Av Eva-Lotta Funkquist
Att amma adoptivbarn har förekommit genom historien. Här finns en fallstudie om en adoptivmamma som ammade sina förtidigt födda tvillingar fullt två månader efter utskrivning från sjukhuset. Hon var 33 år då barnen föddes och hade en historia av barnlöshet bakom sig. Tjugo veckor innan barnen föddes började hon ta medicinen domperidone och p-piller som innehöll norethindrone och östradiol. Efter tio veckor började hon pumpa. När tvillingar väl föddes i vecka 34 var personalen restriktiv och tidsbegränsade mammans rätt att ha dem hos sig och försöka amma dem.
I en tidigare studie har det visat sig att gynnsamma faktorer för att lyckas amma adoptivbarn är: motivation, positiv attityd, en bebis som suger ofta, bra stöd från familj, särskilt pappan, och bra stöd från hälsovårdspersonal.
En av läkarna på avdelningen ansåg att det var ett mirakel att mamman lyckdes amma tvillingara. Själv såg hon det mer som en "naturlig" del av sitt moderskap. Hennes mamma hade ammat henne och i hela hennes liv hade hon fått höra hur underbart hon hade tyckt att det var. Adoptivmamman kände att ge barnen bröstmjölk var något hon kunde erbjuda från sin kropp. Hon kunde inte bära dem, men hon kunde göra det här.
söndag 31 oktober 2010
onsdag 27 oktober 2010
De starkastes överlevnad?
av Marit Olanders
År 1772 rapporterade den danske barnläkaren Biarne Povelsen från sitt besök på Island. Povelsen anmärkte att de isländska mödrarna inte ens försökte amma sina barn i mer än en veckas tid. Därefter passades barnen av en grannkvinna eller äldre släkting och föddes upp på rå komjölk, tuggad fisk och kött. Det ledde till en ohygglig spädbarnsdödlighet. En kvinna fick räkna med att föda 10-15 barn för att få tre som överlevde. Det hade inte med isländska kvinnors förmåga att amma att göra, för bland de fattigaste, som inte hade råd med något annat till barnen än bröstmjölk, överlevde barnen i regel.
Det finns inga skrivna källor om orsakerna till denna massiva misstro till kvinnors egen produkt. En spekulation är att man såg att barnadfödligheten var hög och därför ansåg man det nödvändigt att sätta så många barn till världen som möjligt för att åtminstone några skulle överleva. genom att inte amma blev man gravid snabbare efter föregående förlossning. Det fanns ideer om att de barn som överlevde behandlingen var särskilt stora och starka.
Inställningen till barnavård kom dock att ändras. 70 år senare, 1842, rapporterar en annan läkare, A Schleisner, att barnen fortfarande lämnades bort på landsbygden och fick komjölk att dricka, men att i Reykjavik och andra städer fanns barnmorskor som var utbildade i Köpenhamn och faktiskt hade fått kvinnorna att amma, med resultatet att fler barn överlevde och höll sig friska.
Historien finns i boken Amming - til deg som vil amme av Elisabet Helsing.
År 1772 rapporterade den danske barnläkaren Biarne Povelsen från sitt besök på Island. Povelsen anmärkte att de isländska mödrarna inte ens försökte amma sina barn i mer än en veckas tid. Därefter passades barnen av en grannkvinna eller äldre släkting och föddes upp på rå komjölk, tuggad fisk och kött. Det ledde till en ohygglig spädbarnsdödlighet. En kvinna fick räkna med att föda 10-15 barn för att få tre som överlevde. Det hade inte med isländska kvinnors förmåga att amma att göra, för bland de fattigaste, som inte hade råd med något annat till barnen än bröstmjölk, överlevde barnen i regel.
Det finns inga skrivna källor om orsakerna till denna massiva misstro till kvinnors egen produkt. En spekulation är att man såg att barnadfödligheten var hög och därför ansåg man det nödvändigt att sätta så många barn till världen som möjligt för att åtminstone några skulle överleva. genom att inte amma blev man gravid snabbare efter föregående förlossning. Det fanns ideer om att de barn som överlevde behandlingen var särskilt stora och starka.
Inställningen till barnavård kom dock att ändras. 70 år senare, 1842, rapporterar en annan läkare, A Schleisner, att barnen fortfarande lämnades bort på landsbygden och fick komjölk att dricka, men att i Reykjavik och andra städer fanns barnmorskor som var utbildade i Köpenhamn och faktiskt hade fått kvinnorna att amma, med resultatet att fler barn överlevde och höll sig friska.
Historien finns i boken Amming - til deg som vil amme av Elisabet Helsing.
tisdag 26 oktober 2010
Vad vet pediatriker om amning?
Av Eva-Lotta Funkquist
Ibland citeras pediatriker då de sagt något negativt om amning och man kan få intrycket att den som citerar tycker att citatet har en särskild tyngd. Klicka på rubriken får du läsa ett exempel. Man kan kanske tro att just pediatriker, som ju är experter på sjuka barn, borde vara särskilt insatta i bröstmjölkens eventuella fördelar (eller överdrivna fördelar). Men faktum är att pediatriker sällan har någon utbildning eller fortbildning i amning. På det universitetssjukhus där jag är verksam ingår ingen amning i utbildningen alls.
Amning rör kvinnokroppen och handlar väldigt lite om högteknologi och det är sannolikt två av skälen till att amning har låg status inom sjukvården och intresserar väldigt få läkare.
Ibland citeras pediatriker då de sagt något negativt om amning och man kan få intrycket att den som citerar tycker att citatet har en särskild tyngd. Klicka på rubriken får du läsa ett exempel. Man kan kanske tro att just pediatriker, som ju är experter på sjuka barn, borde vara särskilt insatta i bröstmjölkens eventuella fördelar (eller överdrivna fördelar). Men faktum är att pediatriker sällan har någon utbildning eller fortbildning i amning. På det universitetssjukhus där jag är verksam ingår ingen amning i utbildningen alls.
Amning rör kvinnokroppen och handlar väldigt lite om högteknologi och det är sannolikt två av skälen till att amning har låg status inom sjukvården och intresserar väldigt få läkare.
söndag 24 oktober 2010
En ideologisk process som förändrar barnavården
Av Eva-Lotta Funkquist
Kajsa Ohrlander är forskare på Pedagogiska institutionen på Stockholms universitet. Hennes avhandling publicerades 1987 och heter i Barnens och nationens intresse.
Ohrlander menar att de svenska myndigheterna ända sedan reformationen lagt ner stor möda på att påverka och kontrollera hur de lägre klasserna uppfostrar sina barn. Fram till mitten av 1800-talet menar hon att det var statskyrkan som satte normen för hur uppfostran skulle se ut och också hade ett utbyggt system av kontroll och straff. Intresset från kyrkan riktade sig mot barnets själ som skulle fås att tänka de rätta tankarna. Det späda barnet, som inte kunde tillgodogöra sig det religiösa budskapet, ägnades därför inget särskilt intresse.
I och med att nya samhällsklasser växte fram från mitten av 1700-talet kom dock synen på barnet att förändras. Ohrlander anser att den merkantilistiska synen på ekonomin, som var förhärskande under detta århundrade, innebar att statsmakten önskade öka befolkningstalen. Detta medförde att barnets själ inte längre stod i centrum för överhetens intresse, utan dess överlevnad. För att ett ideologiskt påverkansarbete skulle kunna bedrivas, krävdes dock att någon förde ut budskapet. Den medicinska propaganda som startades leddes av de nya barnuppfostringsexperterna, nämligen provinsialläkarna och de av statsmakten kontrollerade och utbildade barnmorskorna. Barnet blev nu en naturvetenskaplig produkt, vars fysiska överlevnad skulle garanteras genom motarbetande av vanvård och sjukdomar. Barnet skulle ammas på rätt sätt, med rätt sorts mjölk och med en moder i rätt sinnesstämning. Ohrlander anser att rådgivningen riktade sig mot de folkliga traditionerna och folkets sätt att vårda sina barn på. Barnet skulle inte få somna i mammans famn, det skulle inte ammas som tröst och det skulle inte sova i moderns säng. Det finns dock ingenting som tyder på att denna propaganda fick något större genomslag under de kommande 150 åren. Ohrlander menar nämligen att den etnologiska forskning som finns från 1800-talet, tyder på att människor fortsatte att sköta spädbarnen på traditionellt sätt. Man ammade barnen länge och efter behov och man tröstade barnen med bröstet.
Kajsa Ohrlander är forskare på Pedagogiska institutionen på Stockholms universitet. Hennes avhandling publicerades 1987 och heter i Barnens och nationens intresse.
Ohrlander menar att de svenska myndigheterna ända sedan reformationen lagt ner stor möda på att påverka och kontrollera hur de lägre klasserna uppfostrar sina barn. Fram till mitten av 1800-talet menar hon att det var statskyrkan som satte normen för hur uppfostran skulle se ut och också hade ett utbyggt system av kontroll och straff. Intresset från kyrkan riktade sig mot barnets själ som skulle fås att tänka de rätta tankarna. Det späda barnet, som inte kunde tillgodogöra sig det religiösa budskapet, ägnades därför inget särskilt intresse.
I och med att nya samhällsklasser växte fram från mitten av 1700-talet kom dock synen på barnet att förändras. Ohrlander anser att den merkantilistiska synen på ekonomin, som var förhärskande under detta århundrade, innebar att statsmakten önskade öka befolkningstalen. Detta medförde att barnets själ inte längre stod i centrum för överhetens intresse, utan dess överlevnad. För att ett ideologiskt påverkansarbete skulle kunna bedrivas, krävdes dock att någon förde ut budskapet. Den medicinska propaganda som startades leddes av de nya barnuppfostringsexperterna, nämligen provinsialläkarna och de av statsmakten kontrollerade och utbildade barnmorskorna. Barnet blev nu en naturvetenskaplig produkt, vars fysiska överlevnad skulle garanteras genom motarbetande av vanvård och sjukdomar. Barnet skulle ammas på rätt sätt, med rätt sorts mjölk och med en moder i rätt sinnesstämning. Ohrlander anser att rådgivningen riktade sig mot de folkliga traditionerna och folkets sätt att vårda sina barn på. Barnet skulle inte få somna i mammans famn, det skulle inte ammas som tröst och det skulle inte sova i moderns säng. Det finns dock ingenting som tyder på att denna propaganda fick något större genomslag under de kommande 150 åren. Ohrlander menar nämligen att den etnologiska forskning som finns från 1800-talet, tyder på att människor fortsatte att sköta spädbarnen på traditionellt sätt. Man ammade barnen länge och efter behov och man tröstade barnen med bröstet.
Vad Amningsbloggen skriver om amningsstatistiken
Av Marit Olanders
"Skribenterna på Amningsbloggen är tydliga med att så många som möjligt ska amma. Varför skriver de annars att det är alarmerande att amningsstatistiken sjunker?"
Så stod det i en kommentar som kom på ett inlägg här på Amningsbloggen nyligen.
Eftersom det är jag som skriver om statistiken blev jag fundersam. Hade jag verkligen uttryckt mig som att statistiken var alarmerande? Det är inget jag känner igen. spontant skulle jag säga att jag undrar varför det är så, varför den sjunker. Jag brukar inte uttrycka mig så. Jag brukar vara rätt sparsam med mina egna åsikter överhuvud taget och överlåta åsikterna till kommentatorsfältet. Ett undantag är det här: http://amningsbloggen.blogspot.com/2010/04/jag-struntar-i-hur-du-matar-ditt-barn.html
Jag letade upp mina inlägg om statistiken för åren 2008, 2009 och 2010. Jag kan inte hitta ordet alarmerande någonstans.
"Skribenterna på Amningsbloggen är tydliga med att så många som möjligt ska amma. Varför skriver de annars att det är alarmerande att amningsstatistiken sjunker?"
Så stod det i en kommentar som kom på ett inlägg här på Amningsbloggen nyligen.
