitaminer och eventuella läkemedel. Från ungefär sex månader bör amningen av näringsmässiga skäl kompletteras med annan föda, men det är fördelaktigt om bröstmjölken utgör en del av kosten under hela första levnadsåret eller längre.
Jämför denna mångordiga utläggning med texten om amningsproblem en bit längre upp:
För vissa mammor fungerar inte amningen av olika skäl. Det kan t.ex ses som dålig viktökning hos barnet när mjölkproduktionen inte kommer igång trots intensivamning eller det kan vara sjukdom hos modern.
Intensivamning är en term som hör till den reglerade amningen, där mamman inte ammar på barnets signal utan t ex på bestämda klockslag. Vid intensivamning ammar man oftare än annars, kanske var tredje timme i stället för var fjärde. Var står det om den fria amningen och hur man tolkar barnets signaler? Var står det om vikten av stort tag, av hudkontakt, om att stötta mamman och förmå henne att tro på sin egen förmåga? Nejvisstnej, det var ju på Sempers sida jag var. De har en annan lösning:
Det finns då modersmjölksersättningar som är anpassade till att efterlikna bröstmjölk.
WHO-koden, artikel 7.2:
Information till hälsovårdspersonal från tillverkare och distributörer rörande produkter som omfattas av denna kod bör begränsas till vetenskapliga och faktiska data, och sådan information bör inte antyda eller skapa föreställningen att flaskuppfödning är likvärdig med eller överlägsen bröstuppfödning. Informationen bör också omfatta det som anges i artikel 4.2.
fredag 14 oktober 2011
Kan man debattera "långtidsamning"?
Av Marit Olanders
Som Sagogrynet och amma vidare berättar så har svt skickat ut en massa förfrågningar om att delta i programmet Debatt i ämnet "långtidsamning". Citattecken för att jag inte är säker på vad som menas med lång tids amning.
Eftersom jag undrade vad som skjulle debatteras och hur en debatt med en allt annat än opartisk progrmaledare ska gå till så skrev jag så här till svt:
För amningsbloggens räkning undrar jag
Vad ska debatteras? Ska där sitta folk som säger att amning är äckligt och så ska någon långtidsammare försvara sig?
Belinda Olsson är inte heller opartisk i amningsfrågor. Hon framförde starkt amningskritiska åsikter i Aftonbladet 2003. Hon framförde åsikten att reklam för bröstmjölksersättning borde vara tillåten i Sverige och hon visade också sin okunnighet genom att kritisera att någon med mjölkstockning råddes att amma när hon sökte vård. Vid mjölkstockning är det A och O att få ut mjölken och då är barnets sugande det mest effetkiva sättet. Det har onekligen förekommmit amningshets på svenska vårdenheter (vilket Olsson hävdar), men att amma när man har mjölkstockning är en helt normal insats för att inte göra det onda värre. Om jag tolkar Belinda Olssons egen blogg rätt har hon också tagit uppdrag för Semper, som har stort intresse av att amningen minskar.
Amning är inte som vilken hobby som helst, det är ett känsligt ämne som engagerar. Hur tänker ni när Belinda Olsson ska leda en debatt i ämnet?
Vänliga hälsningar
Marit Olanders
bloggare på Amningsbloggen och ansvarig utgivare för Amningsnytt
ps Tyvärr hittar jag inga länkar till Belinda Olssons krönikor i Aftonbladet.
Som Sagogrynet och amma vidare berättar så har svt skickat ut en massa förfrågningar om att delta i programmet Debatt i ämnet "långtidsamning". Citattecken för att jag inte är säker på vad som menas med lång tids amning.
Eftersom jag undrade vad som skjulle debatteras och hur en debatt med en allt annat än opartisk progrmaledare ska gå till så skrev jag så här till svt:
För amningsbloggens räkning undrar jag
Vad ska debatteras? Ska där sitta folk som säger att amning är äckligt och så ska någon långtidsammare försvara sig?
