fredag 11 februari 2011

Det är inte farligt att låta barnet somna i ens famn

Av Marit Olanders

Sömn borde vara något av det mest grundläggande man kan syssla med. Foster sover i magen. Nyfödda sägs sova upp till 20 timmar om dygnet. Ändå är sömnproblem i spädbarnsfmailjer vanligt. "20 procent av Sveriges föräldrar har någon sorts sömnproblem i familjen", skriver nyhetsbyrån TT Spektra. "Vi har alla varit där", skriver reportern vidare och beskriver hur vi alla har somnat med barnen och vaknat alldels för sent på kvällen och missat både egentid och disk.

Varför somnar man när man lägger barnen? Antagligen för att man är trött och behöver sova. Om man skulle låta sig sova vidare intill barnet skulle man kunna ställa klockan på fem och gå upp och diska då. Eller varför inte tassa upp och kolla på TV på datorn med en stor kopp te och en pinfärsk morgontidning medan världen långsamt vaknar? Har man lagt sig klockan åtta har man chansen att vara utvilad vid fem.

Nu finns det ju en knapp handfull högljudda kommentatorer här på Amningsbloggen som reagerar med ryggmärgen när de ser att någon av oss skriver ett förslag på hur man kan göra och tror att vi vill tvinga alla att göra så. Låt mig lugna er: Nej. Jag bryr mig inte om hur ni gör. Självklart gör man som man själv vill. Det jag menar med ovanstående stycke är att det finns en motsägelse i att å ena sidan är det dumt att somna tidigt tillsammans med sitt barn och å andra sidan så är det dumt att sova för lite. Damned if you do, damned if you don't.

Vill man inte gå och lägga sig tidigt så kan man spara tid och energi genom att inte gå och lägga sitt barn heller. Det är inte farligt att låta barnen sova bredvid sig i soffan och bära in dem i sängen när man själv går och lägger sig. En annan poäng med att verkligen gå och lägga sig tillsammans med barnet är att barnet förstår att alla går och lägger sig tillsammans, inte att förädlrarna försöker få barnet att gå emot sin instinkt och somna ensam - för att föräldrarna ska få ha en massa kul på tu man hand. Det kan bidra till att barnet somnar snabbare.

En intervjuad mamma i artikeln säger skuldmedvetet att hon och hennesm an inte hade några rutiner alls när deras äldsta dotter var liten. Tillåt mig tvivla. För mig är det en rutiner att sätta på nattblöja, borsta tänder och gå och lägga sig på samma plats de flesta kvällar. En rutin kan vara att gå och lägga sig när man är trött, det är inte nödvändigtvis att låta klockan styra dygnsrytmen.

TT Spektra har också intervjuat en psykolog och samordnande inom mödra- och barnhälsovården i Göteborg. Hon får ge fem tips för bättre sömn. Det första är värt någon slags pris i verklighetsfrånvändhet:
Börja redan när barnet är nyfött. Låt det somna på en armlängds avstånd i en säng eller korg, så han vet att du är i närheten men ändå inte ligger i din famn hela natten.

Alla som har sett ett ammande barn långsamt sänka ögonlocken och till slut somna medan det eftersuger lojt vet hur svårt det är att undvika att barnet somnar i ens famn. Jag utgår ifrån att flaskmatade barn somnar på samma sätt vid flaskan eller nappen. Hur ska man göra då? Gissa sig fran till när barnet (nästan) har sugit klart, väcka det från dess antagligen dåsiga tillstånd och försöka få det att ligga kvar och somna utan kroppskontakt? Både sugandet och kroppskontakten hjälper barnet att hitta lugn och ro. Barnet märker direkt om det blir lagt på ett svalt, platt och ickelevande underlag. Många barn reagerar med att bli klarvakna och vaksamma. Vart tog min vårdare vägen? Är jag ensam eftersom jag inte känner min förälders kropp intill mig? Jag hör dess röst, men varför känner jag inget?

Råden från olika vårdinstanser krockar. Barnmorskorna på BB sa (i bästa fall) att man skulle låta barnet suga tills det släppte av sig själv eller somnade. De uppmuntrade förmodligen hudkontakt eftersom det hjälper barnet att reglera värme och främjar dess matsmältning. Nu kommer psykologen och hotar med sömnbrist om man följer råden.

Dessutom är det något av det mysigaste som finns att låta en liten somna i ens famn eller bredvid sig. Man kan känna en enorm ömhet och kärlek till sitt lilla barn just när det tillitsfullt somnar i ens famn. Den sortens magiska ögonblick vill TT Spektra förvägra nyblivna föräldrar. Kanske är det där skon klämmer? Man kanske inte får njuta för mycket? Man ska kanske inte ha det för bra?

Hade det ofelbart gett bättre sömn åt alla i familjen så hade det väl varit en sak. Men det finns absolut inget som säger att det blir så. T o m metodivrarnas egen forskning visar att barn som alltid sover intill föräldrarna sover gott.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Jag håller med - det finns så otroligt mkt dumma idéer kring sömn, varav de flesta nog är de som skapar sömnproblemen.

För många är det nog just det att de försöker hålla barnen på en armlängds avstånd när de skall somna, sova och somna om som är problemet!

Snälla! Låt barnen sova som de sover bäst! Ofta är det nära och tätt intill föräldern, liggamma vid "uppvak". Greja inte så mkt!