Eftersom det är jag som skriver om statistiken blev jag fundersam. Hade jag verkligen uttryckt mig som att statistiken var alarmerande? Det är inget jag känner igen. spontant skulle jag säga att jag undrar varför det är så, varför den sjunker. Jag brukar inte uttrycka mig så. Jag brukar vara rätt sparsam med mina egna åsikter överhuvud taget och överlåta åsikterna till kommentatorsfältet. Ett undantag är det här: http://amningsbloggen.blogspot.com/2010/04/jag-struntar-i-hur-du-matar-ditt-barn.html
Jag letade upp mina inlägg om statistiken för åren 2008, 2009 och 2010. Jag kan inte hitta ordet alarmerande någonstans.
fredag 22 oktober 2010
Var hittar man saklig information om spädbarnsnutrition?
Av Eva-Lotta Funkquist
Det är ett välkänt faktum att läroböcker är "gamla" redan då de trycks. Dessutom är det ofta en eller några personer som har skrivit dem. Ofta gäller nog samma samma sak på myndighetssidor (och andra sidor) på nätet. De uppdateras sällan och en eller några personer ansvarar för innehållet.
För femton år sedan fanns inte möjligheten, nu är det nog det vanligaste sättet att hitta information på då vi undrar något; vi googlar.
All information är inte bra och en del information kanske inte passar just den läsaren. Man måste sålla.
För ett tag sen hörde jag en festlig grej. En nybliven mamma led av öronsus efter en förlossning då hon hade fått en ryggbedövning. Hon sökte på öronkliniken och fick svaret att öronsustet inte hade något samband med ryggbedövningen. Det fanns ingen forskning som visade att ryggbedövning kunde leda till öronsus. Med vid nästa kontakt hade läkaren ändrat sig.
"Vi har googlat" sa han, "det förekommer öronsus efter ryggbedövning".
Det är något demokratiskt tilltalande i det här tycker jag. Det finns nog en övertro på att forskning ska ge sakliga svar på frågor som sen förmedlas via läroböcker och myndigheter. Problemen med det är många, ett är att många frågor ens aldrig ställs inom forskningen, ett annat att det inte finns några "sanningar". All forskning är en spegelbild av sin tid. Därmed inte sagt att man ska undvika att rapportera om forskning eller undvika att vissa frågor ställs inom forskningen därför att människor kan få "dåligt samvete".
Hursomhelst, jag tror verkligen på nätet som en god informationskälla. Och jag tror att människor kan sålla.
Det är ett välkänt faktum att läroböcker är "gamla" redan då de trycks. Dessutom är det ofta en eller några personer som har skrivit dem. Ofta gäller nog samma samma sak på myndighetssidor (och andra sidor) på nätet. De uppdateras sällan och en eller några personer ansvarar för innehållet.
För femton år sedan fanns inte möjligheten, nu är det nog det vanligaste sättet att hitta information på då vi undrar något; vi googlar.
All information är inte bra och en del information kanske inte passar just den läsaren. Man måste sålla.
För ett tag sen hörde jag en festlig grej. En nybliven mamma led av öronsus efter en förlossning då hon hade fått en ryggbedövning. Hon sökte på öronkliniken och fick svaret att öronsustet inte hade något samband med ryggbedövningen. Det fanns ingen forskning som visade att ryggbedövning kunde leda till öronsus. Med vid nästa kontakt hade läkaren ändrat sig.
"Vi har googlat" sa han, "det förekommer öronsus efter ryggbedövning".
Det är något demokratiskt tilltalande i det här tycker jag. Det finns nog en övertro på att forskning ska ge sakliga svar på frågor som sen förmedlas via läroböcker och myndigheter. Problemen med det är många, ett är att många frågor ens aldrig ställs inom forskningen, ett annat att det inte finns några "sanningar". All forskning är en spegelbild av sin tid. Därmed inte sagt att man ska undvika att rapportera om forskning eller undvika att vissa frågor ställs inom forskningen därför att människor kan få "dåligt samvete".
Hursomhelst, jag tror verkligen på nätet som en god informationskälla. Och jag tror att människor kan sålla.
onsdag 20 oktober 2010
Det är svårt att hitta information om flaskmatning...
...sägs det ibland, jag googlar,
69.400 resultat på 0.14 sekunder.
Av Eva-Lotta Funkquist
69.400 resultat på 0.14 sekunder.
Av Eva-Lotta Funkquist
Mother and child
Louise Bourgeois utställning på Nordiska Akvarellmuseet drabbar och berör
Av Signe Franks
Aldrig har jag blivit så berörd av en konstutställning. Oförberedd och intet anande, för jag hade sett en recension som var lite "sådär", gick jag helt ensam in i de tre utställningsrummen på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn. Ett förföriskt och vibrerande rött skimmer kom emot mig och skar igenom alla försök till intellektuell analys. Blodets och smärtans färg, skammens färg, men även kärlekens. Dessa målningar som hänger som ett brett rött band runt väggarna gjordes under konstnärens tre sista levnadsår: hon dog i maj i år, 98 år gammal. De är utförda i gouache på akvarellpapper och handlar om moderskap, sexualitet, födande, amning, familjen. Om liv och död. Om symbios och utsatthet. Sensuella, skrämmande, underbara; jag bara grät och grät.
I samband med utställningen visas en fascinerande 99 minuter lång film om Louise Bourgeois. Se den en trappa upp, där stolarna är mer bekväma än dem vid ingången till utställningen.
Utställningen på Nordiska Akvarellmuseet pågår till 5 december. Den kommer att visas på Kunstföreningen GL STRAND i Köpenhamn 29 januari - 15 maj 2011. http://www.akvarellmuseet.se/, http://www.glstrand.dk/
Av Signe Franks
Aldrig har jag blivit så berörd av en konstutställning. Oförberedd och intet anande, för jag hade sett en recension som var lite "sådär", gick jag helt ensam in i de tre utställningsrummen på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn. Ett förföriskt och vibrerande rött skimmer kom emot mig och skar igenom alla försök till intellektuell analys. Blodets och smärtans färg, skammens färg, men även kärlekens. Dessa målningar som hänger som ett brett rött band runt väggarna gjordes under konstnärens tre sista levnadsår: hon dog i maj i år, 98 år gammal. De är utförda i gouache på akvarellpapper och handlar om moderskap, sexualitet, födande, amning, familjen. Om liv och död. Om symbios och utsatthet. Sensuella, skrämmande, underbara; jag bara grät och grät.
I samband med utställningen visas en fascinerande 99 minuter lång film om Louise Bourgeois. Se den en trappa upp, där stolarna är mer bekväma än dem vid ingången till utställningen.
Utställningen på Nordiska Akvarellmuseet pågår till 5 december. Den kommer att visas på Kunstföreningen GL STRAND i Köpenhamn 29 januari - 15 maj 2011. http://www.akvarellmuseet.se/, http://www.glstrand.dk/
tisdag 19 oktober 2010
Röster om amning
Av Marit Olanders
Nu stänger snart utställningen Mötesplats: Röster om amning som hart funnits på Arbetets museum i Norrköping sedan i juni. Och i helgen var jag äntligen där.
Arbetets museum menar att amningsfrågan tar tempen på samtiden eftersom den visar hur synen på vården, barnet och föräldrarna förändras över tid. Utställningen ger också röst åt både föräldrar, barn och vårdanställda. Jag tänker att de har ansträngt sig för att alla ska känna sig välkomna och bekräftade och tyvärr tycker jag att tonen blir lite hukande, ursäktande. Allt är lika bra. Man ska inte känna skuldkänslor för att man inte ammar för man kan ju ge närhet med flaska också. Visst kan man, men inte ett ord om att det är svårare. Svårare att låta flaskmatningen få ta den tid den behöver, svårare att låta barnet bestämma takten och inte forcera det att äta upp, svårare att tänka på att klä av sig för att ge hudkontakt vid varje flaskmatning. Och svårare att stå emot trycket att låta mormor, farmor och andra ivriga "hjälpare" att vara med och mata.
Trots att de flesta barn i Sverige ammas åtminstone någon tid i livet och två tredjedelar fortfarande ammas på sin halvårsdag, visas flaskmatning på lika många foton som amning. Det är inte många av vare sig det ena eller andra, vilket känns ganska konstigt. Fler flaskmatningsbilder än amningsbilder är entydigt positivt laddade. En amningsbild visar en institutionsmiljö från kanske 1930-talet, där kvinnor sitter på rad och ammar barn i krypåldern under uniformklädda sköterskors överinseende. En annan amningsbild visar en i och för sig glad bebis som ligger intill en mamma med gigantiska bröst och dessa enorma bröst, och den glada bebisen, står i bjärt kontrast till de känslor av osäkerhet och otillräcklighet som förmedlas i citat från mammor på skärmarna.
Utställningen kretsar kring föräldrarna, barnet och vårdpersonalen. En skådespelare på en skärm ikläder sig omväxlande mammans och BVC-sjuksköterskans roll och säger olika, autentiska citat. Men föräldrarna och sjuksköterskorna är ryckta ur sitt sammanhang. Visst finns det en bakgrundstext om WHO-koden och amningspolitiken i Sverige de senaste decennierna, men kopplingen mellan policydokumenten och nyblivna familjers verklighet framstår som ganska diffus. Dessutom finns det ett allvarligt sakfel i texten om WHO-koden. Det står nämligen att kodens syfte är att skydda amningen. Det är det inte. Enligt artikel 1 är WHO-kodens syfte att "medverka till en säker och ändamålsenlig spädbarnsuppfödning". Här bidrar tyvärr Arbetets museum till den badwill på felaktiga grunder som WHO-koden har drabbats av på senare år.
Den brittiska amningsforskaren Magda Sachs påpekar i sin doktorsavhandling om vägning av spädbarn på BVC att distriktssköterskorna snarare än att vara ett stöd för mammorna sitter fast i ett hierarkiskt system där de själva lyder under hälsomyndigheter, barnläkare och det nationella programmet för barnhälsoövervakning. Tillsammans ska distriktssköterskorna och mammorna sköta barnen – som är längst ner i botten på hierarkin. Det perspektivet förklarar varför det blir så fel ibland i mötet mellan föräldrar och vårdpersonal. Det är synd att det inte kommer fram. Här heller.
Passa gärna på och se utställningen innan den plockas ner från lokalerna i Norrköping. Sista dag är på söndag. Gratis inträde. Sedan ska utställningen på turné i landet men det vet jag tyvärr inte mycket om.
Nu stänger snart utställningen Mötesplats: Röster om amning som hart funnits på Arbetets museum i Norrköping sedan i juni. Och i helgen var jag äntligen där.
Arbetets museum menar att amningsfrågan tar tempen på samtiden eftersom den visar hur synen på vården, barnet och föräldrarna förändras över tid. Utställningen ger också röst åt både föräldrar, barn och vårdanställda. Jag tänker att de har ansträngt sig för att alla ska känna sig välkomna och bekräftade och tyvärr tycker jag att tonen blir lite hukande, ursäktande. Allt är lika bra. Man ska inte känna skuldkänslor för att man inte ammar för man kan ju ge närhet med flaska också. Visst kan man, men inte ett ord om att det är svårare. Svårare att låta flaskmatningen få ta den tid den behöver, svårare att låta barnet bestämma takten och inte forcera det att äta upp, svårare att tänka på att klä av sig för att ge hudkontakt vid varje flaskmatning. Och svårare att stå emot trycket att låta mormor, farmor och andra ivriga "hjälpare" att vara med och mata.