Belinda Olsson är inte heller opartisk i amningsfrågor. Hon framförde starkt amningskritiska åsikter i Aftonbladet 2003. Hon framförde åsikten att reklam för bröstmjölksersättning borde vara tillåten i Sverige och hon visade också sin okunnighet genom att kritisera att någon med mjölkstockning råddes att amma när hon sökte vård. Vid mjölkstockning är det A och O att få ut mjölken och då är barnets sugande det mest effetkiva sättet. Det har onekligen förekommmit amningshets på svenska vårdenheter (vilket Olsson hävdar), men att amma när man har mjölkstockning är en helt normal insats för att inte göra det onda värre. Om jag tolkar Belinda Olssons egen blogg rätt har hon också tagit uppdrag för Semper, som har stort intresse av att amningen minskar.
Amning är inte som vilken hobby som helst, det är ett känsligt ämne som engagerar. Hur tänker ni när Belinda Olsson ska leda en debatt i ämnet?
Vänliga hälsningar
Marit Olanders
bloggare på Amningsbloggen och ansvarig utgivare för Amningsnytt
ps Tyvärr hittar jag inga länkar till Belinda Olssons krönikor i Aftonbladet.
torsdag 13 oktober 2011
Truga med mat ger kräsna barn
Av Marit Olanders
Det är ett vanligt råd att fortsätta erbjuda barn olika sorters fast föda, fast de tydligt visar att de inte vill ha. Föräldrar som följer råden och pressar sina barn att äta ångrar sig ofta i efterhand. Blir måltiden en viljornas kamp kan barnet tappa lusten på mat och bli kräset. Nu finns det forskning som visar det.
I Storbritannien har 104 mödrar till barn mellan 3 och 6 år fått frågor om barnens beteende som visade att om de blev trugade med mat vökade risken att de skulle sätta sig på tvären och vägra signifikant.
Att undvika mat var också vanligare bland barn med vissa typer av temperament (det står inte vilka) och barn till färldrar som använde mat som metod för uppfostran. När de vuxna inte respekterar barns signaler för hunger och mättnad kan det ge barnen problem att reglera aptiten senare i livet.
Forskarnas tips är att föräldrarna erbjuder barnet olika sorters nyttig mat - och sedan lutar sig tillbaka och låter barnet själv avgöra vad och hur mycket det ska äta.
- Det är samma tillvägagångssätt som ammande mammor använder. När man ammar vet man ju aldrig hur mycket barnet äter vid ett visst tillfälle, säger Anne Eglash, en av forskarna.
Det är ett vanligt råd att fortsätta erbjuda barn olika sorters fast föda, fast de tydligt visar att de inte vill ha. Föräldrar som följer råden och pressar sina barn att äta ångrar sig ofta i efterhand. Blir måltiden en viljornas kamp kan barnet tappa lusten på mat och bli kräset. Nu finns det forskning som visar det.
I Storbritannien har 104 mödrar till barn mellan 3 och 6 år fått frågor om barnens beteende som visade att om de blev trugade med mat vökade risken att de skulle sätta sig på tvären och vägra signifikant.
Att undvika mat var också vanligare bland barn med vissa typer av temperament (det står inte vilka) och barn till färldrar som använde mat som metod för uppfostran. När de vuxna inte respekterar barns signaler för hunger och mättnad kan det ge barnen problem att reglera aptiten senare i livet.
Forskarnas tips är att föräldrarna erbjuder barnet olika sorters nyttig mat - och sedan lutar sig tillbaka och låter barnet själv avgöra vad och hur mycket det ska äta.
- Det är samma tillvägagångssätt som ammande mammor använder. När man ammar vet man ju aldrig hur mycket barnet äter vid ett visst tillfälle, säger Anne Eglash, en av forskarna.
måndag 10 oktober 2011
Mjölkbilen
I Pennsylvania finns en mjölkbil. Den fungerar som stöd för kvinnor som blivit utsatta för diskriminering då de ammat offentligt. Man kan se på hemsidan var mjölkbilen befinner sig. Mjölkbilen tillhör Andy Warhol muséet.
söndag 9 oktober 2011
Soffor är inte till för samsovning!