Sen finns det de barn som sover allra bäst i egen säng i ett tyst och mörkt eget rum - låt dem då sova så så länge de behöver. Barns sovmönster och behov ändras ju flera gånger under barndomen.

Om alla inte var så noga med det där löjliga avståndet utan började nära och lyssnade till vad som verkar passa det egna barnet så tror jag de bebisar som VERKLIGEN behöver hjälp med sömnproblem är ganska få!

Lotta

Lotta sa...

Ja! Jag håller med dig så mycket!

Storebror som är fem gillar att gå och lägga sig, det har han alltid gjort. Innan lillasyster kom somnade han ofta i soffan framför TVn, men han vill hellre somna i sängen. Vi går och lägger oss tillsammans hela familjen vid åtta och det är nog dagens mysigaste stund. Pappan läser för storebror och jag ammar lillasyster. Sedan läser vi allihop var för sig, förutom lillasyrran som busar runt. En efter en somnar, oftast pappan först. Jag brukar släcka.

Ibland tänker jag att sängarna (vi har tre på rad, inklusive spjälsängen med sidan borttagen, men där sover aldrig någon...) är vår familjs centrum. Här myser vi, läser, pratar förtroligt och bara är de vi är. Och när alla andra sover så brukar jag titta på dem en stund och känna att det här, det är livet. Livets kärna. Min lycka.

Men visst, ibland saknar jag och min sambo att sitta och se filmer på TV. Ja, såna som barnen inte kan se, som är för otäcka för dem. Men, det skulle vi ju kunna göra det när barnen somnat. Det orkar vi aldrig. Just nu i livet så prioriterar vi att sova.

Susanne Gräslund sa...

Du har så rätt! Jag somnar och sover dessutom själv bättre när jag har min bebis bredvid mig. När man ammar och har hudkontakt får man ju ett härligt skönt oxytocinpåslag som hjälper en att dåsa bort. Borta är alal insomningsproblem som jag hade i tonåren och som ung vuxen. Nu sover jag jättegott och vaknar bara till när min dotter gnyr och vill amma en snutt. Då gör vi det och somnar sedan om snabbt. Jag har trots tre barn inte haft några sömnproblem sedan jag slutade med att försöka använda diverse metoder på vår äldsta son.

Samsovning och nattamning ftw!

Madelene sa...

Ja snart treåringen somnar ammandes vid sjutiden i stora sängen, och då somnar jag också som allra bäst! Fast ganska ofta smyger jag mig upp efter en stund och mysar med snart sexåringen innan hon vill somna, i eget rum men med sällskap, i sin egen säng.

Veronika sa...

Vi lägger oss också hela familjen vid åtta-niotiden. Sjuåringen somnar inte om inte pappa också kommer och lägger sig, och ibland är det kanske lite opraktiskt, men eftersom han är morgonmänniska passar det honom ganska bra att göra just så som Marit skriver - gå upp klockan fem och få några timmar framför datorn ifred. Och jag sover ofta dåligt på natten och somnar sist på kvällen, så för mig är det också bra att gå och lägga mig då. Jag har mycket lättare att somna då när de andra nyss har somnat än om jag skulle gå upp och försöka hinna med något och sedan gå och lägga mig när jag har blivit alldeles uppvarvad.

Anonym sa...

så skönt att läsa! även om jag gjort precis så med min dotter har det varit svårt att helt tänka bort bvcråd och läkarexperter som tycker att barnen ska "lära sig" att sova, och att man gör dem och sig själv en otjänst genom att amma eller bära eller låta dem somna med sina föräldrar.

Anonym sa...

Min 7-åring och jag går och lägger oss samtidigt. Jag tar mig egentid på morgonen istället.
Är så glad att de personer jag litar mest på har rekommenderat samsovning och att de sagt att det är ok att bebisen somnar i famnen.

Karin Sutare sa...

Vi går och lägger oss med barnen. Fantastiskt skönt. Ofta vid 9-tiden. Bebisen hänger vid bröstet på kvällarna eller i sjalen. Eller båda. Och 5-åringen sitter och myser i kökssoffan vid kvällsfikat och brukar vara den som annonserar att vi alla ska gå och lägga oss.

Samsovning kan vara knöligt- sparkar och barn på tvären emellanåt- men också helt underbart. Och jag som nattammar en hel del njuter av att veta att jag har gott om tid i sängen att ta av. Då blir inte uppvaken så värst dramatiska, jag har lång säng-tid ändå.

Mannen tycker ibland att det är trångt, trots stor stor säng- han sover i extrasängen i sovrummet ibland. Och så får jag sova med båda barnen, en på varje sida. Det är trångt men också mysigt.

Jag ser det som ett sätt att återvända till en naturlig närhet, som jag fått lära av mig, när mina föräldrar använde metoder osv. Nu kan jag programmera om mig, och ge något annat till mina barn. En win-win situation:)

elin sa...

på mitt BB sa de att jag skulle se till att hålla bebis vaken vid bröstet,pilla under fötter osv.låg bebis och snutta/åt mer än 20 min så skulle jag ta bort henne,eftersom hon bara mös.på bvc sa dom efter en vecka att bebis använde mig som napp och "så ska det minsann inte vara".
jag önskar att jag hade de kunskaper jag har idag och jag o min dotter hade säkert fått en bättre start. svårt att inte bli bitter