Trots att de flesta barn i Sverige ammas åtminstone någon tid i livet och två tredjedelar fortfarande ammas på sin halvårsdag, visas flaskmatning på lika många foton som amning. Det är inte många av vare sig det ena eller andra, vilket känns ganska konstigt. Fler flaskmatningsbilder än amningsbilder är entydigt positivt laddade. En amningsbild visar en institutionsmiljö från kanske 1930-talet, där kvinnor sitter på rad och ammar barn i krypåldern under uniformklädda sköterskors överinseende. En annan amningsbild visar en i och för sig glad bebis som ligger intill en mamma med gigantiska bröst och dessa enorma bröst, och den glada bebisen, står i bjärt kontrast till de känslor av osäkerhet och otillräcklighet som förmedlas i citat från mammor på skärmarna.
Utställningen kretsar kring föräldrarna, barnet och vårdpersonalen. En skådespelare på en skärm ikläder sig omväxlande mammans och BVC-sjuksköterskans roll och säger olika, autentiska citat. Men föräldrarna och sjuksköterskorna är ryckta ur sitt sammanhang. Visst finns det en bakgrundstext om WHO-koden och amningspolitiken i Sverige de senaste decennierna, men kopplingen mellan policydokumenten och nyblivna familjers verklighet framstår som ganska diffus. Dessutom finns det ett allvarligt sakfel i texten om WHO-koden. Det står nämligen att kodens syfte är att skydda amningen. Det är det inte. Enligt artikel 1 är WHO-kodens syfte att "medverka till en säker och ändamålsenlig spädbarnsuppfödning". Här bidrar tyvärr Arbetets museum till den badwill på felaktiga grunder som WHO-koden har drabbats av på senare år.
Den brittiska amningsforskaren Magda Sachs påpekar i sin doktorsavhandling om vägning av spädbarn på BVC att distriktssköterskorna snarare än att vara ett stöd för mammorna sitter fast i ett hierarkiskt system där de själva lyder under hälsomyndigheter, barnläkare och det nationella programmet för barnhälsoövervakning. Tillsammans ska distriktssköterskorna och mammorna sköta barnen – som är längst ner i botten på hierarkin. Det perspektivet förklarar varför det blir så fel ibland i mötet mellan föräldrar och vårdpersonal. Det är synd att det inte kommer fram. Här heller.
Passa gärna på och se utställningen innan den plockas ner från lokalerna i Norrköping. Sista dag är på söndag. Gratis inträde. Sedan ska utställningen på turné i landet men det vet jag tyvärr inte mycket om.
måndag 18 oktober 2010
Tio steg för långt för Sverige?
Av Marit Olanders
Nu är det vecka 42, Nordiska amningsveckan. Årets tema är "bara tio steg". Det som avses är förstås Tio steg till amningsvänligt sjukhus. Runt om i världen pågår arbetet för fullt med att göra alltfler sjukhus amningsvänliga, men i Sveirge har det inte varit möjligt att utnämnas sedan 2003. I årsskiftet 2003-2004 lades referensgruppen för amningsvänliga sjukhus ner p g a bristande intresse från dem som skulle utvärderas - vårdenheterna.
Socialstyrelsens föreskrift 2008:33 handlar om amning och modersmjölksersättning. Mycket av det som sägs i de 10 stegen tas upp i föreskrifterna, som är bindande regler för hälso/sjukvårdspersonal. Här står att vårdpersonal bara får ge barn modersmjölksersättnign "när behov föreligger" och att det ska dokumenteras i barnets patientjournal och moderns journal. vidare ska vårdpersonal berätta för kvinnor hur de kan förbereda och upprätthålla amningen, att det kan vara svårt att lsuta med tillägg om man en gång börjar, hur man använder modersmjölksersättning på rätt sätt. Dessutom hänvisar föreskriften till en annan föreskrift (SOSFS 2005:12) om att man ska arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
Även om föreskriften är bra så verkar den inte räcka. Det är vanligt att nyfödda barn tillmatas på mycket lösa grunder och även i övrigt får dåliuga råd om amning eller felaktiga råd om uppfödning. Det är t ex inte helt ovanligt att föräldrar får höra att de ska börja ge sina barn gröt t o m före fyramånadersdagen, för att barnen ska bli mätta och inte vilja amma så "ofta". Många barn VILL amma ofta och vara nära sin vårdare jämt, det är en medfödd överlevnadsstrategi!
I de tio stegen ingår att varje enhet själv ska skriva en amningspolicy som alla på enheten ska följa. All personal ska utbildas i amning. Det var det som skedde i Sverige under försata halvan av 1990-talet och samtidigt som alla sjukhus utnämnts som amningsvänliga var amningsförekomsten all time high i Sverige. Utnämningen var alltid tänkt som en färskvara, det kommer hela tiden ny perosnal till avdelningarna som behöver fortbildas. Men här gick något fel. Amningspressen uppstod i ett glapp mellan vårdens förväntningar på att man som nybliven mamma ska amma, och dess oförmåga att ge instruktioner och stöd som skulle kunna göra amningen möjlig. Det står i SOSFS 2008:33 att information om amning och ersättning ska vara "objektiv och entydig" samt individuellt anpassad.
Här finns en länk om du vill kontakta Socialstyrelsen och säga ditt hjärtas mening om dess syn på amning och flaskmatning.
Nu är det vecka 42, Nordiska amningsveckan. Årets tema är "bara tio steg". Det som avses är förstås Tio steg till amningsvänligt sjukhus. Runt om i världen pågår arbetet för fullt med att göra alltfler sjukhus amningsvänliga, men i Sveirge har det inte varit möjligt att utnämnas sedan 2003. I årsskiftet 2003-2004 lades referensgruppen för amningsvänliga sjukhus ner p g a bristande intresse från dem som skulle utvärderas - vårdenheterna.
Socialstyrelsens föreskrift 2008:33 handlar om amning och modersmjölksersättning. Mycket av det som sägs i de 10 stegen tas upp i föreskrifterna, som är bindande regler för hälso/sjukvårdspersonal. Här står att vårdpersonal bara får ge barn modersmjölksersättnign "när behov föreligger" och att det ska dokumenteras i barnets patientjournal och moderns journal. vidare ska vårdpersonal berätta för kvinnor hur de kan förbereda och upprätthålla amningen, att det kan vara svårt att lsuta med tillägg om man en gång börjar, hur man använder modersmjölksersättning på rätt sätt. Dessutom hänvisar föreskriften till en annan föreskrift (SOSFS 2005:12) om att man ska arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.
Även om föreskriften är bra så verkar den inte räcka. Det är vanligt att nyfödda barn tillmatas på mycket lösa grunder och även i övrigt får dåliuga råd om amning eller felaktiga råd om uppfödning. Det är t ex inte helt ovanligt att föräldrar får höra att de ska börja ge sina barn gröt t o m före fyramånadersdagen, för att barnen ska bli mätta och inte vilja amma så "ofta". Många barn VILL amma ofta och vara nära sin vårdare jämt, det är en medfödd överlevnadsstrategi!
I de tio stegen ingår att varje enhet själv ska skriva en amningspolicy som alla på enheten ska följa. All personal ska utbildas i amning. Det var det som skedde i Sverige under försata halvan av 1990-talet och samtidigt som alla sjukhus utnämnts som amningsvänliga var amningsförekomsten all time high i Sverige. Utnämningen var alltid tänkt som en färskvara, det kommer hela tiden ny perosnal till avdelningarna som behöver fortbildas. Men här gick något fel. Amningspressen uppstod i ett glapp mellan vårdens förväntningar på att man som nybliven mamma ska amma, och dess oförmåga att ge instruktioner och stöd som skulle kunna göra amningen möjlig. Det står i SOSFS 2008:33 att information om amning och ersättning ska vara "objektiv och entydig" samt individuellt anpassad.
Här finns en länk om du vill kontakta Socialstyrelsen och säga ditt hjärtas mening om dess syn på amning och flaskmatning.
söndag 10 oktober 2010
Amning, folkhälsa och ilska
Av: Eva-Lotta Funkquist
I en litteraturstudie gick man igenom publicerade artiklar om amning och hälsa hos barn födda efter fullgången tid, publicerade mellan åren 2004-2009. Författaren framhåller att ammade barn växer långsammare. Vidare konstateras att amning av spädbarn har positv påverkan på barnets intelligens och på barnets senare hjärt- och kärlhälsa. Klicka på rubriken om du vill läsa mer.
Somliga menar att det här är ett bakvänt sätt att resonera på och att resonemanget spelar barnmatsindustrin i händerna. Bröstmjölk är barnets förväntade uppfödning. Då kan bröstmjölk inte leda till högre intelligens, bättre hjärt- kärlhälsa eller annorlunda tillväxt. Fokus flyttas från barnmatsindustrins ansvar för ersättningarnas kvalité och innehåll till föräldrars uppfödningsval. Den som vill och lyckas kan välja "det bästa", till övriga tillhandahålls det "näst bästa".
Som en jämförelse kan man smaka på följande påstående: Rökfrihet skyddar mot lungcancer. Jag tror att de flesta uppfattar det här resonnemanget som bakvänt.
Är detta en bagatell eller är det faktiskt en av förklaringar till att många som inte ammar känner skuld? De ger inte barnet "det bästa" utan har valt det "näst bästa". Skulden skapar kanske i sin tur ilska som då riktas mot dem som uppfattas hävda att "bröst är bäst" och det kanske ofta är de röreler som värnar om amning. Amningshjälpen anses t.ex. ofta hävda att att bröst är bäst trots att vi inte använder den argumentationen.
I en litteraturstudie gick man igenom publicerade artiklar om amning och hälsa hos barn födda efter fullgången tid, publicerade mellan åren 2004-2009. Författaren framhåller att ammade barn växer långsammare. Vidare konstateras att amning av spädbarn har positv påverkan på barnets intelligens och på barnets senare hjärt- och kärlhälsa. Klicka på rubriken om du vill läsa mer.
Somliga menar att det här är ett bakvänt sätt att resonera på och att resonemanget spelar barnmatsindustrin i händerna. Bröstmjölk är barnets förväntade uppfödning. Då kan bröstmjölk inte leda till högre intelligens, bättre hjärt- kärlhälsa eller annorlunda tillväxt. Fokus flyttas från barnmatsindustrins ansvar för ersättningarnas kvalité och innehåll till föräldrars uppfödningsval. Den som vill och lyckas kan välja "det bästa", till övriga tillhandahålls det "näst bästa".
Som en jämförelse kan man smaka på följande påstående: Rökfrihet skyddar mot lungcancer. Jag tror att de flesta uppfattar det här resonnemanget som bakvänt.
Är detta en bagatell eller är det faktiskt en av förklaringar till att många som inte ammar känner skuld? De ger inte barnet "det bästa" utan har valt det "näst bästa". Skulden skapar kanske i sin tur ilska som då riktas mot dem som uppfattas hävda att "bröst är bäst" och det kanske ofta är de röreler som värnar om amning. Amningshjälpen anses t.ex. ofta hävda att att bröst är bäst trots att vi inte använder den argumentationen.
Amning mot alla odds
Här kommer en läsarberättelse om amning:
När jag var ung fick jag tidigt väldigt stora bröst led mycket över detta och fick beviljat bröstförminskning vid tidig ålder. Så redan när jag var 16år gjorde jag min första operation. Då sa man till mig många gånger att genom att göra detta kommer jag förlora min förmåga att amma. När man är 16år och gråter massa för sina bröst skiter man fullständigt i amning. Då viste jag inte om min resa för att få amma, utan var nöjd med att opereras. När jag var 19 år gjorde man en andra operation pga av den första misslyckades med det är en helt annan historia.
10år efter första operationen blev jag gravid med min första flicka. Jag ställde in mig hela graviditeten på att jag inte skulle amma. Köpte flaskor och laddade upp med ersättning. Dotterns pappa sa inte så mycket och sa att det blir bra det här. Förberedde mig så mycket jag kunde. Skrev i förlossning önskan att jag vill amma men måste ha mycket hjälp.
Så kom den stora dagen och Hedda föddes. Tyvärr med komplikationer som avslutning med tångförlossning och sfinter av 4 och 5 graden, vilket innebar 1 timmes jobb med att sy ihop mig på operation. Detta gjorde att jag och Hedda fick vara från varandra och fick ingen bra början. Hon hann inte suga innan hon blev trött och bara ville sova. När man kom ner till mig med henne var hon trött och personalen stressad. Jag gav upp och försökte njuta av mitt barn.