Av Marit Olanders
I föräldratidningarna finns just nu annonser från ett försäkringsbolag, med budskapet FÖRSÄKRA DET VIKTIGASTE I DITT BARNS LIV. Bilden visar en pappa i pyjamas och morgonrock som sover på en soffa med ett spädbarn i knät. Runt om den är det fullt med lösa kuddar.
Bilden är ett typexempel på icke säker samsovning. Soffor är inte en säker miljö för samsovning. Samsovning i säng med nära till golvet, inga glipor mellan madrass och säng poch inte en massa sängkläder och gosedjur etc är samsovning med ickerökande föräldrar däremot minst lika säkert som sömn i egen säng.
I föräldratidningarna finns just nu annonser från ett försäkringsbolag, med budskapet FÖRSÄKRA DET VIKTIGASTE I DITT BARNS LIV. Bilden visar en pappa i pyjamas och morgonrock som sover på en soffa med ett spädbarn i knät. Runt om den är det fullt med lösa kuddar.
Bilden är ett typexempel på icke säker samsovning. Soffor är inte en säker miljö för samsovning. Samsovning i säng med nära till golvet, inga glipor mellan madrass och säng poch inte en massa sängkläder och gosedjur etc är samsovning med ickerökande föräldrar däremot minst lika säkert som sömn i egen säng.
Likgiltighet försvårar informerade beslut
Av Marit Olanders
Amningsnytt visade svart på vitt att barnhälsovården antingen inte känner till eller bryr sig om de svensk amningsrekommendationerna. Bara en av 73 slumpvis kontaktade BVC-sjuksköterskor gav generella råd som var i enlighet med den svenska rekommendationen - nämligen helamnign till sex måander och därefter delvis i ett år eller längre.
De flesta hade en idé om att man skulle helamma fram till sex månader men sa i samma andetag emot sig själva och att de rådde föräldrarna att börja med mat vid fyra månaders ålder. Den del av rekommendationen som har svårast att nå ut är delen om amning efter ettårsdagen, att det står ett år eller längre.
I debatten på nätet, exempelvis i TV4 Nyheternas chat med barnmorskan Anette Ekström, ser man att många försvarar BVC:s förhållningssätt. I TV4-chatten skriver en kommentator att det snarare tyder på "empati och modernisering" att BVC "inte tvingar osäkra föräldrar att amma". Även bloggen Att flaskmata vill gärna tolka Livsmedelsverkets ställningstagande som stelbent och BVC-sjuksköterskorna som flexibla.
Amningsnytts frågor handlar dock inte om den individuella rådgivningen. Frågorna tidningen ställde löd så här:
Hur länge ska man amma? Vilka rekommendationer ger ni?
När börjar ni prata om annan mat med föräldrarna/när ger man annan mat?
Vad ska man börja med och hur går man tillväga när man börjar med mat?
Det handlar inte om att tvinga föräldrar till någonting. Det handlar om att informera om vilka rekommendationer som finns. Först när man har kunskap kan man göra ett informerat val. Just vad gäller amning kan det behövas eftersom det cirkulerar många myter och felaktigheter. En är att "rekommendationen [om helamning i 6 månader] handlar att svenska kvinnor ska vara solidariska med fattiga kvinnor och helamma i sex månader." WHO poängterar att rekommendationen gäller överallt och att helamning till sex månader i stället för i 3-4 månader och därefter delamning, minskar risken för magsjuka hos barnet. Något som svenska föräldrar bör upplysas om, inte minst nu inför vintersäsongen med dess härjande magsjukor.
Har man tillgång till den information som finns, alla korten på bordet, kan man sedan fatta ett informerat beslut. "Ja jag vet att helamning i 6 månader skulle minska risken för magsjuka något, men det funkar inte för vår familj av andra anledningar så vi delammar." Och då ska självklart familjen stödjas i det beslutet.
Det är skillnad på generella rekommendationer och individuell rådgivning. Amningsnytts frågor gällde det förra. När familjer besöker BVC och frågar saker gäller självklart det senare.
I Amningsnytts undersökning framkom också att många BVC-sjuksköterskor inte verkar förstå vilken viktig roll de sjävla spelar för mor-barnparens amningsframgång. Många uttryckte sig i termer av att kunna eller inte kunna amma som nå¨got en gång för alla givet. "Tyvärr kan inte alla amma", sa en som tydligen helt missat att amning handlar om inlärning, en process där det behövs både sakkunnig hjälp och stöd, något som hon eller han själv borde ha bidragit med.
En undersökning från den engelska motsvarigheten till BVC gjord av Magda Sachs visade att BVC-sjusköterskorna framför allt fokuserade på vägningar och viktkurvor. De föreslog bröstmjölksersättning eller att mamman ändrade på något i sin kost om något behövde förändras. Mammorna fick knappt någon hjälp med amningsteknik.
Jag skrev om studien när den var ny och bad då en vårdutvecklare inom barnhälsovården om en kommentar. Det är betecknande hur hon inte gick igång och började diskutera olika kända amningsproblem som kan uppstå - oro för för lite mjölk, för mycket mjölk (mycket vanligare än man kanske tror) för litet tag, sår, svamp, krångel vid bröstet och så vidare, utan att hon försvarade vägningarna och lite svävande sa att sjuksköterskorna i hennes län jobbade med amningen om viktkurvan planade ut. Som om det vasr det enda som kunde hända.
Amningsnytt bekräftar bilden av att det finns en stor likgiltighet inför amningsfrågor i Sverige. Mammorna lämnas därhän - men det gör även BVC-sjuksköterskorna. Ingen tycks bry sig om vad de kan om amning eller känner inför amning. Magda Sachs påpekar att mamman och BVC-sjuksköterskan tillsammans befinner sig i botten av en hierarki, där det snarare handlar om att kontrollera mammorna och deras barn än att stödja ömsesidighet i mor-barnförhållandet. Hur känns det att ge amningsråd till nyblivna föräldrar om man själv har jobbiga minnen av amning i bagaget?
Amningsnytt visade svart på vitt att barnhälsovården antingen inte känner till eller bryr sig om de svensk amningsrekommendationerna. Bara en av 73 slumpvis kontaktade BVC-sjuksköterskor gav generella råd som var i enlighet med den svenska rekommendationen - nämligen helamnign till sex måander och därefter delvis i ett år eller längre.
De flesta hade en idé om att man skulle helamma fram till sex månader men sa i samma andetag emot sig själva och att de rådde föräldrarna att börja med mat vid fyra månaders ålder. Den del av rekommendationen som har svårast att nå ut är delen om amning efter ettårsdagen, att det står ett år eller längre.
I debatten på nätet, exempelvis i TV4 Nyheternas chat med barnmorskan Anette Ekström, ser man att många försvarar BVC:s förhållningssätt. I TV4-chatten skriver en kommentator att det snarare tyder på "empati och modernisering" att BVC "inte tvingar osäkra föräldrar att amma". Även bloggen Att flaskmata vill gärna tolka Livsmedelsverkets ställningstagande som stelbent och BVC-sjuksköterskorna som flexibla.
Amningsnytts frågor handlar dock inte om den individuella rådgivningen. Frågorna tidningen ställde löd så här:
Hur länge ska man amma? Vilka rekommendationer ger ni?
När börjar ni prata om annan mat med föräldrarna/när ger man annan mat?
Vad ska man börja med och hur går man tillväga när man börjar med mat?