Första natten bad jag om hjälp hon ville ju äta hela tiden. Jag sa hon får väl inget, hon är inte mätt snälla ge mig något, snälla hjälp mig. Dom sa bara amma amma amma.
Dagen efter satt vi hela dagen och ammade och väntade på att få åka hem. De stack in huvudet någon gång mellan varven och frågade har hon ammat. Ja visst sa jag. För det var ju sant hon hade ju sugit. Men inte fick jag veta det som senare skulle bli mitt fall. Ingen stannade och pratade om amning och amningens första dygn kan te sig.
Till slut fick vi åka hem. Väl hemma ammade jag som den första dagen. Men så kom natten nummer 2. Natten som jag kallar svältnatten. Dvs denna natten där barnet suger hela tiden är konstant hungrigt mjölken har inte runnit till och barnet ska vara sugvilligt. Denna natten bröt jag ihop och trodde att nej mitt barn svälter och gav ersättning. Sen rann det liksom bara på jag la ner amningen och gav ersättning.
Sen på dag 4 sa det kabom. Mjölken rann till och oj vad är det här. Försökte få Hedda att äta men ja hon hade ju blivit lat och bekväm. Dåvarande svärmor var där och tog Hedda hela tiden, dvs varje sekund som hon var fri hade hon henne. Hon tyckte att hon kunde passa Hedda när jag gjorde annat. Som nybliven mamma osäker och så gjorde jag inte mycket utan lät mjölken försvinna och jag gav upp, beslutade att inte amma.
Ett beslut som jag alltid kom att ångra och ett beslut jag aldrig kunde förlika mig med.
Denna kompletta avundsjuka att se folk amma hela tiden gjorde att jag alltid mådde dåligt av mitt beslut.
När Hedda var 6 månader tog jag reda på att man kan återuppta amning. Det var då i samma veva jag hittade till hemsidorna Sjalbarn och Amningshjälpen. Jag hittade en tjej som ville sälja en Medela tillmatningsset, fick hem det, läste på och testade. Vi kämpade några veckor men jag gav upp till slut. Hon lyckades inte och vi fick ingen ro att klara det.
Kort där efter blev jag gravid med sonen. Nu kände jag att jag fick chansen att lyckas. Jag köpte amningssaker, böcker och allt för att lyckas. Ställde in mig till hundra 100% på att nu minsann ska det lyckas. Hade doula på förlossningen och den blev superlyckad. Hugo föddes helt utan komplikationer.
Hugo var en mycket sugvilligt och bra litet barn. Vi åkte hem och jag ammade som en galning. Väl hemma igen så var ju dåvarande svärmor på plats, hon var där och passade Hedda ju. Hon ville hjälpa till men vi är inte riktigt överens om vad hjälpa till är. Hon låg på soffan med Hugo och jag fick laga mat. Mjölken rann till på andra eller tredje dagen så mjölk fanns. Jag ammade när jag kunde liksom.
3-4 dagar senare var Hugo gul men man sa inte att det var någon fara och tog inga mått på honom. Hugo sov då 6 timmar i sträck och ammade snabbt och kort innan han somnade. Jag tänkte wow vilken supermjölk ja har. Man skrev ut mig från BB hemma och jag skrevs över till BVC. Min mamma kom upp och avlastade mig med dottern och hemmet.
Dags för första BVC besöket och det visade sig att Hugo gått ner i vikt. Dippade från normalkurvan till -2 kurvan. Bröt ihop totalt men fick uppmaningen att gå hem och intensiv amma. Sagt och gjort det gjorde jag. Mamma tog hand om dottern och jag ammade.
Detta gjorde att sonen började sakta öka. Tyvärr satte detta stora spår i mig och jag var konstant stressad. Den enda som peppade mig var min mor. Dåvarande sambon peppade inte mig utan menade att äsch blir väll bra med ersättning med. Dottern var då 1.5 år och blev mycket mamma avundsjuk när jag satt och ammade. Jag alternerade amning och flaska vissa veckor ammade jag helt men sonen gick inte upp mer än ca 100g per vecka.
Jag jämförde mycket med Hedda som alltid var ett nöjt barn. Hugo ville ligga vid bröstet hela tiden och ville bli buren konstant. Vägrade sova eller ligga i vagnen. På bvc var man mycket för att ge honom lite tillägg han går ju inte upp så bra osv. Det slutade med att stressen och sönderamningen gjorde att jag fick massa sår på brösten som gjorde horribelt ont och jag fick ta syntocinon spray.
När han var ungefär 5 veckor gav jag upp. Lät han suga samtidigt som jag värmde flaskan. Han ville inte suga men något hände och tuttarna började rinna. Men han vägrade. Så vid 6 veckor slutade jag amma helt. Åter igen ett beslut jag aldrig kunde förlika mig med.
Jag försökte mycket få honom att amma igen. Masserade och ville aldrig låta min mjölk ta slut. Det slutade dock med att jag och sonen blev inlagda på Neo för total utmattning och jag bröt ihop. Efter det försökte jag hitta tillbaka till mig och min son. Detta var dock inte lätt med lite depression, två små täta barn och ett renoveringsobjekt. Dessutom en man och pappa till barnen som bara tänkte på sig och pluggade konstant.
Så här efteråt är jag lessen och arg på BVC som inte stöttade mig och inte berättade för mig att amning första tiden är en heltidssyssla. Det enda jag visste och hade sett och lärt mig var att jag skulle amma med ca 3 timmars mellanrum 5-10 min på ett bröst i taget.
Ingen berättade att jag kunde och behövde amma en gång i halvtimmen och sitta i 45 min ca. Det var ingen som berättade hur viktigt det var att äta och dricka. Eftersom jag stressade så hade jag svårt att äta dricka samtidigt som jag skulle amma hela tiden och ta hand ensam alla dagar i veckan om denna lilla 1.5åring med.
Det roliga var nattetid då åt min son ammade bra och var nöjd. Tänk om jag varit lika avslappnad på dagen och låtit han äta som han ville då hade jag kanske lyckats.
Det som var jobbigt denna gången var att jag var så inställd på allt eller inget. Delamning fanns inte. Det var helamning eller inte amma och detta gjorde att jag slutade.
Sen skilde jag mig och jag skulle inte ha fler barn. Lyckades gå vidare med sorgen över att inte amma. Men blev alltid grymt avis och nästan stirrade på ammande mammor. Nästan synd att de inte fick veta att det var av glädje och avund jag stirrade och inte för jag tyckte det var fel som nog många andra gör.
Så träffade jag min sambo och Milly blev till i magen. Jag gick in med inställningen att jag ska amma och ge det en chans igen. Men denna gången får det inte stiga mig till huvudet och det är inte amma till vilket pris som helst. Sen, funkar inte helamning så funkar det med delamning ju. Köpte böcker och förberedde mig.
Milly föddes helt okomplicerat med samma doula och hon sög länge och väl på mitt bröst. Vi stannade på BB och jag bad om mycket hjälp.
Denna gången hade jag tagit reda på sanningen om allt kändes det som. Nu visste jag att bebisar ammar hela tiden länge länge. Jag ammade och ammade. Fick extra besök och dom kollade noga om hon var gul men nej då det var hon inte och vet ni hon gick upp jätte fint i vikt. Kissade, bajsade och var värdens finaste.
Hon fick amma så ofta hon ville och så länge hon ville. Tyvärr njöt jag inte fullt ut för jag hade fortfarande Hugos misslyckande i bakhuvudet. Men BVC peppade mig, sambon stöttade mig och mina 2 stora barn hjälpte mig.
En kväll var hon hopplöst gnällig och jag testade lite flaska hon sög knappa 20ml sen var det bara bröstet som gällde. Så det la jag ner insåg att det inte behövdes. Milly var så nöjd med bröstet och gick upp jättefint i vikt.
Tyvärr fick jag öppna sår som gjorde så ont och blödde. Det var horribelt men efter 9 veckor med att testat allt på marknaden läkte dessa jättefint när jag bara fick tränat på ett bättre tag.
Milly är nu 5 månader och ammas helt. Hon har fortfarande ytligt tag och jag får ibland ta syntocinon spray men vad gör det jag ammar vilket för mig är en dröm som gått i uppfyllelse. Det tog mig dock ca 3 månader innan jag kunde njuta av det och slappnade av för då var vi så nära gröten om hon inte skulle klara vikten så jag slapp ta till flaska. Men 4 mån och gick och jag ammar helt istället. Hon har ett favorit bröst som helt klart föder henne men det andra är bra för det kommer lite mindre så jag brukar säga jag har ett sova-somnabröst och ett matbröst. Det är oerhört viktigt att inte blanda ihop dem och ta fel vid fel tillfälle.
Det roliga nu är med 2-3 timmars mellanrum ammar jag 5 min sen är hon nöjd. Tänk att jag faktiskt fick uppleva 5 minuters amning. Jag kan fortfarande vara avis på de som har massa mjölk och har det så lätt men jag är samtidigt glad, jag har tillräcklig och det räcker för min goa bebis. Ibland undrar jag hur det hade varit om jag inte gjort operationen, kanske hade jag kunna försörja hela BB med mjölk och haft läckande jobbiga tuttar eller nått. Men men, nu har jag helt perfekta bröst.
Jag är oerhört glad för min sambo, min mamma och Hanna på BVC som stöttat mig. Har även mött fina människor på amningsmotagningen.
Jag är oerhört lessen att man när jag opererade mig slog ner så på att jag inte skulle kunna amma. Det finns människor runt mig med de 2 första barnen jag är lite lessen på men vill inte hänga ut. Synd att fler inte kan vara mer stöttande när man kämpar och vill så som jag ville.
Det jag har lärt mig är man ska göra det som känns rätt i hjärtat och man ska våga kämpa, men det är också viktigt att ha rätta förutsättningen på hemmaplan. Med stöttade familj, vilja och lite jävlaranamma kommer man långt.
Nu har jag äntligen efter nästan 6 års resa kommit dit jag vill vara och där jag är nu njuter av. Inget är omöjligt bara mer eller mindre tufft.
Frågan hur länge jag kommer att amma, är känslig. Men mitt svar är så länge mitt barn och jag vill amma kommer vi amma.
Nu vill jag gärna med min story och mitt kämpande sporra och stötta och hjälpa andra som haft det så tufft som jag men faktiskt vill amma.
Min omöjliga resa till amning är inte slut men jag kan lova den är mycket mer smidigt och njut full idag än den var den dagen då allt började.
När jag var ung fick jag tidigt väldigt stora bröst led mycket över detta och fick beviljat bröstförminskning vid tidig ålder. Så redan när jag var 16år gjorde jag min första operation. Då sa man till mig många gånger att genom att göra detta kommer jag förlora min förmåga att amma. När man är 16år och gråter massa för sina bröst skiter man fullständigt i amning. Då viste jag inte om min resa för att få amma, utan var nöjd med att opereras. När jag var 19 år gjorde man en andra operation pga av den första misslyckades med det är en helt annan historia.
10år efter första operationen blev jag gravid med min första flicka. Jag ställde in mig hela graviditeten på att jag inte skulle amma. Köpte flaskor och laddade upp med ersättning. Dotterns pappa sa inte så mycket och sa att det blir bra det här. Förberedde mig så mycket jag kunde. Skrev i förlossning önskan att jag vill amma men måste ha mycket hjälp.
Så kom den stora dagen och Hedda föddes. Tyvärr med komplikationer som avslutning med tångförlossning och sfinter av 4 och 5 graden, vilket innebar 1 timmes jobb med att sy ihop mig på operation. Detta gjorde att jag och Hedda fick vara från varandra och fick ingen bra början. Hon hann inte suga innan hon blev trött och bara ville sova. När man kom ner till mig med henne var hon trött och personalen stressad. Jag gav upp och försökte njuta av mitt barn.