Det handlar inte om att tvinga föräldrar till någonting. Det handlar om att informera om vilka rekommendationer som finns. Först när man har kunskap kan man göra ett informerat val. Just vad gäller amning kan det behövas eftersom det cirkulerar många myter och felaktigheter. En är att "rekommendationen [om helamning i 6 månader] handlar att svenska kvinnor ska vara solidariska med fattiga kvinnor och helamma i sex månader." WHO poängterar att rekommendationen gäller överallt och att helamning till sex månader i stället för i 3-4 månader och därefter delamning, minskar risken för magsjuka hos barnet. Något som svenska föräldrar bör upplysas om, inte minst nu inför vintersäsongen med dess härjande magsjukor.
Har man tillgång till den information som finns, alla korten på bordet, kan man sedan fatta ett informerat beslut. "Ja jag vet att helamning i 6 månader skulle minska risken för magsjuka något, men det funkar inte för vår familj av andra anledningar så vi delammar." Och då ska självklart familjen stödjas i det beslutet.
Det är skillnad på generella rekommendationer och individuell rådgivning. Amningsnytts frågor gällde det förra. När familjer besöker BVC och frågar saker gäller självklart det senare.
I Amningsnytts undersökning framkom också att många BVC-sjuksköterskor inte verkar förstå vilken viktig roll de sjävla spelar för mor-barnparens amningsframgång. Många uttryckte sig i termer av att kunna eller inte kunna amma som nå¨got en gång för alla givet. "Tyvärr kan inte alla amma", sa en som tydligen helt missat att amning handlar om inlärning, en process där det behövs både sakkunnig hjälp och stöd, något som hon eller han själv borde ha bidragit med.
En undersökning från den engelska motsvarigheten till BVC gjord av Magda Sachs visade att BVC-sjusköterskorna framför allt fokuserade på vägningar och viktkurvor. De föreslog bröstmjölksersättning eller att mamman ändrade på något i sin kost om något behövde förändras. Mammorna fick knappt någon hjälp med amningsteknik.
Jag skrev om studien när den var ny och bad då en vårdutvecklare inom barnhälsovården om en kommentar. Det är betecknande hur hon inte gick igång och började diskutera olika kända amningsproblem som kan uppstå - oro för för lite mjölk, för mycket mjölk (mycket vanligare än man kanske tror) för litet tag, sår, svamp, krångel vid bröstet och så vidare, utan att hon försvarade vägningarna och lite svävande sa att sjuksköterskorna i hennes län jobbade med amningen om viktkurvan planade ut. Som om det vasr det enda som kunde hända.
Amningsnytt bekräftar bilden av att det finns en stor likgiltighet inför amningsfrågor i Sverige. Mammorna lämnas därhän - men det gör även BVC-sjuksköterskorna. Ingen tycks bry sig om vad de kan om amning eller känner inför amning. Magda Sachs påpekar att mamman och BVC-sjuksköterskan tillsammans befinner sig i botten av en hierarki, där det snarare handlar om att kontrollera mammorna och deras barn än att stödja ömsesidighet i mor-barnförhållandet. Hur känns det att ge amningsråd till nyblivna föräldrar om man själv har jobbiga minnen av amning i bagaget?
fredag 7 oktober 2011
Det där med en övre åldersgräns för amning ...
Av Marit Olanders
En kommentator skrev en fråga under ett annat inlägg:
Jag skulle vilja fråga Amningshjälpen apropå [NNs] kommentar ovan, där hon skrev att "amning av vuxna inte ingår i våra kulturella ramar" om de någonsin hört talas om NÅGON kultur där vuxenamning varit norm, eller ens vanligt förekommande? Förlorar helt enkelt inte människorna förmågan att dia från bröstet då de tappar mjölktänderna och käkarna utvecklas ? Är det inte i stort sett omöjligt redan för ett barn i tidiga tonåren att ensam upprätthålla mjölkproduktionen hos sin mor? Eller har jag fel? Att en vuxen, som då helt enkelt inte har förmågan att dia möjligtvis kan lyckas suga ut några droppar ur ett sprängfyllt bröst tillhörande en mamma som ammar barn kanske kan gå någon gång, men att amma i ordets rätta bemärkelse?
Först och främst vill jag påpeka att jag bara representerar mig själv, inte Amningshjälpen som helhet. Att jag skriver om saker betyder inte att jag tycker det är något läsarna ska göra heller. Men många funderar tydligen funderar på detta om amning bara är för bebisar.
Sedan behöver frågan om definitioner redas ut. Vad är "amma i ordets rätta bemärkelse"? Är det ett visst antal gånger per dygn? Eller går det an att amma mindre än en gång per dygn, kankse så lite som en gång i veckan eller ännu mindre, som många större barn gör i slutet av amningsperioden? Är det att amma att ha ett amningsuppehåll på flera månader, men så komma tillbaka till bröstet för en period när man behöver lite extra trygghet? Och vidare, måste det komma mjölk när man ammar, eller räknas torramning?
Munhålans proportioner ändras efter hand som man växer. Exempelvis ligger mjuka gommen mycket längre bak i munnen på spädbarn än på vuxna. Ammande barn har bokstavligt talat munnen full med bröst, då bröstvårtans tipp ligger vid övergången mellan hårda och mjuka gommen.
Jag känner till uppfattningen att man förlorar förmågan att amma när man tappar mjölktänderna och får de permanenta tänderna, men det verkar inte vara något definitivt. Det finns uppgifter från olika kulturer om tioåringar som ammas, Inte alla, men några. Här finns en text om amning i Mongoliet. Det man lägger märke till i texten är dels den massiva uppmuntran som ammande mammor (kanske särskilt från Väst?) får och dels att den västerländska definitionen av "avvänjning" blir meningslös i Mongoliet. Barn kan komma tillbaka till bröstet långt efter avvänjningen. vuxna gillar ofta smaken på bröstmjölk. Bröstmjölk används som universalmedel till gamla, som behandling av ögoninfektion och för att göra ögonvitan vitare och iris brunare.
Det verkar också som att mjölkbildningen blir mindre känslig när man har ammat ett längre tag. Det finns kvinnor i Sverige som ammar barn som har växelvis boende. På något sätt ställer brösten in sig poå amning varannan vecka, eller lite amning några gånger i månaden innan sista amnignen har varit utan att man märkte det. Många droppar mjölk kommer det antagligen inte, men några. man kan ju ha lite mjölk kvar i brösten flera månader efter att man senast ammat.
Fenomenet relaktation är också nedstystat i vår del av världen. Relaktation betyder att en kvinna som tisigare ammat återupptar amning, utan att ha fött. Exempelvis kan en mormor börja amma sitt barnbarn medan mamman är på jobbet.
Det finns romerska berättelser om kvinnor som hgar ammat sina föräldrar. En kvinna, vars pappa sattes i fängelse där han förväntades svälta ihjäl, i smyg ammade sin pappa (!). Pappan överlevde och släpptes senare på grund av Peros stora kärlek till honom.
En kommentator skrev en fråga under ett annat inlägg:
Jag skulle vilja fråga Amningshjälpen apropå [NNs] kommentar ovan, där hon skrev att "amning av vuxna inte ingår i våra kulturella ramar" om de någonsin hört talas om NÅGON kultur där vuxenamning varit norm, eller ens vanligt förekommande? Förlorar helt enkelt inte människorna förmågan att dia från bröstet då de tappar mjölktänderna och käkarna utvecklas ? Är det inte i stort sett omöjligt redan för ett barn i tidiga tonåren att ensam upprätthålla mjölkproduktionen hos sin mor? Eller har jag fel? Att en vuxen, som då helt enkelt inte har förmågan att dia möjligtvis kan lyckas suga ut några droppar ur ett sprängfyllt bröst tillhörande en mamma som ammar barn kanske kan gå någon gång, men att amma i ordets rätta bemärkelse?