Första natten bad jag om hjälp hon ville ju äta hela tiden. Jag sa hon får väl inget, hon är inte mätt snälla ge mig något, snälla hjälp mig. Dom sa bara amma amma amma.
Dagen efter satt vi hela dagen och ammade och väntade på att få åka hem. De stack in huvudet någon gång mellan varven och frågade har hon ammat. Ja visst sa jag. För det var ju sant hon hade ju sugit. Men inte fick jag veta det som senare skulle bli mitt fall. Ingen stannade och pratade om amning och amningens första dygn kan te sig.
Till slut fick vi åka hem. Väl hemma ammade jag som den första dagen. Men så kom natten nummer 2. Natten som jag kallar svältnatten. Dvs denna natten där barnet suger hela tiden är konstant hungrigt mjölken har inte runnit till och barnet ska vara sugvilligt. Denna natten bröt jag ihop och trodde att nej mitt barn svälter och gav ersättning. Sen rann det liksom bara på jag la ner amningen och gav ersättning.
Sen på dag 4 sa det kabom. Mjölken rann till och oj vad är det här. Försökte få Hedda att äta men ja hon hade ju blivit lat och bekväm. Dåvarande svärmor var där och tog Hedda hela tiden, dvs varje sekund som hon var fri hade hon henne. Hon tyckte att hon kunde passa Hedda när jag gjorde annat. Som nybliven mamma osäker och så gjorde jag inte mycket utan lät mjölken försvinna och jag gav upp, beslutade att inte amma.
Ett beslut som jag alltid kom att ångra och ett beslut jag aldrig kunde förlika mig med.
Denna kompletta avundsjuka att se folk amma hela tiden gjorde att jag alltid mådde dåligt av mitt beslut.
När Hedda var 6 månader tog jag reda på att man kan återuppta amning. Det var då i samma veva jag hittade till hemsidorna Sjalbarn och Amningshjälpen. Jag hittade en tjej som ville sälja en Medela tillmatningsset, fick hem det, läste på och testade. Vi kämpade några veckor men jag gav upp till slut. Hon lyckades inte och vi fick ingen ro att klara det.
Kort där efter blev jag gravid med sonen. Nu kände jag att jag fick chansen att lyckas. Jag köpte amningssaker, böcker och allt för att lyckas. Ställde in mig till hundra 100% på att nu minsann ska det lyckas. Hade doula på förlossningen och den blev superlyckad. Hugo föddes helt utan komplikationer.
Hugo var en mycket sugvilligt och bra litet barn. Vi åkte hem och jag ammade som en galning. Väl hemma igen så var ju dåvarande svärmor på plats, hon var där och passade Hedda ju. Hon ville hjälpa till men vi är inte riktigt överens om vad hjälpa till är. Hon låg på soffan med Hugo och jag fick laga mat. Mjölken rann till på andra eller tredje dagen så mjölk fanns. Jag ammade när jag kunde liksom.
3-4 dagar senare var Hugo gul men man sa inte att det var någon fara och tog inga mått på honom. Hugo sov då 6 timmar i sträck och ammade snabbt och kort innan han somnade. Jag tänkte wow vilken supermjölk ja har. Man skrev ut mig från BB hemma och jag skrevs över till BVC. Min mamma kom upp och avlastade mig med dottern och hemmet.
Dags för första BVC besöket och det visade sig att Hugo gått ner i vikt. Dippade från normalkurvan till -2 kurvan. Bröt ihop totalt men fick uppmaningen att gå hem och intensiv amma. Sagt och gjort det gjorde jag. Mamma tog hand om dottern och jag ammade.
Detta gjorde att sonen började sakta öka. Tyvärr satte detta stora spår i mig och jag var konstant stressad. Den enda som peppade mig var min mor. Dåvarande sambon peppade inte mig utan menade att äsch blir väll bra med ersättning med. Dottern var då 1.5 år och blev mycket mamma avundsjuk när jag satt och ammade. Jag alternerade amning och flaska vissa veckor ammade jag helt men sonen gick inte upp mer än ca 100g per vecka.
Jag jämförde mycket med Hedda som alltid var ett nöjt barn. Hugo ville ligga vid bröstet hela tiden och ville bli buren konstant. Vägrade sova eller ligga i vagnen. På bvc var man mycket för att ge honom lite tillägg han går ju inte upp så bra osv. Det slutade med att stressen och sönderamningen gjorde att jag fick massa sår på brösten som gjorde horribelt ont och jag fick ta syntocinon spray.
När han var ungefär 5 veckor gav jag upp. Lät han suga samtidigt som jag värmde flaskan. Han ville inte suga men något hände och tuttarna började rinna. Men han vägrade. Så vid 6 veckor slutade jag amma helt. Åter igen ett beslut jag aldrig kunde förlika mig med.
Jag försökte mycket få honom att amma igen. Masserade och ville aldrig låta min mjölk ta slut. Det slutade dock med att jag och sonen blev inlagda på Neo för total utmattning och jag bröt ihop. Efter det försökte jag hitta tillbaka till mig och min son. Detta var dock inte lätt med lite depression, två små täta barn och ett renoveringsobjekt. Dessutom en man och pappa till barnen som bara tänkte på sig och pluggade konstant.
Så här efteråt är jag lessen och arg på BVC som inte stöttade mig och inte berättade för mig att amning första tiden är en heltidssyssla. Det enda jag visste och hade sett och lärt mig var att jag skulle amma med ca 3 timmars mellanrum 5-10 min på ett bröst i taget.
Ingen berättade att jag kunde och behövde amma en gång i halvtimmen och sitta i 45 min ca. Det var ingen som berättade hur viktigt det var att äta och dricka. Eftersom jag stressade så hade jag svårt att äta dricka samtidigt som jag skulle amma hela tiden och ta hand ensam alla dagar i veckan om denna lilla 1.5åring med.
Det roliga var nattetid då åt min son ammade bra och var nöjd. Tänk om jag varit lika avslappnad på dagen och låtit han äta som han ville då hade jag kanske lyckats.
Det som var jobbigt denna gången var att jag var så inställd på allt eller inget. Delamning fanns inte. Det var helamning eller inte amma och detta gjorde att jag slutade.
Sen skilde jag mig och jag skulle inte ha fler barn. Lyckades gå vidare med sorgen över att inte amma. Men blev alltid grymt avis och nästan stirrade på ammande mammor. Nästan synd att de inte fick veta att det var av glädje och avund jag stirrade och inte för jag tyckte det var fel som nog många andra gör.
Så träffade jag min sambo och Milly blev till i magen. Jag gick in med inställningen att jag ska amma och ge det en chans igen. Men denna gången får det inte stiga mig till huvudet och det är inte amma till vilket pris som helst. Sen, funkar inte helamning så funkar det med delamning ju. Köpte böcker och förberedde mig.
Milly föddes helt okomplicerat med samma doula och hon sög länge och väl på mitt bröst. Vi stannade på BB och jag bad om mycket hjälp.
Denna gången hade jag tagit reda på sanningen om allt kändes det som. Nu visste jag att bebisar ammar hela tiden länge länge. Jag ammade och ammade. Fick extra besök och dom kollade noga om hon var gul men nej då det var hon inte och vet ni hon gick upp jätte fint i vikt. Kissade, bajsade och var värdens finaste.
Hon fick amma så ofta hon ville och så länge hon ville. Tyvärr njöt jag inte fullt ut för jag hade fortfarande Hugos misslyckande i bakhuvudet. Men BVC peppade mig, sambon stöttade mig och mina 2 stora barn hjälpte mig.
En kväll var hon hopplöst gnällig och jag testade lite flaska hon sög knappa 20ml sen var det bara bröstet som gällde. Så det la jag ner insåg att det inte behövdes. Milly var så nöjd med bröstet och gick upp jättefint i vikt.
Tyvärr fick jag öppna sår som gjorde så ont och blödde. Det var horribelt men efter 9 veckor med att testat allt på marknaden läkte dessa jättefint när jag bara fick tränat på ett bättre tag.
Milly är nu 5 månader och ammas helt. Hon har fortfarande ytligt tag och jag får ibland ta syntocinon spray men vad gör det jag ammar vilket för mig är en dröm som gått i uppfyllelse. Det tog mig dock ca 3 månader innan jag kunde njuta av det och slappnade av för då var vi så nära gröten om hon inte skulle klara vikten så jag slapp ta till flaska. Men 4 mån och gick och jag ammar helt istället. Hon har ett favorit bröst som helt klart föder henne men det andra är bra för det kommer lite mindre så jag brukar säga jag har ett sova-somnabröst och ett matbröst. Det är oerhört viktigt att inte blanda ihop dem och ta fel vid fel tillfälle.
Det roliga nu är med 2-3 timmars mellanrum ammar jag 5 min sen är hon nöjd. Tänk att jag faktiskt fick uppleva 5 minuters amning. Jag kan fortfarande vara avis på de som har massa mjölk och har det så lätt men jag är samtidigt glad, jag har tillräcklig och det räcker för min goa bebis. Ibland undrar jag hur det hade varit om jag inte gjort operationen, kanske hade jag kunna försörja hela BB med mjölk och haft läckande jobbiga tuttar eller nått. Men men, nu har jag helt perfekta bröst.
Jag är oerhört glad för min sambo, min mamma och Hanna på BVC som stöttat mig. Har även mött fina människor på amningsmotagningen.
Jag är oerhört lessen att man när jag opererade mig slog ner så på att jag inte skulle kunna amma. Det finns människor runt mig med de 2 första barnen jag är lite lessen på men vill inte hänga ut. Synd att fler inte kan vara mer stöttande när man kämpar och vill så som jag ville.
Det jag har lärt mig är man ska göra det som känns rätt i hjärtat och man ska våga kämpa, men det är också viktigt att ha rätta förutsättningen på hemmaplan. Med stöttade familj, vilja och lite jävlaranamma kommer man långt.
Nu har jag äntligen efter nästan 6 års resa kommit dit jag vill vara och där jag är nu njuter av. Inget är omöjligt bara mer eller mindre tufft.
Frågan hur länge jag kommer att amma, är känslig. Men mitt svar är så länge mitt barn och jag vill amma kommer vi amma.
Nu vill jag gärna med min story och mitt kämpande sporra och stötta och hjälpa andra som haft det så tufft som jag men faktiskt vill amma.
Min omöjliga resa till amning är inte slut men jag kan lova den är mycket mer smidigt och njut full idag än den var den dagen då allt började.
lördag 9 oktober 2010
Allergi 3: Bamsestudien
Av Marit Olanders
Fortsättning från föregående inlägg
Enbart amning i minst fyra månader och därefter delvis amning minskar risken för astma, enligt den svenska BAMSE-studien. Studien omfattar ca 4000 barn som föddes i Stockholms län åren 1994-96. När barnen var ett år fick föräldrarna svara på hur länge de hade ammats enbart och delvis. En rad olika riskfaktorer för att utveckla allergi har kartlagts, som ärftlighet, huruvida föräldrarna rökte, kost osv. När barnen var åtta år mättes deras lungfunktion och de testades för allergisk sensibilisering genom att man mätte deras förekomst av allergiantikroppen IgE.
Drygt sex procent av barnen hade astma vid åtta års ålder.
Enbart amning = minskad risk för astma
Barn som fått enbart bröstmjölk i fyra månader eller mer hade 40 % minskad risk för astma de första åtta åren. Störst skillnad var det på att insjukna i astma fram till fyra års ålder.
– Effekten finns kvar även efter fyra års ålder, men avtar över tid. Det händer ju mycket annat i livet också, säger barnsjuksköterskan Inger Kull, som är ansvarig för studien.
Något minskad risk för allergisk sensibilisering
När barnen i BAMSE-studien var fyra år fanns ingen skillnad i allergisk sensibilisering beroende på om de ammades, men när de var åtta år var det alltså en viss minskad risk för allergisk sensibilisering bland barn som ammats exklusivt i fyra månader eller mer.