Först och främst vill jag påpeka att jag bara representerar mig själv, inte Amningshjälpen som helhet. Att jag skriver om saker betyder inte att jag tycker det är något läsarna ska göra heller. Men många funderar tydligen funderar på detta om amning bara är för bebisar.
Sedan behöver frågan om definitioner redas ut. Vad är "amma i ordets rätta bemärkelse"? Är det ett visst antal gånger per dygn? Eller går det an att amma mindre än en gång per dygn, kankse så lite som en gång i veckan eller ännu mindre, som många större barn gör i slutet av amningsperioden? Är det att amma att ha ett amningsuppehåll på flera månader, men så komma tillbaka till bröstet för en period när man behöver lite extra trygghet? Och vidare, måste det komma mjölk när man ammar, eller räknas torramning?
Munhålans proportioner ändras efter hand som man växer. Exempelvis ligger mjuka gommen mycket längre bak i munnen på spädbarn än på vuxna. Ammande barn har bokstavligt talat munnen full med bröst, då bröstvårtans tipp ligger vid övergången mellan hårda och mjuka gommen.
Jag känner till uppfattningen att man förlorar förmågan att amma när man tappar mjölktänderna och får de permanenta tänderna, men det verkar inte vara något definitivt. Det finns uppgifter från olika kulturer om tioåringar som ammas, Inte alla, men några. Här finns en text om amning i Mongoliet. Det man lägger märke till i texten är dels den massiva uppmuntran som ammande mammor (kanske särskilt från Väst?) får och dels att den västerländska definitionen av "avvänjning" blir meningslös i Mongoliet. Barn kan komma tillbaka till bröstet långt efter avvänjningen. vuxna gillar ofta smaken på bröstmjölk. Bröstmjölk används som universalmedel till gamla, som behandling av ögoninfektion och för att göra ögonvitan vitare och iris brunare.
Det verkar också som att mjölkbildningen blir mindre känslig när man har ammat ett längre tag. Det finns kvinnor i Sverige som ammar barn som har växelvis boende. På något sätt ställer brösten in sig poå amning varannan vecka, eller lite amning några gånger i månaden innan sista amnignen har varit utan att man märkte det. Många droppar mjölk kommer det antagligen inte, men några. man kan ju ha lite mjölk kvar i brösten flera månader efter att man senast ammat.
Fenomenet relaktation är också nedstystat i vår del av världen. Relaktation betyder att en kvinna som tisigare ammat återupptar amning, utan att ha fött. Exempelvis kan en mormor börja amma sitt barnbarn medan mamman är på jobbet.
Det finns romerska berättelser om kvinnor som hgar ammat sina föräldrar. En kvinna, vars pappa sattes i fängelse där han förväntades svälta ihjäl, i smyg ammade sin pappa (!). Pappan överlevde och släpptes senare på grund av Peros stora kärlek till honom.
Har det verkligen hänt? Vem vet? På något sätt har någon fått uppslaget till berättelsen och den har förts vidare ända till vår tid. Och på romartiden tycks det ha varit en berättelse inom det möjligas ram, vilket det knappast har varit i västvärlden de senaste decennierna. För har någon t ex sett en film där hjältinnan ammar fången mellan gallerspjälorna? Det kanske är på gång?
Det finns personliga berättelser om amning i sexrelationer i boken Fresh Milk - the Secret Life of Breasts av Fiona Giles. Kvinnor som berättar att deras män ammar på dem. Är det på riktigt? Kanske.
Vill man läsa något om ytterligheterna om amning, det svartaste, det sorgligaste, det lyckligaste och det mest drastiska, då är det Fresh Milk man ska läsa. Men boken förmedlar också, och kanske framförallt, en syn på amning - och bröst - som omfattar mycket mer än den svenska svart-vita amningsnormen. Livet är ju fullt av gråzoner.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)