Barnen som ammats mer hade också bättre lungfunktion vid åtta års ålder.
Omvänt orsaksförhållande
Inger Kull påpekar att det kan hända att kvinnor som vet att deras barn har ärftlighet för allergiskjukdom, eller där barnet får symptom på allergisjukdom redan under amningsperioden, tenderar att fortsätta att amma längre just på grund av detta. När barnet ändå utvecklar allergisjukdom kan det i statistiken se ut som om amningen framkallar allergin. Även i Bamsestudien fanns detta omvända orsakssammanhang.
"Var försiktig vid jämförelser"
Så gott som alla, 99%, av barnen ammades åtminstone något. Därför har forskarna inte jämfört ”någon amning” med ”ingen amning” utan mer eller mindre amning.
Vid fyra månaders ålder ammades fortfarande 80 % av barnen i studien helt. I andra studier kan barnen ha ammats mycket mindre.
– Man kan jämföra olika resultat, men man måste vara försiktig med vad man jämför. Bäst är att titta på studier som är gjorda på ungefär samma sätt.
Artiklen har tidigare publicerats i Amningsnytt.
Fortsättning från föregående inlägg
Enbart amning i minst fyra månader och därefter delvis amning minskar risken för astma, enligt den svenska BAMSE-studien. Studien omfattar ca 4000 barn som föddes i Stockholms län åren 1994-96. När barnen var ett år fick föräldrarna svara på hur länge de hade ammats enbart och delvis. En rad olika riskfaktorer för att utveckla allergi har kartlagts, som ärftlighet, huruvida föräldrarna rökte, kost osv. När barnen var åtta år mättes deras lungfunktion och de testades för allergisk sensibilisering genom att man mätte deras förekomst av allergiantikroppen IgE.
Drygt sex procent av barnen hade astma vid åtta års ålder.
Enbart amning = minskad risk för astma
Barn som fått enbart bröstmjölk i fyra månader eller mer hade 40 % minskad risk för astma de första åtta åren. Störst skillnad var det på att insjukna i astma fram till fyra års ålder.
– Effekten finns kvar även efter fyra års ålder, men avtar över tid. Det händer ju mycket annat i livet också, säger barnsjuksköterskan Inger Kull, som är ansvarig för studien.
Något minskad risk för allergisk sensibilisering
När barnen i BAMSE-studien var fyra år fanns ingen skillnad i allergisk sensibilisering beroende på om de ammades, men när de var åtta år var det alltså en viss minskad risk för allergisk sensibilisering bland barn som ammats exklusivt i fyra månader eller mer.
Barnen som ammats mer hade också bättre lungfunktion vid åtta års ålder.
Omvänt orsaksförhållande
Inger Kull påpekar att det kan hända att kvinnor som vet att deras barn har ärftlighet för allergiskjukdom, eller där barnet får symptom på allergisjukdom redan under amningsperioden, tenderar att fortsätta att amma längre just på grund av detta. När barnet ändå utvecklar allergisjukdom kan det i statistiken se ut som om amningen framkallar allergin. Även i Bamsestudien fanns detta omvända orsakssammanhang.
"Var försiktig vid jämförelser"
Så gott som alla, 99%, av barnen ammades åtminstone något. Därför har forskarna inte jämfört ”någon amning” med ”ingen amning” utan mer eller mindre amning.
Vid fyra månaders ålder ammades fortfarande 80 % av barnen i studien helt. I andra studier kan barnen ha ammats mycket mindre.
– Man kan jämföra olika resultat, men man måste vara försiktig med vad man jämför. Bäst är att titta på studier som är gjorda på ungefär samma sätt.
Artiklen har tidigare publicerats i Amningsnytt.
fredag 8 oktober 2010
Allergi 2
Av Marit Olanders
Forts från föregående inlägg
Hygienhypotesen
År 1989 visade David Strachan att ju fler äldre syskon ett barn hade vid födseln, desto lägre var risken att det utvecklade allergisjukdom. Även barnomsorg tidigt i livet, att bo på en bondgård med olika sorters djur och antroposofisk livsstil har visat sig medföra mindre risk för allergisjukdom. Hygienhypotesen går ut på att de virus och bakterier som barnet utsätts för tidigt i livet, och sammansättningen av bakterier i tarmfloran påverkar hur immunsystemet mognar och därmed risken att utveckla allergisjukdom.
Amningens roll
De flesta barn som föds ammas, helt eller delvis, åtminstone en kort tid i livet. Trots detta ses ofta ”ingen amning” som referensen, kontrollgruppen, medan ”amning” ses som experimentgruppen, där man s a s har tillfört något. Det gör att man hamnar i den märkliga sits där man försöker bevisa nyttan av en normal och förväntad kroppsfunktion, snarare än de eventuella effekterna av utebliven amning. Så är exempelvis den stora ISAAC-studien, som omfattar 52 000 barn i 120 länder upplagd. Bengt Björkstén, barnläkare och allergolog i Stockholm, är en av forskarna bakom studien.
- Det är vanligt att man ser amning som ”experimentgrupp” trots att det precis som du säger borde vara tvärtom. Det ändrar inte resultaten men psykologiskt och konceptuellt är det fel, medger han.
Problemet med att ha "any breastfeeding" som en grupp
”Any breastfeeding” som det heter på engelska är ett mycket vitt begrepp. Att en person har ammats kan betyda allt från en enda amning på förlossningen till flera års fri amning.
Bröstmjölken påverkar immunsystemet på flera olika sätt. Det är väl känt att amning minskar risken för infektioner i luftvägarna, i mage och tarm samt öroninflammationer i början av livet. Bröstmjölken är olika sammansatt hos olika kvinnor och kan t ex skilja sig åt mellan allergiska och icke-allergiska kvinnor.
Olika studier pekar åt olika håll vad gäller amningens - och bröstmjölksersättningens - eventuella påverkan på risken att utveckla allergisjukdom. Man får studera metodikavsnitten noga för att se vad det egentligen är de mäter. Hur definieras allergisjukdomen? Hur mäts amningen - genom att man frågar föräldrarna hur länge deras skolbarn ammades en gång i tiden? Skiljer man på enbart amning och delvis amning?
I två litteraturgenomgångar som publicerades 2001granskades hur diagnoserna ställts. Man uteslöt även studier där föräldrarna tillfrågades om amningen alltför lång tid efteråt. Enbart amning de första tre månaderna minskade risken för atopiskt eksem och astma. Tydligast var riskminskningen för barn med allergiskjukdom i släkten. År 2005 visade barnsjuksköterskan Inger Kull att enbart amning de fyra första månaderna minskade risken att utveckla astma och eksem under de fyra första levnadsåren. Hennes studie handlar om de 4000 barn födda 1994 i Stockholm som ingår i Bamse-studien. I den kanadensiska motsvarigheten till Bamse, där 8500 barn medverkar, visades tidigare i år att barn som ammats i minst tre månader löpte 18 % mindre risk att utveckla astma under förskoleåren.
Även ISAAC-studien, som omfattar 52 000 barn i 20 länder, både rika och fattiga, visar att amning (”any breastfeeding”) hänger ihop med 13 % minskad förekomst av astma. Det var denna studie Bengt Björksten hänvisade till i SVT:s Aktuellt i februiari i år i när han påstod att ny forskning visade att det inte fanns ”någon påtaglig skillnad” i förekomst av astma i skolåldern beroende på om barnet hade ammats eller ej.
- Förekomst av astma under livstiden är inte allergi. Skyddet mot pipande andning hos späda och småbarn är via en lägre frekvens av luftvägsinfektioner. ”Astma” före 2-3 år är inte allergi utan infektionsutlöst, förklarar han, och fortsätter:
Vi skiljde inte tydligt på det ännu för 10-15 år sedan och inkluderade pipande andning hos späda och små barn i allergibegreppet. Detta är en stor del av förvirringen om amning och allergi. Amning är förenat med lite lägre förekomst av infektioner även i i-länder ( i u-länder är amning ofta en fråga om liv och död pga av bland annat hygieniska förhållanden).
En annan sak är att många barn som utvecklar allergisk sjukdom och allergisk astma senare i livet hade känsliga luftrör och pipneägenhet vid förkylningbar redan som spädbarn. Men dessa känsliga luftrör är inte heller ”allergi”.
Bengt Björksten menar att det är ”ganska färdigforskat” om allergi och amning – effekten är marginell. Man kan argumentera med lika välgjorda studier mot en effekt som för det. Sanningen är nog att effekten om någon är liten.
Hygienhypotesen i förhållande till amning
Amning förebygger infektioner och enligt hygienhypotesen är det bra med infektioner tidigt. Hur kan det gå ihop? Inger Kull (se artikel här intill), menar att uppkomsten av allergi är en väldigt komplex fråga. Förklaringen troligen finns i både vår livsstil, miljön och genetiken.
- Allergisjukdom kan bero på helt saker än vi hittills studerat. Man har börjat titta på allergier som en följd av stress, till exempel.
Sven-Arne Silfverdal, barnhälsovårdsöverläkare och forskare menar att bröstmjölk verkar skyddande mot infektioner, särskilt de infektioner som modern har skydd mot. Samtidigt som det finns ett skydd mot infektion och inflammation verkar amning kunna stimulera immunsystemets mognad, utveckling och balans. Att bli utsatt för virus och bakterier kan också stimulera immunförsvaret. Man tror att vissa tarmbakterier kan vara gynnsamma ur immunologisk utgångspunkt men vi vet idag alltför lite om det. Riktigt små barn med otränat immunsystem kan ha svårt att skydda sig mot infektioner. En viktig fråga är då antibiotika användningen eftersom antibiotika förändrar den naturliga bakteriefloran samtidigt som den hindrar en normal immunologisk reaktion. Detta kan sannolikt påverka balansen i immunsystemet.
- Antibiotika kan vara livssviktigt i vissa situationer och vi måste begränsa användningen till de tillstånd där den är nödvändig, menar Sven-Arne Silfverdal.
Artikeln har tidigare varit publicerad i Amningsnytt
Böcker:
Astma & Allerigförbundet: Astma & Allergi Handbok vid graviditet och amning. 2009
Hanson, L: Immunobiology of Human Milk: How Breastfeeding protects Young Babies. Pharmasoft Pubishing, 2004
Forskning:
Gdalevich, M, et al: Breast-feeding and the onset of atopic dermatitis in childhood: A systematic review and meta-analysis of prospective studies. J Am Acad Dermatol 2001;45:520-7
Gdalevich, M, et al: Breast-feeding and the risk of bronchial asthma in childhood: A systematic review with meta-analysis of prospective studies. J Pediatr 2001;139:261-6
Kull, I, et al: Breast-feeding in relation to asthma, lung function, and sensitization in young school children. J Allergy Clin immunol
Kull, I: Infant feeding and allergy in children. Doktorsavhandling, Karolinska Institutet, 2005
Midodzi, W, et al: Early Life Factors Associated with Incidence of Physician-diagnosed Asthma in Preschool Children: Results from the Canadian Early Childhood Development Cohort Study. Journal of Asthma, 47:7–13, 2010
Nagel, G et al: Effect of breastfeeding on asthma, lung function and bronchial hyperreactivity in ISAAC Phase II. Eur Respir J 2009; 33: 993–1002
Forts från föregående inlägg
Hygienhypotesen
År 1989 visade David Strachan att ju fler äldre syskon ett barn hade vid födseln, desto lägre var risken att det utvecklade allergisjukdom. Även barnomsorg tidigt i livet, att bo på en bondgård med olika sorters djur och antroposofisk livsstil har visat sig medföra mindre risk för allergisjukdom. Hygienhypotesen går ut på att de virus och bakterier som barnet utsätts för tidigt i livet, och sammansättningen av bakterier i tarmfloran påverkar hur immunsystemet mognar och därmed risken att utveckla allergisjukdom.
Amningens roll
De flesta barn som föds ammas, helt eller delvis, åtminstone en kort tid i livet. Trots detta ses ofta ”ingen amning” som referensen, kontrollgruppen, medan ”amning” ses som experimentgruppen, där man s a s har tillfört något. Det gör att man hamnar i den märkliga sits där man försöker bevisa nyttan av en normal och förväntad kroppsfunktion, snarare än de eventuella effekterna av utebliven amning. Så är exempelvis den stora ISAAC-studien, som omfattar 52 000 barn i 120 länder upplagd. Bengt Björkstén, barnläkare och allergolog i Stockholm, är en av forskarna bakom studien.
- Det är vanligt att man ser amning som ”experimentgrupp” trots att det precis som du säger borde vara tvärtom. Det ändrar inte resultaten men psykologiskt och konceptuellt är det fel, medger han.
Problemet med att ha "any breastfeeding" som en grupp
”Any breastfeeding” som det heter på engelska är ett mycket vitt begrepp. Att en person har ammats kan betyda allt från en enda amning på förlossningen till flera års fri amning.
Bröstmjölken påverkar immunsystemet på flera olika sätt. Det är väl känt att amning minskar risken för infektioner i luftvägarna, i mage och tarm samt öroninflammationer i början av livet. Bröstmjölken är olika sammansatt hos olika kvinnor och kan t ex skilja sig åt mellan allergiska och icke-allergiska kvinnor.
Olika studier pekar åt olika håll vad gäller amningens - och bröstmjölksersättningens - eventuella påverkan på risken att utveckla allergisjukdom. Man får studera metodikavsnitten noga för att se vad det egentligen är de mäter. Hur definieras allergisjukdomen? Hur mäts amningen - genom att man frågar föräldrarna hur länge deras skolbarn ammades en gång i tiden? Skiljer man på enbart amning och delvis amning?
I två litteraturgenomgångar som publicerades 2001granskades hur diagnoserna ställts. Man uteslöt även studier där föräldrarna tillfrågades om amningen alltför lång tid efteråt. Enbart amning de första tre månaderna minskade risken för atopiskt eksem och astma. Tydligast var riskminskningen för barn med allergiskjukdom i släkten. År 2005 visade barnsjuksköterskan Inger Kull att enbart amning de fyra första månaderna minskade risken att utveckla astma och eksem under de fyra första levnadsåren. Hennes studie handlar om de 4000 barn födda 1994 i Stockholm som ingår i Bamse-studien. I den kanadensiska motsvarigheten till Bamse, där 8500 barn medverkar, visades tidigare i år att barn som ammats i minst tre månader löpte 18 % mindre risk att utveckla astma under förskoleåren.
Även ISAAC-studien, som omfattar 52 000 barn i 20 länder, både rika och fattiga, visar att amning (”any breastfeeding”) hänger ihop med 13 % minskad förekomst av astma. Det var denna studie Bengt Björksten hänvisade till i SVT:s Aktuellt i februiari i år i när han påstod att ny forskning visade att det inte fanns ”någon påtaglig skillnad” i förekomst av astma i skolåldern beroende på om barnet hade ammats eller ej.
- Förekomst av astma under livstiden är inte allergi. Skyddet mot pipande andning hos späda och småbarn är via en lägre frekvens av luftvägsinfektioner. ”Astma” före 2-3 år är inte allergi utan infektionsutlöst, förklarar han, och fortsätter:
Vi skiljde inte tydligt på det ännu för 10-15 år sedan och inkluderade pipande andning hos späda och små barn i allergibegreppet. Detta är en stor del av förvirringen om amning och allergi. Amning är förenat med lite lägre förekomst av infektioner även i i-länder ( i u-länder är amning ofta en fråga om liv och död pga av bland annat hygieniska förhållanden).
En annan sak är att många barn som utvecklar allergisk sjukdom och allergisk astma senare i livet hade känsliga luftrör och pipneägenhet vid förkylningbar redan som spädbarn. Men dessa känsliga luftrör är inte heller ”allergi”.
Bengt Björksten menar att det är ”ganska färdigforskat” om allergi och amning – effekten är marginell. Man kan argumentera med lika välgjorda studier mot en effekt som för det. Sanningen är nog att effekten om någon är liten.
Hygienhypotesen i förhållande till amning
Amning förebygger infektioner och enligt hygienhypotesen är det bra med infektioner tidigt. Hur kan det gå ihop? Inger Kull (se artikel här intill), menar att uppkomsten av allergi är en väldigt komplex fråga. Förklaringen troligen finns i både vår livsstil, miljön och genetiken.
- Allergisjukdom kan bero på helt saker än vi hittills studerat. Man har börjat titta på allergier som en följd av stress, till exempel.
Sven-Arne Silfverdal, barnhälsovårdsöverläkare och forskare menar att bröstmjölk verkar skyddande mot infektioner, särskilt de infektioner som modern har skydd mot. Samtidigt som det finns ett skydd mot infektion och inflammation verkar amning kunna stimulera immunsystemets mognad, utveckling och balans. Att bli utsatt för virus och bakterier kan också stimulera immunförsvaret. Man tror att vissa tarmbakterier kan vara gynnsamma ur immunologisk utgångspunkt men vi vet idag alltför lite om det. Riktigt små barn med otränat immunsystem kan ha svårt att skydda sig mot infektioner. En viktig fråga är då antibiotika användningen eftersom antibiotika förändrar den naturliga bakteriefloran samtidigt som den hindrar en normal immunologisk reaktion. Detta kan sannolikt påverka balansen i immunsystemet.
- Antibiotika kan vara livssviktigt i vissa situationer och vi måste begränsa användningen till de tillstånd där den är nödvändig, menar Sven-Arne Silfverdal.
Artikeln har tidigare varit publicerad i Amningsnytt
Böcker:
Astma & Allerigförbundet: Astma & Allergi Handbok vid graviditet och amning. 2009
Hanson, L: Immunobiology of Human Milk: How Breastfeeding protects Young Babies. Pharmasoft Pubishing, 2004
Forskning:
Gdalevich, M, et al: Breast-feeding and the onset of atopic dermatitis in childhood: A systematic review and meta-analysis of prospective studies. J Am Acad Dermatol 2001;45:520-7
Gdalevich, M, et al: Breast-feeding and the risk of bronchial asthma in childhood: A systematic review with meta-analysis of prospective studies. J Pediatr 2001;139:261-6
Kull, I, et al: Breast-feeding in relation to asthma, lung function, and sensitization in young school children. J Allergy Clin immunol
Kull, I: Infant feeding and allergy in children. Doktorsavhandling, Karolinska Institutet, 2005
Midodzi, W, et al: Early Life Factors Associated with Incidence of Physician-diagnosed Asthma in Preschool Children: Results from the Canadian Early Childhood Development Cohort Study. Journal of Asthma, 47:7–13, 2010
Nagel, G et al: Effect of breastfeeding on asthma, lung function and bronchial hyperreactivity in ISAAC Phase II. Eur Respir J 2009; 33: 993–1002
Allergi 1
Av Marit Olanders
”Det är meningslöst att amma för amning skyddar inte mot allergi”. så lyder ett mantra som upprepats i media och bloggar de senaste åren. Vad betyder det egentligen? Och finns det någon sanning i det?
Allergisjukdomar
Förekomsten av allergisjukdomar har exploderat i västvärlden de senaste decennierna. Nu har ungefär vart fjärde barn i Europa någon allergisjukdom, men förekomsten varierar stort mellan olika länder.
Allergisjukdom är ett samlingsnamn för olika tillstånd med bristfällig kontroll av immunsystemet som grund. Kroppen reagerar felaktigt med symptom på inflammation, i mag-tarmsystemet, huden eller luftvägarna, när den stöter på ämnen som egentligen inte är skadliga. Sådana ämnen kan vara pollen, olika livsmedel eller kvalster.
Exempel på olika allergisjukdomar är eksem, (atopiskt och icke-atopiskt), astma (allergisk eller icke-allergisk), allergisk snuva samt födoämnesallergi. Sjukdomen bryter oftast ut under barndomen. Den kan ta sig olika uttryck genom åren, vissa symptom kan ersättas av andra. Under spädbarnstiden är eksem, magbesvär och återkommande pip i bröstet (på engelska: wheezing) vanligast medan astma och allergisk snuva är vanligare senare i barndomen. Pip i bröstet hos spädbarn beror oftast på infektion i luftvägarna, medan pip i bröstet hos skolbarn oftare beror på att personen har andats in allergen.
Allergisjukdom är ärftligt, har ett barn föräldrar och/eller syskon som är allergiska är risken större att det själv drabbas.
Definitionen av allergisjukdom
Ovanstående definition av allergisjukdom har jag hämtat från Astma- och allergiförbundets hemsida. Bengt Björksten menar dock att det är noga att man skiljer på astma utifrån vad som utlöser symptomen.
– Hos små barn utlöses astma av infektioner och inte allergi. Hos äldre barn och unga vuxna är allergi en viktig komponent i astma för de flesta och hos gamla är det inte allergi utan andra orsaker som utlöser.
Riskfaktorer och friskfaktorer
Allergisjukdom har blivit vanligare samtidigt som både vår miljö och livsstil har förändrats mycket. Vi äter mer och annorlunda, är mindre fysiskt aktiva, får mindre solljus och är mer överviktiga.
Det har forskats mycket om tänkbara orsaker till allergisjukdom, vad som kan tänkas förebygga insjuknande eller lindra symptomen. Spädbarnsfamiljer har fått olika råd vid olika tidpunkter men alla råd som har getts har inte varit vetenskapligt underbyggda. Exempelvis råddes ”högriskfamiljer” att göra sig av med pälsdjur eftersom man antog att barnet hade större chans att hålla sig friskt om det inte fanns pälsdjur i familjen, vilket det dock inte fanns vetenskapliga bevis för.
Rökning hos föräldrarna är den riskfaktor som visat tydligast samband med allergisjukdom hos barnet. Barnet löper störst risk för allergisjukdom om mamman röker under graviditeten, men även passiv rökning ökar risken för besvär för barnet. Bäst är om bägge föräldrarna är helt rökfria redan när kvinnan blir gravid.
fortsättning följer ...
Artikeln är tidigare publicerad i Amningsnytt
”Det är meningslöst att amma för amning skyddar inte mot allergi”. så lyder ett mantra som upprepats i media och bloggar de senaste åren. Vad betyder det egentligen? Och finns det någon sanning i det?
Allergisjukdomar
Förekomsten av allergisjukdomar har exploderat i västvärlden de senaste decennierna. Nu har ungefär vart fjärde barn i Europa någon allergisjukdom, men förekomsten varierar stort mellan olika länder.
Allergisjukdom är ett samlingsnamn för olika tillstånd med bristfällig kontroll av immunsystemet som grund. Kroppen reagerar felaktigt med symptom på inflammation, i mag-tarmsystemet, huden eller luftvägarna, när den stöter på ämnen som egentligen inte är skadliga. Sådana ämnen kan vara pollen, olika livsmedel eller kvalster.
Exempel på olika allergisjukdomar är eksem, (atopiskt och icke-atopiskt), astma (allergisk eller icke-allergisk), allergisk snuva samt födoämnesallergi. Sjukdomen bryter oftast ut under barndomen. Den kan ta sig olika uttryck genom åren, vissa symptom kan ersättas av andra. Under spädbarnstiden är eksem, magbesvär och återkommande pip i bröstet (på engelska: wheezing) vanligast medan astma och allergisk snuva är vanligare senare i barndomen. Pip i bröstet hos spädbarn beror oftast på infektion i luftvägarna, medan pip i bröstet hos skolbarn oftare beror på att personen har andats in allergen.
Allergisjukdom är ärftligt, har ett barn föräldrar och/eller syskon som är allergiska är risken större att det själv drabbas.
Definitionen av allergisjukdom
Ovanstående definition av allergisjukdom har jag hämtat från Astma- och allergiförbundets hemsida. Bengt Björksten menar dock att det är noga att man skiljer på astma utifrån vad som utlöser symptomen.
– Hos små barn utlöses astma av infektioner och inte allergi. Hos äldre barn och unga vuxna är allergi en viktig komponent i astma för de flesta och hos gamla är det inte allergi utan andra orsaker som utlöser.
Riskfaktorer och friskfaktorer
Allergisjukdom har blivit vanligare samtidigt som både vår miljö och livsstil har förändrats mycket. Vi äter mer och annorlunda, är mindre fysiskt aktiva, får mindre solljus och är mer överviktiga.
Det har forskats mycket om tänkbara orsaker till allergisjukdom, vad som kan tänkas förebygga insjuknande eller lindra symptomen. Spädbarnsfamiljer har fått olika råd vid olika tidpunkter men alla råd som har getts har inte varit vetenskapligt underbyggda. Exempelvis råddes ”högriskfamiljer” att göra sig av med pälsdjur eftersom man antog att barnet hade större chans att hålla sig friskt om det inte fanns pälsdjur i familjen, vilket det dock inte fanns vetenskapliga bevis för.
Rökning hos föräldrarna är den riskfaktor som visat tydligast samband med allergisjukdom hos barnet. Barnet löper störst risk för allergisjukdom om mamman röker under graviditeten, men även passiv rökning ökar risken för besvär för barnet. Bäst är om bägge föräldrarna är helt rökfria redan när kvinnan blir gravid.
fortsättning följer ...
Artikeln är tidigare publicerad i Amningsnytt
onsdag 6 oktober 2010
Amningsvänliga sjukhus på Solomonöarna
Av Marit Olanders
Tre av de elva sjukhusen i ö-nationen Solomonöarna har utnämnts till amningsvänliga. Det innebär att de har skrivit var sin egen amningsstrategi, utbildat personal, uppmuntrar fri amning och inte tillmatar barn med annat än bröstmjölk om det inte är medicinskt indikerat.
Genom att göra sjukhusen amningsvänliga räknar Solomonöarna med att kapa spädbarnsdödligheten, nu 30 per 1000 födda, med en tredjedel.
Att göra sjukhusen amnignsvänliga är en åtgärd som kostar lite men som ger stor effekt. Läkare på Solomonöarna säger att de redan ser färre dödsfall orsakade av lunginflammation och diarré.
Isiye Ndombi från Unicef påpekar också att för att skydda amningen behöver Solomonöarna också fortsätta med sin starka lagstiftning mot bröstmjölksersättning. Med hjälp av Unicef går nu Solomonöarna vidare för att kunna utnämna också de återstående sjukhusen amningsvänliga.
Tre av de elva sjukhusen i ö-nationen Solomonöarna har utnämnts till amningsvänliga. Det innebär att de har skrivit var sin egen amningsstrategi, utbildat personal, uppmuntrar fri amning och inte tillmatar barn med annat än bröstmjölk om det inte är medicinskt indikerat.
Genom att göra sjukhusen amningsvänliga räknar Solomonöarna med att kapa spädbarnsdödligheten, nu 30 per 1000 födda, med en tredjedel.
Att göra sjukhusen amnignsvänliga är en åtgärd som kostar lite men som ger stor effekt. Läkare på Solomonöarna säger att de redan ser färre dödsfall orsakade av lunginflammation och diarré.
Isiye Ndombi från Unicef påpekar också att för att skydda amningen behöver Solomonöarna också fortsätta med sin starka lagstiftning mot bröstmjölksersättning. Med hjälp av Unicef går nu Solomonöarna vidare för att kunna utnämna också de återstående sjukhusen amningsvänliga.
måndag 4 oktober 2010
En pappa om utanförskap
Av Marit Olanders
Sångaren och låtskrivaren Stefan Sundström har gett ut en bok om självhushåll, Stefans lilla gröna Handbok i utanförskap. Han berättar personligt om hur han odlar grönsaker, nackar höns och syrar sin egen mört. Han berättar om hur han och hans sambo flyttade till ett torp på landet på 80-talet och fick första dottern. Trots att de båda var föräldralediga blev han utanför i amningen:
En viss dag i slutet av april 1986 kom nyheten om kärnkraftolyckan i Tjernobyl. Jag tror att alla vi som är gamla nog minns vad vi gjorde och var vi var när vi fick beskedet. För Stefan blev det en vändpunkt - han skulle bli självförsörjande.
Bland det första han skördade var palsternacka till dotterns smakportioner.
Sångaren och låtskrivaren Stefan Sundström har gett ut en bok om självhushåll, Stefans lilla gröna Handbok i utanförskap. Han berättar personligt om hur han odlar grönsaker, nackar höns och syrar sin egen mört. Han berättar om hur han och hans sambo flyttade till ett torp på landet på 80-talet och fick första dottern. Trots att de båda var föräldralediga blev han utanför i amningen:
Jag satt och tittade på hur en moder ammade sitt barn och som fader till
en 5-månaders bebis kan man känna hjärtat svälla, men vad ska man göra åt det?
Man kan serva modern, såklart, laga goda middagar, diska. Men det är morsan och ungen som är en enhet, själv sitter man mest bredvid och tittar på.
En viss dag i slutet av april 1986 kom nyheten om kärnkraftolyckan i Tjernobyl. Jag tror att alla vi som är gamla nog minns vad vi gjorde och var vi var när vi fick beskedet. För Stefan blev det en vändpunkt - han skulle bli självförsörjande.
Bland det första han skördade var palsternacka till dotterns smakportioner.
Nån jävla funktion måste en fader ha.
fredag 1 oktober 2010
4% minskad risk för bröstcancer för varje år av amning
av Susanne Gräslund
Hur kommer det sig att det är så få som känner till att amning skyddar mot bröstcancer? Och inte bara lite på marginalen utan man får en ganska ordentlig riskreducering om man ammar i ett par år totalt sett. Så här i Rosa bandet-tider pratas det ju så mycket om bröstcancer, men ingenstans nämns det något om amning, trots att det varit känt i åratal att amning skyddar mot bröstcancer.
Den största studie jag sett på området publicerades i The Lancet 2002 och är en sammanslagning av data från totalt 47 mindre studier på 150 000 kvinnor i totalt 30 länder. Resultaten har sedan tolkats centralt och svaret är entydigt: För varje år en kvinna ammar minskar risken att drabbas av bröstcancer med 4,3 procent. Och effekten är ackumulativ så om en kvinna får tre barn och ammar vart och ett av dem i tre år så kan hon minska risken att drabbas av bröstcancer med närmare 40%. Slutsatsen som ges i denna studie är att den veritabla epidemi av bröstcancer som vi ser i västvärlden idag troligtvis beror på att kvinnor här föder för få barn och ammar dem alldeles för kort.
Amningsnormen som vi har i Sverige idag är oerhört snäv. Man SKA amma när barnet är nyfött och det första halvåret tills det är dags att börja med smakportioner och sedan SKA man avvänja ganska snart efter det för då ska ju barnet bara äta mat och dricka välling. Vi vet inte mycket om hur mycket svenska barn ammas efter ettårsdagen för sedan slutar BVC att föra statistik, men vi vet att det är en ganska liten grupp barn som fortfarande ammas vid ett års ålder. Detta trots att WHO rekommenderar helamning i 6 månader och sedan delamning i 2 år eller mer. Om alla svenska kvinnor följde dessa rekommendationer skulle vi alltså kunna minska mändgen bröstcancerfall i Sverige radikalt.
Jag läste på Rosa bandets hemsida där man stolt proklamerar att 9 av 10 kvinnor idag överlever i minst 5 år efter en bröstcancerdiagnos. Och det är ju förvisso jättebra, men ännu bättre vore väl om en stor andel av de dryga 7000 kvinnor som varje år får denna diagnos slapp hamna där överhuvudtaget med allt vad det innebär av ångest och lidande att genomgå en tuff cancerbehandling. Mycket billigare för samhället dessutom i form av minskade vårdkostnader.
Istället får svenska kvinnor höra ifrån såväl barnläkare och BVC hur viktigt det är att introducera mat, helst redan från 4 månader fast det strider mot rekommendationerna, och att man ska dra ned på eller sluta amma om matintroduktionen går trögt. Att amning nattetid är onödigt utom för pyttebebisar och har man inte slutat nattamma innan det obligatoriska tandhygienistbesöket vid 9 månader så får många höra att det är dags då. Hur kan den svenska sjukvården ge så mossiga råd som i längden innebär en direkt livsfara för tusentals kvinnor årligen? Nej, det är dags att ändra på attityden gentemot amning i vårt samhälle och börja se det som naturligt för kvinnor att amma sina barn åtminstone så länge som WHO rekommenderar. Vi har alla allt att vinna på det!
Hur kommer det sig att det är så få som känner till att amning skyddar mot bröstcancer? Och inte bara lite på marginalen utan man får en ganska ordentlig riskreducering om man ammar i ett par år totalt sett. Så här i Rosa bandet-tider pratas det ju så mycket om bröstcancer, men ingenstans nämns det något om amning, trots att det varit känt i åratal att amning skyddar mot bröstcancer.
Den största studie jag sett på området publicerades i The Lancet 2002 och är en sammanslagning av data från totalt 47 mindre studier på 150 000 kvinnor i totalt 30 länder. Resultaten har sedan tolkats centralt och svaret är entydigt: För varje år en kvinna ammar minskar risken att drabbas av bröstcancer med 4,3 procent. Och effekten är ackumulativ så om en kvinna får tre barn och ammar vart och ett av dem i tre år så kan hon minska risken att drabbas av bröstcancer med närmare 40%. Slutsatsen som ges i denna studie är att den veritabla epidemi av bröstcancer som vi ser i västvärlden idag troligtvis beror på att kvinnor här föder för få barn och ammar dem alldeles för kort.
Amningsnormen som vi har i Sverige idag är oerhört snäv. Man SKA amma när barnet är nyfött och det första halvåret tills det är dags att börja med smakportioner och sedan SKA man avvänja ganska snart efter det för då ska ju barnet bara äta mat och dricka välling. Vi vet inte mycket om hur mycket svenska barn ammas efter ettårsdagen för sedan slutar BVC att föra statistik, men vi vet att det är en ganska liten grupp barn som fortfarande ammas vid ett års ålder. Detta trots att WHO rekommenderar helamning i 6 månader och sedan delamning i 2 år eller mer. Om alla svenska kvinnor följde dessa rekommendationer skulle vi alltså kunna minska mändgen bröstcancerfall i Sverige radikalt.
Jag läste på Rosa bandets hemsida där man stolt proklamerar att 9 av 10 kvinnor idag överlever i minst 5 år efter en bröstcancerdiagnos. Och det är ju förvisso jättebra, men ännu bättre vore väl om en stor andel av de dryga 7000 kvinnor som varje år får denna diagnos slapp hamna där överhuvudtaget med allt vad det innebär av ångest och lidande att genomgå en tuff cancerbehandling. Mycket billigare för samhället dessutom i form av minskade vårdkostnader.
Istället får svenska kvinnor höra ifrån såväl barnläkare och BVC hur viktigt det är att introducera mat, helst redan från 4 månader fast det strider mot rekommendationerna, och att man ska dra ned på eller sluta amma om matintroduktionen går trögt. Att amning nattetid är onödigt utom för pyttebebisar och har man inte slutat nattamma innan det obligatoriska tandhygienistbesöket vid 9 månader så får många höra att det är dags då. Hur kan den svenska sjukvården ge så mossiga råd som i längden innebär en direkt livsfara för tusentals kvinnor årligen? Nej, det är dags att ändra på attityden gentemot amning i vårt samhälle och börja se det som naturligt för kvinnor att amma sina barn åtminstone så länge som WHO rekommenderar. Vi har alla allt att vinna på det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)